Senaste kommentarerna i forumet

stavade nog fel, men vad spelar det för roll. Tack vad glad jag blir att du muränan har det bra. Ska absolut testa 100 procent blåbär även om jag tycker det låter underligt. Jag ser ljust på framtiden nu även om jag inte hoppar omkring. Men jag kan dra på smilbanden nu, kände mig som en stel gipsdocka närjag mådde som sämst. Ska försöka leva dag för dag en liten bit i taget. Har varit duktig och mediterat varje morgon även om vissa mornar känts motiga. Ger mig tillbaka ett lugn jag knappt trodde vara möjligt. Min man är fortfarande nykter och det känns bra. Trevande börjar vi hitta tillbaka till något nytt. Kramas mycket och pratar om A. Har nog invaggats i någon slags trygghet. Vet oxså att ett återfall skulle rasera allt. Själv känner jag att jag bara har ett val, och det är att leva nykter.
Idag ska jag vara tacksam för allt jag redan har.
Konstnären

God morgon vännen!

Äntligen tillbaka igen allihop! :-) Jösses, och jag som trodde för ett tag sedan att jag nog inte behöver forumet så mycket... eller hur!? Har SAKNAT dig jättemycket! Kommit på mig flera gånger med att gå och fundera hur du har det och vad du gör för något.

Grattis till oxfilén! Vet precis hur långt inne det sitter med blodig biff utan a. Men vi ska inte fokusera på vad vi missar här i livet. Vi ska fokusera på allt fint och gott som vi nu får tillgång till istället. Allt som vi tidigare inte sett, inte orkat med, rationaliserat/prioriterat bort. Jag älskar en blodig biff. Riktigt tjock och blodig ska den vara... he he he Varför ska vi avstå det bara för att vi inte får dricka vin till? Nä - in med tallrikarna - nu ska här ätas. (OK - jag VET - ur ekologisk/biologisk/miljöhänsyn så... jag VET).

Måste tipsa om systemets blåbär. Trodde det var ett skämt först: 100% blåbär. Men den funkar faktiskt bättre än hittepåalkoholfrittrödvin. :-D Inget sött slisk alltså!

Vad fint att du får ordentliga promenader och att du är duktig med meditationen. Jag är USEL på båda. Tar mig inte tid. Grrrrrrr!

Ha nu en underbar måndag och ta hand om dig! Största kramen

kunnat komma in på forumet sedan i torsdags. Helt jävla maktlös har jag varit. Kanske lite rensning från adm. Behöver tydligen forumet mer än vad jag tror. I alla fall skönt att vara här igen.
God morgon alla vänner
Konstnären

... ville bara bemöta ditt inlägg - jag minns så väl en liknande känsla när jag nästan bara kände att känslorna var borta: det kändes som att alla andra älskade sina alkoholister, som att de hade förståelse, överseende och oändligt med kärlek och jag skämdes lite för att jag inte kände på samma sätt.
Det krävs mycket av oss för att förstå att vi får tänka på oss själva!!

Kramar till dig!

och besök av mannen i helgen.Jag har tyckt att han varit lite kort och nonchig och stannade därför upp honom nu i helgen.Vill du verkligen det här?
Ja! svarade han med eftertryck.Då bad jag om lite mer feedback i form av telefonsamtal osv.Då får vi se då.Annars en lugn helg med lite tapetserande och många timmars nattsömn.Det känns att mörkret är här.Han har nu varit nykter i 8 dagar vad jag vet.Då kommer vi snart till brytet då han brukar ha svårt att stå emot. 10-14 dagar emellan drickperioderna har mönstret varit i sommar.Men han ska börja jobba igen nu efter semester och sjukskrivning i nästan 10 veckor.

Känns lättande att det går att komma in igen. Inser att jag saknade forumet.
Ny jobbvecka, skönt att veta att jag är helt nykter, och inte behöver undra om gårdagens konsumtion skulle påverka min pigghet och alerthet idag.

Ha en bra måndag allihop!

Kram till den som behöver och eller vill ha en.

Kan vara ett bra steg att gå vidare med. Tar inte alltför lång tid o goa nu i kylan på morgonen

Kan vara ett bra steg att gå vidare med. Tar inte alltför lång tid o goa nu i kylan på morgonen

Ligger i soffan efter jobbet och slappar på tv:n.
Vet inte varför jag loggar in på forumet,men det hjälper mig i processen i att må bättre.
Det blir färre och färre dagar som jag mår dåligt och det är så underbart.
Har redan bott 5månader i nya boendet som jag stortrivs i.
Har jobbat hela helgen,men hann vara på en trevlig tjejträff i Lördags.
Min nya kille var hemma och hade myskväll med sina barn,men kom hem till mig i morse och hälsade på en stund.
Känns fortfarande så bra,blir så lugn och har det så bra med honom.
Glad,fin trygg och ansvarstagande som jag inte upplevt på mycket länge med idioten som jag tycker att han är.
Jag har verkligen levt i ett destruktivt förhållande som tärde och satt sina spår.....men så stolt att jag insåg och gick innan jag gick under mer än vad jag gjorde.
Nu har jag fått mitt liv tillbaka som varje människa har rätt till.
Önskar bara att sonen kan få må bättre snart,men påverkas såklart av sin pappa forfarande som sviker såklart......

Sjukt egentligen att vara så glad och nöjd över något helt normalt, men ni vet ju att för oss i den här situationen är det något att vara stolt och tacksam för :) :)

:)

En vecka och en dag :)

Tack alla♥. Hoppas ingen tog illa vid sig. Var inte min mening. Det är bara såå svårt allting.

på alla halsdukar jag har och håller på att sticka. Måste.lära.mig.sticka.vantar/mössa/tröja/vadfansomhelstannat.

Du är så långt ifrån noll man kan komma. Klart att det suger med en krash men du verkar se på det med väldigt sunda ögon. Tack för att du delar med dig i medgång såväl som motgång.

Kram

Det var på tiden att sidan kom upp igen. Funderade för någon vecka sedan vad forumet egentligen betyder för mig och hur jag skulle hantera att vara i från det. Nu vet jag ju det! Jag har märkt att alkoholhjälpen är en viktig ventil för mig mig just nu. Jag har försökt logga in flera ggr under helgen dels för att få ut lite tankar som kommit upp och dels att få höra hur det är med alla fina som jag följer här. Det känns i alla fall tryggt på något sätt att forumet är up and running igen. Hoppas ni haft en fin allhelgonahelg därute.

För min del blev det inte så att jag gick till någon kyrkogård. Men jag svenska kyrkan har en så fin kampanj där man kan tända ett ljus online som sedan tänds i ett träd på en av fyra kyrkogårdar i Sverige. Jag har tänt och lämnat ett meddelande för några av de mina som lämnat. Här kan man tända ett ljus: http://be.svenskakyrkan.se/#/mittljus?utm_source=kampanjen%20mitt%20lju…

Det är mörkt nu.

Kära vänner.
Jag hade bara några dagar kvar till 5 månader utan alkohol. Igår sabbade jag det efter en mycket märklig och stressande dag. Att jag inte förstod varningssignalerna gör mig fruktansvärt besviken. Nu har jag haft sån svår ångest och bakfylla idag. Vad jag ändå känner och upplever är glädje över att jag vet att detta snedsteg inte kommer leda till mer dricka. Jag är så färdig med det. Jag tänker istället att en fylla på 5 månader är väldigt bra. Visst är jag besviken, men jag kommer inte börja räkna från noll igen. Aldrig.
Dessutom blev jag brutalt påmind om hur lite jag önskar ha alkoholen tillbaka i mitt liv. Det som är mest otäckt är att det gamla dryckesmönstret nästan var ännu värre igår kväll. Det finns inga som helst möjligheter att lära mig vara måttlig. Det vill jag inte heller försöka vara. Stingo skrev att jag skulle kanske försöka göra en inre resa istället för en yttre resa med cykel eller annan prestation. Det är precis så jag tänker göra. Nu ska det inre kaoset jobbas på. Min resa fortsätter trots den kraftiga sladd jag hade igår.
Sov gott.
LP

.

Kan det vara alkoholen du försökte döda?Som vägrade sluta blöda.Din sorg över att mista drogen som visserligen krymper och alkoholens grepp över dig som också krymper.
Tänk bort det som trams om du vill men det var min första reaktion när jag läste ditt inlägg.Andra drömtydare kanske lägger sig i det här och har något vettigare att komma med.Hoppas du inte misstycker min något vrickade tolkning.

Först av allt hoppas jag att du med hjälp av dina insikter och all det klokskap du samlat i nykterheten lyckas mota deppigheten innan den får en chans att bita sig fast. Tänker då på att ägna dig mer åt saker som du verkligen gillar? Tänker på dina berättelser från exempelvis stugan och den positiva energi som produktivt fix verkar ge dig. Har funderat på om du har den ventilen i vardagen hemma i jobbsvängen?

Som du vet läste jag nästan allt av din tråd i början av min nykterhet. Jag har så många gånger berättat att dina tankar och din egen resa har sporrat mig. Men visst, kanske går det inte att spruta ur sig aktuella inlägg, med din skärpa, hur många som helst eller hur länge som helst. Du skulle ju kunna återkomma när det passar, när du har en tanke du vill dela? Jag känner själv att jag inte har så mycket att berätta idag, och inte har behovet/tiden att följa allt som skrivs i alla trådar. Vissa medlemmar skriver en massa bra saker, och ibland vill jag slänga iväg en reflektion, men det är inte alltid det känns meningsfullt, eller att jag ska babbla in i en pågående dialog. Behovet av att skriva är nog som störst i början av nykterheten när vi behöver bolla våra tankar med andra, och fortfarande förundras över att vi inte är ensamma i vår taskiga relation till alkoholen. En period när vi behöver lära känna oss själva, och då är det enormt värdefullt att få ta del av andras erfarenhet. Främst av er som gick före oss på vägen.

Tre tusen inlägg, och alla med mycket substans och skärpa! Har själv varit medlem i fyra år varav tre frånvarande i "kontrollerat drickande" som jag inbillade mig att det rörde sig om. På den tiden har det blivit nästan 400 inlägg i min tråd. Den börjar som så många andras med ett stort hjälp, jag dör,har sabbat mitt liv. En drinkare av min kaliber tillkommer ett par gånger i veckan i genomsnitt, och allas berättelse är lika viktig och unik, fast ändå ganska så lika. Många inlägg kan tyckas, men försvinnande lite mot tre tusen ;-) Vissa lyckas i och för sig skriva ihop 400 på ett par veckor eller en månad.

Säkert handlar det - som så mycket annat i livet - om ett visst behov av bekräftelse. Att det känns bra om vi vet att det vi skriver gör skillnad. Att bli lästa och sedda. Du har gjort din beskärda del av skillnad, och du har blivit sedd och hörd. Allt finns ju kvar i din tråd och det är tur det. Oavsett om du fortsätter skriva eller inte, för jag hoppas du gör det Berra! Kanske när du har något du vill pränta ner för dig själv, istället för att känna någon form av press att du ska leverera - bara för att....

Problemet OM du skulle sluta att skriva är att din tråd skulle börja glida ner i forumets "gömda" regioner. Där finns det så många fantastiska berättelser, så egentligen skulle det inte behövas nya skribenter eller inlägg. Skulle nog tro att forumet idag är näst intill komplett med alla aspekter, tankar och sanningar om hur det är att ändra sitt förhållande till drickat, eller skippa drickat som är det bästa för det flesta av oss. Jag tror att de flesta läser i nya inlägg hela tiden, och när vi hittar något vi fastnar för kanske vi läser oss tillbaka i personens tråd. Av den anledningen skulle jag tycka det vore obra att även din tråd gled från topplistan! Därför kanske det är dax att skriva boken vi tjatat om nu i vinter? Tratta ner 3000 inlägg i en pocket så har du "boken" som kommer att vara ett referensverk här på forumet i all framtid.

För mig är du enormt värdefull

Ta vara på dig Berra!

//PP

... var helt fruktansvärd. Lucas blir attackerad av ett gult kattdjur. Jag får syn på en låda med knivar och tar en i varje hand. Och så sätter jag kniven i djuret. Men plötsligt har det krympt på nåt sätt, och dessutom behöver jag byta grepp. Så jag gör ett nytt försök men hamnar inte i nacken utan längre upp mot huvudet. Jag skär och jag skär men det slutar aldrig blöda och djuret vill aldrig dö. Så vaknar jag med en hög snyftning.
I morse sen hade jag den där drömmen i mig fortfarande och jag blev så vansinnigt ledsen. På grund av min egen rädsla åsamkade jag djuret skada och plåga. Kunde inte sluta gråta.

Måste skriva ner det här lite snabbt för det var så starkt och jag är fortfarande alldeles upp och ner. Det var sån här urgråt också, häftig och het och kallsupig i näsan. Hej så länge.

Tack för dina fina rader till mig. Ja, det är skönt att skönja ljuset igen. För ett par år sedan gjorde jag som du blandade antidepp och alkohol det var ingen bra kombination kan jag skriva under på. Skönt att det går bra för dig. Just nu söker jag med ljus och lykta efter någon slags gemenskap för nyktra människor. Det finns ju aa, men det är inte dom jag menar. Riktig vänskap utan alkohol. Svårt när man kommit upp lite i åren. Kyrkogårdar har alltid gett mig lugn och ro. När jag var en liten flicka fick jag följa med min farmor på nästan alla begravningar i hennes lilla stad. Min mamma blev förbannad för jag pratade bara begravningar när jag kom. Är fortfarande fascinerad av hur allt ska bli.
En sak vet jag nu i nykterheten att jag har en hög sårbarhet i själen, tål inte minsta stress kan tycks vara bagateller för många men för mig blir det ett berg att bestiga. Pratade med en psykolog om detta och hon påstod att en missbrukarpersonlighet nästan alltid har det. Så nu är det bara att gilla läget och leva där efter, gömma sig alkodimmorna gör saker och ting mycket värre.
Ha en fin dag. Ja, muränan är som min bästa vän.
Konstnären

som inte kan släppa känslan och kärleken.Den kanske är min alldeles egen kärlek som inte är fullt besvarad.Men för mig lika levande.Om den står för riktig kärlek,medömkan eller rädsla kan jag i dagsläget inte riktigt svara på.Det får framtiden utvisa om vi hittar varann igen.Men den finns där och är stark.Den var för övrigt helt bortblåst de sista 1.5 åren i vår relation så jag var rätt säker på att detta skulle flyta ganska smärtfritt vår sk separation.

Att komma in hit och läsa era inlägg till varandra påminner om trygghet. När man som barn somnade i ett rum med ett mysigt sorl av människor som tycker om varandra och vill varandra väl. Jag är så glad att dina tabletter verkar börja kicka in Konstnären. Jag går själv på liknande och till en början drack jag samtidigt. Nu efter att jag valt nykterhet börjar jag känna att de fyller sin funktion på riktigt. Men det har tagit sin tid.

Hoppas du får en fin stund hos dina föräldrar. Jag skulle gärna åka till en kyrkogård idag, kanske tända ett ljus på någon av gravarna som inte har ett ljus. Jag känner ingen som är begravd här.

Så är det........mina känslor och vilja att vara nära honom ger mig ingen styrka att släppa kontrollen.
Ärligt sagt så vill jag inte vara nära honom för jag är rädd att hamna i samma situation .
Det med känslorna........ de inte varma längre . Det är inga pussochkram känslor. Mera som en mammakänslor.
Det är en annan sort känslor.
Den tystheten , att inte veta nåt från honom gör mig lite ledsen.
Jag är totalt medveten , att jag kan inte påverka hans situation och djupt i själen vill jag inte göra det heller.
Just nu ska jag ta en kopp kaffe , sedan blir det lite trädgårdsarbete.
Det blir ensamhelg.....ingen hemma och ingen träff med min missbrukare....
Vad är skillnaden mellan nu och då ? Ingen . Jag var ensam i ett förhållande och jag är ensam nu med , men nu slipper jag iallafall den obehagliga känslan - ser han mig idag ? Hur blir det den helg ? Ska han bekräfta mig lite mer eller måste jag höra -" säg till om du behöver sällskap så stänger jag av datorn och tar en paus i spelandet". " Vill du åka till landet ? klart , att vi gör det . ........
Jag kunde nästan göra och säga vad jag ville och möte bara en " platt " blick och såg att han håller med .......men i hans huvudet var det ett annat svar - gör för f....n vad du vill men stör mig inte.
Kram på er.