skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Mie!
Usch vilket hemskt liv du verkar ha fått genomlida, ditt ex verkade sjuk på mer än ett sätt, jag har inga som helst erfarenheter av knark eller den tunga ligan...
Men det föklarar ju lite för mig varför du som ex anhörig finns här, du söker nog lite av svaren på just "varför" han betedde sig på sitt sätt...
Men som sagt hur man fastnar i alko eller nikotinträsket kan jag nog förstå, men han verkar ha en paranoid sjukdom i bakgrunden, och den blev nog inte bättre av att trycka i sig det tunga artelleriet, man har ju hört att de skapar mer kroniska tillstånd än vad enbart alkoholen gör.

Men jag är glad för din del och dina barns skull att du har lyckats ta dig ur ditt förhållande.
Jag har full förståelse att du är livrädd för all sorts droger framöver, men alla män är inte födda elaka, och jag hoppas att du finner den rätta snart som kan få dig att känna dig trygg i ditt förhållande, och att du får en "sund" inställning till alkoholen.
Ladda järnet på att skapa en trygg uppväxt för dina barn, de kan behöva en mansgestalt som inte sårar dem, och jag vet att du gör ditt bästa som mamma...

Tänk på att alla blommor inte bär taggar, det kanske duger med en prästkrage och inte bara en ros, många personer är vackra i själen, men det syns ju inte på en gång, man måste lära känna dem först...
Lycka till, vi finns här och lyssnar gärna på dig.../Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej mie! Laste ditt inlagg om hur du haft det .. o kan arligt saga att jag aldrig sjalv varit svartsjuk aven om jag strulademkt nar jag var gift.... kan saga att du inte haft det latt.... och jag kan forsta att du satt mkt vid datan....ditt satt o fly undan en stund.....Bamsekram I


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej ilvurten...

Grattis till dej... vad du är duktig!!!!
Kändes det bra?
Jag är glad för din skull!

Keep up the goo work....

Du har ju kommit hur långt som hälst...

Dimman har skingrats... / Mie


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej..

Håller med om att det är trist när man ser folk som dricker enbart för att bli fulla & det snabbt... & sen söker konflikter.

Jag har aldrig blivit misshandlad fysiskt men väl psykiskt. & har aldrig varit tillsammans med ngn missbrukare föut...
Men jag har många ggr kännt mej rädd att han ska slå... Han har slagit sönder många saker i vårat hem, bordsfläktar, stolar, klockradio, min mobil, en barnstol, lampor webcamera(för att jag enligt honom satt & visade upp mej på nätet för alla) dörrar osv... han har dragit näven genom sovrummsdörren då jag & minsta låg där inne... Då mådde vi inte så bra.

Han har tagit stryptag en gång precis innan vi sep, han var helt svart i ögonen & fortf hög på ngt
sen dagen innan, & helt övertygad om att jag hade tagit alla hans betalkort(han hade glömt de på macken då han var askalas)Sa att jag skulle ta fram dem...men eftersom jag inte hade tagit dem kunde jag inte göra det... tyvärr så såg min minsta det ( en mkt obehaglig sit. ) Han hade ju förut berättat i skolan om att hans pappa drack & tittade på nakna tanter på datorn. & nu berättade han att pappa är elak mot mamma.

Han har även gjort märkliga saker med mina kläder... vet inte om jag berättat det... när vi bodde växelvis hemma så typ besudlade han mina kläder. Först kunde jag inte fatta vad det var för vita konstiga fläckar på mina helt oanvända nya kläder... sen insåg jag att det var på typ alla mina kläder...( jag gissar på att det är sperma ) vet inte varför han gjorde så...tog aldrig upp det med honom.
Han har även letat bevis i mina använda trosor på att jag vargit otrogen. (vilket jag aldrig varit)

Han kunde framför barnen säga att jag knullat med X...
Skriva på alla tänkbara ställen i lägenheten att Mie har knullat med X...helt vrickat...

Har läst ngnstans läst att när missbrukaren är supersvartsjuk så har han till 99,9 % varit el är otrogen själv...

Ja ja... en liten inblick i mitt förra liv... / Mie


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej alla Idag har jag varit pa mitt forsta AA mote... det var helt okay o mitt forsta forsok att ta mig ur dimman..... hall tummarna

Kram I


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej mie! Joodu det finns mkt skit i manga familjer... men manga lider i det tysta .. o bara slosar bort ar efter ar pa o halla i nagot som redan ar domt.......

Kram I


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Mie!
Nejdå jag predikar inte, folk får väl göra vad de vill med sina liv, men visst är det träligt att se hur deras hittils positiva livsstil plötsligt börjar få en annan underton.
Det blir plumpt och man vet på ett ungefär hur deras kväll kommer att se ut, man får lite halvtaskiga vibbar och börjar söka upp sig andra vänner för kvällen.
Om det blir gruff senare på kvällen, så kan man ge sig attan att på att en av de som bråkar visade sig vara herr bråttom med drickat...

När det gäller dig Mie, så ser jag en gammal kompis framför mig, har känt henne i mer än 20 år, hon är världens gulligaste tjej, har haft många pojkvänner, men alltid valt fel sorts killar.
De har alla slagit henne och de har båda krökat hejdlöst, bråkat och älskat varandra om vartannat. När de har gjort slut (eller dött faktiskt, två-tre av dem..) så söker hon sig till samma typ av "farliga" män igen, och visan går igång i repris..
Hon brukar säga att hon skulle behöva ha en karl som mig, men jag skulle vara som en död sill i hennes rivjärns-liv, hon skulle dö av tristess helt enkelt...
Så mitt råd, låt inte bara hjärtat eller hjärnan välja förälskelsen enbart, låt det bli en mix...
Och helt riktigt, livet är till för att levas, men rätt! /Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej ilvurten...

Skönt är väl det att man inte har börjat märka folk...
man skulle inte komma ihåg vilka tecken som hörde till vad... ha ha...

Men jag blir lite ledsen nu när jag har börjat prata om mitt liv & kaos. Då jag märker att det finns så mkt strul i så många familjer. Varför måste det finnas så mkt ångest & elände i våra liv...

Det gör ju att det blir så svårt att leva livet... / Mie


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej mie! du har ratt i vad du sager .. och jaadu inte latt o valja ratt... an har ju inte ett marke i pannan som talar om vad man ar ... du far helt enkelt lita pa din magkansla nar du traffar ngn igen enda radet jag kan ge dig ....

Livet ar till for att levas helt ratt I


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra...

Jag förstår inte att man känner sig hotad av ngn som inte dricker. Jag tycker att det skulle vara kanon om ngn vågade säga det. Vågade stå för det, att man faktiskt inte kan hantera alkoholen & att man har tagit ett beslut att våga avstå... det är så himla stort!
Predikar över djävulens dryck... gör du det? Kan jag inte tänka mej... Tror du håller en ganska låg profil.

Jag tycker man ser med andra ögon på alkoholen då man är nykter bland en massa fyllisar... Folk blir ju inte till sin fördel av det när de fått i sig ett gäng glas vin...

Jag får ont i hjärtat när jag är mitt i ett sådant slag... Är så anti alkohol att det nästan blir osunt åt andra hållet. Tycker mej se tendenser till problem lite överallt...
Är även otroligt rädd för att jag ska råka välja välja ngn med samma problem som varit... jag är på min vakt, men man vet ju aldrig... har förstått att det är vanligt att man söker sig till det man känner igen...& PANG så är man fast igen...Aaahhhh... livrädd!!!!!!
Hur gör jag för att undvika det?

Livet är till för att levas... / Mie


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej hå, nu blev det fart i tråd(-rull)en, hej allesammans!
Klart att ni ska var här och hänga, ventilera våra problem tillsammans, men kan ändå vara lite anonyma som vi vill...

Trist med kåken, slagsmål och indraget körkort, jag var aldrig så djupt nere...
Min stora skräck var alltid att fastna i blåskontrollen dagen efter, jag har nog ett tiotal olika sorters alkotester, och de har bara en sak gemensamt, ingen visar samma värde, någonsin!
Sådant skit kan man sitta och lajja med när man krökar ihop, men när sedan två-åringen kommer och blåser 2,3 promille så åker f-nskapet direkt i soporna, (alkotesten alltså).

Idag garvar jag när jag ser en poliskontroll en Lördag eller Söndagsmorgon, för nu har JAG kontroll.., men då vinkar de bara förbi mig, trist, och jag som var så kaxig!
Jag har aldrig fyllstyrt, och skulle gräma ihjäl mig om jag hade skadat någon, eller bucklat till någon annans bil etc..., nä det går fetbort!

Jo jag skrev ju tidigare om den "tunga" biten, här kommer den...

Att berätta!
Att gå på fest och stoltsera med att man numera inte dricker längre har sina randiga och rutiga sidor...
Några känner ett hot mot sitt eget drickande, precis som om man ifrågasätter deras alkoholtintag.
Kommer här svassande som någon Messias och ska predika över djävulens dryck!!!
Och påstå att man är en nykter alkis sätter sina spår, svårt att bli en "social drickare" senare...

Jag har helt enkelt sagt att jag har en "vit period" i mitt liv, inte en vit månad (för den tar ju slut om ett tag..), och de kan se lite knasiga ut i nyllet när man säger att perioden inte har någon begränsning, de fattar inte riktigt, men å andra sidan, de är packade, inte jag!
Men ganska direkt efter så rannsakar de sig själv, och de börjar rapa samma rappakalja som vi har gått igenom för länge sedan, .."man borde inte..", så ofta, så mycket osv...
Ganska intressant att se deras självupptäckt här och nu, bara nicka och hålla med..!
Skaka på huvudet och säga "ujuj", eller "..inte bra..", då får de nästan panik!

Bara min familj och närmaste släkt vet hur det ligger till egentligen, och två av mina närmaste kollegor (men de vet ju allt, t.om när man sexar..) och visst det finns en risk att de skvallrar, men å andra sidan så sätter de ju bara sin egen tillit på spel..
Till en del andra har jag berättat om min depression och den medicin man tar, och den funkar inte med alkohol (skönt att ha nåt att skylla på ibland), vad som framkallade depressionen låter jag ibland/oftast vara osagt...
Fortfarande så känns det mindre pinigt att berätta att man inte är helt OK i kolan, än att man blandar ut colan, ja ni hajjar!

Synd för dig "20-år", när dina 15 dagar hade gått så var du på väg att nå kulmen på värsta suget, lika många dagar till och du hade börjat tänka bort drickat nästan helt.
Men jag vet hur det var när man var 20 bast, det fanns alltid en fest och några polare som var sugna på lite rajraj varje helg, men jag hade inte uppbyggt fyllkondis då, så det fanns ett läge till då, "spyfull".
Men jag saknar det inte, det hade kanske någon tjusning (då) och det är ingenting som jag skulle vilja återuppleva igen, så sorry!
Om jag fick råda dig så skulle jag noga överväga att vila partyblåsan ett tag framöver!
Men låt det mogna fram, och gå bara in för något där du är fast besluten på att klara av.
Du har hela livet framför dig, bränn inte ljuset i båda ändar, skaffa dig en brutta som dämpar dig lite, tjejer kan göra underverk!!!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

JAG vet att JAG har problem.
Frågan är vilka man är tvungen att dela det med för att det ska gå vägen.
Jag är i starten på något nytt.
Förut var det bara en tanke.
Men nu ska jag gå till handling. Det var för ca tre veckor sedan jag kom kom fram till detta.
Innan jag visste att denna sida fanns.
Men denna sida har gett mig ännu mer motivation.

Jag tar åt mig av era råd. Och som sagt. jag vet att jag har problem. det försöker jag inte dölja. skulle aldrig blivit medlem här annars. det har jag vetat sedan länge. något är inte som det ska med min vän alkoholen.
hoppas på att ha rätt verktyg för att bryta hans grepp om mig.
just nu har jag närmsta helg i tankarna. Och hoppas på att bli starkare av att klara av den.
Vi hörs mer i helgen om ni är inne. och återigen tack för råden. / 20


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej "20"

Bra att du kommit på att man kan göra andra saker... konstutställning...trevligt.
Ta hem några kompisar på filmkväll ist på lör...

Vi finns här för dej...här kan du ösa ur dej det du inte vågar hemma. & när du ser att våra reaktioner inte är att bli arga på dej förstår du nog att dina nära & kära inte kommer att bli det heller.
Vi vill ditt bästa, att du ska bli fri & leva ett sunt liv.

Men det finns en poäng i det ilvurten säger...kan vara bra att lägga alla korten på bordet så att det inte finns ngn återvändo. Be de om hjälp... säg bara till dina föräldrar: JAG BEHÖVER HJÄLP! JAG HAR PROBLEM M ALKOHOLEN!!!
Tror att det räcker...

Kram & lycka till.../ Mie


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej 20! Jag skulle vilja rada dig till o lagga korten pa bordet......om du bara sager att du inte ska dricka pa ett tag sa erkanner du inte ens for dig sjalv att du har problem....Kom in har nar du har sagt det ... lovar o hjalpa o stotta dig

Kram I


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Ja jag ska klämma fram det.
Men tycker det är jävligt svårt..
Men ska säga att jag inte ska dricka på ett tag. Behöver ju inte dra till med hela sanningen.
tror dom vet ändå vad jag syftar på.
dom har vart på mig förut om att jag är ute för mycket.

Blir nog inte på tal om någon karokefest.
jag kan inte hålla mig nykter på en sådan. stannar hemma.
Men det mår jag bara bra av. Man får sysselsäta sig med annat. har bestämt att jag ska på konstutställning på söndag morgon.
sånt jag aldrig kunnat göra förut för att jag alltid varit för bakis.

Tack för alla svar man får!
Känns riktigt bra att ventilera sig här.
Som du sa Mie.
Jag ska gå in här på lördag. Hjälper nog en mycket för att hålla sig unda eländet.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej "20"...

Jag tycker verkligen att du ska berätta hemma & be om hjälp. Tror dina föräldrar gör allt som står i sin makt för att hjälpa dej. Jag skulle kunna göra allt som krävs för mina barn...
Du ska inte skämmas, du är modig!

Kan ju vara bra om du inviger ngn av dina kompisar i att du inte vill dricka & varför så kan han/hon hjälpa dej att komma ihåg det på karaokefesten.

Det här är ju världens chans för dej att förändra ditt liv.

Gå in här & läs & skriv lite innan du ska iväg på lördag...
el våga välj ngt annat än fest en helg...
Du fixar det!!

Jag tror på dej! / Mie


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej 20! Haller med dig om att det ar skammit...... skammigt sa in i helvete men komihag det ar bara du som tycker det alla andra kommer ge dig massor av respekt....komihag att dom vet mer an du tror och oftast behover du bara saga det en gang sa far du alla dina riktig vanners stod jag lovar ...Ta steget o kom in i bekannelsens varld.. har du val sagt det sa kommer du kanna dig mkt mkt battre till mods

Kram I


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Vände mig till BUP en gång i tiden.
Men tyckte inte alls att dom tog problemet på allvar.
Det rann ut i sanden..

Ja har också tänkt på det. att säga till min omgivning att jag ska hålla mig nykter.
Har bara en dum känsla inom mig som tycker det är skämmigt/pinsamt.
Speciellt inför min familj.
Eller nästan enbart dem.
Mina vänner blir nog stolta om jag säger att jag inte tänker dricka på ett tag. (Iofs också min familj som jag vet tycker att jag lever allt för tufft) även om dom inte vet några invecklade detaljer.
Min familj ser bara mina rödsprängda ögon på lör/söndag-mornar.

Måste tillägga att jag bor hemma fortfarande.
Men jag ska verkligen försöka ta mig samman nu till helgen.
Mådde så jäkla bra efter att haft två vita veckor. eller rättare sagt en vit helg.
det är bara på helgen jag får mitt sug. och som andra sagt. så är den där tanken helt bortblåst om hur mycket ångest man har dagen efter för allt man gjort.
Men har börjat skriva lappar när jag är bakfull om hur dåligt jag mår, och min baksmälla kan sitta i 2-3 dagar ibland.
så jag kan ta fram dom när jag är sugen på att gå ut nästa gång. har nu kommit upp i tre lappar.
så hoppas dom kan avskräcka mig nu på lördag då jag är bjuden på en karokefest.

har komm


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej mie. Vad som hander nar du har druckit for mycket ar att det faktiskt ar ditt daliga maende som till slut kommer fram. Kan vara genom o slass eller som jag oftast gjort bete dig som en javla sopa.... framforallt mot dom du alskar...ibland ar psykisk terror varre an en small.
Men som sagt jag kampar pa med mitt o hoppas att jag lyckas...tror sakert att jag trillar dit igen ngn gang men ska jobba hart for att inte ga genom isen igen,,, men alkohol ar ett javla gift troligtvis ett av dom varsta tror jag ratta mig om jg har fel.....

Kram I


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej ilvurten...

Ja du...oj oj oj... känner igen så mkt i dej... mina barns pappa har oxå en misshandelsdom på sig... fick samhällstjänst eftersom jag var där & sopade åt honom. & böter till offret. Vart kommer all ilska ifrån?
Tror du att du kommer att kunna känna när det är nog? Jag skulle själv aldrig våga chansa... tänk om man inte kan känna när det är nog & så är man fast igen...
Men visst. vissa kan ju det. men har man en gång haft ett missbruk tror jag att det är svårt.

Men jag tycker att det käns som om du har rätt tänk, du har kommit till insikt & försöker förändra ditt liv...Det är stort & modigt! Du har sagt nej till din "polare" alkohol.

Jag är imponerad! Jag tycker att det är grymt att du har kommit så långt... / Mie


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej 20! Kanner allt igen mig lite i vad du skriver och jag vet att det inte ar latt men du maste erkanna for dig sjalv att det ar for mycket. Prata garna med nagon i din narhet om hur du kanner dig och var inte radd for att erkanna att du dricker for mycket,De flesta i din omgivning vet nog redan om det sa jag sager till dig ... tala om att du tanker vara nykter nu sa far du se vilken respekt du far jag lovar..

Take care I


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej 20-år...

Duktigt av dej att klara 15dagar, har du klarat det en gång så kan du klara fler... Bara att försöka igen.Du kanske kan ta kontakt med ngn råd & behandlingsenhet innom din kommun? Ta hjälp utifrån? För det är otroligt svårt att klara av att sluta helt själv.Men jag är glad för din skull att du har kommit till insikt att det inte är sunt att leva som du gör.

Du är ung & du kan förändra ditt liv.

Din resa ut ur dimman börjar här & nu. Kom in här & skriv mkt, det brukar hjälpa att se sina tankar nedskrivna.Plus att du kan få massa stöd & råd av alla här på sidan. Det finns så mkt erfarenhet & kunskap samlat,dra nytta av det.

Som du själv skriver att du kände direkt att alkoholen var din grej...
Tror jag stämmer in på många som fastnat i ett beroende
Jag får lite ont i magen då du säger att du var 12år när du började. Min älsta son är 12 snart 13år & jag är livrädd att han ska välja samma väg som sin pappa. Tror iofs att jag har brutit den tanken när jag har sep m deras pappa & låtit barnen få hjälp. De har gått i grupp som var otroligt bra. De har fått lära sig att det är fel väg att gå.

Tror inte du vill vara den elaka killen som säger elaka saker & gör dumma grejer,Har sönder dina kläder & tappar bort dina saker.
Jag tror & vet att du kan så mkt bättre.
& nu när du har förstått att det är ett problem du har med alkoholen så kommer du att göra allt som står i din makt för att få rätsida på ditt liv...

Vill ge dej en massa kraft & energi för att starta den förändring som du längtar efter.../ Mie


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej mie! varfor jag vill kunna dricka socialt igen ar bara for min egen sjalvkansla typ kunna ga pa en fest o veta nar det ar lagom ... kunde jag forut o hade aldrig baksmalla och var aldrig otrevlig nagonsin...men sen gick det at pipan. jag blev av med mitt kort i ett ar och det ar 2,5 ar sedan jag blev tagen. fick 1 veckas samhallstjanst och 500 spann i boter till brottsofferfonden.
Men satt inne maj-sept over sommaren 07 for misshandel av nagra killar ... oxo det spritens fel forstas. Men har fungerat ganska bra i samhallet anda reser ofta till england men har oxo varit pa mallorca och kanarieoarna samt jobbat en del i england.. men som sagt mitt STORA problem ar att kanna nar det ar nog ... faaan sa svart o avgora nar det ar nog ... tycker inte sjalv jag ar paverkad o nar man val marker det ar det sedan lange nog ..hahaha maste anda skratta for det ar otroligt hur langt det gar innan man marker det eller rattare sagt inser vad som hander.

Jadu det var ett langt inlagg I


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej ilvurten...

Skönt att du har fått mer kontakt med dina barn igen. & barnbarn oxå, du måste ha varit ung när du fick barn & din dotter oxå...
Hoppas mina barns pappa ska kunna ha en sund relation till sina barn ngn dag i framtiden.
Vi har bestämt i samråd med soc att vi ska försöka ses 1gång i veckan. Varannan gång hos oss & varannan gång hos honom. Ibland går det bra & ibland inte. Han kan ibland stå som lite för nära mej & titta på mej fast han inte riktigt ser mej.Han ser som blank ut i sina ansiktsdrag.Sen kan han sätta sig i fåtöljen & slockna...
Men det som är skönt nu är ju att vi inte bor i missbruket längre, utan kan gå därifån om det inte känns ok.

Ja, man ser på kroppshållning & hör på rösten att han druckit/drogat.

Hur länge blev du av med körkortet?Kan du snart ta om det igen?
18 månader blev det för barnens pappa.Han ska ju oxå ta om körkortet sen...
Kanske kan det sporra även honom, men det är ju mer än ett år tills att det är dax så jag misstänker att han tycker att det mkt tid kvar att skärpa till sig...

Varför måste man kunna dricka socialt?
Är det viktigt?

Jag dricker nästan aldrig själv, kan mkt väl gå på diverse tillställningar utan att dricka.
Men jag är inte nykterist utan dricker några glas vin mellan varven...men vääääääldigt sällan.Dricker aldrig när mina barn är med.Man blir nog lätt anti då man levt med en missbrukare.

Förstår att du har vänner kvar, tänkte mer att de du inte har kvar inte var riktiga vänner...

förstod nästan att du var utomlands en del då din dator verkar sakna å,ä & ö...
Tack för att du delar med dej... / Mie


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Sorry för alla slarv-stavfel.
Skrev det så snabbt jag kunde pga "min stressiga vardag"