Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Ja, tänk så viktigt det är att bli bra bemött av vården och även på andra ställen. Att känna egenmakt, delaktighet, inflytande och kunna påverka den egna behandlingen så den blir anpassad efter ens egna förutsättningar och behov. Det skapar tillit och förtroende och en lust att samarbeta. Sedan är det viktigt som du säger att inte bli skuldbelagd och det krävs en hel del förståelse för hur man kan fungera när man mår dåligt. Man tycker att vården borde ha denna kunskap, men kanske stress och överbelastning orsakar att man inte har tid med sina patienter.

Skönt att du mår så mycket bättre nu och orkar med samtal och fundera på vad som verkar vara bäst för dig.

Kram❤️

@kaveldun, så rätt du har i detta att nykterheten- om vi själva är med och bidrar - vänder på perspektiven. Friheten ligger i att SLIPPA dricka- när vi tidigare kände oss fria och rebelliska av att hälla upp ett glas. Rebecka Åhlund skriver att detta att bli nykter är det punkigaste hon har gjort.
Och det är det- rebellliskt! Jag känner mig ofta numera sådan, jag går min egen väg också jag vägrar liksom att ställa upp på den konsensus som gäller kring vad som är avkoppling och kul. Dagarna är mina kvällar- morgnarna är mina nätter. Om detta inte är punkigt så vet jag inte 👵🏼
Och som jag piskat mig- alla julmiddagar-intill perfektion och dessutom ensam ansvarig TROTS att alla inte vill något hellre än att hjälpa till. Nä, då stänger man liksom in sig ännu mer i hur det ska vara..
Nu ska det vara på så vis som går att åstadkomma genom rimliga och gemensamma insatser.

Det händer storartade saker så småningom, grundslag och grundnöjd som @andrahalvlek skriver. Men jag lägga till att stunder av nåd och att vara levande- när de kommer till en, i nyktert tillstånd så är de som själva essensen av att få finnas till.
Min piska åker fram då och då, ur ett dammigt skåp. Men jag har ju inte längre 25% skuld och skam i kroppen by default.
Det är nästan lite förvånande att gå igenom sina små skrymslen på insidan och inte hitta något farligt där.
Dessutom vill jag påstå att även rent praktiska samveten- människor man ska ringa eller höra av sig till. Sysslor man skjuter upp- oftare blir gjorda av bara farten- när man är nykter. Motstånden är inte så förtvivlat höga, tandläkare, elräkningar- ja de tar man när de kommer.
Hoppas du får en fin dag kära @kaveldun. Kram 🌸

@Box Heja dig! Keep the good work 🙌🏻🙏🏻👍🏻💪🏻

Kram 🐘

Sommaren är kort, som Ledin sjunger. Men den har varit bra för mig och mina nära. Hoppas du har haft en bra sommar. Jag fortsätter på inslagen väg. Låter första glaset stå.

Jag träffade min psykolog igår. Vi har träffats regelbundet sen jag var sjukskriven första gången 2007. Vi träffades också i våras, men från mars började jag lämna återbud och jag svarade inte när hon ringde eller smsade. Jag var för dålig, jag var inte ”behandlingsbar”. Hon nådde inte fram till mig.

Igår när vi träffades sa hon gång på gång: ”Det är inte bara utmattningsdepression, det är något mer.” Hon är helt inne på att jag bör utredas för bipolaritet. Just för att jag ska få rätt hjälp och medicinering, för att jag inte ska bli lika dålig igen.

Hon sa också att det är viktigt att jag blir bemött på rätt sätt av vården. Att säga till en riktigt deprimerad människa att de ska aktivera sig ur depressionen är skuldbeläggande. Eftersom individen inte har förmågan att just aktivera sig ur depressionen, så känner hen sig skyldig till att förvärra sin depression. ”Det är mitt eget fel att jag mår så dåligt, om jag bara orkade/gjorde…” osv.

Råden man får är sagda i all välmening, men de faller liksom inte i god jord. Det känns istället som att bli spottad i ansiktet. I det läget är man inte ”behandlingsbar”. Man har inte förmågan att varken ta beslut eller förmå sig att göra sådant som man skulle må bättre av. Jag kan allt i teorin, jag vet precis vad man ska göra för att må bättre, men jag kan inte förmå mig att göra det när jag mår som sämst.

När jag träffar min läkare på psykiatrin nästa gång ska jag fråga hur en utredning går till och vilken typ av medicin och behandling som i så fall erbjuds. Och sedan ska jag fatta beslut om ifall jag vill utredas eller inte. Min dotter psykologen sa att en fördel är att om jag är bipolär så får jag stanna som patient inom psykiatrin istället för att slussa tillbaka till vårdcentralen.

Samtalet med min psykolog gick i alla fall bra igår. Jag uppdaterade henne om vad som hänt sen sist vi sågs, och vi hade ett bra samtal om det som hänt. Och sen pratade vi som sagt om skuldbeläggande och eventuell bipolär-diagnos.

När jag började må bättre i somras smsade jag henne och bad om ursäkt för att jag hade gjort mig okontaktbar i våras, så det fanns inget otalt mellan oss. Snarare var det nog så att hon verkligen vill var efterklok, för att både hon och jag ska lära oss något av detta. Själv har jag ett enda syfte med att eventuellt utredas för bipolaritet: Jag vill aldrig må så dåligt igen.

Kram 🐘

@Se klart ❣️

@Kaveldun Jag brukar beskriva det som att nykterheten gör mig mer grundglad, grundnöjd och självsnäll. Det är inga sprakande fyrverkerier, det är mer ett skönt häng-känsla. Man blir mer chill dessutom, toleransen både för andras och egna misstag blir större. Och sen vinner man så oerhört mycket tid - tid som man kan använda för att göra roligare saker, eller bara vara och vila.

Kram 🐘

Det känns mirakulöst@Andrahalvlek.
Jag vågar inte ropa hej riktigt än . Men jag vågar ändå ropa ett försiktigt hallå..
Alkoholism är en lurig sjukdom att komma ur eftersom den både är så fysisk och så mental. Det går inte att lita på sig själv när man dricker - man säger och gör saker som man inte vill och menar. Och man känner saker som inte är verkliga. Att ur detta virrvarr och förljugna läge få kraft att göra sig fri - kräver mkt. Det kräver också att man når vägs ände …och sedan kan slutet se olika ut. Det kan vara brutalt eller bara tjatig upprepning.
Ikväll har jag tänkt på hur dåligt jag svarar på stränghet och press. Det funkar egentligen inte alls på mig.
Och ändå har jag - framför allt när jag druckit - varit en riktig slavdrivare. Det går ju inte annars att dricka och stiga upp och jobba och laga julmiddag och ha ett snyggt hem ( på ytan) och verka avspänd och skön osv.
Alkoholism är en enda lång självbestraffning . Det är lätt att även - initialt - se nykterhet som en sträng pålaga. Man ska skärpa sig och bättra sig och ta sig i kragen och avstå osv osv. Man ska genomleva tillvaron utan tröst-napp.
Men det som händer på ngt just mirakulöst sätt är ju att plötsligt …eller i små steg …börjar nykterheten förändra saker och ting.
Man inser - och känner - att detta att vara nykter är en omsorg och en sann tröst. Jag känner mindre skuld. Jag får vila. Jag får hjälp med perspektiven.
Jag är allergisk mot alkohol och banne mig om jag inte också är allergisk mot den där stränga inre/yttre rösten som säger att jag ska skärpa mig.
Det funkar inte! Blir inge bra utgång - blä!
Omsorg, kärlek och lite humor - det funkar däremot fint på mig ☺️😉🌾🌾

@Kaveldun Fint ändå på något sätt att du skrev brev till ditt framtida jag. Brev från misären. Ditt sanna jag satt liksom fjättrat bakom lås och bom.

Kommer att tänka på Pippis pappa som satt inlåst på en söderhavsö och skickade flaskpost till Pippi - som helt mirakulöst fick hans brev, så hon kunde komma och rädda honom.

Att man med vår alkoholindränkta bakgrund efter en tid kan identifiera sig som en person som inte dricker, känns faktiskt lika mirakulöst.

Kram 🐘

Låter som att du hade ett fint möte @Axianne.
Råd kring ’du duger som du är’ har ju en tendens att bli klämkäcka och därmed svåra att tro på. Och på samma sätt som med råd kring hur man ska hantera alkohol så behöver man väl på ngt sätt ’vara redo’….finns sin egen snirkliga väg.
För mig har det ändå varit befriande att då och då besöka ett kallbadhus - med kvinnoavdelning - där man badar utan baddräkt. Liksom många kämpar jag med vikten …och har haft ngt slags halvtokigt mål att komma i mina Levis från förr. Men detta med att bli äldre är demokratiskt . Även de som är smala ser åldrade ut …på olika sätt. Alla åldras och alla kroppar förändras ( utom några få overkliga som vi ser på Netflix och i reklam).
Så sällan vi ser verkliga kroppar ändå!
På kallbadhuset finns många coola kvinnor - tjocka och smala - unga och gamla. Det är en varm stämning och människor njuter och läser tidningen och småpratar. För mig har det på riktigt varit läkande - kopplat till min egen kroppsuppfattning och mina ideal ..att befinna mig där. Rekommenderas.
Och precis som Ser klart skriver så ändras ju också de egna preferenserna. Där har naturen ändå ordnat det finurligt.
Lycka till - och fortsätt vara rädd om dig. Vad gäller nykterheten så verkar du ju strålande stabil.

Ja små varelser är nina sagt av- och på 💞 @kaveldun, makes u think 🙄

Apropå av så är detta mitt läge just nu, vila innan förberedelser och kvällsmingel.
Sov 1,5 timme inatt och en timme på planet. 30 grader varmt och resdag- ingen riktig Feng shui här, men det blir bra efter en tupplur.
🥱😴

❤️ Se Klart
Kattungar är kanske jordens ljuvligaste varelser. Själv valvakade jag med en taxvalp som hade en mage mjuk som silke. Den lekte som sjutton och somnade sedan tvärt.
Sov tryggt i mitt knä medan rösterna räknades. ☘️🌾

Alkoholist … ska det förstås stå. Som hade hamnat på ett alkoholisthem ( och i ngn mån redan bodde i ett) .

Tack ni som skrivit i tråden - det betyder mkt!
Måndag - efter en helg med många bad och många steg och en del oro över det politiska läget.
Sökte i anteckningar i mobilen och hittade ett meddelande till mig själv - ett desperat - från den 11 november 2020

Du är alkoholisthem och du kommer att dö och aldrig upplevt någon förändring i ditt hälsotillstånd - om du fortsätter dricka.
Du kommer inte att finnas där för eventuella kommande barnbarn
Du har ett liv
Sluta ljuga
Ett glas med en bokklubb eller en vän - det kan andra ta. Men inte du.
När längtan kommer - det är inte värt det!
Du förstör din hjärna!

Ett annat meddelande till mig själv från den 9 december 2020

På morgonen finns ingen anledning alls kvar…
Det är inte värt det
Och den vackra fina morgonen du tycker om är så solkig och trött
Livet är så trött

Det tickar sönder….livet

Det är mörker…hela vägen
Njut istället av att du är vaken och närvarande
När du dricker är du rent fysiskt bara på ett enda ställe - inne i dig själv.
Ser inget, upplever inget.

Ja - meddelanden från helvetet faktiskt.
Livet är så otroligt hundrafalt mycket bättre, rikare och mer levande utan alkohol.
Det ska jag INTE glömma.
Livet är inte en dans på rosor men är jag nykter så har jag tillgång till det. Och till alla mina redskap att hantera med och motgång.
🌾🌾

@Adde Håller med! Den sanningen omfamnar jag gladeligen 🥰

Kram 🐘

Jag fick till mig att vid viktminskning så försvinner fettet först inne i kroppen och det märks inte på vågen. Är osäker på om det stämmer men ser nog på min egen våg att det kan ligga ett korn av sanning i det. Hur som kändes den uppgiften som en liten lättnad :-)

@Vida Det låter helt underbart 🥰

Kram 🐘

Jag har listat åtta kriterier som jag vill uppfylla dagligen. Det är min målsättning, även om jag inte kan uppnå det varje dag av olika skäl. Antingen så hinner jag inte, eller så orkar jag inte. Båda delar är giltigt förfall. Men jag ska alltid försöka hinna med mina åtta kriterier dagligen.

De åtta kriterierna: Gympa, Kettlebell, 7.000 steg, 0 choklad, 0 glass, nötter, smoothie, meditation.

Vecka 1: 47/56 ✅
Viktminskning: 0 kg

Jag är lite besviken över att det inte har synts på vågen, men jag har i alla fall inte ökat i vikt. Och detta är i huvudsak en livsstilsförändring. Jag vill skapa rutiner som min kropp mår bra av. Gympa och kettlebell frestade dock på min otränade rygg rätt så mycket, så jag fick pausa från det några dagar.

Jag har ätit tårta två gånger under veckan, men jag har inte ätit choklad eller glass - och det är första veckans riktigt stora vinst! Jag har också uppnått minst 7.000 steg 7/8 dagar och det är jag väldigt nöjd med. Heja mig!

Kram 🐘

Idag vaknar man upp till… ovisshet. Det skiljer tydligen bara 50.000 röster mellan blocken så inte förrän på onsdag kan en segrare utropas. I min egen hemkommun har koalitionen M+C+KD styrt i två mandatperioder. (Innan dess styrde S+V.) Nu ser det ut att bli SD+M+KD. SD är det andra största partiet efter S i min hemkommun. Både S och C har sagt tvärnej till att samarbeta med SD, medan M och KD tidigare har sagt ’kanske”.

Min mamma sa igår: ”Skönt att det äntligen är val så vi slipper höra på detta mer, det börjar bli tröttsamt.” Tji fick hon, vi lär i media få ta del av politiker som ska älta och tjafsa och diskutera högljutt i många veckor till, kanske månader.

Ja, ja. Livet går vidare.

Kram 🐘

@kaveldun du har verkligen rätt om katter, såna egna små varelser! Jag har ju aldrig haft varken katt eller hund (men alltid fullt i knät av barn) så det här är nytt för mig. Alldeles tagen av hur mycket det går att tycka om just dessa små katter. Och att de kommer och lägger sig tätt intill för att vila och somna. Att sova med en kattunge påminner mig mycket om hur det är att sova med bebis. 😻😻

@Axianne Jag instämmer med @Se klart. Din beskrivning av dig själv stämmer nog inte med den som andra ser. Ytan på oss 50+ är inte som den var vid 25, men det är vackert ändå på sitt sätt. I det vackra finns erfarenhet av livet och barn som nu är över 25. Ytan på dem har ännu inte åldrats men alla ska vi den vägen vandra. Igår gratulerade jag min dotter som fyllde över 25? Och jag kan inte förstå att tiden gått så fort och att jag är 55+. Inuti mig är jag inte så ”gammal” men ytan visar att jag är det. Vi får leva på hur vi känner oss inuti och bli bekanta med den ytan som speglar sig i spegeln. Vid närmare betraktelse så är det ändå ok och det viktigaste är hur vi mår fysiskt och psykiskt. Jag tror du är fin som du är och det är bara du som också ska inse det. Kram❤️

Godmorgon,
Vi är många som följer - och gillar dig här- och vi har ingen aning om hur du ser ut😍 Troligen inte som du själv beskriver dig, dessutom är inte alkohol det enda som ”åldrar” oss- utan det gör ju även åren, även de som springer maror eller opererar brösten-åldras faktiskt, i ansikte, kropp och hållning. Det som brukar vara klurigt uträknat är ju att vi i takt med att vi själva åldras- ser attraktion och utseende på annat sätt även hos andra. Det är ganska få 60-åringar som finner en 25-åring attraktiv. Gäller både män och kvinnor även om vissa sociala mönster skiljer sig åt mellan män och kvinnor.
Jag tycker du verkar ta det lugnt och lite i taget just nu. Verkar helt rätt. Kram 🌸

Barn och barnbarn har varit på besök igen. Vi har varit på Tivolit, Leos lekland, har spelat minigolf, grillat och badat. Ja, full rulle. Sedan har jag städat, tvättat och återställt ordningen. Tacksam, att jag orkar. Nu mina egna rutiner: morgongympa, serier och kaffe på bryggan….lugnt och skönt

@Axianne Du behöver verkligen göra en inre resa. Bli mer självsnäll, uppskatta dig själv med de kvaliteter du verkligen har. Boosta din självkänsla utan att yttre attribut ska spela största rollen.

Väldigt mycket lättare sagt än gjort. Jag gör ungefär samma resa. Ser också en tjock tant i spegeln. På gott och ont. Erfaren, pondus, vågar ta plats på jobbet. Men när jag ska klä upp mig och göra mig fin känner jag mig som en stor degklump.

Jag försöker inte ens dejta, jag har inte stärkt min självkänsla nog för att göra det. Alkoholen gjorde mig modig och dumdristig, men utan alkohol ligger jag lågt på kärleksfronten. Och det är okej. Just nu åtminstone.

Men givetvis hoppas jag att slumpen gör så att en lämplig dejt dyker upp på bussen! Jag får börja åka buss först bara 🤣

Kram 🐘

@Axianne

Tack för ditt svar. Jag håller med o uppskattar ett annat perspektiv. Han är en fantastisk person och är rätt chockad att han inte lyckades hålla sig från att dricka då han skulle ha hand om sitt högt älskade dotter. Han har tre vuxna barn som han haft hand om under sitt förra äktenskap. Då drack han inte. Han har dock långsamt ramlat in i en depression beroende på många saker, har alkoholism i sin släkt.

Han förnekar inte nej, han vet att han har svåra problem. Ibland säger han -”det är kört för mig”. Om offerkoftan tas av så har han lika stor chans som alla andra att bli nykter antar jag.

Jag lämnar honom absolut inte ensam med dottern mer (känns moraliskt fel o hon är mitt allt). Kan tänka mig att de kan träffas o att vi styr upp det såklart.

Sen är jag kluven hur mycket kontakt vi ska ha - det kanske hans beteende händanefter får bestämma.