Senaste kommentarerna i forumet

Å idag var hon äntligen här igen med sina fina uppmuntrande och kloka ord igen i andras trådar.
Tack till dig fina Vinäger! Tack för att du finns här! ?

7 mån nykter, bra jobbat!
Älskar ditt inlägg från 11 nov, #512 där du beskriver dig själv. Återvänd till det om det blir tungt igen nån gång. Vi har ju båda hängt härinne rätt länge och upplevt de positiva sidorna med nykterheten och ändå fallit tillbaka. Jag tror att jag är klokare och mer försiktig den här gången. Känns som om att återvända till alkohol kommer vara långt borta för dig också. Bra med en plan för fortsatt nykterhet dock! Och jag tror ju att träning ger oss de sunda kickar vi behöver. Nu kör vi på.

Hoppas att du är ok. ?

Kram

Vill bara kolla hur du har det, Rosa-vina, och hur det har gått med allt. ?

Kram

Är så glad och stolt över att ha dig som forumvän. ?

Det behövs fler som du, som säger ifrån, som vågar...

Du gör skillnad. Både där ute i det så kallade verkliga livet och här i cyberrymden. För mig är du en lysande stjärna och förebild.

Snacka om att aldrig ge upp. Men glöm inte att ta hand om dig, finaste. ? Bromsa lite ibland. Lova det.

Kram kram

En av mina absoluta förebilder. ?

Tack för att du fortsätter att finnas här.

Grattis till fem nyktra år, tusen inlägg, nytt jobb, en fin kärlek, födelsedag...

Har jag sagt att du inspirerar... ?

Kramar i massor

Åh, tack för att du finns här med kloka reflektioner. ? Det borde väl vara uppenbart för alla att det är bättre att dricka mindre än mycket. Om nu inte helvitt funkar alltså.

Självklart vet vi att nyktert är bäst, både för kropp och själ. Vi är ganska väl insatta i problematiken, vi också. Men ibland går det inte.

Önskar dig det lugn du förtjänar. Och så väl behöver. ? Sedan länge.

Många kramar till dig

Vill säga tack både för uppmuntrande inlägg i min tråd och för att du fortsätter att skriva, trots att du inte är helvit. Jag har skrivit hos flera att vi behövs för balansen här på forumet.

Även du, Pianisten, har visat att det kan funka att minska sitt drickande.

Det vidare livet kan ju se ut på olika sätt. Mycket viktigt att visa för alla som inte fixar helnyktert. Däremot är det förstås avgörande att vara på sin vakt. Men det verkar som att ni är det, båda två.

Kram

Har sagt det förr, men vilken imponerande resa du har gjort, Strulan. Är så glad att jag fick vara med redan från start.

Tack för dina tankar, de inspirerar. ?

Kram

Så glad för din skull, Pianisten. Har ju följt dig från början och hängt med i dina grubblerier.

Tänker på det här med att glädjas åt det man har istället för det man saknar. Det ligger mycket i det. Inte alltid så lätt dock.

Det känns som att du är på väg att hitta en/din balans. ?

Kram

Haha, jag läste "Näpp, det blir ingen sprit i musen." ? Antar iofs att det inte blir det. Där heller. ?

Grattis till dina elva månader. Snart ett år. Så bra du har gjort det.

Tack för att du berikar forumet. ?

Kram

Till både nykterhet och träning. Den sistnämnda en bra hjälp för att hålla i den förstnämnda. Vilken imponerande resa du har gjort.

Kram

Wow, så imponerande. 100 dagar.

Tack för att även du är med och ger forumet den balans det behöver. Du skriver så bra och jag blir peppad av dina ord.

Tror också på det här med någon extra aktivitet/sysselsättning. Det hjälper till att hålla tankarna på alkohol borta.

Kram

Vill bara säga att jag håller med Mic: Du gör det så bra! Imponerande.

Kryakram

Vi är väl såna där nu som vi tidigare betraktade som dötråkiga.. och så lever vi våra bästa liv. Slipper. Kan vända blicken framåt! Heja oss ?

Idag har jag haft medarbetarsamtal med min chef. Min chef sa så många fina ord om mig att jag nästan blev genererad. Nä, det blev jag inte. Jag har inte läggning för att bli generad. Jag blev istället stolt och glad - och det sa jag till henne.

Min chef hade någon form av ledarskapsplattform, som koncernen utarbetat, som hon utgick från och sen placerade hon ut siffrorna 1-12 i den ordning som passade bäst på mig. Plats 1-3 fick jag inom området empati ? Hon gav konkreta exempel på hur jag ser och hör medarbetare, ofta påminner henne om hur viktigt det är att förankra, och att jag ger tydliga direktiv och litar på medarbetarna - och att det märks tydligt.

Det lilla negativa hon hade var inte ens negativt. ”Du kan ta över lite för mycket ibland, men det är egentligen inte negativt för du gör det när det krävs”. ” Du tycker att det är jobbigt att delta på svåra samtal med medarbetare, men du har verkligen blivit mycket bättre på det.”

Jag fick beröm för mitt sätt att ge feedback, i det vardagliga till alla mina kollegor, men att jag också framför konstruktiv kritik på ett bra och pedagogiskt sätt. Jag fick också beröm för att jag på senare tid verkligen bidragit jättemycket till den förändring som vi nyligen har genomgått, att jag hela tiden hittar nya sätt att förkovra mig och att jag också försöker inspirera andra chefer att lära sig mer. Nu senast har jag anmält mig till en kurs med Alna, som handlar om missbruk på jobbet nu i hemifrånjobb-tider, och sen heldagsutbildningen med Elaine Eksvärd i februari. Ordning och reda och struktur hamnade också på min topp 5.

Jag blev som ni förstår riktigt riktigt glad - och lite överraskad att min chef ändå sett allt detta. Jag sköter ju mig själv mest. Har ett tydligt ansvar, lägger upp min arbetsdag/vecka som jag vill, jobbar ensam och hämtar endast in besked från andra chefer om vilka ramar jag har. Och där fick jag också beröm, att jag har synpunkter i rätt forum men när beslutet är taget så levererar jag efter de ramar jag har.

Pust. Det är nästan svårt att ta in allt. Jag hoppas att jag får något skriftligt också så småningom, så jag får möjlighet att smälta det lite mer. Det här känns nästan lika wow som när jag följt med äldsta dottern på samtal i skolan under årens lopp. Hon har också alltid fått idel beröm ❤️ Från första till sista klass. (Sista gången jag fick följa med var i ettan på gymnasiet.)

Slutklämmen, där min chef skulle sätta betyg på hela konkarongen som i sin tur avgör lönepåslaget i slutändan, hann vi inte med. Då var klockan så mycket att jag var tvungen att åka och hämta dottern på hennes arbetsplats. Så vi får ta en sittning till nästa vecka för att slutföra samtalet.

Och jo, hela vårt möte idag inleddes förresten med ”Jag tycker att du har mycket mer energi nu i höst jämfört med i våras”. Jag vet ju vad det beror på, men det tänker jag aldrig berätta för henne.

Jag är så innerligt tacksam och glad och stolt över att jag fick stopp på det här skenande expresståget innan mitt drickande blev en fråga för arbetsgivaren. Det är ju dessutom sådana ärenden som jag i min yrkesroll skulle hantera i så fall. Vi har inte haft några missbruksfall, som jag känner till, men jag tror att jag har goda förutsättningar att möta den medarbetaren när det blir aktuellt. På samma sätt som jag kan möta medarbetare som är/har varit sjukskrivna för utmattningsdepression.

Min egen historia med utmattningsdepressioner har jag i alla år pratat helt öppet om, både på jobbet och privat, vilket gör att medarbetare vågar fråga mig om de känner sig oroliga för sitt eget mående. En otrolig fördel. Jag vet ju också vad som är viktigt att tänka på vid återgången i arbete. Jag har varit med och fått sex-sju medarbetare tillbaka i arbete under årens lopp. En dag är jag kanske redo att öppet använda även mina egenupplevda kunskaper om missbruk i min yrkesroll.

Kram ?

Ja tänk att vi slipper Se klart, jag känner också en enorm tacksamhet inför detta faktum. Alkoholen har definitivt inte huvudrollen längre. Ha en fin helg

Starkt att du ändå gick dit även om det inte gick få hjälp den vägen. Trist. Men bra att dra ner ändå, det kommer kunna gå, och du kanske inte behöver bli snusfri om du tänker dig tillbaka till vårdcentralen igen...

Själv så ska jag enligt programmet jag hamnade i sluta helt på söndag senast. Det kommer bli spännande.... lägger lite kommentarer om det hos mig sen :)

Men kämpa på!

Var på vc i veckan för att träffa sluta-snusa-sköterska. Behöver medicinsk hjälp men sådan står inte att finna på min vc om jag inte träffar läkare. Och läkartid har de först nästa år. Blev inte som jag tänkt med andra ord. Nu jobbar jag i stället på att dra ned på snusandet på egen hand. Genom att tänka efter INNAN jag lägger in nästa prilla har jag på en dag gått från en dosa till en halv. Begäret är stort. Argumenten för att sluta är betydligt färre än de för alkohol. Jag har ändå bestämt mig. Snuset ska bort. Ofräscht med en 50-åring som snusar tycker jag. Vill bleka tänderna framöver. Tycker det är en fin satsning nu när rödvinet är borta. Då måste snuset bort också. ORKA KÄMPA!!

Kram!

Börjar helt ärligt undra om det är covid jag har? Tröttheten är så överväldigande och en person som jag står nära, har en nära arbetskamrat som fått covid. Vare sig det är så eller inte... kan det inte gå över.

Några kanske tänker; det är väl bara att testa sig!

Tyvärr bor jag i en region som inte har test för ”vanligt” folk, utan endast för vårdpersonal och samhällsviktiga personer. Jag är inte viktig.

Har inget sug på A, är dock uttråkad så in i bänken och det triggar party-genen i mig, även om jag inte är sugen på att dricka, även om jag inte har någon energi - så kommer en tanke om att få fly bort en stund. In i dimman - redlös!

Men det blir inget med det, ska sova en stund istället.

Tack @andrahalvlek och @charlie, barnen barnen. Viktigast. Vill vara mormor och farmor som alltid går att räkna med. Granit!
Idag har de borrat i mitt hus så jag håller på att bli galen. Men det blir jag inte. Tar på ett par tjocka hörlurar och lyssnar på mina mest spelade låtar 2020. Mycket från springlistan, och mycket Lana del Rey, jäklar vad bra hon är. ??
Lyssna på hennes senaste album om ni inte har. Lyssna några gånger, tar lite tid. Andres Lokko har skrivit fint om henne. Tror de har missbruket gemensamt. Och med oss då.
Det är fredag och jag är utvilad, pigg, har handlat alla julklappar, ett nästan outhärdligt gott humör.
Jag är nykter idag. Råkade äta en chokladbit som smakade sprit. Det inser jag är nästan paniktillstånd för mig. Vill inte under några villkor ens smaka. Rädd och med stor respekt (?) för denna svarta flod som tar allt med sig. Tänk att jag slipper. Tänk att jag fick chansen. Tänk att jag hittade hit. Tänk att alla ni finns här under samma lilla- stora paraply och skyddar mot ovädret. Håller värmen. Min tacksamhet för alla de sakerna är överväldigande. Njut av din fredag ❤️

Ibland i dina inlägg har det känts som att det här för hans och för barnens skull som ni har haft en så tät relation. Nu kanske du får vara huvudpersonen i ditt liv.
Jag vet ju inte det stämmer, men jag har tänkt att du kommer ganska långt ner på dina prioriteringslistor. Häng med på min decemberutmaming och gör nåt snällt bara för dig själv varje dag. För mig är det svårt så jag får kompromissa, det blir ibland för mig OCH familjen, men huvudsaken är att det är något som får mig att må bra.
Ibland måste man få ett avslut och det kanske du har fått nu. Det är nyttigt att gråta tror jag. Man känner sig tom och ren efteråt. Det kanske bara blir positivt det här. I bästa fall skärper han till sig med drickandet och med barnen så att du kan få vila. Lycka till nu.

Idag kom garnet jag beställt. Mjukt och mysigt. Började direkt sticka en poncho, och jag lär ha att göra ett bra tag. Stickning är en bra aktivitet när man behöver träna sitt tålamod. Jag brukar sticka små saker - mössor, vantar, raggsockor. Det känns så skönt när man är klar.

Men just nu behöver jag lite hjärndödande malande, även om jag förstås får hålla hyfsad räkning. Jag stickar i rutor, varvar fyra räta och fyra aviga och efter fem varv gör jag tvärtom. 26 rutor (á 4 maskor) på varje varv. Många rutor blir det. Och sen när jag gjort klart ett stycke på cirka en meter ska jag göra ett till, och sedan sammanfoga dem och slutligen virkar jag nog några varv runt hela ponchon. Ni förstår att jag lär ha att göra ett tag ? Jag följer aldrig ”recept”, jag kan bara sticka på frihand.

Jag får se om jag behåller ponchon själv eller ger bort den till äldsta dottern. Hon gillar poncho, medan jag känner mig lite obekväm. Som om jag klätt mig i ett tält typ. Plus att jag är i klimakteriet och är så varm att jag inte behöver varma plagg. Men jag har som sagt inte bestämt mig än, det finns gott om tid att fundera över det. Äldsta dottern har redan fått en poncho av mig, flera mössor och flera par raggsockor. Det är så roligt att hon tycker om att använda det.

Hon önskade sig förresten ett broderi-kit i julklapp. Ni vet ett sådant där ironiskt visdomsord som sen skapar en underbar kontrast mot det präktiga broderiet. Hon har tittat på det själv först, men tyckte att det var för dyrt. Jag högg som en kobra direkt och beställde idag kitet plus ram och nålar för att ge henne det i julklapp. Det här är första gången någonsin som hon visat intresse för handarbete.

Min mormor var en mästare på att både brodera och virka. Jag har flera stora tavlor och dukar till ett helt hyreshus. Min mamma och moster var inte intresserade alls, men jag ville bevara min mormors alster till eftervärlden. Hon var verkligen otroligt duktig, hon handarbetade typ alltid.

Det finns forskning som visar att handarbete är bra återhämtning för hjärnan. Man skapar något, det blir fint och man blir nöjd, får koncentrera sig lite lagom mycket, och sen är det tydligen något med att man skapar med händerna som är extra viktigt för just hjärnans återhämtning.

Jag tror att forna generationer kvinnor många gånger behöll sitt förstånd genom att handarbeta om kvällarna. Låta den kreativa hjärnhalvan få lite näring efter dagens slit. Oavsett så vill jag gärna att min äldsta dotter för kulturarvet vidare, även om varken hon eller jag egentligen inte ens är värda att nämna i samma sammanhang som min mormor vad det gäller handarbete.

Jag lärde mig sticka och virka efter min första utmattningsdepression 2007. Letade reda på en nybörjarinstruktion ”så lägger du upp löpmaskor”. Sen blev det som en besatthet, men jag tror att det hjälpte mig igenom den första jobbiga tiden. Stickningen/virkningen fanns alltid där som ett sällskap, något att sätta händerna i. Plus att det är omöjligt att scrolla på mobilen när man handarbetar, och det är också väldigt bra att skapa sig sådana frizoner.

Kolla på tv samtidigt går däremot utmärkt. Ikväll har jag kollat på två dokumentärer. En Theroux-dokumentär om amerikanska barn med olika diagnoser som medicineras från 6 år. Och en dokumentär om vaccinmotståndare, del 1 av 2 tror jag. Båda på svtplay. Jag gillar dokumentärer, ser hellre det än mycket annat. Jag har både cmore och Netflix men kollar sällan på serier faktiskt. Blir inte hooked på sånt alls. Nyheter måste jag förstås se också.

Kram ?

Jag förstår att du är ledsen och sörjer. Jag tror inte du har sörjt klart helt enkelt. Du har varit upptagen med att få allt praktiskt att funka i era liv. Det är plågsamt och sorgligt när det inte blev som man hade tänkt sig, ni skulle ju bli gamla ihop. Gråt, gråt, gråt tills du inte har några tårar kvar.

Samtidigt är det nog det allra bästa för dig. Då kan du stänga den dörren ordentligt. Spika igen den. Tänk dig att du är vinnaren i detta, den andra kvinnan är förloraren. Han kommer att visa upp alla sina finaste sidor för henne, men tids nog kommer de andra sidorna fram. Lite som med alkoholen faktiskt ?

Kram ?

Det verkar ta ett bra tag tills vi slöfockar sätter igång att träna.Själv satte jag igång med min löpning först efter 9 månader.? Det märks att du verkligen inte vill falla tillbaka till drickandet och har kört med hängslen, livrem, flytväst och krockkudde. Helt rätt!
Nu kör vi vidare på det nyktra spåret!

Kram ?