Senaste kommentarerna i forumet

Det är inte du som är dålig som inte kan låta bli att dricka vin.
Du är fast i ett beroende nu.
Det blir så till slut.
Varning på Alkohol-reklam lyder ofta:

"Alkohol är beroendeframkallande"

Det är på allvar så och det har du nu fått erfara och lever i/med.
Fint att du skriver just idag för Muränan nämnde dig idag - att du är en av dem hon saknar.
BRA att du skriver här idag för nu behöver du hjälp för att lyckas bryta dig loss ur vinets hårda grepp om dig.

Kram Ebba

Jag skjuter upp dagen då jag ska vara nykter gång på gång...
Hur kan ni? Varför kan inte jag?

Tror att jag snart "firar" 1 år med vinet. Tidigare drack jag "normalt".
Håller mig fortfarande till ca en flaska. Men jag är så trött på det här konstlade vinlivet nu.

Jag önskar jag kunde hitta viljan inuti Wilja.
Ni kanske kan hjälpa till att locka fram NEJ och kraft?!

Detta är inte roligt längre.

så staka och modiga kvinnor ni är som har modet att möta det mest onda & smärtsamma i vitögat. Respekt!!!
Kramar / mt

så staka och modiga kvinnor ni är som har modet att möta det mest onda & smärtsamma i vitögat. Respekt!!!
Kramar / mt

Nilail - läste tråd och känner med dig. Funderat och funderar så det knakar. Först vill jag fråga varför du började dricka igen. Men hmm men nää.. Här kommer en fråga jag ställde till mig själv:
- vad tror du krävs för att du aldrig mer ska dricka igen? Svara ärligt och det först som du tänkte på.
Ha en toppendag.

Känner igen det där med att varva ner med ett glas vin efter jobbet. Blev aldrig bara ett glas. Hur går det?

moa - ser att du har hittat en väg fram. Suget minskar och livsglädjen ökar för varje dag som går utan alkohol. Jag lade ned min tråd för att minska a i mitt liv. Saknar självklart alla här och den gemenskap man får när man reser tillsammans. Så jag tittar in här då och då.
Ha en toppen dag.

Hej konstnären, jag antar att du under detta år sett många komma och gå. Tänkte bara säga att alla dina mess gav/ger energi. Saknat dem självklart när jag lade ned tråden. Och det handlade bara om mig själv och min resa. Vill lixom inte fastna i ett forum där jag hela tiden springer på nya som behöver stöd. Behöver min tid/energi till att sätta nya vanor på plats. Kanske börjar jag peppa o stötta andra också sen. Du är ovärderlig för många när du delat din resa med oss här. Önskar dig ett a fritt hem/liv. Ha en underbar dag. Kram

Konstnären, du kan väl ringa vårdcentralen? Sedan är det ganska vanligt att de växer och kliar om man skavt dem, tex just med bh-bandet. Men det är väl bättre att kolla. Jag har tagit bort flera stycken och ingen har innehållit malignt melanom. Det du kan titta efter är om det är helt runt i konturerna = ofarliga. Jämn brun färg, gärna med hår i (urk) = ofarliga. Men ojämna konturer och olika färger = bör kollas upp. Likadant bör man kolla om de blöder, kliar eller börja "bete" sig annorlunda än tidigare.

Dr. M den allvetande skräphögen

... Men nu identifierar vi detta beteende och dricker oss inte till enormt bauta självförtroende. Tack å lov.

Ha ha ha jag är likadan... Beröm i det offentliga rummet får mig att krypa ur skinnet...! Har nästan lättare att ta skit... Hur sned är ens självbild då.... suck!

Bra hörrni mina vänner! Ingen försvinner utan att först säga till. Oavsett läget. Annars missing people/112 efter ca 3 veckor. Deal!

Konstnären - fortsätt lirka in honom i ditt garn. Men bara på dina villkor. Inget smetigt medberoende, utan klara besked och raka rör från frun.

Det är många som skrivit om att de ber. Jag är inte religiös, men jag ber också. Har bett för många här och bland annat för dig & mannen. Du är värd att få ha ett stabilt och lyckligt liv. <3

Nu MÅSTE jag jobba!! Största kramen

Wilja.

Lexi.
Traxxy.
PellePennan återfann vi gudskelov - och hade oroat oss HELT i onödan!

Ett av mina stora problemområden är att ta emot och hantera när människor säger något vänligt och snällt till mig. Jag får panik av det och en känsla av att jag har gjort fel och vill gömma mig för att jag blir nervös. Måste jobba med det för det är ju galet och jobbigt och DET är nästan det enda som skulle kunna få mig att överge Alkoholhjälpen. Omtanke, "kärlek" eller hot och förföljelse. Intressant.

Tänk om det är så ?
Jag är inte en 31-årig "brutta" utan en 95-årig dam som hittar på allt och i själva verket ligger på dödsbädden och skriver frenetiskt för att innan hjärtat slutar så hinna dela med mig av läxor jag lärt mig av livet.

Men nu blev jag rörd...
Måste gå och spegla mig och se efter vem jag är ?
Synd att det inte är så på sätt och vis, hade varit coolt.

<3

Tack för dina ord. Du är klok. På riktigt. Jag har inte trott att AA är något för mig, men under den här dryga månaden har jag av och till funderat på att gå på ett möte för att själv känna efter hur det är. Får se om jag kommer dit

Ebban, så klok du är... Härligt att du delar med dig av din gummelika vishet. (Nä, jag är inte ironisk. Jag är helt allvarlig.)

Fint att säga så tycker jag, trots att vi ej är verkliga vänner.

Du är klok!
Jag slås av det ofta när jag läser vad vi människor skriver här i forumet - det är som att vi själva redan här svaren inom oss.
Det är bara på något sätt fortfarande för grumligt inom oss så att vi själva inte kan känna att vi faktiskt har svaren.
Eller - vi kanske inte vågar lita på att vi tänker rätt? År av feltänkt har fått oss att tvivla på oss själva?

Jag tillhör skaran som går på AA-möten och just det här som du beskriver: att det är klurigt att vara LAGOM vad det än gäller och hitta en bra balans i tillvaron.

Är något som det delas om igen och igen på AA. Det skrattas åt allt folk berättar om och folk skrattar alltså åt sig själva när de ser tillbaka på hur de höll på och fortfarande i viss mån håller på, om än i mindre grad, trots att de varit nyktra i 15 år eller t.o.m längre.

Det är som att vi som har druckit för mycket eller fortfarande gör, många gånger är antingen eller individer?
Sluta dricka A för att istället fokusera till 110% på att bestiga ett berg eller åka Vasaloppet som snabbaste otränade någonsin. På ett ungefär.

Men alla som har varit fria från A länge vittnar om att lugnet kommer mer och mer. Om man stannar upp och som du är medveten om sina "problemområden" i tid. Är man nykter och fri från A blir man smartare och kan ta itu med hinder i tid, innan de vuxit sig oöverstigbara.

Ja, bara lite tankar från mig som tänker i 110% dessa dagar.

/Ebba

Ebba! Skvallerbytta! ;-)

Försöker lära mig meditera och märker redan efter ett par dagar att jag är mer fokuserad och närvarande.

Annars har oroande tankar på att det kanske inte är så kul att inte dricka. Jag undrar varför jag håller på med detta för, är det inte bra bökigt att inte vara som alla andra och ta sig ett glas ibland. Det är ju trots allt ganska lätt att sluta, jag har klarat av det i 41 dagar nu. Är det inte dags att vara som en människa och koppla av med en pilsner (eller åtta)?

Det är inte bra eftersom det har börjat smyga sig in andra fokus i tillvaron. Hittills så har allt hamnat om att inte dricka, alla andra möjliga mål har kommit i andra hand eller längre ner på listan (som att träna, kost, gå ner i vikt och vad det nu kan vara) men allteftersom dagarna gått och jag känt mig säker så har de andra målen blivit viktiga och då försvinner en del av fokusen på att inte dricka. Jag vill ju så mycket så att dagarna lätta blir en radda mål och jag vet att jag inte kommer att leva upp till alla, men de finns där ändå, och jag känner mig alltid misslyckad på det ena eller andra sättet.... och skulle jag må bra ett par dagar så är det ju bara att sätta upp ett nytt mål som är svårt att nå..... Behöver jag gå i terapi?
Mår i alla fall bra och borde vara nöjd med det, men det finns oroande tankar....

Inget första glas idag. Ha en bra tisdag.

Jag såg ditt inlägg, och blir varm inombords, tack!!

I know the feeling... Jag förstår att det väcks gamla minnen av att "gräva ner sig i" gamla händelser, och jag förstår känslan av skam och skuld - men du har tagit dig ur det. Hur gammal är sonen idag? Kanske inte nu, men kanske att du i framtiden kan förklara dig?
Jag vet inte situationen som var, men jag hade många situationer när mitt ex hotade barnen, hotade med att lämna bort dem, hotade med att ta livet av sig och liknande, och jag gjorde som du; jag led men försökte bara hålla undan barnen - tills jag lämnade!!!! Men min skuld ligger också i att jag efter separationen lät exet hämta barnen även när de var livrädda, ledsna och inte ville (efter hemska saker som han gjort och skrämt dem med) och han drog dem ur mina armar och jag vågade inte säga emot...

Jag vet att det är klen tröst, men försök tänka på att du satt ner foten numera, att du visat att det exet gjorde inte var okej och därför lämnade du!!
Kramar!!!!

Nicolina.
Zelda.

Promille.
Patetisk.
Pion.
Fyll på om ni vill...

Det är egoistiskt att bara försvinna.
Alkoholister blir egoistiska...
Så man får ha inre förståelse tänker jag och inte påverkas så att man tappar hopp och gnista.