Senaste kommentarerna i forumet

Ha!:) blå dörrar, fin färg det. Intellektets färg.
Om jag inte hade börjat fotografera, hade jag suttit i rullstol idag. det är ett som är säkert. *Kameran tog mig ut, och lärde mig gå*
och nu vill jag aldrig skiljas från den. Jag köpte min första kamera när jag fyllde 50 år som en present till mig själv.

Märkligt nog är det katten som har blivit medlaren i min relation utan att T. ens vet om det. Han är ju katt.

De olika värderingar/attityder/betraktelser vi har, är motsatsen. Vi hade det från dag 1. och även 10 år senare.
Är det verkligen så att - lika värderingar - håller en relation mer levande eller blir den relationen en *död* relation med tiden? Är det motsatsen som håller en relation vid liv men då måste bägge vara medvetna om sina fel och brister så att vardagen blir smidig och utan stridigheter. Att kompromissen alltid finns där, även i detaljer.

Det är jag som behöver ändra mig, om något är fel i mitt liv. Det kan jag inte kräva av honom. Det går inte att kräva det av någon, även om man stundom vill det, för det uppenbara för min del, är inte alls uppenbart för honom eftersom vi har olika livserfarenheter som har skapat ens attityd och medvetenhet.

Insikten från en själv är viktigt, om att en förändring måste ske. Sen, om ens partner är villig att möta det/ta emot det, är en annan fråga som man kan diskutera sönder. Helheten, blir till detaljer och till slut pyttesmå delar som man bråkar om.

Hur som helst, känns det bra för min del, att få ut mina tankar i öppen luft.
/wolf

Tack för ditt svar!

Under påsken klarade jag av - ett glas vin - och bra därvid. Det kändes helt okey.

Jag känner att min hälft har en misstänksamhet som kan ta lång tid - för honom - att komma överens med,
eftersom han är långsint kommer det att ta ännu längre tid. Vi är raka motsatsen till varandra.

Men, det är aldrig ens fel att två trätar. Jag tror på ömsesidig överenskommelse, i ett partnerskap.
Det kan låte torrt, t.o.m skrämmande i en värld då flest sucktar efter kärlek. Men vad är egentligen kärlek?

/wolf

Jag tror att sinnesfrid kommer av att man själv tar ansvar för sitt liv. Blir krångligt det här.
Funderat mycket på det för den finns hos mig men inte alltid. Att leva med någon med psykisk ohälsa
tror jag är lika svårt som att leva med en missbrukare. Jag kan ju bara se till mig själv, jag är
den som har gått vidare och mannen försöker nu att ta en fajt med A. Hemskt att skriva detta men
jag känner att jag har utvecklats och mannen står och stampar, han säger att han vill men inte kan
stå emot efter ett tag. Men jag kunde, bla, bla.
Ja du, den där tårtan som mt bakat var nog god, men jag skulle nog inte klara av att baka den.
Tiden går, och mycket känslor, tycker jag har rotat runt i min själ, och tagit fram det allra smärt-
sammaste och tittat på. Ingen vacker syn, men nödvändig för at gå vidare.
Har haft besök av gojan i går, men besöket varade inte länge. Flyg åt h-vete med dig sa jag och han flög.
Stannade till en minut och drack lite blåbärssoppa, vände mig om och vilka får jag se, jo pellepennan och
m-m. Gott att ha er.
Idag inget vin för Konstnären
Ha det fint

Hej Mulleman,

När min mor dog, skrev jag dikt till henne, om just en björk. Låt ljudet från vargen komma djupt nerifrån strupen, lovar att det ger effekt.
/wolf

Ja precis, ta mig på orden, krama om trädet först och yla sen. Därefter satt dig på marken med ryggen mot stammen och låt solen skina på dig.
Kanske har jag lite finsk påbrå i mig, dock vet jag att det rinner lite sameblod i mina ådror, är en blandning av allt möjligt.

Rekommenderar verkligen boken. Den innehåller sagor, många sagor om livet, t.e.x om de som bor på grönland har olika namn för snö och mycket, mycket mer därtill.

Gott att du ler!!
/wolf

Vi drack ihop min man och jag, inte så mycket i början men det eskalerade med åren.
Vi har försökt båda två många ggr. Först AA men det var faktiskt inget för mig. Sedan
var det A-hjälpen i min stad och det var bra. Kan väl säga att jag började min resa 2012.
Följt av återfall som det så fint heter. Fallen blev djupare för varje gång och jag hade
så svårt att sluta. Abstinensen var vidrig med ångest. Men i september förra året gick allt
åt helvete och jag har inte druckigt sedan dess. Vi är fortfarande gifta men mannen hade ett
återfall nu i påsk, ingen rolig historia. Men vill tro att han är på väg.
Jag är fri känner jag nu, men alltid vaksam vid vissa situationer.
Ha det bra
Konstnären

Nej påsken var inget vidare men jag höll mig ifrån vinet. Ärligt talat var jag inte sugen alls.
Nu har lugnet lagt sig men hur länge vet jag inte. Försöker se det som om jag var en åskådare där
jävulen spelar huvudrollen. Vilken makt han har och jag har inte för en sekund glömt vad han gjorde
med mig och jag tackade och tog emot.
Visst är det skönt att veta att vi gått igenom jul, nyår, påsk utan A. Bra jobbat av oss.
Dagarna är olika, ibland underbara och ibland mycket melankomi. Men livet utan A är mycket bättre.
I går fick jag en snabbvisit av gojan, lite kackel men jag viftade bort honom och han försvann illa kvickt.
Man har inte det där dividerandet i huvudet längre. Jag kan inte dricka punkt slut.
Visst inte själv om att jag hade en sån vilja, envis är jag det vet jag.
Du må tro att det gått åt mycket bakverk för mig i påsk, men jag håller vikten. Lite syndigt levene måste
jag ha en sorts belöning.
Ja låt dom gissa, ingen frågar mig heller längre, fast jag står lite vid sidan om. Har inga problem att umgås
med mig själv längre. och träffa andra när man känner för det.
Önskar dig en fin dag
Konstnären

Stå och yla vid en björk! Jojo men, de sex små orden kan hysa en hel livsberättelser, som till sist som sista utväg hamnade vid just en björk! Ibland är det så befriande skönt att vara nykter, som en vän till mig brukar säga, "det är egentligen lite sjuttons bra och fint att va alkoholist... så länge man inte tar det där första glaset! Jag kan livligt i mina inre bilder se björken och människan som tar till ylet ut i intet! Tack för Björken Minz och Wolf! Prima att vara med i sånt här gäng, ylar glatt med! Mm.

Experiment 17.35, unknown artist och alla dessa härliga blå dörrar och detaljer. Blev själv förtjust i en blå kran som stod så fint mot himlen och vattnet. Knäppte säkert 50 kort på den, men det ögat såg var inte lätt att få till med mobilkameran. Vad kul att du vill dela med dig av dina bilder! !

Din sambofråga; inte helt lätt med partner vid missbruk oavsett form. Själv förlade jag "härjandet" till sen kväll när jag var uppe o kuckelurade för mig själv. Bara hoppas att man inte somnade i soffan eller att mannen vaknade av någon anledning. Ett tag hällde jag i mig vin och gick och la mig snabbt innan jag blev packad. Relationen, hmm, en bra fråga. Själv har jag bara som längst klarat 1 år utan A. Han kanske var litet gladare, jag mindre glad. Suck, vi är för olika. En bra ordentlig karl, men vi har olika värderingar.

Stå och yla vid en björk :) Det låter faktiskt lockande. Litet Arto Paasilinna :D Ett stort N klottrade jag på handflatan så att det syns varje gång jag lyfter ngt, svarar i telefon. N för nej. Än har ingen undrat över bokstaven som tur är. Funderar på att låta tatuera in det men måste ha en bra förklaring.
Jag ska leta reda på boken. Det var en annan också som rekommenderade den för ett tag sen, så det tar jag som ett omen. Tack för din omskakning Wolf! Småler fortfarande.

Hoppas ni haft en härlig påsk!

Stor kram!!

finns här på forumet: Pellepennan, Mullegubben & Berra :) / mt - småler belåtet

Hej!

Nu ser jag att det gått ett tag sen du skrev.
Hur har det gått?

:-)

Kramar!

Om det jag skulle vilja dryfta är bra eller inte?

Men, ni som har bestämt med viljeakt att slopa alkohol, har ni varit gifta/sambo/relation, medans ni härjade för fullt?

Hur har era relationer blivit efteråt, i en alkoholfri tillvaro?

/wolf

...."För sin egen skull"...

ja, den insikten är guld värd. Förändringen sker inte för att jag har dåligt samvete, för någon annan, utan för att jag ställer till det för min egen skull.

/wolf

.. i parken men då sparkar man på löven i frustration över sin till synes hjälplösa situation.

Nu, blir spankulerande bättre och blicken höjs till alla nybildande knoppar, dofter och stigande värme.

/wolf

Jag känner att jag sitter och småler gott, till vad du skriver.
Det finns inte bara en vilja att kämpa utan också förmåga att se tillbaka i dåtid men inte fastna där igen.
/wolf

Varför inte trumpeta och hylla? Om du har gått igenom det jag gjort, så tycker jag verkligen det är på sin plats!
Kanske är det lite typiskt för män att inte vilja göra så stor sak av vare sig drickandet, eller framgången att vara nykter ;-)
Jag är i alla fall djupt imponerad av mig själv, och er andra som lyckas i att förändra det destruktiva beteendet som drickande för med sig.
Det är verkligen ingen promenad i parken, och väl värt att trumpetas för!

//PP

Då är man där 6 månader utan en droppe fylle!
Känns jäkligt okey! Dock inga trumpeter och hyllningar.
Hade satt detta som en gräns för förändringen, efter detta skulle det gå att "smaka" igen.
Tror jag vidhåller den utstakade kursen ett tag till, känner inte alls för att dricka.
Varför detta upphausade tjaffs om att dricka vin och öl?
Fan jag dricker ju för att bli full, visst god smak de första glasen men sedan blindas hjärnan bort och vettet försvinner.
JA du dricker för att bli full...inget annat...inbilla dig inte det!
Finns så mycket negativt elände med alkoholen. Hittar inget positivt överhuvudtaget.
Nä, köss mig i röva. Det blir N.A pilsner ett tag till.

Ha det - Kämpa på!

Du är på rätt väg, och gubben just nu på fel!
Kan bara säga att jag håller så mycket om, och instämmer i
inläggen från både Mullegubben & Berra!

Ta vara på dig, och fortsätt skriv

//PP

Lite som ett bonus Påskägg att höra av dig och dina funderingar. Ja våren är här och tur är väl det, nu kan ju kolonilotten åter bli ett andningshål :-). Har själv nästan bytt livet i hobbithålan mot mitt mobila "hem" där vågorna kluckar och ger mig chansen till lite inre ro.
Även om det händer mycket konstigt i livet på vägen mot nykterheten är jag helt säker att jag med facit i hand, och när tiden har gjort sitt kommer att bli nöjdare och nöjdare med beslutet. Att man förlorar ett par spelare i matchen mot alkoholen hör kanske till?

Ta vara på dig, och den känsla som du har att inte gå omkring och huka!

//PP

Kontroll på livet, nice!!
/wolf

Skönt att påsken är över tycker jag nog. Det har varit turbulent men just nu
ligger A på soptippen. Mycket snack har det blivit. Är så misstänksam av mig.
Det är en stor motståndare jag har framför mina ögon. Jag tror inte viljan och
jävla anamma finns hos mannen. Efter mitt egna arbete med mig själv kan jag ana
varje skiftning och känna igen mig idet när herr A tar över allt. Men nu ska jag
tro en gång till den sista faktiskt. Jag har ju trots allt lyckats skapa mig en inre
frid efter sju månader, men den raseras varje gång ett återfall är på G. Samma stress
och oro som när jag själv drack. Det vill jag inte ska komma in i mitt liv igen.
Viljan är huvudingrediensen i att förändra sitt liv, utan den ingen förändring.
Idag sista gången för lite leverprover och dom ska väl vara fina som dom varit några
månader nu.
Ha det fint alla
Vad som än händer idag inget första glas
Konstnären

Lite egna tankar... Har läst ikapp här i påskhelgen. Åter i min lilla kolonistuga. För maken bunkrade upp ett bra lager för att "fira" påsk. Nuförtiden blir jag inte längre suktad för jag har insett att drickat inte fungerar för mig. Men jag blir störd av att min vackre make blir så infantil i ruset. Så bäst att dra sig undan tänker jag för att undvika elaka sanningar från båda sidor.

Det är även dit mina tankar drar sig när jag tittar runt på forum. Varför är det för många så mycket viktigare att hålla fast i trasig tresamhet (jag, kärleken och alkoholen) än att våga exprimentera lite. Jag tror inte att de flesta män lämnar sin kvinna för att hon visar lite egen vilja.

Har läst så sorgliga påskmysskilldringar här. Allt från egna tillkortakommanden till maktlöshet inför partnerns drickande. Barn som far illa när mamma eller pappa bara en gång till ska testa om partnerns kärlek till en hen själv kan vinna över åtrån till flaskan. Jo tjena! Samma misstag som innan men med förväntat nytt resultat. Jag menar inte att människor inte kan förändras. De kan de. Men bara om de själva vill det. För sin egen skull. Inte för partnerns, barnens eller myndigheteras önskan.

Det tror jag att de flesta missbrukare kan skriva under på
Ta exempelvis den tillnyktrade familjemannen. Inte nyktrade han till för att familjen skulle vilja behålla honom utan för att han ville behålla familjen. Det är stor skillnad.

Själv nyktrade jag nog till för att slippa huka mer. Jag var så less på den FegaFia som smög omkring på stadens trottoarer och hoppades att ingen skulle se henne SAMTIDIGT som alla skulle älska och respektera henne. Galenskap! Älska vad? Någon verklig Fia fanns ju inte. Bara en människospillra som alltid valde den lättaste vägen genom att bedöva hjärnan med alkohol och drömma sig iväg till en alternativ tillvaro. "Tänk om jag kunde bli yngre, vackare, rikare, raketforskare? Då skulle allt lösa sig" En kärleksfull partner kan aldrig tävla med de drömmarna...tyvärr.

Idag är jag varken ung, vacker,rik eller raketforskare men min rygg är spikrak och det jobbet gjorde jag själv för trots att min älskade älskar så kan han inte räta på min ryggrad.

FilosofiFia

Jo jag hoppas innerligt att han läser dina inlägg här på forumet, jag vet hur han tänker eftersom jag har varit i samma situation.

Han ser inte problemet utan det är du emot alkoholen, han gör sin bättring för att glädja dig, inte för sin egna skull.
Fyra dagar i påsken utan alkohol och nu har han varit duktig och du är ändå inte nöjd??
På trekvart har man svårt att hinna stinka sprit så fort, och det är nog som du säger, han hade bestämt sig för att dricka.
Han minskade konsumtion kan vara att han skippade den 12:e biran den förra veckan och tog bara 11st, sådant ska uppmärksammas minsann.
Han var ju jätteduktig och ville ha kred. för det.

Den som gör sina "uppoffringar" för andra kan inte inse insikten av behovet för att sluta för sin egna del.
Att söka efter bevis i forumet för en ev. skilsmässa känns bara som nojjigt, han ser hur du mår i en egen skrift och klarar inte av att hantera "din" sanning,
Utan måste gå i svaromål för det, för det är inte hans sanning.
Det enda han inte kan säga emot är hur just dina känslor känns, de kan inte eller aldrig vara fel..

Sanningen är hur du upplever din situation och du känner dig inte trygg i eran familjesituation, alkoholism har en tendens att eskalera hela tiden och när man dessutom gör det i smyg så ser du inte hela konsumtionen, en dag kanske han kör på fyllan, krockar sönder bilen och kanske skadar sig och andra.
Du kan ju inte veta detta i förväg eftersom han smyger med detta drickande.

Du kan ju naturligtvis lämna problemet och låta han ta hand om sitt egna drickande, då det antingen eskalerar ohämmat eller han får ta tag i det som du inte städar undan eller rättar till hela tiden, döljer åt honom för att inte skada familjen.
Den medberoende vill ju ha ett fungerande familjeliv och ställs inför skärselden över att dölja och släta över, eller tvärsom ställa sig i trädgården och vilja skrika rakt ut att du har en alkis i familjen för att det ska bli en publik synbar problematik.

Och ju mer du hjälper honom att dölja hans drickande, desto mer möjligheter ger du honom till att dricka "i fred".

Han borde söka i sitt inre till hans anledning till att han tillåter sig dricka, vad ger honom rätten till att "gömma" sig i alkoholdimman,
när fråntar han sig ansvaret från att delta i familjelivet och försvinna bort i berusningen, och överlämna det hela till dig.
Matlagning, städning, diskning, tvätta, hänga på tork, köra barnen till aktiviteter, gå igenom posten, göra räkningarna, handla mat (inte bara nästa laddning med dricka).
Osv osv, de små detaljerna som att bara finnas där för barnen i tid och otid när de behöver läxhjälp, fråga något, tröst, eller bara känna närhet.
En pappa som befinner sig i ett annat gränsland där han mentalt är otrevlig och aggressiv men ändå fysiskt i deras närhet,
För att senare nästa dag vara sig själv igen kan skapa en viss förtrolig distans till sin förälder, att inte våga lita på dem.

En förälder som är dum i huvudet ena dagen, bli inte lika lätt förlåten nästa dag, det går mångt flera plus att kompensera ett minus.
En otrygghet hos barnen som är svårt att kompensera i efterhand, det finns inga presenter i världen som kan lägga band på dessa.
Den dåliga självkänslan har varit den svåraste för mig att förlika sig med, att jag inte fanns där för mina barn när de behövde mig alla veckans dagar och kvällar.

En helg i förlustelse kan man nog anse sig vara värd när man dricker, men en helg i närvaro dygnets alla timmar smäller betydlig högre.
Svårt att inse om man är i ett beroende, men ganska självklar när man kommit ur det.

Jag anser fortfarande att det är väldigt själviskt att förlora sig i alkoholruset på egen hand utan att ha någon med sig, man tappar verklighetsanknytningen och vimlar runt i sin egna värld som man just då anser är den enda verklighet man har, trots att man dagen efter upptäcker att man hade fel.
Man står fast i sina vansinniga beslut för att inte tappa ansiktet, men ...man kan fundera på när... var det man tappade sitt ansiktet?

Elaka och tjatiga kärringar som bara klagar i all ära, som till synes aldrig blir nöjda med vad man åstadkommer,
Aldrig får man slappna av med en öl eller två efter en arbetsam vecka, livet är orättvist!

För den medberoende har haft en lika slitsam vecka, men den värsta delen kommer när de kommer hem till helgen,
Och måste ensam slita och slåss med och mot den man trodde älskade en och skulle ställa upp för en i vått och torrt.
Det mesta blir vått och man vet inte vem man ska orka lita på längre, att lägga förtroendet och önskan om hjälp hos barnen är en allt för tung börda för dem.

Ensam måste man ta ansvaret för familjen och bara ha en önskan om att den man litade på ska nyktra till och lätta på trycket.
Man kan inte ens få tryggheten i sin egna familj sedan herr alkohol flyttade in och tog makten ifrån allihopa, den styr och regerar.
Man vill ha ett avslut för att kunna fortsätta leva och att slippa hålla andan hela tiden, det får kosta vad det kosta vill.
Tills slut orkar man inte längre, och ens beslut kan kännas tagna ur luften, men vad gör man inte för vilja komma framåt.

Det enda som skulle behövas är att den som är beroende får sitt förnuft tillbaka och återkommer till sitt forna jag,
Om inte allt förtroende redan är förbrukat och det återstår bara ett vakuum kvar, ett innehåll av ingenting, inte ens luften finns kvar.

Det är svårt att förklara för den man älskar, du förbrukar ett förtroende du inte längre har kvar, vad har du då kvar?

Jag hade ett djuprotat förtroende kvar hos min familj och hann själv att rädda mig ur det, men bara jag kunde göra det.
Vad som krävdes?, tja varför finns jag här på forumet, för att jag behöver det, och för att jag är en beroendepersonlighet.
Jag har inte råd att glömma min historia, den är livsviktig för min framtid och mitt allt, min familj...
Det enda som betyder något i mitt liv, och det höll jag på att supa bort, inte en självklar tanke som alkis...

Den dagen jag insåg att jag hade ett stort problem med drickandet och kallade mig själv alkoholist, då först vände det.
Att inse att man är alkis och inte kan göra någonting åt det, det är ett slöseri med livet, det finns hjälp så länge man är mottaglig för den och vill söka efter den.
...men det största insatsen får man göra själv, att börja söka efter anledningar till varför jag fortsatte dricka, trots att jag visste att det var ett problem.

När jag fann anledningarna, så kom jag åt problemets kärna, utan anledningar ingen orsak till att dricka.
Jag är inte värd en bakfylleångest, oavsett hur jobbig arbetsvecka jag har haft.
Jag är värd en helg med avkoppling och mental ro och tid för sådant som ger mig rekreation och ny livsgnista.
Där låg pudelns kärna, och den jobbar jag vidare på.

Berra