Senaste kommentarerna i forumet

Kul att äntligen "höra av" dig, som du sa skäms på dig. Jag vill inte fråga efter folk eftersom man inte vill pressa någon - men man undrar ju och oroar sig.

Underbart att höra om AA och tjejen, kanske äntligen faller allt på plats nu och du får allt gott du förtjänar?

Meeeeeeeeeeen......... begagnatmarknaden? Vem i hela friden skulle vara så dum att INTE shoppa man där? Vill man ha en alldeles ny som inte vet nånting alls? Om nåt? pfffffffffff inte en chans alltså! haha *ryser vid tanken* Nej klart det ska vara begagnat - helst också lite illa tärt så man själv framstår som så mycket bättre jämfört med den förra "stygga dominanta tjejen"...... ;)

Kram

Sussie (som firar 4 veckor utan alkohol och är på 3:e dagen utan snus........fy fan egentligen va? hehe tränar gör jag också!!!! ;) )

Jag läser gärna dina långa romaner. :-)

Kram!
/H.

Berra, dina ord är alltid så tänkvärda och jag läser dom ofta. Den senaste tiden har jag dock inte riktigt orkat ta dom till mig. Men idag gjorde jag det. Jag skulle också behöva kliva åt sidan och försöka betrakta mig själv utifrån. Jag skulle behöva det, men vet inte riktigt om jag törs. Jag vet ju att jag inte kommer tycka om den person jag ser..

Just nu hoppas jag dock på att jag ska få den hjälp jag behöver, så att jag kan lära mig just det.. att tycka om mig själv, att lära mig älska mig själv.

Kram
Mamma Mu

Hej mina vänner!
Vill inget särskilt, bara skriva av mig lite...

Tvättade idag, på förmiddagen, och svor lite inom mig över en granne som inte
hämtat tvätten i tid... och sen somnade jag på soffan och missade själv att hämta
min tvätt i tid... fick mig en liten läxa där! Döm inte andra, du vet inte vad som
ligger bakom, och sov inte middag mitt på dan! =)

Åkte sen till mammas och pappas lägenhet, min före detta lägenhet, där jag har
sjukt mycket saker kvar, för att börja packa lite... stressen bara ökade och ökade,
jag har verkligen samlat på mig mycket grejjer genom åren, saker som jag inte
rört på två år, och borde kunna slänga med andra ord.. vill jag ha kvar den här, kan
jag slänga det där, kommer jag använda de där igen? och jag kände igen min
reaktion: jag stänger av... struntade i att packa mer i köket för att gå och sortera lite
i sekretären, för att skita i den och gå till bokhyllan, för att gå tillbaka till köket... till
slut satt jag bara och tittade...

på kvällens al-anon hamnade jag framför: släpp taget och låt gud ta över. tar med
mig det hem och också slagordet: en sak i taget. för vad är det värsta som kan
hända? jo, att pappa blir lite irriterad över att jag är långsam, att jag inte hinner
slänga min skit och att mamma lägger vantarna på gamla muggar och vaser, för
de kan ju vara bra att ha... och förr eller senare hamnar mina saker i min lägenhet,
på ett eller annat sätt!

Al-anon. Trodde inte att det skulle ge mig så mycket som det verkligen gör. Får för
mig att jag minsann inte behöver gå dit, jag har ju lämnat honom, och mår rätt ok,
men så kommer jag dit, får en timme bara för mig, där jag hinner känna efter hur
jag mår, hur det känns, och blir påmind om så mycket som jag glömt och gömt,
och tips på hur jag kan handla och tänka annorlunda... och jag går därifrån med
en känsla av värme och gemenskap och lugn!

Tittade in i min nya lya igår, och renoveringen är påbörjad! Har ställt min kaffekokare
där, för målarens skull, och faktiskt för min... har inte använt den sen jag flyttade hem
alla mina saker från min kärlek, jag fick den av honom på min födelsedag för drygt ett
år sen, och jag har inte velat använda den... så himla starkt förknippad med honom...
men om herr målare gör sitt kaffe där i ett par veckor, så blir den renad och helad och
min igen, och inte den-som-jag-fick-av-honom... =)

får nog börja skriva lite här mer regelbundet, för att undvika långa romaner!
Skickar kramar till alla som vill ha!!!
/k

Nu måste jag skämmas lite...
Jag har ju inte skrivit en rad på länge !!!.
Var på mitt andra AA-möte i helgen , kände en konstig vibb när jag gick in denna gång...
Nå, mötet börjar med (för..) mycket läsning... när delningarna börjar så sitter jag tyst och lyssnar till några av deltagarnas delningar.
det är DÅ det händer !!!, jag säger" hej jag heter xxxxx och jag är alkoholist" , fattade inte först att jag gjort det och stod tyst med tårarna rinnande och INSÅG att, det är ju det jag faktiskt är !!!.
Börjar sen min berättelse och det känns fantastiskt att berätta, att faktiskt erkänna, att tala om att man svikit ljugit gömt , ja allt sånt som vi faktiskt gör !!.

Det blev en stark upplevelse, och känns som jag gjort en nystart och är påväg framåt !!.

Tjejen verkar ha bestämt sej för att försöka tro på mej trots mitt ljug och svek, inser att hon kommer att vara rätt kritisk och spionera en del men jag kan inte och ska inte klandra henne !.
En kvinna som tar tillbaka mej trots lögner om alkohol (och en annan händelse, nej inte otro..) tänker jag vårda ömt och bevisa att jag faktiskt kan vara det där "kapet" på begagnatmarknaden som visar sej vara en guldklimp ;-) ,
(det där sista lät illa jag vet, men man får väl driva lite med sej själv också )

Kramar om alla !!.
Ni är guld värda !!!
En fortfarande nykter Hillbilly !! :-)

Ser fram emot att höra dina tankar, farhågor och erfarenheter - allt behövs ju här. Det är iallafall så jag lär mig. Genom att läsa om andra och deras erfarenheter. :)

Jag har precis kommit hem från träningen och är helt slut. Och jag är sugen på snus. Snus är jag sugen på. Mycket - minst 4 prillor hade jag kunnat trycka in nu! ................jag tror att det är dags att byta nikotinplåster.......

Duschen och sen sängen nästa. Sov gott och hoppas att alla haft en riktigt bra dag.

kram

kram! Jo, i den här tråden är det liv och den hjälper mig att leva!

Ville bara titta in och säga hej, har haft en elak infektion i kroppen och inte orkat med varken mig själv eller andra sen nyår. Men mina katter har passat på att hålla igång och plågat mig med sin energi, de har hånskrattat åt min utmattade kropp och själ. Men nu är är jag på väg tillbaks, tänk vad förvånade de blir när jag ska ha mina kvartssamtal med dem och prata om kattragu.

Hoppas allt är bra med dig, ser att du har ångan uppe som vanligt. Härligt Berra, forumet lever!!!!!

Kram Märta

Jag kör lite löpning och gym, blandar lite som känns bra helt enkelt. :)

Ja, jag kommer ju inte dricka något på resan... Men jag brottas lite med om vännen ska få märke det då, eller om jag på något sätt skall flagga för det innan...

Vad tränar du för något?

Jag förstår ditt dilemma med din kompis, men tyvärr har jag inga bra tips att ge. Min ursäkt har varit att jag har en vit månad eftersom jag druckit alldeles för mycket över julen. Jag har dessutom sagt att på grund av alkoholen så har jag gått upp i vikt så jag måste ha uppehåll och försöka gå ner det. Jo tjosan, NU har jag gått upp i vikt.... :D Men det är ett argument de flesta köper omkring mig. De som känner mig bättre förstår väl.

Ja denna tråden är det liv i och du är hjärtligt välkommen. :)

Det här med smygandet känner jag igen tyvärr :( Och nej nej nej - en box 3 apor kan man inte ha stående. Dricks inte ALLT upp under helgen (har nog bara hänt nån gång att det inte gjorts här - och jag e den enda som dricker det) så smygdricker jag också hela tiden. Häller upp lite vin i min kaffekopp (annars ser ju sambon vinglas), dricker snabbt och äter nåt som luktar efteråt så han inte ska kunna känna det på andedräkten. Går och sätter mig en stund, och sen "ärende" ut i köket igen. *suck* Det låter fruktansvärt och pinsamt, men saken är den att jag fortfarande inte kommit så långt i min nykterhet att jag kan TYCKA att det är vidrigt. Saknaden är fortfarande för stor tror jag.

Ångesten har minskat oerhört mycket här nu.... tack o lov! Jag höll på att gå under helt av den när jag återigen inte hade någon susning om vad för film jag kollat på kvällen innan eller dylikt. Och precis som du skulle jag skämmas ihjäl om folk visste. Men i mitt fall vet folk nog redan. Jag är ju liksom ingen Einstein när jag druckit - mer som Patrik Stjärna i Svampbob faktiskt.... ;)

Att sluta dricka helt är det ingen som säger här - men vi dricker inte IDAG. :) När du vaknar imorgon tar du ett beslut om att inte dricka under dagen oavsett vad som händer - och håller fast vid det. Ingen vad som händer dagen efter det. Jag har iaf inte lovat mig själv eller någon annan att jag aldrig mer ska dricka. Men jag dricker inte idag. Kan jag dricka "normalt" - alltså vid tillställningar eller om man går ut ett gäng så kanske jag gör det. Just nu klarar jag nog inte det eftersom ärligt talat har jag helst druckit hemma....själv......

Dag för dag går det. Knaggligt och vingligt och man faller. Tur det finns underbara människor som hjälper en upp här. <3

Så återigen välkommen och lycka till på din resa :)

Kram

Sussie

Kan bara säga att det behövs. Jag gråter hela tiden och får ingenting ur händerna. Och hela tiden är ett telefonsamtal bort från att jag ringer mitt ex och ber han ta hand om mig. Han är nykter nu men jag kommer att äventyra den och det vill jag inte. Han ska till psykolog i morgon och jag hoppas han får den hjälp han behöver med mig. Jag är som ett jäkla virus i hans hjärna.

Startade en egen tråd för ett tag sen.... men där hände det inte mycket, så jag försöker på denna tråd istället :)
Jag är 41 år, 2 tonårsbarn, sambo, heltidsjobb, villa, bra vänner......TROR jag är lycklig, BORDE vara lycklig som har ”allt

Jag dricker alldeles för mycket, jag TROR att jag ska kunna dricka ”som alla andra” dvs några glas på fre och lör kväll...... men jag har nog lurat mig själv i många år nu :(

Jag dricker ”öppet” inför min sambo, ons (2-3 glas vin), tors (2-3 glas vin), fre( 3-5 glas vin) och lör (3-5 glas vin).... men sen har jag börjar SMYGA sista året.
Min sambo vill inte att jag slutar dricka, han tycker att jag har för hårda krav på mig själv, att jag dricker lagom, att han tycker att det skulle vara trist om jag slutade helt...... men han vet ju inte om mitt smygande, som händer då o då.... typ en tisdag kväll, skyndar mig att ta 1-2 glas innan sambon kommer hem :(

Jag vill sluta smygdricka på vardagarna.... FY va jag skäms!!! skulle DÖÖÖÖ om min familj/vänner skulle veta detta :(
Jag vill inte ha ångest flera gånger i veckan :(

Jag vet inte om jag kommer att kunna/vilja sluta helt med alkohol...... så jag tänkte att det kanske hjälper mig, om jag disuterar/ventilerar med er andra här i forumet..... när suget är för starkt... och så ska jag sluta köpa hem vinboxar.... för det är bara en lögn att den ska kunna stå tills nästa helg.... jag går ju o tappar upp lite då o då, när ingen ser :(

Jag vill kunna dricka lagom, men vet inte hur???

Till er alla jag följt nu i flera veckor på denna tråd..... GUD VA NI ÄR DUKTIGA!!!!! :D

Om jag inte visste att du har fru skulle jag be dig att göra det. hahaha.

Skoja bara, det vet ju du i alla fall.

Idag väntar jag på att min arbetsgivare ska ringa och ge mig en tid till en läkare i stockholm. Ingen ringer. Springer o plockar och ser mitt beteende de senaste månaderna. Har beställt massor med grejor för att matcha kraven från han jag träffat som "bara" har fem miljoner på kontot, 3 lexus en husbil och allt möjligt jävla skit. O vad har jag gjort...försökt leva som honom vilket kommer att göra mitt liv surt lång tid framöver.
Ja, vad vill jag. Ha sinnesro antar jag. Ha barn som är stolta över mig. Nu tjuter jag igen. Gör det hela tiden...Är så besviken på mig själv. Och så exmannen som faktiskt hjälpte mig med att komma ur det här. som ringer messar och är kär som en klockarkatt. Nu är jag i beroendeställning till honom också...fan...

Jag vill

Ha vänner som kommer över och fikar och kollar på tv med mig utan att för den skull vilja ha sex.
Jag vill

Kunna klara av mitt jobb på bästa sätt.
Jag vill

inte bli som min mamma som ringde aprak till mig när jag satt bakis och skakade och berättade för mig att hon ställer upp för mig med vad som helst. Ring nykter då!!!!!!!!!!!

Jag vill

Få en ekonomi som gör att jag känner mig trygg och att jag kan planera en semester med mina ungar.

Förlorar jag mina barn har jag inget att leva för, så är det och jag är på väldigt god väg att göra det.

Hemska ord, ajajajaj

Ja det var ett väldans surrande på mig, har väl ett behov av att "prata ur mig", antar jag...

Tänkte på det du skrev Drajjan, att tänka ..."aldrig mer", visst är det en hemsk tanke..

Lite granna som att tänka, ska jag aldrig mer få ha roligt?..

Tankarna "låser" gärna upp sig att allt som är roligt och festligt ÄR förknippat med alkohol...
..är det verkligen det, tänk efter nu...
Hade man inget roligt när man var barn, innan man alkoholdebuterade???

Visst hade man det, inga tvivel om den saken, man hade förväntningar, vänner och stunder av lycka...
Man hade också andra saker som inte var så kul, plugget och elaka Gurra som jämnt skulle ge en spö, eller liknande, eller hur...

Det fanns saker som både var bra och dåligt då med...
Skillnaden är att nu är allt passerat, man har gått igenom livets ganska många faser och är vuxen...
Man kan allt nu, man ska klara sig själv, och vara förståndig...

Ändå gör man det där "dumma" som man vet att man inte borde göra, dricka sig full och göra en massa dumheter...
Och sedan Ångesten (ja med stor bokstav, det är en stor plåga..) som sedan talar om för en att man visst gjorde fel,
det var inte rätt, men det kändes så till en början, när man var på väg ner i sörjan..

Är man obstinat, eller bara dum?
Varför tillåter man sig att hamna i samma situationer gång efter annan,
minns man bara de "goda" erfarenheterna med alkoholen, och försöker uppleva de
om och om igen, men de nästan aldrig inträffar...

Finns det någon mening med att dricka alkoholen alldeles ensam, det ska ju vara en "social" grej...

Vanor har man för lätt att ta till sig, men svårare att göra sig av med, som att titta på de som petar sig i näsan i bilköerna...
Är de medvetna att jag sitter och tittar på dem medans de rullar sina kusar mellan pekfinger och tumme???
Är inte glasen genomskinliga från båda hållen, eller?

Jag försöker se mig själv utifrån, kliva ur min kropp och betrakta Berra, är det så här han ser ut, och är det så här han bete'r sig...
Skulle jag vilja ha honom som vän?

Nog skulle han då behöva snygga till sig lite, och skärpa upp sig lite för den delen..
Mitt psyke ska inte behöva umgås med den där slashasen...

Därför "städar" jag lite, både på det yttre såväl som det inre...

En god själ i en shysst förpackning, tillsammans blir vi ett bra team...

Mors Berra

Och tack Sims! haha Skönt att man gläder någon. Men jo, jag är faktiskt en glad liten skit på denna jord ;) Men det krävs rätt sällskap för att släppa fram det. Jag kan även sitta helt tyst och inåtvänd om jag är obekväm. Men folk säger att mina ögon tindrar - av bus och djävulskap. ;)
Men visst är humor det viktigaste vi har? Att kunna skratta åt sig själv och andra (och ERKÄNN nu allihopa att om ni ser någon komma ut från affären med två kassar, vackla till och sätta sig på marken med påsarnas innehåll som trillar ut - personens BLICK när hon/han kollar runtomkring sig för att försäkra sig om att ingen ser? - obetalbar! Det är bland det roligaste som finns ju, eftersom jag VET att jag gör exakt likadant((och självklart är det inte roligt om personen gör sig illa, så grym är jag inte)).) är nyckeln till sann glädje. :) Och jag måste också erkänna att humor är det som jag dras till mest. Finns inget mer attraktivt hos en man än när han är glad och rolig.
Som TP ja ;) höhö Nu är det så att jag inte tänkt gifta mig faktiskt. Jag KANSKE kan övertalas om det skulle innebära massor med choklad, en liten hästgård och att jag får börja snusa igen. ;) (har hållt uppe i ett HELT dygn nu!! Har iochförsig världens största starkaste nikotinplåster på armen, men börjar överväga att rulla ihop det och stoppa det under läppen istället)
Och du Sims - precis som TP säger är du inte ett dugg sämre än oss!!! Du ger inte upp utan fortsätter kämpa varje dag - vad är skillnaden? Vi vet ju aldrig vad som händer imorgon. Och jag är så glad att du mår bättre igen. :)

Fredde - javisst sa de det, konsekvent va? Jag tror att genom att jag blev fullare så behövde aldrig de skämmas för att de drack - nu har de inte mig som ursäkt längre och saknar väl det kan jag tro. Förresten, jag tänker varje dag på det du skrev i ditt första inlägg - alkohol min älskarinna - och om hur du älskade den 3 dagars grejen. Jag håller med till 100 procent.. .. Jag fick ett dygn fritt då sambon och barnen åkte till svärföräldrarna och tillbringade hela dagen (började så fort de åkte kl 12) i soffan och höll ruset perfekt i säkert 12 timmar. Jag minns att jag mådde så fantastiskt bra - som en älskare får en att känna. Men dagen efter var man inte så nöjd längre. Usch.

Vi skulle göra en lista på alla här..... någon som är duktig på sånt? Och uppdatera om man vill. :)

Nej nu får jag fortsätta att jobba - inte som stå upp komiker Sims haha. KRAM allihopa!

Sussie

Surran, önskar dig den styrka som behövs.

Sa dina "vänner" att du både var tråkig nykter OCH att du var för full på gamla fester?

Utled, det ordet gillar jag!

Skall jag tänka på nästa gång jag tänker på andra rus. För det är faktiskt sant, nykterhetsruset är äkta och sitter i så länge man vill, men det tar längre tid att uppnå än ölrus! :)

Dag 21.

Träning känns bra, är inspirerad. Fortfarande inget sug eller tankar på fest och alkohol.

Skall på en resa till Alperna senare i vinter. Borde inte vara något problem, vi är många som åker och många som inte bryr sig om man dricker eller inte. Dock så ringde en gammal vän till mig och sa att vi skulle "ta igen" all tid och roligt vi brukar ha på denna resa.

Det innebär givetvis drickande, och jag vet inte riktigt hur jag skall undvika detta utan att göra vännen besviken eller hur man ska se på det.

Tack. Jag mår bättre och har jobbat. Men det kommer att ta lite tid till och jag är så irriterad på mig själv att jag inte sa NEJ den där dagen. Det är väl ofta så att man inte vill vara "tråkig" och tycker synd om den andra. Så sjukt. Min man vill helst undvika att lyssna då jag läser högt från internet om alla symptom som stämmer till punkt och pricka. Idag hörde jag samma visa igen om att det får vara slut med utflykter. Men anledningen att jag skrivit hit är för att jag var beredd att söka hjälp på riktigt. Vi är inga ungdomar längre och nu ska det bli en ändring. Jag kämpar med mitt och mår verkligen bra då jag är helt alkoholfri.Därför är det verkligen en dubbel börda att få honom på rätt spår utan att tycka synd om sig själv. Jag kommer gå in här lite då och då och återkommer med "resultat" Hoppas att du mår bra men det verkar så.

..ja inte är det lätt att vara hobbypsykolog på begäran, men jag är väldigt smickrad över att du har varit hjälp av mitt surrande...

men...en liten början...

Täpp till alla "nödutgångar", det finns ingen annan väg än den som du har bestämt dig för innan, utvägen...

Allt annat är sidospår, och inte nödvändigvis en genväg, det kan vara senvägar, vågar du ta någon annan väg en den du bestämde dig för...?
Alltså, alkoholen är ingen genväg, inte ens ett paralellspår, det är den feges reträttväg tillbaka till utgångläget, omstart!

Sätt ett mål med "vart du vill" komma, det ska kunna gå att värdera, sätta ett givet pris på eller en slutdestination, det här vill jag uppnå!
Tänk dig olika vägar att ta dig dit, hur många tänkbara möjligheter har du att nå dit??, en, tre..?
Välj sedan den mest troliga, den mest sannolika vägen att ta dig dit, har kvar de andra alternativen som "reservplan" om första skulle gå i stöpet..

Det måste inte vara den lättaste alla gånger, men den DU tror på allra mest.., men stick-to-the-plan...
Sätt delmål, så att du känner att du är på rätt väg, lite "belöningar" på vägen, små "pauser" ( fortfarande ingen alkohol..)

Vilka fallgropar tror du finns, jo naturligtvis alkoholen...men finns det andra saker som du tror skulle lättare få dig till att ta till alkoholen???
Vad är du känsligast för just nu, kritik?, lättja, tröstätande, arbetet, familjekraven..?
Det finns en anledning till allt, försök finna din, analysera dig och ditt beteende som om du kunde kliva ur kroppen och titta på dig själv, vad skulle chefen säga t.ex?

Var öppen mot dig själv, stanna upp ibland och fråga dig själv, varför gör jag på det här sättet???, finns det en vettig anledning?
Skulle det kunna vara på något annant sätt (..min KBT's favorituttryck)?

Självkritik är inte farligt, inte att prata högt för sig själv heller, ibland är det bra att kunna höra det i ord...även om det är sina egna..
Ibland låter det helt galet, men även det är nyttigt, allt som får dig att "tänka till" ...är bra...

Om jag ska berätta lite om min egna dag, och hur jag tänker...!

Den här Måndagen var en riktigt pissmåndag, sämre än på länge...
Hamnade i en "total tystnad" med mina tre kollegor och chefen under ett lååångt besvärligt möte...
Min (tidigare) närmaste kollega har blivit "lillpåve" och sällar sig numera ihop med chefen, och tillhör kategorin som inte arbetar, utan delegerar...
Sitter med armarna i kors, tar upp ett två år gammalt projekt som jag lade ner pga av att det var omöjligt att genomföra pga alla lade sig i och till sist blev ogenomförbart.
Nu har HAN tagit det på sig, och vad gör han?..., delegerar ut det igen till oss andra två...är han f*cking hjärndöd, ...eller?

Jo jag blir faktiskt j*vligt upprörd, och för att inte förlora ansiktet, sitter jag tyst och stirrar in i väggen, javisst heltaskig taktik, jag vet..
Jag hade velat ställa till en scen, och övervägde det väldigt noga t.om, men jag fegade ur, sorligt nog...

Det hela upplöste sig när jag fick ett samtal (turligt nog..) och vi kom inte till något beslut..
Chefen och lillpåven viker ihop sina pärmar och jag ser genom fönstret att de snackar skit om oss andra två i konferansrummet...
Detta är en "prövning" där de vill sätta åt oss andra två, så vi kanske snart blir "omedgörliga"

Jag vet att det kommer en "konsult" på provanställning snart som direkt konkurerrar om min tjänst, det är lillpåvens bäste vän från ett annat företag...
Jag vet att min anställning sitter löst till, men jag ska göra det så svårt som det bara går, jag har min kontakt kvar på facket centralt...

Klart att detta påverkar mig, jag har hittils haft så (alltför, tyvärr..) rätt i mina föraningar, en känslomänniska, eller hur?

..och vad är viktigast...för mig?...ATT MÅ BRA!

och vad gör jag?, försöker borsta bort det ifrån mina axlar, även om det tar tid och gör ont...

Vad är det värsta, eller bästa...som kan hända mig???
Förlora min anställning, i båda fallen, men det ligger en "heder" i min yrkesroll, och jag har överlevt många passerande chefer, på genomfartsresa i sina karriärer...
Men den här gubben var ovanligt seg att bli av med, han verkar ha lika svårt att finna nytt jobb han med..

Men min storhet finns i att lita på mig själv, min väg finns fortfarande utstakad, jag vet inte bara om riktningen ännu..

Jag vet att så länge jag inte tar till trösten i alkoholen, så länge är JAG inte någon looser...
..och jag har fortfarande kontrollen...om mitt liv..

/Berra

Surran, precis som många andra här på forumet, händer det att man trillar dit igen. Det viktiga är att vi på nytt jobbar för en bättre framtid i nykterhet. Och det är ju inte det lättaste, minsann. Jag känner igen det du beskriver om hur dåligt man kan må flera dagar efter att man druckit rejält. Jag upplever att det tar upp till en vecka av avhållsamhet innan man känner sig någorlunda tillbaka igen. Jag har snart hållit uppe en månad nu och är glad och stolt för det. Tyvärr saknas det något varje dag och det är förstås alkoholen. Så, samtidigt som det känns bra, känns det också lite tråkigt och dystert att inte få dricka. Det jag märker är att jag inte tänker riktigt lika ofta på alkohol längre och det är bra. Det jag inte riktigt kan tänka mig är att aldrig dricka igen. Jag tror också att det blir för jobbigt för mig att tänka så. En dag, en vecka, möjligtvis en månad i taget får det bli för mig.

Varje kväll när jag går och lägger mig tänker jag att idag har jag varit nykter och i morgon ska jag vara nykter. Och varje morgon tänker jag att idag ska jag vara nykter. Det får räcka för mig.

Lycka till Surran och titta in här då och då. Det hjälper iaf mig. Väldigt mycket, faktiskt!

I morgon ska vi vara nyktra!

tillbaka Surran.
Jag tycker du är så himla modig som kommer tillbaka.
Påét bara.Hejar på dej!!!!!!

Hej

En del kanske kommer ihåg mig. Nu är jag här igen. sämre än nånsin men på god väg. Har tagit hjälp av min arbetsgivare. Du Berra hjälpte mig så mycket med dina tankeväckande ord och det var dagens höjdare att läsa dem. Fattar inte varför jag slutade att gå in här och ta hjälp av er. Nu är det som det är och nu är det bara en väg kvar. Och det är nykterhetens väg. Annars förlorar jag allt. Barn, jobb allt. Och då finns det inget kvar att leva för längre. Ont i huvet och känner mig bakis fast det var fem dagar sedan jag drack. Men då drack jag ordentligt. Riktigt ordentligt. Kunde svepa en kvarting utan problem. Allt är åt helvete och jag lider mig igenom dagarna. Är sjukskriven och väntar på rehab som sagt.

Snälla Berra, säg nåt som gör att jag kan få lite hopp igen!

Kram Helene ala Surran snurran