skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Där ser man, kartan gäller inte utan tolkningen av kartan.
Idag är en underbar måndag, jag har vaknat nykter, ätit antabus och känner mig så glad att jag slipper dricka. Jag mår redan mycket bättre. Mådde riktigt skitigt både fredag och lördag. Fredag kunde jag knappt stå ut förrän jag fick börja dricka klockan 17 igen. Vilken djävla idé, hjärnan är helt felprogrammerad och programfelen måste rättas till. Det ska jag ta itu med nu.
Ha en så bra dag som möjligt alla där ute:-)
Fenix


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra !
Är själv inne i en gråt period och känner mig värdlös och
allmänt deppig.
Jag gråter när jag cyklar till jobbet och gråter när jag cyklar hem.

Varför blir det inte bättre?
Varför mår jag inte bra?
Varför blir jag inte stark igen?

För mig är inte måndagarna trista utan allt känns jobbigt.

Är jag stolt över mig själv för att jag dragit ner på mitt drickande? Nej absolut inte.
Jag tycker inte om mig själv och det som jag gör.
Kramar Ana


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Usch!

Jag är verkligen en känslomänniska, kan aldrig förlika mig med måndagar...

Det måste vara Guds straff till mänskligheten, de snackar om fångar med fotboja, hallå det känns som om jag står med ena benet i en jutevävsäck full med huggormar med tandklåda...

Någon har skruvat fast mig i ett skruvstäd i kontorsstolen och kastat bort handtaget...
Hallå, ska jag bara sitta här och vänta....på helgen igen!!!

Finns det nånting annat att göra än möjligen skära handlederna av sig, med en halvdassig 30 cm linjal!!!
Eller begå hireakiri med en Ballograf-penna, hoppas bläcket är giftigt så kanske man får en bläck-out!..
Hur många häftklammrar går det åt i tinningen innan man får möta Sanke Per???

Nä jag verkligen hatar måndagar, och det finns knappt några nya inlägg på forumet heller...

Det enda jag kan trösta mig med var att Måndagarna var ÄNNU värre när jag var en drickare...

Jag ska gå och lägga mig as-snabbt ikväll, så blir det snabbare Tisdag, bara det är ju en dag bättre och närmare helgen...

Mors Berra!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Halloj!

Idag har jag åter fått erfara ett nytt recept som skapar lite andrum i själen, och inte rum för ett sug, kan låta "klent" som tröst, men för mig funkar det alldeles utmärkt för den tiden det varade...

PLOCKA KANTARELLER!
Hela skogen är full av skogens gula guld, var ute på jakt idag i 3,5 timme.
Förutsättningar är perfekta med mycket regn och lite sol därtill, de fanns nästan överallt!
Jag har en god vän, och hon säger att det är bättre än sex t.om, (men hon har väl aldrig varit riktigt sk-tnödig kan jag väl gissa), men nära är det!

Denna gudagåva gav mig en högvinst med hela 2kg som nu ligger och krymper ordentligt i stekpannan med hett smör, hela familjen vaktar och "provsmakar" vartefter varje panna blir färdig, och det är väl så de ska förtäras, här och nu och desto fräschare desto bättre...
Värt vartenda myggbett och ettrig skogsmyra som ville försvara sitt territorium...
OM det blir något över till i morgon så tror jag den givna fruskostmackan heter rostad bröd med stekta kantareller, och varje familjemedlem kommer likt en hund morra över sina bruna telingar..

Det var den "goda" sidan av att plocka kantareller, vad annat kom gott ur det då....
Jo att få kuta runt i små gläntor knallgrönt av en decimetertjock heltäckningsmatta av mossa, gympadojjorna blev blöta av förmiddagens regn, myggen svärmade runt mig så fort jag stannade upp för att plocka av en ny koloni, det fanns tjocka svarta skogsniglar och vinbärssnäckor, breda stigar av skogsmyror, och de största myrstackarna jag någonsin sett, 1,5 m höga och nästan 3 meter i diameter, jösses!

Det prasslade i snåren brevid och jag antar att rådjuren hade stenkoll på vartenda steg jag tog, jag såg spåren efter deras "skrapningar" på alla andra kantareller de redan hade hunnit ta för mig.
Jag skrämde i år en skogsduva på samma plats som jag förra året skrämde en morkulla, den hade väl övertaget dess bo antar jag...
Förra året mötte jag också en snok som ringlade sig iväg ifrån mig, frågan är väl vem som blev skrajast först, innan jag såg att den hade runda pupiller (=snok).

Denna gång mötte jag även en "gubbjävel", om du undrar varför jag säger så, så var det bara för att han satt i ett hav av kantareller och sade att han bara hade hittat lite!!!!
2 meter ifrån den stig som jag hade gått 15 minuter tidigare...
För några mikrosekunder så undrade jag hur lång tid det tar för dem att hitta ett lik i skogen, men det hade inte varit värt 8-10 år för dråp, men nära var det!!!
För är det någonting man aldrig yppar, så är det vilka svampställen man har, och hans ställe finns det ytterligare en som numera vet om det, och man undrar vem som hinner dit om ett par veckor först för att ta alla nya som har hunnit komma upp, jag tror det blir jag!!, haha!

Det finns inget som är förknippat med att dricka till just kantareller, det kommer att duga perfekt med frukostjuice, alla gånger!

Jag har fått en fin motion, och en härlig naturupplevelse, det är som mumma för en uppstressad själ, och skulle man räkna på det ekonimskt, så var denna lilla tur värd hela 300 spänn, men så var de svenska och absolut färska dessutom...

Nä, nu har jag inte tid längre, känner att konkurrensen i köket är alldeles för stor från övriga familjemedlemmar, så det är dags att försvara sin del av bytet!

Ha en fortsatt underbar sommar, och njut av varje minut du inte har fyllångest, t.om. mygg och ett sakta strilande regn är en fin upplevelse, om man ser "lite nyktert" på det...

Mors Berra!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Tänk att ett litet uteblivet glas kan innehålla så mycket gott !!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

God morgon Världen!

Vi bestämde igår kväll att vi skulle ha en ordentlig sovmorgon....
Men när klockan var 7:38 så kunde jag inte sova längre, småfåglarna satt nästan och skrek fem meter bakom vårat sovrumsfönster, och solens strålar lyckades smita in mellan den svarta rullgardinen och fönstret, det gick helt enkelt inte att sova längre...

Den svenska skärgårdsmorgonen visade sig i sina bästa kläder, solen skiner, det blåser lite svala vindar, ekorren prasslar lite i tallen ovanför där jag lättar på morgontoaletten...

I viken nedanför ligger några segelbåtar som tagit nattvila och i skydd mot vinden, men de är redan igång med att rassla med ankarkättingen, de är alltid så tidiga, bråttom att utforska resten av våra tusentalet skär som ligger utspridda i Östersjön...

Trutarna seglar efter en skärgårdsbåt hoppas på att köket ska spola ut några matrester efter i propellerskummet bakom den...

Det är många som redan är vakna, och som inte härjade runt bland bland barskåpet eller kylskåpet igår kväll, och en bland dessa är jag, och jag är glad för detta...

Här står jag och har hela dagen framför mig, jag behöver inte sova bort bakruset, och mitt huvud börja redan planera vad jag skall använda dagen till.
Kanske åka ut i strömmen och rycka ett par hinkar strömming, eller ta täcket och lägga mig i hängmattan och bara titta och lyssna på vad naturen försöker säga mig...

Min själ säger mig, att jag gör rätt, vad jag än gör, förutom tar det första glaset...

Mors Berra!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej och en god morgon Berra!
Du har en superfin blogg något att vara stolt över.
Massor av kramar till dig.Ana


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra!

Låter underbart, njut av livet och ta tillvara stunden och ögonblicken! Ha en skön söndag i morgon tillsammans med familjen!

Lise


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej igen, världen!

Det är lördagskväll och det är nästan kolsvart ute, vi är på landet och här är det verkligen kolsvart.
Grillen har svalnat och fläskarre'n är uppäten, kvar på borden står vinglasen med fingeravtryck på, strax intill de fladdrande stearinljusen...

Här dricker alla ur vinglasen, men det är bara mor i huset som verkligen har vin i sitt glas..
Men det är ingen fart i henne, jag har bara slagit upp ett glas, det räckte till både som fördrink och måltidsdryck, så hon kvalar knappast till a-laget...
Hon dricker för att det är gott, inte för att uppnå en viss form av berusning, märkligt!

Grabben har somnat under fleecepläden, för det är lite ruggigt i stugan, den hinner inte bli riktigt ljummen på så kort tid, det kommer att bli en upplevelse att krypa ner i de svinkalla lakanen...

Jag ska snart gå ut på berget och suga på min garre, det brukar jag gör någon gång då och då, det är väl den enda "berusningen" jag tillåter mig numera, visst det hade varit ballt att ha med sig konjakskupan också, men man kan inte få allt här i livet, så den är numera borträknad!

Får passa mig i trappan ner till gräsmattan, det brukar sitta en padda och "slicka i sig" gråsuggorna där, och han har funnits där de senaste fem åren och jag vill inte trampa ihjäl honom.
Ovan mig brukar två fladdermöss åka rally i luften, de är verkligen luftens stora nattakrobater, man har fullt sjå och hänga med att se vart de tar vägen hela tiden...

Det finns tusen olika anledningar till att man ska hålla sig nykter, det finns så mycket annat man aldrig hinner se när ögonen lirar runt som pingpongbollar i huvudet...
Det bästa av allt är att vakna upp i morgon, utan att må dåligt...

Att insupa morgonluft och lyssna på fågelsång är något alldeles speciellt, allra helst utan ångest.
Och den hålls enklast borta med att inte dricka något alkoholhaltigt alls...

Jag önskar att ni också får uppleva en positiv morgonupplevelse, och det är samma recept på den som med ångesten...

Lycka till! /Stugsittar-Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Kram på er alla skrev ett långt inlägg under Kvinna-mamma46:s tråd, med tankar till er alla!
Lise


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra.

Tack för dom orden. Värmer!

diagnostiserad depression med rätt att hänga! Finns nog inte en gång som jag inte skrattat högt när jag läst dina inlägg. ´Du är duktig på att skriva och har en härlig humor. Humor kommer man långt med, den är befriande för oss deprimerade utbrända själar som finns här.

Jag är också väldigt glad för att jag funnit detta forum. Det ger mig jättemycket och jag har en helt annan chans att lyssna och dela än vad jag fick i AA. Och på något sätt större chans att hjälpa. Hoppas jag.

Och Mie, du har en vacker själ. Du ger så mycket till alla här, många i din sits hade säkert varit bitter på alkisar...

Ibland tror jag det är värre för er anhöriga. Ni ser, ni vill, ni kan hjälpa men får inte. Måste vara frustrerande.

Kram på er!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra...

Var bara dej själv så löser det sig....

Du har väldigt starka tankar & ord, som gör att man tar dej för en väldigt stark person som tål det mesta.
Förvisso är du stark... men du tål inte allt...
Det gör ingen.

Grotta inte ner dej mer i det nu.
Bra att det börjar bli skorpor på såren...det betyder att du läker... <3...

Det är inte meningen att alla människor ska ha samma tankar & värderingar. Då blir det ingen diskussion.
Ibland trampar jag på ngn öm tå & ibland blir jag lite puttad på.
Tillhör livet.
Även om jag såklart skulle föredra att alla alltid sa bra saker om mej...(fniss)

Därför blir jag oerhört glad när du säger att jag har en vacker själ...TACK!.... / Mie.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Tack Mie, tack Pia!

Ni har vackra själar, vet ni det?
Ni piggar upp när man behöver det som bäst, sträcker ut en hand när man har fallit...

Har lite skrubbsår på knäna och några hål i byxbenen...
Men det största hålet kom nog i självförtroendet och självtilliten...

Jag behövde inte det här, eller så var jag bara i en känslig period...
Tålde väl inte kritik just nu, trodde jag gjorde något bra...
Kunde ha fräst ifrån med mycket värre ordval, men valde den diplomatiska vägen...
Vet inte vilket som hade känts bäst, jag är fortfarande en stolt person..

Ältar problemet fram och tillbaka...
Enda trösten jag hittar är ju att jag är diagnostiserad deprimerad,
"Berra 007, med rätt att vara hängig"

Tänkte att nu ger jag upp, sk-ter i det här, ni får klara er utan mig!
Men det är ju jag som behöver det här, jag är ju nästan beroende av att läsa er andras rader..
Jag har under den här tiden lärt känna många av er, och när jag tog hejdå förra gången så fick jag abstinens efter bara några dagar, det finns inget likadant ställe att hänga på...

Ni är alla unika och fantastiska människor, och jag behöver er...
Det här är "min lilla hemlighet" och mitt andningshål, och det känns som om jag har lyckats fördriva alkolholen in i hörnet och har kontroll över den, så är det samvaron här som jag gillar..

Så jag har nog funtat färdigt, ni bli inte av med mig än på ett tag, men jag tänker nog ta det lugnare med påhejjandet...

Men jag är av en känslig natur, och har man nu kört in handen i getingboet så får man ta hand om svärmen också, så nu är jag pissed och har många PMS-svallvågor att ta hand om...
Så blir det körigt en gång till, så skiter jag i den diplomatiska vägen och kommer att vara ångerfull över alla "välformulerade" ord i efterhand..

För det är sånna som JAG som sätter kärlek och tillit på prov...

Berra med sårskorpor...


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra...

Det ironiska är att du inte är på anhörigsidan ens...

Du bryr dej på ett bra sätt.
Det är många med mej som gillar det du skriver.
Grejen här var tror jag att man inte kommit så långt att man förstår att det ens finns ngt som heter medberoende...
Att man inte förstår att ibland är det just att släppa taget som gör underverk...

Jag som anhörig måste inte finnas vid den beroendes sida hela tiden för det gör ingen nytta utan snarare tvärtom... jag möjlig gör den beroendes drickande / drogande.
Han / hon får aldrig ta sina egna konsekvenser för den anhörige är alltid där & sopar...
Låter inte han/hon falla & slå sig...för den anhörige finns där & kastar ut mjuka kuddar...

Det innebär inte att jag har gett upp hoppet om min anhörig.
Jag måste visa att jag inte accepterar dennes drickande/drogande.
Att han / hon har ett val.

Du beskriver alltid detta med en enorm själdistans, självkännedom , humor & lite ironi...
Det gör att det blir en intressant läsning även om det i många fall är tragiskt.

Jag håller alltid med dej & gillar ditt tänk.
Många kramar från Mie.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra.

Lägg inte av. Det är ju känsliga ämnen vi diskuterar här, ibland är inte någon mogen för att höra "sanningar". Ibland är inte den enas sanning den andres.

Klart att man trampar på någon öm tå, känns som jag oxå gjort det. Vi skriver från hjärtat och ibland har vi rätt, ibland fel men det är väl det ett forum är till för?

Vi alkisar utgår från oss själva, vet hur drivna vi var. Att vi var tvungna att nå botten, och att vägen dit blir längre när vi har medberoende som "stöttar". Och alla anhöriga är inte lika medberoende. Det beror ju sig på om man bor tillsammans, vilken relation man har osv. Men det är säkert inte lika för alla ens någon.
Jag vet inte vad jag hade varit idag om min familj vänt mig ryggen. Kanske suttit på en bänk nu eller i en etta i miserabelt skick eller borta. Eller nykter. Men om om inte hade varit???

Ingen vet något. Vi tänker och spånar och försöker hjälpa oss själva och andra.

Fortsätt må bra Berra, det är härligt hur din livsglädje spirar. Låt inte detta tynga dig, din nykterhet är det viktigaste av allt. Tänk sinnesrobönen!

/Pia


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Tack Mie!

för att du finns, och stöttar (på andra stället..)..

Jag vet inte, det tog hårt, och ordvalen var stingande...
Mår faktiskt inget bra just nu...

Funderar skarpt på vad jag håller på med, borde kanske lägga av, sluta bry mig..

Måste fundera ett tag, vi hörs...

Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra...

Du känns gladare & verkar må mkt bättre.
Jag blir så glad för din skull.

Du är verkligen värd lugn & ro i ditt liv.
Värd att få må bra.

Ta ingen skit... / Mie.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

God kväll, Världen...!

Just nu så har vi haft klassföräldrar här hemma, och vi har diskuterat nästa klassresa gemensamt...

Vi har haft som tradition att dricka lite öl&vin, och gjorde så detta även denna gång...
Inga kopiösa mängder, det är ju trots allt bara en vanlig tisdagskväll, men det blir avslappnat och trevligt, vi skrattar gott och det är inte alltid vi håller oss till kärnämnet, men det spelar ingen roll, huvudsaken att vi umgås och har det som sagt, trevligt!

Ingen, absolut ingen reflekterade över att jag inte drack vin, visserligen cola i ett vinglas, men ingen kom ens med en fråga, det kändes avslappnat och skönt, tycker jag...
Ok jag åkte kors och tvärs för att hämta/lämna på träningarna, men när jag "hade gått av mitt pass" så borde jag ju "ha druckit ikapp alla andra", om det var för ett halvår sedan ja...
Men inte nu, och vet ni?, det känns så bra...

Livet behöver inte alls bli komplicerat, det är "bara" att säga nej, nej till sig själv och acceptera beslutet, det finns inga andra alternativ, sluta tvivla och deppa, skratta och häng med istället!

Och jag mår bra nu, imorgon bitti, hela Onsdagen, och resten av hela veckan...
Jag byter inte ut 168 timmars må bra, mot 2 timmars kul, no way!

Skulle du?
Troligen inte heller, om man tänker logiskt, men det gör man ju inte när man väl har börjat dricka..

Veckan har snart kommit halvägs, och det finns inget att "belöna" en arbetsvecka med i helgen som innehåller alkohol längre, min belöning finns i att få vila, och ta sig lite frid...

Märkligt egentligen, det gör inte längre "ont" att ta helg, för ångesten gör inte längre sitt intrång i den, det borde alla få känna, egentligen...

Nu ska jag fortsätta att "må bra" ett tag, hoppas att ni kan göra detsamma!

Mors Berra!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra & hela världen...

"Den som vågar möta livet får vetskap..."
Den som inte vågar, får leva ensam i mörkrets ovisshet.

Ngn satt i köket & grät... & ngn låg i sängen & sov...
Sällan grät jag med tårar även om det hände...
All gråt inombords tär på känslorna som sakta sakta dör.
Till slut försvinner kärleken & ersätts med ngt annat inte lika trevligt.
Likgiltighet...
Det onda överväger det goda.

Hur gick det till?
När hände det?
Varför?

Jag gjorde allt & lite till...
Det hjälpte inte.
Nu måste jag gå vidare tillsammans med dem som vågar möta livet...
Läka min själ.

Livet är till för att levas... inte bara alla andra... utan jag oxå... / Mie.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

God morgon Berra!
Har varit och arbetstränat idag.
Jag föröker göra mitt bästa men det känns som jag borde göra mera.
Och mitt minne är inte kul att få dras med.
Vi har investerat i en spikmatta som jag har leggat på en stund nu på em.
Man får väl ge den en chans.
Må så gott i det lite kallare vårvädret.Ana


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

God Morgon Världen!

Att kunna säga det är nog så förklarande, God Morgon Världen!
Man hälsar dagen med en önskan om en god och just en morgon...
Världen repsresenterar att man vill upptäcka världen, allt man vill se...

Hade jag varit bakfull och velat sova, så hade det nog låtit, "Dra åt helvete allihopa!"
Kom inte hit och stör mig, oavett vem du nu än är, låt mig vara!
Låt mig få vara själv med min bakfullhet och mina plågande tankar...
Att vara bakfull är en själviskhet, åtminstone för oss, när man var yngre sökte man sina gemåler varje morgon och man tävlade om vem som mådde sämst, vem som hade kräkts etc...

Det gäller inte nu, nu sitter eller ligger vi i vår ensamhet trots att vi har en familj, en familj som säkerligen lider med oss, men låter oss vara för att vi vill det, eller har sagt det...
För att vi vill vara ensamma, för att vi skäms, vi är dåliga människor som super...
Super gör de som brukar alkohol på ett felaktigt sätt, det gör du, det gör jag, men långt ifrån alla.

Många andra gör det också, men det är inte föringande eller förlåtande för din del, vad hjälper det att andra super också, det hjälper inte dig i din situation, inte din familj heller...

Sitter någon och gråter i köket?, det låter så, men det vet inte du, för du ligger i sängen och är bakfull...
I ditt inre växer ytterligare en klump likt cancern, det är kanske för att DU min vän ligger i sängen och är bakfull någon sitter och gråter i köket???

Men du vet inte säkert, för du ligger och är bakfull i sängen....
Endast om du vågar kliva ur din säng, och möta livet så får du vetskap...
Den som vågar möta livet, får vetskap...

Den som vågar kliva ur sängen och möta livet, vågar säga: God Morgon Världen!

Möt livet, inte ångesten!

Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

God morgon Berra!
Det låter helt underbart med hav och måsar.
Ha en skön söndag.ana


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

BRA BERRA...

Livet har återvänt...
Du har hittat rätt, & du är superduktig.

Ta med dej kameran ut på farstubron... frys några kvittrande fåglar, el en liten snigel...
Se det du inte såg förra året...

Kram Mie...


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Go'morgon världen!

Har nu i helgen utsatt mig för mina senaste stora prövningar...
Och jag passerade testen med stort MVG...

Jag var rädd för att inte klara av att var på landet med grillen och rödvin...
Bastun och ölen, hela vistelsen på landet är förknippad med alkoholförtäring...

Vi öppnade landet efter ett halvår i träda, och jag har aldrig varit där ute nykter, det var ovant att inte släpa med ut en back starköl, det blev att suga på några läskburkar istället...

Och vet ni det funkar faktiskt, det är fortfarande "bara" en "mind-business", bara en tankeverksamhet som skall kopplas bort...

Det handlar bara om att tänka bort rutinen, jag dricker bara för att jag är törstig (men måste sluta med sötsliskigt läsk, kanske smakvatten istället...).

Det blir lite konstigt efter middagen då man mätt brukar sitta och sippa på vinglaset och umgås, det blir mycket drickandes på colan, lite i onödan känns det som...
Men det vktigaste, DET FUNKAR!

Så nu har jag inte längre några några stora "problemområden" att "ta hand om", ja möjligen midsommar då, men det är bara ett tillfälle, och det känns inte överhängande precis...

Jag kan just nu hänga med hela kvällen, somnar inte framför TV'n, sover inte bort nästa dag, utan kliver upp i hygglig tid, ställer mig på hustrappan i bara kalsongerna, lyssnar på fågelkvittretoch måsarna, tittar ut över havet som glittrar i sin bästa morgonsol...

..och funderar, "va f-n var det jag höll på med förra året egentligen???"

Mors Berra!