Senaste kommentarerna i forumet

Nu är det kväll och idag har jag då inte fått mycket gjort. Tidigare innan jag halkade in i ett nyktert tänkande och nu verkligen försöker att vara alkoholfri trots att det oftast känns rätt så tomt och grått, kunde jag konstnärligt sett få en hel del gjort. Förra året vid den här tiden så hade bara en resa direkt så snabbt som möjligt in till närmsta bolag varit det som hade stått på att-göra-listan vid ett känsloläge som detta. Men nu kan jag då som igår helt kallt cykla förbi denna butik för flytande nervgift utan att känna så mycket sorg och saknad över att inte vara en av deras trognaste kunder. Sitter nu här och dricker ett stort glas med kallt vanligt vatten då jag nu beslutat att försöka att ransonera på läsk och söta drycker då vikten väl inte är den mest optimala enligt läkarexpertisen så att säga. Det är väl inte så värst mycket jag är bra på, men alkoholfri är jag då och det känner jag mig faktiskt rätt stolt över att vara ännu efter mer än drygt 8 månader och 3 veckor på detta forum. Kämpar alltså nyktert vidare en dag i taget.

Ha en fin kväll!

Har länge försökt skapa en tråd, men kommer av mig, suddar ut, börjar om.. men nu känner jag mig redo att skriva, och hoppas att någon orkar läsa och kanske svara, om man känner igen sig, har tips eller råd att ge.

Min sambos drickande har varit en stor del av vårat liv i många år. En outtalad hemlighet bara jag och han vet om. Att det har kunnat vara en hemlighet är väl för att han "skött det snyggt", dvs skött sitt jobb, aldrig druckit på dagtid osv.

Alkoholen har varit en så central del av hans (=vårt) liv att jag knappt vet vem han är utan en öl eller ett glas vin i handen. Allt går (och ska) enligt honom firas med alkohol... att solen skiner, att rätt lag vann fotbollsmatchen, att det är fredag, måndag eller söndag.

Jag har försökt få honom att trappa ner/sluta dricka i så många år att jag till slut gav upp. Jag insåg att han aldrig kommer att ändra sig om han inte själv vill , eller att något allvarligt händer pga hans drickande.

Hans drickande har lixom tagit upp hela min tillvaro, jag visste precis vilka dagar han åkte till bolaget, vilka dagar han kommer dricka mindre = när han börjar jobba tidigt dagen därpå (kanske "bara"5 glas vin, mina favoritdagar, då vet jag att han inte blir full) Istället för att längta till helgen när sambon är ledig har jag nästan bävat för den, för då vet jag hur mycket han kommer dricka.

Samma med sommarsemester, när mina vänner bara längtar till deras sambos är hemma 4 veckor, har jag haft ångest över det, då det innebär stora mängder alkohol varje dag i 4 veckor...

Sambon försvarar sig genom att säga att han aldrig blir otrevlig eller våldsam när han dricker, och har väl då tyckt att jag inte haft något att klaga på.

När han dricker blir han väldigt glad, skrattig, lite högljudd, känslosam, myssugen... och jag blir bara äcklad av hans beteende. Han har aldrig blivit direkt otrevlig men däremot småtyken, fällt kommentarer, kommit med klagomål om mig osv.

Själv dricker jag i stort sett aldrig. Visst kan jag uppskatta ett glas bubbel tex, men det stannar alltid vid ett glas och det kan gå månader mellan glas ett och två, så att säga, och mycket är för att jag blivit så fruktansvärt avtänd på alkohol pga sambon.

Jag ryser av ljudet när en ölburk öppnas, när vin kluckar ner i glaset osv. När vi varit på semestrar och alkoholen alltid har varit det viktigaste.. vart finns närmsta bolag tex, och hur mycket alkohol som än fanns på hotellrummet/I stugan osv skulle det alltid letas upp en bar, för det är ju så trevligt att beställa "något gott" från baren. Efter en resa tänkte och hoppades jag varje gång att han skulle ta det lugnt ett par dagar, men han såg alltid till att vi var hemma innan bolaget stängde.

Några extremt få gånger har han blivit utan , men har då åkt och köpt krisöl i form av folköl istället.

Oftast har jag varit tyst , men någon gång gjort misstaget av fälla någon kommentar i form av "igen?!" när han efter en blöt kväll/helg styr mot bolaget.. men då är det ju jag som är sur, missunnsam, taskig, tråkig och som ger honom onödiga pikar.. därför slutade jag tillslut att kommentera.

Jag har gråtit massor över detta genom åren , känt mig ensam och dum och undrat om det kanske är jag som är tråkig och att hans leverne är helt normalt.. sen hör jag från vänner och kollegor som berättar att deras sambos kanske tar någon öl på helgen ibland.. kanske varannan helg..och så sitter jag där med en sambo som dricker rätt stora mängder varje dag.

För att spola fram historien en aning har sambon äntligen fått hjälp mot sitt drickande. En situation gjorde att han tillslut insåg att detta inte är bra , han blev erbjuden hjälp och tackade ja till det.

Nu är han låg och deppig. Ingenting är kul, festen är bokstavligt talat slut. Vem är han nu utan sin stämningshöjare? Kommer han kunna och vilja umgås med vänner och göra sånt vi alltid gjort , nu när han inte dricker?

Jag känner mig taskig som innerst inne är överlycklig. Såklart inte över att sambon är deppig men över att han äntligen har tagit emot hjälp, nu behöver jag inte ha ångest över lediga helger, semestrar, onsdagar och fotboll på Tv:n..

Men självklart är det mycket tankar också.. när kommer vi kunna umgås med vänner igen? Göra roliga saker nu när han inte kommer dricka..

Det känns som att jag blir straffad för att han inte kunnat hantera alkohol och nu behöver sluta, och leva nyktert som mig.. han tycker synd om sig själv och tycker att det är orättvist att hans vänner (som kan hantera alkohol) kan dricka.

Det är än så länge för tidigt att veta hur framtiden blir, om han kommer kunna lära sig att dricka med måtta eller om han måste sluta helt, men vad är måtta för någon som druckit 365 dagar om året i många, många år?

Jag älskar min sambo och kommer stötta honom i detta till 100%. Ni som varit i min sits, vad kan/ska jag göra?

@Ivany Fortsätt kämpa, det kommer också att göra att du ser din egen förmåga och din egen styrka! Jag tror att du skulle kunna få tips på Alkohollinjen, om vart du kan vända dig också.
Det finns säkert flera olika möjligheter. I grunden kan det varit något som du saknade som barn, men det kan också ha förvärrats av ditt beroende.
Att vara nykter är förutsättningen för att kunna må bättre och få bättre självkänsla.
Jag tror som Tombor att svaren oftast finns inom oss, vi måste bara få chansen att fundera över vad vi behöver och vad som varit fel.
Om du vill kan du skriva här också om vad som du själv tror är orsaken till din låga självkänsla.
Kanske fler känner igen sig. Kanske fler har varit med om liknande saker.
Ditt sätt att hantera svårigheter har inte varit lyckosamma, det har det inte varit för mig heller. Men det betyder inte att vi är sämre som människor, det betyder bara att vi inte har fått med oss rätt verktyg från början. Men de kan vi skaffa oss...
Du har redan kommit en bit på vägen genom att du ser orsakerna till ditt mående. Du har inte "råkat" göra det ena eller andra, det beror på din låga självkänsla. Du vet nu vad du måste ta itu med. Fortsätt kämpa, fortsätt skriva här.
Det kommer att bli bättre! :)
Kram!

Hejsan! @Andrahalvlek, Tittar bara in på din sida för att se vad du pysslar med och ser att du är duktig och håller igång och tränar och brottas med sockermonstret liksom. Försöker själv att tänka på det här med småätande av godis och även kaffebröd som inte är det bästa för vikten. Mandelkubb och mjölk är nästan lite av en last just nu. Har även varit svinsugen på kokosbollar i flera dar alltså. Men som tur är så har min favoritsort av dessa inte funnits i nån butik i närheten som jag handlat mat i på ett bra tag. Det att man kan bli rätt beroende av alkohol i olika former är ju inget konstigt. Men att man ibland nästan är beredd att cykla en hel mil efter koksbollar är då lite märkligt egentligen. Så ibland är det då bra att man bara har ork till att sitta fånglo liksom.

Ha det gott kompis!

@Amanda L. Tack för din insperrerande ord .
Har börjat styrketräna fem dag i veckan så nåt positivt gör jag . Men det är så jädra jobbigt att motivera sig. Ständig kamp i huvudet. Ångest och trauman som man har upplevt i ett tidigare liv spelas upp i huvudet hela tiden . Man är helt slut!. Jag hoppas verkligen att det blir lättare för just nu är det kämpigt .

@Carisie Du är modig och klok, en skall inte vara där en inte trivs. Tack för påhejandet, det behövs!

@Carisie Så spännande med nya planer, och roligt att vara eftertraktad 😊

@prinsessa Man ångrar aldrig en dag utan enheter 😍

@danisa
Jag anmälde mig här för flera veckor sedan och tyckte allt gick så bra. Tyvärr drack jag igen. Nu har jag tagit proffshjälp av läkare, sjuksköterskor på en klinik här i staden. Ska gå deras motivationsprogram efter sommaren. Under tiden går jag ditt på besök plus att jag ringer alkoholhjälpen och pratar. Jag blev så besviken på mig själv och blev såklart påkommen vilket var ännu mera skam. Jag vill verkligen kämpa för jag förstår nu att jag har ett beroende som jag tidigare inte velat erkänna. Jag har ett fint stöd socialt av mina döttrar, min mor och några till. Jag måste ha proffs och har dessutom fått en medicin som minskar alkoholsuget och den hjälper. Kom hem ensam med tåget till min stad och till mitt boende UTAN att vilja gå iväg och köpa vin. Det känns skönt. Jag har dämpat ensamhet, oro och tagit till denna drog i åratal trots att jag samtidigt skött mitt jobb och mig själv. Förstår att jag bara förvärrar allt och ser fram mot varje dag där jag kan känna att jag klarat ännu en dag utan vin. Ger mig sådan skön känsla. Bara på det igen, du kommer klara det och det finns så mycket fint stöd.

@danisa trodde det var omöjligt att hitta gott vin. Hittills bara öl och bubbel som jag gillat…
😊

Ullabella o sårad, noll kontakt sen han lämnade nyckeln och nu är det bättre igen. Så nu är det noll kontakt och full fokus på mitt nya bättre liv ❤️ stor kram

@Ivany Hej! Läste din text och blev berörd av innehållet. Jag har precis som du låg självkänsla med inslag av självhat. Har haft samtalskontakt via sjukvården men det jag haft mest nytta av är att prata med diakon. Ofta har vi svaren inom oss men vi kan behöva hjälp att synliggöra svaren. Du är absolut inte ensam utan vi är många som har liknande erfarenheter. Tycker att du ska stå på dig så att du faktiskt får en samtalskontakt. Testa gärna att prata med en diakon. Du har mer resurser än vad du tror🙂 Framförallt förtjänar vi och många andra här ett bättre liv än det vi har nu. Sköt om dig😊

@Jenny Hej Jenny! Kändes bra och det är ju inte svårt när jag väl bestämt mig. Däremot om det går bra en längre tid så kommer tankarna på belöning. " Det måste hända någonting " Då ligger en besök på puben nära tillhands. Kanske får acceptera att det är så? Det får dock inte bli för många glas öl/vin. Någonstans handlar det om att kunna lita på sig själv. Det går bättre men jag är inte framme vid målet! Ha det fint Jenny😊

@Amanda L
Tack för att du tog dig tid att svara :)
Min självkänsla är så låg att den är nere i helvetet. Jag vet inte exakt varför jag har så låg självkänsla och så stort självhat. Mycket som hände i barndomen och även senare. Jag bad faktiskt om att få prata med någon på mottagningen men jag fick inget gehör. Det var jättekonstigt... det här var efter mitt självmordsförsök. Man får göra allting själv tydligen... det är bara svårt.

Hallå i Kaffestugan!

Kände i stunden att det var dags för en rejäl kopp med varmt kaffe så sitter nu och dricker lite sånt utan nån tanke på berusande alkohol, något som i tanken faktiskt så här efter drygt åtta månader och tre veckor på detta eminenta forum som helt alkoholfri inte är så himla ständigt klistrat närvarande. Något som känns rätt så skönt. Sitter nu alltså helt lugnt här i köket och dricker en kopp kokkaffe och lyssnar på svängig instrumental gitarrmusik i mina hörlurar för att piggna till en aning och få lite genuin positiv Rock & Roll känsla så att säga.

Ha det gott mina vänner!

@Anonym45644 Så bra att ta en dag i taget. Njut nu och vet att för varje dag blir du starkare och du lär dig omedvetet att klara sug och svårigheter utan alkohol.
Som beroende hade jag alltid bråttom och oroade mig för allt möjligt i framtiden.
Nu är jag mycket lugnare, visst kan oro finnas med, men jag vet att det kan vara på ett helt annat sätt när det är dags att ta itu med vad det nu är…
Så jättebra att du bara fokuserar på din senester just nu. Till hösten kanske du är på en helt annan plats. Mycket som förändras de första månaderna.
Bara kom ihåg att aldrig ta det första glaset!
Vad andra tycker och tror har (snart😉) noll betydelse.
❤️

@jurryj Hej Jurryj. Det du skriver gäller så många som börjar skriva här. De är nedstämda och har mycket ångest, allt känns svårt och eländigt. Även om vi alla är olika så tror jag att väldigt mycket beror på alkoholen. Att vi efter stort eller långt alkoholintag hamnar på samma ställe kan liksom inte vara en tillfällighet.
Det som är hoppfullt med det är att ångesten oftast försvinner eller blir mindre och mer hanterbar när vi slutar dricka.
Det har så många här upplevt! Läs gärna i början och slutet av trådarna så ser du. Exvis Smillans tråd. Saker kan vändas!
Du undrar också vad du blir utan spriten.
Det är också en upptäckt många gör: utan sprit får man så himla mycket tid över! Vad ska man göra av den?
I början kan det vara svårt att skapa nya vanor, det är ju så mycket lättare att bara öppna en ölburk…
Men det är själva livet som väntar på att fyllas. Det kan vara svårt eller härligt, men det är det verkliga livet utan dimma och flykt.
För de flesta är det bra att träna, bra för både kropp och själ! Kanske fanns det något du gillade att göra innan alkoholen tog över?
Jag har förstått att det inte går att bara sluta dricka, vi måste fylla livet med nya vanor. Så börja med ngt enkelt, något du tycker om att göra.
Och du: vi är många som stapplat iväg på denna vägen men som mår så oerhört mycket bättre av att slippa alkoholen.
Det kan vara tufft i början, men det är ändå så värt att försöka.
Du kan klara det!
En stor hjälp är att skriva och läsa ofta här!
❤️🙏🏻

@Sattva Tack❤️ Ja det gör jag🙏❤️

@Se klart Jag tror man kan hitta beroende i allt. När du gör saker för andra får du ett dopaminpåslag, det känns bra att vara hjälparen, ändå vet du att du blir trött av att göra det. Jag tänker att det kan vara lite likt att alkoholen ger ett dopaminpåslag ändå vet vi att vi blir trötta av det efter?

Har man alltid varit den som hjälper har man förmodligen lagt mycket av sin värdighet inför sig själv i det. Att man inte tycker sig vara en lika bra människa om man inte hjälper. Lite att självkänslan ligger i görandet. Förstår du hur jag menar? Det är väldigt svårt att stiga av den hästen eftersom omgivningen lärt sig att du alltid finns där, det kan bli en besvikelse för dom som är vana. Till exempel om dina barn vet att du alltid ställer upp, då blir dom kanske lätt chockade när du plötsligt säger nej för dom har omedvetet tagit dig förgivet. Det är svårt att ställa om en sådan relation från ena dagen till den andra men som du gjort nu och börjat öva på att säga att du inte orkar, det är jättebra, det jobbiga kan vara att du får dåligt samvete för att du sagt nej och det behöver du också jobba på. Man ska kunna säga nej utan att få dåligt samvete. Jag fick så ofantligt dåligt samvete varje gång jag sa nej till mina barn och min mamma i början men nu har jag lärt mig att dom inte dör av det och dom har lärt sig att ta ett nej. Kram

God morgon! Nu är det tisdag och jag har vaknat till någorlunda efter några timmars sömn. Man ska väl inte sitta uppe hela nätter och pyssla med sin hobby om man vill kunna sova ut skapligt liksom. Men när jag är glad och ivrig så blir jag lätt som ett glatt barn i sinnet. Det är lite som julafton när man har nya leksaker eller som för mig, studioprylar att leka med. Har i tanken hälsat på skaparen och hans son innan jag klev ur sängen och har bett om ursäkt lite smått för min barnslighet att tycka lite väl mycket om prylar kanske och världsliga saker så som musik.

Men fick en känsla av att den högste förstod det hela, men även gav mig känslan om att det nog blir bra bara man inte glömmer bort vad som är det viktigaste för själen så att säga. Har nu lite mild träningsvärk efter cykelturen igår då jag lyckades att ta mig upp för en lång och rätt brant backe sittandes och trampandes på min cykel. Skröt ju lite om mina bravader i ämnet fysisk träning igår. Det märks då att jag har ett barnsligt sinne i grunden. Men skaparens son har ju sagt att man ska vara som ett barn för att komma till himmelriket. Så på den punkten är man väl inte en så stor syndare kanske.

Dricker nu ett glas med kallt vatten och tänker på att det är ljusår bättre än att hälla i sig en massa alkohol som man gjorde som av rutin var dag i så himla många år. Klagade ju igår över mitt mående psykiskt och var väl inte någon muntergök kanske. Men det går alltid lite upp och ned i humöret. När jag läser här på detta eminenta forum lär jag mig så mycket om livet som jag väl har missat mycket av i alkoholdimman tidigare liksom. Precis som man bygger muskler kan man bygga upp sitt psyke och även andliga tänkande om man är envis och håller fast vid alkoholfrihet tror jag. Tacksamhet är något jag nog får träna på att känna, för den känslan har väl inte varit så levande i mig alla gånger så att säga.

Men jag kämpar då på även denna dag nykter på och med Herrens hjälp så går det mesta vilket man i svåra stunder har svårt att tro på ibland. Gårdagen har varit, morgondagen har man inte sett och idag hjälper Herren har jag hört ibland. Nog är det väl så allt. Vill nu gärna komma iväg åt nåt håll för att simma lite idag. Men är som sagt rätt så mör i kroppen efter gårdagens fysiska ansträngning. Så man får väl se hur det går med den saken. När jag nu ser ut genom mitt köksfönster så ser jag att det verkar att kunna bli en fin sommardag i alla fall. Det var kul att du @Andrahalvlek skrev en rad igår, sånt uppskattas kompis.

Ha en fin dag!

@Sattva Så fint att relationen till dottern forsätter bli bättre.
Bra att du ska bearbeta din relation till maken och förstå vad den i grunden handlar om. Om han tar tag i sina problem och genomgår en personlig utveckling kanske ni kan hitta tillbaka såsmåningom men fortsätter han bete sig som ett trotsigt argt barn finns det nog inget för dig att hämta där? Du har verkligen visat dig stark och ju längre tiden går och du får distans till er relation så tror jag du kommer få en mängd aha-upplevelser. Kram

@Se klart Känner igen en hel del. Mest det där med att alkohol inte ens skrivs upp på någon lista längre.
Det är konstigt att något som tagit så stor plats hela mitt liv, nu inte tar någon plats alls. Mesta tiden är det faktiskt helt bortglömt!
Nu fylls mitt huvud av helt andra saker. Kan vara lättsamma, jobbiga eller tråkiga. Men oftast utan det där ältandet som jag tror kom av alkoholen.
Jag blir glad att läsa ditt inlägg. Känns som du är fri och mår bra.
Hoppas du får en fortsatt fin ledighet.
Jag är också på väg mot hyrd stuga med badbrygga.. ska bli härligt! ❤️😊

Skickar bara en kram! ❤️🙏🏻

@Alice82 Jag fattar. Även jag är dagvill. Frågade igår på jobbet om det var måndag 😂 Allt bara snurrar just nu i livet. Tur att jag har maken & alkoholkalendern som håller mig kvar på jorden(typ).

Hoppas du får en fin vecka
🩵

God morgon ☕️
Ingen ånger över gårdagens nolla 0️⃣ Dock en liten tagg i magen över att chefen inte ens tittade åt mitt håll igår. Kan vara att han inte såg mig - eller så är han sur för att jag sagt upp mig. Jag får åka in lite tidigare och ta tjuren vid hornen! Imorgon ska jag på intervju. Damp ner ett mail idag från ytterligare en intresserad arbetsgivare. Plus att jag väntar på svar från den första intervjun. Jag är säker på att magkänslan kommer att leda mig rätt 🎈

Önskar alla en fin tisdag
🩵