Senaste kommentarerna i forumet

och ibland inne... det är oroligt i världen och tidvis, ibland, har vi det oroligt mellan oss - inom oss och emellan oss. Livet blir inte en stilla bild för att någon i ens närhet blir nykter. Men - livet blir hanterligt och hemmalivet, vardagen, blir långt mera förutsägbar. Mina medberoendemönster sitter djupt, djupt... och stör mig, pockar på min uppmärksamhet.Det är bra! Plågsamt och bra. Idag kan jag se dem, jag känner igen en allt större del av mönstret och söker vägar, strategier att förhålla mig på nya sätt. Från mina inre djup söker sig känslor av oro, rädslor, ren skräck upp mot ytan...mot mitt medvetna jag. Det lilla barnet kommer allt närmare och pockar på uppmärksamhet... jag ser och förstår henne på ett nytt sätt nu.... hur hon hade det då för länge sen. I femårsåldern är hon... jag kan se henne på avstånd. Hon är långt borta i tiden men helt nära under huden här och nu. När oron - över-idag-nästan-vad-som-helst - smyger sig in i mina hjärnvindlingar och försåtligt sprider sig i hela min kropp kan jag förstå att mycket av den hör ihop med skuggor från min barndom... från där-och-då. Skuggor av det jag inte förstod - att hemmet blev en hotfull och otrygg plats... den berusade pappans skugga föll över min spjälsäng, över trasmattorna på golvet... förmörkade dagen och natten och livet.

Idag övar jag mig att tänka att tankar är bara tankar... jag övar mig på att öva på (ja, just så) att vara här och nu. Att inte låta mig fastna i oron... och Gud ska veta att det är inte lätt. Samtidigt öppnar jag dörren för mitt lilla barn... barnet som var jag... barnet som är jag där långt inuti kroppen. Jag har på riktigt förstått att hon fanns och att hon är sann. Skuggorna har fått ord som visar en gestalt som inte är min fantasi, den var verklig.

"Innan allt försvinner", sjunger Bo Kaspers i en radio nära mig, här och nu... Ja, jag ska möta detta innan allt försvinner. Jag ska återerövra de delar av mitt liv som skuggan i min barndom stal ifrån mig. / mt

bästa konstnären:) Vilken trist upplevelse med väninnan... det är nästan ofattbart att, med nyktert sinne, se vad alkoholen gör med oss. Förvisso har jag upplevt detsamma på bjudningar med sällskap där bubblet och vinet varit huvudpunkten... alla pratar och nojsar, ingen lyssnar "på riktigt" - och det kanske inte är meningen heller. När vi valde att bli alkoholfria insåg vi småningom, med viss smärta, att för en del av vår bekantskapskrets var alkoholen viktigare än vi, att vi träffades. Det var den slutsatsen vi formulerade för oss när vi inte längre blev bjudna till de fester som var en slags tradition. Det är flera år sen nu och det har visat sig att det finns människor att umgås med utan promille.
Tänk så fint att vara huvudpersonen i sitt eget liv. Ett bra val, det bästa. Kram till dig! / mt

här ovan. Håll din plan, gör allt för att hålla undan all tvekan, alla tvivel. Du har tvekat och tvivlat tillräckligt och jag är förvissad om att du vet vad du vill. Ta hjälp! Ursäkta att jag inte minns (du har säkert skrivit om det) men jag hoppas du går till Alanon, där finns mycket stöd att hämta! Även hos olika professionella och kloka vänner som stöder dig. Egentligen så har Yogi skrivit precis vad jag vill säga. Läs det, läs här. Ofta! Skriv när du orkar. Kramar! / mt

och medsystrar! Jag tänker på er tre, Framtlidsdrömmar, flygcert och Sorgsen - vi är visst hemma hos Sorgsen nu.... Visst bjuder du på fika? Vad ni har kämpat och kämpar. Jag kan känna mig så nära er fastän mitt "val" ledde livet åt ett bättre håll. Så mycket lidande vi delat och delar här. Jag hoppas innerligt att livet ska bli ljusare och lättare för er... Snart! Att det vänder och ni, var och en kan bli fria. Jag hade en insikt nyligen när mg var ute på sjön och jag var orolig för att det blåste. Då insåg jag att mönstret är detsamma som när jag oroade mig för att han drack... Jag kan inget annat än ta hand om mig. "Vad gör du när alkoholisten dricker" heter en av Alanons skrifter - och jag frågade mig: vad gör jag när mg gör nåt som oroar mig? Det sitter djupt, mönstret att vara upptagen av en annan människa. Även om det är en helt annan sak så kände jag det så klart inom mig. Just nu skulle jag verkligen önska att vi satt "på riktigt" nånstans och år frukost och pratade... lyssnade till varann. Skrattade och grät och kramades. Kramar till er alla, över alla gränser! / mt

Nu verkar det helt kört. Han har jobb som han inte gått till på flera månader. Får ingen ersättning, sjukskrivning eller liknande. Tagit massa sms-lån. Fast i spelberoende. Verkar lyckas vinna en del till alkohol pga skicklighet. Lurade familjen att han tagit antabus, var tom inne på mottagningen och vände. Stupfull och odräglig, både fredag och idag. Tvingades av familjen gå på Alkoholistkurs ca en vecka. Den gick bra. Men sen vart det helt kört efter den. Han mår piss som sagt utan alkohol nu, men faller tillbaka obönhörligen. Dricker nog 5-6 dagar i veckan.

I lördags gick jag och reklamerade en påse veteöl som jag tidigare i sommar fått med mig av misstag.
Någon hade helt enkelt fyllt på med alkoholhaltiga på den alkoholfria hyllan.
Det ledde då till att jag av misstag tog en stadig klunk, och sen hällde resten i slasken.
Killen på bolaget, som jag minst sagt är stammis hos, tyckte det var ett "udda klagomål"
Tidigare snackade vi en del vin. Nu gnäller jag mest om att dom ska ta hem fler kul NA
Alternativ. Fick med mig en något större påse, med fler veteöl hem. Nu var de av rätt sort för mig.

Nu en halvlat höstlovsvecka med lilltjejen. Det blir fint!

/PP

Jag tycker du ska börja medicinera med antabus eller liknande. Detta så attcdu kan bli helt ren. Boka tid hos vårdcentral imorgon

Det är bra att din man reagerar men jag tycket det är lite väl drastiskt. Visst det är bra att du får hjälp. Ni norde försöka att sätta er ned och prata som vuxna människor. Han känner sig bedragen, lurad och bortgjord. Det ska han få göra också. Sätt er ned. Du är inte en sämre människa bara för att du har ett missbruk.

När jag sökte hjälp hos Beroendeenheten så måste en socialsekreterare göra en utredning först för att bedöma vilken typ av hjälp som är bäst för mig. Både den socialsekreterare och terapeuterna på Beroendeenheten jobbar bara med olika sorters beroende, knark, alkohol eller tabletter, så dom är duktiga på det och vana att träffa människor i sådana här situationer. Det kändes inget konstigt alls att gå denna vägen, bara att det tog fyra veckor innan jag äntligen var igång med samtalsterapi. När man söker hjälp vill man ju ha den NU. Men har man druckit alkohol i flera år, så är ju fyra veckor inte så lång tid. Nu är jag jätteglad för att jag sökte hjälp och det känns enormt bra. Har överhuvudtaget inte tänkt på alkohol under den veckan som jag nu varit helt nykter. Det känns så skönt och jag ser fram mot en härlig vinter utan A.

Jag kämpar på

Aldrig mer ska jag utsätta mig för att må så här dåligt. Hoppas på sömn och att vakna upp till en minskad ångest. Tack för tipset om Lexi, Muränan, det finns ju faktiskt hjälp att få!

Vad roligt och skönt att läsa om ditt beslut att söka hjälp och en vecka utan A. Vad är det socialen måste bli inblandad i och göra när man söker hjälp? Funderar själv kring om det är dags att ta hjälp från någon.

med nykter om än darrig man.Fint prat om allt möjligt men inte hans mående och alkoholvanor och det kändes så skönt att inte vara där och grotta.Då sluter han sig alltid som en mussla och backar flera mil.Han pratade lite om sitt allmänna mående och jag kopierade papper åt honom som ska skickas till fk.Där stod det iaf tydligt och klart hur han erkände att han mådde sämre än nånsin.Så kanske kanske att han börjat lyfta lite på locket i sjukvården iaf.Han ska på läkarbesök på Onsdag så den som lever får se vad det ger.Känns gott i själen ikväll i alla fall.Själv har jag inte arbetat alls idag och det har tagit på krafterna att inte lyfta på papper,eller jobba praktiskt med mitt företag.Det är nog första dagen på kanske två år som jag inte på något sätt är och rotar i mitt företag.Det ni..

Man också vända på det och tänka: det är ganska långt kvar till nyår...! Då har man förhoppningsvis blivit ännu tryggare i sin nykterhet att det som hade varit svårt då är mer självklart. :-)

Kram

Om du vill ha lite tips/råd - läs vad Lexi har gjort den senaste tiden! Kanske inspirerar? Jag vet att du skriver att du har barn. Men vad är värst? Att du inte får hjälp, fortsätter och dricka - eller - att det faktiskt blir bättre för dig?

Heja på!

Skönt att läsa det, steglitsan. Det lugnet är du värd.

Det var länge sedan jag kände det. Ett lugn, en frid. Ok ok ok om vi ska gräva hit och dit så finns massor med skit MEN idag frågade en vän hur jag mår. Och jag kunde ärligt säga att jag mår bra. Det känns som att jag äntligen fått vila ut.

Vi finns här för dig. Så stanna här så länge du vill och behöver. Oavsett vad som händer i livet. Du är viktig.

Jättekram från mig med

Att det ska vara så svårt att säga -Jag är alkoholist och behöver hjälp! Jag sliter och sliter och behöver hjälp.

Tack Muränan. Jag behövde en kram!

Det kändes ju lite tungt för någon vecka sedan m-m. Hur känns det nu? Går det åt rätt håll för dig?

Stor bamsekram

Gott och 'se' dig igen LP. Har saknat dig här.

Kram till dig

<3 <3 <3

Men precis! Tonic har ju dessutom flera goda saker som funkar alldeles utmärkt utan 'G'. Själv var jag under semestern hooked på Tonic Lemon. :-)