Senaste kommentarerna i forumet

Tack Mirabelle G-S. Jag tror att flera här på Alkoholhjälpen har hjälpt mig att komma hit, där jag befinner mig nu. Jag skaffade även en app som heter Sober time. Den håller räkning åt mig på mina nyktra dagar, timmar, minuter och sekunder. Jag är barnsligt förtjust i att titta på den då och då. Varje morgon kommer ett peppande meddelande. Det finns även ett forum där med folk från hela världen som kämpar mot beroende. Lyssnar även på poddar som Beroendepodden, Min nyktra resa (kan rekomendera den för er som är unga) och alkispodden. Jag är ute mycket och går långa promenader med min bästa vän, min hund. Lyssnar då på poddar. Gillar även Klimakteriepodden och Evas relationspodd, de är riktigt bra.

Jag har (ni som läst min tråd vet) ett antal nyktra perioder bakom mig de sista fyra åren på 1,5 år, 3 månader och 1 månad. Det kan vara ett uppehåll till på nån månad. Denna gång är det något som är annorlunda. Det är som att jag förändrats och blivit lugnare. Kan det vara så att förändringen beror på att jag är igenom klimakteriet? Jag upplever att det var när jag kom in i klimakteriet som mitt drickande blev mitt sätt att få stressen och oron att stilla sig. Jag har nämt det tidigare och funderat mer på det. Förr fick kvinnorna Sobril (jag vet att det skrivs ut fortfarande) och Neurosodyn vid hormonell obalans. Det blev katastrof för de kvinnor som var gravid som ni vet. Idag har vi BiB och många av oss som är här har självmedicinerat med hjälp av den husvagnsfestisen...

Min mamma dog tidigare i år och hennes sista månad var fruktansvärd. Hon dog av sina alkoholskador och det skrämde mig rejält. Jag har sett hennes resa på nära håll, från bruk till svårt beroende. Hennes lögner till läkare och för sig själv. Missären hemma hos henne med nerkissad säng utan lakan, när hon slutade duscha, äta, bry sig om oss i familjen. Jag vet att jag troligen skulle vara i samma läge om 10-20 år om jag inte avstår alkohol. Det tog 6 månader efter att mamma dog, innan jag satte på korken. Den ska inte ploppa upp igen. Nu ska jag iväg och umgås med mina barnbarn. Vi får se vad vi hittar på idag? Jag är en mycket bättre mormor nuförtiden. Mer närvarande, mer uppskattande, mer tålmodig och mer kärleksfull. Det är mycket som blir bättre i nykterhet och jag vill inte förlora den.

Ännu en dag utan alkoholdimman. Har inget att tillföra i dag, är mest sliten och längtar efter helgen.

Väljer i vilket fall att inte dricka i dag, istället ska jag orka gå till jobbet, vara precis lagom duktig och inte stressa

Heja dig Fibblan!! Du gör det så himla bra!! ❤️❤️ Man mår ju så himla bra när man inte dricker! Man är med i alla känslor o ja allt är inte guld o gröna skogar men det är livet...utan att man maskerar eller dövar det. Skönt o jobbigt bitvis att tackla alla känslor utan det fördömda vinet men sååå himla skönt för varje gång man tagit ett tillfälle som tidigare var garanterat döva med vin men utan! Man stärks blir starkare o bannemej nu ska vi bli starka!! Boxboll är kanske något att få ut alla känslorna o avreagera sig ?? Heja heja oss ❤️❤️ Skickar lite styrkekramar ??

Du känns som en person som inte behöver alkohol för att komma ur skalet. För finns det något skal? Underbart! ?
Det tuffar på för dig nu ju! Bra jobbat och fortsätt så. Kram!

Vad spännande att du närmar dig ett första möte med AA. Det låter som en underbar gemenskap, utifrån vad jag läst i andras trådar. Grattis till en nykter månad!

Som lägger märke till och som får mig att känna mig okej med hela mitt register av känslor.. kanske nästan som om det vore en
tillgång..??! Tack för dig?!
För jag tror de kan vara just det, om jag bara får till att kunna handskas med dem på ett konstruktivt sätt..
Och absolut en superbra idé med boxboll, har funderat på detta må du tro..?. Inget fel på mkt känslor, men bra att kunna hitta de där olika kanalerna och tillfällena där de kan få utlopp..och i småbarnsåren, om man nu fortfarande kan kalla det de..?, är ju möjligheterna begränsade att ta sig ut och/eller avreagera sig när det skulle behövas..
Tack för att ditt stöd?!
Stor kram
/Fibblan ?

Alltså du fick mig att börja asgarva. Jo, går upp kl. 05, har gjort i 3 år nu. Ibland 04.30 om jag inte hunnit tvätta håret dagen innan.

Är morgonpigg, men jo, det ska bli skönt att sova till 06.30 iallafall :)

Jag har ångestpåslag ikväll som jag inte haft på väldigt länge.
Någon enstaka gång har det inträffat sedan jag slutade dricka alkohol.
Huden är lite klibbig, hjärtat slår lite snabbare än vanligt och min tinnitus tjuter lite högre.
Det kryper i kroppen - det känns som att det är något som fattas.
Jag har under kvällen försökt bryta ner känslan och hitta roten till varför jag har ångest. Jag felsöker.
I mitt tidigare liv har jag självmedicinerat med alkohol. I mitt nya liv felsöker jag. Det känns vuxet och stort.
Felsökningen har lett mig till orsaken, jag hade hoppats på att ångesten skulle försvinna när jag insåg vad som är felet, men det gör den inte.
Inför känslan ångest är jag livrädd. Jag förknippar ångest med självmedicinering med hjälp av alkohol.
Ett sug efter alkohol är tio resor enklare att välkomna och göra plats för och tänka att den är hanterbar och att den får finnas tycker jag, ikväll tämjer jag inte riktigt min ångest vilket är frustrerande.
Efter min krock med cykeln stannade jag hemma idag. Jag var så pass mörbultad imorse när klockan ringde vid 05.00 att jag hade stora problem att resa mig ur sängen och gå till toan.
Det var befogat att ta det lugnt idag med andra ord.
Sjukanmälde mig, kollegan visste redan att jag tagit en flygtur med cykeln samma kväll som det hände, så jag behövde inte förklara mig för honom utan han tyckte väl att det var en av mina mest smarta idéer någonsin att ta det lugnt idag.
Men, det sitter någon på min axel och väser i mitt öra att "Du ska inte tro att de tror att du talar sanning, din jävla alkis. Alkisar ramlar med cykeln"
- Men hallå, sluta! Jag krockade!
Jag tror att anledningen till att jag känner skuld och skam över vad som hände, och som var en helt vanlig olycka där min cykels bromsar inte funkade och vi båda tänkte fel i stundens hetta beror på att när jag var liten så hände det ibland att min pappa kom hem helt blåslagen efter en kväll på fyllan då han cyklade hem. Att ramla med cykeln är förknippat med att vara full sedan jag var liten helt enkelt.
Sorgligt men sant.
Hela dagen har jag gått runt med en obehagskänsla i kroppen, en känsla av att inte duga och inte räcka till. Att inte kunna prestera trots att jag vill kunna prestera.
Att inte få träna, på grund utav att jag inte kan träna. Att inte leverera, pga att jag måste vila.
Jag har dividerat med mig själv och skattat min smärta efter krocken på en skala, för att kunna gå till jobbet imorgon. Jag tänker att jag bara sjåpar mig som är hemma. Jag har ju kunnat markera några steg idag på benet, då kan jag ju minsann jobba!
Jag har gått runt med jordens tyngsta samvete över att jag inte är på jobbet!

Om det är någon som orkat läsa detta inlägg av äcklig självömkan, så ser ni kanske att jag har en del att arbeta med fortfarande. Jag hör ju själv hur dumt det låter i mitt eget huvud och ser att det ser dumt ut.
Jag borde ju inte skatta mig själv i hur många gånger jag tränar på en vecka eller att jag har 100% närvaro på jobbet.
Vem som helst skulle legat i sängen och ätit choklad om dom också krockat med cykeln och faktiskt har så pass ont att man helst inte markerar steget.
Och ja, jag kommer vara hemma imorgon med - mitt yrke kräver att jag är fysiskt hel, imorn ska jag tillskriva dagen att försöka vara närvarande i mig själv och att känna att jag duger även om jag inte har en enda sak uppskriven på min to do-list över dagen.
Att kalendern får vara tom - en stor utmaning!

Alltså... Jag fastnade länge och hakade upp mig på att du några inlägg bak skrev att du går upp kl 5. Klockan FEM??? Hon går UPP klockan FEM???! Hon GÅR faktiskt upp klockan FEM???! Näääeee... vet du vad... Det är rent och skärt människoplågeri... Nog för att man ska jobba och försörja sig, men jag hade nog nästan hellre varit hemlös. Nej, förlåt nu var jag dum. Man ska inte skoja om sådant. Men jag förstår att du är helt utmattad. Bra att förändringen är i rullning!

Bara en liten hälsning från en lycklig människa som firar 5 månader som helnykterist! Hela semestern funkade utmärkt utan rosésippande! När jag tänker på hur enkelt det varit att säga -Nej, tack. Alkoholfritt för mig! så blir jag både rörd och tacksam.

Förstår nu att jag alltid haft en beroendeproblematik (även innan jag drack första gången) som tyvärr aktiveras av A, därför kan jag inte dricka. Men det är ok.

Jag är så glad att äntligen vara Nya Sofia! Varje dag. Varje sekund.

Alla ni som kämpar där ute. Vilka hjältar ni är! ❤️

Jag minns dig väl för vi kom in på forumet ganska nära i tiden tror jag.
Du kämpade och skrev och peppade jättefint och så kul att höra att du är i bra balans?
Grattis och lycka till i fortsättningen??

Kramar
???

Du är så fin och fullproppad med liv och känslor??
Förstår att det kryper i dig emellan varven... Kanske du skulle ha en boxboll hängandes i något rum? Just när irritationen slår till! Så kan du slå tillbaka med en gång!!?
Skönt att du håller i, det mår du bäst av ?

Kramar
???

Du har varit här ett tag och det hörs att du reflekterar mycket kring detta med alkoholen . Du vill inte att den ska få ha den plats den haft i flera år. Du har funderingar på hur du kan ha blivit påverkad av det du druckit hitintills då du känner dig väldigt trött trots den förändring du redan gjort, du dricker mycket mindre nu. Bra jobbat!

Du beskriver en trötthet som inte går över, många kan nog känna igen sig i det. Det kan ta lite tid innan kroppen och hjärnan hittar tillbaka om man druckit en längre tid, kanske är det annorlunda idag då det är några veckor sedan du skrev detta?

Fortsätt gärna skriva och läsa här, hoppas du hittar svar på det du undrar hos andra användare.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det var ett tag sedan du startade denna tråd, du berättar att du hade en dålig dag med mycket tunga tankar. En vän till som är sjuk och är på väg att dö, mycket sorg för dig. Mitt i allt detta har du tagit beslut att jobba med dina egna alkoholvanor, starkt.

Jag ser att du har flera trådar här och kanske fortsätter du i dem, du gör såklart som du vill med det!

Hoppas du hittar stöd och värme här på forumet!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så var dagen nästan till ända, sa ju att jag skulle åka buss i dag.. och jag hade inte fel. Inte nog med att jag åkte tåg/buss ca 2,5h till jobbet, 2 timmar hem också pga. förseningar osv. Är död i dag också av utmattning, detta funkar inte. Men hade jag druckit (vilket jag iof. inte gjorde dagar innan jag jobbar men hade säkert börjat inom en snar framtid) så hade jag varit ännu tröttare.

Har tyvärr inte energi till att skriva mer, återkommer i morrn

Vi skrev en massa här förra året, jag gick igenom min gamla tråd ( sidan 39! Det tog tid att hitta!) och det var så många fantastiska peppande inlägg från dig ( och många andra ) herregud vilken värme och gemenskap!!! Mycket utropstecken, mycket känslor. Jag skickar dig en enorm kram och hoppas att allt är så bra det går, en dag i taget som vanligt.

Ps. Jag mår bara fint, hittade en balans tillslut, det vippar upp och ner men mest upp

Blev lite full i skratt när jag hörde min son skryta om mig till sin kompis..hahaha?! "Min mamma vet ALLT om naturen!"
Ni vet den åldern, när var barn har den starkaste pappan, och tydligen den mest allvetande mamman ?!
Snuttisar, det är ju för dem också. Jag måste bryta innan det går illa. Vill ju att de ska ha en mamma att kunna lita på och räkna med! Och jag tänker att de har haft det hela tiden, men det är säkert ett slags försvar med för att det är det mest smärtsamma att titta på.. klart det funnits stunder när de blivit förfördelade till förmån för alkoholen..
Inga utspel eller dumheter på det viset. Men just irritation och trötthet. Hur pigg är man en söndagmorgon efter 1 liter vin på lördagskvällen..
Usch nä. Slut med det!
Kom vitt, rent och fräscht ???!
.

Vill inte vara på detta sätt - och jag vet att det är för att kroppen skriker efter giftet, men jag ska fan inte..!
Det jobbiga är kombinationen av det rastlösa ofokuserade och irritationen. Går omkring och känner mig småförbannad men kan ändå inte förmå mig att göra ngt konstruktivt med "energin"..såå frustrerande..! Hela huset fullt av barn också, så jag kan liksom inte bara på med dojjor och ut och gå, vilket förmodligen hade varit det bästa nu..
Skulle kunna ta itu med lite tvätt men allt känns som triggers nu..
Nåja. Det kommer gå över detta med?! Och jag vet vart jag är på väg..Nu gäller det att hålla siktet på horisonten. Nagla fast den med ögonen och bara lugnt och fint styra genom de vågorna.

Kram/
Fibblan ?

Är verkligen glad, men försiktig..

Ni vet hur det är. Så tacksam över att det, att det finns de som tycker det är värt med en medalj redan på dag 2 ? -Tack miss Hyde?!
Det är ju jobbigt detta. Jag är lika beslutsam och övertygad om att detta är rätt. Jag ska fortsätta på den nyktra stigen, men shit vilken pärs i natt med. Pyttelite sömn och de stackars stunderna jag fick var fulla av ännu läskigare mardrömmar än igår.. varför?!
Varför blir det så? Var så rädd ena gången jag vaknade att jag inte vågade somna om på minst en timme.. sjukt - vuxna människa?. Och däremellan vandrar barnen mellan sängar och toabesök etc.. så det gäller verkligen att de timmar man får blir bra. Usch..gnälligt här denna f.m.
Men men, nu är en ny dag DAG 3?! Sedan är det bara nedförsbacke..? bara låta dagarna rulla på.. hahaha, skämt å sido. Men jag får göra vad jag kan med att hålla mig positiv just NU. I natt var i natt. NU är NU..

Ha en go dag ni alla och jag ska göra mitt bästa för att också ha det..?
Kram
/Fibblan ?

Ville bara titta in och höra hur det är med dig?!
Texten ovan, jag förstår precis vad du menar. Och jag jobbar också stenhårt på att hålla en balans i forum-användandet. Det får inte bli kravfyllt, för då är det verkligen inte till nytta utan snarare ännu en plats där jag inte känner mig tillräcklig och kan få dåligt samvete för att jag inte uppmärksammade den eller välkomnade den etc..
Men det är svårt, för det känns ju samtidigt väldigt viktigt att alla känner sig välkomna och inkluderade. Men ofta är det ju också så att de som skapar inlogg samtidigt kan finna mkt stöd i varandra med att man liksom påbörjar kampen samtidigt.
Ja, det var lite av mina tankar på temat. Men det jag egentligen ville va o höra hur det är med dig? Kanske tar du den där välbehövliga pausen nu. Och ger dig möjlighet att bara fokusera på dig och ditt, och dina nära IRL förstås?!
Tänker på dig och hoppas du mår väl?!
Kram
/Fibblan ?

Absolut, jag tror det får bli att unna sig en ny cykel med hand och fotbroms så får mitt lilla original bara betraktas i sin skönhet ståendes rätt upp och ner Adde!

Hemma från jobbet, idag är jag inte kaxig men oerhört tacksam ??

Stort Grattis till en hel månad! Nu blir det lättare framöver. ?

Och det känns väldigt bra. Är extremt trött just nu så jag antar att jag processar en massa. När skallen är klar kommer det jag dränkt i vin fram. Sover inte så bra menjag är nykter och utan bakfylla. Tacksam för det. Tänker att nästa vecka är jag nog redo för ett första AA möte. De där tankarna jag brottas med vill ut nu. Jag behöver börja jobba med mig själv, för att komma vidare.

Tack för pepping Fina Lisa ????

"om" där..... Så skönt att du klarade dig !! Jag kan se dig flyga genom luften !!
Och nu fixar du bromsarna va ??
Kram !