Senaste kommentarerna i forumet

Det finns människor som kan gå från att missbruka eller ha riskfyllt drickande till att få kontroll. Det lärde jag mig på behandlingen när jag var 24 år. Dessa människor är inte alkoholister. Se på alla som lever vilda liv i ungdomen, festar hårt och lever om! Men de ordnar upp sina liv, klarar att studera vidare, utbilda sig och prioritera familj och intressen framför festande. Dessa människor är ett exempel på de som kan hantera att dricka kontrollerat från att ha druckit fel och för mycket.
Säger det igen bara för säkerhets skull: Alkoholister kan dock aldrig få kontroll och dricka vettigt.

Tack igen Stingo.

som behövs för att stärka upp det man redan vet.Jag fick igår på partaj veta att mitt ex:s tidigare kvinna också beklagade sig att han drack för mycket.Men att problemet var att det var hon som gjorde att han drack för mycket..,vilket tystade henne.
Hon är en hemlig kvinna och vi har talats vid ett par gånger i början av vår relation.Men jag hade behövt denna info nu under vår relation också.Prata,prata ni som är anhöriga.Andra stärks i sitt beslut att något är fel.
Man behöver ju inte för den skull använda megafon.
Men alla hårdfakta behöver man ha under näsan och kunna granska flera flera gånger för att hitta styrkan att göra något för egen del.Fortfarande inga återfall från min sida och vi är nu inne på dag 4.Det blir en prövningens dag på Torsdag då han ska komma hit och hämta en massa saker som ligger kvar i huset.Jag ska upparbeta en strategi istället för att som tidigare vara vidöppen för alla pustar från hans håll.

Tack alla ni som lägger ned några uppmuntrande rader.De behövs verkligen.Varje dag läser jag igenom mina och andras inlägg och ältar och grottar ned mig.Vissa dagar blir det bara korta reflexioner.
Andra dagar lägger man ned mer tid.
Att läsa,grunna och vrida på varje formulering och tanke man plitat ned gör sakta något med insikten och tydliggörandet av vad man pysslar med.

Jag kan åtminstone inte se något som kommer ens nära till "avstängningstoff" i det du skrev.

Blev själv litet intresserad av det Mic skrev och kollade bakåt i hans inlägg för att se varifrån han kommer. Det var definitivt ingen inspirerande upplevelse, framförallt inspirerade den inte till att följa hans exempel.

Så du skrev nog helt rätt där, fast jag emellanåt stöter mig mot att jag upplever att det här forumet vill hålla fast vid "den enda sanningen". Och jo, jag förstår att det verkligen är den enda sanningen för väldigt många. Kanske också för mig.

Jag har börjar att be ibland trots att jag inte tror på Gud, det är skönt. Ta det inte personligt men jag ska be för att en man och en kvinna nånstans på jorden ska ha bra mys ikväll. Bra försoningsmys som leder till leenden, värme, avslappnade kroppar och tro, hopp och kärlek. Men vad bra, jag själv sveps med i den bönen ju och alla andra som behöver det.

Tack Moa för dina värmande ord till mig. Hoppas innerligt att det går bra för dig, det blir riktigt roligt att vara nykter. Allt är på riktigt.
Kram
Konstnären

Haha, nästan lika säkert att det inte blir mys som att det inte blir A. Men fy fn.. vad jag skulle uppskattat om det blev så. Mys alltså :-)

Jag var lite seg dagen efter årsdagen. Magen var full av tårta och bubbelvatten. Det var en fin dag, och tack snälla för din hälsning. Går in för mig själv just nu, har ju sista året alltid väntat in mannens nästa period. Men det gör jag inte nu, allt är upp till honom vad gäller A. Han är fortfarande nykter och hans humor börjar så sakta komma tillbaka.
Skönt att det går bra för dig vickan. Jag har njutit av våra fina höstdagar, älskar hösten, inga krav.
Fin söndag vickan
Kram Konstnären

och har ditt sinne för humor kvar för jag undrar om du menar mys med frun eller A med din rad ?

Kram

Ska INTE bli något idag.

Callevännen var rädd om dig. Varför skulle du lyssna på mig, själv lyssnade jag inte på någon när jag var aktiv. Men i alla fall, kom tillbaka.
Kram
Konstnären

Tänk att det är en sådan frihetskänsla att alltid kunna ta bilen precis när man vill och behöver! Me like! :-D

Du verkar gilla läget just nu, och det glädjer mig, jag blir oxså glad. Tänk att man kan vara så här nöjd utan alkohol. Innan var jag en missnöjd person, gnällde på allt och alla.
Såg inga fel hos mig själv. Kunde till och med peka ut den och den och påstå att dom drack för mycket, och själv var jag full då. Försöker hela tiden rannsaka mig själv och göra gott för dom jag har sårat under alkoholens inverkan. Säg till grannen att du köpt en ny kaffesort som ska var så underbart gott. Vad ska han säga då, inte nej tack.
Hinder kommer vi alltid att möta, det största irritationsmomentet är A. Har blivit en förbudskäring.
Underbar söndag till Tor
Kram
Konstnären

God morgon vännen,

Känns lite skakigt idag. Inte för att jag vill dricka, utan snarare tvärtom. Jag är livrädd för att jag skulle få för mig att börja igen. Pågår saker i flera andra trådar som skakar om. Det är då så skönt att 'se' dig varje dag. Ett levande bevis på att man kan klara av det här - också i längden. Att man kan välja livet och hålla fast vid det. Att du gör det här för dig och för att det är bra.

Tack för att du finns vännen. Ha en jättefin dag, fast det är söndag. <3

och till det vanliga numera hör det alkoholfria livet. Det lugna livet. Vägen till mitt lugna liv har jag delat här på forum... ja, vägen till mitt lugna liv har jag faktiskt gått här på forum tillsammans med många andra, de flesta anonyma men ändå så välbekanta. Medberoende och missbrukare, kvinnor och män i olika åldrar - i en salig blandning. Ni dyker upp ibland... några få som fb-vänner, några få irl och en del som de jag känner under sitt nick. Nyligen träffade jag på nån som bor i Perth... där förhoppningsvis Dompa lever lycklig med familjecirkusen och kanske med damen på stranden. Igår "mötte" jag Per Holknekt, först på TV och senare på kvällen i radio - mannen som Santorini hänvisat till så många gånger. Längs vägen har forum bytt skepnad många gånger - som vädret och terrängen skiftar när man vandrar långt och länge. Jag behöver kanske inte vandra till Santiago de Compostela... jag har gjort min pilgrimsvandring här och den har varit värd vartenda steg. Man kan (åter)ta makten över sitt liv. Det är möjligt!
Allt gott till er alla / mt

Jag bakar kanelbullar ofta och tycker som du att det är gott. Är det någon slags diet ichf. Själv skulle jag behöva ett gödningsprogram så att jag gick upp i vikt.
Jag är så lycklig att vara nykter, finns inga tankar på att göra mig sams med A igen.
Härlig söndag till dig
Konstnären

och håller på dej idag Izzy!
Din man lever i förnekelse, det hör till missbruket och antagligen är det svaret på dina funderingar och frågor. Där är du maktlös, dessvärre.
Lycka till idag! /mt

Dag 22
Igår var så hyrde jag några filmer på kvällen. Såg en som hette "non-stop" som handlade om en fd polis som blev alkis efter att dottern gått bort pga cancer. Han var nu en sån där civil vakt på flygplanen. Ingen litade/trodde på honom pga att han var alkis. Åt lite glass till. Mys.Träffade nya grannen som visade sig vara en gammal jobbar kompis från förr. Vi pratade och pratade och jag sa, eller dessa ord hoppade ut ur mun på mig "vi kan väl ta en öl och prata mer sen" ehh... kändes så trevligt och rätt att säga så. Ändrade det snabbt till "kaffe" fungerar också. Nää sa han, öl är ju gott. " Sen" var inte bestämt i tiden. "Sen"med öl blir inte av, men kaffe blir bra. Och då med ngn bra anled. i beredskap om varför inte öl. Igår var en bra dag, en viktig dag eftersom det var sådana här lördagar som jag gillat och relaxa med öl/vin. Behöver nya vanor. Fick tom en stark lust att träna igår. Tror det har med kolhydraterna att göra. Energi i överflöd. Samt att jag är mentalt på väg tillbaka. Idag söndag. Sov djupt inatt. Ska gå upp strax. En ny underbar dag. Kaffe. Frukost.

muränan - du är inte anonym. Vi vet ju hur du ser ut ;)

ebba - tecknad version av rosa pantern hmm jag gillar den som inte är tecknad.
Gåtan hmm är kanske bäst för de små :--)

Jag hoppas att du mår bra och att din bror kunnat repa sig och valt ett värdigare liv <3

Kram Ebba

Sånt du beskriver är jobbigt.
Jag levde med en underbar kille under några år, tyvärr var han knarkare och ett monster pga det. Efter flera år lyckades jag bli fri från mitt medberoende.

Just det där med andra tjejer.
Det verkar finnas en miljard kvinnor som står redo att gulla med alkoholister och knarkare och få känna sig behövda.
De får höra allt hemskt om killen/mannens ex och känner sig så bra och förstående.
De får ju självklart inte höra rätt version utan hans version som inte är ett dugg sann eftersom att han 1. Har problem med missbruk 2.vill framstå som fantastisk.

Och så ligger man där du/jag/Alla medsystrar ensam och gråter trots att man kanske var den som lämnade och får "skylla sig själv". Och man får vidriga inre bilder och tankar på han ha sex med henne, Hur hon ser ut, om han säger samma fina saker osv osv

Men vet du, det går inte, ingen annan kvinna i världen kommer få det bättre i slutänden med honom så länge han ej på allvar slutat att dricka - och gör han det är det inte pga en ny kvinna utan för att tiden var kommen.

Mitt ex träffade nya tjejer efter mig men han slutade aldrig att ringa mig och överrösa mig med ord om att det var så jävla skönt att ha träffat en normal tjej som han har det bra med (yeah right - visade sig vara en på ytan perfekt sjuksköterska som knarkade) och hur sjuk i huvudet jag var. I bakgrunden satt den nya och skrattade. Din fd bygger staket nu. Ja, nu ska han lura i henne Hur bra han är, fånga henne för att när hon är fast visa sitt rätta jag. Näste medberoende på tur. Stackars henne, hon har sitt kvar. Du är just fri.

Sen, självklart är det okej att sörja <3
Men då den eventuellt fina människan som gått förlorad till missbruk...

Jag vet kvinnor som blivit vänner och hållt ihop pga att de levt med samma man och hans problem, kvinnor som först varit kanske frun och älskarinnan och exet och då bittra fiender.

Kram Ebba

Vad härligt!
Nykter norrskensjakt med barnen.
Fint, blir glad.

/Ebba

Stort tack LP. Jag tänkte både en och två gånger innan jag skickade det "arga" inlägget ovan. Jag var t.o.m orolig att bli avstängd härifrån MEN så tänkte jag att om jag blir avstängd för det där vore det väldigt konstigt eftersom att någon annan som hotade att döda och våldta med taggtråd inte blev avstängd... Fint att det är högt i tak här och att folk får flera chanser (även om jag blev väldigt skärrad , rädd o orolig av det som skrevs).

Hur som, jag skrev det jag skrev av egna erfarenheter. När jag drack tog jag till mig och sög i mig alla "bra" nyheter som en svamp. De dåliga med alkohol var det som att jag var ordblind för. Det var nonsens, trams och moralpredikningar enligt mig då. Det som Mic skrev hade jag älskat att läsa när jag var aktiv alkoholist, det hade kunnat bli min nya ledstjärna. Jag menar inte att vi nyktra alkoholister ska skyddas från att höra saker och ting, Vi måste vara/bli så starka i våra beslut att vi kan identifiera feltänk - Vi kommer dagligen mötas av positiva ord om alkohol i verkliga livet. I tv-program, nyhetsmorgon, tidningar, på jobb ja överallt. Men just här i detta forum kände jag att jag var tvungen att skriva det jag skrev som motvikt till Mics positiva syn på förändrat drickande.

Tack igen LP, häftig läsning om dig på resa. Åh, du borde ha besökt ett AA-möte i Milano ;) En jag känner via AA har varit mycket i USA, rest och gått på AA-möten och AA's världskonvent där. Han berättar att i USA är det en merit att ha genomgått behandling med AA's "de tolv stegen" tvärtemot i Sverige (?) ser arbetsgivare det som något bra om jobbsökande och anställda berättar att de är nyktra och går på AA-möten. Det har status och respekt på ett annat sätt att vara nykter alkoholist där. Intressant tycker jag och hoppfullt, hoppas att alla med alkoholproblem ska göra mig och oss andra sällskap på möten runt om i Sverige. Tillsammans blir vi starkare och det behövs sannerligen mot Alkoholen som är så otroligt listig, lömsk och stark.

KRAM
Ebba

för att du tror på mig!!
Det här med att försöka prata som vuxna och komma överens det går inte har jag förstått.
Precis som du säger så flyr han när jag har försökt och så blir han arg på mig.
Nästa dag låtsas han som ingenting och tror att säkert att jag aldrig kommer att lämna honom.
Han tror att han har makten och att jag inte kommer klara mig utan honom.
Jag skulle vilja veta hur han tänker, varför vill han ha mig kvar när vi ändå inte har det bra.
Vi har inte rört varandra på minst ett halvår, pratar knappt, har skilda sovrum, gör saker var och en för sig osv.
Det är så konstigt att han inte inser att han har problem när det har gått så här långt!
Eller är det så att han inte vill erkänna att han har problem för att det är sån skam?
Det finns ju ändå de som har kommit till insikt men jag tvivlar på att han någonsin kommer att göra det.
I morgon ska jag säga till honom att jag har en lägenhet och att vi måste boka tid på banken.
Jag är jätterädd för hur han kommer reagera och vad han kommer att göra.
Kram

Det är skönt att få kommentarer och feedback på det jag skriver. Muränan, du ger mig sån energi och pepp! Jag blir alltid glad över dina inlägg, tyvärr är jag halvdålig på att kommentera i andras trådar men jag får mina ryck ibland och då skriver jag flitigt. Jag är väl fortsatt lite egoistisk i mitt skrivande.
Ja, det har varit många prövningar de sista veckorna må ni tro. Senaste veckan spenderades i Milano och jag fick en glimt av den ytliga modevärlden och denna rika stads kulturella sevärdheter. För mig var det jobb och långa dagar, tupplur på hotellet varje tidig kväll före middag som intogs med kollegor från andra länder. Det vore inte rättvist att säga att vinet och ölen flödade men det dracks en hel del. Inga konstigheter eller urspårningar hos någon bara lite lätt sludder fram på småtimmarna. Jag var med varje kväll, drack min Coca cola och mineralvatten medans de andra sög på sin Chianti och bytte åsikter om dess karaktär och fyllighet.
Ett fåtal höjda ögonbryn över min avhållsamhet, men inget jobbigt.
En av kvällarna var vi bjudna till ett "happy hour" party av ett stort företag. Fri bar, mat och vackra människor. Jag var ende svensk och kände bara två personer bland de hundratals gästerna. Dessa två försvann snabbt in i grupperingar bland sina landsmän och jag kände mig helt plötsligt väldigt fel och sårbar där med min alkoholfria drink i handen, som förvisso var god men det var inget kul att försöka finna en plats i min ensamhet att stå och dricka denna samtidigt som jag försökte se road och avslappnad ut. Jag lämnade snabbt festen och tog mig själv med på en gående sightseeing som gjorde mig gott.
På väg därifrån såg jag hur lång kön i baren blivit. Jag fick en känsla av rastlöshet och oro när jag för en kort stund tänkte vad som skett om jag börjat dricka där på festen. Jag kunde utan besvär ta fram den obehagliga känsla av hur jag snabbt skulle kunna få i mig mer! Det var ju lång kö till baren och detta var inte ett ställe där man kunde be om hur mycket som helst då man väl kommit fram till bartendern. Det var flashiga drinkar och halvfulla vinglas som gällde. Jag tänkte att man kanske kunde gå bakom disken på nåt vis och lyckas stjäla med sig några öl utan att någon såg?
Alltså, varför kommer dessa tankar? Jag upplevde en kort stund av alkoholpanik och inre kamp mot något som skulle drabbat mig om jag druckit. Med dessa känslor gled jag därifrån, ut i sensommarnatten bort från de alkoholklor som ständigt finns inom vårt räckhåll och som riskerar riva djupa sår om vi inte är vaksamma.
På morgonen efter gick jag med högt huvud ner och åt en lång härlig frukost, packade mina väskor, betalade hotellräkningen, gick till tåget som tog mig ut till flygplatsen. Allt medans mina kollegor fortsatt låg kvar i sängen efter en lång och förhoppningsvis trevlig natt.
Alkoholen ger mig fortfarande mycket ångest. På morgonen är det värst. Jag får liksom väcka mina sinnen för att de ska förstå att jag kan slappna av, jag är inte bakfull. Inte idag, inte i morgon, inte någonsin mer?

Det finns inte en chans för mig att lära mig dricka måttligt. Det har gått för långt, gränsen är passerad. Point of no return.

Käre Mic, jag är glad för din skull att du upplever dig klara av alkoholen och att du kan dricka som du önskar. Jag har inga problem med att du skriver det, tror jag. Självklart väcker det en tanke hos mig, men inte mer. Jag förstår Ebbas reaktion fullt ut. Men det stör inte mig just nu. Jag hoppas bara att du inte lurar dig själv Mic?

Kära Ebba, tack för att du finns och sprider dina hejarop och ditt stöd. Du är verkligen på rätt väg och har full insikt i ditt och vårt gemensamma problem med alkoholen. Det är en glädje och livlina att ha forumet och er vänner här inne som stöd och bollplank.
Sköt om er alla där ute!
LP