Senaste kommentarerna i forumet

Nä, visst blir det ju enklare om vi inte krånglar till det förstås...för oss som betraktare då (i detta fall är ju iofs jag andrahands-betraktare)...

Jag är med på det beslutet

Ja, tack...jag har iofs inte bestämt mig för om det blir fler besök, men har i alla fall fått en del nya infallsvinklar som jag ska fördjupa mig i på egen hand och tillsammans med de kontakter jag har på och utanför forumet. Kram tillbaka:-)

i detta fall kan också vara så enkel som att en langare har försvunnit, svårare behöver man inte göra det.

Och ja, hon är fortfarande aktiv.

i gänget kära vän :-)

Kram ♥

Okej. Jag ska inte dricka ikväll vad som än händer, ska du hänga på det beslutet?

Tack så mycket LillPer och Viktoria för erat pepptalk.

Välkommen du med! Skrev själv mitt första inlägg idag. Inte ännu tagit steget. Men hoppas på god väg. Kram!

Så underbar hoppfylld läsning. Tack!

Jag är totalt trasig i dag och vet inte vad jag känner, tänker eller säger.

Så oerhört knäppt. Jag är nämligen skitskraj för starka vätskor och medel. Helt enkelt en fobi för aceton, klorin, myggmedel, bensin - ja, jag menar VERKLIG FOBI. Och ändå hinkar jag i mig av detta gift! Hur går det ihop? Undrar lite hur alla ni andra kom fram till ert beslut. Skriv gärna och berätta. Skulle hjälpa mig oerhört i min egna kamp.

Oj. Känner igen mig där. Svart eller vit. Inget mittemellan.

Hej Villmåbra!
Jag har sannolikt missuppfattat situationen och dessutom varit sen i mitt svar då rubriken antydde att det var akut. Ber om ursäkt om jag gjort en redan svår situation än mer förvirrad. Du har naturligtvis rätt i att kvinnan/väninnan behöver söka vård för egen del.
Tack för din uppmärksamhet och engagemng.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack kära Muräna, jag har det bra! Har just varit ute på lunch med min gamla mor och mina två barn (Frugan har börjat jobba idag) Det var en god lunch på lokala golfklubbens restaurang. Inte för att jag spelar golf men de har bra käk där. Vad som är slående, i golfrestaurangen alltså, är hur mycket marknadsföring de gör för sin alkohol! Vad jag vet så är det doping att ta sig en hutt före golfrundan, men inte efteråt så klart.
Frestelserna är påtagliga för oss som valt att vara nyktra. Så himla mycket runt omkring som mer eller mindre glamoriserar alkoholen till den milda grad! Det enda egentligen som avskräcker är priserna. Om man inte är som jag då givetvis, att man får ångest och problem med att hålla sig till ett glas.
Jag är så medveten om mitt problem. Det känns i min värld så meningslöst att dricka bara en eller ett av något. Det summerar mitt dilemma ganska bra.

För övrigt är det som det brukar vara. Snabba kast mellan hög glädje och grått mörker om vartannat.
Svårt på morgonkvisten med att tänka rätt. Jag bestämmer mig ofta för att jag borde flytta härifrån och skilja mig, leva ensam, göra verklighet av drömmarna jag har.
Senare på dagen undrar jag varför jag tänkte så? Morgonen därefter är det samma sak.
Jag har dock lärt mig att inte ta några beslut på morgonen, inte vara så impulsiv och drastisk. Det blir sällan bra.
Det är riktigt jobbigt. Jag tror att mitt uppbrott från alkoholen har gjort mina svängningar värre. Men jag hoppas att det stabiliseras ju längre det går utan A.
Annars är jag jävligt illa ute.
Just nu motiverad och fylld av glädje och positiv energi.
Nä, nu ska jag ut och måla, sedan kakla, sedan springa, sedan måla lite igen.....sedan sent i säng, troligen.
Kram
LillPer

Hej Väninna. Vilken fin omtanke du visar din vän och hennes dotter genom att ta ställning till vad som är möjligt och rimligt för dig, samt att du söker eventuella råd och ideer här på forumet. Då det finns oro för barns väl är ett generellt råd att ta kontakt med socialtjänsten i den aktuella kommunen, detta för att möjliggöra att såväl din väninna som hennes dotter kan få det stöd de behöver. Kanske du kan föreslå din väninnna att söka kontakt själv.
Vänlig hälsning Li-Lo
Alkoholhjälpen

Heja dig! Jag är "ny" här från och med idag. "Ny och ny" - har skrivit mina allra första inlägg men har läst här som en dåre periodvis. Är så imponerad av er alla! Och känner igen mig i så mycket. Skönt att inte vara ensam.

Hur är läget idag?

Rädslan för att börja titta på mitt liv i backspegeln är jobbig. Det som är gjort kan jag inte göra ogjort. Men jag kan i alla fall göra annorlunda i framtiden. Bli en bättre hustru, bli en bättre vän. OM jag lyckas skippa alkoholen. Ångesten lurar bakom varje krök.

Jag har ett litet hopp inom mig, att jag ska klara detta. För ungefär ett år sedan rökte jag min sista cigarett. Det var inget egentligt beslut. Jag bara ville inte längre. Och ser ingen anledning med att röka en ända gång till i livet. När jag då lyckats med denna ståndaktighet borde jag väl även kunna lyckas med att skippa alkoholen. Men suget där är nog starkare. Jag tror inte på att dricka mindre. Det är då enklare att avstå helt. Då är det ju bara så. Känner inget som helst tvång från människor runtomkring att dricka när vi ses. Snarare skulle de nog vara gladare om jag lät bli. Men vad är det med det här och alkoholen. Ju mer jag insett mitt eget problem desto mer har jag sätt att det är massor av människor som har problem.

Jag började dricka i 14-årsåldern... mycket, men la sedan av kring 16 år och drack inget förrän vid 22-årsåldern igen. Efter dess har det bara eskalerat. Insåg nog redan i 30-årsåldern att det här skulle komma att bli ett problem för mig. Är nu 46. Tror det började med någon slags självmedicinering då jag alltid pendlat mycket upp ooch ned. Min man dricker också - lite för mycket - men har långt bättre koll än jag. Vi har pratat om att sluta dricka helt. Han är inte riktigt där. Han kan tänka sig att inte dricka när vi är själva, men vill gärna ta några öl i sällskap med andra. Hur som, jag kan inte besluta för honom. Endast för mig. Det är bara mitt beslut. Jag har druckit på morgonen, gömt öl och vin, druckit på jobbet, kört bil påverkad. Gjort i stort sett allt dumt man kan göra. Så varför fortsätta dricka? Dessutom blir jag bara deprimerad och får inget vettigt gjort. Med detta i beräkningen: hur dum kan man egentligen vara när man ändå fortsätter dricka? Det är en lömsk sak man har att göra med.

Tack snälla, snälla Villmåbra för ditt svar. Får tårar i ögonen. Har läst så ofantligt mycket här. Periodvis sträckläst årslånga trådar. Insett att ni som är här vet vad ni pratar om. Känt igen mig i mycket. Och funderat. Jag tror - hoppas att jag kommer fram till den där dagen då jag faktiskt gör ett ärligt försök. Inte helt där ännu. Men hoppas, snart. Så många diskussioner inne i mitt huvud.

Natten har förflutit ungefär som förra. Ett par oroliga timmar fram till midnatt, en halv insomningstablett till och ytterligare ett par timmars sömn. Värmen som vi fortfarande har gör det inte lättare att koppla av. Det är mycket varmt i huset. Tack muränan och konstnären för era kommentarer. Ni anar inte hur tacksam jag är för att få era inputs. Jaa, muränan; du har helt rätt, så många försök, så mycket sorg, så mycket tid som har gått till spillo på dels perioder när man druckit och inte varit närvarande i sinnet, dels alla reparationsdagar som varit helt vedervärdiga. Med den ångestnivå jag har f.n. klarar jag inte av att titta tillbaka i min tråd. Det blir för smärtsamt. Problemen har ju dessutom funnits under så många år innan jag upptäckte detta forum.

Det viktiga för mig blir nu att "skynda långsamt". Det här är nog ingen process man kan påskynda, något som jag annars är bra på att göra med mitt dåliga tålamod. Alltid ett steg före, kontrollbehov både vad gäller mig själv och andra. Dåligt självförtroende, mindervärdeskomplex och svårt att hitta sin roll i en värld som jag tycker känns tuffare och tuffare för varje år som går. Så många människor som lever under konstant press från både arbete och familj. Man ska vara vacker, framgångsrik i sitt arbete, kvalitetstid med sina barn, ha ett rikt kärleksliv, åka på semestrar till spännande resmål, ha ett fint hem, etc, etc. För mig finns det ett enda mål; bli nykter, hitta sinnesro och viss harmoni i mitt liv. Allting annat känns sekundärt. Det finns så många saker jag skulle vilja göra som jag pga drickandet inte gjort på herrans massa år. Ta sig ut på en tidig morgonpromenad och se naturen vakna till liv, ta med sig metspöet med en kaffekorg och bara vara där och egentligen inte tänka på någonting. Framför allt slippa alla tankar på när jag ska dricka nästa gång och hur mycket som ska köpas in för att det ska kännas "tryggt" och tillräckligt.

Till konstnären vill jag säga att även om jag förstår att din resa inte varit spikrak och det fortfarande uppstår jobbiga tankar i världen är det mycket trösterikt och höra hur din ångest mer eller mindre försvunnit. I ditt fall har du naturligtvis en ytterligare dimension i form av att din man också verkar ha problem. Det gör ju bara din prestation så mycket mer imponerande.

Jag samlar nu kraft inför kvällens AA-möte. Svetten rinner (inte så mycket pga av abstinens skulle jag tro) utan mer av nervositet inför kvällen och om jag är stark nog att klara av detta. Jag har i alla fall bestämt mig för att inte sätta på mig min vanliga "positiva, glada" mask ikväll utan äntligen gå dit som jag faktiskt är och känner mig. Jag har ju vart där förut och känner mig ängslig för att de ska förakta en person som är så svag som jag har visat mig vara. Det får vara hur det vill med den saken med dit ska jag i alla fall.

Förlåt för ett långt och i vissa stunder rörigt inlägg men jag vet att många av er vet hur det känns.
Sköt om er/Tjalle

Jag har ju inget att förlora, och allt att vinna. Varför tvekar jag då?

Som skriver och stöttar mig!!!'
Men just nu känns livet verkligen som skit ännu mer än det varit!
Är så ledsen och vet inte om jag orkar mer!
Båda mina barn mår så psykiskt dåligt och jag att mkt beror på deras uppväxt där jagockså har stor skuld!
Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa dem.
Min yngsta dotter har i alla fall gått med på att ta imot hjälp. Det känns som allt har gått för långt och att det är för sent.
Tänk om de aldrig blir lyckliga!!
Jag är så orolig för dem de känns som de inte ser någon mening med livet och att det inte finns någon utväg!!
Jag vill inte vara med längre , orkar inte!!

Grattis till dina 13 dagar, skitbra jobbat. Hade nog inte själv klarat en helg som du nu har gjort med grabbarna. Full av beundran är jag.
Jobbigt när någon dricker vin i ens närhet så där i början på ens egen nykterhet. Men du glömde inte du tog inget, fantastiskt.
Jag har haft framför näsan sedan september förra året då min man druckigt hårt i perioder, långa upp till 6 veckor. Nykter nu en månad.
Jag till och med lyfte ett vinglas till munnen, men nej sa jag till mig själv vill du ner i svarta hålet igen.
Gräl och jobbiga diskusioner är trist, nu är det lugnt på den fronten till vidare hoppas jag.
Fin dag calle
Konstnären