Senaste kommentarerna i forumet

Jag har precis påbörjat min resa sedan en tid tillbaka. Jag har tagit hjälp och känner mig motiverad. Har berättat för mina närmaste och det känns skönt. Allt jag behöver nu i början är pepp och kärlek. Då blir det svårt när man får olika råd och för den delen kommentarer som inte landar så bra. Har ju enorma samvetskval så när man får höra vad som hänt för länge sedan osv drar det ner mig. Känner mig sårbar och vissa saker snarare stjälper än hjälper när jag får olika råd. Hur gör man? Jag känner mig stark, motiverad och positiv men när sådant händer känns det jättejobbigt. Hur får man andra att förstå att det inte är något jag orkar med att höra, iallafall inte i den process jag är i just nu?

@vår2022
Det var fint skrivet. Jag har precis tagit steget för en vecka sedan och tar nu hjälp. Jag har berättat för mina närmaste. Det är svårt att mötas av kommentarer som inte alltid landar så bra när allt jag vill just nu är att få kärlek och pepp. Vissas räd stjälper snarare än hjälper. Jag kan väl ursäkta att vissa säger fel saker men det är tufft. Försöker förklara att jag är motiverad och att jag nu tagit hjälp men då dras det upp saker som hänt och det känns som man dras ner en gnutta eftersom jag ju redan bär på samvetskval. Hur förklarar man för sina nära vad man behöver när man är i början av processen?

Luften gick ur mig helt och hållet. Jag känner att jag mår bättre och ändå orkar mer därför blir det så jobbigt när detta händer i synnerhet ur känslomässig aspekt. Jag tänker att jag inte har haft för mycket omkring mig med hjärnverksamhet mm fast kanske blev det ändå för mycket m alla dessa tider. Måndag-avtackning för kollega, Tisdag- VC/spolning av öra, frissa och telefonsamtal m cancergenetiska, Onsdag-Besök h ergonomen, Avslutande telefonsamtal m rehabkoordinatorn, avstämning m chefen och träff m fd kollega, torsdag-besök h sponsor nästan tre timmar och fredag promenad och cykeltur samt pizzalunch på ny restaurang. Har tagit det lugnt idag. Skulle rensa lite i rabatter…fyra stycken men luften tog slut innan jag var färdig. Fick lägga mig i soffan tårarna kom och nu har jag sovit lite kort. Och utöver detta tänker jag på min dotter…å nu när jag känt mig lite bättre blir ju även andra glada man får positiv respons och det vill jag ju ha….så nu ligger jag här och tänker det blev nog för mycket..var uppmärksam på hur du planerar dina veckor…dagar 🤔😔🙏🏻💕

@danisa Tittar in h dig och säger hej🥰❤️

@danisa Grattis t nykter i över tre veckor!
Jag har skrivit under många många år här på Alkoholhjälpen. Jag drack och drack tills jag inte drack och nu har jag varit nykter i drygt 16 månader. Och det är så skönt! Det innebär inte att allt är lättare men det är underbart att slippa förhandla! Om du vill läsa ngn av mina trådar kan du gå in på mitt nickname för att se vad de heter.

Jag tror på dig🙏🏻

Kram 🥰

Har man låg energinivå vilket jag med bland annat dystymi verkligen har. Då gäller det att noga tänka till om att på bästa sätt agera så att man får ut det mesta möjliga i god effekt med minsta möjliga ansträngning så att man inte sliter ut sig på sådant som man inte får nån upplyftande energi tillbaka utav tänkte jag. Det kom jag fram till efter en stunds funderande på balkongen för en liten stund sen.

Brukade som missbrukare av alkohol var dag väl inte tänka så värst mycket på vad som kan höja ett välbefinnande med enkla medel förutom att då tanklöst kasta mig över närmaste flaska eller burk med onyttigheter som öl, vin eller sprit. Nåt som bara ofta gjorde mig extra nedstämd och farligt depressiv. När jag hade funderat en liten stund vad som i min närhet stressade mig och inte gav mig nån positiv energi så kom jag att tänka på mitt skafferi som var fyllt med en massa gamla tomma ölflaskor och spritflaskor som jag hade tröttnat att se var gång jag öppnat dörren för att ta mig nåt gott att äta på.

Så har nu rensat skafferiet en del och ska nu gå till återvinningen med fyra kassar med tomflaskor så att man blir av med detta störande och energitjuvande moment man har varit tvungen att skåda var gång man de senaste månaderna som nykter har öppnat dörren för att ta sig en burk makrill eller kanske lite tonfisk. Fick lite ordning i skåpet och det gav ett så pass välbefinnande att skåda att jag sedan snabbt röjde upp på diskbänken och sedan gick in i vardagsrummet och röjde upp och städade ett hörn på onödiga prylar. Något som alltså varit rätt så eftersatt i en hel massa månader på grund av energibrist.

Har normalt så lite ork och energi att jag sällan kommer mig för att ens sopa köksgolvet, men nu är även det gjort. Sitter nu och lyssnar på lite svängig Rock n Roll i hörlurarna och känner mig riktigt nöjd med dagens prestation. Ska nu om en liten stund gå ut med dessa trista tomflaskor från en tid som inte var direkt uppbygglig vare sig psykiskt eller andligt så att säga. Vem vet kanske lyckas jag om energin håller i sig en stund till, med konststycket att kasta en massa gamla tomma vinflaskor man har i ett förråd och då förpassa dessa buteljer till samma återvinningsstation som öl och spritflaskorna. Känner då verkligen att lite ordning och reda skapar inre lugn och ro samt ger en hel del harmoni och positiv känsla.

Ha det gott!

Att hitta folk som bär sig själva verkar svårt även om man är över 50 år, en på livsstegen har varit väldigt på så på att jag började må riktigt dåligt. Jag var tvungen prata med en av ledarna och det lutar ju åt att hon har någon psykisk sjukdom.
Detta blev både skönt och inte, jag är ju så osäker på mina egna gränser så jag kände mig elak. Men fick ju bekräftat att det inte var mina gränser det var fel på.

Jag är ju verkligen inte i hamn, jag gråter fortfarande flera gånger om dagen allt känns så bissart. Jag vill ju inte umgås med nån när jag är så här hellre gud va jag önska jag hade ett jobb! Ett jobb med massor med idioter så man kunde komma hem o bara njuta av sitt eget sällskap 😅

Vissa dagar är ju iaf mindre mörka......

@Sattva Tack! Jag tror på dig också! Så himla modigt att åka iväg själv på yogaresa. För dig är det kanske självklart men för mig är det modigt!

Har lite olika tankar…..börjar känna mig fri från tankar av…”varför-hör-aldrig-mina-vänner-av-sig-de-vet-ju-hur-jag-mår-osv”. Dessa tankar tar så otroligt mycket energi och jag blir ett offer. Jag vill ha kvar dem i mitt liv men jag behöver ha ett annat förhållningssätt som jag numera övar mig på. Börjar känna mig lite friare.

När det gäller min dotter behöver jag också delvis ett annat förhållningssätt. Ett sätt som bidrar t att jag släpper taget lite mer och att hon förstår sitt ansvar.
Eftersom jag har så många kroppsminnen i min kropp från hennes maniska perioder men även då hon inte varit manisk men ngt tokigt hänt så har jag ibland svårt att lägga rätt nivå på oro el om jag överhuvudtaget behöver oroa mig. Sedan hon blev utskriven har vi haft kontakt i princip varje dag och under flera månader har hon varit hemma h oss nästan var och varannan dag. När hon då inte kommer hem på flera dagar så sätter mina hjärnspöken igång..”är hon manisk? dricker hon alkohol? tar hon sin medicin?”. Jag kan även tänka att hon är inte riktigt i sin biologiska ålder. Som oftast beter hon sig ändå ganska vuxet men hon har vissa kognitiva svårigheter som bidrar t att hon behöver stöd i tex kontakter m myndigheter osv….det byråkratiska. Nu under tre veckor har hon varit ganska sporadiskt hemma. Om jag/vi frågar vad hon gör/vem hon är med blir hon delvis hemlighetsfull. Jag brukar säga t henne att om du inte kan berätta då blir vi misstänksamma. Det beteendet tänker jag är lite omoget. Jag tänker att när vi pratas vid nästa gång vill jag säga t henne att vår kontakt m henne handlar inte bara om att veta hur hon mår, att livet fungerar utan att jag/vi tycker om att vara tillsammans m henne. Jag tycker om att umgås m henne som mor och dotter, två vuxna individer. Det var en person på NA i söndags som pratade om sin mamma…att ta henne för självgiven/för självklar. Jag tror att eftersom vår dotter är så beroende av oss tänker hon inte alltid på om det faktiskt kan vara trevligt att umgås med oss. Något som vuxna barn kanske inte alltid tänker på är att föräldrar tycker också om att vara ensamma utan barn.

Till något annat….träffade min sponsor i onsdags. Hon berättade då vem som kommer överta rollen som behandlare efter den ena behandlaren som hade den gruppen jag gick i. Jag är evigt tacksam över att jag redan har gått behandlingen. Hade aldrig kunnat gå behandlingen med den nya behandlaren. Hen har en dotter som var kompis m min dotter tills min dotter bröt m henne. Hen är säkert en bra människa/behandlare men lät min dotter bo h henne en vecka utan vi visste om det. Då var min dotter manisk fast vi visste ju inte att hon var manisk. Det var även en del andra tokigheter. Så skönt att jag är färdig m den delen. Förresten så har min sponsor skrivit en bok. Så glad för hennes skull!

Nu blir det lite lunch därefter promenad. Ska göra allt jag kan för att stanna kvar inom mig själv. Läsa. Sticka. Se när Zlatan avtackas.

Kram🌺

Hej Varafrisk och ny dag. Så skönt att höra att ni båda är ok. Jag började i April men har haft ett återfall. Nu har jag varit nykter i över 3 veckor. Är så glad och tacksam. Magen är bättre idag. Tror helt enkelt att det är stress. Förr hade jag dövat med vin men nu är det skonkost och vila som gäller. Så tacksam för allt stöd här. Skönt att du klarade utmaningen Nydag. Kram allihopa

@Sattva Vilken bra kommentar från din terapeut. Mycket bra att ha med sig i tanken hela tiden, i alla sammanhang där andra är inblandade. Med min yngsta dotter, som har en utvecklingsstörning, tvingades jag lära mig att ha noll förväntningar när vi skulle på besök hos läkare, tandläkare, logoped, habilitering, ögon/öron etc. Många vårdbesök blev det.

Ofta kom vi dit och fick gå hem igen efter en stund utan att undersökningen ens var gjord, för att yngsta dottern vägrade medverka. Även om jag inte sa något kände hon av både mina förväntningar och min besvikelse - och hon reagerade med att bli ännu mer trotsig. Våra barn reagerar som en barometer på vårt eget humör, även utan ord.

Men när jag verkligen hade noll förväntningar, vi skulle bara åka dit och allt skulle bli som det blir, så skickade jag nog rätt signaler till henne, för då gick undersökningarna oftast bra.

Det är väldigt sorgligt att många män med åren blir bittra och missunnsamma, och tycker sig vara offer för andras beslut och åtaganden, som om de själva sitter på åskådarläktaren i sina egna liv. Jag skulle aldrig palla med att leva ihop med en sådan man igen. Barnens pappa har blivit sådan, och han fyller 61 år idag faktiskt, och det är knappt jag står ut mer än i några timmar i hans sällskap.

Ibland när han börjar prata om samhällsfrågor och eller tjafs med kollegor och släkt etc säger jag glatt och nästan överdrivet positivt: ”Stopp, den dörren öppnar vi inte, jag vill inte prata om det där med dig för vi tycker så olika och blir bara ovänner, och det vill jag inte”. Jag brukar också säga till honom att han har rätt till sin sanning - men jag har också rätt till min sanning, och eftersom de inte överensstämmer så är det inte lönt att diskutera mer.

Jag tänker inte låta honom försöka övertyga mig om att hans sanning är den rätta. För jag har lika stor rätt till min sanning, och tänker inte försöka övertyga honom heller. Punkt. End of discussion. Den typen av ställningstagande har jag varit tvungen att ta, och sätta ord på, för att öht kunna umgås med honom. Vi umgås ihop med barnen enbart, alltid på storhelger och födelsedagar etc.

Kram 🐘

@allatiders Tack! Vad bra att det var givande och inspirerande för dig😁. Ja, meningen, hjärnan har inga gränser, dem måste vi själva sätta, är lite vad det handlar om tänker jag. Att det är vår hjärna som vi måste fokusera på gällande alkoholberoende. Att man själv är den som skapar ett beroende i hjärnan genom att överkonsumera alkohol och att man själv även är den som måste göra en förändring i hjärnan genom att inte tillföra alkohol. Hjärnan är bara ett organ som styr det som händer i kroppen, men den har inga känslor. En del av hjärnan, pannloberna, vår vd och rationella del, hjälper oss att göra riskbedömningar och ta rätt beslut, men den blir överkörd av känslohjärnan, där belöningscentrum för dopaminkickar finns. Den börjar dominera och så även vårt irrationella tänkande. Då tar vi dåliga beslut som inte är riktigt genomtänka och tar större risker. Den ger signaler om att få mer och mer belöning av dopaminkickar. Vi dricker på autopilot, mer och mer, fast vi kanske från början inte tänkt göra det. Så när vi håller upp, inte dricker under en längre tid, så kan vår vd, pannloberna, träda fram igen med rationellt tänkande och sunt förnuft. Känslohjärnans dominas backar bakåt. Vår hjärna börjar funka som den ska, att signaler först ska gå genom vår vd som gör riskbedömningar och tar beslut, innan signalen går vidare till vår känslohjärna.

Vi kan hjälpa vår vd att bli starkare och så att den dominerar igen, genom att ha kunskap om hur hjärnan fungerar vid alkoholberoende och förstå sambandet. Genom att inte dricka och låta hjärnan få återhämta sig, så att vår vd får bli starkare, och så att hjärnan kommer i balans och fungerar som den ska igen. Då kan vi också börja sätta förnuftiga gränser, när vi förstår och vet/inser hur det oftast brukar sluta när vi hanterar alkohol för oss som har alkoholberoende.

Kunskapen om hjärnans funktion vid alkoholberoende har hjälpt mig till att sluta dricka och att det blir hållbart över tid.

Ha en fin lördag!❤️

@Sattva Tack för omtanken ❤️ Igår direkt efter jobbet blev det grillkväll med äldsta dottern, hennes sambo och ex-svärisarna. Mysigt, men fredagkvällar är det inte mycket ork kvar i en stackars ledbruten tant. Fredagar är det allra mest att göra på jobbet och det är fullt ös ända in i kaklet som gäller. Men det blev inte så sent och jag har sovit gott.

Nu på morgonen kom min äldsta dotter på en sista visit innan de kör hem till Smålandsskogarna. I torsdags påbörjade vi klippning av älskade lillprinsen, och idag fick det slutföras. En hel plastpåse med päls fick vi ihop. Nu har hon åkt. Jag och lillprinsen ska strax cykla/springa en runda. Kanske bada i havet?

De allra bästa dagarna på helgen, och även semestern faktiskt, börjar med god frukost och två koppar kaffe. Bara sitta och njuta, känna sig utvilad efter en god natts sömn. Och sedan bara känna inåt - hmmm vad har jag lust med att hitta på idag tros? Och just idag känner jag för att cykla en ny runda, låta lillprinsen förbruka lite av sin energi. Han är så sprallig och energisk att man borde hitta ett sätt att utvinna den energin, som en batteriladdare. Mitt batteri laddar han med kärlek varje dag bara genom att finnas ❤️

Det är fan inte lätt att uppfostra en valp, och det senaste året har varit svintufft på många sätt. Men när jag nu ser hur väl han beter sig bland folk, att han inte mer än tittar åt andra hundar, att han alltid lugnar ner sig när jag håller i hans halsband osv så blir jag så glad och stolt, både över honom och mig själv. Vi har lyckats. Ihop.

Kram 🐘

@Ny dag Åh vad gott att höra ifrån dig❤️men tufft med migränen😔 Skönt att det flyter på med nykterheten🙏🏻
Var rädd om dig och glöm inte att andas❤️Kram 🥰

@danisa @Varafrisk Tack 🙏 för att ni bryr er❤️. Fortfarande nykter och tacksam för det. Haft migrän ett par dagar så när jag var själv fanns det inte på kartan att ens kunna dricka. Haft en ”inlämning” på jobbet som varit ganska ansträngande och efter det (som ett brev på posten) fick jag migrän. Detta började redan när jag pluggade, dagarna efter tentan var jag helt sänkt. Trodde först att jag blev bakis (gick alltid ut och festade efter) men efterhand insåg jag det var stressrelaterat…. Ska läsa in mig på sidan ikväll, ska iväg nu. 🙏🥰❤️
@Varafrisk Skickat till rådgivarna nu ❤️🥰

@Se klart Skickar en stor kram!!

Jag håller med de övriga, ta hand om dig AH! Jag vet att du vet allt kring detta med energibalans. Dags att dra i handbromsen innan du blir sjuk igen. Stryk i kalendern. Hitta den sunda balansen, där det inte är så höga toppar o djupa dalar. Lagom. Finns inget att bevisa, missa, inte leva upp till!
Kram!

@Varafrisk Det där att börja rikta sig inåt tror jag är jätteviktigt. Att liksom se sig själv, både bra och dåligt. Allt kanske man inte kan bearbeta här och nu. Men att se vem man är, bit för bit. Vad man behöver. Vi är ju inte svarta eller vita. Alla nyanser finns. Ödmjukhet gentemot oss själva.

Vad skönt att du får hjälp att hantera dina känslor gentemot din dotter. Verktyg behöver vi. Och självmedkänsla.
Jag är också på en utvecklingsresa gentemot min dotter. Det tar energi! Min terapeut stärker mig i att stå pall när dottern blixtsnabbt ramlar från vuxen till barn. Min orubblighet i det läker oss på sikt.

Jag tror på dig Vara frisk!
Kram!

@roppåhjälp Tack 🙏🏼 Jag älskar ju faktiskt mitt jobb och vill aldrig göra nåt annat. Jo kanske vårdlärare 😀

Så skönt med reflektion - allt kommer att lösa sig fint för dig ❤️
🩵

Ännu en vecka har gått. Egentligen har det inte hänt jättemycket nytt. Ledig dag i torsdags, och det var välbehövligt. Tog det väldigt lugnt. Pluggade på mina yogainlämningar och vilade mest i övrigt. Vila är ju så många saker. Det viktigaste för mig är att det ger luft i hjärnan/sinnesro/utan prestation etc. Har börjat meditera 10-15 min varje morgon efter yogan. Så skönt. Det ligger högt på min önskelista, ett tyst meditationsretreat.

Var hos familjeterapeuten i veckan. Hon är så bra. Hon säger saker som klickar så rätt i mig, och som verkligen gör skillnad o för mig framåt. En sådan sak hon sa för två gånger sedan var "Men Sattva, jag förstår inte varför du fortfarande förväntar dig att din make ska reagera rationellt?!". Det tog jag med mig o gjorde om till "Förvänta dig inte att han reagerar rationellt". Det ger mig lugn. Det är så jäkla svårt att ta in den han blivit, hur allt blivit. Detta hade han i sig hela tiden, men jag har inte sett det. Två gånger har jag valt att leva med män som har (enligt mig) ett stört psyke. Det säger ju något om mig. Men jag lär mig och utvecklas. Vill utvecklas och lyfta bort slöjor o se klarare. Är beredd att se mig själv o göra förändringar.
En sak terapeuten sa nu i veckan som jag processar är "Sattva, du inser väl att du själv bidrar till ditt dåliga mående?". Detta i en situation framåt där hon ifrågasätter mina val att hjälpa maken att flytta. Hon menar att jag absolut visst kan lägga flera dagars semester på att åka dit, men att jag måste vara beredd på att det kostar sinnesfrid.
Jag tänker mycket på detta, och kommit fram till
1, Jag är för feg för att vara helt ärlig. Orolig för bråk
2, Vill vara en god o snäll person som hjälper honom
3, Vill ha så mycket tid med hunden som möjligt, eftersom hunden kommer bo hos maken, 40 mil bort

Men på det stora hela mår jag helt ok. Ser framåt. Och snart åker jag på en 10-dagars yogaresa till Spanien. Tredje året nu. Ska bara njuta. Släppa allt. Gå in i yogabubblan.

Nu är det lördag och solen skiner så sommarfint utanför köksfönstret här. Har just tagit en god tomat och sitter och dricker lite kolsyrat vatten och funderar på om man skulle ta sig en promenad åt nåt håll kanske. Men varför inte en liten sväng på cykeln, sade en känsla inom en, men man får väl se hur mycket ork som det finns.

Borde väl egentligen städa lite, och försöka att röja upp i ett förråd och bland annat, kasta en massa tomma vinflaskor i mängd. Synd att det inte var som förr och pant på dessa, för då hade man ju fått sig en bra slant alltså. Nej, usch har ingen energi alls. Borde städa, och det känns så stressande.

Men att tänka på sånt, det gör en bara trött om man sitter allt för länge och suckar över hur orkeslös man känner sig. Då deppar man bara ihop och sedan glömmer man väl snart helt bort att fokusera på det viktiga, som är att hålla sig långt borta från allt vad alkohol heter.

Har då inget alkoholsug och planer på resa till bolaget fast det är lördag. Det var allt ett rätt jobbigt tvång att ränna där på bolaget jämt, vilket inte behövs nu, vilket man då är tacksam för. Ska nog medan det är lite svalt och skuggigt ta mig ut en sväng på balkongen så man får lite frisk luft när man tar sig en kopp med varmt kaffe, som det nog är dags för alltså.

Ha en fin dag!

@roppåhjälp Bra tankar och att ge dig själv egentid också. Kan känna igen mig från när barnen var små om att alltid finnas tillgänglig. Tänker att man också lär barnen lite självständighet genom att låta den klara sig själva en stund. Det växer de av. Också att man visar dem att egentid är viktigt, något de sedan själva kan behöva och ta sig tid till när de blir större. Så vi föräldrar får visa dem vägen till att bli självständiga och att ta hand om sig själva, vilket egentid innebär. Så försök att inte ha dåligt samvete. Om du mår bra så mår även dina barn bra, och de vill de ju❤️

@frihetenfinns Hej! Har nu läst mer i din trådstart och tänker på det du säger om att det kanske bara inte handlar om alkoholen utan om vem du är och var du är. Du skriver också om att den största utmaningen nog är ensamheten när ångesten kommer samt att en sak med den här resan är ju att man inte kan veta någonting om sig själv längre och hur man fungerar. Förstår att du känner dig förvirrad och liknar det som jag ofta kände när jag drack, jag visste liksom inte var jag började och var jag slutade. Vad som var vad. Jag gick hos en psykolog innan jag slutade dricka, så var där bakis i början. Jag tänkte att det var annat i mitt liv, inte alkoholen som gjorde mitt liv tungt med ångest, oro och skam. Att psykologen skulle hjälpa mig att ”fixa” det. Men jag satt med min hemlighet, att jag drack, och gick liksom runt det i samtalen och det blev inte ett sant och ärligt samtal. Jag kom inte framåt och mådde på något sätt sämre i samtalen. Drack när jag kom hem. Jag började inse att alkoholen stod i vägen och att jag måste vara sann mot mig själv och mot psykologen om jag skulle få ut något av våra samtal. När jag gick min tredje gång, hade jag slutat dricka och var på min andra dag nykter. Jag berättade om mitt drickande. Psykologen sade att hon hade svårt att nå mig tidigare men visste inte riktigt varför och det var för att jag ”gick runt” ett stort problem, att jag drack. Efter den gången kunde vi på riktigt starta terapin och få kontakt. Som nykter fick jag bättre tillgång till mig själv och jag vågade öppna mig helt om mig själv, om skuld och skam.

Vad jag menar är att alkoholen stod i min väg för att få kontakt med mig själv. Den tog mig inte vidare i mina tankar och känslor. Det stoppades upp med alkoholen som jag sökte lindring i men som dövade mig och som fick mina tankar och känslor i rundgång och jag kunde inte komma ur rundgången. Det bara malde på i en negativ cirkel. Tankarna och känslorna var inte riktigt förankrade i verkligheten, de var fast i en alkoholdimma/alkoholhjärna som förvred verkligheten och mina känslor som skapade ångest. Alkoholångest.

Det fanns underliggande skav, problem i min ryggsäck men som förvärrades av alkohol. Det blev självdestruktivt. När jag blev nykter försvann den ångest som alkoholen medförde. Så alkohol och underliggande problem är ingen bra kombo, det ena förvärrar det andra. Det krävs mod och det kan vara läskigt att våga möta sig själv ”naken” utan alkohol och det som skaver, men det är bara sig själv man möter egentligen. Man kan inte lösa något med alkohol i kroppen, det lägger bara locket på och lager på lager. Enda vägen ut är genom vägen in i sig själv. Som ett öppet sår som inte vill läka för att det är smutsigt och inte rengörs, men om man behandlar det på djupet, inifrån och håller det rent så kommer det att läka fint.

Processen omfattar flera livsområden och de hör ihop. Det ena påverkar det andra och tar man bort en ingrediens, tex jäst i bullarna, så kommer de inte att jäsa. Kanske en dålig liknelse😂.

Sköt om dig! Du kommer att finna det du söker om du nyfiket närmar dig och undersöker det❤️

Idag är de full rulle med kalas och körningar, önskar er en fin lördag ( för det är de va?) känner mig helt vilsen av långledigheten och inte alls koll på vilken dag det är riktig. Ledigheterna går alldeles för fort i alla fall 🌸

Tagit mig tid till reflektion på morgonen: de gör jag ju aldrig. Inser att jag alltid är med något barn, aldrig ensam. Aldrig en promenad, aldrig en vän, aldrig träning . Hela tiden kör de på för att jag vill vara alla till lags. Ångesten blir brutal om jag väljer att lämna ungarna några timmar för träning eller en timma för en promenad för att jag vet att de vill vara med mig och vad har de resulterat i? Att jag när botten och istället blir full hemma för att få fly bort, komma ifrån. Helt fel sätt men så skönt att reflektera över detta: måste ta mig tiden att göra saker på egen hand även om de bidrar till dåligt samvete: hellre så än att de ska se mamma för full SÅKLART!
Prioriterade inte att skriva i boken igår kväll utan får göra de nu på morgonen istället över gårdagen, behvöer hitta en bra stund för den varje dag 🌸

Tagit mig tid till reflektion på morgonen: de gör jag ju aldrig. Inser att jag alltid är med något barn, aldrig ensam. Aldrig en promenad, aldrig en vän, aldrig träning . Hela tiden kör de på för att jag vill vara alla till lags. Ångesten blir brutal om jag väljer att lämna ungarna några timmar för träning eller en timma för en promenad för att jag vet att de vill vara med mig och vad har de resulterat i? Att jag när botten och istället blir full hemma för att få fly bort, komma ifrån. Helt fel sätt men så skönt att reflektera över detta: måste ta mig tiden att göra saker på egen hand även om de bidrar till dåligt samvete: hellre så än att de ska se mamma för full SÅKLART!
Prioriterade inte att skriva i boken igår kväll utan får göra de nu på morgonen istället över gårdagen, behvöer hitta en bra stund för den varje dag 🌸