Senaste kommentarerna i forumet

Över 2 månader nykter ✅️

Nu höjs insatsen när det är dags för semester. Bara att kämpa på, inga alternativ ju.

I många avseenden är det inte ens en kamp, utan en lättnad. Jag känner att min kropp är friskare. Missar ingen tid på att vara bakfull. Slipper oroa mig för om jag luktar alkohol eller slirar med talet.

Men ibland så...ibland bränner det till. Jag kan sakna ett fint vin i kvällssolen eller till helgens mat. Men den saknaden är fullt hanterbar. Det är den där jäkla oron som vill hanteras...bara tystas lite..med alkohol. Men jag får hitta ett annat sätt. Hittills har viljan att avstå vunnit, men det har inte varit lätt. Jag tränar, städar, fixar i trädgården eller "fönstershoppar" med mobilen. Jag måste ta itu med detta på djupet. I höst kommer jag inte lika lätt kunna avleda genom att gå utomhus till exempel. Men det är nästa puckel.

Nu först tar jag mig an projekt "Nyktra semestern".

@Carisie Tack för frågan. Det grundläggande som inte klickar är nog att min partners ex aldrig lät mig bygga en bra relation när de var små. Det har varit MÅNGA turer genom åren, och kronologiskt sett är de vuxna. De senare många åren har jag fokuserat på att underlätta deras relation med min partner. Det är lättare med dottern än med sonen. Sonen är osäker och tar ut det på sin omgivning.

Tillbaka efter semestern, har haft det underbart och kopplat av ordentligt. Fyra veckor hemma väntar nu.
Vad vill jag ha för föresatser? Jag mejslar ut dem allt eftersom, men just nu tänker jag:
Inte dricka alkohol hemma, och inte ha alkohol hemma.
Det kommer en del sociala evenemang, men inte jättemånga. Jag behöver bestämma hur jag skall förhålla mig i anslutning till dem, och det behöver jag göra innan de inträffar.
De tankarna räcker för att börja arbetsveckan.

Imponerad av dig och att du håller nollan så många dagar! Jag tar små steg på samma väg men inte där än. Ha en fin vecka på jobbet.

Sovit som en stock senaste dygnet! Enda platsen på jorden där jag kan bara vara… Sitter med kaffe nu på farstukvisten och har inga planer för dagen mer än att jag ska packa upp det sista vi hade med oss. Nollan sätter jag inte men stannade hemma igår när maken åkte till grannen för en grogg eller två 😂 Sov när han kom hem och nöjd över mig själv 🙏

Sovit som en stock senaste dygnet! Enda platsen på jorden där jag kan bara vara… Sitter med kaffe nu på farstukvisten och har inga planer för dagen mer än att jag ska packa upp det sista vi hade med oss. Nollan sätter jag inte men stannade hemma igår när maken åkte till grannen för en grogg eller två 😂 Sov när han kom hem och nöjd över mig själv 🙏

Hej!
Var ett tag sedan. Jag ställde ett ultimatum och det blev nyktert i hemmet. Vilken fantastisk period! En lugnare partner, en mer lycklig partner och jag blev nykär.

Men... så åkte han på resa med kompisar och sade innan att det bara skulle bli "någon öl" och det blev många öl i flera dagar.
Han kommer hem och säger "aldrig mer", men så börjar diskussionerna 2v senare om att vi ska på någon fest och jag uttrycker att jag inte känner mig sugen. Förklarar vidare att jag inte orkar med att han blir så onykter.

Jag skäms, jag får ångest. Jag känner ingen glädje alls.

Har dividerat med mig själv från och till. Jag vet att han kan. Men så fort alkoholen kommer in i bilden igen/diskuteras kring så kryper oron, ångesten, olyckligheten och känslan av att inte alls känna samhörighet till.
Hur länge står man ut? Jag gav en chans, den togs väl emot och det blev fantastiskt och han var den jag blev kär i. Men nu då? Vafan gör jag nu?

@Ech Jag kanske inte sitter på så mycket tips. Men känner ändå att jag behöver lyfta att jag förstår din känsla kring förnekelse, erkännande, förnekelse. För en anhörig som går med förhoppning om insikt och förändring blir det en känslomässig utmattning tillslut.
Att inte kunna ha alkohol hemma & anpassa sig som att det är en själv som har missbruk, att kämpa och försöka i ensamhet, att ha ångest samtidigt som man är hoppfull. Det är tufft...

@Ullabulla I höst är det tio år sedan jag separerade från barnens pappa. Långt innan jag blev nykter. Efter det hängde jag på dejtingsajter för jämnan. Träffade flera män, blev lika besviken varje gång.

När jag blev nykter avslutade jag alla mina medlemskap på dejtingsajter. Jag insåg att det hade utvecklats till ännu ett beroende. Ett destruktivt sådant.

Nu har jag varit nykter i drygt 4,5 år. Med facit i hand inser jag att i alla mina relationer har jag nästan slagit knut på mig själv för att få det att funka. Växlat ner mina intressen, anpassat mig in absurdum.

Nu känner jag att jag klarar mig utan gubbe. Jag har skaffar mig hund som sällskap istället, när jag gör det som JAG vill göra. I en bra relation handlar det om att både ge och få, men jag tenderar att ge, ge, ge och få ytterst lite.

Nu på sistone har jag insett att det nog beror på medberoende sen barndomen. Min pappa var alkis. Jag har svårt att säga nej, vill vara alla till lags, är en typisk peoplepleaser. I nykterhetens spår har jag lärt mig att stå upp för mig själv bättre, och den resan lär fortgå länge.

Man ska aldrig säga aldrig, jag brukar skämtsamt säga att i så fall får jag snubbla över en gubbe i skogen 🤣 En gubbe som dricker varje helg, spelar golf, glor på sport eller spelar dataspel flera timmar dagligen gör sig dock inget besvär.

Kram 🐘

Kvällsavstämning ✅
Åter en dag i nollans tecken 0️⃣ Men om man kan bli passivt bakis så är jag det idag 😂 Mobbar givetvis maken - utan att han vet om det ☺️ Vill verkligen inte få honom att skämmas som kom hem på kanelen - han hade haft fantastiskt roligt och druckit en onödig GT kl 1.30 - men vad gör det när han inte varit onykter sen i midsomras och som inte druckit nåt idag. Han sköter sig fint 🙏🏼
Jag kryper till kojs nu med en podd och ser fram mot vad veckan kan komma att föra med sig 🩵

Hej Amanda,visst minns jag dig!
Kanske avslut på relationen krävs för att man ska få syn på sitt eget jag.
Så har det i alla fall varit för mig.
Den relation jag nyss avslutar har tillåtit mitt eget jag på ett bättre sätt.
Jag står mer rustad.
Om man försöker undvika frågeställningen
Om inte..
Vad händer då?
Att skala bort så många lager man kan i sin livssituation för att börja närma sig kärnan.
Vad får man syn på då.
Som både du och jag vet så finns valen där att göra.
Flaskan
Den haltande relationen.
Men så länge man lindar in sig i den trygghetskokong det är att vara kvar i sin livssituation så händer definitivt inget.

Jag sitter här nu avskalad igen,men med ett bättre utgångsläge än för 10 år sen och det är tillräckligt tufft.
Var kan du börja Amanda, vad är prio 1?

Nu är det kväll och ännu en söndag har snart gått. Var ut på balkongen en stund och satt stilla i en plaststol och kände några stänk av ett duggregn då jag drack lite alkoholfri läsk av lite ciderkaraktär. Det var en god dryck som smakade åt äpplehållet. Hade inte valt denna dryck som nåt substitut för någon form av alkohol. För har inte haft det minsta alkoholsug idag eller längtan till nån berusning.

För när jag drack och överkonsumerade alkohol som jag gjorde tidigare om åren, så var det ju mest för att liksom stänga av malande tankar och obekväma känslor av kanske otillräcklighet, hopplöshetskänsla och det att man väl var trött på att vara orkeslös, och som dystemiker som oftast även rätt så nedstämd. Men när man till sist väl har lärt sig att inget blir bättre för att man frivilligt gör sig sämre rent fysiskt, så rullar väl allt på i sin jämna takt så länge det är meningen tänker jag så här i stunden.

Hade det inte varit gråväder av höstkaraktär utan mer en känsla av ljum sommarkväll med kanske lite lagom med sol mellan några spridda moln på himlen. Då hade nog en cykeltur till en närbelägen badplats stått på en att-göra-lista kan jag tro. Men nu finns det inte ens någon stress över att göra nåt roligt. Så visst blir man väl lugnare och mer tålmodig i inställning till det mesta som helt nykter och alkoholfri om man håller fast vid denna livsstil i alla väder kan jag då säga. Det var förresten kul att du @Andrahalvlek tittade in en sväng här idag kompis.

Ha en fin kväll!

@Ullabulla Tänk att nu är vi här igen. Jag tror att du kanske minns mig även om det var ett tag sen sist.
Inte ska jag väl säga att jag är glad att se dig här men en liknande känsla infinner sig ändå när man efter så lång tid finner någon man känner igen.
Klok är du och har varit länge men man orkar inte vara klok hela tiden ju. I alla fall inte jag. Du skriver om gamla insikter man behöver ta till sig igen och jag förstår vad du menar.
Jag är kvar i mitt äktenskap och de senaste åren som gått sen jag senast var aktiv här har varit kopior på åren innan det. Visst har jag druckit mindre och perioder trott att jag har det under kontroll men min relation har trots det varit densamma. Jag har dock inte insett att den varit en så stor del av min egen beroendeproblematik som den faktiskt är. Eller jag har ju inte velat se det.
Både jag och andra här har förvånats över hur jag kan hålla mig nykter trots att min man druckit. Det är ju bara en lögn egentligen för jag har ju börjat dricka igen gång på gång. Men inte för att han genom sitt missbruk lockar mig eller väcker mitt sug. Jag tror att jag börjar förstå att det varit det enda sätt för oss att kunna umgås.
I 21 år har det varit så.
Visst hade jag en alldeles för intim relation med alkohol även innan vi träffades men då jag valde en man jag kunde ta hand om, och att han ville bli omhändertagen, valde jag bort de andra sakerna en livslång relation egentligen borde bygga på:
Att ha roligt tillsammans, att kunna utmana varandras sätt att tänka och agera, att få varandra att utvecklas och nå gemensamma mål.
Från dag ett har vi behövt alkoholen för att kunna vara detta för varandra.
Och nu när jag längtar efter detta i vår relation vägrar han att ens försöka.
Jag har skapat en man som inte klarar av att ta ett enda beslut själv. Inte stå för något. Aldrig någonsin vilja vara modig, varken för andra eller för sig själv.
Han går genom varje dag och tycker synd om sig själv för allt han aldrig fick eller gjorde eller blev. Den enda ansträngningen som innebär att gå till jobbet och på sin höjd dammsuga mitten av golvet på nedervåningen och plocka ur diskmaskinen får honom att bli så trött att han antingen måste sätta sig med sitt vin och titta på klipp på datorn eller lägga sig på soffan.
Hans ansträngningar är alltid tyngre än mina. Svårare att bära.
Vilket är mycket märkligt då han både jobbar mindre än jag, har mindre ansvar än jag och spenderar all sin lediga tid i vila.
Men jag vet att jag belönat detta beteende så länge att det är lika mycket mitt fel. Jag kan egentligen inte klandra honom för att han blivit den jag gjort honom till. En viljelös och handlingsförlamad dörrmatta.
Min läkare är en fantastisk man och givetvis tänker jag tanken att jag velat träffa någon som honom. Men det är en annan historia..
Det han säger till mig är dock väldigt viktigt för att hjälpa mig att se hur jag ska klara av att bli någorlunda frisk.
För att förklara hur min och min mans relation fungerar berättade jag för min läkare om en händelse som inträffade för ca 10 år sedan (en av många liknande ska jag säga):
Min man tog bilen till en närbelägen pub tillsammans med en kollega, detta var när vi bodde i ett annat europeiskt land, och väl där drack de båda alldeles för mycket. Min man valde ändå att köra hem och det slutar med att han kör av vägen och kraschar bilen.
Hela natten funderar jag på hur jag ska lösa situationen medan han gråter av ånger.
På morgonen har jag lösningen och jag ringer mina svärföräldrar och säger att jag sabbat bilen när jag försökte väja för en annan bilist.
Fram till min svärfar gick bort fick jag ständigt höra att jag var ett lysande exempel på att kvinnor är dåliga bilförare. Min man satt många gånger bredvid, men rörde inte en min när jag fick lyssna på de spydiga kommentarerna.
Jag sa till min läkare att detta är en av de många situationer där jag agerat likadant, jag tar på mig andras skuld därför då tror jag att jag kan styra händelseförloppet och jag har alltid tänkt att jag tål mer än andra.
Jag såg hur han blev djupt bekymrad och sa:
"Jag har undrat om du bara är för snäll men nu förstår jag att det är ett självskadebeteende du har."
Och visst är det säkert så.
Och jag vill inget hellre än att lämna honom egentligen. Jag tror det blir svårt att både fortsätta vara nykter men också få leva ett fullgott liv om jag inte gör det. Men hur?
Jag har aldrig agerat utan att ta hänsyn till andra i min omgivning och hur ska jag kunna lämna honom utan att frångå min övertygelse om att omsorg och solidaritet med dina medmänniskor är det viktigaste man måste ta med i sina beräkningar innan man handlar?
Att skilja mig från honom känns som en rakt igenom självisk handling och jag vet inte hur man gör....
Nu blev detta långt men som du själv skrev Ullabulla, det är en tråd för självrannsakan och det kan bli hur långt som helst.
Hursomhelst, kram till dig och kanske kan vi på något sätt finnas här i tråden för att slösa vår omsorg på varandra och oss själva istället för på människor som får oss att gå åt fel håll.

Vecka 51. Söndag och det höstliga vädret fortsätter. En veckas ren lättja bakom mig men jag behövde det, har gjort noll och inget utöver mina basbehov. Så skönt.
Nu har maken också klivit på semester så ensamma dagar är slut😅
Jag plöjer igenom Morden i Midsomer på SVT, har sett alla förr men dom tål att ses på igen.
Attentat mot ex-presidenten i usa inatt, så fort livet kan vända, ett par centimeter till och det hade varit adjö.

Önskar er en fin och torr söndag 🥰

@vår2022 Hej 👋🏼 Tack för stöttning och peppande ord. Jag har ett par jobb till jag sökt. Jag vet att det ordnar sig som man sitter lugnt i båten. Det enda som skulle kunna ligga mig i fatet är att jag är överkvalificerad för många "vanliga" jobb. Vilket betyder att de inte vill/kan betala vad jag begär. Jag tänker ju ute gå ner i lön när jag äntligen fått upp den 🤓

Hoppas du har en skön söndag. Jag är lite rastlös. Maken var ute och träffade en barndomskompis igår/inatt 😂 Han luktar mäskfabrik idag 😂 Han mumlade nåt om att det var synd om honom idag ... jag: "Fyll dig själv" ☺️ Jätteskönt att det inte är jag! Jätteskönt att det är över fyra månader sen jag var bakis eller full. Så fort tiden gått! Utan större besvär heller. Livet ändå 🥰

Må så gott ❤️

Tack för förståelse! Känns att vi verkligen har mycket gemensamt. Nu har jag igen ”egna” dagar vilket är underbart. Plockade massor av kantareller med syrran på morgonpromenaden. Snart blir det lugnt jobb med loungen på vinden. Fortsätta måla, mm. Lugnt väder, lite regn. Två dagar kvar tills nästa period börjar, med barn o barnbarn. Face Timade med femåringen igår, då tog hon telefonen med in i sin lilla lekgrotta och så satt vi där och myste för oss själv! Nya malvor börjar äntligen slå ut nu- rådjuren har fattat att hålla sig borta. Jag är nu mitt i mina sex veckor, tre veckor kvar. Välsignat!

@Adina98
Men du ta med dig en kompis eller släkting idag och ta grejerna😊

Tack Vår och Andrahalvlek! 😍

Ännu en gång långt mellan mina uppdateringar. Känner ingen press, men vill gärna skriva mer regelbundet. Forumet är en trygghet även om jag klarar mig bra i det vanliga livet.

Har haft sjukt stressiga veckor jobbmässigt. En massa deadlines före semestern. Börjar bli färdig, men det har tagit på. Någon längtan efter alkohol har jag dock inte haft. Den existerar inte i mitt liv längre, även om det naturligtvis finns människor runt mig som nyttjar den.

Även jag hamnade i sockerberoende ett tag, men har lyckats ta mig ur det värsta. Hu, så jobbigt det var ett tag. Några välbehövliga kilo lättare på köpet, tack för det.

Har en kompis som är svårt sjuk och inte har så långt kvar. ❤️ Hennes ord om att leva nu och inte skjuta upp saker ekar i mitt huvud. Börjar planera för att gå ned i tid och omvärderar min tillvaro allt mer.

Kom av en slump på att jag nyligen passerat 600 dagars nykterhet och i går 20 månader. Tiden går fort.

Ha en härlig sommar, mina fina forumvänner, det ska i alla fall jag ha.

Kram på er 🥰

Hej igen och tack för alla era svar dem betyder mycket.❤️
Jag har nu skaffat en lägenhet men tar inte tag i att flytta mina saker.
Det är så svårt att lämna vårt gemensamma hem och jag vet inte varför.
Han lovar guld och gröna skogar och försöker att inte dricka han lyckas dock inte alltid.
Han känner att han inte behöver professionell hjälp utan han kommer att lyckas om vi kämpar tillsammans
Han säger att det finns inget att kämpa för om jag lämnar och om jag stannar kvar kommer han att lyckas för han vill inte förlora mig.
Jag blir helt handlingsförlamad när jag börjar packa mina saker och slutar direkt. Jag vet att jag inte kan leva så här just nu i två världar känns det som

Tack.
Bra jobbat att du har varit nykter så länge.
Det är slut med alkohol nu, det är bara att inse.
Synd att det inte finns en sökfunktion i forumen för jag skrev i forumen 2012 dock annat användarnamn.
Skulle vara kul att hitta sina gamla inlägg.

Lever halvt om halvt med en man som det är helt fantastiskt bra med. Vi kan prata om allt, skrattar och mår otroligt gott i varandras sällskap - om det inte vore för alkoholen.

Han dricker åt pipan för mycket. Det har blivit stor skillnad sen han blev arbetslös, nu tröstar han sig och sitt dåliga mående med öl. När han får jobb några dagar så har han nolltolerans, men annars är det öl varje dag. Han blir sällan berusad, men det blir åtminstone 5-6 33 cl per dag. Han säger själv att han mår skit och det förstår jag, han har haft ett par år där så mycket hänt kring dödsfall av nära anhöriga, sjukdomar osv - men det spelar ju ingen roll. Alkoholen är fel väg att gå. Han säger själv att han lägger ner så fort han får ett fast jobb.

Igår fick jag nog. På riktigt. Han kan bli verbalt elak och det blev han då, gick till personangrepp om mitt utseende och kränkte mig. Jag som är lugnet själv, dricker extremt lite dessutom, kastade ett stort glas grogg över hela honom och åkte därifrån. Skäms som en hund över det, så gör man inte och han är garanterat förbannad. MEN, det fanns en anledning till att jag blev så arg. Att ge sig på någon verbalt och vara elak är aldrig nånsin ok.

Det som är svårt, vilket säkert de flesta av er andra också har erfarenhet av, är att detta är en genuint snäll man. Han är så otroligt älskad av många, det är en mjukis och han är värd att älska. Han är så hjälpsam mot alla och han behandlar mig så väl - utan alkoholen. Men alkoholen gör honom elak, även om det är rätt sällan, och det accepterar jag inte, hur mycket jag än älskar den mannen och han mig.

Snälla, ge några stöttande ord. Jag har skrivit till honom att jag älskar honom, att han är den snällaste som finns, men att alkoholen gör honom elak och då går det ut över mig. Skrev också att jag vill att han söker hjälp.

Förlåt för långt inlägg. Det här är mannen jag vill bli gammal med.

Morgonen är den nya kvällen för många av oss. Kaffet slår alla aw:s i världen, vakna utan ångest, välkomna dagen! Det tröttnar man aldrig på. Grattis till vecka 21 💪🏻

Vår22. Tack detsamma. Ska försöka hitta färska räkor också. Det låter riktigt gott. Så härligt med bastu. Vinet var gott. Blötte läpparna ( bokstavligt talat) med det vanliga vinet. Undrar om mina smaklökar ändrats. Det smakade beskt och jäst. Mitt hette Natureo blommigt med lite honungssmak. Riktigt gott. Kan rekommenderas.
Njut av semestern🥰

@nyttförsök Svinbra att du hittade hit! Och skönt att du har fått viktiga insikter. Även om insikterna är svinjobbiga. Sanera ditt hem från alkohol är mitt råd. Berätta för närstående. Utsätt dig inte för frestelser, försök distrahera dig genom att göra saker - ut och spring om det kniper. Och skriv här. Mycket. När man skriver, sätter ord på vad man tänker och känner, så kommer man liksom ett steg vidare. Ett steg i taget, dag för dag. Du fixar detta!

Kram 🐘 (som har varit nykter i 1.617 dagar och aldrig skulle riskera nykterheten genom att ta ett enda av glas)

@Flarran Grattis till att ha sovit sju timmar i sträck! 🥳🥳🥳 Plötsligt händer det. Nykterheten innebär också att man får träna på sitt tålamod. Inte en ex-alkis bästa gren, men allt man övar på blir man bättre på!

Kram 🐘