Senaste kommentarerna i forumet

Jag har just hittat din tråd och skummat lite i den. Ser att du, liksom jag, vill normalisera ditt drickande snarare än att sluta. Du är nog yngre än mig men jag är inte såå gammal (31) och bor också i Stockholm, känner igen mig i mkt av det du skriver. Skriv om du vill!

Haha jag har aldrig förut funderat på skilsmässa förens förra veckan när dippen började! Så skrattar lite för mig själv när jag läser om din dipp, om att du trodde du borde skilja dig.

Hjärnan är konstig, men det är nog bara att hålla ut, allt blir bättre.

Jag såg en bra intervju med Rebecka Åhlund hos Malou i tv4, finns på Youtube. Hon pratade så varmt om att inte gå igenom kampen mot alkohol ensam, utan söka hjälp. Du har kämpat ensam länge nu, tror du inte att det kunde ge något att få stöd i någon form? Så mycket oro försvinner ju när man tar bort alkoholen, så om du fick hjälp att ta dig igenom den första tiden så blir det så mycket lättare sen. Såg också ett föredrag om alkohol och hjärnan med en svensk forskare, mycket intressant om hur alkohol gör att den del av hjärnan som registrerar oro och ångest blir överaktiv hos alkoholister, så att man mycket lättare får ångest än om man inte drack, du hittar det om du googlar på alkohol + hjärnan.

Hej!
Jag hade en superdipp efter en tid (ska kolla i min tråd när det var) som gjorde mig helt knäckt. Hade ångest och trodde mitt mitt östrogen ”gått ut” eller att jag borde skilja mig. Inget av det stämde och så småningom gick det över. Nu är inte varje dag så himla fantastisk (fast jo på sätt och vis) men känner mig i balans och mår bra på ett helt nytt sätt. Så håll ut eller ta lite hjälp, här eller av vänner eller en doktor. Allt klarar vi inte på egen hand! Heja dig. ?

Tror det finns lika många som det finns människor. Jag funderade jättemkt i början på om det ”gick” att ge upp alkoholen om man inte nått botten, som om den var objektiv.
”Jag har inte” - ett antal saker som många förknippar med botten. Men för mig var beroende starkt nog att påverka mitt liv, känslor, relationer, drivkraft.
Jag har inte druckit på 5 månader och ska inte börja, kommer inte att börja. För mig är det en icke-fråga men jag tänker och arbetar med detta varje dag. Jag kommer nog alltid att behöva göra det, och jag accepterar att det är så, och känner stor tacksamhet över insikten och över all hjälp jag fått och får här.
Vad jag främst ville säga är att botten is nådd när man själv bestämmer det!

Läste första inläggen i din tråd, där du hade planer på att förändra ditt drickande. Mycket snack om planering, dricka si och så mycket/lite, si och så långsamt/fort, si och så ofta eller sällan. Känner igen mig så mycket i det du skrev. Och, nä det fungerade inte för mig heller... tills lut satt jag ju där ändå på måndagkvällen med ett par glas vin...

Och så läste jag nu ditt senaste inlägg! Wow, vilken insikt! Vilken styrka du besitter! Gratulerar!

För oss som är fast i beroendeträsket är livet sååååå mycket bättre utan alkohol, och det är en befrielse att komma till den insikten.

Själv firar jag snart två månader utan alkohol, och jag är fast besluten att fortsätta vara "alkoless".

Det blev inte fyra dagar på raken....

Har egentligen inget till mitt försvar att det blev alkohol idag...vana? Ja, jag vet inte ...AndraHalvlek..jag åkte en annan väg men ngt hände. Jag tänker ändå räkna med mina alkoholfria dagar för de betyder något för mig. Som min coach på viktväktarna sa en gång...hon tog en metafor vilken utgår ifrån där jag bor...men jag väljer att skriva så här...att kör du fel...så försöker man ju ändå vända och köra rätt..dvs åt du fel på måndagen behöver man ju inte äta fel hela veckan..likaså är det med alkoholen..om man kan.. och jag tänker att det blev fel idag...men imorgon ska det bli rätt. Jag vet...jag har skrivit det så många gånger. så jag förstår om ni inte litar på mig el tröttnar..men när jag kör fel...så tystnar jag här på forumet. Men, vad jag lärde mig under de här tre senaste dagarna då jag har varit nykter är...att jag får kämpa och kämpa...men vad jag tror kommer att hjälpa mig är att se klipp på youtube om alkohol och hjärna..läsa om det...och framför allt skriva här på forumet...för här har jag stödet och vänner som undrar hur det går...ute i min verklighet finns ingen ...mer än förstås min älskade familj.

Så imorgon har jag bestämt vad jag ska äta under dagen...ska träffa en vän kl 17 ...som ni vet så har jag ju arbetskläder i mitt arbete vilket jag inte haft tidigare...typ kornblå klädsel tidigare har vi haft privata kläder. Jag älskar färg, scarves, mönstrade leggings, nagellack och klocka, armband och örhängen. Örhängen får vi ha dock inga övriga smycken eller nagellack på fingrarna...men nu har jag köpt blommiga sandaler på REAn och målat tånaglarna cerise..

Vi hörs imorgon!

Kram:)

Till dig Andra halvlek.
Känns nästan som vi fick en skolavslutning här med, en lite högtidlig känsla. ✊?
Så fint det är att allt det jobb du lägger ner, lönar sig.
Nu bara fortsätter vi.
Och nästa termin (börjar imorgon) har grekiska fortsättningskursen på schemat.
Heja dig och njut av kvällen.
Ps. Jag håller med dig om detta med fakta, det som varit så otroligt viktigt för mig är också just att vara så uppmärksam på fördelarna. Pyttesmå, kan de vara, men jag lyssnar efter dem noga och lägger på mitt nyktra konto som nog är det som har högst avkastning ?

Är det inte svårt... eller?!
När man hade nått botten, ja det är ju subjektivt, men botten enligt en själv så känns det faktiskt inte jobbigt alls att totalt avhålla sig från alkoholen.
30 års snusande gick med att avsluta vid nyåret.
Min karaktär är väl ganska dålig egentligen, frågan är om man är en människa som måste nå botten för att lyckas ta sig i kragen? Isåfall ingen vidare egenskap. Frågan är hur man jobbar med det inför framtiden??

Jättebra att du ska prata med din vän för stöttning. Du är även på rätt ställe här, vi är många som kan stötta på din väg. Välkommen hit!

Först vill jag säga stort Grattis till fyra nyktra månader!! Så stort!!
Och, sen vill jag säga tack för din berättelse, för din ärlighet!
Kanske har du skrivit om den tidigare men nu när jag har läst ditt inlägg idag så blir det sättet som du har valt att bli nykter på mer förståeligt...då menar jag fakta, fakta, fakta och repetera, repetera osv
Jag ska skriva i min egen tråd om det så kanske du förstår vad jag menar!

Hur som helst du är ju bara helt suverän...bara du tar grekiskalektionerna på stort allvar så att du hänger med hela tiden...för jag ser att du bryr dig om så många andra! Som mina barn brukar säga...du behöver inte rädda hela världen Mamma..

Vet du...idag sa jag till min man ska vi hyra en stuga i Blekinges skärgård. Jag tänker att även om man släpper på restiden nu till helgen så tänker jag fortsätta att vara väldigt restriktiv...men en stuga vid vattnet där inte alla är vore ju inte så tokigt!

Stor kram:)

Postakut abstinens!!

Aldrig hört om det förut, men det verkar ju logiskt att hjärnan måste ställa om sig efter många år av förgiftning och avtrubbning. Pratas det för lite om detta? För jag har ju läst en del om alkohol och beroende, och faktiskt aldrig stött på uttrycket förut. Den abstinens man verkar fokuserar på är den rent fysiska, och den är ju nästan obefintlig om man som jag "bara" har druckit 15, 20 eller max 25 enheter utspritt på en vecka.

Ska kolla definitivt kolla in Peter Wirbing på YouTube!

Andrahalvlek - vilket otroligt starkt inlägg! Och vilken fantastisk resa du har gjort - jag är så imponerad av din viljestyrka och av din förmåga att arbeta med dig själv och vända skutan runt. Och förmåga att se det goda och roliga ...som ju finns ...runt hörnet.
Som en tapper elefant har du jobbat på.
Grattis grattis till 4 månader och alla de erfarenheter du gjort.

Ännu en jobbdag klar och jag känner mig så skärpt. Jag känner mig trygg i att fråga saker och jag känner mig inte orolig i kroppen för att framstå som att jag inte kan saker. Har accepterat att jag är helt ny och omöjligen kan kunna allt. Jag trivs med arbetet och kollegorna och det känns väldigt rätt ?

Suget är för tillfället helt bortblåst och jag är evigt tacksam för varje minut som det håller sig så. Jag är dock fullt medveten om att tuffare dagar kommer att komma ibland och jag tror att så länge jag har den medvetenheten så kommer det gå att hantera utan att dricka ?

Fy fan - hade inte en susning om att jag var så här kemiskt beroende som jag är. Darrar, svettas occh det suger. Men jag erkänner min svaghet och fick insomningstabletter o lite lugnande. Så nu hoppas jag att det hjälper så att det här montret lämnar min kropp. Har inte druckit sedan i lördags men svettats sedan dess. youga mindfullness örtte - you name it allt har jag provat. Men nu blir det en imovane ikväll bättre det tyckte läkaren och då känner jag mig betydligt lugnare.
Håll tummen <3 Kram

Och läst igenom nästan varenda tråd här och mycket igenkänning. Men jag har verkligen klättrat på väggarna. Riktigt otäckt tycker jag det känns. Fick till slut tag på min husläkare som jag knappt känner men jag lade mig platt och berättade precis hur jävligt det är. Fick insomning och lite lugnande - vi kom överens om att det inte är långsiktig lösning men till suget försvunnit är det bättre en ett par lådor vitt.
Så nu håller vi alla tummar att jag fixar det här.
Tack för din omtanke <3 Kram

Vist är det precis som du säger att jag måste ta tag i mig själv och förändra mitt beteende och mina fallgropar. Men jag pratade med min husläkare idag och var väldigt ärlig om att jag hamnat i otrolig kemisk abstinens. Han skrev ut lite lugnande och insomningstabletter så att jag inte klättrar på väggarna. För det har jag gjort i 2 dagar nu.Och så har jag en plan - försöka vara nykter 1 månad och har jag något att sova på så hoppas jag det fungerar. Men som sagt jag har ingen aning, kommer att hänga här en del <3

Härligt!!! Du gör det så himla bra???
Bamsekram?❤

Så bra du skriver, hög igenkänning. Jag har också fått problem sedan cornans intåg. Först förlorade jag min bästa väninna i coronan och sedan blev jag sjuk själv. Och isolerade mig hemma, födrslagsvis med en låda vin eller två eller tre. Sedan jobba hemifrån osv...
Hoppas det hjälper för dig och att du får sova. Ja har idag fått insomningstabletter, har inte druckit på 4 dagar och tyvärr kände jag kemisk abstinens - fruktansvärt - har aldrig varit med om det tidigare. Men fick ångestdämpande av min husläkare. Nu satsar jag på en vit månad.
Vi kan väl stötta varandra? Kram <3

Sen jag slutade dricka alkohol är jag mer naturligt kvällstrött och vaknar kl 7 när jag är ledig, och är pigg. Inte likt mig alls.

Är huset stort nog för att pyttelitet sovrum där du och din man kan turas om att få sova ifred?

Det finns förresten hörlurar i pannband, som används just vid läggdags. Sovhörlurar kallas de tror jag.

Kram ?

Jag sover tyvärr inte själv, så jag kan nog inte somna till ljudbok utan att störa make alltför mycket. Insomningstabletter har hjälpt, krävs inte jättemycket, men utöver min egna insomningsproblematik så är ju barnen i sängen titt som tätt och härjar, så det blir väldigt avbrutet om jag inte lyckas hamna i djupsömn, vilket jag sällan gör utan läkemedel.

Det har varit så länge med sömnen. Redan innan problemen med alkohol. Äldsta barnet har också sömnsvårigheter och äter medicin för att få hjälp med det. Jag känner igen mig, alltid legat länge och skruvat på mig, även när jag var barn.

Jag är rädd för att förr eller senare hamna i utmattning. Jag kan inte göra saker på en lagom nivå, varken på jobbet eller privat. Har en underbar arbetsgivare som ger mig flexibilitet och frihet under ansvar. Det trivs jag väldigt bra med. Men att lära sig sänka ribban, göra saker lagom, inte gå all in, det är nåt jag måste jobba på.

Det mesta som jag åtar mig har jag dock väldigt lite kontroll över. Det är inte saker jag kan tacka nej till. Det är saker som hör till att vara förälder. Och det är också där saker ibland blir övermäktiga.

Tog insomningstablett (en kvarts zopiklon) inatt klockan 1. Sömnen infann sig absolut inte. Ingen stress eller så, bara klarvaken. Har alltid haft tendensen att vända på dygnet. Bli pigg på kvällen. Vilja jobba och göra grejer då. Och så sjukt morgontrött. Det funkar liksom inte med små barn.

Det känns så bra, och så naturligt. Det här är det nya normala.

Kram ?

Ett fyrfaldigt leve för Andrahalvlek! Hipp hipp Hurra, hurra, hurra, hurra!????

Kram

Jag förstår knappt hur det har gått till. Jo, det vet jag förstås. Jag har tagit en dag i taget utan att sätta någon bortre gräns.

Ungefär som i en relation. Man tänker ju inte i början ”ett halvår står jag nog ut”. Man kör ju på så länge det känns bra helt enkelt. Nykterheten är min nya sambo ?

Jag har aldrig tidigare ens tagit en vit månad, som jag minns. Har typ alltid misslyckats nästkommande helg. Mot slutet försökte jag hålla mig enbart till helgerna, men jag misslyckades även med det.

Dricka fredag-lördag blev fredag-söndag och sen torsdag-söndag och till slut drack jag onsdag-söndag.

Mängden blev större och större också. En vinbox fre-lör var alldeles för lite. Tre-fyra vinboxar per vecka var det vanliga. 9-12 liter rödvin per vecka drack jag ?

Mot slutet var inte ens det första glaset lite chill och njutbart. För att uppnå den positiva effekten så fick jag i så fall svepa det första glaset. Jag kände mig typ ständigt bakfull, bara mer eller mindre bakfull.

Mot slutet ville jag helst dricka vin direkt på lördagsmorgonen eftersom baksmällan var så outhärdlig. Fullast blev jag på fredagkvällar. Då var jag trött efter arbetsveckan och hade högt tempo på drickandet.

Varje kväll hade jag kontakt med olika snubbar på dejtingsajter. Mycket förnedrande konversationer blev det. (Just den lådan vill jag låsa och slänga på havets botten.)

Jag träffade en del snubbar också. Några var jag förtjust i så vi träffades några gånger. Andra var riktiga bottennapp. Jag var naiv och godtrogen, utsatte mig för fara. Så himla förnedrande och tragiskt alltihop. För alla inblandade parter.

Samtidigt märkte jag att min kropp försökte förmå mig att tagga ner på drickandet. Jag kaskadkräktes ofta innan läggdags och jag kräktes även ofta på morgnarna. Vidrigt.

Så jag bestämde mig för att sluta dricka. Jag orkade inte mer helt enkelt. Fre 7/2 hade jag min sista fylla, hemma ensam som var det vanligaste.

Lör 8/2 drack jag lite ceremoniellt två glas vin och sen sprutade jag ut resten av vinet ur boxen i vasken. Hela köket luktade vin. Sön 9/2 var min första nyktra dag.

Sen dess har jag läst, lyssnat och tittat på typ allt som rör alkohol och alkoholism. Vi snackar många timmars ”pluggande” varje vecka.

Sakta men säkert har mitt undermedvetna påverkats. Jag förstår nu fullt ut hur farligt alkohol är för kroppen och hjärnan. Jag vill inte utsätta mig för det mer.

Jag slängde också av mig offerkoftan tidigt. Det är inte synd om mig. Lika lite som det är synd om min kompis som inte tål gluten.

Ibland finns det glutenfria alternativ, men finns inte det så avstår hon bara. Vi som känner henne fixar alltid glutenfria alternativ, eller lagar helt glutenfritt till alla.

Jag valde också tidigt att fokusera på fördelarna. Först i form av mindre ångest, bättre sömn och att helgerna upplevs längre eftersom jag vaknar tidigt, plus att jag numer är naturligt kvällstrött.

På senare tid är det mina mycket starkare känslor som fascinerar mig allra mest - och jag är verkligen genuint nyfiken på mitt fortsatta nyktra liv.

Innan jag slutade dricka kändes en midsommar utan alkohol helt otänkbar. Nu fattar jag inte hur jag kunde tänka så.

Midsommar innehåller väl så mycket mer än alkohol? Blomsterkransar, midsommarstång, fina klänningar, lekar, dans kring stången, god mat.

Alkoholfri öl passar utmärkt till sill och potatis. Nubbe behöver ingen dricka, det är helt onödigt.

Jag har på senare tid ifrågasatt alkoholnormen mer och mer. Ge bort alkohol i present känns bara korkat. AW kan man väl istället ha på ett aktivt ställe, exempelvis en bowlinghall eller laserdome?

Personligen har jag lärt mig att tricket är att jobba med vanorna. Sjätte nyktra helgen tänker man knappt på det, och absolut inte efter 16 veckor. Jag har skapat nya helgvanor. Jag har lärt mig varva ner på annat sätt.

Det är genom nya vanor som man påverkar sitt undermedvetna. Det är med vårt undermedvetna vi gör saker som vi alltid brukar göra, av gammal vana.

Att bryta det kräver inledningsvis medveten handling, men den nya vanan sätter sig också som berget efter ett tag.

Att skriva här är en vana som jag har skapat och som är jätteviktig för mig. För att skriva av mig minnen och tankar. För att kontemplera ?

För att känna en underbar gemenskap med likasinnade. Få pepp och glada tillrop - och ge detsamma. Att ge och få är lika betydelsefullt för mig.

Tack för att ni finns ❤️

Kram ?

PS. Fattar ni att jag skriver alla mina inlägg på mobilen, enbart med pekfingret? Det går rätt snabbt dessutom. Många tecken blir det ?

Gerwig heter hon:-)
Och Frances Ha kan man också streama via SF Anytime.
Leve tekniken ???