skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Tittut Berra

Hur har du det? Det är så oroligt tyst....

Kram Märta


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Så.......äntligen snart helg!

Tack för alla uppmuntrande hejjarrop, den underlättar lite...

Nu är det "slut" med flera möten med våran egna shrink, antalet gånger har blivit uppätna...
Trist, och med frugan blev det precis helt tvärt om...
Hon bölade mer nu sista gången än vad hon gjorde i början...
Ledsen att våran kontakt nu är slut och att det blev ett dåligt avslut med mitt mående...
Hon har hjälpt oss otroligt mycket, och som jag skrev tidigare...,
ALLA borde få ha en kontakt med en shrink...

Så tveka aldrig, tvinga din doktor att få en remiss till en psykolog...
Vi tänker SÅ mycket fel, och måste få höra från en tredje part, att vi gör fel!!!
Trassla ut tarmvredet vi har i pallet, kamma ur alla knutarna...
Visst det kan komma nya, men man har fått verktygen, och knutarna blir aldrig så hårda mer...

Jag gör tusen fel, MEN är medveten om det, och har fått verktygen...
Just nu så är det som om jag försöker käka spagetti med en skruvmejsel,
man pillar och fixar, svälter inte ihjäl, men det är ett j*vla bökande och hela munnen är full av sår...
Ja ni ser hur jag försöker med ord visualisera min vardag...

Det blev mycket prat om Trocadera på forumet....
Jag har flera alternativa dryckesförslag på läskfronten...
Tanken är att de ska vara lite mera vuxna i smak och utseende...

"Öl-sorter"
Pommac, inte lika söt, mera stickig och syrlig, man tröttnar inte så fort på den,
håller hela kvällen.

Champis, mera fruktig, något söt, föredrar den personligen framför pommac'en.

Portello, unik klassiker, norrländsk groggvirke, mycket spännande smak, mörkare i färgen.

"Vit-viner"
Cider av alla de slag, synd bara att de flesta har blivit besudlade med 2,25% alkohol.
Finns många "torra" goda sorter, men dessvärre desto fler som bara smakar sk*t.
Har inga speciella favoriter, några av ICA's egna rätt så bra

Päronsoda, namnam, aldrig fel, de flesta rätt lyckade, oavsett bryggeri...

"Groggar"
Sockerdricka, så j*vla kanongod, synd att det inte finns gammeldags kvar,
den smakade precis som när man verkligen var liten...

Fruktsoda, farlig, finns många lågvatten-alternativ, ingen "bestämd" smak...

Sprite, usch!, beskt äckligt syntetisk smak.

"Rödvin"
Cola av alla de sorter, själv älskar jag när jag hittar "Cuba-Cola" eller "Rally-Cola", men
det kanske är mest för nostalgitrippen sedan man var liten.
Föredrar Pepsi om det finns, men går lika bra med Must av något de slag,
musten smakar mera "äkta" frukt, och har ett brunt gott skum.

Övriga fruktdrinkar
Fan ta Fanta, när det finns Loranga, mycket godare, och smakar APELSIN t.ex
Skippa alla spygröna och knallblå drycker, det är för ungar..
Köp drink-excessenser och skapa dina egna "sunrise"-drinkar...

Glöm inte att läsk gör sig godast i ett stort cylinderformat grogg-glas (3 dl), packad med is..
Toppad med en citron/apelsin/kiwi-skiva...
När kondensdropparna börjar rinna utanpå glaset, är läsken välkyld...

Och sedan....glöm inte att läskdrickare är STOLTA människor..!
Vi mår bra nu, och i morgon...

Trevlig Helg!

/Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra

Skönt att höra att du finns där ute i alla fall, vet att du har det kämpigt nu. Härligt att du också tar emot det vi kan ge dig, ibland är en tanke mycket mer än vad man tror. Fast det vet du ju redan, du som stöttat så många andra här ;-)

Styrkekram till dig/ Märta


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Här läser jag att du är mitt i en förändring o mobiliserar allt motstånd mot en förändring.en förändring skakar om,jag är själv rätt van vid att mattan dras undan från mina fötter o jag tappar fotfästet.
LITA PÅ LIVET Berra.Allt ordnar sej o allt som händer ÄR till det positiva om du själv ger det en mening.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Märta, och alla andra...

...ja hoho ja...

Tack för att ni stöttar så bra, och är fina medmänniskor...
På jobbet har jag bara MOTmänniskor..., de som ställer krav, men ger inget tillbaka...

Har svårt att med ord formulera hur livet är just idag...
Jag pratade lite tidigare om mitt "halmstrå", och jag fick väldigt mycket känslor kopplade till detta när jag träffade min KBT-kontakt via jobbet...
Det blev inte alls som förväntat, men jag har kvar mina förhoppningar, om man säger så...

Däremot är jag glad över att jag äntligen ska få träffa "min" shrink i eftermiddag, och oj...
jag har så mycket att berätta för henne, jag anförtror henne hela min själ...
Det är så skönt att få tala ut hos henne, man lättar sitt samvete på något sätt...

Så....jag mår liiite bättre mitt uppe i all skiten, lite av en dagsform...

Det händer så mycket jag inte har kontroll på, alltmest av det negativa tyvärr...
Min skyddsväst "fylldes på" i helgen av allt solsken, men den mattas tyvärr snabbt ur...
Hagelskurarna med allt dåligt nöter sig sakta igenom lager för lager....

Jag orkar inte stapla upp allt kasst här i ordning...
Jag försöker "beta av" dem en efter en, men det får inte ramla in en massa nya hela tiden...
Jag har kontrollen men det är knappt, minsta lilla knappnål kan få allt att brista....
Spännd som en fiolsträng till sitt yttersta, även om den inte spänns hårdare så skulle den kunna brista av ren matrialutmattning på sikt...

Så, jag lever, men inget bra liv för tillfället...

Önskar att jag kunde gå och lägga mig i frysen,
och invänta mitt livs konjuktursvacka uppåt istället...

Mors Berra!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra

Ger dig ett stort smajl.....

;-)))))

Kram Märta


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Jag hade min första 'Trocadero lördagskväll' i går. Stod där på ICA o valde läsk efter din rekommendation! Det var otroligt gott. Har inte druckit läsk på väldigt länge. Såg tre filmer på TV och njöt av att faktiskt 'hänga med' i vad de handlade om. Sedan somnade jag i min säng (Inte på soffan med kläderna på), kändes högtidligt och bekvämt. Vaknat utvilad och pigg! Nu ska jag ta tag i lägenheten, här behövs en 'clean up' vill jag lova. Ha en nykter och trevlig Söndag. Icka


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hur e're Fenix?
Upp & Ner på vad, drickandet eller humöret..?

Just nu är det uppåt för min del, sitter här vid middagsbordet på landet, med groggglaset tomt och immande efter isbitarna, innehållet var.....Trocadero, sveriges bästa läsk, alla gånger..
Det är lördagskväll, klockan har passerat 23, och jag mår bra, inte dimmig och ragglande full..!

Frugan frågade mig OM jag någonsin kommer att dricka alkohol mer när vi satt under parasollet i den stekheta eftermiddagssolen...?
Och jag kunde inte svara henne...direkt..

Det känns inte så......, jag tror att jag kommer att fortsätta där jag slutade senast,
och dit vill väl varken du eller jag, svarade jag...
Jo hon höll väl med, men tyckte nog att det är lite tråkigt att dricka rödvinet till middagen själv...
Men det är hennes problem, vad skulle skillnaden vara...berusningssnacket vid osten...
",,vad ska vi bygga om, och när.."?, samma grejor som vi brukar bli oense om på småtimmarna..

JAG saknar det inte, finns inga små mikroblixtrar som kan ersätta mitt totala välmående med det.

Jag börjar bli "naturligt" trött nu, en lördagskväll, och skäms inte för att gå och lägga mig snart...
Att lyssna på sin kropp är naturligt, när man inte har dövat den med ett berusningsmedel...

Dagen har varit full av en massa "plusenergi", och jag blir lite rädd för att jag kommer att vara "för glad" när jag ska möta KBT-shrinken på tisdag, man vill ju inte skicka fel sorts vibbar...!
Så "hang on" där Berra, inte bli FÖR glad nu..

Anledningen är den att idag har vi bara vältrat oss i solen, sprungit runt på soldäcket i bara underkläderna och bara sugit i oss av vartenda solstråle...
Så hade jag varit en solcell idag, DÅ skulle jag ha varit utbrännd, haha!

Jag fyllde insektssprutan med vatten, så att vi kunde duscha oss i lite svalka...
För det var ibland olidligt varmt när det inte blåste det minsta...

Det svider på axlarna, och jag ser det som ett "sunt" tecken....
För hellre att det svider på axlarna, än i själen...

Idag mår jag bra, och i morgon också, kanske...
men ........det är morgondagens problem...

Varför oroa sig för mjölk som inte är utspilld, ....ännu....

I morgon är det en annan dag, vilken tur att jag inte vaknar med bakfylla då!
För det fixade jag redan ikväll...

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Här är det berg- och dalbana!
Ha det bra på berget nu:-)
/Fenix


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra,
vad skönt att det lättat lite!
Gläds med dig och hoppas du får en härlig helg på landet!
=)


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Ja Berranu är du på G igen :) härligt att läsa energin mellan raderna


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Alla!

..och tack Märta...

Det har hänt grejor må ni tro...
Chefen har fixat med en privat KBT-terraputt, betald och på arbetstid !!!

Jo jag sitter och ser ut som en fågelholk...
Först så sopar han banan med mig...
och sedan visar han helt andra sidor, mänskliga ...!

Så jag vet inte vad jag ska tro, bra javisst, men förvånad, jajemän...

Nu börjar jag se en ljusning igen,..( jag grabbar efter minsta halmstrå som ni vet...)
Jag är också en "fyllare" som söker lyckokickar,
och nu lägger jag precis ALL tillit till att detta ska funka, alla ägg i samma korg...
Upp som en sol, och ner som en pannkaka, det är jag i ett nötskal...

Massor av andra prylar har hänt också...
Frugans bil (lilla plutten) packade ihop igår eftermiddag mitt i rusningstrafiken mitt på motorvägen.
Dit kom jag hastande, och med risk för att dörren skulle slitas iväg varje gång jag öppnade den, för de körde som ena j*vla tokar, vilken hänsyn...

Sedan kom det en stor gul vägverkets lastbil med jätteskylten Allan med feta pilar på...
Och då fick jag lite andrum, att felsöka...

Men det var inget att göra åt på plats, så vi fick släpa hem eländet...
Första gången frugan fick köra i släp med bogserlina, hon var jättenervös (ni vet så där på gränsen till att börja böla..), men hon fixade det så galant ändå..
Så nu har hon klarat av det också, och hon borde ha blivit en mer självsäker brutta...

Väl hemma stod jag och sög med slangar och små spikar för att få bensinpumpen att vilja stånka på, men se dä gäck inte alls, så nu är det bara att köa upp nästa bil för läderpiskan (piskan som piskar lädret, plånkan alltså..)...
Jag borde ha "gått ner mig" på detta, men mitt lilla halmstrå gör att jag orka stå emot...

Nu ser jag dessutom fram emot en helg på landet, om det funkar med alla ungarnas matcher...
Men som man har lärt sig (nästan nu), man måste få slåss för att få lite andrum här i livet.

Saker händer som man inte rår på, och nå'nstans i huvudet hör jag ett eko....
..."acceptera det jag inte kan förändra."..., sinnesrobönen...

Inte för att jag tror så mycket på Gud och grabbarna,
men att förändra acceptansnivån med en liten ramsa, det tror jag på...

Nu ska jag ge förutsättningarna det bästa jag har, ...allt!

Mors Berra!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

God natt Berra, en tanke av omsorg och kärlek till dig och de som är viktiga för dig i ditt liv...

Maskroskramar Märta


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Alltid lika inspirerande att läsa dina inlägg Berra! Du är full av insikt, tack!

//Mozze


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

...nu skulle jag vilja skriva något smart och bra här, men mitt ordförråd har sinat något...
Jag kan skriva några rader men det blir ingen bra story....alls...

Att binda ihop bokstäver till ord till meningsfulla meningar är en konst,
vilket jag inte behärskar så bra just nu...

Önskar jag kunde säga något som styrkte era tankar kring nykterheten...
..men det enda som skulle kunna komma ur mig är....låt bli!
föga hjälper dessa ord, för det vet ni så väl...

Att finna en motivation som funkar är nog så olika från person till person,
men ändå så lika, vi vill inte....men ändå gör vi det...
Vi leds av ett tvång som vi inte kan styra, inget fysiskt...
Någonstans därinne bland de små grå hjärncellerna så finns det "någonting" som tvingar oss...

Vi söker lyckan med hjälp av berusningen, men finner olyckan, varje gång..
Ändå är vi där och försöker snart igen, kanske vi finner lyckan denna gång, ...inte?

Att "stå över" är inte lätt, man dras lätt med de andra, trots att vi vet att vi gör rätt...
Hur ska vi få dem att förstå att när vi gör rätt, så gör de fel...

Ibland fungerar alkoholen, men för många av oss har den slutat fungera...
Den tar fram allt det där dåliga inom oss, och vi måste göra ett val...
Att våga avstå...

Inte för alla andra, utan enbart för oss själva, det är MITT val...
JAG mår inte bra av alkoholen, alltså gör jag MITT val...

När JAG har bestämt MIG, så tillåter JAG inga andra styra mitt val...
Inte mina vänner...
Inte situationen...
Inte vanan...
Inte traditionerna...
Inte mina ursäkter...
...och framför allt, inte mina små grå hjärnceller....

Hjärnspöken får fortsätta vara spöken, för de finns ju egentligen inte...

Berra har andra hjärnspöken att ta hand om, gudskelov att de inte är alkoholiserade i alla fall...

Mors


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra! Jag har kämpat i 10 år med drickat, håller uppe periodvis, första gången höll jag uppe i 3 mån. kände mig likadan som du, på jobbet gick jag som en zombie orkade ingenting, när jag kom hem gick jag o lade mig direkt, jag pratade med min alkoholläkare som sa att det var så kroppen reagerade, den var helt slut efter allt drickande o höll nu på att ta igen sig. Nu har jag gjord ett nytt försök att hålla uppe, är bara inne på min tredje dag, känner mig som du, deppad, trött, finner ingen livsglädje alls, jag har 2 tonårsgrabbar som gör att jag lever vidare. Så försök kämpa på! Det ska jag göra!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra har du kanske alldeles för stora krav på dej själv o vad du ska prestera för att vara nöjd.Liksom,vad förväntar du dej av livet?Mycket motstånd betyder något,ska vara väckande.....detta säjer jag åxå till mej själv men även som råd till dej.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Tja!

...jaja, mitt stora problem är att jag inte ser någon lösning på problemet just nu...

Och att jag är sååååå trött på att vara hängig,
det här ska ju vara en tid av framförhoppningar, våren!

Jag blir så förbannad på mig själv, försöker peppa upp mig...
Men det känns ungefär lika passande som att dra en fräckis framför änkan vid kistsänkningen...
Förstå mig väl!

Jag har intagit rollen som "givit upp", jag orkar inte slåss längre...
Allting har blivit mig övermäktigt, och jag orkar inte ta tag i det längre..

Alla bollar i luften har fått ramla ner på marken, där ligger två röda, en blå, en grön, en orange osv.
Och jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad färgerna hade för koppling till något...

Imorse tog jag hojjen till jobbet, det brukar vara en njutning med en liten "erektion"...
Det var "kul", men ingen njutning, lustcentrat verkar vara helt avtrubbat...
Ska sälja skiten, vad ska man med en "älskarinna" till som bara kostar pengar,
men inte ger en någon njutning...

Jahopp, det var dagens kvot av det textförmedlade negativa från Berra...

...men still going strong på alkoholbasis, ingen Birra för Berra...

Mors


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra

Att leva är att försöka orientera sig, att göra en massa val. I bland tappar man karta och kompass, det har jag gjort nu och kanske du med. Man vacklar hit och dit, undrar vad meningen är med att kämpa på. Och vet du, det är okej att undra, tvivla, bli sänkt, känna sig uppgiven. I alla fall en stund. Jag tror, men jag kan ha fel, att tvivlet är en viktig motpol till tron. Missförstå mig rätt nu. Vad jag menar är att det ibland är viktigt att "våga" stanna upp och ifrågasätta, tvivla, vända ut och in på allt, känna sorg och allt annat. Kanske det är en viktig del att komma fram till ett beslut? Vad tror du? Att du har kraften, disciplinen, viljan, övertygelsen att orientera dig har du redan bevisat. Du kanske bara behöver lite mer tid just nu att komma fram till ett beslut, lite tid att orientera dig? I så fall, var snäll mot dig själv och ge dig den tiden. Låter kanske enkelt men tro mig, jag vet att det går...

Kram Märta


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Jodå Berra. Jag tror jag vet ungefär vad du känner. Så känner jag det när mitt stora problem blir för mkt... det överskuggar liksom allt, och ingenting som man egentligen är glad och tacksam över hjälper.

Men jag som du har ett val. Väldigt svårt, men dock ett val. Jag kan välja att kasta ut sonen... du kan välja att säga upp dig. Båda delarna får väldigt stora konsekvenser. Kanske väljer vi att fortsätta som förut. Och göra det bästa av det. Det går inte alltid så bra men ofta funkar det att "hypnotisera" sig själv genom tacksamhetstänk, mindfulness, sinnesrobönen.. ja du vet allt som jag brukar tjata om.

Huvudsaken är dock att vi är nyktra och har vårt förstånd!

Tusen kramar


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

..men Pia, jag är tacksam, och försöker tänka på det...
Men är ändå inge' gla'..., det är nog inte så lätt att förmedla...

Mitt liv går i jojo, och nu har den slutat snurra med hela snöret ute, längst där nere..

Om det är något jag kan vara stolt över, så är det väl att jag hittils har klarat mig från alkoholen,
jag vet att den knappast kommer att skapa någon bättring, möjligen lindring ....för tillfället...

Men just nu så spelar det inte så stor roll, jag brottas med något större, mitt inre...
OM svaret hade funnits i alkoholen så hade jag testat det, men jag tror inte på den ursäkta ordvalet j*vla svikaren något mer...
Han/hon/det har satt mig mer i klistret än något annat, och skulle nog vara den sista jag vände mig till, kanske skulle den få mig till att göra något oöverlagd...
Nä, fyllan går fetbort...

Men alla andra små snörstumpar har också sinat ut, det finns just nu inget kvar att grabba efter..
Om jag hade kunnat lägga tillit till "något" som kunde ha funkat,
så hade jag haft min förhoppning kvar...

Och när man har förlorat hoppet, vad finns då kvar?

Jag tycker att jag har varit "duktig" tillräckligt mycket och länge nu, varför får jag ingen cred?

Sorry att jag låter så j*vla neggig, men det är så det känns för Berra just nu...

Mors!