Senaste kommentarerna i forumet

Halloj!

Det blev inga svar den här gången, men jag fortsätter väl som jag skrev förra gången...

Hur jag avvägde att lägga av?
Jag visste att det inte kunde fortsätta som det har gjort, ångesten eskalerade för varje gång, och nu var den uppe i en hel vecka...
Och jag är ju inte dum i huvudet egentligen, jag visste ju vad den berodde på, alkoholen...

Jag hade redan uttömt alla olika förslag på att behålla alkoholen, men förändra drickandet!

Jag hade satt upp regler för att...
Inte dricka på vardagar!, alltså ingen lillördag.
Inte dricka ensam (frugan räknas inte).
Inte dricka hemma!
Inte köpa hem mer än vad som går åt på en lagom fest!
Etc etc..

Detta skulle göra så att antalet tillfällen minskade drastiskt, och det blev väldigt många INTE'n!
Problemet kvarstod ju, jag skulle antagligen fortfarande ha en veckas ångest, men kanske bara en gång i månaden, och skulle väl antagligen ha längtat dit så mycket, så det lär väl ha blivit en brakfylla istället.
Jag minskade antalet bekymmer med antalet tillfällen!!!
Det var ju inte dit jag ville nå, jag ville bli av med bekymmerna!!!

Då återsstod ju bara att lägga av med drickandet, och det kändes väldigt långt borta...
Jag gjorde vad jag brukar när jag vill ha svart på vitt, en plus&minus-lista...

På ett A4:a spaltar jag upp positiva saker på ena sidan, och negativa på andra sidan.
Jag får inte glömma något, och måste vara ärlig, för att det går inte att lägga till något i efterhand, eftersom beslutet skall tas nu, ungefär som bevis i en rättegång.

På plussidan fanns det massor av "känslor", alltifrån "pirret" när man går in i läge "gladfull", till hur många skratt man (kan) locka fram hos sina vänner, etc...
Känslan när man blir varm om kinderna, bästa huvudvärksmedicinen, slappna av-grejen osv.

På minussidan kom oftast "resultatet" av en helkväll, med omkullvältna/trasiga glas, man kallat värdinna för "fetto" eller liknande, då man befinner sig i ett läge "tokfull".
Ja man blir så ledsen när man ser allt spaltas upp framför en...

Det blev snabbt fullt i spalten negativt, och inte så mycket substans i den positiva...
Beslutet var taget, jag hade ju alla svar mitt framför näsan på mig...
Jag hade 4-5 gånger så många fler anledningar till att lägga av, som att behålla sponken!

Men det betydde inte att jag var förberedd, det här skedde dryga kvartalet innan jag sedan "började sluta"...
Nu återstod förberedelserna, att tänka ut allt i förväg, planera, vrida och vända på alla tänkbara frågor som jag ev skulle bemötas av...
Mitt beslut skulle vara väl avvägt och ingen skulle kunna kritisera det, jag skulle ha väl inövade svar till alla.
Det gäller att "bygga upp karaktären", jag ställer inte upp i ett maratonlopp om jag inte har för avsikt att klara av det, jag visste ju att jag hade klarat av snusningen alldeles nyligen.
Där stålsatte jag mig, och det funkade....

mer om mina förberedelser vid nästa tillfälle...

Tja Berra!

Hej igen!

Nja "förälskad" är jag väl inte, jag brukar inte vara den som slår på stora trumman i onödan...
Vill inte missonera och moralpredika som en värsta frireligös snubbe...
Jag har gjort ett val och vill gärna stå för det, inför mig själv och alla andra...
En väg att lufta av mig är att skriva här, och delge er mina erfarenheter...
Om jag så bara får en av er att "tänka till" så har mina egna trevande försök inte varit förgäves...

Jag vet inte hur mitt framtida liv ser ut, men att missbehandla det som jag gjort tidigare var en stor förlust. Man börjar nästan förstå varför hustrumisshandlade kvinnor stannar kvar i ett förhållande som gör dem illa, jag stannade kvar i min "helgfylla" trots att den gjorde mig så oerhört ont, varje dag, vecka efter vecka..
Veckan består av 168 timmar, jag tillät mig må pyton 165-166 av dessa, för att ha "roligt" i 2-3 timmar, en dålig ekvation...
Nu när jag i efterhand har sett andra på fyllan, så förstår jag att denna "kemiska lycka" är falsk, man sitter där och vimlar i sin egen lilla värld, och de som är nyktra hajjar ingenting...

Jag mitt nöt trodde att man inte kunde bli alkis på att bara dricka öl & vin, för gubbarna i a-laget dricker ju bara sprit, T-sprit om det skulle kärva ihop sig t.om.
Det kommer bara till mig själv, hur bedömmer jag en knarkare....
För mig spelar det ingen roll om han röker braj, tar kokain eller skjuter i sig heroin, han är lik förbannat en knarkare, för mig...

Ett av mitt livs svåraste beslut var att erkänna för mig själv att jag var fast i ett missbruk, jag stod framför spegeln och sade högt till mig själv, "..Berra du har ett problem, du håller på att bli en alkoholist..!", bittra ord att ta i sin mun, jag flackade med blicken, ville inte se mig själv i ögonen!
Men nu hade hört mig själv säga dessa ord, och en tung sten föll ifrån mitt hjärta!
Jag kämpade inte emot längre, kämpade inte emot mitt eget förnekande...

Jag har fallit och var faktiskt lycklig, jag var uppgiven men ändå glad...
Vi i familjen brukar alltid lägga ett stort pussel (1000-5000 bitar) i mellandagarna som en tradition, vi busade och skrattade långt in på småtimmarna, det var nog en av mina senaste riktigt lyckliga tillfällen i mitt liv...
Jag hade inte tungt att andas och mina tunga bekymmer skulle ju faktiskt försvinna.
Jag såg ljust på framtiden och kände att år 2009 skulle nog bli ett förändringens år, en förändring till något bättre, kanske..

Och här är jag, min vandring har precis börjat, och jag mår mycket bättre, än på länge!
Min livskurva är jämn och börjar sakta stiga uppåt, inga peakar uppåt (i och för sig..)men absolut inga djupa diken längre, bara det är ju en väsentlig livskvalitetsförbättring...

Hoppsan, det blev långt även denna gång, men vid nästa tillfälle skall jag försöka berätta hur jag vägde in alla för och nackdelar...

Ha' de', Berra

Berra, det låter så härligt, det du beskriver! Du låter nästan förälskad - i ditt nya liv! :-)

Hej Berra...
Bra jobbat! Du låter väldigt glad!
Håll kvar den känslan så kommer det att lösa sig..

Ha en bra dag../ Mie

Vad härligt att läsa ditt inlägg Berra. Visst är det en skön känsla att vakna utan ångest på morgonen.

Nu ska jag åka till jobbet och jobba till 21.30 i kväll. Ha det så bra alla och massor av kramar till er!

//Elisabet

Hej Hopp!

Här kommer fortsättningen, det är Söndag förmiddag, och jag mår toppen!

Jag gick upp mycket tidigare än normalt och satt med grabben och spelade lite playstation.
Jag har börjat dela med mig av mitt liv, ligger inte kvar i sängen och våndas och svettas över vad jag gjorde igår kväll, jag har sovit mycket gott och somnade inte i soffan med vinglaset i handen och fick inte nya vinfläckar i soffan...
Jag har inte suttit på nätet och varit "ball", har inte skickat en massa fyllmail hit och dit, inte rört mobilen, har inte skickat några puckade mess...
OK, det är ingen sol och ingen fågelsång ute, men det känns så inuti kroppen, mysko känsla!I

I Fredags hämtade jag frugan inne i stan med bilen klockan 03 på natten, hon hade varit ute på galej med sina tjejkompisar, och se folket i kön ragla runt var jobbigt, skulle de någonsin komma in, trodde de?
Några testesteronfyllda grabbar har supit till sig IQ fiskmås och började veva utanför ingången, de hamnade på min motorhuv vid ett tillfälle..

Det stank gammalt surt vin om frugan i bilen, och hon var väl så där lite lagomt packad...
Jag var väldigt nöjd med att vara fyllechaffis den här helgen, hade ingen längtan att hamna i den snöslaskiga kön utanför den syltan, inte nu och inte senare heller...
Frugan reagerade starkt på köttmarknaden, och tyckte inte att "ska vi kn..a?" är den första frågan man ställer till en helt främmande människa, de panikslagna raggningfraserna som normalt sett brukar bara höras i garderoben fanns nu redan från början på dansgolvet...

Det är märkligt vad man ser och hör saker när ens sinnen inte är avtrubbade.
Det hemskaste är väl hur lite sanningen överenstämmer med den uppfattningen de som var fulla upplevde den.
Ytterligare en helg som jag INTE ångrar i mitt liv, och de kommer att bli flera...
Mors Berra!

blev konstigt det jag skrev...
Efter... en vit mån här & där ska det stå:

Att jag inte tror att det hjälper eftersom nog skadan redan är skedd. bättre med vita veckor & ett relativt vitt liv...

Hej Berra...
Det låter som om du både vill & inte vill bryta... du vill inte vara utan fre,lö,sön alkoholen...? Samtidigt som du säger att det inte är särskilt upplyftande med de helgfester som varit under årens lopp.
Men du har berättat för släkt & vänner nu?
Om inte så är det kanske dax...

Det här med en vit månad här & där.
Att vara här & skriva hjälper ju till att förstå sitt eget genom att skriva själv & att läsa om andras liv & öden.

Tre dagar av sju är ju nästan en halv vecka... med polaren alkohol. Ganska mkt tycker jag.

Jag vet inte om du har fastnat i ett beroende...du får testa att vara utan "polaren" ett tag så märker du nog.
Förstår om det är skrämmande...lättare att leva i en illusion om att "jag kan sluta när jag vill".

Ha det gott & strunta i fre biran.../ Mie

Hej!
Ja den där kompisen "Alkohol" är en riktig backstabber...
Gör sig ovän med mina vänner, så att det till slut bara är han kvar...
Han kommer oinbjuden på vardagskvällarna och tycker att det skall hållas igång...
Snor pengar ur plånboken och karvar stora stycken ur levern..
Det är just en snygg kompis det...

Nej om man dra hela historian, så är den ganska lång, faktiskt...
Jag kom på mig själv att jag var här på den här sidan samma dag som den "öppnade"(alkoholhjälpen), det stod något i tidningarna om det, och jag var nyfiken på vad det var, körde alla tester för att få reda på "hur mycket är för mycket".
Man har ju en undran om man har töjt gränserna mycket hårdare än alla andra, men som vanligt får man ju aldrig någonting svart på vitt, utan man låg ju lite "över gränsen".
Det där med att tänka på, hålla igen, räkna drinkarna, drick varannan, osv..

Jag har idag reviderat mitt tänkande på vad som är för mycket, det är för mig inte mängden alkohol, utan själva tanken att man inte vågar/kan vara utan den.

Min svåger brukar ta en vit månad på hösten och en på våren bara för att "städa upp lite i levern", det kan ju bli lite tufft vid semestrar och jul/nyår tycker han...
Jag har aldrig förstått meningen med att vilja "plåga sig igenom en månad", till "ingen nytta", han ser ju direkt inte ut att må bättre tyckte jag...

Jag har själv lekt med tanken att vilja "bryta rutinerna", för det är så himla inrotat att kröka loss på helgerna, och räknar man bakåt de senaste 25 åren, så tror jag nog de helt alkoholfria helgerna ryms på två händers fingrar totalt, och det känns ju inte så upplyftande direkt...

Men tanken att var utan fredagsbiran, lördagsbiran, vinglaset till köttmiddagen och matlagningsbiran på söndagen kändes helt fel, eller att gå på en fest som ett torrt skinn...!
Skrämmande, skulle jag inte tordas detta, för vem, för mig själv...
Har jag fastnat i ett beroende???, är jag en alkis eller på väg att bli en???
Det här blev en utmaning mot mig själv, men jag hade inte då ork att ta tag i det (2007??).
Men jag hade ju tittat på alkoholhjälpen (och andra sajter), så fröet var ju på grodd i alla fall...

I huvudet fanns en massa andra bekymmer, hur skulle man förklara det för andra, för frugan, jobbarkompisar, de på festerna, det tog några år att samla mod till sig...

Oj det här blev långt, jag fortsätter något senare!
Kom gärna med kommentarer...
Mors Berra!

Hej igen..

Klart det är skrämmande, som att säga att du inte får träffa din allra bästa vän. Men jag tror du har kommit ganska långt bara genom att se ditt eget missbruk. Återfall får de flesta-även om det inte är roligt.& deppigt blir det säkert oxå. Kämpa vidare & tappa inte tron på dej själv. Vill du lyckas så kommer du att lyckas så småning om... som de flesta säger här :
- En dag i taget... / Mie

Hej Mie och Malvina!

Oj, jag trodde nästan att jag skrev mest för mig själv, men det är jättemånga som har fluktat på min tråd, det känns jättekul...

Nej som sagt, jag "tog tag i problemet", och just nu känns det som om jag skjuter det framför mig. Själva tanken att aldrig kunna dricka mer känns främmande, för det är ju ett socialt verktyg att kunna släppa på hämningarna och kunna umgås så där lite "spontant & roligt" ibland.

Men för många av oss funkar det inte, det blir på något sätt fel, varje gång...
Vi misstänker själva att någonting gick snett den här gången också, men vill på något sätt inte inse det, jag ljuger för mig själv, igen...
Hur lång tid skall det ta innan (jag själv..) upptäcker det, hur länge skall jag ljuga för mig själv...
Ja ni märker hur himla dumt det låter, jag försöker föra mig själv bakom ljuset...

Varje gång (typ nästa helg) så är det som bortblåst igen, står där skitfull på någon fest, klämmer någon på bröstet för jag tror att jag själv är festens höjdpunkt, patetiskt!
Halvfet medelålders man med början till tunnhårighet tror han är 20 år, suck!
Ja det finns hur många historier som helst, nya faktiskt var helg...
Men när man var 20 bast så var man bara ball när man kunde dra värsta fyllehistorian, men nu är allt bara skämmigt...

Såg ett "fyllo" som missade entredörren till Lidl igår kväll, gång på gång, han stod där och försökte ta sig igenom ett skyltfönster, jo det såg roligt ut håller jag med om, för mig.
Men för honom var det den allra sista av spillra till värdighet som gick förlorad, folk stod och fnissade åt honom, jag tyckte synd om honom, och jag tänkte tanken, hur många liter alkohol ligger det mellan honom och mig, ett par hundra kanske..
Tänker man igenom statestiken med kanske två BIB'ar (Bag-In-Box, lådvinet) i veckan, så är man kanske där om ett år eller så, skrämmande!

Hej så länge.../Berra

Jaa, jag är jätteimponerad. Du inspirerar, Berra!! :-) Tack för att du berättar - hoppas du fortsätter skriva här.

Malvina

Hej Berra!

8 veckor...det är ju kanon.Bra jobbat!
Du har kommit en bit på stigen som ringlar fram mellan träden. Du har nått till ditt vägskäl...& gjort ett mkt bra val.
Gör inga avstickare från stigen.håll kursen trots att det är slingrigt.

Håll modet uppe...en dag i taget./ Mie

Hej Alla!
Jag finns här av samma anledning som ni andra, har allvarligt börjat fundera över mitt drickande.

Senaste fem åren har jag drabbats mer och mer av fyllångesten, det tar flera dagar efter en helg med nattliga och kallsvettiga uppvak, vad gjorde jag då, vad sa jag till henne, osv..???
Blackout'sen skapar luckor som min hjärna febrilt försöker fylla i, med massor av fantasier, jag vet inte längre vad som är sanning eller inte, och ångesten sätter igång ytterligare ett varv.

Efter en julfest i slutet på november med bara grabbar så tog det över en vecka innan jag tog ett beslut, det måste få ett slut, mitt liv finns till för annat än att bara ha ångest.
Mitt liv hade kommit till en vändpunkt, antingen fortsätta med förnekelsen, eller erkänna för mig själv, och efter det ta tag i det och göra någonting åt det, roten till det onda var ju helt enkelt alkoholen, jag brukar ju ha ett sunt förnuft, varför inte använda det då.

Jag tog mig till husläkaren och lade korten på bordet, dolde inget och fick ett jättebra stöd.
Nu käkar jag lyckopiller för att "ta mig tillbaka" mentalt, och pillerna går inte att förena med alkohol eftersom man kan få världens snedtändning, och det vill man ju inte.

Det är skit-tufft, jag lyckades med att sluta snusa i somras efter dryga 30 års "missbruk", och skall klara av detta också, för om man misslyckas inför sig själv, ja då kan man inte sjunka lägre, då har man tappat förtroende hos den man står närmast, sig själv.
Jag vet numera att jag inte kan ta några som helst droger, inte utan att missbruka dem.
Härnäst står koffein (7kopp/dag) och mat (+30kg).

Jag är snart uppe i 8 kristallvita veckor och börjar nu se de stora fördelarna, så stora att jag mycket noga börjar tvivla på om jag överhuvud taget kommer att kunna bli en social drickare framöver, jag dricker trocadero i ölglas och cola i vinglas, vatten i snapsen för att fortfarande vara med i gänget, sedan får jag lita på min sociala kompentens för att vara med i diskussionerna.
Men att det är så där roligt som man jämnt tror på fester det är överdrivet, det är minst lika o-roligt dagarna efter.../ Berra

Röja på vinden.

Vilket skall ske,

nu!

Tack Magnus för att du informerade alkoholinjen om att jag skulle ringa, egentligen igår måndag men det blev idag tisdag. Hade ett långt och fint samtal med Karin så ge henne en fin klapp på axeln från mig !!! Kram

Snygg lista! Jag får återkomma till den. Skönt att få inspiration. Att dricka varm choklad och dammsuga hamnade dock inte på min topp :) Kram

Tack for listan!

Jag drack åxå tillsammans med lyckopiller.
Nu har jag slutat med båda.
Slutade med pillrerna först o en månad snare med vinet.

vad härligt vana att mysa med ett tänt ljus i åskvädret,livskvalitet, jag älskar att promenera,särskilt en ljuv motgon eller en stilla kväll när solen går ner,det är sånt vi får ta till när suget är som värst ,ett levande ljus, en vacker solnedgång,se det vackra i små ting,lättare sagt än gjort,men en lisa för själen,jag är otroligt stresskänslig,beror nog på psykisk ohälsa med för mycket alkohol,i perioder tillsammans med antidepp,hur dum får man va, nej det är vår tur nu att må bra ,hoppas vi lyckas,jag tar inget för givet, en dag i taget, stå på dig Vana kram måne

Igår hade jag det mysigt hemma.Det regnade o åskade ute.men jag tände ett ljus på balkongen o det fick brinna o jag satt där orökte en cig o var alldeles stilla o njöt av vädret.
Sen satte jag mej vid datorn med hörlurarna på o lyssnade på gamla 60-70 talsgodingar på You Tube o blev glad i magen av det.

bra den här skriver jag ut att ha på kylskåpet.

Har inte läst den här listan förrän nu, men den kommer nog behövas. Tackar för hjälpen. Volontärarbete skulle vara trevligt.

Jag har Börjat Motionera på morgonen ungefär 2 km. det går jätte bra/ T0bb3

Det var en bra Lista. Tack