Senaste kommentarerna i forumet

God fredagskväll !
Vi har ett antal gånger haft delningar och diskussioner efteråt om relationen till barnen i AA gruppen. Eftersom ett nyktert liv kräver en omutlig ärlighet så kommer åsikterna fram i obarmhärtig dager. En bra relation till sina barn är ingen självklarhet. Det gäller i stort sett båda könen. Det är uppenbart ingen självklarhet att älska sina barn. Varför ? Inte en susning !
Frågan är hur det är hos sk "normala" människor som inte är i närheten av den ärlighet som en tillfrisknande alkoholist besitter ?
Det är ingen rolig kunskap men det är RL (Real Life).
Jag har själv en mycket bra relation med mitt yngsta barn idag och jag tackar speciellt för att hon KRÄVDE en ungdomsvecka på samma behandlingshem som jag gjorde min behandling. När hon hade träff med killar så gjorde hon en regelrätt test om de var i riskzonen eller kom från missbrukarhem. Jag lovar att det var många som föll bort i första svepet! Hon hade lärt sig att risken att skaffa sig en alldeles egen alkis var överhängande typ "kaka söker maka". Idag har hon en stadig och ärlig relation med en lugn kille.
Mitt äldsta barn är fortfarande i total förnekelse och mår djävligt dåligt i sin relation men det går inte att nå fram.
Det mest otäcka är att som nykter alkoholist och även för min fru och dotter så ser vi alla tecken hos andra som är i den sits vi var i för några år sedan utan att kunna göra något. Det är så fruktansvärt utbrett så man blir mörkrädd.
Idag har jag ett mycket rikt och bra liv och jag anser att jag har en djävla skyldighet att leva det så bra det bara går. Och jag gör det !!!
Och det funkar om jag inte tar det första glaset !
Lycka till Mie i kväll och ta ingen skit !

Hej igen...

Idag är det fredag... för mej innebär det att jag & barnen ska träffa deras pappa. Den här gången hos oss. Jag ska laga lite mat & vi ska äta ihop.

Går med en oroskänsla i magen & ett lätt illamående, man vet som aldrig hur dessa träffar blir. Ibland går det bra, ibland sämre & ibland rent ut sagt riktigt dåligt.
Det att man inte vet vad som väntar är jobbigt.
Just nu är han mest trött... sitter & somnar i soffan då vi ses... & ser allmänt mosig & utryckslös ut i ansiktet.
Tycker allt som oftast att han inte känns helt "ren"...

Jag försöker att vara neutral då vi ses... Det är för att barnen ska få ha en relation till sin pappa, men jag känner mer & mer att det känns skumt att ses, ibland får jag intrycket av att det är mej han kommer för att träffa & inte barnen.
Jag tror absolut att han älskar sina barn, men har inte förmågan att visa det, orkar inte med mer än sig själv.

Jag vill ha enkelt, men det verkar inte xistera...
Nu hoppas jag bara på att det blir en lugn & sansad träff.
& att han snart ska komma till insikt om att det finns ett problem & att han behöver hjälp för att gå vidare i sitt liv..
Så att han kan bli den pappan som hans barn förtjänar.

Till er alla där ute som kämpar skickar jag lite styrka att låta bli det där första glaset...

Livet är till för att levas... / Mie

Hej igen, alla!

Jag tycker du skriver stora och fina ord Mie, det gör vi allihopa men vi har alla lika olika grad att med bokstäver kunna formulera en känsla, det är svårt, jo jag vet det...

Men det här som många av oss just nu går igenom är svårare, mycket svårare...
Det är inte självklart att man vågar ventilera en sådan sak som att man har det svårt att kontrollera drickandet med sina närmaste, fru, man, kollega, chef...osv..

Men det skulle ju bli så mycket enklare egentligen, om alla visste, men är en svår tröskel av orka kliva över, och komma ut ur garberoben (ja jag vet att bögarna har norpat det ordvalet, men men..)

Förståelsen skulle ju öka, och vänner runt omkring en skulle inte "tvinga" på en drickat på samma sätt, och det skulle säkert bidra till att dina vänner drog ner på drickandet också..

Ett litet steg men i rätt riktning är att vi alla kan mötas här, och berätta för varandra, ingen vet hur du ser ut eller vad du heter på riktigt, men vi vet hur du mår, är inte det viktigare, så säg?

Många skulle nog säga att de har inget liv utan sitt drickande, frågan jag skulle våga motställa är "..om du har något liv när du dricker.."
Om livet känns gråjolmigt utan några färgklickar, och det "enda" sättet att sätta lite sprutt på det är att utforska botten på en flaska, så säger jag "fel".
Du har kanske befunnit dig alltför länge i det gråjolmiga livet så pass länge att du inte längre ser färgklickarna som kanske finns där men du ser dom inte, tänk den tanken...
Du har inte varit vit på så länge att du vet hur känslan känns...

Kanske värt att våga sig på en test på det "verkliga livet", om du tycker det suger så kan du ju alltid återvända till ditt gamla "gråjolmiga liv" med flaskan som ende vän...
Det finns ett annat liv, kanske det enda som stämmer in på att det verkligen var bättre förr...

Vi har alla rätten till ett bättre liv, men för vissa av oss måste vi kämpa oss till det!
Bjud upp livet på en dans, och som Mie säger, "Livet är till för att levas", så sant så sant../Berra

Hej ...

Håller med Berra, man måste våga för att vinna. & här har vi all ngt att vinna. Alla har vi gemensamt att alkohol &/el droger förstör våra liv på ett el annat sätt, antingen som missbrukare el som anhörig.

Vi har alla ett behov att ngn ser oss för den vi är, utan att bli dömda. Att kunna berätta om när vi lyckas el misslyckas & att alltid kunna få stöd är en otrolig kick för våra egon.
Det är otroligt skönt att kunna ventilera livet som varit & det som kommer. Saker som är skrämmande. El lyckliga med för den delen.

Här finns så många olika människor med så många otroligt kloka tankar...

Jag själv är oerhört glad att jag hittat detta forum, det har hjälpt mej börja förstå "den andra sidan"
men även att jobba med mej själv & de minnen & tankar som kommer upp hos mej själv.
Vissa dagar kan jag ärligt talat tycka att det är för mkt i mitt liv att jag inte fixar det här, jag skulle bara vilja ligga i sängen & gråta el sova.
Men det är bara att ta nya tag & försöka tänka possitivt, ta en minut,timme el dag i taget. Göra en lista på vad som måste göras & bocka av allteftersom orken infinner sig.

Ibland kan jag tänka : Att vad säger det här om mej? Att jag har låtit det fortgå så länge innan jag tog tag i mitt eget mående. Varför lät jag alkoholen/drogerna styra vårat liv så länge? Är jag en usel person & mamma?

Jag vet vid det här laget att det inte går att få en annan människa att komma till insikt, det kan man bara göra själv.Det jag kan göra är att inte acceptera & ställa krav, & säga att det blir konsekvenser. Att det inte är jag väljer utan att jag måste må bra & ta hand om mej & barnen för att vi ska överleva. Det är inte mitt ansvar att få alkoholen & drogerna att försvinna...

Alla måste ta ansvar för sina liv & att ta ett beslut i rätt riktning då man förstår är STORT! Att visa att man vill förändra är ett litet steg ut på den slingriga stigen mot ett liv i lycka.

Jag hoppas att fler vågar sig hit då det är befriande att få släppa ut lite av sina tankar...

Livet är till för att levas... / Mie.

Hej mina vänner!

Helgen närmar sig med stormsteg, och för många av oss så kommer stora skälvan.
Vi vet att vi kommer hälla i oss för mycket, bete' oss dåligt, och vi kommer att såra våra nära och kära, vi vet att det är fel men det kommer ändå att hända liksom...
Det har blivit en vana och vi har svårt att själva ta oss ur den, och vi blundar alldeles för mycket för verkligheten...

Men hallå vi är inte ensamma, den här tråden startade jag för 16 dagar sedan, under den tiden har (kolla nu!) 800 gånger har någon läst om oss, och dryga 60 ggr har någon velat skriva något, mig själv inkluderat, det är fantastiskt, håller ni inte med om att det finns någon form av kompisanda här på forumet, vi har alla samma problem och vi är massor av förlorade själar där ute.

Jag har ett litet förslag, alla ni som läser detta nu innan helgen....
Sätt upp ett eget mål, vad önskar du att du ville kunna förändra hos dig själv?

Kanske bara dricka en viss mängd, eller en viss sort, eller vid en viss tidpunkt, eller ingenting alls, det bestämmer du själv...

Skriv ner hur det blev, hur många glas det blev, eller hur du tänkte när det "sprack".
Och sedan ta dig mod och skriv här på forumet om hur det gick på t.ex Söndagen.
Berätta ditt "innersta", jag vågar påstå att alla känner igen sig..
Det är inget läskigt att "registrera" sig, hitta på ett namn och ett inloggningslösen bara.

Vi behöver alla någon att lyssna på, höra deras livserfarenheter för att öka vår egen förståelse.
Kan du var denna "någon", ta dig mod till att våga ta ett kanske livsavgörande steg...
Det hjälper t.om att läsa sina egna rader emellanåt, och det är världens kick att få ett svar av "någon" där ute i cyberrymden...

Vi är inte allihopa ensamma, vi är bara ett spridd gäng som inte har lärt känna varandra, ÄN!
Hörs vi på Söndag då?
/Berra

Hej igen Mie
Det berör mig väldigt mycket det du skriver om här Mie. Du har verkligen inte haft det lätt.
Bryr mig och tänker på dig

Det jag försökte säga var:

Att jag blir så förvånad över att alla tycks regera så starkt när jag berättar min historia.Man blir ju som normaliserad i en sådan här situation. & en mästare på att gömma & glömma saker som hänt, kasta det bakom sig & tycka att att nu är det ju bra. För att sen... PANG... bli nertagen på jorden igen. Men jag trodde nästan alltid efteråt att jag över reagerat & förstorat upp.
För det finns ju inget problem bara Mie som tror det...& tjatar om det.
När jag blev tillfrågad om jag ville delta i en anhörig grupp så trodde jag att mina problem/strul skulle vara små ( som en fjärt i rymden typ) i jämförelse med de andra deltagarnas, det visade sig vara tvärtom. Hur gick det till?

Jag har nästan alltid varit anklagad för ngt, antingen är jag otrogen & det med allt & alla ( även med mina tjej kompisar ) el så tar jag alla hans pengar.
Tog ju bara pengar till räkningar & mat, han bet mindre än mej trots att han tjänar mer. Jag handlade ju alla kläder till barnen & alla utöverkostnader oxå.
Men det är ju dyrt med alkohol & droger, läste att en tabl subutex kostar ett par hundra... så det är ju inte så konstigt att hans pengar försvinner. Amfetamin har jag ingen aning om vad det kostar... men inte är det billigt iaf skulle jag tro.

Det har ju inte alltid varit så här under våra år tillsammans ( 14 år ) Det har ju som kommit smygandes.
Men visst...jag borde kanske ha sett tecknen...är ju alltid lätt att vara efterklok då man står med facit i handen.
Hans drickande har ju som alltid varit osunt... men från början mest till fest då han drack upp allt han hade med sig.Det går ju inte att ta med sig ngt hem. Gud förbjude...
& frågar ngn om han vill ha en whiskey så svarar han att : det kan jag ta, & frågar ngn om han vill ha en snaps så svarar han att : det kan jag ta. Aldrig att han skulle säga att : Nej tack, jag har druckit tillräckligt. Han är känd för att "inte spotta i glaset"

Som han säger själv så har han druckit/drogat mer el mindre dagligen i ca 5 år. & jag tycker att det eskalerade när hans mamma dog i kol & lungcancer som spred sig i hela kroppen för ca 3 1/2 år sen. Efter det så började han röka på heltid oxå...kan ju tyckas lite märkligt tycker jag då det antagligen var det hans mamma dog av... men men...

Eftersom han inte fick röka innomhus hemma...inte ens på alltanen för att det luktade in så tog jag honom på bar gärning mitt i nätterna när han stod på badkaret & rökte under ventilen... men Nej han hade ju inte rökt...neka neka neka...Jag hittade fimparna där i ventilen när jag rensade.

Har även många ggr hittat honom sittandes naken & sovandes på toastolen, konstigt att han inte trillade av. Jag lät honom sitta...( elakt? )
Skönt att slippa honom i sängen.

Det finns ingenting värre en fullfumliga händer på min kropp... jag säger nej & så somnar man om för att sen vakna av att han "håller på" iaf... jag stöter bort & snurrar hårt in mej i mitt täcke för att få en fristad...men återigen kommer det händer el mer som tar på mej lirkar sig in fast jag har sagt nej... Jag ligger & fäktar & drar täcket flera om mej, men han bänder & vill ha det han inte kan få...Ibland lät jag det ske trots att det är fel för att slippa mer bråk... innombords så rinner det tusen & en tårar.

Han säger att du vill ju aldrig & jag tänker att du vill ju aldrig vara nykter... / Mie

Hej alla som stöttar mej...

skrev ett långt inlägg som jag lyckades klicka bort totalt... suck... ska försöka återskapa mina tankar...

Mors everyhopa!

Vísst, självklart förlåt Ilvurten, jag blev så berörd av Mie's berättelse...

Här kommer en dunk i ryggen..."-dunk!", bra jobbat!!
Stå på dig nu och jobba på att inte tänka dricka, nej du är inte sugen...

Tänk på att detta är början på något nytt, ditt "nya" liv...
Lite motigt i början med mycket uppförsbacke, men det är bara att bita ihop...
Bryt alla traditioner, om du blir sugen ta en promenad på en kvart en halvtimme, eller köp dig en alldeles egen 200 gram chokladkaka, hyr en spännande rulle, ta en dusch, ät en skål med flingor,
peta öronen, snyt dig, kläm en finne, eller vad som helst, bara du inte tar...härligt ordval som hägrar här på forumet...INTE TAR FÖRSTA GLASET!!!
Skippar du det så blir det inget andra, tredje, fjärde, fämhyndrashuttiofjärde heller...

Tänk dig att hjärnan är chefen och kroppsdelarna dina arbetande undersåtar...
Om kroppen har varit ute och storkrökat och kommer hem rökig som ett ägg, så skulle man kunna tänka så här precis som chefen på jobbet, hjärnan frågar, OK ni har varit ute och härjat igen ser jag, kom det någonting gott ur det??
Fick ni några nya kontakter, tjänande ni några nya pengar, kom det någonting positivt ur det.
Om det blev något positivt så varsågoda fortsätt kröka, om inte ber jag er alla att sluta...

Eller en riktigt gammal historia som min gamle far drog när jag var väldigt liten (han var absolutist)
Jag ser framför mig ett gammalt torp på ängen och det utspelar sig säkert runt sekelskiftet.
Bonden kommer hem efter ett dagsverke ute på åkrarna, bondfrugan har ställt fram stekt fläsk och potäter på bordet, brevid tallriken står en stadig sup upphälld ända upp till kanten.
Han vet att någonting är lurt, för det är bara Onsdag och han vet att kärringen hans tycker att han är lite väl glad i spriten, så detta är nog en frestelse-test, men han tänker "va f-n", och sveper den i ett drag utan att säga ett knyst, sedan äter han upp maten.
Nästa dag när han kommer hem efter att ha slitit dagen lång så står det TVÅ stadiga supar brevid det stekta salta sillen, men den här gången kunde inte kärringen hålla tyst.
Hon sade att gårdagens nubbe mycket riktigt hade varit en test, och han hade fallit för törsten, och att ikväll stod det här två supar, men det skulle bara gå honom väl om han kunde välja den rätta supen, för en av dem var utrörd med två små korn av råttgift, alltså inte tillräckligt för att döda honom, men väl skada honom för livet...

Det gick inte att urskilja vilken sup som var förgiftat, och det skulle ju vara fördärvat att slå ut dem.
Och frågan min far ställde mig, skulle ha ta den vänstra, eller den högra, eller borde han skippa dem båda???

Nu stod han där och hånflina åt mig, och han hade nog ett svar som var mycket fiffigt, men jag hade ju fått alternativen,så jag gissade på ett, och det var ju naturtligtvis fel...
Svaret han gav mig, var att bonden kunde svepa båda, båda var ju farliga för honom...
Och skulle ju naturligvis skada honom för livet...

Jaja, det var sensmoralen av den, gammalt skrock kanske, men jag tyckte den var lite ball att berätta...
Hörni, låta pavan vila ikväll, så vaknar ni fräscha som en nyponros imorgon...
Förvåna jobbarkompisarna, och lukta inte som ett medeltida kloaksystem ur munnen..
Mors Berra

Hej Mie
Håller med Berra.

Det är bara att gratulera till att du tog tag i din situation och lämnade honom. Fy vilket elakt och märkligt beteende du beskriver. Och farligt. Man vet ju inte vad som skulle kunna ha hänt med de tendenser som han har visat. Usch och fy.
Men det är väl inte alldeles enkelt när man har barn tillsammans förstår jag.
Hoppas att du träffar någon framöver som du kan lita på.

Ilvurten-Nu är du ju på rätt spår. Håller tummarna för dig.

Hej Mie!
Usch vilket hemskt liv du verkar ha fått genomlida, ditt ex verkade sjuk på mer än ett sätt, jag har inga som helst erfarenheter av knark eller den tunga ligan...
Men det föklarar ju lite för mig varför du som ex anhörig finns här, du söker nog lite av svaren på just "varför" han betedde sig på sitt sätt...
Men som sagt hur man fastnar i alko eller nikotinträsket kan jag nog förstå, men han verkar ha en paranoid sjukdom i bakgrunden, och den blev nog inte bättre av att trycka i sig det tunga artelleriet, man har ju hört att de skapar mer kroniska tillstånd än vad enbart alkoholen gör.

Men jag är glad för din del och dina barns skull att du har lyckats ta dig ur ditt förhållande.
Jag har full förståelse att du är livrädd för all sorts droger framöver, men alla män är inte födda elaka, och jag hoppas att du finner den rätta snart som kan få dig att känna dig trygg i ditt förhållande, och att du får en "sund" inställning till alkoholen.
Ladda järnet på att skapa en trygg uppväxt för dina barn, de kan behöva en mansgestalt som inte sårar dem, och jag vet att du gör ditt bästa som mamma...

Tänk på att alla blommor inte bär taggar, det kanske duger med en prästkrage och inte bara en ros, många personer är vackra i själen, men det syns ju inte på en gång, man måste lära känna dem först...
Lycka till, vi finns här och lyssnar gärna på dig.../Berra

Hej mie! Laste ditt inlagg om hur du haft det .. o kan arligt saga att jag aldrig sjalv varit svartsjuk aven om jag strulademkt nar jag var gift.... kan saga att du inte haft det latt.... och jag kan forsta att du satt mkt vid datan....ditt satt o fly undan en stund.....Bamsekram I

Hej ilvurten...

Grattis till dej... vad du är duktig!!!!
Kändes det bra?
Jag är glad för din skull!

Keep up the goo work....

Du har ju kommit hur långt som hälst...

Dimman har skingrats... / Mie

Hej..

Håller med om att det är trist när man ser folk som dricker enbart för att bli fulla & det snabbt... & sen söker konflikter.

Jag har aldrig blivit misshandlad fysiskt men väl psykiskt. & har aldrig varit tillsammans med ngn missbrukare föut...
Men jag har många ggr kännt mej rädd att han ska slå... Han har slagit sönder många saker i vårat hem, bordsfläktar, stolar, klockradio, min mobil, en barnstol, lampor webcamera(för att jag enligt honom satt & visade upp mej på nätet för alla) dörrar osv... han har dragit näven genom sovrummsdörren då jag & minsta låg där inne... Då mådde vi inte så bra.

Han har tagit stryptag en gång precis innan vi sep, han var helt svart i ögonen & fortf hög på ngt
sen dagen innan, & helt övertygad om att jag hade tagit alla hans betalkort(han hade glömt de på macken då han var askalas)Sa att jag skulle ta fram dem...men eftersom jag inte hade tagit dem kunde jag inte göra det... tyvärr så såg min minsta det ( en mkt obehaglig sit. ) Han hade ju förut berättat i skolan om att hans pappa drack & tittade på nakna tanter på datorn. & nu berättade han att pappa är elak mot mamma.

Han har även gjort märkliga saker med mina kläder... vet inte om jag berättat det... när vi bodde växelvis hemma så typ besudlade han mina kläder. Först kunde jag inte fatta vad det var för vita konstiga fläckar på mina helt oanvända nya kläder... sen insåg jag att det var på typ alla mina kläder...( jag gissar på att det är sperma ) vet inte varför han gjorde så...tog aldrig upp det med honom.
Han har även letat bevis i mina använda trosor på att jag vargit otrogen. (vilket jag aldrig varit)

Han kunde framför barnen säga att jag knullat med X...
Skriva på alla tänkbara ställen i lägenheten att Mie har knullat med X...helt vrickat...

Har läst ngnstans läst att när missbrukaren är supersvartsjuk så har han till 99,9 % varit el är otrogen själv...

Ja ja... en liten inblick i mitt förra liv... / Mie

Hej alla Idag har jag varit pa mitt forsta AA mote... det var helt okay o mitt forsta forsok att ta mig ur dimman..... hall tummarna

Kram I

Hej mie! Joodu det finns mkt skit i manga familjer... men manga lider i det tysta .. o bara slosar bort ar efter ar pa o halla i nagot som redan ar domt.......

Kram I

Hej Mie!
Nejdå jag predikar inte, folk får väl göra vad de vill med sina liv, men visst är det träligt att se hur deras hittils positiva livsstil plötsligt börjar få en annan underton.
Det blir plumpt och man vet på ett ungefär hur deras kväll kommer att se ut, man får lite halvtaskiga vibbar och börjar söka upp sig andra vänner för kvällen.
Om det blir gruff senare på kvällen, så kan man ge sig attan att på att en av de som bråkar visade sig vara herr bråttom med drickat...

När det gäller dig Mie, så ser jag en gammal kompis framför mig, har känt henne i mer än 20 år, hon är världens gulligaste tjej, har haft många pojkvänner, men alltid valt fel sorts killar.
De har alla slagit henne och de har båda krökat hejdlöst, bråkat och älskat varandra om vartannat. När de har gjort slut (eller dött faktiskt, två-tre av dem..) så söker hon sig till samma typ av "farliga" män igen, och visan går igång i repris..
Hon brukar säga att hon skulle behöva ha en karl som mig, men jag skulle vara som en död sill i hennes rivjärns-liv, hon skulle dö av tristess helt enkelt...
Så mitt råd, låt inte bara hjärtat eller hjärnan välja förälskelsen enbart, låt det bli en mix...
Och helt riktigt, livet är till för att levas, men rätt! /Berra

Hej ilvurten...

Skönt är väl det att man inte har börjat märka folk...
man skulle inte komma ihåg vilka tecken som hörde till vad... ha ha...

Men jag blir lite ledsen nu när jag har börjat prata om mitt liv & kaos. Då jag märker att det finns så mkt strul i så många familjer. Varför måste det finnas så mkt ångest & elände i våra liv...

Det gör ju att det blir så svårt att leva livet... / Mie

Hej mie! du har ratt i vad du sager .. och jaadu inte latt o valja ratt... an har ju inte ett marke i pannan som talar om vad man ar ... du far helt enkelt lita pa din magkansla nar du traffar ngn igen enda radet jag kan ge dig ....

Livet ar till for att levas helt ratt I

Hej Berra...

Jag förstår inte att man känner sig hotad av ngn som inte dricker. Jag tycker att det skulle vara kanon om ngn vågade säga det. Vågade stå för det, att man faktiskt inte kan hantera alkoholen & att man har tagit ett beslut att våga avstå... det är så himla stort!
Predikar över djävulens dryck... gör du det? Kan jag inte tänka mej... Tror du håller en ganska låg profil.

Jag tycker man ser med andra ögon på alkoholen då man är nykter bland en massa fyllisar... Folk blir ju inte till sin fördel av det när de fått i sig ett gäng glas vin...

Jag får ont i hjärtat när jag är mitt i ett sådant slag... Är så anti alkohol att det nästan blir osunt åt andra hållet. Tycker mej se tendenser till problem lite överallt...
Är även otroligt rädd för att jag ska råka välja välja ngn med samma problem som varit... jag är på min vakt, men man vet ju aldrig... har förstått att det är vanligt att man söker sig till det man känner igen...& PANG så är man fast igen...Aaahhhh... livrädd!!!!!!
Hur gör jag för att undvika det?

Livet är till för att levas... / Mie

Hej hå, nu blev det fart i tråd(-rull)en, hej allesammans!
Klart att ni ska var här och hänga, ventilera våra problem tillsammans, men kan ändå vara lite anonyma som vi vill...

Trist med kåken, slagsmål och indraget körkort, jag var aldrig så djupt nere...
Min stora skräck var alltid att fastna i blåskontrollen dagen efter, jag har nog ett tiotal olika sorters alkotester, och de har bara en sak gemensamt, ingen visar samma värde, någonsin!
Sådant skit kan man sitta och lajja med när man krökar ihop, men när sedan två-åringen kommer och blåser 2,3 promille så åker f-nskapet direkt i soporna, (alkotesten alltså).

Idag garvar jag när jag ser en poliskontroll en Lördag eller Söndagsmorgon, för nu har JAG kontroll.., men då vinkar de bara förbi mig, trist, och jag som var så kaxig!
Jag har aldrig fyllstyrt, och skulle gräma ihjäl mig om jag hade skadat någon, eller bucklat till någon annans bil etc..., nä det går fetbort!

Jo jag skrev ju tidigare om den "tunga" biten, här kommer den...

Att berätta!
Att gå på fest och stoltsera med att man numera inte dricker längre har sina randiga och rutiga sidor...
Några känner ett hot mot sitt eget drickande, precis som om man ifrågasätter deras alkoholtintag.
Kommer här svassande som någon Messias och ska predika över djävulens dryck!!!
Och påstå att man är en nykter alkis sätter sina spår, svårt att bli en "social drickare" senare...

Jag har helt enkelt sagt att jag har en "vit period" i mitt liv, inte en vit månad (för den tar ju slut om ett tag..), och de kan se lite knasiga ut i nyllet när man säger att perioden inte har någon begränsning, de fattar inte riktigt, men å andra sidan, de är packade, inte jag!
Men ganska direkt efter så rannsakar de sig själv, och de börjar rapa samma rappakalja som vi har gått igenom för länge sedan, .."man borde inte..", så ofta, så mycket osv...
Ganska intressant att se deras självupptäckt här och nu, bara nicka och hålla med..!
Skaka på huvudet och säga "ujuj", eller "..inte bra..", då får de nästan panik!

Bara min familj och närmaste släkt vet hur det ligger till egentligen, och två av mina närmaste kollegor (men de vet ju allt, t.om när man sexar..) och visst det finns en risk att de skvallrar, men å andra sidan så sätter de ju bara sin egen tillit på spel..
Till en del andra har jag berättat om min depression och den medicin man tar, och den funkar inte med alkohol (skönt att ha nåt att skylla på ibland), vad som framkallade depressionen låter jag ibland/oftast vara osagt...
Fortfarande så känns det mindre pinigt att berätta att man inte är helt OK i kolan, än att man blandar ut colan, ja ni hajjar!

Synd för dig "20-år", när dina 15 dagar hade gått så var du på väg att nå kulmen på värsta suget, lika många dagar till och du hade börjat tänka bort drickat nästan helt.
Men jag vet hur det var när man var 20 bast, det fanns alltid en fest och några polare som var sugna på lite rajraj varje helg, men jag hade inte uppbyggt fyllkondis då, så det fanns ett läge till då, "spyfull".
Men jag saknar det inte, det hade kanske någon tjusning (då) och det är ingenting som jag skulle vilja återuppleva igen, så sorry!
Om jag fick råda dig så skulle jag noga överväga att vila partyblåsan ett tag framöver!
Men låt det mogna fram, och gå bara in för något där du är fast besluten på att klara av.
Du har hela livet framför dig, bränn inte ljuset i båda ändar, skaffa dig en brutta som dämpar dig lite, tjejer kan göra underverk!!!

JAG vet att JAG har problem.
Frågan är vilka man är tvungen att dela det med för att det ska gå vägen.
Jag är i starten på något nytt.
Förut var det bara en tanke.
Men nu ska jag gå till handling. Det var för ca tre veckor sedan jag kom kom fram till detta.
Innan jag visste att denna sida fanns.
Men denna sida har gett mig ännu mer motivation.

Jag tar åt mig av era råd. Och som sagt. jag vet att jag har problem. det försöker jag inte dölja. skulle aldrig blivit medlem här annars. det har jag vetat sedan länge. något är inte som det ska med min vän alkoholen.
hoppas på att ha rätt verktyg för att bryta hans grepp om mig.
just nu har jag närmsta helg i tankarna. Och hoppas på att bli starkare av att klara av den.
Vi hörs mer i helgen om ni är inne. och återigen tack för råden. / 20

Hej "20"

Bra att du kommit på att man kan göra andra saker... konstutställning...trevligt.
Ta hem några kompisar på filmkväll ist på lör...

Vi finns här för dej...här kan du ösa ur dej det du inte vågar hemma. & när du ser att våra reaktioner inte är att bli arga på dej förstår du nog att dina nära & kära inte kommer att bli det heller.
Vi vill ditt bästa, att du ska bli fri & leva ett sunt liv.

Men det finns en poäng i det ilvurten säger...kan vara bra att lägga alla korten på bordet så att det inte finns ngn återvändo. Be de om hjälp... säg bara till dina föräldrar: JAG BEHÖVER HJÄLP! JAG HAR PROBLEM M ALKOHOLEN!!!
Tror att det räcker...

Kram & lycka till.../ Mie

Hej 20! Jag skulle vilja rada dig till o lagga korten pa bordet......om du bara sager att du inte ska dricka pa ett tag sa erkanner du inte ens for dig sjalv att du har problem....Kom in har nar du har sagt det ... lovar o hjalpa o stotta dig

Kram I

Ja jag ska klämma fram det.
Men tycker det är jävligt svårt..
Men ska säga att jag inte ska dricka på ett tag. Behöver ju inte dra till med hela sanningen.
tror dom vet ändå vad jag syftar på.
dom har vart på mig förut om att jag är ute för mycket.

Blir nog inte på tal om någon karokefest.
jag kan inte hålla mig nykter på en sådan. stannar hemma.
Men det mår jag bara bra av. Man får sysselsäta sig med annat. har bestämt att jag ska på konstutställning på söndag morgon.
sånt jag aldrig kunnat göra förut för att jag alltid varit för bakis.

Tack för alla svar man får!
Känns riktigt bra att ventilera sig här.
Som du sa Mie.
Jag ska gå in här på lördag. Hjälper nog en mycket för att hålla sig unda eländet.