Senaste kommentarerna i forumet

Adde, känns speciellt att vi följt varandra så många år. Må du få det bra i ditt fortsatta liv trots alla pucklar.
Du är förstås på grund av din långa och stabila nykterhet en hjälp för oss som snubblat hit och dit.
/Fenix

En vän frågade mig idag vad jag ska göra ikväll.
"Vara hemma och skriva lite", svarade jag.
"Men vad bra, då kan vi ju hitta på något", sa han.
"Nej, inte ikväll. Jag ska skriva sa jag ju."
"Men vad då, måste du vara själv hela kvällen för det?"

Jag märkte att han blev irriterad över att jag inte ville umgås med honom. Jag önskar att folk kunde respektera när man säger att man är upptagen, att planer med sig själv är lika viktiga som om man har planer med någon annan.

Jag håller på att jobba med en novell inför en novelltävling. Jag älskar att skriva. Den är inte klar än men jag lägger ner för ikväll, blir helt trött i bollen efter ett tag. Som belöning för arbetet jag gjort ska jag fortsätta min kväll i sann fredagsmysanda med en lagom hjärndöd film, chips och läsk. Helt själv, för att jag vill(förutom att titta in till er en stund då).

Kram på er!

Helg.
Ja, Sorgsen, du verkar ha haft en lååång resa och jag kan bara önska att min inte blir så lång, men jag antar att den kommer bli det. Är så ledsen för småttingarnas skull.

Ja, någon gång hoppas jag att allt blir bättre, känns avlägset nu, och hans dykaupp-maila-smsa-ringa ger mig snart ett nervöst sammanbrott. Blir så arg. Jag försöker som du att inte gå in i diskussion, men har svårt att håplla mig ibland, hamanr så lätt i att jag sak förklara mig osv, och de gånger jag bara säger "ja, men då vet jag vad du tycker" eller liknade så får jag ännu mer skäll ändå...
Är så trött på hela situationen, vill bara fly, men det kan jag ju inte nu...

Lillablå, det komemr bli en tung helg, förstår det av hur det varit idag... Känner mig så borta.
Tack för din målande bild. Ska titta på himlen och hopaps att jag känenr er närvaro, och att ni känner min. Ska ta till mig allt det du skriver om:
"Vila, unna dig en promenad, en god bok, nygräddade pannkakor, ett glas nypressade apelsiner, en kopp the med honung, en påse lösgodis, en varm filt över benen, ett fotbad, tända ljus, vacker musik"
så snart jag kommer in i mitt gryt så ska jag försöka unna mig saker jag inte unnat mig på så länge.

Varma kramar

lite pepp och stöttning.
En begravning kan vara tung men den kan också bli en vändpunkt i livet där allt faller på plats. Jag kan fortfarande känna sviterna av mina föräldrars begravning som jag var helt oförmögen att hantera pga av mitt drickande där jag tryckte ner alla mina känslor. Jag fick aldrig det fina avslut som en begravning kan ge.

Kram ♥

...en kram och en tanke...båda långa, varma och omhuldande (härligt ord tycker jag, urkraft för mig)

Ja, vi får väl se...medlemsavgiften betalade jag in för flera veckor sen så jag är väl berättigad vara med ;)

Jag jobbar då men kanske jag kan vara ledig lagom länge för kunna vara med. Om inte annat så för att träffa dig Adde :)
Kram kram

...nu packar jag ihop lite prylar som kan lämnas kvar hemma och snart tar jag mig till flygplatsen.

Jag har haft två ingående samtal med kvinnan på hemmet. Nyttigt!
Jag känner mig inte ledsen, inte stressad eller nervös. Lite märkligt...
Men, jag är van jobba under stor press och känner igen mekanismen i mig. Nu har jag bestämt mig så nu är det bara hålla fast i det och köra!
Hela situationen är så sjuk och jag gör, som mulletant skrev, faller i fällorna i kunskapsoceanen.
Jag HAR inget som stressar mig men heller inget som gör att jag behöver vänta. Väntan ger honom bara mer makt över mig och det finns inget i hans nuvarande beteende som visar på tillfrisknande. Det är bara uppgifter som blir ordentligt och noggrannt lösta, intellektuellt, tyvärr...
Jag har ingen mandat att analysera eller tycka något alls om det egentligen, det är hans liv och val, men jag är inte blind och har tillräckligt mycket livserfarenhet att jag vågar sticka ut näsan och säga det.
Det är bara tråkigt att det är så och gör mig ont...

Kanske behöver jag inte läsa upp något utan bara tar mina prylar och går.
Om några timmar vet jag...

Kram på er all kloka vänliga tuffa enträgna härliga medmänniskor

Idag har jag fått äran att umgås med två fina töser, drygt 2 och 3 år gamla, och lite dämpade av sina förkylningar...
Men både kramarna, barnrumporna i knäet under sagostunden och funderandet vid matbordet har gett mig kraft att härda ut utsättningssymptomen... För det blir fanimig nye bättre!! Dag 11 idag, och det fortsätter på samma sätt...
Målet är att bli fri från dem, och kanske, om det vill sig väl, få en liten själv en vacker dag...
Klockan tickar, och antidepp förbättrar ju inte oddsen, direkt...
Så mitt i allt jobbigt, yrsel, illamående, det som känns som elshocker i hjärnan etc, känns lite lättare att härda ut, det finns ju ett mål och förhoppningsvis en belöning...
Ungar är det finaste som finns!
Tillsammans på första plats med älskling, mormor i himlen och det som heter kärlek!
Hoppas vi alla får en lugn och skön helg!
Har tagit tjänstledigt halva lördag och söndag, och är ledig på måndag för mormors begravning, och sen MÅSTE det väl ändå ha blivit bättre?!
Stora kramar till alla som behöver och vill ha!!
/k

Fredag kväll, helgen framför oss...
Hoppas du mår bättre, att du känner mer tillförsikt för framtiden?

Det ser ut att bli en stjärnklar kväll i min del av Sverige, och jag ska försöka få syn på kometen vad den nu hette... Och om du ser den från din del av Sverige, så tänk dig att vi är sammankopplade av kometen oändligt lång där borta, av en klump av is, skit och stenar... Lite perspektiv på hur små vi är, i det stora hela... Och ändå så nära, genom delade och liknande erfarenheter, och tillsammans är vi starka!!!
Vi finns här för dig, och du finns här för oss, olika kvinnor och män över tiden, men samma kärlek och värme, bara uttryck genom olika alias...
Du är på rätt väg, snart är du trygg hemma i ditt gryt, med barnen hos dig, åtminstone halva tiden, antagligen mer...
Vila, unna dig en promenad, en god bok, nygräddade pannkakor, ett glas nypressade apelsiner, en kopp the med honung, en påse lösgodis, en varm filt över benen, ett fotbad, tända ljus, vacker musik, eller vad du tycker om och som får dig att må bra!!!
Stora kramar!!!
/k

Är klok, jag håller med...
Det är hans val att dricka eller låta bli, låt honom veta det...
Men hans val får också konsekvenser... Stannar du om han börjar dricka igen?
Lämpa över allt ansvar på hans nykterhet på honom, men låt honom veta att du finns där när det blir jobbigt och suget faller på!
Kram, och jag hoppas ni får en fin och lugn fredag!
/k

Jag håller tummarna för ett bra återseende!
Fokusera nu på vad DU känner och vill, så får han ta ansvar för sig!
Tror att det är det viktigaste nu, att han vet det, att han har ansvar för sig, sitt mående, och hur han behandlar dig! Det är INTE ditt ansvar, som du mycket väl vet...
Håller tummarna och tänker på dig!!!
Kramar!!!

under de sista dagarna fått små otroligt fina goa gester av vänner och faktiskt av mer eller mindre okända personer, personer som jag känner till utseendet men inte mer.

Och jag har blivit så glad och tacksam för dessa gester och jag har blivit varse hur otroligt efterlängtade de varit. Jag har varit/är svältfödd på sånt så jag suger girigt i mig av det som erbjuds och blir verkligt och uppriktigt glad.

Träffade lite gubbar, ja, äldre än mig tom :-) , på gymmet och får genast en dimension på mina i mitt tycke stora problem. Och igår träffade jag en kvinna som jag inte sett på ett halvår och sa direkt : Vad har hänt ?? Är du sjuk ?? Jag berättade om skilsmässan och vad den för med sig och hon tröstade och peppade. Hon vet vad hon talar om eftersom hon själv flytt hals över huvud från sitt forna hem till ett liv som hon inte visste ett dugg om. Det ger också distans och jag kan inse, fast det fn är svårt, att jag trots allt har det hyfsat bra. Jag har möjligheter, jag har inga livshotande sjukdomar (lite småkrämpor sisådär !) men mest har jag nog "tyckasyndommigsjälv-syndrom".

Och en annan väldigt viktig sak : Jag är nykter och jag har inte skänkt en tanke på alkohol under den här jobbiga resan.

Jag har igår betalat in deltagaravgiften till vårmötet i GiG och jag har andra små saker som jag planerar in för att få positiva vibbar i vardagen. Det har blivit mer och mer viktigt för mig att bryta vardagen och se mig omkring och upptäcka att världen snurrar fast jag under en lång tid inte hängt med riktigt.

Och återigen upptäcka hur viktig en stabil nykerhet är för det vanliga livets alla skiftningar.

Tack för att ni hjälper mig att vara nykter !!

Har hon kommit till rätta nu? Får hoppas att hon hittat något varmt ställe! Jag saknar min lilla kattfröken som gick bort i februari - det är något särskilt med kärleken man känner till en liten katt!!

"ha det överstökat??" ???????????

Att ta ett återfall är liksom ingen garanti för att jag aldrig mer kommer att dricka, jag har liksom ingen kvot jag ska uppfylla. Som alkis så finns det ingen kvot, inga gränser, no limit bara att hälla i, så mycket det går, det är riktlinjen.

Ok, ungefär en tredjedel som gör en behandling går ut och dricker men kommer tillbaka. Men det är också så att ungefär en tredjedel som gör en behandling går ut och dricker och kommer INTE tillbaka.

Och att han frågar dig är precis som markatta skriver att lägga HELA ansvaret på dig.

Det är mitt egna ansvar och ingen annans om jag väljer att dricka.

säger din alkis om att följa med till GiG ?
Och tror du mig om jag har gjort som Leif GW Persson och skrivit svaret i ett igenklistrat kuvert ? :-)))

I vilket fall hoppas jag att vi möts där :-)

Hej Berra! Jag är en av många som följt dig genom åren genom olika nick namn.. Saknar dina rader, hoppas du har det bra..

vill bara understryka allt som markatta skriver. Gå tillbaka och läs i din tråd så tror jag att du ser själv att det är ingen bra väg att han dricker nånting med alkohol överhuvudtaget. Tyvärr är en månads nykterhet kort tid för en missbrukare och det är kanske just idag han står inför en utmaning - och det är hans ansvar hur han möter den.
Fortsätt skriva och fortsätt gå till Al-anon. Styrkekramar / mt

drabbar alla. Själv skulle jag inte alls uppskatta att en främmande kommer och kramar om mig. Jag tror inte det hade något med dig att göra, att du skulle "utstråla" något. Lika lite som den som blir utsatt för en blottare "utstrålar" något speciellt. Klanka inte ner på dig själv för att andra inte har något socialt hyfs. Det får stå för dem.

Själv tycker jag att jag alltid varit en "skummismagnet" utan att vara alkoholist men jag tror ändå att alla upplever udda möten i vardagen då och då.

Lycka till på intervjun!

Det är inte schysst av honom att fråga dig om det är ok att han ska dricka. Du har väl redan uttryckt att det inte känns bra för dig att han dricker. Att han nu lägger det ansvaret på dig tycker jag visar på att han inte respekterar vad du tidigare har sagt och heller inte accepterat att han har ett problem med alkoholen.

Vad är det du vill få överstökat? Vad skulle hända efteråt om det "gick bra" att dricka? Betyder inte det då att det är fritt fram för honom att dricka? Även om inget skulle hända, spåra ur den kvällen så tänker jag att din oro för att han ska börja bete sig illa mot dig kommer att öka igen.

Min ex-sambo försökte också många gånger att visa mig att han visst klarade av att dricka "normalt". Och ja, det klarade han av att göra, ett tag. Sedan kom någon dunderfylla igen med efterföljande bråk och ånger, lugn period, för att sedan trappas upp igen. Det finns ju olika former av alkoholproblematik. Tänker på min egen alkis som inte drack varje dag, aldrig eller sällan på dagtid, aldrig på jobbet, inte fick några fysiska abstinenssymptom. Det gjorde det väldigt svårt för mig att dels nå fram till honom att jag tyckte att han hade ett problem med alkoholen och att det påverkade mig, och att stå fast vid mitt beslut om att jag inte ville ha något med honom att göra då, just för att han ibland kunde dricka "normalt". Vanliga alkoholkonsumenter hamnar inte i fyllecell. Även om det händer "bara" några/någon gång per år så räcker det för att man som närstående ska vara orolig varje gång det dricks. Dessutom har ju din sambo behandlat dig som skit då han druckit.

Du skriver; "Är så jäkla rädd bara". Lyssna till det! I en relation ska man inte behöva känna så.

Jag kan också förstå om du själv saknar att kunna ta ett glas vin med honom. Jag saknar det ibland. Även om jag drack vin högst en gång i månaden så måste jag erkänna att jag tyckt det varit lite besvärligt att inte "få" dricka. Men jag har ändå valt att inte dricka när jag är med honom för jag vill ju också signalera att det faktisk går att ha roligt och mysigt utan alkohol. Och det går.

Kramar!

Jag har stuckit huvudet i sanden ett tag, men nu kommer saker upp till ytan. Positiv energi finns, men vi har inte riktigt klargjort var vi står. Tack förresten lillablå för dina rader. Har upptäckt nu att fredagar är känsliga dagar för min sambo. På jobbet snackas det om vad man ska göra i helgen osv. Fredagsmys är starkt förknippat med vin (inte alkoholfritt), tycker han.

Han vill prova att dela en flaska i kväll... Han frågar så snällt och har gjort det innan också. Det är antagligen så att han inte vill ha ansvaret själv, går det mindre bra kan han alltid säga att jag sagt ja. Drömmen om ett kontrollerat drickande finns där fortfarande. Förra gången han frågade sa jag att det inte skulle kännas bra för mig, och han lät bli.

Är det inte så att han måste pröva att dricka någon gång för att säkert veta hur han reagerar? Kanske lika bra att ha det överstökat?? Är så jäkla rädd bara. Han vill också sluta med antidepmedicinerna.

Hjälp, vad ska jag göra? /K

och veckan har varit som de flesta veckor numera, livet rullar på och vi har det lugnt och gott. Utmaningar saknar vi inte - vi fick en otrevlig överraskning i värmesystemet (i denna nattkyla dessutom) och han mådde jättedåligt - men vi delar det vi möter. Han har alltid tagit ansvar för sådant men ... ja, han har burit och dränkt problem på egen hand. Så tror jag.

Jag följer mina medsystrar Sorgsen och flygcert och hoppas Framtidsdrömmar följer sitt spår framåt. Att följa dem ger bakåtförståelse för mina egna erfarenheter både av tiden i missbruk och av uppbrottet och det först tunga halvåret. Jag vet inte om jag tyckte det var så tungt då men ovissheten fanns kvar.

Stor värme känner jag av att dela med dem som vet från insidan vad medberoende innebär.

Jag vårstädar skåp och lådor och igår mötte jag en salongsberusad Mulleman på ett foto från en nyårsafton. Möjligen tyckte jag faktiskt det var roligt då... nu blev jag äcklad av anblicken - inom loppet av en tusendels sekund kände jag avsmaken inom mig. Jag är så innerligt tacksam för att han vände väg, att han finns kvar och att vi får dela livet just nu.

Idag i min radio http://www.youtube.com/watch?v=4GymElKG_Pw (Ja, det är Sven Wollter - gärna skulle jag veta vems den kvinnliga rösten på slutet är)

Huka er ungdomar:) Det här är passion (fast utan konjak för vår del:)

Lev väl i helgen! / mt

Underligt möte som jag måste teckna ner. Imorse blev jag uppraggad av en man. Skönt för självkänslan kan man ju tro men inte alls. Var ute på en slags powerwalk och på väg hem. En man springer fram till mig nära porten och kramar om. Men känner jag dig? Jag känner igen dig svarar han. Sen frågar han om jag vill följa med honom hem och dricka vin! Före 11 på förmiddagen! Utstrålar jag verkligen så mycket alkoholist? Helt knäckt just nu. Är detta normalt? Fick även hans namn Anders Halldén. Känner mig mindre än en muslort. Inbillar mig att detta inte händer vanligt folk.

Fia

..ödmjukt för dina eftertänksamma ord.
Det är så lätt att hamna i de direkta händelserna för mig och svårt hitta de där övergripande uttryckssättet. Just för att jag står mitt i.
Min historia är lättare att greppa i rubriker eftersom det har blivit just historia.
Det jag får av dig, mulletant, är som en skänk från ovan. Du hjäler mig samla ihop och lämna bort detaljerna. Tusen ödmjuka tack...

Jag vet inte hur många gånger jag börjat prata med maken under våra år men inte en gång har det avslutats med ett förstående. Däremot har ag fått mina ord kastade i ansiktet vid senare tillfällen. Sista försöket som bara var välmening och positivt, kravlöst, bemöttes med att han väbde ryggen till och fnös att det där har du sagt innan.

Därför har jag känt att en tredje person måste finnas med, tillsammans med andra är han ju snäll och trevlig. Med en terapeut som finns knuten till behandlingshemmet kan han inte smita undan.
Någon tredje person finns inte med idag, tyvärr, men jag ber en stilla bön om att det blir en fortsättning och att denna dagen bara blir en bra fortsättning på "den gyllene halvmetern" ;)

Kramar

Grattis till din fortsatta nykterhet! Din beskrivning av tiden hets och stress känns igen av många. Jag har mött många som gått i väggen, de flesta återhämtar sig. Det som jag sett är en kvarstående stresskänslighet som man måste lära sig känna igen och hantera. En av mina vänner säger att hon är allergisk för stress - och då handlar det om att välja bort också sånt som kan vara roligt ... det får inte bli för mycket.

Kanske LCHQ är något för dig http://mabra.com/lchq-sa-funkar-den-nya-lchf-dieten/
http://bloggar.aftonbladet.se/trendotraning/2012/02/lchq-basta-tranings…

Jag gillar Sanna Ehdin http://www.ehdin.com/?navid=171&sub=4

Lycka till i fortsättningen, ta hand om dig! / mt

Ledsen, och lite allmänt känslokaos just nu.

Är en person som har ganska svårt för att stå upp för mig själv. För osäker och konflikträdd tyvärr.

Har varit många diskussioner på jobbet senaste tiden. Effektivare, mera arbetsuppgifter ännu effektivare.. Vore ju liksom trevligt att höra något positivt ibland också då det också borde finnas bra saker att ta upp också någon gång.

Var nära ett par dagar förra veckan att jag skulle ha tagit vägen förbi bolaget på vägen hem. Lyckades ändå undvika det som tur är. Antar att det är det jag gjort tidigare druckit och tyckt synd om mig själv. Tragiskt.

Skulle vara så skönt med lite ledigt nu med mera fokus på roliga saker! Har inte riktigt orken med det nu, känns som jobbet tar för mycket energi.

Blev dagens gnäll här nu… =) Undrar bara lite ifall det finns andra som varit sjukskrivna för utbrändhet tidigare, har ni blivit helt återställda?

Måste ta mig ur detta nu.. Någon typ av förändring måste jag ta mig till annars kommer jag bara att bli en riktigt sur och grinig tant. :P

Tack flygcert för lyckönskningarna!:)

MB Sockret tror jag absolut är en stor bov och det försöker jag undvika så gott det går (lyckas tyvärr inte alltid...:) Hört mycket gott om LCHF men tror att jag är lite för lat för att kunna följa det helt under längre tid. Kanske GI-kost skulle passa mig bättre. Men intressant med forskningen kring det!