Senaste kommentarerna i forumet

Angående att anmäla/inte anmäla så är det väldigt svårt att fatta ett sådant beslut när man är i chock eller när det just hänt. Förhoppningsvis får du lite klarhet hos bror din genom att berätta. Annars, ring kvinnofridslinjen eller någon kvinnojour och prata med dem. De kommer inte övertala dig till något men de kan bidra med erfarenhet, kunskap och fakta.

Jag tycker du ska strunta i att försöka se till att han får hjälp nu. Han vet ju redan vart han kan ringa om han behöver stöd, eller hur? Att han inte redan gjort det vid det här laget visar väl på att han inte är mottaglig för den hjälp som finns. Han fick säkert en massa verktyg under tiden på gården. Det är upp till honom att använda dem.

Just nu ska du bara ta hand om dig själv.

Att mg börjat dela med dig - frivilligt! Det är stort...men det ser och vet du ju.

Tack för dina rader hos mig. Betvivlar starkt att jag har de finaste ongarna ibland...men andra dagar tänker jag att så är det nog ;-). Kommer också att sakna våra dialoger. Jag kommer aldrig att sticka under stol med att jag ÄR svag för smarta människor. Du har lärt mig ganska mkt!

Sen ser jag pajkastningen och jag inser att jag gör rätt val. Två fel blir inte ett rätt tänker jag...där finns inga vinnare. Hoppas vi hörs! Fb kanske? Ngn gång? Kram och så. /R

...min bror nu.
De sitter uppe och väntar...goa härliga underbara...

Googlade fram nr markatta skrivit ner, tack vännen.
Villrådig hur jag skagöra....anmäla eller ej

Jaha, det känns snopet och ledset att du ger dig av. Förstår dock känslan allt för väl. Vi har väl gjort vårat. Visst behövs det apostlar för nykterheten men kanske var det inte du och jag som var kallade? Önskar dig allt gott...och by the way; Jag har alltid sett dig som en riktigt begåvad kvinna. Har aldrig tyckt att du pekat med hela handen. Sen tror jag att både du och Kalla har rätt. Här behövs det nytt kött. Vi är nog lite "inavlade". Eller bara vana med varandra och med vana försvinner ofta respekten...har jag tyckt mig märka.

Om du skulle smygläsa här så ska du veta att jag verkligen uppskattade dina inputs! Ha nu ett fint nyktert liv utan skam. Kram och Tack! /R

Lite struligt på forumet....äääääääää

Men härligt att höra av dig!
/A

Märkte jag blev rädd var gång någon gick i ytterdörren.

Googlade telnr..
Ringde bror, m högtalaren på, mannen steg in. Han ser så sjuk ut, hela ansiktet är förbytt.
Han hör vem jag pratar med, han har respekt för min bror. Hör hans ord om att jagmste höra av mig om nåt händer.
Maken är tyst o börjar bädda till sig i gästrummet. Jag säger han kan ligga i säbgen, jag åker till min bror.
Jag säger jag ser han är jättesjuk och behöver hjälp. Han kastar en tissot klocka mot mig, träffar inte men går sönder. Var en födelsedagspresent från mig, barnslig kommentar, men så är det.

Nu plocka ihop prylar och sover några timmar hos bror innan jag ska flyga mot ny jobbvecka.

Han behöver hjälp!
Vad han gör är att analysera mig i programmet, fått höra mycket. Vet ju jag inte är sjuk men han känner väl sig friskare...ha är de ensammaste människa somjag någonsin träffat. Nu boar han in sig exakt likadant i denna lägenheten men bara utan alkohol. Överallt annars har vi mått bra, han påstår de bara varit ett spel mot mig!!!!
Han sa något om att jag visste han var alkoholist...kanske han menar det är eubriken på allt??

Ojojoj, nu tar jag mina viktigaste prylar och lämnar den deprimerade.
Vet fortfarande inte var jag ska ringa för få detta dokumenterat någon stans. Ska jag lägga mig i? Ska jag se till ha får psykvård? Ska jag skita i vilket?
Ingen mer än jag vet hur sjuk han är! Alkisbwhandlingen kan inte hjälpa honom, där styr han med sin ibtellgens och är flr intellektuell...de får inte tag i problemet!

Men herregud, Sorgsen!

Ja, ring polisen. Eller ta dig därifrån. Ring någon som kan hämta dig.

Du. Lyssna på mig nu: det här är bortom alla gränser som vi ens har diskuterat hittills. Du måste därifrån. Nu.

Att stanna nu och bara vänta på att han kommer tillbaka, det är att låta alkoholen vinna. Du måste stå upp för dig själv och visa genom handling att det här var långt bortom vad du tolererar. Du skriver (bara för ett dygn sedan) "Om maken visar vilja till förändring hänger jag på, om inte kommer det visa sig. Jag skulle gissa snart."

Nu har du ditt svar. Han väljer en destruktiv linje, och du MÅSTE visa honom i handling (inte med ord, inte genom att försöka resonera med honom) att du inte ställer upp på detta.

Du. Ring polisen nu. Och sedan ringer du till någon som kan hämta dig. Nu.

/H.

läste nu några inlägg upp att han tagit strypgrepp på dig. Efter att han betett sig så och nu allt som hänt ikväll så blir jag orolig för dig. Ring polisen, om du inte vill/kan så ta dig till en trygg plats. Våld i nära relationer trappas nästan alltid upp om inte mannen själv söker hjälp för beteendet.

Du kan också ringa Kvinnofridslinjen och rådfråga: 020 50 50 50

Usch vad jobbigt. Ja du kan ringa polisen! Det är upp till dem att rubricera brottet, du behöver bara berätta vad som har hänt. Är du rädd för honom så tycker jag absolut att du ska göra det.
Ring någon du känner som kan vara med dig om du har möjlighet till det, eller om du kan ta dig iväg någonstans. Man ska inte behöva vara rädd i sitt eget hem!

1000 kramar!
Ta hand om dig

...och klädde på sig och gick ut!
Han slog inte me försökte tippa sängen, tog hårt i mig, skrek mig i ansiktet....och annat...
Han har varit go idag men menade att han bara varit det för ha lugnt.
Plötsigt vände han humöret när jag pratade och jag sa det inte är ok att han är otrevlig. Att hans illamående går ut över mig.
Han blev tokig och slänger ur sig allt elakt. Jag ber honom förklara sig, flera gånger och han blev totalt tokig och går ut!

Ska man ringa polis nu?

Han har sagt han älskar mig men varit lite kort. Han sa han kommer till mig på jobb. Jag har ingen anledning tro annat. Men han pratar mycket lite.
När vi äter berättar jagom min dag, han tycker jag ska va tyst eftersom vi äter o har tv på. Jag ler och säger man kan göra fler saker samtidigt.

Han gick och är hysteriskt aggressiv och allt är direkt riktat till och mot mig. Kulmen verkar varit då han sa han sett filmen tidigare, när den va mitt i, han setrött ut och jag frågar om han ärpå väg att somna, där vänder han till hysteri.
Han är inte här nu...men ska jag ringa polisen?
Jag sa jag omöjligt kan förstå efter allt gott, han menade allt han sagt var för att få lugn och han aldrig skulle komma till mig och allt fint vi haft bara varit ett spel mot andra. Att han aldrig mer kommer prata med mig.....

Snacka om dubbla personligheter!!!!
Han tyckte vi "pratade" nu. För nu kom ju allt fram...i en orkan av hysteri och farlig ilska!

Han är riktigt sjuk!

Vad tråkigt, Miss K.

Jag vet hur det känns. Och jag vet att det går att stanna kvar trots ett återfall, men ändå vara "sann" mot sig själv.

Känn efter i dig själv var dina gränser går. Du stannar om han dricker, men vad är det som inte är ok för dig? Vad är det som skall hända för att du skall känna att gränsen passeras?

Var rädd om dig. Kram!
/H.

Jag har varit bortrest över helgen, och kommer tillbaka till detta... vilken chock, Sorgsen!

Men det gör mig hoppfull att du verkar lugn och samlad mitt i all kalabalik.

Kram, jag tänker på dig.
/H.

Kram, vännen.

/H.

Men så jobbigt när det blir en massa tjafs inför begravningen. Usch.

Och så jobbigt att du mår kass. Usch.

:-)

/H.

börjar vi om igen... Inga katastrofer, inget jobbigt men bara de där gräddvita månaderna som nu börjat bli väldigt gräddig och så helt plötsligt idag slutade det vara charmigt och härligt och så kände jag för första gången att jag inte litar på mig själv. I höstas och vintras mådde jag bra när jag såg till att gå in här varje dag. Jag börjar med det igen och så får det gräddiga bli kritvitt igen.

Hej, vänner!

Dagens länktips (eller ja, det är inte tips, det är en order: se detta.):

Jan och Pia Johansen om hans beroende och hennes medberoende.

http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2303661&utm_medium=…

Kram!
/H.

Hej! Har inte haft tid att skriva förrän nu.
Jag kände det redan när jag skrev att den snälla frågan inte var så snäll. Så här blev det: Jag hade köpt alkoholfritt och han hade köpt vanligt vin. Vi började med det alkoholfria. Efter ett tag berättade han om flaskan och att det hade varit gott med ost o vin. Jag sa nej tack, och det blev en konstig stämning. Han öppnar flaskan och står i köket och äter o dricker. Han märker att jag är sur och ställer ifrån sig flaskan och tömmer ur glaset. Nästa dag är flaskan tom, vet ej hur mycket han druckit, han säger att han slängt ut det.

Senare säger han att han känt sig deprimerad och uttråkad sista dagarna och att det har triggat suget. Nu tror jag att det är lugnt under arbetsveckan, men hur det blir kommande helger har jag ingen aning om.

Adde, förstår att du tycker jag är dum. Jag menade inte riktigt att det skulle vara överstökat för honom, snarare att min första återträff med drickandet skulle bli avklarad.

Tack också lillablå o mt. Det är bra att bli påmind ibland. Jag kommer att köra på nolllinjen framöver. Dvs att jag inte tycker att han bör testa, men att jag kommer att vara kvar ändå. Blir det som förut vill jag lämna, men det tar jag då. Saknade själv vinet i början, men nu känns det okey.

Kramar Miss K

är fantastisk rätt och träffande i dina analyser.
Det har jag skrivit och talat om. Det hopas jag att du känner, jag har bett Fia om ursäkt för mitt beteende som olyckligtvis escallerade och fortsatte i idiotiska meningar.
Visst jag kan tycka ibland att man inte skall förklara hur andra inte skall bete sig när man själv har gjort samma fel.
Men det har ju du gjort i all välvilja, inte för att vara en besserwisser. Och jag ber dig öppet och ärligt om ursäkt om du tog illa vid dig av mina meningar.
Du ÄR en fantastisk kvinna som står på randen av bergets topp just tagits sig uppför detta berg.

Jag beundrar dig som lyckats, önskar dig all lycka till framöver innan du skall kasta dig ut i livets karusell.
Jag ser upp till dig som lyckats ta dig dit där du befinner dig nu!

Tack för att du finns, glöm inte bort oss nu när du ger dig av.

Kramar/A

.

med pajkastandet och det är svårt att undvika det man inte vill befatta sig med pga forumets upplägg. Vill bara säga santorini - ifall du går in och läser - att jag aldrig uppfattat dig besserwissrig i tonen. Klok kvinna bara! Ha det gott! / mt

jag väljer bort den där pajkastningen, precis som jag väljer bort människor som bara suger energi i vardagen. Man bestämmer själv vilken som har tillträde i ens liv, där kan man påverka i alla fall.

Hoppas du känner du själv får ut något av att fortsätta skriva lite då och då, så att jag får läsa fler tankar från dig nu när du går stark och helt fri från a ut i livet! Lite egotänk där kamouflerat i omtänksamhet ;)

.

tack för era snälla ord och kramar! Tilde, ditt inlägg gör mej väldigt berörd när du säger att jag varit till hjälp, det har ju varit min avsikt. Min förhoppning att kunna hjälpa nån och inte upplevas som en besservisser som säger vad man ska göra. Den här andra pajkastningen som pågår ska man väl inte bry sej om. Inte tänker jag radera några inlägg och jag tittar säkert in nån gång igen och ser hur det går.

jag har alltid undrat vad det är för slags löst folk som sitter i små lyor i Stockholms förorter. Nu vet jag!

Fia

Nu slog du under bältet men det förvånar mig inte.

Fia