Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror jag har klarat mig på grund av min rädsla, det värsta som skulle hända nu är att jag tar ett glas vin och det går bra den gången för då är det kört. Sen känns det som om jag hatar det jäkla vinet som förstör så många underbara människor och deras familjer. Mitt hjärnspöke håller en envis monolog om att i dag är det fredag och "ett glas vin hade varit gott" osv, men som tur är så är rädslan och ilskan starkare just nu. Att öva i huvudet och att läsa här om alla som kämpar ger mig en sådan styrka till att fortsätta en dag till.
Tänk att det var 14 veckor och 4 dagar sedan vi skrev första gången, så nu tar vi ett steg till//kramar till er alla

...att man slänger bort skiten. När hände DET senast ;-)

På't igen bara, så tänker jag nu som också irriterat mig på flaskorna i barskåpet hemma!

...så går det ned så går det upp igen... har för mig det fanns en visa som började så. Men, visst är det så här i livet. Livet kliver inte på i raka linjer utan följer toppar och dalar. I dalarna gäller det att vara snäll mot sig själv och förse sig med extra mycket sådant som ger energi och livsgnista.

Härligt att du tagit dig upp från ditt hål, bra kämpat!

Kram!

Att klara högtider där man vanligtvis dricker är ju såklart en milstolpe!

Att aldrig slappna av och glömma verkar vara ett bra råd att leva efter.

...man kan ju vara med i AA bara man har en önskan om att bli nykter. Bra att höra att flera stapplat in och ut i AA. Hade sällskap från möte med en tjej som berättade att hon hela första året "tog återfall" hela tiden men sanningen var att hon drack regelbundet. Nu har hon varit nykter i många år.

Ja, ja, jag får ge det tid. Idag har jag bestämt mig för att inte dricka men det var ett enkelt beslut eftersom jag drack igår. Bävar lite inför att komma hem, maken såg nog att jag var drucken samt kommer bli förskräckt när han öppnar barskåpet där det inte längre går att dölja luften mellan flaskorna. Jag hällde ut de flaskor som var mer mina än hans, likörer och sådant som en mindre nogräknad alkis gärna häller i sig. Nu står där en flaska slivo kvar och den har jag nog gett mig på men fy urk, aldrig mer!

Nej, det får helt enkelt vara nog nu. Idag är det fredagen den 13:e. När jag var yngre hade jag jätteroligt de fredag den 13:e dagar som jag var ute och festade - det är en bra dag för mig. Om jag tar mitt beslut att ta det första beslutet idag så blir det så. Basta.

Tack Lilja, Adde,Kalla , Nynykter och alla ni andra för att ni finns här och delar med er av goda tnakar och ord, det ger mig jättemycket!

utan alkohol.
Klarat påsken och även andra festligheter utan alkohol.
Känns skönt.
Men till och från är jag rädd, för hur länge kommer jag klara det?
En dag gör jag något dumt och sedan är jag tillbaka där jag slutade rätt så snabbt.

Så jag måste komma ihåg.
Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Lycka till med er nykterhet.

Till dig Kalla, jag är imponerad av dig. Du hanterar fällorna fantastiskt. Kram!!

...till en nykter månad! Bra jobbat!
Kram från Nynykter

Känner så väl igen mig i ensamheten, men nu efter en tid med nykterhet börjar jag kräva mer och vi får väl se i framtiden om han orkar hänga med. Så mitt råd är ta inga förhastade beslut just nu när det händer så mycket i ditt liv. Min egen tidsgräns är 1 år, när jag inte flytt in i dimman under den tiden kan jag ta klart beslut.
Kramar Kalla

Jag slås igen och igen av kraften i detta forum!

Att ibland skriver flera personer i princip samma sak men med andra formuleringar och med sin egen speciella touch på det, och alltid något från de egna, personliga erfarenheterna. Det är så stärkande!

Tänker när jag dippat mentalt här och fått flera heja-rop från olika, andemeningen densamma men just KRAFTEN i att FLERA skriver samma sak, men utifrån SITT perspektiv, har gjort att jag känt mig BUREN genom svårigheterna.
Det har varit SÅN hjälp för mig för SÅ många människor kan inte ha fel!!

ADDE! Även jag skrivit något som du själv tycker och tänker är det så viktigt (för mig) att du ändå skriver ner DITT synsätt och pepp. Vi må tycka lika men vi ÄR inte lika!
För mig är det SÅN KRAFT att känna flera människors engagemang och du har ju en "gedigen " bakgrund och vi behöver din kunskap!

Nyktra helgkramar till alla-
and be careful out there..

Lilja

er som ser vägarna !! Eftersom en stor del av vår befolkning firar nyår idag så får jag väl säga Gott Nytt År :-))

där skrev väl Lilja-12 allt vad jag hade tänkt skriva :-)

Kan väl bara komplettera med att förändringen inte kommer huxflux, det tar ju sin lilla tid innan man hittar sin plats i gemenskapen. Man brukar ju säga "90 möten på 90 dagar" :-)

Försök att hitta nån du har förtroende för och skapa en liten mer personlig kontakt som kan vägleda dig in i arbetet för att få ett bra nyktert liv. Under mitt första år gick jag 3-4 gånger i veckan och vissa dagar både på lunch- och kvällsmöten. Riktiga kickar fick jag (och får fortfarande) av konventet på Gotland som alltid är under Kristi Himmelsfärdshelgen, Landsmöten och Gullbranna utanför Halmstad (första helgen i september). Det är en underbar känsla att få vara med i sådana sammanhang och få träffa vänner. Numera blir det inte så mycket möten för mig utan mer ett allmänt mingel bland alla vänner. Och en fruktansvärd massa kaffedrickande :-))

Väl mött i gemenskapen :-)

Haha, tack fina Lilja! Kan inte låta bli att dra på munnen då jag läser ditt inlägg (vi gick precis om varandra här). Nu fick du mig på lite bättre humör : )
Och du, du får gärna bossa mig, jag tycker tillochmed att det är lite skönt att bli bossad. Det är för sällan det händer, att någon bara fattar beslut åt mig. Oftast är det jag som får driva, köra tåget såattsäga. Stor kram till dig♥

Absolut! Lyssna på din inre kompass för att ha drickande människor runt sig gör det Friska Sjukt och det SJuka Friskt och som Nykter kan man tro att det är MIG det är fel på!!
SÅ funkar ju missbrukare, att ge skuld till dig!

Tänker på din vinsörplande "väninna": Hon har inte RÄTT att ta upp din tid med sitt negativa, självcentrerade svammel!! Usch och FY säger jag! Och du i ditt TILLSTÅND också! Hon borde skämmas!
ARG blir jag!! Och du som utkämpat ditt helvete ska tvingas lyssna på skit!

Du verkar bo mitt i ett vodka-bälte,du behöver NYKTRA ,sunda människor runt dig!
Det där blir ju en kamp inte bara i kvadrat utan även i kubik! Jösses Quinna, du är stark som en krigande AMazon!

Finns det inga Nyktra sammanhang du kan söka dig till? Vad som helst bara det är nyktert?
Du behöver få känna det Normala! Vad som helst! Kanske en frimärksklubb (hehe), vad vet jag..
Skämt åsido, det ligger lite allvar i det. på mindre orter får man inte vara så kräsen!Bara folk har en någorlunda nykter livsstil med ordning kan vara en hjälp.

Nästa gång du åker hem till en väninna som du märker druckit; VÄND i dörren. DRICK inte kaffe! Utsätt dig inte för detta!

ursäkta om jag blir bossig och engagerad men jag vet så väl hur arg man blir på dessa drickjönsar man ska ta "hänsyn" till. Min bror har alltid fyllt upp hela vårt hem med antingen sitt drickande, sin fylla, sina analyser hur "fel" alla andra är och sen hans "återhämtning", innan nästa period..

Ta HAND om dig själv Viktoria!Du är värd DET BÄSTA efter det mastodont-jobb du lagt ner!!

KRAMAR!!
Lilja

Tack A. Ja, jag har i mitt huvud (och här) börjat känna på formuleringar som beskriver kärnan i det jag upplever. Ska så småningom formulera det, kanske skriva ner för att mottagaren (mannen) ska kunna läsa det hellre än ytterligare en diskussion som bara urartar i ett ordkrig där jag anklagar och han har fullt upp att hitta försvar eller flyktvägar snarare än att lyssna in vad jag eg säger.
Inre kompassen stämmer nog, men vad gör jag med informationen kompassen ger mig? Hur ska jag handla? Det är ju det som är dilemmat. Tanken har slagit mig att bara lämna allt, leta nya miljöer och sammanhang utifrån min nya livsväg. Men det är ju inte så enkelt rent praktiskt alltid. Ja, samhället jag leveri är begränsat till storlek och utbud. Alkoholkulturen stark. Vi har diskuterat flytt ett flertal ggr under de senaste åren (med mig som drivande), men med ett företag som är väl etablerat på nuvarande orten är det inte helt enkelt att riva upp och börja om. Vet att det talas mycket om att gå utanför sin "safetyzon" i dessa dagar, men det gör jag i så många andra val, så det känns som att det är av stor vikt att vår ekonomiska och arbetsmässiga situation är stabil som nu, utmaningarna bjuder livet på ändå verkar det som. Måste ha någon plattform som är stabil.
Nå, varje steg är ett steg framåt, i någon riktning.
Idag väntar en lång arbetsdag, önskar er en fin avslutning på veckan♥

Jag har väl med en druckens envishet skrivit samma sak massor av gånger men GUD vad jag känner igen mig i dina känslor runt AA!!

Jag har också setat som en fågelholk i fejset, njutit av gemenskap men samtidigt känt men "HUR ska detta RÄCKA för mig, dessa monologer är inte nog för mig, även om det sannerligen ger massor av "må-bra-hormon"

Idag (nej igår) firade jag 1 månads nykterhet.
Jag säger INTE att jag kommer att vara nykter resten av mitt liv utan att jag fattar beslutet IDAG!

Och att gå hos en alkoholterapeut som vänligt men MYCKET bestämt spände ögonen i mig och förklarade "ska du gå här vill jag att du är nykter. Klarar du inte det sätter vi in antabus"

Han är en stor hjälp för mig för där kan jag prata om saker som liksom inte funkar på AA.
Igen: man behöver stöd från ALLA flanker! Fler allierade!!

Har du jobbigt i äktenskapet bidrar det på sitt speciella sätt till drickandet tror jag.
Först nu som skild en tid och frånkopplat ett sanslöst dåligt förhållande som sög enorm energi och livskraft, ser jag hur jag jag missbrukat mig själv och mina krafter.

Förvisso, vi ska inte "skylla" på omvärdesfaktorer för att rättfärdiga vårt drickande men livssituationen spelar naturligtvis roll!
Träffade mitt ex kort häromdagen och kunde genast känna ett sug att dricka!! Han är fasen som en trigger så jag förstår hur mycket det påverkat!

Kära Stigsdotter, jag kan bara säga att jag i flera år stapplade in och ut på AA-möten, fick hjälp, drack igen, gick inte dit, drack, gick dit, fick hjälp, tyckte ibland att det INTE hjälpte, drack, gick dit, fick hjälp..Snacka om Vilse i Pannkakan (gud vilket bra uttryck, jag blev så full i skratt och kom att tänka på detta numera kult-förklarade barnprogram som vi genomled!)

För mig just nu skulle det INTE räcka med AA!! Igår var jobbig och som tur var hade jag tid hos alkoholterapeut och sen snabbt in på detta forum och läsa!

Visst är det DU som måste göra jobbet, javisst, men du kan behöva MER draghjälp än AA och Forumet!
Den inre kampen man behöver få hjälp med och de personliga eller relationsmässiga problem man har runt sig, det blir som en giftig soppa till slut som man känner sig tvingad att äta och på det bli NYKTER!

Du har så mycket kraft i dig STigsdotter! Du är en överlevare och ett maskrosbarn!

Ha en fin Helg nu!
Forumet står på din sida!
Liljakramar

dina senaste inlägg. Min föreställning är att ni lever i ett samhälle där alkohol är norm, du skriver att ingen du känner är helnykterist. Om samhället är litet och fysiskt begränsat och ni är en del av umgänget/samvaron är det lätt att förstå hur svårt det är - och vilken insats du har gjort! Det placerar också lill* i sammanhanget... jag försöker tänka mig in... Och tänker igenom hur det är där jag lever. Här är också alkoholkulturen starkt utbredd och visst umgänge har upphört i och med vår nykterhet. Jag, som du, har gått rak och oberört nykter och Mm har undvikit en del situationer. Ett nära parumgänge upphörde i och med deras skilsmässa - det nya som tillkommit med ny partner har varit nyktert från vårt håll och det är ansträngt men det bekommer varken Mm eller mig. Vårt "närmaste" umgänge har funnit sig tillrätta och i de sammanhangen dricker alla mycket mindre.

Du skriver "Den stora sorgen och besvikelsen gäller alltså mannen ser jag tydligt då jag skriver. Största orsaken till min oro är han och vad han direkt eller indirekt utsätter mig för av det jag själv valt bort." Visst är det fantastiskt att skriva - plötsligt ser man på papperet (skärmen) vad det är som rör sig på insidan. Jag hoppas att du hittar kraft och väg att förmedla din oro till honom på ett "bra" sätt... utifrån DIG, det du ser och känner och utifrån DINA behov. Ta dig god tid att formulera dig så att det du säger är förankrat långt inifrån och i överensstämmelse med din inre kompass.

Kram till dig och allt det bästa! / A

heller hur AA kan hjälpa... men ta vara på det goda du får med öppet sinne och ge dig och AA tid. Vi vet ju att AA hjälpt många, många. Sök annan hjälp också där du kan få "svar" och annan slags bekräftelse. Och fortsätt här på denna speciella plats. Du har helt rätt i att det inte finns "quick fix", att du jobbet måste du göra själv. Du, berätta för mannen där i sängen om din ensamhet, att du längtar efter honom (gör du?) och behöver honom. Kram / mt

möttes i in- och utloggningen:) Lita på din inre kompass - du ser att vi sett den. Lita på dina känslor och reaktioner. Du är inte överkänslig! Det är sunda reaktioner på en osund omgivning. Vi är många medberoende och självvalt nyktra som känner igen det där... jag tror att den nyktra (klara i tanken) blir en spegel de drickande inte vill se sin bild i. Tänker inte själv så klart nu (fastän nykter förstås:) och orkar inte vinnlägga mig om formuleringar men måste svara... jag tror det var din närvaro här som gjorde att jag måste stiga upp och kolla läget. Jag är väl också liet överkänslig - och det är jag så gärna:) Kram på dig och klapp till lill* - återkommer ♥ / A

satt här och var ledsen i min ensamhet, snurrade runt på forumet och stötte på detta inlägg från dig till mig där jag inte hade hittat det tidigare. Tack för stödet Lilja, vad glad jag blev att hitta detta inlägg!!! jag skall tänka på ditt råd att ta hjälp från andra människor. För nog har jag fattat det redan, jag klarar inte det ensam. Samtidigt känner jag mig lite kluven just till detta, att förvänta sig hjälpen från någon annan istället för innifrån mig själv.

Som en läkare sa till mig, där finns så många missbrukare som valsar runt inom vården, de har fått alla verktyg men inser inte att de själva måste använda sig av dem, det kommer inte lösa sig av sig självt, man måste anstränga sig för att någonting skall hända. Jag tänker att AA är mitt sista halmstrå, jag har annars alla verktyg som behövs men jag klarar inte av att själv lyfta dem och använda mig av dem, Kanske att jag slänger iväg ett SMS nästa gång till någon då. Jag är bara så rädd att störa, särskilt någon som glömt bort hur det var...

Uppdatering: slängde iväg ett mess till en tjej jag träffat på den alkoholmottagning jag gick på tidigare, kändes jättebra att få svar och vi kan stötta varandra lite!

...jobbar sent, kommer hem och förväntar sig...vaddååå? Pigg och glad och nykter hustru? Nu tror jag att jag har gjort mitt i barskåpet, nu är det mesta uthällt eller uppdrucket. Hej, jaha hur mår du då och sedan krypnedsnabbt i sängen. Ja jag kan fatta att det är besvärligt med en hustru som dricker men just denna hustru känner sig jävligt ensam och funderar väldigt mycket på om det är värt det. Värt att vara en del i en tvåsamhet inte värd namnet bara för att man inte orkar ta sig ur den på grund av allting som man har gemensamt (= allt skräp som man samlat på sig..)

Vad fint att höra att du har det bra Mt! Detta med din pension, är det nära förestående? Under detta året eller så? Lite nyfiken bara. Här hos mig är det lite råddigt och upp och ner som du kan läsa i min tråd, man det kan också vara så att jag själv rör till det mer än vad som behövs, Känner mig inte helt tillförlitlig faktiskt. Antingen finns det en fara i den känslan, att andra faktiskt lyckats övertyga mig om att jag är överkänslig och övertolkar, ELLER så ÄR jag helt enkelt inte riktigt tillförlitlig! Försöker ta det lungt och inte rusa iväg i handling i allafall, även om tanke och känsla har väldigt bråttom. Det tråkiga är att vad jag än känner i dessa dagar som inte passsar omgivningen eller som är lite obehagligt för andra, så kan man tydligen bara hänvisa till mina graviditetshormoner så behöver man inte ta ansvar för sina egna handlingar. Bekvämt värre. Bekvämare än att helt klarsynt se att jag har den friska hjärnan att tolka upplevelser med, och därmed logiskt sett med större sannolikhet rätt i det jag känner? Mitt känsloliv är ju iallafall inte dränkt i gift, och borde då vara MER tillförlitligt. Svammel kanske, men lite tankar så här under täcket i förnatten. Kramar till dig min viktiga, speciella vän♥
P.s Undrar förresten många gånger vart du kom ifrån, in i mitt liv alltså. Menat var det nog att våra vägar skulle korsas i detta liv på detta sätt eftersom det känns så självklart (säker på att de gjort det i tidigare liv också) men på ett forum för alkoholism? Jaja, så kan det vara...

...du som har erfarenhet av detta med AA, hur funkar detta egentligen? Jag som nykomling känner mig så vilsen just nu, vet inte riktigt vart jag skall ta vägen??? Vad skall jag göra med AA, hur kan det hjälpa? Jag blir inte klok på och fattar inte hur jag, hur JAG, skall bli hjälpt??

Så klart är det till tröst att rätt ut bara säga vad jag känner och hur jag mår, och det är toppen att lyssna på andras delningar jag kan känna igen mig eller får tänka att "oj, så illa är det inte för mig i alla fall". Jag känner värmen och gemenskapen och tycker att det är fantastiskt att alla dessa olika slags människor sitter i ett rum och bara öser ur sig en massa saker som man kanske inte ens delger sin bästa vän. Men, jag får ingen respons på det (för sådana är reglerna inom AA), jag får ett "tack" men jag får inte veta om jag tänker rätt eller fel? Här på forumet reagerar vi i alla fall och svarar varandra, för en diskussion ibland.

ursäkta om jag svamlar här nu men jag känner mig otroligt vilsen. Hade hoppats att AA skulle vara min hjälp men förstår inte riktigt hur. Trevliga människor som är vänliga och allt, men HUR skall detta hjälpa mig att sluta dricka????

Inser med smärta att det nog är JAG som måste göra jobbet. Får lov att inse att där inte finns någon "quick fix", någon annan, någonting utanför mig, som kan hjälpa. Det är jag som måste göra jobbet.

Vilse i pannkakan känner jag mig...

Undrar vad det egentligen är för tok jag håller på med nu? Vad är det jag befinner mig i/alternativt finner mig i? Åkte hem till en väninna ikväll, tidigare tillika vinkompis. Tänkte dricka en kopp kaffe och prata igen lite tid som gått sen vi sist sågs. Märkte ganska omgående att hon druckit då jag kom. Kaffe kokades till mig medan hon sådär "halvfylldepå" duralexglaset med rödvin då och då. Samtalet blev ensidigt, ofokuserat och i vanlig ordning då någon dricker självupptaget och nyanserna i det som sägs (det som jag säger villsäga) missas. Poängerna också. Blev otrevligt och "jag, jag, jag" dominerat. Surade ihop efter någon timme och talade om att hon inte längre uppfattade meningen i det jag sa, och tackade för kaffet och gick.
Är det faktiskt mig det är lite fel på? Så många i min omgivning talar om för mig att jag överreagerar och är känslig att jag faktiskt börjar tvivla på mina egna reaktioner. Varför känns det som om jag, som valt bort det som gjorde mig sjuk och svag och destruktiv, nu måste kämpa för att jag är annorlunda. Det känns som om det är jag som ska tåla omgivningen, fast det är dom som stör trivseln med fylla, klumpigheter och taktlöshet. Det är svårt när alkohol är norm, dom är så många fler än...ja, fler än mig blir det väll då. Jag är den enda helnykterist jag känner, haha. Så det är JAG som ska visa hänsyn till dem - vara tåligare allteftersom de blir klumpigare, visa hänsyn som ibland inbegriper tålamod med rena övertramp och tykenheter - för så blir man oftast av alkohol. Lättretlig, benägen att missförstå eftersom man sällan lyssnar, egoistist och självfokuserad. Vem visar mig hänsyn då undrar jag? Visst, jag får välja bort. Jag har skrivit om sådana val flertalet gånger här. Men det är svårt att parera, jag försöker undvika att dyka upp då jag tror det finns möjlighet att någon är berusad - som fredag- lördagkväll. Hela min tillvaro blir så fylld av parerande att nästan inget känns avslappnat och okomplicerat längre. Jag måste anpassa så mycket av min tillvaro för att undvika alkohol/människor som dricker alkohol/situationer som uppstår pga alkohol att jag funderar på om jag ska måsta isolera mig helt för att jag inte vill, INTE VILL, ha alkoholens negativa inverkan i mitt liv. JAG valde bort alkoholen, jag kämpade och våndades och verkligen slet för att bli frisk! Jag har gjort ett sjuhelvetes jobb med mig själv samtidigt som mitt liv faktiskt inte varit helt smärtfritt på andra plan heller denna tid. Jag har varit så stark och duktig om jag får säga det själv, ta mig tusan! MEN hur mycket jag än fajtas för att bli av med alkoholskiten så hjälper det ju inte när andra våldar in den i min sfär ändå. I mitt synfällt, i mitt livsområde, i min tillvaro. Vad ska jag göra åt mina känslor kring detta? Det känns faktiskt jättesvårt! Det är inte en möjlighet att stänga det helt ute, jag trodde det, men allt är ju inte möjligt att förutse. Det är också jobbigt som sagt att hela tiden försöka förutse vilka platser och människor som kommer att inbegripa obehagliga upplevelser. Den mentala tröttheten efter min påfrestande påskhelg består alltså. *Här raderar jag en hel harang då jag kom på att det kanske är kriminellt att uppvigla till narkotikainköp (lång historia) hahaha*
Läggdags - väck mig om 4 dygn tack, sov gott alla fina nyktra kloka människor på forumet, tur att jag har er♥

Go go go!!