Senaste kommentarerna i forumet

Ja, det är den toltekiska visdomen. :)

Mycket bra bok, även fast den mot slutet hamnar i någon sorts andlig världsåskådning som kanske inte passar alla.

Första halvan som handlar om dig själv vs dina tankar, var det mest ögonöppnande jag läst på många år. Rekommenderas varmt.

du ska inte dricka. Du är redan känslig. Det blir bara värre.
Hälsningar Alex

önskar dig en fin, nykter kväll! / mt

..hoppas ni inte misstycker att jag klumpar ihopa er under ett och samma allihopa-namn...

Idag är jag inte någon som har sina doubts om hur man slutar dricka sin alkohol, för det vet jag att jag kunde, och ser fortfarande
Fördelarna med att inte dricka...

Idag sitter jag på mina tvivel om huruvida jag ska börja igen, för att jag tycker hela livet går emot mig...
Det känns som om det inte spelar någon roll längre, kan det bli värre, eller känner jag inte tillräckligt med tacksamhet?

Ikväll ska jag ut med Herrföreningen och jag har packat ryggan med 0-bira och ALKOHOLFRI SNAPS!
Det blir min debut med dessa, och jag kommer att berätta senare hur de var...

Jag kör mina spår där jag känner tillit till det som en gång var, jag är en vanemänniska, och det är lätt att luta sig tillbaka emot...
Så ikväll blir det ingen nypremiär med alkohol i alla fall, den tanken är helt borta för mig...

Jag ska ha det så roligt jag bara kan, jag är lite halt & lytt efter en olycka på jobbet igår, så det smärtar vad jag än gör...
Men man får grina lite illa bara, och tårarna i ögonvrån kan vara sanna lyckotårar eller inte, det vet bara jag...

Jag är full av hemligheter och det är upp till mig att dela dem med vilka jag vill och anförtror, det kan ingen ta ifrån mig...
Jag delar dem med er....

/Berra

Vem har skrivit boken? (låter mkt intressant) :)

djupt imponerad av din resa, har följt dig från du "reggade dig" en av de första dagarna i januari. Är det den här boken du läst: Kunskapens röst - En toltekisk visdomsbok av Don Miguel Ruiz och Janet Mills? Det var den jag hittade då jag sökte på nätet. Ha det gott och tack för att vi får följa dig! / mt

Ja, det är en känsla och upplevelse jag inte visste om existerade.

Jag trodde verkligen det största "nackdelen" med nykterhet skulle bli att jag inte skulle kunna vara så spontan, uppåt och galen som vissa utekvällar har bjudit på.

Men det är ju uppenbart inte sant.

Jag läste en bok här om veckan som heter Kunskapens Röst, som handlar om att vi litar alldeles för mycket på den lilla rösten i vårt huvud. Den lilla rösten som vi tror är "jag". Men den talar antagligen inte alltid sanning, då rösten är tämligen felunderättad gällande mycket.

Rösten säger massa saker om att vore det inte gott med öl eller glass, och dansa inte så galet, vad ska folk tro?

Sinnesfrid tror jag är när rösten dels inte tjatar så mycket, och när den väl talar är det som att diskutera med en klok vän!! :)

aldrig skyldig att stanna. Att mötas i nykterhet är en hållplats där var och en har möjlighet att stanna upp och se på sitt liv. Göra sina val. Så tror jag, om dessa frågor är det svårt att VETA. Det finns så många bottnar och vi alla är ju unika och våra livsmönster likaså. Kram till dig och tack för att du visade mig vägen till Craig Nakken

Jag tänker och minns vidare. Kanske var det också just rädslan för smygandet, att den som inte själv vill sluta kan inte sluta för min skull. Jag är maktlös. Jag drömde att vi drack whisky tillsammans. Något som aldrig hänt på våra 20 år tillsammans... Märkligt. Idag har jag lämnat honom och idag är han i behandling och hans insikter om sitt drickande växer och växer. Visst känns det på sätt och vis ironiskt. Men det är en annan aspekt av ultimatum; "om du inte slutar så går jag". Och om han slutar, är jag då skyldig att stanna?

välkommen till den första dagen av resten av ditt liv. Dagen i dag äger du! Kram / mt

formulering och önskar Adventsglädje!/ mt

så mycket välgångsönskningar jag kan uppbåda !!

Åh vad skönt! Stora kramen

Se det snarast som att det var tur att det var där ni träffades. Lycka till! //Anonymt

Hej Berra! Ser att du är online. Vill bara skicka över en kram till dig!
Tänker på dig. //A

LIvet går bra, om jag menar det nyktra livet. Jag tar en dag i taget och njuter av min nykterhet. För tillfället känns den väldigt stadig och jag är väl medveten om att det kan ändras på några sekunder. Därför försöker jag stanna upp och ta vara på nuet.

Däremot har jag inte mått så bra kroppsligen i höst. Vikten har rasat och jag kanske har kännt mig hängigare än vad jag egentligen har velat erkänna. Förra veckan kapitulerade jag även för detta och tog kontakt med lungkliniken där jag går på regelbunden kontroll en gång om året pga ett handikapp med lungorna. Vet inte om jag har skrivit det tidigare, men jag har endast en hel och fungerande lunga. Den andra är sen snart 20 år tillbaka bara 30% stor. -92 opererades 70% av vänster lunga bort. Den var sjuk och drog till sig infektioner.
Det går alldeles utmärkt att leva med mindre kapacitet så länge man är frisk. Men nu är det alltså inte så friskt längre.

Jag blåser sämre, har sämre kapacitet, hostar mycket och har ont när jag anstränger mig. Och ansträngning just nu innebär promenad på ca 500m. Eller att sjunga, vilket jag gör mycket i mitt jobb.

Så nu är det igång igen. Undersökningar, prover, röntgen....osv. Det ger många minnen som inte är så positiva. Sjukskriven halvtid.

En sak är att vara sjuk, oron en annan. Oron är värst tycker jag. Vad är det som är fel nu, och går det att göra något åt? Något som kanske inte är så drastiskt som sist. Hoppas

Min chef tog det bra. Han förstod att det inte är att leka med och vi har lagt upp en plan för hur jag ska jobba närmsta veckorna.
Mitt i allt detta är det skönt att känna att lösningen inte är att dricka. Jag vill inte det. Jag vill bli frisk och jag tar tag i min hälsa på ett vettigt sätt även om det är tufft.
Jag har varit tydlig med vad det är som är fel och varför jag inte jobbar heltid just nu. Tex till mina arbetskamrater och till min kör. Så jag hoppas att det inte kommer ett rykte som säger att jag börjat dricka igen. Jag bor i liten stad och rykten sprids lätt.

Lite klurigt är också att faktiskt ta det lugnt. Jag är ju inte sjukare än förra veckan, men ändå måste jag tänka på att jag inte måste vara stark och klara allt. Jag är faktiskt sjuk. Hade varit lättare med ett brutet ben eller nått.
Lungsjukdomen har sina likheter med alkoholismen. Man lever med det utan att det syns.

Därför ska jag gå och lägga mig nu, och inte ställa nån klocka i morgon. Lycka.

Tack victoria, lisamari, mickey och stigsdotter för fina ord. Dom värmer

...mitt i uppståndelsen, glömde jag att skriva tack till Adde, som påminner mig om detta underbara forum som jag så snabbt glömmer bort. :-)

Nytt liv, nytt mirakel!

Kram
MisaLisa

Stigsdotter! Ja, din fråga är intressant. Har själv tänkt på att hur gör jag för att inte tänka att dom där var ju mkt värre ute än jag, så illa var det inte för mig, jag kanske kan klara mig bättre? Jag har flera tankar kring det, det ena är att jag tänkt så och ramlat dit nu ungefär 10 000 gånger. Trots allt har jag hållit på med ett tilltagande missbruk i minst 20 år. Även om jag inte drack starksprit och vaknade på toaletter, så hade jag de allra flesta av årets dagar ångest och självförakt. Jag har alltså facit, jag klarar mig inte bättre och det gäller i högsta grad mig. När jag lyssnar på de andra så är det också så att en del har druckit mer än jag och en del har druckit mindre. Men vi sitter alla där runt bordet med precis samma problem, att alkoholen förstör våra liv. Det är så det är och för min del inget att diskutera längre, framför allt inte med mig själv. Och som jag känner det är det bara ett plus i mitt liv nu! Jag förstör inte mitt liv längre, skulle alternativet vara bättre?
Ha en bra helg själv med nyktra mornar och ett liv att leva,
/Fenix

attt de man känner som är där faktiskt är där av samma anledning som Adde skriver. Jag förstår vad du menar, har tänkt ta mig iväg till öppet möte men tänkt att det går ju såklart inte tänk om jag känner någon där?? Men som sagt, förmodligen kan vi ta varandra i hand!

Lössläppt från hemmet och på egna ben! Klart det går bra!

När jag varit fri från alkoholdjävulen ett tag kommer jag nog se att jag sparar pengar - kanske kan jag så småningom få råd att köpa mig ett fint elpiano. Mitt "riktiga" lilla gamla piano är tydligen bortom all räddning enligt en tekniker som var hemma och tittade på det. Det var jättelänge sedan jag spelade och det låter säkert gräsligt den dagen jag försöker igen, men jag saknar det något enormt emellanåt...

Hoppas du får en fin helg!

Och sån styrka!!
Belöna ditt nej med något fint - gosiga vantar till vinterns promenader eller en väldoftande duschtvål. Bodyshop är ett underbart ställe för oss som vill skämma bort oss själva en smula... Och ladda upp med något gott vitt bubbel...dubordeköpa en sån där Magnum pommac o fira att det inte var en farlig tumör!
Kram!!

Det är inte lätt för någon fysisk person att kunna bli vald före alkoholen om det gått tillräckligt långt. Har själv fått detta ultimatum ställt vilket ledde mig in i smygsupande då jag ville ha både min fru och "älskarinna" kvar.

Har nu förhoppningsvis lyckats bryta med alkoholen, men det är ett beslut som jag själv har fattat för min egen skull (åtminstonde i första hand). Det jag vill säga är att jag tror att det är svårt att sluta p.g.a att någon annan vill det.

Tycker dock att ultimatum är bra, men ställ dessa ultimatum ur ditt eget perspektiv och för att du själv skall må bra. Den som missbrukar får ta sitt ansvar och förhoppningsvis kan insikten komma när denne blir lämnad med enbart sin "älskarinna" kvar.

själv och välkommen tillbaka till livet :-)) Kan kanske vara bra att inte veta alla detaljer om vad som händer i kroppen. Min salige far fick på ålderns höst veta att han knallade omkring med bara en fungerande njure och att den "trasiga" förmodligen varit bortkopplad en mycket lång tid. Han var helt besvärsfri och hade aldrig haft en tanke på att det var så. Som tur var så tillhörde han inte alkissläktet för då hade det nog gått en annan väg :-)

Njut av dagen i dag !

...jag kan känna, nu när det för mig nästan gått en månad, att det var ju inte så farligt det här! Varför ska jag inte kunna vara en normaldrinkare, ta ett litet gott glas vin till maten. Och glögg: nu är det ju glöggtider, jag är ju egentligen inte alkolist hur kunde jag tro det?

Kanske bra att gå på sådana möten för att inte glömma. Fast, hur gör man för att inte tänka att "nej, men det där gäller inte mig, jag klarar mig bättre"?

Hoppas du får en skön helg Fenix! Tänk vad mycket man får gjort när man går upp tidigt på morgonen!!