Senaste kommentarerna i forumet

Något som irriterade mig lite igår, (men bara lite) är att när det ska vara mycket barn i gudstjänsten Ja då var det helt plötsligt helt okej att byta ut nattvardsvinet mot alkoholfritt alternativ.
Kortversionen är att jag jobbar i kyrkan och kyrkorådet har inte varit sugna på att alltid ha alkoholfritt vin. Jag accepterade det och tar numera bara brödet. Men alltså nu på söndag då det är barnkör, ungdomskör och mycket andra barn i gudstjänsten. Ja då byter man raskt. Jag kände mig som ett barn.

Glutenfritt bröd är en självklarhet. varför kan ska man då exkludera människor pga alkohol?

Jaja, Jag kommer nog in i himlen oavsett.

För dom orden både Berra och Lilla jag. Jag återkommer hit om några dagar när jag fått tag på i alla fall några trådar.

ja det är viktigt att få ur sig ... För mig som är en "tanke- och huvudmänniska" - Mm vet vad jag menar, är det lätt att hamna i resonemang om orsak - verkan och granskning av mönster. Och då kan gamla situationer och erfarenheter bli som byggstenar jag drar fram för att göra bilden begriplig. Meningen är då inte att tjata utan att förklara - men det blir tjatet du Mm hör... och det förstår jag. För mig är det mera som att vi pratar på varsitt spår och inte möts - för där kommer sen alla känslorna emellan ....
Intressant att föra ett "samtal" med maken Mm så här med dig H som en tredje person som "lyssnar" på båda. Jag hoppas och tror att detta tankeutbyte/samtal är ok för er båda. För mig är det en riktigt fantastisk upplevelse!
Hoppas du H sovit gott inramad av tapetblommor, ha en bra dag! Detsamma önskar jag dig kära Mm. Kram / mt

Tack, Mulleman! :)

Och du har helt rätt i att det är viktigt för henne att få ur sig allt det där. Jätteviktigt.

Själv är jag på resande fot, sitter just nu på ett hotellrum med havsutsikt och storblommiga tapeter. Snart skall jag ge mig ut på stan för att äta med en kurskamrat. Livet är fint! :)

/H.

Känner mig mycket mycket glad över det du skrev till Mt angående "tjatet" det är klockrent sant och så är det för mig. Jag har sagt till henne att det kanske var första gången jag kände mig förstådd, det var en förunderlig känsla av lugn till sist. Jag vet ju alltför väl hur det är ställt som sagt var. Tänker så här inom mig, men inte nu igen, jag har ju hört det så många många gånger, jag vet det precis... men det bara "maler på" som det blir för mig (usch känns som ett fult ord, inte meningen) min inre fråga blir också, har DET hjälpt mig vidare, nix, snarare tvärtom. Vad händer jo: Eftersom det inte spelar någon roll vad jag försöker göra så är det ju närmast en fullmakt till mitt "tycker synd om mig-syndromet" att sätta igång med den tysta, aldrig kritiska trösten. Där jag står inför livskamraten och förnimmer som en glasskärm emellan oss, nästan av den okrossbara sorten. Men sen tänker jag samtidigt att det säkert är så viktigt för HENNE att ha utrymme att uttrycka just dessa alla känslor och sin besvikelse och förtvivlan som varit, allt hopp jag spolierat. Så för HENNES skull vill jag verkligen vara den som kan möta, härbergera och ta emot på ett kärleksfullt sätt. Ha riktigt fina dagar där du flänger omkring, hoppas du inte är som ett rö för vinden bara. Kram/Mm.

Tack för enormt bra ord. Jag har kopierat och klistrat in i mitt hemliga dokument i datorn. Jag kommer att läsa dessa rader när jag kämpar mot behovet. Tack.

Mulletant, du är min stjärna på himlen, du lyser upp min tillvaro lite när det är mörkt, tack...

Aday:
Har du kommit så långt nu att du är villig att satsa på en förändring?

Har kroppen sagt ifrån tillräckligt, och du har tröttnat på "festandet" som aldrig blev någon fest..?
Har du ork och motivation till vilja ta dig igenom en tillnyktringsfas?

Det räcker inte med att munnen säger..."jag vill", det krävs mer energi än så...
Det är ingen ide' och satsa på ett dött lopp, man måste känna sig tillräckligt motiverad för att den viljan är starkare än tröstdrickandet...

Det kommer att svida, men om det vore lätt så vore det heller ingen match, eller hur?
Viktigaste är nog att man i psyket har bestämt sig, "..nu jävlar...nu lägger jag av..."
Man bör ha två visioner uppställda inför sig....

Nackdelen med att fortsätta dricka...
Fördelen med att vara nykter...

Om du nu säger att det värker i njurarna och resten av kroppen, så är den smärtan tillräckligt stark för att motivera att sluta kröka?
Om smärtan försvinner, är det rockn'roll bland flaskorna igen?, tills det börja värka igen då?

Ångesten, är den tillräcklig stark för att få dig att lägga ner dryckesverksamheten, tills den försvinner då dagarna efter antar jag???

AA får dig inte att självmant sluta, det är ingen knapp att trycka på, det tar inte över ansvaret, det ligger fortfarande kvar hos dig...
AA hjälper dig att finna motivation och ger dig hjälpredor, men de städar inte upp ditt förflutna, det måste du ta tag i själv...

Mycket handlar nog om att ge upp "hjälpen" ifrån alkoholen, den hjälper en inte längre, det är en vän som har vänt en ryggen...
Och som i många relationer, det är alltid svårt att ge upp en gammal vän, eller hur?

Men att vara fast bestämd, att i fortsättningen kommer aldrig hjälpen att finnas där av "vännen" alkoholen, man måste klara sig själv fortsättningsvis...
Och det kräver mod och handfasthet, och det finns ingen snabbt reträttväg till "flummningens värld", den är numera historia..
Så vad som än händer så kan jag inte "smita iväg" mera med hjälp av alkoholen, jag måste ta tag i precis alltihopa här och nu!

Att vara införstådd att det kommer att göra ont och vara besvärligt, jag måste börja möta verkligheten nå'n gång i livet...
Att vara full och påverkad, det är det som är "onormalt" men som pågått så länge att det har blivit ditt normaltillstånd...
Så inse' att vara påverkad är det som är inte normalt, och nu vill du gå mot det som är normalt, ett spår alltså..

Om du fortsättningsvis väljer att dricka så vänd på tankarna, vad-i-helvete-är-det-som-pågår-i-min-kropp-nu -tankar..
Sätt dig och analysera fyllan, titta på dig i spegeln, filma dig med mobilen, hur ser jag ut, vad är det som händer med mig, hur känns det?
Och sluta glorifiera fyllan, den gör dig fyllsjuk, eller hur?

För varje gång du tar till flaskan så kommer du känna dig alltmer äcklad, vad fan håller jag på med, varför orkar jag inte möta verkligheten???
Låt verkligheten komma dig närmare för varje tillfälle, och börja se det som en "tävling" mot dig själv, skulle inte jag kunna tordas??

Mät tiderna mellan fyllorna, ju längre tid du orkar hålla dig desto bättre blir du, ju "duktigare" blir du...
Varje dag och varje timme räknas som du inte är påverkad, det är din plustid, fyllan=minustid...
Ju mera plustid du får, desto mer borde du hinna känna av verkligheten, och du mår troligen som bäst, precis innan du åter faller för alkoholen...

Jag brukade vända på tankarna, inte.."gud så härligt det är att vara på fyllan", utan jahopp,".. då har jag vridit upp äggklockan till nästa bakfylla..."

Det är aldrig försent med någonting, och kroppen brukar vara tacksam för den återhämtning den hinner få...

..man behöver aldrig tänka aldrig, det kanske kommer en dag då jag åter kan dricka, men tills dess tänker jag leva så bra jag bara kan,
och det får bli utan alkoholen tills vidare....

Livet är inte för evigt, inte nykterheten heller, men tills dess väljer jag att leva så bra jag bara kan, utan hjälp av alkoholen...

Jag vill..jag kan...jag ska...

Mors Berra

Gå på ett möte! Jag kan inte mer än rekommendera det varmast!
Det har varit min räddning, och du får garanterat ett underbart bemötande!

Jag gick själv på mitt första möte för 5 veckor sedan och jag går en gång
i veckan... Du kommer att känna dig så hemma, jag lovar!

Lycka till och stanna på forumet!!

Känns som om tiden bara rinner på! Jag har inte saknat alkohol alls...
Visst har tanken på vin sprungit förbi, men jag har inte varit sugen!
Känns sååå skönt! Och annorlunda... Men när jag tänker på vad jag gjort för
dumheter på fyllan så är jag glad att jag orkat välja bort eländet...
Just nu känns det så enkelt bara.
Som de säger på AA "Listig, falsk och stark..."
så sant, så sant....
Jag har fortfarande en enorm respekt för den listiga jäkeln som när man
minst anar det kommer att sitta på axeln och locka... Men jag är glad
för varje dag som går när jag slipper det!

Har varit mindre tjafs hemma och jag har mått mycket bättre.
Funderade nästan på att boka tid för ett blodprov så jag kunde kolla
levervärdena! De var INTE nåt vidare förut, men nu har jag varit nykter i

1 månad och 18 dagar!!!

Så länge har jag garanterat inte hållit upp sen jag började med alkohol
från första början!

Känns verkligen som början på ett nytt liv!
Har en liten bebis, har blivit nykter och har dessutom bestämt mig för
att byta karriär! Så jag kommer att ta tjänsteledigt från min fasta anställning
och söka till högskola!
Har ju brottats en del med depression, trötthet och vantrivsel på jobbet,
men nu känner jag mig gladare och mer lätt till sinnet än på väääääldigt länge.

Våren är här, solen skiner och jag är nykter och pigg!!! :-))

Njurarna värker och det känns som magsåret är på väg att gå upp. Jag har inte varit nykter en dag på sista fyra åren........ senaste rotblötan varade i 5 dagar och det är efter det jag har fått ont i kroppen och jag har även fått nog. Jag ska försöka vara nykter ett tag nu. Kanske jag besöker aa, det kanske behövs.....

Supit 5 dagar, vaknade vid två tiden inatt och mått riktigt dåligt både fysiskt och psykiskt. Har börjat fundera allvarligt på aa, men jag vet inte. Ångesten har alltid varit jobbigast, men nu har jag kommit så långt ner att jag har slutat bry mig om vad jag gör när jag är på fyllan. Jag vill bara inte dricka mera.....................

halvvägs till helgen. Jag beundrar dig som verkar ha många tuffa dagar på jobbet men lägger det åt sidan och håller fokus på det viktigaste, ditt eget liv! Det är starkt! (hmmm - ja har blivit känslig för många ord).... Det visar på inre styrka, säger jag i stället:) Allvarligt, du måste ha en enastående inre styrka och vilja som du använder i livets tjänst till glädje för dig och din familj! Du är en vinnare! Ha en bra dag / mt

ska för skojs skull skicka en hälsning till dig så här mitt i veckan också! Hoppas du komme med i samtalet igen. / mt

läste om det du skrev i söndags och blir lika glad igen. Också åt dörrhålet som växer fram innanför de fina ramarna (eller karmarna). Det är inte lätt att bygga ett hål när man inte har så mycket att fästa virket i.... men till och med det är möjligt. Kram / mulletanten

gång och har det bra, kram / mt

Jag såg det, Mulleman! :-) Jag har bara inte haft sinnesro (!) nog att svara - jag har för omväxlings skull flängt omkring de senaste dagarna, och mer blir det... Nu närmast två dagar på kurs, det blir kul! :-)

/H.

men helt nykter:) hi hi / mt

du upp mig från källaren nu Mulleman ?! :))

Om det är kontrollbehovet du menar så försökte jag svara med en liten snabbis med Sinnesrobönen. "acceptera det du inte kan förändra" .
Det som har varit har varit. Under de förhållanden jag då levde under så hade jag inte förmågan att agera annolunda. De misstag och dumheter som jag gjorde då finns kvar och jag kan inte göra dem ogjorda. Vissa går att reparera med ett enkelt "Förlåt" medan andra lever kvar och måste accepteras annars mal de ihjäl mig.

Och detta gäller även de som är medberoende !

Det är en frigörelseprocess som måste få ta sin tid, den går inte att skynda på men det är möjligt att hjälpa förändringen på traven genom att jobba med sig själv. Och i det fallet är AA's och Al-anon's program helt outstanding i sin enkelhet men ack så effektiva sätt att jobba på.

"förändra det jag kan" Och eftersom jag inte kan förändra en annan människa så är det ju bara jag själv som kan förändras. Och vägen till nykterhet går enbart genom mig själv, inga omvägar fungerar. Livet blir mycket enklare om jag vänder blicken inåt mig själv och löser mina egna problem först av allt : Lev och låt leva.

Och detta gäller även de som är medberoende !

"och förstånd att inse skillnaden" Inte så djävla enkelt alla gånger faktiskt !! Kräver en hel del övning framförallt från oss som har varit sådana kontrollfreak, som måste hålla koll på alla som hotar vårt drickande. Jag måste inse att jag är den som ska förändras,att jag inte klarar att övervaka alla runt mig i all oändlighet för då går jag sönder.

Och detta gäller även de som är medberoende !

Vi är så lika i vår sjukdom !! Vi utvecklar och avvecklar sjukdomen på samma sätt likväl som vi når vår personliga botten på samma sätt.

Jag vet inte om du läst på min tråd och därför sänder jag en påminnelse (lol) som det heter på chattspråk. mvh/Mm.

..sitter här och stönar på jobbet, suckar och tycker att livet idag det känns verkligen trögstartad...

Så vad vill jag med dagen?, jo antagligen må lika bra med som gårdagen, då var det rockn'roll från första andetaget...
Saker och ting hade säckat så det var Berra som var kung hela dagen, och fixade till det när alla andra fixare är borta...

Så jag vill ha en likadan dag som igår, då jag kände att jag behövdes och mitt liv gjorde skillnad inför andra,
jag tror jag var uppskattad och ingen tog ifrån mig mitt inre ljus, min livslåga, dvs inga kränkningar...

Det ömmar lite i min kropp, det är inte samma go i den som tidigare, benen domnar och man får lite gnälligt allmäntillstånd.
Men jag kniper om detta, jag vill inte sprida några neggiga vibbar...

Min närmaste kollega (tillika "hök") är ledig, och jag har ännu mera ledighet än var han har, jag njuter av att vara o-kontrollerad i dessa dagar.
T.om chefen visar ett visst intresse i vad jag gör, eftersom han (antagligen) inte får några rapporter ifrån ett visst håll...

Låter det nojjigt tycker ni?, ja jag trodde det också, men Berra du får gå och söka för det hära...
Men jag har lyckats knyta ihop alla trådar, och alla omständigheter KAN bara inte var rena tillfälligheter, omöjligt...

Jag har försökt stöta detta med andra kollegor men får ingen förståelse, personerna ifråga är manipulativa...
Jag har gjort mina försök att reda ut alla problem, men det är jag som betalar priset, jag är gödkalven, och man biter inte den handen som föder en..
Jag får en viss förståelse hos kollega nr 2 men han väljer alltid att vara neutral, så han tar aldrig någons parti (vilket jag tycker är bra..)

Så vad återstår att göra, blockera bort problemet, acceptera att så här är mitt liv just nu, gå vidare...
Jag har gjort vad jag har kunnat, och när det inte går hela vägen så måste det få vara, annars så äter det upp mig och tar för mycket av mina tankar och känslor.

Jag får aldrig glömma det som är viktigast, och vad var det..?

Att fortsätta må bra, och då kan man inte gå omkring och mala en massa neggiga tankar...

Jag får tvinga mig till att göra det jag är bra på, och visa upp att jag visst kan, jag är ingen j*vla looser....

Så upp med det feta arslet ur stolen och gå ut och maka lite plats för det nu...

Så se upp tisdagen!, här kommer Berra....

"..fitt ur hjärtat..."

Snubbla lite på tangenbordet före fyra på morgonen, inte riktigt vaken ännu?

/Berra

Häng kvar här, det blir en speciell kontakt med dem man lär "känna" i med- och motgång. Med mig är det så att maken också är här nu, som Mulleman. Vi kämpar på och har genomlevt glädje och motgångar det här året men det känns som vi är på rätt väg. För mig är det här forumet en viktig plats där jag skriver fitt ur hjärtat. Det är befriande och så blir jag medveten om saker som jag inte riktigt visste ens själv. På väg till jobbet nu, ha en bra dag och fortsätt skriva! / mt

Jag skulle vilja lära mig mer om beroende och missbruk. Jag får mycket hjälp med mig själv och mina bekymmer. Jättebra, men jag skulle vilja ha mer fakta. Mer kunskap om problematiken. Allmänt liksom.
Är det någon som vet kurser eller sånt man kan gå? Det kanske inte är aktuellt just nu i min nynyktra period, men sen. kanske framåt hösten eller nästa år. Jag läser lite böcker. Just nu Olle Carlssons "mitt himla liv"

Blir rörd av att du tänker på mig! Det värmer i hjärtat!!!!
Jag har inte lyckats med det jag hade som mål, men har sänkt min konsumtion väldigt mycket.
Vilket innebär att har druckit var 14:e dag, men då blir det tyvärr rejält.
Har det kämpigt med mig själv just nu. Trivs inte med min livssituation, åh känner att jag inte får riktig ordning på mitt liv.
Vikt, ekonomi och ensamheten är de tre saker som tynger mig enormt mycket. Lider av total avsaknad av självdisciplin. Åh det är väl det som är den röda tråden i mitt liv. Ställer ideligen upp mål som jag ska klara, men sviker mig själv hela tiden. Vilket gör att jag mår dåligt.
Hade varit så oerhört skönt att ha någon att luta sig emot ibland och även att få känna sig behövd.

Hur går det för dig Mulletant? Och hur går det för alla er andra här inne?

Kram alla kämpar!

TP

och vill bara skicka en hälsning. Välkommen tillbaka till forumet! / mt