Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Vad härligt att se hoppet och viljan till förändring i dina inlägg! Vi är många som bär på oro härinne och överanalyserar vad vi sagt och gjort. Och har hittat vila från oron i alkohol. Men, som vi alla upptäckt så kommer oron tillbaka med ränta av den lösningen.. Var på en föreläsning om self compasion där föreläsaren sa många bra saker, bland annat att vår rädsla för att säga fel saker och göra bort oss har haft med överlevnad att göra- utan gruppen klarade man sig inte då vi levde som jägare och samlare. Så man kan vara snäll mot sig själv när oron kommer och tänka att just det, nu kommer den här känslan, typiskt homo sapiens.

Hej,
Skönt att nykterheten tickar på. Det känns lite ovant i början, att bjuda hem folk som dricker när man själv är nykter, men min erfarenhet är att det går oväntat smidigt. Men det är nog bra att tänka igenom hur man gör med eventuell överbliven alkohol, så man inte riskerar att frestas av att ha hemma. Sen har jag märkt att folk dricker mindre när jag inte går i täten och gasar på. Att säga att man testar en vit period för hälsan/sömnen/träningen kan ju vara både sant och enkelt att säga. Sen att man gör det av fler anledningar än så kan man ta upp en annan gång om man vill.

Tror jag snart har läst alla böcker I ämnet. Jag menar bara att det är tråkigt att höra till den skara som inte kan hantera alkohol. Att inte vara som alla andra. Men som sagt jag mår bra nu.

Hej @Katten Jansson! Å vad jag kommer att brottas med samma sak i sommar! Det är ofta hemma hos mig vi ses i mitt gäng, och jag njuter verkligen av att ha dem här. Den av mina vänner som jag fortsatt umgås inomhus med under Corona brukar få i uppgift att ta med sig vin (jag är alltid den som lagar mat, och försöker göra det till lite knyt istället för att inte ruinera mig). Då har hon fått ha koll på hur mycket som ”behövs” - redan där har mängden minskat lite…
Jag tänker att jag gör samma med de andra vännerna - de fixar dryck och jag fixar mat. Vi får se! Problemet för mig blir förstås att inte hänga på i deras takt…

Hej @Charlie70
Tack för ditt svar. Vad glad jag är för din skull att det gått så bra, nykter sedan november 19 är stort! Otroligt bra jobbat 💪🏻👏🏻👌✨

Jag har också deltagit på AA-möten till och från men har svårt med grupper av okända människor. En sida av mig vill känna mig hemma och som en i gänget, samhörighet helt enkelt, men samtidigt vågar jag inte släppa in människor och blotta mig 100%. Jag har alltid haft en känsla av utanförskap, även fast jag vet att ingen där på AA skulle döma mig.

Som jag tidigare skrivit så känns detta forum som en trygg och bra stöttning nu i början. Här går det fritt för mig och andra att uttrycka oss utan krav på prestation. Det är sjukt att jag tom på AA-möten varit nervös för att råka säga fel saker, börja gråta osv. Varför är det här med att visa känslor så laddat?
En förklaring är att jag tidigt fått lära mig att bita ihop, inte berätta hur saker egentligen ligger till utan istället bete mig rätt och riktigt! Jag är så ofantligt trött på mitt gamla jag som hela tiden springer runt och oroar mig för vad alla andra ska tycka och tänka om jag skulle våga vara mig själv.

En fd chef till mig brukade säga att ”vi är bättre än dramatenskådespelare”. Jag upplevde henne som väldigt ytlig och har ibland tänkt på det hon sa. Det stämmer så väl in på mig själv och jag inser att hennes ord måste härstamma från svårigheter. Annars kommer man inte på en sådan klatschig mening som det ligger mycket dolt bakom.

Många missbrukare är nog väldigt rädda över lag, det är en teori jag har. Rädda för att känna, rädda för att agera, rädda för att visa sitt rätta jag med styrkor, begåvningar, fel och brister.

Jag är verkligen glad i mitt hjärta att få kunna skriva av mig här och känner tacksamhet till alla er som responderat på mina tankar 🙏🏻🌷

Läste igenom din tråd i natt. Igenkännande självklart men dock med en sorts djup i din text. Det gillas eller också är du en bra skribent. Och modet, det krävs ett enormt mod och kanske tåla-mod att driva igenom det man förutsatt. Tålamod är också mod. Följer dina kringelspår och krumbukter och reser i samma iver.

Dag 13 idag. Det rullar på, jag tycker fortfarande att Campral har en god effekt och även om suget finns där så är det hanterbart. Jag är lite nervös inför helgen. Jag ska umgås (på ett Covidsäkert och ansvarsfullt sätt, såklart) med människor som gärna dricker vin, och jag känner att det kan bli knepigt - dels såklart risken att bli frestad att dricka, men dels även att jag inte vill hindra någon annan från att ha roligt och dricka alkohol om de vill det, och dessutom att jag verkligen inte har lust att diskutera varför jag inte dricker!

Delar av helgen kommer att tillbringas på min hemmaplan så det är liksom jag som sätter ramarna. Om jag INTE skulle bjuda på någon alkohol så skulle de erbjuda sig att gå och handla, alternativt säga att det går lika bra ändå, fast jag VET att de egentligen hellre skulle vilja ha vin. (de är såna människor som ALLTID har alkohol att bjuda på själva och som verkligen uppskattar god dryck - de har inga missbrukstendenser vad jag vet utan verkar helt enkelt vara intresserade av god mat och dryck). Så min plan just nu är att köpa ett par flaskor av något gott vin som jag tror att gästerna skulle uppskatta, och så har jag bunkrat upp med alkoholfria alternativ som jag tycker om och som känns festliga.

På ett sätt känns det helt korkat - varför ska jag gå och köpa vin fast jag hatar tanken på att ha vin hemma? Men samtidigt så är det ju det att jag har bestämt mig för att inte ändra NÅGOT av det jag gillar, förutom promillehalten i de drycker som jag själv dricker! Och jag vill ju faktiskt kunna umgås med andra människor på samma sätt som innan, och middagar med ett glas gott vin (för dem som vill ha det) är ju ett jättemysigt sätt att umgås!

Jag skulle vara jättetacksam om ni ville dela med er av några tankar kring detta!

@johnhalsey70 skrev:"Men tråkigt är det 😐 . "
Tråkigt, jag ser det mer vilken inställning du har till alkohol. Vad är det som blir så roligt med alkohol. Att du förstör ditt eget liv, för det är precis det du kommer att göra om du börjar igen.
Du måste hitta din närvaro i ditt liv, så att du kan njuta av den riktiga lyckan.
Meditation och lyssna på allt som har med alkohol att göra är det bästa.
Har du lyssnat på ljudboken - skål ta mig fan! Med Torbjörn Åberg är den bästa bok jag lyssnat på. Den borde alla med alkoholproblem lyssna på 👍🏻
💕 sländan

@Charlie70 Ja du har nog rätt. Om jag dricker vin med mina vänner så triggar det igång hjärnan som kommer ihåg hur det känns och jag börjar längta efter att kanske handla hem till mig själv i min ensamhet igen. Jag mår bra nu och det känns inte som att jag vill gå tillbaka till hur det var, att en eller två ggr per månad dricka vin några dgr i sträck. Så vill jag inte ha det längre. Så det är väl lika bra att låta bli. Men tråkigt är det 😐 . Tack för kloka ord. Får se hur det går vid nästa middag med vänner. Jag får ta gud i hågen och tro på att jag fixar det.

@Onkel F Min vårdcentral är inte privat utan den tillhör VG-regionen dvs Västra Götalandsregionen. Jag tänker att en läkare kan inte ge Socialtjänsten uppdrag precis som inte Socialtjänsten kan ge Vårdcentralen uppdrag. Möjligtvis remittera. Rådgivningscentrum har heller inget uppdrag fr någon socialsekreterare. Så det är som om jag är länken mellan Soc och vårdcentralen. Måste kolla det.

Vi hörs!

@Varafrisk Japp, den är i landstingets (de har väl döpt om det till Region numera) regi. Stockholms Län.
Det är ju läkaren på vårdcentralen, hen som skrev ut medicinen, som är ansvarig för din behandling. Även om din vårdcentral drivs i privat regi, så jobbar de på uppdrag av ditt landsting. Din kurator lär väl göra besöksanteckningar som din läkare tar del av? Så funkar det hos mig, med skillnaden att jag träffar en sköterska varje gång jag får Antabus.

Sju år låter jäkligt länge, men klarar man inte att avstå från A så vad gör man? Okontrollerat alkoholintag gör oerhört mycket mer skada än Antabus enligt min sköterska, dessutom håller man ju koll på hur kroppen reagerar med regelbundna provtagningar.

Tänk inte så mycket på "hur länge". Fortsätt ta Antabus så länge du behöver, det viktiga är att du mår bra. Du kommer att känna när du är redo att sluta, precis som du kände att det var dags att söka hjälp.

Tack för att du tror på mig, men ännu viktigare: Tro på dig själv!

@solenvärmer Välkommen hit! Starkt av dig att reflektera och börja bygga på en förändring. Jag har använt forumet som min "hemmagrupp". Testade AA men vi klickade liksom inte. Nu har jag varit nykter sedan november 2019. Att bli nykter var som ett heltidsjobb för mig i början. Jag var otroligt trött den första tiden men jag läste och skrev här, läste böcker, lyssnade på poddar osv osv. Ville ha all tillgänglig information om missbruk och alla argument för nykterheten. Efter 6 månader var det som om det lättade på ett väldigt tydligt sätt. Suget försvann nästan helt och nykterheten började bli det nya normala på riktigt. Har självklart aldrig ångrat en nykter dag. Du är inne på helt rätt spår @solenvärmer med att sluta dricka. Det går och du är klok och kommer att fixa det! Men räkna med att det är ett jättejobb.

Kram!

@Onkel F Har en god vän vars syster har ätit antabus i sju år. Det verkar länge men så kanske det är för somliga och jag har ju faktiskt ingen aning om hur det blir för mig🤷‍♀️

Beroendemottagningen som du går är det i landstingets regi? Jag fick ju medicinen på vårdcentralen men får medicin och kuratorskontakt inom socialtjänsten.

Skönt att du känner dig mer stabil. Hoppas så att det ska gå bra för dig. Tror på dig🙏🏻

Heja dig🤗

Jag var på Beroendemottagningen idag, en tid inbokad sedan tidigare. Mest för att stämma hur det gått i helgen och för att planera för hur jag skall göra i fortsättningen. Jag har en klar bild av hur jag vill göra, ändå känns det nästan som om jag är i underläge när jag pratar med sköterskan, som om jag söker hennes gillande/godkännande. I och för sig är det väl inte fel att lyssna på hennes erfarenhet, men ändå. Kan det vara så att jag ryggar lite för beslutet och vill kunna skylla på henne om jag inte fixar detta? Skumt!
Det känns bättre nu än under mitt uppehåll förra sommaren. Då var det Tjohoo! All In! Buller & Bång! En nästan barnslig entusiasm, jag skulle minsann bevisa att jag kunde fixa att sluta. Både för mig själv och andra.
Mer reflektion och eftertanke den här gången. Stabilare, med båda fötterna på jorden, men utan att ta någonting för givet. Samma råd här som hos sköterskan: En dag i taget!

@Varafrisk: Den här gången har jag tagit Antabus i lite drygt 3 månader, tidigare behandlingar var på 6 månader. Det är väl individuellt, antar jag. "Min" mottagning har tydligen patienter som kommer att äta Antabus resten av livet, så du kan fortsätta så länge du vill eller behöver.
Har inte din läkare pratat med dig om behandlingstid? Du skall ha en vårdplan som du är delaktig i, men jag tror att de vill se hur det fungerar för dig innan de säger något. Kan du logga in på 1177.se och läsa "Min Journal"? Fungerar där jag bor, men det skiljer sig tydligen mellan olika regioner.

@Andrahalvlek @Torn: Tack!

@Katten Jansson
Tack för svar och din reflektion 🙏🏻🌷 För mig har det gått fram och tillbaka med motivationen. Ibland har jag fixat nykterhet utan problem i längre perioder men andra gånger har jag ursäktat det med att alla dricker mer än vad dom säger och då är det är ok för mig att gömma mig bakom det. Skillnaden är att jag faller djupare och djupare ner för varje återfall. Nu har det gått till delirium när det är som värst. Och det är riktigt riktigt illa, inte bara en enstaka fylla som blev lite mycket.. Jag har dock alltid haft med mig tanken att jag ska sluta helt men den har legat i bakgrunden sista tiden. Som tur är tackar jag universum för att jag den här gången är så jävla trött på skiten. Så fruktansvärt trött att leva ett skitliv och kasta bort mina begåvningar och hela min livslust.

Det ÄR supersvårt att dela en vardag med en person som dels är beroende men också medberoende. Och jag är detsamma så båda vi drar ner varandra. Ungefär som att försöka rädda en människa som håller på att drunkna och i panik drar ner dig under ytan. Det är känslan. Och våra hjärnor som spelar oss båda ett spratt genom att legitimera detta vidriga beteende på olika sätt.

11 dagars nykterhet är stort, du ska vara så stolt över dig själv! Fasiken va starkt jobbat!! 💪🏻👌 Du och de andra kämparna här inne är mina idoler, vänner, inspiratörer, förebilder och stjärnor. Ni är verkligen personer att se upp till. Jag trodde inte att det skulle göra så stor skillnad att anmäla mig till ett forum men det gör det! Det är så skönt att inte känna sig ensam i denna sjukdom som äter upp en och att alla här vet vad det handlar om.
Heja dig, fortsätt framåt så tar vi en dag i taget 🌷✨

@Sländan
Tack för ditt svar 🙏🏻❤️
Jo, vi har pratat om det här och jag har sagt att vi behöver flytta isär om missbruket med alkohol fortsätter. Aldrig mer, det är där jag står. Nu är det slut med mer destruktivitet! Jag vill leva mitt liv, jag orkar inte lida mer ❤️ Ni här inne ger kraft och styrka att våga tro att det går att förändra sitt liv. Ni alla är en fantastisk inspiration för mig. Nu väljer jag mig själv i fortsättningen och det som behöver trilla bort får göra det. Jag är mer värd en ett långsamt självmord.
Tack snälla du 🌺🌺🌺🌺

Hej @Alexa! Jag har läst i tråden men inte skrivit något förut, vill bara skriva att jag känner med dig och håller tummarna för att du snart mår bättre! Ibland känns ju livet lite eländigt och det kan kännas orättvist att behöva hantera det när man inte ens har druckit något (och när man är van att "hantera" jobbiga känslor genom att döva dem med alkohol). Själv tycker jag det i alla fall... men det är klart att dåliga dagar och jobbiga känslor hör till livet.

Du kanske behöver ta hand om dig själv lite extra idag - pyssla om dig med något gott att äta, kolla på en bra film, ta ett bad eller gör avslappningsövningar eller något annat i den stilen! Ibland behöver man faktiskt vara lite extra snäll mot sig själv.

@Jagbörjarpåmåndag det låter verkligen som att du är motiverad och planerar för att klara situationer som kan vara knepiga som "ny-nykter", som midsommar. Jag tror att din inställning, att njuta av ledighet och god mat, är helt rätt!

Känner igen det där med att suget ofta är starkt precis efter jobbet! Man är trött och hungrig (och oftast finns det en massa saker man "måste"/"borde" ta tag i på hemmaplan också) och tanken på att sätta sig och dricka något är jäkligt frestande just då. Men som du säger går det ju över ganska snabbt när bolaget har stängt. Skönt att man bor i ett land där alkohol inte är alltför lättillgängligt... Ha det så bra!

Måndagen gick bra. Jag fixade massor i trädgården.

Idag tänker jag lite på alkohol.. Men jag ska fan inte svänga in där efter jobbet. Ska köpa mig en god läsk istället.

Sen har jag kommit på att mitt sug är som starkast när jag kommer hem från jobbet och innan man har ätit middag. Sen har ju kl slagit sex och bolaget stängt. Då är allt sug borta.

Hoppas ni har det bra i sommarvärmen 😊

Mår konstigt och är lite deppig idag. Har en klump i magen och det känns som något är fel.

@solenvärmer jag tror att den där känslan som du beskriver, av att inte orka med livet med alkohol och att vilja ha ett annat liv, där man får må bra och känna glädje, är själva grunden för förändring! Det är den känslan som får en att ta de jobbiga men nödvändiga besluten - som att ta kontakt med vården, eller att erkänna sina problem för sig själv eller andra. Ibland kan den känslan komma "som en blixt från klar himmel" och pang, så har man den motivation man behöver, men oftare tror jag att känslan behöver rota sig i en och man själv behöver landa i den känslan. I alla fall var det så för mig. Känslan av att jag inte orkade med livet med alkohol och att jag längtade så jäkla mycket efter det där andra livet, det livet där jag mår bra, växte i mig och till slut vågade jag lita på den. Det var då jag kontaktade vården och registrerade mig här. Nu är jag inne på dag 11, det är kanske inte jätteimponerande för någon annan men för mig är det stort. Första veckan var tuff men sen har det sakta vänt och känns ljusare och lättare.

Det måste vara tufft att vara två som lever tillsammans med ett gemensamt missbruk - då har man ju liksom dubbla uppsättningar av alla de här känslorna att hantera. Både sina egna och partnerns. I slutänden kan man ju aldrig fatta de svåra besluten eller göra arbetet åt någon annan, så jag tror att du behöver fokusera på dig själv och vad du vill och vad du känner. Det är inte egoistiskt utan nödvändigt. Kram och lycka till!

Hej @Kennie och @solenvärmer! Tack för att ni tänkte på mig! Faktiskt går det rätt bra - d.v.s. jag har inte druckit något, även om frestelsen funnits där många gånger. Jag håller på och provar mig fram bland alla spännande alkoholfria drycker som finns. Förut har jag tänkt att det är dumt att göra så, att alkoholfria alternativ bara kommer att få mig att tänka mera på de alkoholhaltiga varianterna, men jag har insett att livet blir så tråkigt då. Jag VILL sitta på balkongen med ett glas rosé. Jag VILL kunna gå på afterwork och dricka kall öl och ha roligt. Om jag väljer bort såna saker för att vara nykter så kommer jag att falla tillbaka eftersom det blir så trist. Så jag har bestämt mig för att inte välja bort NÅGOT förutom själva promillen. Jag ska ta en kall öl efter jobbet, jag ska sitta på balkongen med ett glas iskall rosé, jag ska gå på fester (när man nu får göra sånt igen...) och dansa hela natten. Och så här långt har det funkat bra.

Det som jag har märkt är att jag är rätt kinkig när det gäller de alkoholfria alternativen och det har hänt att jag har surat och tänkt att det är ju hopplöst att dricka alkoholfritt, många sorter är ju verkligen inte goda. Men jag insåg att skillnaden är egentligen att när det är alkohol i drycken så spelar det inte så mycket roll vad det smakar - d.v.s. när jag dricker alkohol så tvingar jag i mig (mer eller mindre) sånt som jag själv tycker smakar illa, för det är ju trots allt alkohol... så jag försöker att se det som positivt. Nu slipper jag dricka sånt som smakar illa!

@johnhalsey70 om jag förstått saken rätt har du stängt dörren helt till alkoholen? I inlägget ovan skriver du att du inte ska dricka ensam längre och det är därför jag ställer frågan till dig. Börjar du tveka över din egen nykterhet då är du snart tillbaka på ruta 1 och värre än så. Du vet det, det vet jag. Tänk efter noga nu hur du vill ha det. Spela hela bandet. Hur blir det när du dricker? Vill du må så? Vill du vara den människan? Hur var det, klarar du att dricka måttligt? Du har svaren på alla frågorna. Sug och tankar kan leva med oss under lång tid och där måste vi vara både bestämda, uthålliga och accepterande. Det är så det är.

Kram!

@Onkel F, Jag håller med Andrahalvlek, jäklar vad du är värd detta!

@Onkel F Så glad för din skull ❤️

Kram 🐘