Senaste kommentarerna i Alkoholhjälpens forum
Tack för att ni orkar hålla era löften och dessutom har förmågan att uttrycka det här på forumet som ett bevis på att det finns en bra lösning för andra anhöriga som fortfarande sitter fast i sjukdomen.
Ni är sannerligen ett bra föredöme.
Ha en lugn och trevlig påsk med godis och pynt, det är ni värda !!
Hej Lise...
Jag känner en styrka i ditt inlägg även om du känner dej trött.
Du har tagit ett beslut & fullföljer nu.
Känn dej stolt, du har gjort ett fantastiskt jobb.
Det är sååå skönt när den där oron släpper & lugnet infinner sig
Man känner sig mer fri i känslorna.
Slippa hålla koll på när & om han kom hem... hur full han var... tänkte han slockna sittandes på toaletten el skulle han bråka med mej... jag rullade in mej i täcket & hoppades att han inte skulle vilja komma mej nära med sina fullvingliga händer el mer...Att jag den här gången skulle klara av att hålla honom ifrån mej.Händer som famlar på min kropp trots att jag sagt att jag inte vill...
Jag förstår fullt att du njuter av stillheten, tystnaden & mörkret på nätterna...
Jag känner samma sak.
Det är så skönt att gå upp på morg... slippa orosmolnet som ligger kvar i sovrummet & sover hela em... & inte veta på vilket humör han skulle vara på när han kom upp.
Låta barnen ta hem sina kompisar utan att vara rädd att han gör tok.
Frihet... jag & barnen har fått tillbaka våran frihet.
Rätten till ett enklare liv.
Alla borde ha rätt till frihet i sina egna liv... / Mie.
Hej Vic73!
Vi sitter i lite samma båt du och jag. Jag har tagit det ett steg längre än du, min man har flyttat ut för tillfället. Det blev så till sist. Jag bad honom flytta eftersom han inte kunde låta bli att dricka.
Han säger att han vet att han har problem och att han vill sluta dricka men tydligen så stannar det för tillfället med det. Jag har klargjort för honom att jag inte vill ha kontakt med honom när han är onykter och om han vill träffa barnen så ska han vara nykter.
Vi har börjat vår vacklande väg mot en förändring. En förändring som på ett eller annat sätt kommer att innebära en förbättring. Antingen en sådan förbättring att vi blir en hel familj med en nykter pappa eller så är det jag och barnen.
Visst saknar jag honom, men inte den fulla varianten utan den nyktra, omtänksamma, ansvarsfulla och underbara man han kan vara. Den fulla om bara sover och struntar i allt och som inte går att räkna med eller föra ett vettigt samtal med, saknar jag inte.
Jag saknar inte heller den ororssjäl han har varit den senaste tiden, den som vakat nätterna igenom som gjort att jag heller inte har kunnat sova.
Nu njuter jag av stillheten, tystnaden och mörket på nätterna och de senaste nätterna har jag sovit flera timmar i sträck. Barnen,5 och 8 år har också tagit flytten lugnt så här långt. Jag har förklarat för dem att pappa inte kan bo här om han tänker dricka alkohol. De säger att de inte vill det heller.
Så vi försöker njuta av tillvaron. Skönt med påskledighet är det i alla fall, jag var så trött så trött efter allt.
Hoppas du får en skön och lugn påskhelg som du önskar, ta var på dig själv och barnen!
Lise
Hej vic 73 !
För att jag som alkoholist ska få bästa utdelning av alla former av hjälp så är det viktigt att jag är villig att ta emot hjälpen och att jag helst söker den själv. Det är ok att folk visar på vägen, alltså talar om vilka möjligheter det finns, men att jag utför arbetet själv. Det är ett sätt för mig att växa med uppgiften och även inse min belägenhet på ett djupare plan. Kort sagt så får det mig att inse att jag verkligen har ett problem men att lösningen finns i mig själv. Jag måste våga för att vinna.
Min första gång på AA var jag otroligt nervös på vägen dit, jag såg mig runt så ingen skulle se mig när jag klev in i lokalen. Väl inne så släppte all nervositet och jag kände mig hemma. Alla var där av samma anledning och hade samma erfarenheter så det var bara skönt att äntligen få se att jag inte var ensam.
Samma sak gäller för dig som anhörig och ditt deltagande i Al-anon. Det är en förutsättning för att ert förhållande ska ha en chans i framtiden om din alkis väljer ett liv utan alkohol. Om han inte väljer det så är det din livlina till ett bra liv utan alkoholism inpå knutarna. Du har ett eget ansvar för att ha ett bra liv i fortsättningen, med eller utan din alkis. Min hustru och jag hade aldrig haft ett sådant bra liv som vi har idag om vi inte hade arbetat med oss själva inom ramen för AA respektive Al-anon. De 12 stegen innehåller så mycket enkla levnadsregler att det ibland är så svårt att fatta för oss komplicerade människor !! " Gör det enkelt!".
Lycka till och fortsätt skriv !!
Glad påsk !
Hej igen,
Tack för underbara svar. Det är underbart att känna att man kan prata av sig fast man inte "gnäller" hos någon nära anhörig.
Magnus, såklart att jag funderat av och till på hur jag skall ta mig ur situationen. Framför allt när saker och ting spårar ur. Efter i tisdags tog jag kontakt med en hyresvärd som ev. kunde hyra mig en lgh. Jag fick en lya som skulle passa mig och barnen som en första lösning. Efter detta tog jag kontakt med min man och pratade med honom om det som hänt "igen". Han var ångerfull och berättade att han vill ha hjälp av mig att faktiskt kontakta AA eller en beroende mottagning, det har aldrig hänt förr.
Så klart får jag förhoppningar och tänker ställa upp för honom och hjälpa honom dit. Var är det bäst att ta vägen? Ska vi gå båda två eller skall han gå själv? Vad säger dina erfarenheter Adde?
Och Mie, tack för dina underbara ord. Jag blir så glad att medmänskligheten faktiskt finns.
Jag är overhört glad att jag hittat till detta forum.
Glad Påsk!
ps. det blir lungt i helgen, han har tagit antabus igen.....
Hej vic 73 !
Jag är själv en alkoholist som är nykter för min egen skull. Mitt i tragiken kan jag inte låta bli att fnissa lite : Jag hade själv mitt "barskåp" i garaget en period. När jag varit och fyllt på och kom in så frågade hustrun var jag varit så kunde jag många gånger knappt prata och tog stöd av väggarna för att kunna gå. Men druckit hade jag ju inte gjort !
Jag skriver under helt på vad Mie skriver och jag skulle vilja trycka lite hårdare på att DU kan inte förändra en alkis om denne inte själv vill. Glöm aldrig det !
Små barn är förvånansvärt mottagliga för förändringar och uppfattar väldigt tidigt att något inte är som det ska vara. Med den erfarenheten som jag fått mig till livs genom AA och Al-anon så är det inte att rekommendera att stanna hos en alkis om man inte har väldigt starka skäl att tro att en förändring är på gång OCH att den är långvarig. Gör som Mie skriver "få honom att förstå att ni kommer tillbaka (du & barnen) då han har fixat till sitt liv."
Beslutet är svårt men du är tvungen att göra något för det är fel att 3 lider för en persons skull och framförallt helt i onödan.
Sök gärna hjälp hos Al-anon för där finns folk i samma situation som du själv. Det är en familjesjukdom, glöm inte det.
Fortsätt skriv det hjälper dig och andra.
Ha det bra !
STORT TACK BERRA! Det du har skrivit här är värt så mycket för många.
Jag skulle vilja få kontakt med dig för att diskutera hur texten ska kunna läsas även i framtiden. Tror du att du skulle kunna tänka dig att skicka ett mail till info@alkoholhjalpen.se ?
/magnus
Hej Vic
Du verkar ha dina barns bästa som riktmärke. Du vill inte utsätta dom för de svårigheter en separation skulle kunna innebära samtidigt vill du inte att de ska utsättas för alkoholen som du själv blev som barn.
Det finns troligtvis inte en rätt väg som du kan ta. Vilken väg du än väljer kommer den innebära saker som blir bättre och saker som blir svåra. Hur funderar du själv. Vilka olika alternativ ser du att du har?
/magnus
Hej Vic 73...
Du har det tufft runtomkrig dej... kaos helt enkelt.
Du måste skydda dej själv & barnen.
Barn förstår & ser så mkt mer än vad man tror. De märker när deras pappa förändras av alkoholen.
Ser att han blir annorlunda.
Du skriver själv om dina taskiga erfarenheter sedan barnsben.
Det är mkt praktiskt att skylla sina alkoholproblem på dej.
Självklart vill han inte ge upp sin allra bästa vän (alkoholen).
Som det ser ut nu så möjligör du hans drickande genom att vara medberoende.
Antar att du sopar efter honom & kastar ut mjuka kuddar under honom så att han inte ska falla & slå sig så hårt.
Om han inte är berädd att ta tag i sina problem så kanske en lösning facktiskt är att lämna honom.
Du behöver inte ta ngt livslångt beslut...
Bara få honom att förstå att ni kommer tillbaka (du & barnen) då han har fixat till sitt liv.
Du & barnen kan kanske flytta hem till ngn släkting el vän så länge?El varför inte få honom att flytta till tex sina föräldrar?
Sen måste du börja tänka på dej själv...
Det här är en familjesjukdom & även du måste få jobba med din del för att det ska fungera i framtiden.
Ditt medberoende.
Alanon finns för anhöriga.
Även beroende & behandlings enheter finns för anhöriga, där kan du få hjälp enskilt el i anhörig grupp.
Det som är så smärtsamt är att du kan inte hjälpa honom så länge han inte vill själv, han måste se problemet & vilja en förändring.
Så länge han inte gör det kommer du bara att stånga ditt huvud blodigt.
Det känns som om det är precis det du gjort...
Tack för att du delar med dej av din historia... du är mkt modig.
Du vet väl om att du är viktig.
Att du är värdefull precis som du är.
Dina tankar är värda att lyssnas på.
Din själ är vacker.
Tappa inte bort dej själv.
Livet är till för att levas... / Mie.
SItter just nu och skriver för brinnande livet med tårarna rinnande så skjortan blir alldelles blöt. Det är tisdag kväll kl. 19 nånting, barnen sover sedan en stund. Mannen har just kommit in från garaget där han spenderar en del tid.
Han är som vanligt berusad, som han oftast är när han kommer in från garaget. Där smygdricker han ofta och mkt. Detta har pågått en längre tid.
Hans tidigare förhållande sprack pga. alkoholen. Nu har vi två underbara gemensamma barn på snart 4 & 5 år som är än så länge lyckligt ovetande (hoppas jag).
Han gör tappra försök med antabus, förmodligen mest för att slippa min misstänksamhet och göra mig glad. Men detta är bara kortsiktigt. Min man erkänner inte riktigt att han har problem, utan skyller dem gärna på mig, att jag är så kontrollerande hela tiden.
Han vill inte gå och prata med någon klinik, för han vill verkligen inte ge upp alkoholen för gott. När jag får nog, då och då vilket jag faktiskt får så får jag till svar, skilj dej från mig så slipper du problemet. Ja, lite lätt att lösa ett problem så kanske, och jag tänker då framför allt på barnen.
Jag vill inte att de skall vara hos sin pappa då han dricker när de är med. Kanske överreagerar, men jag vill skydda mina barn så länge det går från den helvetiska drycken. Jag har taskiga erfarenheter sedan mina egna barnsben. Själv håller jag den oftast nyktra stilen för att inte "fresta" min man. Vad gör man i en sits som denna??? Hjälp mig.
Hej Berra!
Jag blir glad av att läsa hur bra det har gått för dig, och det är ett föredömme hur det kan svänga om man har viljan!
Jag önskar dig allt gott!
Lise
Berra: Jag vet att många med mig kommer sakna dig och dina peppande, roliga, ärliga, intressanta inlägg, men jag är glad för din skull att du väljer att gå vidare! Så skönt att känna som du känner att du har gjort ditt nu och du kan ta ännu ett steg BORT från alkoholen.
Som sagt, vi kommer sakna dig, önskar dig all lycka och välgång!
TACK BERRA...
Plötsligt infann sig ett lugn,
Jag känner en inre frid,
Kroppens muskler slappnar av,
Själen har fått ro.
Du har funnit kraften innom dej,
Du kommer att vandra stolt i livet.
Du finns i mitt hjärta...
Kram från Mie <3
fortsättningen..
Men det kräver lite nytänkande, man får lägga manken till och vara trevlig ändå, och lära sig att tacka nej till alla form av alkohol i framtiden, det är inte min grej helt enkelt!
Buzzet kan jag inte ersätta med annat, (men kan man inte fortsätta med att pippa så får man väl köra med petting istället, som en kille sade på lagret när han inte kom ihåg ordspråket för i brist på franska så får man väl äta limpa..)…
Mitt substitut är att varva ner och ”se världen” med helt nya ögon, sluta stressa och ta bort skygglapparna, stanna upp och bara titta på allting…
Jag älskar naturen och alla djur, jag går aldrig förbi en hund utan att sätta mig ner och hälsa på den, den älskar uppmärksamhet och blir jätteglad för den minut jag ger den av mitt liv, den viftar på svansen och jag har gjort en varelse glad för en stund, och då bli jag glad!
Mina barn och deras kompisar kräver uppmärksamhet och delaktighet, sätt dig ner på golvet och lyssna på vad de säger, det kommer hur mycket roligt ur dem som helst…
Som Mattias (11år) sade när han trampade i lervällingen på fotbollsplanen, ”uäck!, det ser ut som mosad aphjärna, med bajs!”, vilken liknelse och vilken fantasi, hör sådant!
Annars så funkar en skogspromenad, eller ett varv i spåret, stanna titta, lyssna och reflektera.
En blöt strumpa för att man trampade i svampig mossa gör faktiskt ingenting, hur ofta kommer du hem och har plurrat, aldrig!
Det är ett minne där det obehagliga går att ta bort, bara att ta av sig strumpan, det går inte med en fylleångest, den sitter kvar länge..
Vad jag vill säga att det finns så mycket runtomkring oss vi aldrig ser, så mycket som vi skulle uppskatta om vi inte hela tiden sätter kraven och ribban så högt.
Vi lever ett sådant hektiskt liv, att det snabba sättet att kunna koppla av på är med just alkoholen, men den är lömsk och i dess kölvatten följer så mycket annat hemskt.
Jag har tänkt tanken att släppa det stressande livet, man jobbar extra hårt så att man tar sig råd för att kunna ha två bilar i familjen så att man kan komma ännu snabbare fram och tillbaka till jobbet så att man kan jobba ännu mera, för att ha råd…för vad?
Stressen blir ett självuppfyllande krav…
Paniken kommer krypande och vi känner att vi aldrig räcker till någonting, den ”flytande avkopplingen” känns nog rätt lockande emellanåt..
Om man nu väljer bort alkoholen så kommer man antagligen att gå in i väggen pga av stresstrycket man upplever, och självmedicineringen låter återigen lockande..
Så om man väljer bort alkoholen så tror jag att det behövs en smärre livsförändring så
att man kan orkar med att möta livets alla prövningar, man måste vara stark och ha mål med sitt liv och inte sitta håglös och vänta på att något skall hända…
Man har aldrig chans på en miljonvinst om man inte vågar satsa först, jag vill ju naturligtvis vara ekonomiskt oberoende i mitt nuvarande stressade liv, för det betyder ju att jag kan fortsätta det som vanligt.
Jag ser denna vår som en nystart av mig själv, när gräset tar fart så gör jag det också.
När blommorna sätter färg, så gör de det också i mitt inre, just nu finns där, gult (tussilago), blå/lila (blåsippa), vitt (regndroppe) och ljusblå (skilla), och det är inte illa…
Jag kommer att ha fullt upp med att inSUPA all natur som växer upp runtomkring mig, och jag tar ett steg tillbaka ifrån alla inlägg i alkoholhjälpen…
Jag börjar känna mig säker i min nya roll och vet vad alkoholen kan och kommer ställa till med om jag ens tänker tanken…
Kommer naturligtvis finnas kvar och läsa ett och annat, men inte aktivt skriva på allt som tidigare, den kommer inte att vara min ”blogg” längre om man så säger..
Den har fyllt en jättefunktion för mig och förhoppningsvis för er andra också, och annat kan man ju inte tro när den har lästs över 5000 gånger…
Jag har ett annat problem att ta hand om, och det är den depression alkoholen startade och jag vill få bukt med den innan livet kan gå vidare…
Men jag känner att detta inte är det rätta forumet för depressioner, och jag ska söka mig vidare bland andra forum för detta…
Jag vill passa på och tacka er alla för all hjälp och stöd jag var fått, ni har varit ovärderliga och ni skall veta att ni är FINA människor..(men med fula ovanor..).
Jag hoppas av mitt innersta att ni grejar att bli kvitt alkoholen och alla dess nackdelar, ni är alla värda detta…
Så från en ”aktiv” nykterist till en mer passiv alkoholist, ett Lycka Till!
Berra
Hej Världen!
Jag står nu på tröskeln och tittar ut genom den öppna ytterdörren, ser ut i den stora vida världen…
Med ”nya” ögon ser jag på mig själv och omvärlden, och ett stort ”Aha” uppkom…
Det känns som om jag har avslutat ett kapitel i mitt liv, mitt liv som alkoholist…, eller kanske alkoholberoende vore en bättre formulering.
Jag har gått igenom en pärs utan dess like, och fått ökad förståelse för mig själv och min omgivning, har fått nya vänner som jag inte visste fanns men vet fortfarande inte hur ni ser ut.
Jag vet hur ni mår och hur ni formulerar era ord, och hur ni med ord försöker skapa den miljö ni lever i idag, tappra medmänniskor…
Jag mår själv bättre idag än vad jag har gjort på väldigt länge, på ett plan…
Men mår också sämre på ett annat, den ena påverkad av alkoholens frånvaro, och den andra av dess tidigare närvaro…
Jag mår bra för att jag inte lider av alkoholens baksidor, jag dricker inte längre för berusningens skull, hamnar inte längre i pinsamma situationer, vaknar inte längre bakfull och framförallt har ingen bakfylleångest som till slut blev alkoholdrickandets fall för mig.
När jag till slut insåg att jag inte längre kunde leva den typen av liv, där ångesten tog större delen av min både vakna och drömmandets tid till att må uselt, då måste jag göra något åt det.
Jag läste mig fram genom alkoholhjälpen och tog åt mig, valde ut de delar som stämde bra överens med mitt liv, och satte ett mål med mitt drickande, efter tagit del av allas livsbeslut
På alkoholhjälpen, jag valde det mest reaktionära, inget alls!
Genomlidandet var förvånadsvärt tufft, vilket bevisade på att jag hade ett visst beroende, och ett stort förnekande, som jag inte visste om, det skrämde nog mig mest.
Jag visste inte vilka krafter suget kunde göra med den mänskliga hjärnan, och vad den fick min kropp till att känna, säga och göra….
Det enda jag vet, det var att det var inte ”jag” som gjorde allt detta, utan någon sorts kraft som styrde mig innefrån, ibland häpnade jag över vilka krafter som fick mig att öppna kylskåpsdörren, och böja mig ner till hyllan för starkölen för att där upptäcka att det inte fanns några burkar som väntade på att bli öppnade och uppdruckna..
Lika förvånad som min kropp blev påkommen med att stå och hålla i kylskåpsdörren, som jag blev över att jag inte kunde kontrollera mina tankar, stod vi där ”båda två” med fingrarna i syltburken., och ”kraften” hade nått andra dimensioner…
Förbannad blev jag, och valde att ställa mig ”över” mina kroppsfunktioner och styra allting i detalj, vilket krävde en oerhörd koncentration och självbehärskning.
Jag gillar inte att vara ”fjärrstyrd”, det är MIN kropp och MINA tankar, och jag vill ha kontrollen över dessa själv..
Det var viktigt att varje gång papegojan satt på min axel och tjatade om det, eller försökte förmildra omständigheterna, eller belöna mig så ansåg jag att detta var inte mina tankar, utan en liten djävul som försökte göra sina sista manipulativa styrningar av min kropp…
Jag fortsatte läsa bland trådarna och fick förståelse att det kan vara så här, vi är alla slavar under denna dryck…
Det har nu gått en sådan pass lång tid, och jag har sett så mycket nytt komma ut ur mitt sätt att leva idag, att jag just nu känner ingen dragning till att ”besudla” min hjärna med denna typ av berusning mera, men jag håller det också öppet att i framtiden kanske våga mig på att testa igen, för är det någonting jag har lärt mig på alkoholhjälpen så är det, ..”inget är för evigt”
Man måste våga sig på något nytt, och att allt inte består för all framtid…
Jag har som ”nyfrälst” försökt även övertyga andra om den ”välsignelse” nykterheten skapar, men tycker att det blir lite tjatigt med tiden, det är i stort sett samma ord jag rapar upp gång efter annan, jag vill ju inte tvinga mig på andras tankar, men samtidigt få dem att öppna ögonen, för det ÄR skillnad, både på gott och ont, men det goda övertar mångfalt…
Visst man tappar lite av det sociala med att dricka alkohol, och jag älskar ”buzzet” i huvudet man får när man fyllnar till, det är väl därför man fastnar för alkoholen.
Det här blev ett långt inlägg, jag delar den i två
Hej...
Skönt att du fick bra respons från din fru... Inte så konstigt tycker jag eftersom du skriver & berättar på ett sunt sätt.
Plus att hon vill att du förändras.
Jag kan tänka mej att det är svårare som medberoende att visa... särskilt innan han / hon har kommit till insikt.& inte ser att det är ett problem.
Tror inte att rektionen skulle bli den samma för mej tex.
Kanske det blir annorlunda då han har kommit lite längre i sitt tänk...
Men visst ibland oroar man sig för helt fel saker.
Lägger energi på saker som man inte vet ngt om.
Isf att ta tjuren vid hornen & låta det bära el brista... så oroar man sig...
Ibland befogat, ibland inte...
Jag är glad för din skull att du har kommit så långt i ditt sätt att tänka... & att du verkar må bättre i själen.
Livet har gett dej en ny chans... Du har gett dej själv en ny chans... / Mie.
Hej Lise!
Jag önskar att jag kunde ge dig ett sådant där bra standardsvar, gör si eller så...
Men det kan jag inte, ledsen för det..
Han har väl sin deppighet som trycker honom, men att tjata om döden och sedan hälla i sig är ingen undanflykt, han får väl inte mera "lov" att dricka för att han pratar om att han lika väl kunde vara död heller, eller?
Jag tror han försöker "möra upp dig" med att han pratar om döden, så att du inte ska bli så arg på honom när han krökar till igen...
Han har väl antagligen en väldigt dålig självkänsla just nu, och har en del funderingar runt livet.
Men att han skulle vilja ta det till enda tror jag ligger en bit längre bort, man brukar inte prata så mycket om det, utan vara mera "handling" då...
Däremot tror jag att han löper större risk att göra något dumdristigt när han väl krökar till, i fyllan och villan, och kanske skadar sig allvarligt..
Det känns väl bra att även kidsen inte gillar när pappa krökar till, då har ni ju ett majoritetsbeslut i familjen, det är inte bara du som är "kitslig"...
Bra också att du har tagit upp diskussionen på en högre nivå med lite större bokstäver, så att
han hajjar att du börjar bli ordentligt irriterad på hans levnadssätt...
Svälj inte pratet om döden, berätta att det är döden för familjen när han dricker istället..!
Skit helt enkelt i hans prat om döden, och ställ upp han mot väggen med hans pålitlighet istället, varför ljuger han hela tiden, jo han har antagligen ett alkoholberonde han själv inte har accepterat ännu, du borde få honom att säga det ur egen mun...
Det handlar om att lita på varandra, det spelar ingen roll hur sjuk man än är, man måste kunna lita på den andre partnern, ställ stenhårda krav på enkel och rak ärlighet.
T.om att du införskaffar en alkotest där du kräver att få testa honom när du vill!
Han har ju grejat nästan två veckor, så han kan ju stålsätta sig ett par veckor till, så blir det genast lite lättare...
Det kunde vara intressant att komma till botten med anledningen till hans depression.
Det kanske är för svårt för honom att våga prata om det, ekonomi, jobb, otrohet etc.
Den dagen man kan svälja stoltheten och totalt överlämna sig till den bittra sanningen kan faktiskt också vara en fullständig förlösning, man får äntligen ro i kroppen..
Jag tycker du ska visa dig stark, och spänna bågen ännu hårdare, våga ta en strid!
Jag kan berätta att det är fotboll för hela slanten här med, 10 + 2 h förra helgen, upp kl 6 i morse för att mötas upp kl 7, efter 8 h hemma igen, upp kl 7 imorgon (läs idag, om 5 h..!), ca 3 h och på kvällen 2-3 h till, och de säger att man kommer sakna det här när ungarna flyttar heimfrån!!!
Vi är nyss hemkomna ifrån en (hyggligt stillsam) 50-års fest, mycken sponken men ganska så sansad gästspel, jag drack nog nära 2 l bubbelvatten under kvällen och blev en uppskattad fyllchaffis på natten, och mår hur bra som helst, och har en glad hustru!
Testade att klämma en feting till garre, brukar göra det när jag krökade förr, det högg ordentligt så det snurrade till i pallet, lite läskig känsla var det, för det har inte snurrat där pga yttre påverkan på snart 4 månader...
En annan ball grej hände alldeles nyss, jag visade min kära hustru vad jag har skrivit här på alkoholhjälpen, och hon tyckte det var en jättebra grej, och att det var roligt att så många har svarat mig på "min" tråd...Va!
Jag trodde hon skulle bli förbannad?, men hon lyckönskade mig istället...
Snacka om att man oroar sig för fel grejer ibland, berätta det för din snubbe Lise!
Nä, nu är det bråttom ner i lopplådan, sängkvalsterna är hungriga och midnattsbion visar något oannonserat direkt på ögonlocken, så nu gäller det att poppa popcorn!
Ha en god natts sömn, och framför allt en god morgons uppvaknande, och det får man även om man har varit på ett 50-årskalas, (..och drack bubbelvatten..)
Mors! /Berra
Hej på er alla!
Det slutade på samma sätt som för ett par veckor sedan. Alkoholen är nog så märklig! Och alkoholisten så full av lögner. Suck!
Man känner sin alkoholist, hade onda aningar redan igår kväll att det inte var över för denna gång heller. Jag vaknade i natt och gick ner och kollade, hittade honom på sovande på soffan med två halvfulla flaskor på golvet. (Vodka och starkvin) jag väckte honom och hällde ut alltiohop fram för ögonen på honom, det har jag aldrig gjort förr.
På morgonen diskuterade vi i igen, jo han vill sluta, hjälper jag honom då osv... Sen åkte jag och handlade på eftermiddagen. När jag kom hem såg ja att han hade varit ute med bilen och frågade vart han hade varit, ingenstans sa han. Men ja visste precis att han ljög. Lite senare snokade jag fram ett kvitto och såg att han varit och köpt en 18-pack öl så jag konfronterade honom. Så det slutade med att han for. Sa att han skulle åka till sin pappa, men jag tror inte riktigt på det heller.
Det värsta var att han glömde all sin medicin här hemma.
Nåja, jag kan inte så mycket åt det. Hade kontakt med med den "lokala alkoholvården" igår. Hon sa också det att när man är deprimerad är det lätt att tycka det inte spelar ngn roll hur det går eftersom allt ändå är åt skogen och då kan man lika gärna dricka.
Jag föreslog maken att vi skulle gå dit tillsammans, han har ju haft kontakt med dem själv och man kan gå dit som par.
Hittade förresten en svensk alanon grupp 10 mil härifrån, lite långt bort för att åka fram och tillbaks för en kväll men jag överväger det. Fast jag blev lite fundersam när jag läste att man inte får några kommentarer tillbaka utan att man bara berättar sin historia?
Jag orkar inte ha det så här, jag önskar av hela mitt hjärta att han kan sluta, för sin egen skull och för våra barns skull.
Han pratar mycket om döden och hur mycket bättre vi skulle ha det utan honom. Det är ju samtidigt ett rop på hjälp,men jag har nog försökt med allt möjligt. Jag har lyssnat, diskuterat med honom, tröstat, varit tyst och låtit honom vara i fred, vakat över honom, jag har pratat förstånd, diskuterat med en av hans läkare, pratat med arbetshälsovårdaren, pratat med mentalvården,varit uppmuntrande, kommit med olika förslag, sagt till på skarpen osv.
Själv säger han att det inte hjäper att jag skäller på honom, det gör jag inte heller, men klart att jag pratar med lite större bokstäver mellan varven. Så jag vet inte.
Jag tipsade honom om alkoholhjälpen och berättade om det här forumet och att jag brukar läsa och skriva här.
Jag har pratat med barnen och de säger att de inte vill att han ska dricka, det yngre barnet sa också att han tror att pappa ska dö. De sa också att de inte vill att han ska bo här om han dricker.
Jag vet ju att han är en bra pappa när han är nykter och de knappa två veckorna här före bakslaget var ju perfekta på alla sätt och vis. Jag frågade vad det var som utlöste hans drickande nu och han sa att han inte vet.
Jag har också sagt åt honom att han bara måste bestämma att nu är det slut med alkoholen. Till sist svor han åt mig och det gör man bara inte. Jag sa lugnt år honom att kan låta bli att svära åt mig att det är han själv som ställt till det.
Oj det blev nog långt och råddigt men skönt att få häva ur sig. Jag får försöka ägna mig åt barnen och mig själv nu så vi mår bra och orkar. Dags att tänka på refrängen, fotboll i morgon igen.
Tack för ert stöd!
Lise
Hej Lise...
Det där om att prata om döden...
Han för över skuld.
Ni har det bättre utan mej...
Jag kommer snart att dö..
Han hittar en anledning att dricka...
Det är synd om honom som lika gärna kunde vara död därför dricker han...
Ge honom inte den.
Det tjänar ingen på.
Stå på dej... ni förtjänar bättre... / Mie.
Hej Lise!
"En dag i taget..", men visst f-n suger det när gubbtjyven ligger pissfull och slaggar i soffan..
Speciellt när ni hade det rätt hyvens strax innan...
Han surrar om döden, fråga honom om han har bråttom?
När han häller i sig i den hastigheten...
Men det händer inget om du hackar på honom nu när han är blarig...
Vänta med nådastöten tills dess han är mör av lite bakfylla, och herr Ågren har knackat på dörren
Men hörrö Lise, snubben har brännt sina skepp idag, ta och lås in han någonstans och umgås med kidsen istället...
Ställ han på podiet för hatning, och sura ut han några dagar, om du inte vill lugga honom på direkten...
Var glad att du har dig själv, där händer det inga olyckor i alla fall...
Du är stark, och fixar det här...
Lycka till! /Berra
hej aaaaa
ta det du känner i magen då har du fått den första känslan
följ den
axel
Hej Lise...
Jag känner din smärta, besvikelse, oro & sorg...
Det enda man kan förstå är att alkoholen är lömsk, manipulerande, elak & egoistisk.
Du måste nu börja fundera på att ha en plan om det här händer igen.
Ni kan inte acceptera att det forts på det här sättet,
Den här känslomässiga berg & dalbanan är inte nyttig för ngn av er.
Det tär på själen att inte veta vad som väntar då man kommer hem.
Ja... hur kan alkoholen ha en sådan makt över människan?
Jag tänker på dej med sorg i mitt hjärta...
Skickar dej lite xtra energi att ta dej igenom det här & fundera ut en plan B...
... / Mie.
Hej på er alla!
Jag önskar att jag inte skulle behöva skriva och gnälla. Alkoholen är nog så märklig och jag fattar bara inte vad den ställer till med. Hur kan det bara bli så fel?
Knappa två veckor och livet leker, våren är på väg hela familjen mår bättre, barnen njuter av att umgås med sin pappa och att han tar sig an dem och deltar i vår vardag. Själv är jag en solstråle och vågar må bra. Vi pratar och reder ut, funderar på vad framtiden ska föra med sig och hittar utvägar så att han ska börja må bättre.
Äldre barnet eld och lågor över kvällens program och vad som ska hända, spelkväll med disco på skolan och alla ska dit, kan inte vänta att komma hem och berätta för pappa. Vi kvittrar och planerar i bilen på väg hem.
Så kommer vi innanför dörren, "mörkret" har lagt sig denna vackra vårkväll där ute är det ljust och plusgrader. Men där hemma på soffan ligger maken och är full. Fy vad jag blir ledsen. Hur kan han?
Vad är det som rör sig där inne? Hade onda aningar igår då han återigen började tala om döden och om att han kanske dör snart. Men försökte peppa honom och ta fram det med hur bra vihar mått.Han har ju själv verkat så lugn, glad och nöjd.
Jag fattar inte?
En mycket besviken coh ledsen Lise
Hej aaaa...
Du måste våga för att vinna.
Inte bara hoppas.
Ta ett beslut för hur du vill göra med ditt liv.
Vad är värt besväret?
Frågan är om du klarar att hålla det hemligt utan att få ännu mer ångest.
Annars får du gå efter filosofin att en gång är ingen gång...
Hur känns det om du skulle bestämma dej för en vit period som inte har ngt slutdatum el mål mer än att vara vit en dag i taget?
Ibland måste man nästan dö för att kunna forts leva... / Mie.
Det värsta är ångesten. det vet ni säkert också.
Jag förstör det jag älskar mest av allt. Det värsta är att jag har ångest för att jag gått så långt och varit otrogen och nu är jag i valet och kvalet över att berätta om otroheten eller inte. Sluta dricka ska jag göra i vilket fall. Det hoppas jag verkligen.
Är det då verkligen värt besväret att berätta när jag VET att detta misstag inte kommer upprepas?
hej aaaaa vet inte hur jag ska svara
utan håller med mie läs henne hon vet
skriver till dej så här
vill inte leva men vill inte dö
du fixar detta /axel
Hej aaaa...
Du är som väldigt många här.
Du har svårt att sluta dricka när du väl börjat.
Du har svårt att dricka lagom.
Du gör knäppa saker på fyllan.
Du har ångest.
Du skäms.
Du har ont i själen.
Det är inte hur mkt du dricker utan hur du dricker som är avgörande...
Jag känner starkt när jag läser det du har sktivit att du måste ta dej en funderare över din relation till "polaren" alkohol...
Livet är till för att levas... / Mie.
jag är inte som de flesta andra här. Det känns som om vissa har en historia här som kan förklara deras drickande, typ: mina föräldrar/släktingar dricker, min föräldrar är deprimerade, jag är deprimerad, jag har det jobbigt hemma etc. etc. Men jag som inte har det så: VARFÖR mår jag dåligt? Mina föräldrar är underbara, min pojkvän är underbar, jag är duktig i skolan och har alltid varit, jag är inte blyg, jag är en framåt människa med planer och mål i livet. Utåt sett är allt bra, jag vet folk som ser upp till mig (!) Men jag själv, känner mig värdelös, varje varje dag. Ibland går jag ner mig till total, jag vet att jag är deprimerad, jag har pratat med en psykolog, som säger vad jag också trodde: jag har bra självförtoende men dålig självkänsla.
Anledningen till att jag skriver här, att jag vill ha kontakt med någon här, är såklart att jag behöver hjälp. Jag vet inte om jag har ett problem eller inte. Jag har läst igenom delar av forumet och jag bara grät. Ibland undrar jag: vill jag bara tycka synd om mig själv: tillhöra någon grupp, eller varför mår jag dåligt? inbillar jag mig att jag mår dåligt? för det är inte så jag ser mig själv utifrån... Jag ser mig som andra ser mig: någon som är glad och har mål och planer här i livet.
mitt problem är att, när jag väl drack min första öl, när jag var yngre så tyckte jag det var så kul. Jag tyckte det var KUL att vara värst. Jag hånglade med flest killar, tyckte egentligen det var kul att det gick rykten på skolan (men jag låtsades såklrt som om jag tyckte det var jobbigt). Jag har druckit alkhol sen dess, sen jag var ca 15 år och nu är jag 23. Men grejen är att jag dricker INTE SPECIELLT MYCKET!? det är det som gör mig så konfunderad, det är därför jag inte ser mej som någon som dricker för mycket (ang. mängden alkohol). Men när jag väl dricker kan jag inte kontrollera mig själv. Detta kan vara mycket lättsamt, inte att jag ballar ur totalt men jag känner hela tiden att: "nu har jag druckit och jag litar inte 100 procent på mig själv längre. Hoppas jag inte gör något dumt ikväll". Ibland kan jag ha varit lite för "skrikig", ibland kan jag bli arg och otrevlig och dessa egenskaper gillar jag såklart inte hos mig själv. Jag skäms över att jag varit snäsig (tex. mot mina tjejkompisar) och enda anledningen är för att jag druckit, jag ÄR inte sån egentligen. Det som äör det största problemet som jag bävat för att komma till är att jag är otrogen när jag är full. Å ena sidan så har jag de gånger alltid varit väldigt full, men det är väl ändå ingen bortförklaring. Att förklara för en annan person att "det är slkoholens fel" går inte. De är stenhårda: otrogen= då är det slut. Men jag tror aldrig de varit i samma sits. Jag gör inte det för att jag VILL, jag vet inte varförjag gör det!!! och det är så frustrerande! Jag vet inte vad jag ska ta mig till, för det är inte JAG och jag vill inte vara en sån person. Jag vill inte såra min älskade, aldrig! Jag VET att jag aldrig skulle göra en sådan sak när jag är nykter, men jag tror inte alla tror på mig om jag hade sagt det. Men JAG vet det. Jag vet inte varför jag gör det, och dagen efter ångrar jag mig så mycket, jag har så dåligt samvete och jag går ner mig total... Jag blir väldigt deprimerad i perioder, jag har ingen att prata med. jag vill inte prata med mina kompisar, ingen har samma problem som jag, de skulle aldrig förstå. de tror nog inte detta om m ig, de skulle bli förvånade. Jag kan inte prata med min sambo, jag kan/vill inte prata med min familj. Jag skäms dessutom alldeles för mycket... Jag hoppas att någon orkar läsa det här, tänk på att ni också ville att någon skulle lyssna på er, jag orkar inte.
Jag har läst och läst på forumet nu, sträckläst flera timmar... Gråtit och funderat. Känner igen så mkt, vet inte var jag ska börja... Jag förstår om ni inte tycker att jag har lika stora problem som vissa andra som växt upp i beroendefamiljer etc. men för mig är detta ett problem!
Jag tror inte jag skulle ha speciellt svårt att inte dricka på en månad tex. (jag hade haft svårt och inte dricka om jag väl va ute). Problemet är när jag väl dricker så vet jag inte om : ska denna kvällen sluta helt ok eller kommer det slå slint i huvudet idag? Jag kan inte går runt och riskera att något ska hända (tänker framförallt på otroheten). Jag har försökt lösa detta själv i flera år nu och jag kan inte. Detta är det absolut första steget jag tagit och berättat för någon och det känns oerhört tungt och jag skäms otroligt...
Hej lilla stående Ängeln!
Jag är så glad över att det går bra för dig, att du håller dig sansad med mötena med ditt ex.
Genom att inte falla igenom och visa sig stark så berättar du kroppsligen vem så går ur det här med en vinst.
Det finns så mycket att vinna på att inte hänfalla till alkoholen, som drabbad eller medberoende.
Men man måste också vilja våga öppna ögonen och se det positiva, för sitter man bara och tänker på hur gott det skulle vara om man nu fick.....dricka!
Ja då har man inte lyckats hela vägen än, man lider och tycker att livet saknar mening..
Man borde tänka på allt det negativa med att dricka istället, allt som råkar hända varje gång man faller för den fegas tanke, tillbaka till ruset..
Jag "förnekar" ju fortfarande min dryckenskap, dvs jag nekar att mig att använda den...
Alkoholen är inte längre ett problem för mig, just nu i alla fall..
Jag brottas istället med vad den skapade, en ångest utan dess likelse...
Den är så djup och avskyvärd så att jag om jag bara visste det innan så skulle jag ha slutat med alkoholen för länge sedan...
Jag kämpar varje dag med min existens, och ifrågasätter vad nytta man gör för jordelivet...
Det är hemska tankar som snurrar runt i pallet, och jag vet att det är sjukt, och jag försöker undertrycka dem, men jag kan inte styra mina mardrömmar på nätterna, och de kör slut på mig.
Varje dag har sin egen historia, och just nu är det "inbördeskrig" mellan vänster och höger hjärnhalva känns det som, det är en "Einstein" på höger hjärnhalva som vill att jag tänker sakligt och strukturerat, och i vänster hjärnhalva sitter Caroline af Ugglas och skriker " snälla snälla"...
Ni förstår ju hur j-vla illa det är ställt med en..
Så just nu känner jag mig låg, ledsen, arg, förbannad och 207 andra negativa ord som jag inte kommer ihåg...
Om jag hade en kinapuff så hade jag tryckt upp den i rövva, tänt på den, bara för att få några andra smärtsamma tankar att tänka på, det hade varit skönt som omväxling...
Ja som ni ser så är det rock'roll i pallet, jag har kvar delar av min humor och den tittar ut ibland,
men just nu skulle jag vilja se en riktigt sorglig film, så att jag fick "tokskratta" lite...
En tvångströja hade suttit fint...
Mors /Berra
Hej Berra...........................................................
Hur leker livet med dig idag då? Känner att ni stöttar mig så mycké o man
blir lätt lite fokuserad när man mår dåligt, man tänker men glömmer
bort att fråga!
Jag kämpar vidare o de känns att vägen är rätt om än bräcklig ibland.
Stötte på mitt ex när jag var på macken bredvid här idag! Idag var han
harig ska du tro, nykter o såg rädd ut när han såg mig! Jag kunde
faktiskt hålla mig behärskad o lugn o de kändes bra! Nonchalant o kalla
människa han ofta var när han var nykter, var lite annat än när han är
på fyllen kan jag säga.
Fy, vilket liv egentligen, ingen värme o sann kärlek, liksom känns att
man fått insikt hur livet har tett sig tidigare o de är en helt annan frihets-
känsla idag! Som man vart instängd i flera herrans år, konstigt!
Vart på Alanon ikväll o de är en himla gó grupp, vi kramas o vi kramas
o stöttar varandra, fick med mig en nära vännina idag också som levt
ihop med ett antal alkoholister o har en alkoholist som uppvaktar
henne nu, så jag blev jätteglá!
De är så, så många människor som lever i de fördärvet, jag skulle kunna
räkna upp hur många som helst! De är som de är lite samhället i sig
idag, alla åldrar, båda könen m m.
Ja, de är suveränt ju fler man kan rädda o Du med dina roliga o förståndiga
inlägg bidrar till det!
Ha de riktigt gott nu o ta hand om dig o de dina! Kramar Stående Ängeln
Hej Annika...
Bra jobbat...sex av åtta dagar utan "polaren"...
Varför måste du ha det förhållandet?
Har du kraften att förändra din tanke så kan du förändra allt.
Ibland måste man nästan dö för att kunna forts leva... / Mie.
Hej...
Det finns hopp...
Mkt hopp, tom så att den känslan överväger.
Var på min återträff i min anhörig grupp.... har saknat den oerhört.
Det är människor jag inte vet någonting om men samtidigt allting.
De är så lika mej, men samtidigt så olika.
En ovärderlig samhörighet & förståelse.
Som jag inte funnit ngn annanstans.
Jag har kunnat bearbeta saker som hänt, händer & kommer att hända.
Det har gjort att jag har vuxit som människa & lyckats få en inre styrka.
Ett lugn i min själ & mitt hjärta.
Självklart även en sorg över att det inte blev som jag tänkt mej... men oerhört stolt över att jag kommit hit där jag är idag.
Jag gör det jag kan för att bryta trenden för mina barn... så att de ska välja rätt stig här i livet.
Arv & miljö är starka faktorer.
Jag kan inte låta bli att forts kämpa för deras välbefinnande & medvetenhet.
Kämpa för att de ska förstå att det finns andra sätt att bekämpa sina inre demoner.
Tror det är viktigt att ha ett öppet sinne & att hela tiden prata & diskutera.
Inte förbjuda...
Tänk vad spännande det blir då...när ngt är förbjudet.
Känner en djup tacksamhet över att vara här & nu...
Det finns fortf strul, men de tar inte över mitt liv längre.
Den hårda knut som fanns i mitt bröst håller sakta men säkert på att lösas upp.
Hopp... det finns hopp inför framtiden...
Det är min tur nu...
Jag förtjänar att vara lycklig & leva ett liv i harmoni...
Livet är till för att levas... / Mie.
Hej!
Tack för svar!
Av åtta dagar har sex varit utan alkohol!
Två av dagarna, var det två glas vin till maten.
Då var det de vita knogarna som gällde.
Konsekvensetik-om jag saknar min vän?
Ja & nej
Vill inte sakna.
Men eftersom jag måste ha det förhållandet, så är det lika bra att ha det på distans.
Idag, imorgon en dag i sänder.....
Angel- vad säger att det blir lättare imorgon????
Då har jag lusten & kraften & SÅ positiva tankar....,
Bekräftelsen när man klarat det ger positiv energi kanske det ger motivation att fortsätta!!!
Annika
Al-anon's 12 Traditioner och den 12e traditionen säger : Anonymiteten är den andliga grundvalen för alla våra Traditioner och påminner oss ständigt om att sätta princip före person. (Lika för AA)
Jag har (eller försöker åtminstone) ha slutet av den traditionen i åtanke när jag träffar en beroende eller medberoende för att jag själv inte ska bli drabbad om något går snett. .......och påminner oss ständigt om att sätta princip före person.
Frasen innebär för mig att vara medveten om att det är en sjukdom som jag bara kan påverka om jag själv vill, jag ska inte fastna i en form av "tycka synd om" eller tillåta att personen i fråga att bygga ett bo i mitt huvud för då tar min egen energi slut fort som f-n. Men självklart kan det vara fruktansvärt svårt ibland att försöka vara neutral i vissa fall tex när ungdomar drogar/krökar ner sig totalt och jag verkligen blir medveten om att jag är maktlös inför sjukdomen. Då är frustrationen stor och jag kan finna tröst i den erfarna frasen " att sätta princip före person".
Och det är så rätt att det aldrig är försent att ändra sitt liv !! Jag har mött en gammal man, över 70 år (!), som hade som mål att dö nykter !!! Han gjorde det verkligen för sin egen skull !!
Trots allt finns det hopp !
Du Berra...
Du ger bra & goda råd, så du är en tillgång här på forumet.Du trackar ingen.
Varför måste du uppföra dej vuxet på alla plan?
Ibland behöver man få vara lite smågalen... & det behövs det ingen alkohol för att vara.
Det där med en dag i taget är ju ett bra råd... välbeprövat...
& att inte heller bestämma sig för resten av livet.. gör beslutet lite lättare att bära.
Förstår din känsla att vilja att saker händer snabbt.
Man kan inte vänta på att det ska bli bra...vill att det händer nu, precis nu.
Jag känner själv just nu att saker inte händer tillräckligt snabbt...
Vet inte riktigt vad det är jag väntar på, men känner mej rastlös inför framtiden.
Frustrerad över att det finns så mkt strul överallt...
Ju mer jag pratar så ser jag att strulet är så mkt mer utbrett än jag förstått.
Frustrerad över att jag inte kan påverka mer.
Samtidigt som jag blir så glad när jag läser här på forumet om alla som har kommit till insikt & är villiga att göra en förändring i sina liv.
Det ger mej hopp.
& en värdefull insikt... det är aldrig försent att förändra sitt liv.
Bara viljan finns så går det att flytta berg.
Livet är en gåva... / Mie.
Hej Mie!
Jo nog är jag väl en j-kel på att ge andra goda råd...
Men när det gäller mig själv, så är jag helt på det klara med alkoholen, den har slutat fuckat med mig, för alltid känns det som just nu, men man ska aldrig säga aldrig...
Jag vill hålla det öppet att jag någon dag framöver i livet skulle vilja testa att prova på att dricka resonligt ett tag, dvs inte dricka för att bli berusad, utan kanske bara för att kolla om jag grejar att ha kontroll, så därför säger jag aldrig aldrig mer, utan jag har en vit period, en lång sådan!
Jag sätter ingen gräns, utan tar det som det kommer...(en dag i taget..)
Just nu så mår jag toppen av att inte dricka, alkoholhjälpen har definitivt hjälpt mig att ta det beslutet, och när jag läser hur tufft många andra har det så blir jag heligt förbannad på denna dryck som ställer till det för så många, både direkt och indirekt, som alkolholist och medberoende.
När man dricker rätt mycket själv så vill man inte inse följderna att sitt drickande, och man väljer att se bort ifrån dem, för skulle man ta upp problemen till ytan så tror jag nog att de flesta skulle välja att sluta tvärt, det är inga goda erfarenheter man får av alkoholen...
Att avbryta något så där abrupt är nog för många en svårighet, det har fått en rutin att dricka, och de väljer hellre att stanna kvar i sitt missbruk, än att utsätta sig för något nytt och hemskt!
De som har provat på en nykterhet en liten längre tid kommer ganska så snart till insikt att det inte är så hemskt som man först trodde, och att det funkar att inte dricka alkohol längre...
Det är inte svårt att låta bli, och man blir inte tråkigt, det är sådant man bär inom sig.
Nu kommer jag nog till den frågan jag tror du tänkte på i första hand, hur mår jag psykiskt...
Tja inte är jag något nervrak, men det dansar runt lite dammråttor fortfarande på kontroret, så jag kan inte säga att jag är färdigbehandlad än på långa vägar.
Det går upp och ner, och ibland är det stiltje, just nu blåser det inte mycket t.ex.
Känner mig förbannad för att det inte händer saker fort nog, men jag vet att den här deppigheten sitter i ett halvt till ett år, så det är bara att sitta still i båten...
Men egentligen så vill jag bara skaka sk-ten ur båten, för jag vill inte vara här, jag vill bara vara vanliga, ja lite så där halvglada/halvgalna gamla Berra i alla fall...
Det finns fortfarande kvar inom mig, men det är instängt, jag kan inte ventilera mig...
Någon har dragit en plastpåse över mitt huvud, så jag kvävs, någonting säger mig att jag måste uppföra mig vuxet, andra delar vill bara spela apa med verkligheten...
När jag inte kan ventilera mig så känner jag mig aggresiv, jag måste få utlopp för all min instängda energi, och då blir jag rädd för mig själv, för jag är snällare än snälltåget.
Jag får panik och behöver gå ifrån emellanåt, eller sätta mig och dagdrömma mig bort ett tag, jag trivs oerhört mycket med djur och natur, det får mig i harmoni igen...
Ja som du märker så är man inte så långt ifrån tvångströjan ibland, och dessemellanåt så är allt som vanligt i någon timme eller så...
Så, ja, hur mår jag då egentligen, tja det vettef-n, skulle helst bara vilja frysa ner mig ett tag tills det hela har gått över, men så enkelt bli det aldrig...
Så jag använder min tid till att tracka er alla här på forumet, och det gör min tillvaro lite bättre känns det som...
Men visst, lackar ni på mig så får ni fräsa ifrån, det är inte värre än så...
Mors Berra-Bing-Bong
Hej Berra...
Hur mår du?
Ser bara att du ger alla andra en massa goda råd, men ingenting om hur det går för dej just nu...
Tänker på dej...
... / Mie.
Lägger till att sy och plantera om blommor! Eller snarare att odla och plantera växter över huvudtaget!
Hej fröken Ågren!
Sätt dig ner och försök nysta upp vad det är som blir så fel för dig, analysera...
Dricker du för mycket eller bara för ofta, dricker du när du är ledsen, pressad eller trött..
Slår det helt slint, du går in glad i fyllan och bli skogstokig på slutet, blir du argsint, hotfull, nojjig osv..
Det tär hårt att "våga" se in i sitt alkoholbrukande, men det är nyttigt...
Tänk inte på att du skäms i efterhand, för då slutar du "tänka" utan får bara ångest..
När du får klart för dig vad som går fel varje gång så skulle man kunna tänka sig att att du attackerar det som slinter, t.ex inte dricka när man är trött, eller irriterad..
Allra enklast är naturligtvis att inte utsätta sig för det alls, och då är den enda och bästa sättet är då att inte dricka, ungefär som om du inte går utanför dörren, så riskerar du inte att bli nedslagen.
Troligen så finns det andra underliggande orsaker till att det går åt pipan när man dricker,
och när man är nykter klarar man att hålla dem under kontroll...
Men det är tufft att orka reda upp det, men när man inte står ut längre, så måste man...
Lycka till! /Berra
Min fredagskväll var den värsta jag haft... jag är en millimeter från att ha sumpat ett nyinköpt hus, sambo sedan 8 år och ett kommande bröllop i sommar..... Fy fan på ren svenska, vad alkohol är skit! jag vill reda ut det här och komma vidare med mitt liv
Kan ni förstå att det finns så mycket vårblommor under snön ?!
Häpp!
Vi släckte ner allt utom TV'n, tände hela huset fullt av levande ljus...
Tittade ut på gatan, såg hur ljusen fladdrade i fönstrena hos grannarna...
Tog på mig jackan, och gick en sväng runt i kvarteret..
Det visade sig att ca 1/3 följde initiativet till Earth Hour, en tredjedel tror jag inte var hemma, och den sista tredjedelen verkar totalt ha missat detta....
Några hade det tänt på övervåningen, eller utomhusbelysningen var tänd, och det förtog ju lite av hela "mysigheten"...
Några hade middagar med massor av vänner samlade runt finbordet i vardagsrummet, det såg hur mysigt ut som helst där man stod och kikade in genom fönstrena...
Andra satt och sippade på varsitt rödvinsglas i skenet från Robinson, jo det såg ju gott ut....
Men det blev slutspionerat, så jag skyndande mig hem till mig, och gosade upp mig i soffan med kidsen och frugan...
På bordet hade vi vinglas fyllda med stora istärningar, och fyllde upp till kanten med alkoholfri cider med skogsbärssmak, rekommenderas varmt (ja eller kallt..)...
Ha' en fortsatt trevlig kväll! /Berra
Hej...
Se dej omkring... det finns alltid ngt där ute som är värt att titta på & med alla sina sinnen ta in & reflektera över.
Visst lite trist att det var snö ute idag & att det blir blött...
Men tänk... våren är påväg & vi går mot varmare tider.
Sommartid... smaka på ordet...
Låter trevligt... snart är det tid för sommaren...
Tålamod...
Livet & vädret blir bättre...
Plötsligt infanner sig ett lugn,
Du känner en inre frid,
Kroppens muskler slappnar av,
Själen har fått ro.
Glöm nu inte att släcka ner kl 20.30..... / Mie.
God morgon världen, god morgon alla vänner!
Hoppas att ni har haft en bra fredagskväll utan en massa dricka och tjafs med övriga familjemedlemmar...
Idag känner jag mig lite låg, hade hoppas på lite fågelsång och morgonsol...
Men denna morgon är klädd i vitt, på marken och igenmulet på himlen, så synd...
Det känns som om man har backat en hel månad, och det som är ändring till sommartid inatt, kan man inte tro, vem vill "ställa fram" några utemöbler nu?
Nä, det blir att sitta och surmula inomhus idag, ja förutom när mina solskensbarn ska ut och spela fotboll, den ena i träningshallen, den andre på elitenivå...
Ni må tro jag är en väldigt stolt pappa, när livet känns hängigt brukar jag sätta med vid mina barn.
De gör en nästan alltid glad, de har inga vuxnas bekymmer, inga räkningar och inga bekymmer med vad som skall hällas i glasen på vacker fot...
Grabben har sin kusse här, och det är lite mer fart och fläkt, nu ropar frugan på frukost...
Ha en fortsatt bra och god morgon! /Berra
Hej på er!
det är nog just de som är min tanke. Om han inte kan låta spriten vara så är de färdigt, där får han välja! Så enkelt är det, jag peppar mig själv varje dag så att jag inte ska glömma bort det.
Jag hoppas att han har förstått allvaret i de tankarna.
Nu ska jag åka på träning med det äldre barnet.
Sköt om er/ Lise
Hej...
Ja i morg ska det släckas ner...
Vi ska tända en brasa & mysa.
En av killarna ska ha en kompis som övernattar hos oss...
Jo det är jämt skägg att vara ensam mamma.
Men fördelarna överväger.
Vi vill inte tillbaka till det vi hade.
Men det finns ju fortf mkt att önska.
Vi har vårat liv & vi lever...
Vi tar en dag i taget & står pall för de smällar som kommer... vi blir inte knockade.
Det är bra om livet kan få lite rundade hörn...
Det underlättar.
Andas... känn...se... hör...lev... / Mie.
Hej Mie!
Tack för att DU bryr dig...
Ha en mysig helg, och gosa med grabbarna nu...
Du måste ju vara förälder för två, så du har väl jämnt skägg att hinna med allt kan jag tänka mig...
Glöm inte Earth Hour i morgon, släck ner i hela lägenheten, tänd levande ljus och bara sitt och mys, kanske läsa en bok för dem och bara ha lite "kvalitetstid", oavsett hur gamla de är så vill de alltid vara små med sin mamma...
Ja du är ju lite "mamma" åt oss här på forumet också, och då får ju trådarna massor av runda hörn istället för små och vassa..
"Livet är till för att levas..."
Voff!
& du Berra...
Jag är så glad att du känner dej bättre, gillar att läsa det du skriver.
Du är väldigt engagerad, klok & kommer med många roliga liknelser.
Jag fnissar lite när jag sitter här vid skärmen... även om det är allvarliga saker du skriver om så gör du det med glimten i ögat...
"inte skäller väl en döende hund..."
Ha det så bra & sköt om dej... du är värd all lycka... / Mie.
Hej Lise...
Jag håller med Berra...
Men... förstår att du gärna vill försöka.
Du ska även göra det om det känns bra för dej. Tror att du facktiskt ska vara på din vakt just nu & tala om för honom vad som gäller.
Det är ju kanon att han visar mer intresse... men... håll ögonen & alla dina sinnen öppna.
Tror att det kan vara bra att han slår sig väldigt hårt utan att du kastar kuddar under honom.
Det ska inte vara så enkelt... om du förstår vad jag menar.
Det kan vara en luring från hans sida... för att kunna forts med sitt i lugn & ro.
Hur många ggr har man inte hört det? Att det var ju så tokigt... nu är det ändring...ska aldrig hända igen.
Jag hoppas verkligen för eran skull att han är villig en förändring.
Men kom ihåg att ett missbruk gör man sig inte av med själv utan hjälp hur som hälst.
Det kan såklart gå.. men är nog svårt.
Lev ditt liv... på ditt sätt... / Mie.
Hej Lise!
Jo jag följer hela tiden dina inlägg minut för minut här på forumet...
Jag hoppas att det går bra för dig och din man, visst kan du förlåta honom om det känns hjärtligt tycker jag, du är väl ingen järnlady heller, du har väl ett mjukt och blödigt hjärta som alla andra?
Jag vill inte vara ond och vill inte sparka sk-ten ur erat förhållande, naturligtvis så finns det en förälskelse som man så gärna vill vårda...
Men om den man älskar är en "zombie" styrd av alkoholen, så kommer han eller hon att vara en proffsmanipulator, och så länge hon/han får som den vill kommer de att ljuga för dig för all framtid.
Det enda som är vikigt för dem är att få i sig alkoholen, de kan gå över lik för att få detta..
Om ljugandet står en upp i halsen, så är mina ord till för att motivera den som utsätts för det att våga ta tag i det, och push' a till en förändring...
Man ska inte tillåta en påtvingas ett alkoholbeteende som förstör ens livskvalite'.
Det är en våldtäkt på ens eget privatliv, och funkar det inte med ord, så är handling en alldeles utmärkt försvar, och man "..gör sig av med problemet"!, och skickar ut den j-veln!
Det är bara bitar av ens forna livskamrat som finns kvar där i psyket, en form av nutidens Alzeimer, men den är behandlingsbar, bara att låta bli.."det första glaset"
Så frågan är bara, om du nöjer dig med din mans önskan om förlåtelse, eller om du förhandlar med zombiehjärnan som lovar vad som helst, bara allt blir som vanligt...
Så vanligt att du om ett par veckor kommer att gå i samma spår igen...
Jag tycker du gör det bra om du fortfarande kan vara hård och ställa krav...
Du skall "outsmarta" den djävul som styr din man, håll väskan packad...
Älska din man för det han är värd, men var stenhård på en ENDA grej, ingen mera alkohol.
Där går gränsen för din kärlek, och peka på väskan, hur ont det än gör i hjärtat.
Du gör det inte för hans skull, utan för resten av familjens skull, för står han ej emot kraften så är han förlorad, och det ÄR hans val, om han nu väljer alkoholen..
Och sedan din fråga till mig, jo jag mår lite bättre tack, det märker du väl hur lätt engagerad jag blir i allas livssitutioner här på forumet, så pass mycket att jag inte har hunnit känna efter ännu..
Och inte skäller väl en döende hund heller...
Ha alla en bra och GOD lördags och söndagsmorgon, det får man bara av att...
INTE TA DET FÖRSTA GLASET, upprepa det mantrat hela helgen..
Lycka till/Berra
Hej på er alla!
Det var nog av hänsyn skäl till min mansom jag tänkte ta bort mina inlägg.
Nåja det om det,jag får fundera på saken. Jag tror nog att jag själv skulle vara i behov av lite medberoende vård. Förra veckan när det var som värst ringde jag den lokala alkoholvåden vi har men de hade inte telefontid då och sen rullade veckan bara på.
I går var jag och lyssnade på Mia Törnblom! Det var verkligen bra. Jag försöker jobba med mig själv. För övrigt har det varit en bra vecka.
Vi är nog hela familjen under samma tak för tillfället. Dels för att försöka hitta en lösning på boendet och dels för att.... Bra har det varit för att vi har gjort mycket tillsammans, vardagliga saker och min man har mått bättre och engagerat sig i familjen på ett helt annat sätt än på väldigt, väldigt länge. Så situationen är väl som Berra sa ha väskan packad i hallen.
Vi har haft flera bra diskussioner under den gångna veckan. Han har också diskuterat med barnen. Han säger att han vill bli nykter och satsa allt på familjen. Är det nu jag ska akta mig eller?
Nå jag är nog fast besluten fortfarande över att det är i så fall utan sprit och i en nykter tillvaro. Men samtidigt är jag skadad av tidigare erfarenheter och har väldigt svårt att lita situationen. Men som Mia sa igår att om man går omkring och tänker "att det skiter sig" medan man väntar på att det ska göra det så är man ändå inte beredd om det gör det. Utan då har man bara mått dåligt under tiden.
I stället försöker jag nu tänka det ordnar sig på det ena eller det andra sättet.
Till Nalle
Heja, heja du klarar det! "Gör slut" med alkoholen så fort du kan, så hittar du dig inte i samma situation som min man och som Mies.
Till Berra
Det verkar som om du mår bättre för tillfället och att det går framåt, vad bra. Njut av varje stund livet känns lättare.
Till Mie
Du är och har varit så stark! Jag förstår dina tankar kring barnen och deras pappa. Men de har i alla fall en mamma som står vid deras sida och älskar och vill dem deras bästa.
sköt omer Lise
Jo..
Så är det allt...
ALLA är dumma & oförstående knäppskallar.
Jag förstår att han lider... men valet är fortf hans.
Varför ska det vara så svårt att nå sin botten... varför är det så djupt?
Skulle vilja att han tog & började simma uppåt snart.
Jag har förstått att det kanske inte blir bättre än så här.
Kan även acceptera det för egen del... men inte för barnens.
Är less på att de ska bli besvikna.
Att man inte kan räkna med honom som förälder...
Måste forts förändra mina tankar hela tiden... / Mie.
Hej! Annika
Kunde lika gärna varit ja som skrev ditt inlägg.Verkar som vi dricker av precis samma orsak. Vet också att de e fel men skjuter upp det. i morgon,i morgon osv. Allt blir mindre jobbigt med några glas vin, När skall man våga ta smällen?
Självömkan var min stora passion som aktiv alkoholist !!
Eftersom alla, säger ALLA, runt mig var idioter som inte fattade vilken fin kille jag var så var det ju oändligt synd om just mig. Ingen förstod sig på mig ju !!
Av just denna anledning är det så farligt för oss nyktra alkoholister att stanna i självömkan som ofelbart leder oss till det gamla beteendet och, vips, så är vi där i skiten igen.
Jag kan i dag gotta och vältra mig i självömkan MEN jag stannar aldrig mer än några minuter i den känslan för jag vet vart det bär om jag fortsätter. Och av någon anledning så upptäcker jag i dag att jag inte har anledning att tycka synd om mig själv. Jag har det alldeles för bra !!!
Och ja, som aktiv alkoholist så är vi mästare på att vända och vrida. Tänk vilka politiker världen har gått miste om !! Hade Wanja haft vår utbildning så hade pensionsskandalen aldrig hänt !!
Ha det bra !!
Hej...
Minsta sonen fyllde år häromdagen... & pappa kom på kalaset.
Present var införskaffad om än ej inslagen.
Stora sonen fyllde för ca en månad sen, men då ringde pappa sig sjuk straxt innan kalaset.
Ingen present till honom...inte nu på lillebrors kalas heller.
När jag ngn dag efter förstod sit.
Skickade jag ett sms till barnens pappa. Med frågan : Är du medveten om att du glömt att köpa en present till x?
svar : Ja, det är jag men jag hann inte ta ut pengar för att jag försov mej.
( kalaset började kl 18.oo )
Frågade om han hade förklarat det för x men nej det hade han inte.
Jag sa att : det är inte så roligt att bli bortglömd.
svar: Nej, jag vet, det är väl ingen som bryr sig om mej. så jag vet...
Jag svarade: Du borde ha valt annorlunda.
Den vänds & vrids hela tiden till att vara så synd om honom... han har satt sig själv i den här soppan... han måste slå i botten snart & komma till insikt... så att han kan ro iland.
Vi väntar tålmodigt på att det ska hända... / Mie.
Hej Annika...
Ibland blir det en ond spiral av tankar, alkoholen hjälper dej inte att må bra i det långa loppet utan bara för stunden.
& av ditt liv är det en kort stund, sen sätter ångest,dåligt samvete & dåligt mående in.
Ensam... blir du inte mer ensam med "polaren" alkohol än om du är med riktiga vänner?
Livet består av en massa val hela tiden...stora & små...lätta & svåra...rätt el fel.
"Polaren" alkohol är lömsk, elak, manipulerande & en fruktansvärt dålig vän som vill dej illa.
Du skjuter bara upp det som är svårt i ditt liv...alkoholen gör inte att det försvinner... utan det kommer upp till ytan när du är nykter, låt det komma & jobba med det...så försvinner det sen.
Lätt att säga... svårare att genomföra... jag är medveten om det.
Men att ändra tanken & att försöka gör att du kommer en bit på vägen mot ett sundare liv.
Jag skickar dej lite xtra energi att orka stå emot det där första glaset... / Mie.
Hej Mie!
Tack för svar.
Vad jag är rädd för? Det största är nog ensamheten.
Alkoholen tar udden av tankar & känslor som är sorgsna.
Tycker att livet är lättare med alkohol i kroppen.
För då ser jag det som är trots allt är bra.
Vet att jag behöver bryta detta destruktiva mönster.
Tack jag behöver stöd.
Ingen alkohol idag-det är ett lätt val.
För jag drack för mycket igår.
Men jag är rädd för imorgon...
Jag skall satsa på att våga möta det svåra på ett nyktert sätt.
Annika
Hej Annika...
Passa på nu när du känner att du vill ha hjälp.
Nu när du har kommit ur din förnekelse & fått insikt.
Tror du behöver en vit period i ditt liv.
Är du mogen för AA...
El kanske ta hjälp hos ngn beroende/behandlings enhet innom kommunen?
Vad är du rädd för?
På vilket sätt blir livet lättare av att ha alkohol i kroppen?
Vad är det du flyr ifrån?
Du är värd allt beröm,
Du är värd att få vakna utan ångest,
Du är värd att få känna lycka,
Du är värd ett liv i harmoni,
Livet är till för att njutas...Lev & låt dej njutas.
... / Mie.
Hej!
Skulle behöva hjälp att sluta dricka alkohol. När kvällen kommer måste jag bara ha ett litet glas vin. Som blir fler. Vill ha ha ett sunt förhållande till alkoholen, men nu har det blivit nästan varje dag i ett & ett halvt år.
Det började med att jag mådde dåligt och kunde inte hantera min livssituation. Efter 20 års äktenskap & tre fina barn, separerade vi. Han ville verkligen inte.
Och för att orka dövade jag min ångest med alkohol. Och när jag börjar dricka är det svårt att sluta. Livet blir så mycket lättare med alkohol i kroppen.
Jag är jättemotiverad att förändra mitt beteende men samtidigt så rädd.
Behöver hjälp!!!!
Hej Lise !
Jag är måhända skadad av alkoholen men jag fattar inte varför du ska ta bort dina inlägg ?
Under min behandling så fick jag läsa vad mina familjemedlemmar såg, hörde och kände hos mig, snacka om tankeställare ! Jag tror att det kan öppna många vägar in till en alkoholists känslor när jag får läsa det svart på vitt i lugn och ro. Det får sannerligen igång hjärncellerna som finns kvar !
Ärlighet är det viktigaste som finns för en nykter tillvaro, både hos beroende och medberoende.
Ha det bra !
Hej Lise...
Håller med Berra om att jag gärna skulle vilja följa dej & höra hur det går för dej i framtiden...
Lycka till & du är värd all stöttning & hjälp du kan få...
Lev livet med all din kraft... / Mie.
Hej Lise!
När du har loggat in som vanligt så kan du hitta dina gamla inlägg, och där finns en liten understruken rad som heter "ändra", det ska funka (men har inte ångrat mig hittils själv).
Och sedan Lise, du är en fin människa som bryr dig om mycket, det skall du ha all cred för...
Lycka till med allt som du står inför just nu, du kan ju byta namn till ett annat, jag skulle gärna vilja att du fortsätter berätta hur det går för dig...
/Berra
Hej på er alla!
Har haft fullt upp med allt möjligt och har inte hunnit skriva. Jag tror att det är dags att dra mig tillbaka och berätta om det här forumet för min man. Hur får jag bort mina inlägg i så fall? Kan ju i alla fall fortsätta att kommentera och finnas här fast jag tar bort mitt eget.
lise
Hej Nalle!
Igår så satt jag och hackade ett meddelande till dig, men forumet ville annat så när enterknappen trycktes in för andra gången så var 45 min av mina hejjarrop borta...
Sorry för detta, det känns som alltid när man har skrivit något riktigt bra så försvinner det,
detta hände för tredje eller fjärde gången nu...
Vad jag ville säga mycket förenklat var att det är ju bra att du är så pass målvedveten när du är nykter, och du har ju ett jättebra mål, och det är ju att försöka vara helvit när "lill-nalle" kommer.
Det känns ju inte som ditt problem finns flera dagar i veckan,
utan att när du trillar dit så gör du det ordentligt...
Då borde du ha ett helt annat utgångsläge, mycket enklare än för de flesta andra...
Du verkar ju vara helt införstådd med ditt problem så förnekelsen är då inget problem...
Hur man ska komma i mål finns det en massa olika synpunkter på...
Mitt favoritförslag är att man "håller upp, länge", inte en vit månad utan betydligt längre än så.
Så att man hinner få känna på livet utan alkohol, de stora fördelarna som faktiskt finns där.
När man sedan efter ett tag (halvår/år) har hunnit känna känslan, så skulle man kanske om man vågar testa, men risken är allt för stor (tror jag) att man startar där man stannade senast...
Jag vet att min prövning kommer på semestern på landet vid grillen med rödvinet, och ölen till bastun....
Men det är kommande problem, just nu mår jag bra och jag tänker inte ta på mig mera "trist tänkande" utan tar dagen som den kommer...
Eller en dag i sänder som de skriver här på forumet...
Så en sak till, ladda inte för hårt, varje gång du lyckas pressa dig lite längre än vad du hade hoppas på är en vinst, inte en stor förlust!
Ibland blir det två steg framåt, och ett steg bakåt...
Hela livet är en enda stor förändring, så det är lika bra att hänga med...
Lycka till! /Berra
Hej Nalle...
Ser fram emot att få följa dej.
Varför inte ta det säkra före det osäkra & söka hjälp redan nu?
Vad har du att förlora på det?
Det är ibland bra att få hjälp med att finna de rätta verktygen till ett sunt liv.
Det är jättebra att din sambo vill stötta dej... men lägg inte över för mkt på henne.
Det här är din kamp som du måste kämpa med... så ta emot all den hjälp du kan få från alla håll.
Du är värd ett liv utan dimma & ångest... / Mie.
Vet inte riktigt ännu hur jag ska hjälpa mig själv på vägen...
Har pratat med min sambo och sagt att jag kommer behöva hennes stöd, hon har inte riktigt vetat om hur allvarligt det är... då jag nästan lever som två liv.
Men min sambo dricker inte alls överhuvud taget, och är på många sätt min förebild!
Hon kommer att stötta mig och göra va hon kan för att jag ska hålla rätt spår.
Men som du säger Mie man får nog ta en dag itaget/helg.... då de e helgerna som de faller på.
Så jag får ser hur det går... märker jag att karaktären inte räcker till så kommer jag att kontakta nån form av expertis hjälp.....
Kommer att skriva hur de går/
Hej Nalle...
Bra val...
& väldigt modigt av dej att öppna dej här.
Det hjälper både dej själv & andra.
Ta inte i så förfärligt...ta en dag i taget, en timme om så behövs.
Din son ska inte behöva växa upp i en beroendefamilj... det finns det 400 000 st andra barn i vårat land som gör.
Hur har du tänkt att du ska gå tillväga?
AA?
el ngn annan beroende / behandlings enhet innom kommunen?
Själv?
Våga ta emot hjälp....
Du är värd att vara den förälder som din son behöver... / Mie.
Hej Berra...
Du är ett föredöme och uppnått något som känns långt bort för mig....
Sitter hemma idag för jag inte pallade att gå till jobbet idag. De har varit en såndär riktigt dryg söndagsnatt med svettningar och hallicar som resultat av en hård lördag!
Jag som verkligen hade tänkt ta en vit helg... började hos polaren som jag va å hjälpte bära in en pall gips som han köpt till sin kåk.... Då tänkte vi nu när vi varit så här duktiga så borde vi ju gå ut å ta en bira på lokal klubben.... men innan vi hann dit så tog vi ett par groggar hemma hos honom när vi drog från honom så insåg jag att, fan jag börjar nog bli lite kanon.... då hade vi delat på en liter päronvodka, sen gick det yttliggare 700 spänn på krogen...
De som är lite positivt är att jag inte har några minneslucksor som brukar infinna sig.
Men ångesten infann sig liksom vanligt även fast det denna gång inte hänt nå skit....
Och jag skulle verkligen behövt va på jobbet idag... synd att man skulle bli "sjuk"
Har nu suttit hela dagen och läst info om alkoholism och man behöver ju inte av ett geni för att inse att jag har problem.... hittils har jag ignorerat allt.
Har nu bestämt mig för att skära bort den delen ur mitt liv... för första gången.
Känns lite övermäktigt så här första dagen, men tittar man tillbaka på vad alkoholen gjort för mig så är det en riktitgt dålig kompis!!! plus jävlit dyr!
Hoppas ändå nånstans att jag kan vända på detta då jag är en väldigt målmedveten person när jag e nykter....
Första målet är å va nykter fram tills juli när min son kommer till världen.
..återigen, en GOD morgon, världen!
Tänk att vakna upp en morgon och inte må dåligt, utan ångets, utan huvudvärk och utan en mage som håller på att vända sig ut och in efter gårdagens episod...
Ett mycket enkelt sätt att komma dit är att inte ta det första glaset, som vi brukar säga här...
För utan ett första glas, så blir det heller inget andra, tredje osv...
Men det är inte enkelt för alla, det låter för några nästan ouppnåeligt att låta bli drickat...
Så läskigt att några av oss inte ens vågar tänka tanken, att våga sluta...
Inte ens våga testa tanken att göra ett uppehåll, läbbigt!
Som att ta nappen från en bäbis, den skriker för att den finner trösten hos den...
Den vet inte hur den ska klara sig utan den, för ens den har vågat prova efter några år...
Skulle vi som vuxna inte våga vara kaxigare än en femåring!
Tydligen inte, fega människa!
Våga utmana dig själv, testa fegheten...
För varje gång du vågar testa, så kommer du närmare verkligheten, den verklighet som du försöker fly från genom att ta till den oäkta kemiska berusningen...
Att leva i en låtsasvärld som alkoholen kan få oss till att tro är den verklighet vi lever i är äkta, den hårda smällen man får när man upptäcker att så inte är fallet, kan lätt få oss att krypa tillbaka till den falska verklighet som vi känner oss trygga i..., berusningen...
Att slippa verkligheten är som att dra upp tröjan över ansiktet och inte vilja se den, men att ändå fortsätta gå i ovissheten....
Hur går det då för de som velat testa?
Många går på bakslag efter bakslag, men så länge man inte har givit upp så finns fortfarande chansen till ett friare liv inom räckhåll...
För de som givit upp finns inget annat än de redan känner till, och där vill de ju inte vara..
De har tappat livslusten, vill inte ta tag i någonting alls, uppgivna, väntar på att "tåget" med ångest och social misär skall köra över dem, vad finns mer att kunna göra..?
För de som aldrig gav upp, och lyckades, de har gått igenom skärselden...
Fråga dem om de saknar sitt gamla levnadssätt, jag kan nog våga säga att svaret är 100%-igt
samma oavsett vem du frågar, för skulle de ha ångrat sig, så är förändringen så lätt...
Bara att ta det första glaset...
Jag har efter snart 4 månader ingen som helst lust att gå tillbaka till mitt gamla liv...
Svaret är enkelt:
! Nej det var inte roligare, bara "flummigare"..
! Nej det var inte gott, sprit är inte gott, varför groggar man annars?
! Så mycket socialt kultur runtomkring det, ja det är det, men varför vågar du inte lätta ditt hjärta om det är bara groggvirke i ett vackert glas, tänk den tanken...
! Varför är det så viktigt att känna "buzzet" i huvudet när man fyllnar till, tja varför?
! Varför övergår "buzzet" till det andra obehagliga "antibuzzet" så fort, och går inte att få tillbaka med mera alkohol, varför, varför?
! Varför bli alkoholen som jag försökte dämpa antibuzzet med en bakfylla...
! Varför sa jag en massa dummheter på fyllan, som jag inte vågar säga annars?
! Varför har jag en massa blåmärken på kroppen, som jag inte vill minnas..
! Varför får jag efter en fylla så många som tittar snett på mig, oavsett familj eller arbetskompisar.
! Varför får jag mer ångest för varje gång jag försöker dämpa detta med mer alkohol....
! Varför vill jag inte uppleva detta igen, tja VARFÖR?
Svaret är enkelt, det står här ovanför...
Är jag en "torris", jag kanske bildligt talat, men jag har börjat se mitt liv med andra ögon...
Till en början skrämde det mig, men nu trivs jag med det, för det här är verkligheten...
Lycka till med era livsval, jag har gjort mitt..../Berra
Jaha...
har varit på kalas hos barnens pappas bror, hans fru & son fyllde år.
Barnens pappa kom inte.Skönt på ett sätt, men trist för barnens skull.
Nu finns det ju andra som kan axla hans mantel... hans pappa,
Kom lite lurig... sen bjöds det ju på ngn öl till smörgåstårtan... & senare ngn whiskey.
Sitter & säger samma sak flera ggr.
När vi skulle köra hem honom så fixar han inte att sätta på sig bältet... inte heller att flytta tillbaka sätet.
Som ni förstår så föll inte äpplet så långt från trädet...
Jag hoppas & vill tro att jag har brutit den trenden.
Att mina barn tar sig en längre bit bort från trädet.
Jag gör allt som står i min makt för att de ska vara upplysta & förstå farorna som lurar.
.........../ Mie.
SHIT....
Denna tråd är uppe i 4000 visningar i denna stund...
Makalöst...
Kram Mie...
Hej Telje...
Modigt av dej att titta in här på forumet...& Grattis till 7 månader utan "polaren" alkohol.
Tror du kommer att ha stor nytta & glädje över att kunna känna igen dej i andras berättelser & få bolla dina tankar.
Det finns en enorm kunskap här...
Använd dej helt egoistiskt av den.
Det känns som om du säger emot dej själv...bara lite...
Du säger först :
För mig har det inte fungerat att dricka måttligt då jag flyttar fram gränsen vid varje fylla. Prövade med folköl 3,5 men då berusningen kickar in ökar suget successivt vilket gör att jag började belöna mig med ett litet järn tills praktfyllan införlivades.
Sen säger du :
Nu är jag enormt sugen på börja igen, bara lite, bara den här resan, bara dricka lite.Jag känner bara sorg och inte den kick som en del beskriver trots att jag tränar hårt 4:a ggr i veckan.
Du har ju varit enormt duktig då du varit ren sen aug 08... är det värt att testa & kanske trilla dit igen?
Livet är till för att levas... du har bara ett... / Mie.
Hej!
Är helt ny på forumet och har varit vit sedan aug 08. jag har grubblat över mina alkoholvanor sedan min första fylla vid 17-års ålder. Idag 42. För mig har det inte fungerat att dricka måttligt då jag flyttar fram gränsen vid varje fylla. Prövade med folköl 3,5 men då berusningen kickar in ökar suget successivt vilket gör att jag började belöna mig med ett litet järn tills praktfyllan införlivades.
Jag har märkt att varje individ har sin egen historia och sitt eget förhållande till alkohol varför det är så svårt att prata med vänner som inte lider på samma sätt. Kanske jag kan forumet kan vara till hjälp.
Nu är jag enormt sugen på börja igen, bara lite, bara den här resan, bara dricka lite.Jag känner bara sorg och inte den kick som en del beskriver trots att jag tränar hårt 4:a ggr i veckan.
Hej Berra...
Ny tid - nytt liv.
Våren blir inte bara en symbol utan det är äkta.
Världen förändras utanför fönstret, tankarna & känslorna förändras innom oss.
Livet kommer sakta åter.
Från att ha gått i kylan med snabba bestämda steg mot ett bestämt mål, kan vi nu börja stanna upp & le mot dem vi möter.
Lyssna till alla ljuden som finns runt om oss.
Vända ansiktet mot solen & känna värmen sprida sig & krypa ända in i själen...
Berra...du behöver inte vänta, det finns redan hopp.
Ljuset kastas på dej när dagarna blir längre
Din familj kastar dej till gjädje & lekfullhet,
Havet av äkta berusning finns runtomkring dej,
Flaskan är kastad.
Lev.... / Mie.
Go'morgon världen!
Det är torsdag morgon/förmiddag och jag har väl fortfarande inte lyckats gnuggat bort nattens ögongegga som brukar samlas i ögonvrån, lite diffus syn så här på morgonen...
Denna morgon är fantastiskt, ute!, det har varit strålande sol och knallblå himmel sedan igår förmiddags...
Isranden på sjön går allt längre ut, och jag tokstirrar ner i dikeskanten efter årets första tussilago.
Jag har verkligen bråttom med våren i år, vill att den skall komma igång, fort..NU!
Vill se allt det där gröna spira, knoppar som ploppar upp här och där...
Sitta i en trädgårdsstol utmed huskroppen blundandes med ansiktet vänd mot solen, kanske med en filt i knät, för än har inte de tunna vindarna fått upp någon värme, ..än!
Lyssnar på symfonin alla småfåglar drar igång efter vinterns bistra tystnad, väntar på att att snödropparna i blomsterrabbatten ska komma upp och nicka till mig...
För det är en ny tid jag går till mötes, en tid utan kemisk berusning...
En tid utan ångest som kastar mig som en söndertuggat raggsocka i en hunds käftar mellan hopp och förtvivlan, varje vecka, undantagslöst...
Jag vågar idag ha lite framtidshopp, men orkar inte vänta på den...
Kasta ljus på mig..
Kasta mig till glädje och lekfullhet...
Kasta mig i ett hav av en äkta berusning för kärlek till livet och alla människor runt omkring mig...
Kasta flaskan åt !#%?!
Berra
hej på er...
Lycka till och jag vet att ni fixar detta.
Vissa saker gjorde så ont och läsa, men jag har ju inte läst klart än.
Önskar att min man ramlar in på denna sidan inom det närmaste
Undra vad han skulle göra och säga?
kramar på er :)
Hej Alla! (gör det lite enklare så..)
Tack för allt stöd, det hjälper lite...
Känns som en liten ficklampa i mörkret...
Nu vill jag peppa dig lite Lise, tror nog att du just nu känner en viss ångest över att du har kastat ut hjärtevännen din, du oroar dig för honom...
Nu tror ju jag att du har varnat honom tillräckligt länge, att valet ligger hos honom...
Han är nog väldigt medveten om det, men låter sig själv åka räkmacka på ditt dåliga samvete, han har gjort det tidigare och kommer med största sannolikhet fortsätta med detta...
Kanske är han just nu något förvånad att få åka ut, att du tog till orda, och söker sig till någon polare eller arbetskompis och får kvarta på hans soffa några dagar, och väntar på att ditt "utbrott" ska lägga sig lite....
Jag tror att han kommer tillbaka och säger att allt ska bli bra igen, för han har mycket att förlora på att inte följa "husets regler"...
Men han är en slav under flaskan, och kommer lova guld och gröna skogar (dvs manipulera dig redan i farstun..), och om du bara ger med dig alldeles för lätt så kommer detta var ett minne blott för honom.
För jag tror att du lider minst lika mycket när han är borta, bara vetskapen att inte veta var han är är säkert mycket tärande, men det är som att skälla på en unge, man måste vara arg för att denne skall förstå, och bara förlåtande om den andre har förstått.
Du gör detta för dig och dina barn (din familj), den fjärdedel som håller på att förstöra familjen på sikt har du ställt inför ett ultimatum, familjelivet eller flaskan, det är inte du som är dum, det är han som måste välja..
Ge honom några dagar/vecka att tänka igenom sitt beslut, du hytter med fingret åt honom och håller en färdigpackad väska i hallen som en symbol om han någonsin tar till drickat igen så står väskan packad och klar i hallen, där ska den stå i flera månader framöver.
Du ska hårdnackad inte låta dig övertalas, den ska stå där som en varning...
Kravet är enkelt, ingen alkohol varken hemma eller borta, njet nada!
Om han så mycket som luktar på en fis hädanefter så ställer du fram dojjorna åt honom!
Eller ta hem skilsmässopapperna, ha dessa färdigifyllda och sätt upp dem på kylskåpet!
Ett färdigfrankerat kuvert och berätta att dessa ligger på lådan dagen efter han fyllnar till nästa gång...
Det kan hända att han är en stolt person och lämnar dig för gott...
Men då har han gjort sitt val, och värderar han inte sitt familjeliv mera än så, så tycker jag det känns som ett dött lopp redan från början...
Jag tycker att du gör rätt, tre personers framtid går före en...
I hjärtat gör det ont, men i hjärnan känns det rätt, kanske inte nu, men sen...
Det är inte din man du bråkar med, utan den djävul som har kidnappat hans själ...
Nu skänker jag dig all tro och hopp, framtiden finns där, någonstans..
Lycka till! / Berra
Hej igen!
Jo det är nog jobbigt nu. Känner mig hemsk som sitter här och mumsar på kvällssmörgåsar och té medan han är därute någonstans. men det här är vår ända räddning.
Men nu ska jag försöka stå på mig och dra det stora strecket som Mie säger. Jag ville/vill ju inget annat än att ha ett normalt vanligt familjeliv. Han väljer att inte delta i det fast jag samtidigt tror att han vill det innerst inne. Han klarar bara inte av det. Kanse han inte heller vet hur man gör.
Min svärfar har (haft?) alkoholproblem är inte säker på hur det är nu. Min svärmor var shopoholic. Min man har verkligen inte haft en lätt uppväxt men i all fall.
Jag trodde inte jag skulle orka gråta mer men t o m under stretchingen under kvällens gympass så bara rann tårarna. (Tur att det var mörkt)
Nåja jag oroar mig för allt nu, för hans ekonomi, vart han ska ta vägen, att han inte tog med sig några kläder osv. Men han måste ju reda sig själv.
Och du Berra, jag håller med Mie om du bara orkar skriva om hur du mår så är det säker tinte bara bra för dig själv utan för många andra också.
Nu måste jag packa, hänga upp tvätt och disk aoch försöka hinna sova en stund, tåget går okristligt tidigt imorgon. Tack för att ni orkar peppa mig!
Lise
Hej Lise
Det låter som att du vet vad som kommer hjälpa dig, barnen och kanske på sikt honom. Samtidigt känns det väldigt tufft att vara hård när det ända du vill är att hjälpa. Jag kan bara föreställa mig hur mycket karaktär och klart tänkande det krävs för att ta ett sånt beslut.
Hej Lise...
Håll kvar tanket att det är han som gjort valet.
Han måste nu stå sitt kast.
Du hjälper honom inte genom att sms:a el ringa...
Du har satt din gräns. Sudda inte ut den. Låt det vara ett tjockt svart streck...en linje som han inte får korsa.
Du bör inte vackla i ditt beslut... försök att stå emot.
För din,för barnens & framför allt för hans skull.
Det är svårt, väldigt svårt eftersom du har möjligjort hans drickande tills nu.
Därför mår du dåligt & känner dej elak.
Men du är verkligen inte elak utan du har nu satt ner foten för att visa att du inte accepterar hans drickande längre.
Du är stark & modig.
Du kommer att gå segrande ur den här striden... / Mie.
Hej Berra...
Tycker inte att det är fel av dej att prata om hur du känner det i din dep, det går som hand i hand med alkoholen för många.
Tror det kan vara skönt att förstå att fler har liknande liv på den fronten oxå. Att ngn sätter ord på det.
Du gör det på ett enkelt & lättförståeligt vis.
Tycker inte du låter snurrig alls.
Du är som vanligt en klippa i dina tankar...
Du ska veta att jag tänker på dej & skickar dej lite xtra kraft,energi & ljus så att du ska orka må bra igen.
Livet rinner som sanden i ett timglas...ta tillvara på kornen.... / Mie.
Hej på er alla!
Nu känner jag mig inte alls bra, jag har jättedåligt samvete över att jag har "slängt ut" mannen i mitt liv. Jag går omkring och ororar mig för hur han har det och var han är. Han är ju i alla fall jätte sjuk. Samtidigt så vet jag ju att det är hans val att dricka trots allt. Men om det händer ngt nu.... Suck
Jag åker bort i jobbet nu ett par dagar och en del av mig vill sms:a honom och säga att han kan vara här hemma medan jag är borta. barnen ska vara hos mina föräldrar och hundstackarn har jag fört på pensionat:) Men om jag nu sms:ar honom och låter honom vara här hemma medan jag är borta så hjälper jag honom på fel sätt igen?
Oj suck, det känns verkligen jobbigt, men det är ju hans svek, hans val, jag försöker ju sätta en gräns.
Lise
Hej Lise, Mie, Adde, Fenix, Krille, Magnus, ilvurten, 20år och alla andra (börjar bli många nu..)
Tack för alla hejarrop, jo det börjar så sakteliga ta fart åt rätt håll, har fått nya "kulpiller" utav en sort med lite mera skjuss i som jag har knaprat på några dagar än så länge.
Jag hoppas att få komma till en hjärnskrynklare också, som kanske kan städa upp lite på kontoret, jag skulle gärna vilja veta vad som ligger till grund för detta, inte bara dämpa bort den...
Men fortfarande så känns det väldigt hängigt och bistert, det känns som om jag har fallit ner i ett djupt hål rakt ner i marken, oändligt långt ner, det är kallt och kolsvart...
Långt däruppe i det ljusa hålet finns det människor som försöker stoppa ner en stege, men den når inte ända ner riktigt ännu, så känns det på något sätt...
Känner mig ensam, utelämnad, ledsen, frussen, instängd och mycket mer, tycker oerhört synd om mig själv just nu, och det värsta av allt, jag vet fanken inte varför???
Snacka om snurrigt alltså, man bli ju knäpp på sig själv emellanåt...
Men nog om detta, jag skrev ju förut att jag inte skulle nämna något om min svarta livstil, men det bara kom, ändå, förlåt...
Hursomhelst, jag lägger allt krut på positiva saker som familjen, våren, lönen etc...
Försöker tänka hela tiden positivt...
Stora lyckoönskningar till er alla därute, stå på er, det finns ingen annan att skylla på, det är alltid DU som tar det första glaset, så låt bli det!
Alkoholen tar bort fallskärmen, lycklig för stunden att få falla fritt, men nedslaget blir hårt!
Berra
Bra gjort Lise !
Stå nu på dig och låt dig inte bli manipulerad och övertalad när han ber om att få komma tillbaka. Han måste visa resultat innan det blir aktuellt.
Barn växer in i alkoholismen och ser det som sin vardag, de kan ju inget annat. Däremot kan du se resultatet om du vet vad du ska se/höra efter. Alkoholen lämnar djupa spår hos alla berörda.
Ta hand om dig nu !
Hej Lise...
& GRATTIS... du har tagit ett bra beslut enligt min mening.
Dina barn är normaliserade...för dem är det helt normalt att pappa sover mkt & ibland är lite "konstig".De har rätt att veta & förstå varför pappa beter sig som han gör.
Släpp nu taget & låt honom komma till dej.
Låt honom visa att han vill en förändring.
& att han förstår att det finns ett problem.
Visa att du menar allvar.
Vackla inte i ditt beslut.
Han måste få falla fritt & slå sig hårt när han slår i marken...
Innan dess har ni inte en chans.
Han måste komma till er inte tvärtom.
Jag tror att ni har en tuff tid framför er...men...det kommer att bli bättre, det är redan på gång.
Tack för att du delar med dej...
Du är värd att få lite lugn & ro i ditt liv... / Mie.
Hej igen!
Skrev ett långt inlägg som försvann ut i cyberrymden,suckdet har hänt förr också.
En turbulent och kaotisk vecka är till ända. Maken kom hem från sjukhuset och livet började verka lättare, det kändes som om mina ord hade haft effekt. Men säg det som varar.
I morse satte jag stop. Hade mina onda aningar redan igår kväll och de bekräftades i morse. Jag hittade en hela vodka nästan urdrucken så jag väckte honom och bad honom börja packa. Jag skjutsade det yngre barnet till träningen och när jag kom hem efter det äldre så hade maken åkt.
Med sig tog han mobilen, datorn,sin medicin, tandborsten och vodkan. Ryktet säger att han tog in på hotell och söker en soffa att sova på. Jag vet inte var han är och jag har inte orkat försöka få kontakt.
Jag vet inte vad jag ska säga om hur det känns, bra att jag stod på mig, men en del av mig sätta mig i bilen och åka ut och leta efter honom
Jag vet inte om det var rätt men jag sa åt barnen att jag kan inte vara tillsammans med pappa om han dricker. Jag frågade också det äldre barnet om han har reagerat på pappas drickande, men han sa nej.
Å andra sidan tror de väl att det är normalt att pappa ligger och sover på helgerna, de har ju inget att jämföra med.
Nåja det om det.
Berra, jag tror på medicinsk behandling för depression, jag tror också att min man kanske inte skulle vara i den situation som han är idag om han inte skulle ha slutat med sin medicin förra gången han var deprimerad. Kom ihåg att du är värdefull och att du är värd att bli frisk!
Depression är en hemsk sjukdom!
Mie, promenader är bra.Jag tränar själv flera timmar i veckan och det är nog det som håller mig uppe. Konditionen ökar, man får tid för sig själv och man hinner rensa hjärnan. Så håll ut med promenaderna det ger så mycket!
Jag har en tung jobb-vecka framför mig, mina föräldrar hjälper mig med barnen men det blir att ta en dag i taget. Någon gång måste jag och maken ju träffas och diskutera. Men jag är orolig för honom fast han inte är mitt ansvar. Bollen är hos honom.
Jag sa åt honom i början av den här härvan att det finns tre alternativ:
1. Det fortsätter som förr
2. Det blir värre
3. Det blir bättre
Jag sa också att 1 och 2 inte är några alternativ som jag vill ha. Nu känns det som om många av oss är på 2:an, men då är vi på väg mot 3:an.
Våren är på väg,luften känns annorlunda, snön smälter och det blir ljusare. Livet får bli bättre för oss alla och envar.
Lise
Hej & tack...
Vi är alla värda lite vardagsmirakel.
Det gäller att kunna se att det finns bra & goda händelser oxå.
Att allt inte är nattsvart el grått.
Vara glad för det lilla i vardagen som förgyller livet.
Det är svårt, väldigt svårt tom.
Tanken måste förändras.
En fråga om val skulle jag tro.
Välja vart energin & fokus ska läggas.
Ger vi oss själva en chans att leva?
Val igen...allt handlar om det egna valet.
& tankarna.
Livet har med sig så mkt mer än elände... / Mie.
hej mie finns det någon här på denna tråd
som är värd vardagsmirakel även om dom e små
så är det DU,
vi önskar dej och dina barn en mycket trevlig helg/
. kram axel m fru
Hej..
Jag känner mej mkt lättare nu.
Även om han sen kommer att neka det han sagt, så vet både han & jag att så är fallet...
Lotusen är en vacker blomma.
De är kloka på Nämdemansgården.
Plötsligt infann sig ett lugn,
Jag känner en inre frid,
Kroppens muskler slappnar av,
Själen har fått ro.
Livet är inte så tokigt ändå... små vardagsmirakel händer hela tiden... / Mie.
Lotusen är en blomma som växer i dyigt och smutsigt vatten. Blomsterknoppen strävar genom dyn för att nå ytan. När den bryter den smutsiga ytan så slår knoppen ut och blir bland det vackraste som finns i blomsterväg.
Det är ingen tillfällighet att Nämndemansgården har den som logga.
A propos " ett frö som gror".
Hej Adde...
Ha ha... mm.. Bitchen Mie är här så passa dej...
Jag lär mej saker varje dag...
Ut & gå är bra egentid, (jag funkar nog lite som du)... då låter jag tankarna flöda fritt. De flesta vill ha musik i öronen men jag vill höra mina tankar.
Jag sitter gärna kvar uppe då barnen lagt sig, det är så skönt att vara ensam.
Nej. precis som du säger så vill jag inte veta vad framtiden har med sig...
Men jag hade ju en bild av hur jag ville att det skulle vara...
Så blev det ju inte alls... men det är livet & nu är jag glad att jag är på den plats jag är.
Kan ju inte ångra mitt liv & val... då hade jag ju ångrat mina barn & det gör jag inte.
Men nu ska jag berätta ngt helt otroligt..
Det finns hopp..
Har precis pratat med min bror på msn, han mådde dåligt idag efter 2 dagars supande.
Jag tänkte att idag ska jag prova en annan taktik.
Vi pratade om att han slutat med antabus & alkohol.
Jag gjorde motfrågor på allt han sa som anspelade på att han själv skulle ha problem, inget anklagande utan bara frågor som varför valde du att sluta med antabus... varför ska du bättra dej...vad menar du med bakslag..vad menar du med att du gått bakåt...hur menar du nu...vad borde du inte ha gjort..vad ska du ta tag i...ta tag i problemet som inte finns?
Tillslut svarade han : Jag borde inte ha druckit kan inte hantera alkoholen.
Jag frågade vad problemet var?
han säger att det vet vi nog båda 2.
jag svarar : Nej, tala om för mej.
Alkoholen är problemet, får jag till svar.
Frågar om han är alkoholist el beroende.
Det första säger han...
Säg det...
Nej det kan jag inte...
Jag bröt igenom... & det känns så bra.
Han har erkänt att det finns ett problem att jobba med... nu får han smälta att han droppat den till mej.
Jag tänker inte vara på...
Låta honom fundera.
Jag blir så glad... ett frö som börjar gro.
" Förändring är det enda som är förevigt "... / Mie.
Har Mie blivit en liten bitch efter frissan ?!
För mig började det nya livet väldigt abrupt, naturligtvis, eftersom alkoholen försvann praktiskt taget över en dag.
Men, mitt nyaste nya liv har vuxit fram etappvis och jag upptäcker fortfarande nya saker i och runt mig. Jag har hela tiden sett till att ha egen tid som verkligen bara är min egen tid vilket naturligtvis är svårare för en ensamstående småbarnsmamma. Jag har tex gått upp väldigt tidigt innan någon annan vaknat och käkat frukost på mitt sätt och jag vill gärna ha någon timme efter arbetet som bara är min. Jag har också ofta lunch alldeles ensam (ofrivilligt!) och försjunker då i mina egna tankar som ofta bara glider iväg. Folk som är kunniga i meditation har sagt att de är smått avundsjuka på min förmåga att stänga av omvärlden och bara "surfa" iväg ! Det är fler som har sagt att de själva har fått jobba mycket för att kunna stänga av som jag gör helt automatiskt och verkligen koppla av ett litet tag.
Jag har förstått att det är en gåva som jag fått och det extra bra eftersom det hos AA rekommenderas att meditera för att uppnå sinnesfrid. Jag försöker även att fylla på min självkänsla så mycket jag kan så att jag orkar bjussa på mig själv i det dagliga livet. Det tog ett tag innan jag fattade skillnaden mellan självförtroende och självkänsla men när jag väl fann skillnaden så blev mitt liv oändligt mycket lättare och jag har lättare att handskas med mig själv och andra.
Det finns fler ställen att söka kunskap på bla här : http://www.livshandboken.se/ och naturligtvis på Mia Törnbloms hemsida.
Och nej, livet blir inte alltid som man tänkt sig ! Och jag tror, med facit i handen, att det är en djävla tur !!!!! Tänk vilken kunskap du vandrar omkring med och som du kan använda till att hjälpa andra med ! Det tänkte du inte på när du slutade skolan !
Förändring är det enda som är för evigt !
Hej Adde...
Nej det är jag inte..
Hemma hos mej har det aldrig varit mkt alkohol, nästan ingenting alls...
& min bror & jag har inte levt ihop... halvsyskon...
Vi har bott långt ifrån varandra så jag har inte haft koll på honom hela tiden.
Men han & mina barns pappa kom & kommer ju väldigt bra överens...
Men det är på senare år som jag förstått att han har problem min lillebror.
Fast det tycker ju inte han heller förstås...att han har...problem alltså.
Var ju på honom om det förstås men insåg att det inte är mitt jobb... jag ser till att ha en bra relation till honom & säger att han kan komma till mej om det är ngt. Jag stöttar gärna.
Vi pratar mkt på msn & man märker tom där när han är påverkad...
Han säger att han inte har ngt sug så därför är det inte ngt problem... att han dricker för att han KAN & vill...
Det är ju även svårt att tala om för honom hur jag känner när jag berätter om hur jag har haft det... han kör ju samma argument som barnens pappa... tar hans parti...
& när jag försöker förklara för honom så tycker han att jag är kall & hård...
Att jag ska släppa & bli som vanligt...
Mmmm... lätt.
Hur gör man för att det ska bli som vanligt, ingenting är ju sig likt.
Vill jag ens att det ska bli som vanligt.
Nej, hade jag velat det så hade jag ju stannat kvar isf att gå...
Känner att jag har börjat återvända till livet, jag har börjat med mina dagliga snabba promenader på en tim... som jag inte har tagit mej ut på under en längre tid...
Börjat skriva dikter igen...alla är inte svarta (ler)
Var & klippte mej idag & sa till frisören att klippa som hon ville, bara jag inte såg snäll ut.
Nytt är bra... man lämnar gammalt & får nytt...
En annan Mie... lite kaxigare...
Livet blir inte alltid som man har tänkt sig... / Mie.
Jag ser dina fotspår i sanden Mie. Tänker på dig.
Fråga : Är du vuxet barn också ?
Hej...
Livet rullar på & jag förstår inte varför jag fortf mår lite dåligt. Kroppen ger mej en massa signaler om att det inte är som det ska.
Mkt huvudvärk, ont i magen & svullen efter jag ätit - magkatarr? , märkliga drömmar, trött...
Jag trodde att jag skulle få må bra nu.
Är det jag själv som inte tillåter mej att göra det?
Vet inte om jag har berättat om min bror här?
Han dricker oxå...
& har efter en del turen med polis & slagsmål hemma med sina barns mamma. Så blev det bestämt att han skulle börja med antabus.
Så långt allt bra... tills för i förrgår då han var full... frågade vad som hänt & om han inte går på antabus.. han svarar svävande att det kanske tog slut.
& han säger att han dricker för att han kan... ???...
Likadant igår...full...
Jag tar inte på mej att rädda honom på ngt vis men jag älskar ju min lillebror & vill honom allt gott..
Det snurrar i mitt huvud...
När ska stormen släppa taget om mej & låta mej vara ifred?
Ibland känner jag som min son som säger : Varför uppfanns alkoholen?
Min bror har levt ett tufft liv sen han var liten, han hos sin mamma & jag hos min... syskon men med helt olika förutsättningar...
Det gör ont att tänka på...
Du är älskad där du går... (Susanne Alfengren)
Livet är till för att levas... varför är det så svårt?... / Mie.
Hej Berra
Tråkigt med ditt jobb och sådant runtomkring. Vi är bara människor och vi kan faktist inte bära hur mycket som helst.
Kämpa på nu. Det kanske är nu din verkliga kamp börjar. Kanske är det så att om jag förstår tidigare inlägg av dig så är förmodligen inte alkoholen din verkliga fiende. Men den har varit din vän/fiende på så sätt att den har varit lättillgänglig att självmedinicera med.
Har själv mått jättedåligt och har både sökt och fått hjälp för det. Jag självmedicinerade en hel del. Men du har ju idag kommit till insikt med att det inte längre är ett alternativ. Det är den grundläggande insikten som gör att du snart kan bli frisk.
Vet inte vad det är du kallar för ¨lyckopiller¨. Men i mitt fall fick jag antideppressiv medicin utskriven och det var definitivt inget lyckopiller. Fick upplysningen om att man kan må lite sämre i början men att det blir bättre.
De första veckorna med medicinen var helt enkelt fruktansvärda. Som ett stort svart hål med ett blött täcke över. Den absolut värsta perioden i mitt liv. Bara grät och sov. Därför är jag lite skeptisk till om andra människor kallar det här ¨lyckopiller¨. Det var de inte för mig iallafall.
Fick nya utskrivna men de började på samma sätt. Slängde dom i papperskorgen med och sedan dess har jag aldrig tagit någon sådan medicin mer.
Började träna frenetiskt och jag tror att endorfinerna från det hjälpte mig tillbaka till livet. Blandat med x antal dagar med bakfylleångest föstås. Det är inte livet.
Är ju mycket möjligt att sådan här medicin fungerar på andra. Men om det inte gör det och vederbörande person tror att det snarast blir bättre kanske denne person blir chockad av att det blir tvärt om.
Du stöttade och skrev till mig för ett tag sedan med orden du är en kämpe och det här kommer du att klara av.
Vänder nu på de orden till dig. Du är en kämpe av minst samma kaliber. Du har nog mer självinsikt än vad jag har och har haft. Kämpa på nu. Du kommer att fixa det här också.
Sköt om dig och kämpa på även om det känn mörkt för stunden.
Krille
TACK!
Tack mina vänner, för det är ni verkligen, ni sprider ljus när jag har det tungt..
Trots att jag inte vet hur ni ser ut, hur gamla ni är och vart ni bor, så känns det som om jag har känt er alla väldigt länge, vi har haft ett gemensamt mål, att bli kvitt alkoholen antingen hos oss själva eller någon nära anhörig...
Nu tror jag så här i efterhand att mitt beroende kanske inte var så djupt som hos en del andra av er, utan den värsta saken som hände tror jag att den drev fram en djupliggande depression som jag antagligen har burit på väldigt länge, typ 5 år eller sådant...
För det är ungefär så länge sedan som det började bli "obehagligt" med alkoholen..
Det var ganska så "enkelt" att spola kröken för min del, trots att den betydde en hel del av mitt liv, ett levnadsätt som jag kroppsligen inte "hade råd med.."
Jag tror nog att kroppen "straffar" mig för att den inte har några kul droger att fördriva livet med nu.
Men jag är en envis sort, och det här är kanske början på ett nytt sundare liv som tagit form.
Jag har ikväll gått på solarium för att få lite "artificiellt" ljus, kanske det hjälper något, vem vet.
Jag är inte helt handlingsförlamad, har dubblat min dos av "lyckopillerna", och har en tid hos husläkaren på onsdag, får se vad som kommer ut av det...
Vad som ligger till grund för min nya sjukdom vet jag inte, har aldrig haft det tidigare...
Kanske det är en period av livet när man inte orkar ta på sig mera, utan den vill ha lite mera lugn och ro, jobbet hjälper ju knappast till, mitt företag har varit "utrotningshotat" sedan 2001.
Vi har gått ifrån 450 man till idag ca 20 st, och har fortfarande det svårt att få det gå ihop.
Idag fick en kille till gå, bara som ett exempel..
Sedan har vår ekonomi fått sig en rejäl törn och det var en av de saker som fick mig "att brista".
När alla saker hamnade på hög så fick det korthuset att falla, jag orkar inte längre att hålla emot.
Kroppen har gått in i något "överlevnadsstatus", och det finns inga utrymmen för glädje eller skratt. Jag kan knappt sköta mitt arbete och fungerar egentligen bara som en robot.
Det känns som om det är "förbjudet att skratta" , det ligger ett tungt täcke över mig som gör att det blir tungt att andas osv..
Men jag tror mig veta att jag kommer ur det hära, det måste finnas tillräckligt många olika sorters "kulpiller" för att lyfta en ifrån underjorden, för jag har varit i helvetet länge nu, och vill komma därifrån..
Det kommer en vår som jag aldrig har längtat så mycket efter som i år, för jag tror på att man påverkas av vintermörkret, och när ljuset kommer tillbaka, så gör livet det också...
Titta bara på fåglarna, tussilago, regndroppar m.m.
Så jag ligger i startgroparna till att ta fart...
Det finns ett liv därute, jag ska bara försöka fånga det!
Må väl!, och må livet bliva torrt, men ändå inte... (ja ni hajjar)
Berra
Hej Berra!
Jag lider med dig! Depression är nog en hemsk sjukdom och man känner sig så maktlös, jag vet ju i all fall hur det är att se på och finnas vid sidan om. Hur det är att ha drabbats av en depression kan man inte som utomstående sätta sig in i, det har jag förstått.
Så småningom blir livet i alla fall ljusare även om depressionen ska ha sin tid. Det är bra om du vill ha hjälp och mitt råd är ta emot all hjälp du kan få.
Min man är kvar på sjukhuset och undersökningarna fortsätter. Även om han det här omvarvet förstod att det skulle bli en ny vistelse på sjukhuset har han svårt att acceptera det. Det är ju i alla fall bra att han är intagen nu så att de kan hitta vad som är fel på honom.
Fast ibland känns det för mig som om läkarna är helkorkade om de nu inte tar upp alkoholen med honom för fortsätter han sitt drickande så tror jag att han tar livet av sig långsamt men säkert. Dagens besked var att det är problem med levern, fast det kan finnas många bakomliggande orsaker till de problem han har. Själv verkar han som om han tror att problemen och symtomen försvinner bara man inte talar om dem.
Nåja det om det. Barnen och jag har det ju lite lugnar nu i alla fall när vi vet han får vård och är under uppsikt.
Heja Fenix kämpa på med att övervinna alkoholen. Och Berra du finns i mina tankar jag sänder dig styrketankar.
Lise
Hej Berra...
Tänker på dej & skickar dej lite ljus.
Både natt & dag.
En klar stjärna lysa över dej.
Solen strilar ner mellan träden så vänd ditt ansikte mot den.
Så kommer det att finnas ljus i ditt mörker hela tiden.
Ta hand om dej...
Styrka, kraft & ork till dej..... / Mie.
Hej alla här!
Jag skulle bli jätteglad för tips på bra litteratur både som handlar om missbruk och medberoende, andlighet, personlig utveckling och så klart också på underhållningsromaner.
Själv kan jag tipsa om:'
Mia Törnbloms böcker,
Mindfulness i Vardagen av Ola Schenström
och om den siste romanen som jag läste ut: Jag minns att jag sprang Av Ron Mcbride.
Jag är väldigt glad för Dali Lamas böcker och andra böcker om Buddhism, t.ex den buddhistiska vägen. Är inte buddhist och tror heller inte på reinkarnation men deras sätt att leva och tänka är fantastiskt, tycker jag.
Ha det bra! / Pia
Jag kommer säkert på fler efterhand.