Senaste kommentarerna i forumet

Tänk vad det är skönt när någon svarar och reflekterar på det jag skriver. Känns alltid så himla bra. En sorts bekräftelse på att nån ser en....

Kram

Härligt att läsa dina rader. Du är så positiv trots allt som händer kring dig.
Ha det så bra, båda två!

såg en tjej (15 år ungefär) på festen som gick runt med en scarf på huvudet. hon dansade, tjoade och såg ut att vara den som hade allra roligast på festen. fick senare under kvällen höra att hon lider av cancer sedan ett par år och att den nu har kommit tillbaka, mer aggressiv än någonsin, och att det nu var kört. helt plötsligt kändes ens egna problem som .. ingenting.

kring det här med att lära sig att tycka om sig själv. Jag separerade från min sambo, bröt kontakten helt ett tag. Idag är han nykter och vi umgås som ett par men jag är inte redo att flytta ihop ännu, det känns fortfarande nytt.

Just den tiden som vi var isär och inte hördes/sågs tror jag var avgörande för att jag skulle påbörja processen till bättre självkänsla och självförtroende, en omtumlande resa jag fortfarande gör. Under en period så var jag tvungen att acceptera att vår relation var slut och att han inte ville/kunde sluta dricka. Självklart kände jag en massa kring det, sorg, ilska, lättnad, skuld, saknad. Men jag lärde mig också att jag inte gick under av att vara "själv". Jag både överlevde och levde, började leva MITT liv. Jag tror det är en viktig punkt i att börja gilla sig själv, att man kan definiera sitt eget liv utifrån sig själv och inte bara genom någon annan.

I den dysfunktionella relationen jag då levde i så upplevde jag bara att jag fanns som människa de få gånger jag fick bekräftelse av min sambo och jag upplevde att det bara var han som kunde ta bort det onda som han utsatt mig för. Jag skapade en meningsfullhet för allt lidande genom att gå och vänta, hoppas på att han skulle ta bort det, göra det bra igen. När jag lämnade honom så var jag tvungen till att ta hand om mitt mående själv, kunde inte lägga det i hans händer längre och efter ett tag så märkte jag att det gick att "sprida ut" bekräftelsen så den inte stod och föll på en enda människa, en kram från en vän, en snäll kommentar från en främling. Sådant jag inte var mottaglig för då jag levde med min alkoholist. Jag började få konturer helt själv, kunde se att jag kunde göra saker för att själv må bättre.

Kram

Min uppkoppling är ofta dålig så det har hänt mig många gånger. Numera kopierar jag alltid texten innan jag klickar på "Spara".

Markatta-Destiny 1-0

Och som sagt så ältar du så mycket du behöver. Det är en del av processen när man ska fatta stora beslut, att fram och tillbaka gå igenom, för sig själv och med andra.

Tänker på det du skrev den 16:e, "Sambon är nog inte mogen för förändring- för honom är jag bara luft". Tyvärr så är det nog så att man som par inte alltid är synkade vad gäller förändringar. Om du accepterar det faktum att han inte är redo för en radikal förändring så får du fråga dig om du är redo att leva med honom, kanske i många år, utan att en förändring sker?

Du frågar hur man lär sig att älska sig själv. Ja, om man befinner sig i en miljö där man ständigt oroar sig för någon annan, vakar över varenda steg denne tar och då detta gör en till en människa man inte vill vara, så är det oerhört svårt att älska sig själv. Jag önskar du kunde få lite andrum, komma bort ifrån den miljön om än bara för några dagar. För mig var det i alla fall en nödvändighet för att fatta vettiga beslut, att inte stå mitt i skiten. Är man mitt i det så är stressnivån för hög för att kunna tänka klart. Prova att åka iväg, kanske bara över en helg med nollkontakt. Stäng av mobilen och se vart det för dig i tankarna.

Han är inte ditt barn. Du behöver verkligen inte laga hans mat och tvätta hans kalsonger. Låt honom göra det själv. Det är hans val att dricka men när du hjälper honom att ta hand om alla vardagsbestyr så underlättar du också för honom att kunna fortsätta dricka. Du hindrar honom från att tvingas ta ansvar för sitt eget liv och du hindrar dig själv från att se till dina egna behov.

Jag vet att det är svårt och kan låta hårt men det blir liksom dubbla budskap när vi skriker och bråkar på vår alkoholist om att sluta dricka men ändå möjliggör fortsatt drickande genom att ta hand om och se till att allt rullar på.

Ta hand om dig!

vill inte ödet att det jag skrivit ska publiceras :-(( Allt försvann pga en taskig uppkoppling.
Fan !

Ville bara skriva ner hur min midsommar varit. Jag förstår om ni inte orkar läsa mitt ältande men jag skriver för att jag ska kunna gå tillbaka och titta den dagen jag är fri...
Bortbjudna på middag på midsommaraftonskvällen, jag och barnen åker hem tidigare, sambon som naturligtvis inte är redo att följa med hem då, kommer hem vid 2-tiden. Kommer och lägger sig vid kl.5 och jag tror att han fortsatte att dricka mellan 2-5.. Midsommardagen; jag är ledsen, orolig, ångestfylld, kontrollerande och misstänksam. Med andra ord en dryg jävel. Han sover till kl.11 tar sin första öl igen vid 15-tiden, därefter börjar min oro inför hur kvällen ska bli. Märker så tydligt hans motoriska oro- hans vankande hit och dit som tillslut leder till att han försöker dölja intaget starksprit genom att hälla det i kaffet. Springet ut och in i garaget, sköljandet av munnen och doften....,tänk vad jag känner igen alla tecken. Kläcker ur mig något av vad jag ser (trots att jag bestämt mig för att inte säga nåt när han är onykter) detta slutade som alltid- han förnekar sina problem och att han smyger och döljer. Försöker igen förklara hur dåligt jag mår av att han dricker och att det inte bara påverkar honom utan hela hans familj- " du har inget att göra med om och hur mycket jag dricker" är vad han säger. Jag är som vanligt en bortskämd jävla unge dom aldrig lärt mig att stå på egna ben, är otacksam och dum i huvudet. Fan vad ont det hör att höra detta även om jag försöker att borsta av det.
Nu sover han fortfarande- inga roliga planer för helgen som vanligt- bakfyllan styr.
Jag hoppas att jag kommer närmare och närmare mitt beslut.
Idag känner jag mig inget värd- det är en sån dag i dag.

Många kramar till dig!!

Jag älskar Ginger Beer. När jag bodde utomlands var det ett självklart alternativ när jag inte ville dricka alkohol. Här i min lilla stad har jag inte hittat det så jag brukar köpa upp mig när jag åker till Stockholm. Jag gillar att det är en dryck "med effekt", att man blir lite varm i skallen av ingefärans hetta. Chilisaft nästa...

Ha det bra!

Visst går det bra att gräla nykter, det är också lättare att bli sams, att förstå vad grälet handlar om egentligen. Just sådana gräl om praktiska saker hör ju till svenska sommarklassiker. Minns många sura och barnsliga minner när det ska till att ansvarsfördela kring att slå upp ett tält eller starta en brasa. Gräl som inte stannar kvar efteråt och värker utan som man kan skratta åt och som ofta kommer sig av att man i en ny miljö ska etablera nya roller. Det brukar bli bra när man väl landat i det.

Fint du hade det bra!

Det är så häftigt att veta att någon läser. Skillnaden mellan att "dela" och att skriva dagbok är stor. Bara genom er närvaro på forum så hjälper ni mig att vara ärlig mot mig själv.

Du växer och växer.
/A

har gjort det igen! Alltid ett nöje - och tänkvärt! - att läsa dina "krönikor".

Ja, man får nog tänka sej för så man inte blir en helpräktig nykerhetspredikare. Även om de ÄR skoj att andra har ont i håret men inte jag... ;-)

Ta hand om dej Berra så vi får läsa många fler av Berras Betraktelser!
Kram!
MB

och firat traditionell midsommar och blåst oss igenom midsommardagen. Fy tusan vad det blåste i våra vatten. Genomlevt båtgrälet:) så nu har vi det gjort för den här sommaren:)) Det går fint att gräla när man är nykter - båda. Allt väl! / mt

ditt kaos, eller kanske tack vare din/er hantering av kaoset, så sprider du ett lugn i din berättelse. Ett lugn som kommer av en ny fräsch självkänsla och ditt nya jag, ett lugn som du har förmågan att sprida med din text så även jag får känna av den. Och jag behöver känna den och lära mig att återfå samma förtröstan som du nu har.
Tack för din delning.

..och NU, den stora baksidan...bakisdagen, för somliga, inte för alla...

Gårdagen med midsommarfirande avlöpte riktigt bra, lite mindre folk, lite mindre traditionspress, lite mindre av allt.
Vi lider av att allt ska vara som det alltid ha varit, samtidigt som vi vill förändra något.
Det blir lite variation för varje tillfälle, och de känns bra, lite nya rätter, inget nuttigfjuttiga små grodor runt majstången, men likväl en majstång för att på något sätt manifestera att det verkligen är midsommar, och att det är en viktig händelse i våra och våra barns liv.
Hos oss är det viktigaste att vi träffas allihopa, äter och dricker gott, samt umgås, men inte under press utan för att vi vill.

Denna gång hade jag inhandlat all möjligt gott på bolaget, sanbitter hette små röda flaskor som fungerade som snaps, lite söt men med ett bra bett i bitterheten.
En annan erfarenhet blev också ginger beer, ingefärsöl med ett rejält hugg av spansk peppar i eftersmaken, både god och äcklig på samma gång.
San Fransisco fanns i en pappersförpackning, smakade ingen skillnad mot en riktigt, men jag var ingen fan av den innan heller,
Men det kändes OK att ha något i groggglaset som inte skiljde sig mot de andra, fylla blev det för vissa, ja i stort samma varje år.
Jag gjorde mitt val som alltid, och jag valde det som var bäst för mig, nykterheten, det vinner i längden...
Min morgon blev naturligtvis trött, men inte med huvudvärk och ångest, en frihet i sig...

Dagen började med att röja i partytälten, eller rättare sagt leta efter dem, blåsten hade ställt till det ordentligt för oss, och hela trädgården var full av bröte.
Man kunde tro att det gått ett vikingatåg genom vår tomt, men det kändes bra att det inte var gjort av fylla i alla fall.
Resten av dagen har inte varit urmysig, det är molnigt och kallt men det rättfärdigar också att ta det lugnt framför en filmrulle eller med ett täcke i hängmattan.
Det är avslaget idag, men bara för att jag inte drack igår så behöver inte heller jag vara en finne i röven på de andra och vara sådär onödigt hurtig,
Det är precis som om man ibland måste jävlas med de som var packade igår bara för att ge igen, men jag känner ingen press...
Bara för att de valde i mitt tycke fel igår, så behöver inte jag göra ett nytt idag...

Det händer väldigt mycket nu, jag behöver inte bestämma om det är bra eller dåligt varje gång, utan bara låt det vara som det är...
Att hela tiden städa i mitt liv och ställa allt tillrätta är inte prio ett, utan ibland bara få leva det livet som det var tänkt, utan styrningar..
Jahopp skitväder idag, men inte blir det bättre för att jag beklagar mig över det, att det råder skitväder i andras huvud pga baksmälla,
Är inte heller mitt problem, även om jag skulle kunna känna en viss skadeglädje, men bara lite...

/Berra

Bra att nya får komma in!
Glad fortsättning! ;-)

Mvh MB

markatta! / mt

det tror jag du träffade vad det gäller olika sorters sug. Som 2000- talslevande människa med full frys, fullt skafferi och kylskåp, rinnande vatten i kranen och diverse medikamenter på apoteket inkl. vitaminer och mineraler på burk, så behöver vi inte bry oss så mycket om vad kroppen vill med de sug vi känner. För vår del när vi är relativt nyavvanda från alkohol, så är det nog mycket rimligt att anta att hjärnan kopplar allt sug till alkoholen även om det inte är det kroppen menar.

Glad fortsättning på midsommarhelgen!

Kram/MB

igår sen. Ny dag, nya möjligheter! Jag tycker i alla fall det är skönt att midsommarafton är över. Då känner man att man är lite "udda"' fast vad vet jag, alla människor dricker inte alkohol. Fortsätt framåt Morla!

Hoppas det blir till nytta för många.

Midsommardagen är en märklig dag. Uppladdningen har nått sin kulmen, spänningar har släppts eller skapats på nytt. Den Store Fallosen står slokad och dess blommor har redan börjat vissna till. De få människor som rör sig ute är tysta och få blickar möts. Det blir en stark motpol mot gårdagens alkoholuppskruvade röster och yviga gester.

Jag vaknade tidigt, redan halv sex, och kunde inte somna om. Tassade upp för att inte väcka min älskade som sov en sömn, inte inducerad av alkohol, utan bara en sådan där fridsam sömn att jag måste till att kyssa hans panna innan jag går. Jag drog på mig regnkläderna(det behövs här), kopplade hunden, promenerade i några timmar. Staden var öde och tom. Stillheten får mig att se staden med andra ögon. Det känns som en helt annan plats, som en ny stad för mig att upptäcka, både något melankoliskt postapokalyptiskt över det och spännande att liksom ha en hel stad för sig själv. Det är ingen stor stad jag bor i, ändå hamnade jag i morse på gator jag aldrig gått på, såg områden jag aldrig tidigare sett. Bland annat hittade jag en vild örtträdgård, en plats jag genast kände mig hemma på. Där satt jag en stund och lät hunden nosa runt bland gräslök, timjan och pepparrotsblad. En plats att återvända till.

Skönt att någon gång klara av att bara vara, när det kommer så naturligt.

Jag fick också möjlighet att reflektera över min midsommar. Som så många andra högtider så blev det inte som jag hade tänkt mig. Och som så många andra högtider så berodde det på alkohol. Ett återfall, som tur var inte hos min kära som ännu jobbar på rätt väg, men hos en vän. En vän som skakar och svettas och som på midsommarafton säger han har fått nog och kräver vår hjälp i form av husrum, eller snarare ex sambons hjälp då vi är i hans hem. Han vill stanna där tills han kommit på banan igen, ha en plats att nyktra till på. Vi ska iväg, har inköpslistor och mat att förbereda, väskor att packa, planer.

Jag ser "min alkis" nu ta på sig rollen som medberoende för sin vän. Själv känner jag mig känslomässigt distanserad till vår gemensamme vän, har sedan länge deklarerat jag inte vill träffa honom onykter eller i dessa ångestfyllda bakistillstånd. Jag avvaktar och håller mig i bakgrunden men ser hur ex-sambon blir manipulerad av alkiskompisen till att få stanna där, till att bli servad mat och rena kläder, till att få ta allt utrymme fastän det var tydligt från början att han inte ville ha honom där.

Vi tar en promenad och pratar, lämnar alkisvännen sovandes på soffan. Jag känner igen så mycket, sorgen, uppgivenheten, vanmakten, ilskan, känslan av att ha blivit lurad och manipulerad, rädslan över vad som ska hända om man inte "hjälper". Jag försöker lyssna, ge råd och trycka på pausknappen ibland. Jag vill skrika; "Släng ut honom ur ditt hem! Du har inte råd i din egen nykterhet att hjälpa honom! Du kan inte hjälpa honom!" Men det fick ta den tid det tog och han fick själv komma fram till sitt beslut och efter otaliga känslomässiga utpressningsförsök från alkisens sida så fick han honom att gå.

Vi grät och höll om varandra. Jag kan inte med ord beskriva hur stolt jag är över att han lyckades komma fram till det beslutet själv. Jag vet hur oerhört svårt det är att brottas med det dåliga samvetet att "tänk om han går och super nu" eller den jobbigaste tanken av alla "tänk om han tar sitt liv nu" blandat med insikten om att det är alkisens egna ansvar och att man inte kan få någon annan nykter genom att de slipper ta konsekvenserna, slipper möta det jobbiga.

Vid det här laget var vi båda utmattade och tåget mot vår midsommardestination hade gått för länge sedan. Vi köpte fryspizza och läsk då ingen ork fanns att laga den där lyxiga maten vi planerat från början och konstaterade att det var stor skillnad på hur vi båda hanterade situationen nu mot hur det var förr. För ett år sedan hade jag, hur hungrig, trött och irriterad jag än var, ändå ställt mig och lagat tidskrävande och komplicerade rätter "för vi hade ju faktiskt planerat det och det är midsommar!". Nu blev det inte som vi ville men vi var ändå nöjda med våra fryspizzor, vi hade hållit ihop och stöttat varandra i det här svåra och vi gjorde så bra vi kunde utan att förvärra situationen.

På flera plan en kaosartad midsommar men med de insikter vi nådde och den bekräftelse jag fick på att vi har kommit väldigt långt båda två och i vår relation till varandra så kommer jag minnas den dagen som en av de bästa midsommrarna någonsin. Dagen som jag på riktigt fick smaka på "vi:et" i du-jag-vi. Stort.

Kramar!

för informationen och för att du öppnar för nya användare!
God fortsättning på midsommarhelgen och sommaren! / mt

du fina ♥

Det är så tabu att prata om ensamhet och sk familjehelger. Ungarna SKA tindra med ögonen vid jul och SKA hoppa runt som små groddjävlar på midsommar fast de inte vill. Mina helger har alltid firats i samband med alkohol ända sen jag var liten. Inte grova mängder men ändå alltid tillräckligt för att jag som litet barn ska känna mig helt utanför och orolig för att jag inte kunde lita på de vuxna.

Sen fortsatte jag ju traditionen i vuxen ålder och såg alltid till att det fanns tillräckligt med alkohol hemma. Men sen barnsben har jag hatat dessa förbannade löjliga danser som jag tvingades in i och som på något konstigt sätt blivit obligatorium och ett tvång av de självutnämnda lekledarna. Och dessa stollar fattar inte när ett nej är ett NEJ utan ska prompt tvinga in folk i skiten.

Jag tycker det är skönt att denna helgen äntligen är över nu.

Till skillnad mot dig Markatta så hittade jag alltid en anledning till att supa oavsett sinnestillstånd. Där har du nog skillnaden på en "riktig" alkis och en vanlig människa :-))

Men nu är det nedräkning till att jag helt frivilligt ska studsa runt med tusentals andra och ha så gott jag bara kan och det enbart för min egen skull :-)) Och jag ska hålla utkik efter en enbent hoppsanhejsan tjej som också roar sig på egen hand :-)