Senaste kommentarerna i forumet

Vi är nog många som använder forumet på olika sätt. Själv läste jag länge i alla trådar innan jag registrerade mig. Jag tänkte att det kanske är ytterligare en väg framåt för att inte tappa fokus på alkoholens negativa sidor - att skriva lite själv - men det funkade inte för mig riktigt. Och sen ville jag bidra med lite hejjarop och det kan man ju inte göra utan att presentera sig själv lite först. Men som sagt så trivs jag bättre med följa era tankar utan att vara aktiv själv. Ni hjälper mig utan att veta om det, och jag hejar på er utan att ni vet om det :) Helt enkelt.

Jag har således endast en betraktares perspektiv när jag läser i forumet. Och likväl som ni reagerar ifall någon skriver "elakt" i era trådar så regarar jag när jag känner att något inte står rätt till med mitt läsande i forumet.

Det kom till en punkt nu i sommar att när jag såg en ny trådstart tänkte jag innan jag öppnade den; det är säkert ett långt, välformulerat problemförklaring där TS har varit med om rätt mycket. Och har tankar kring allt, gjort alla möjliga insatser och har till och med lite tips och trix att dela med sig av (jag överdriver lite för poängens skull). Det är inte det "vanliga" sättet som många haft när de första gången skriver och vill ha hjälp. Jag känner inte igen mig alls.

Och som jag skrev tidigare så bestämde jag om jag fortsätter att se ett mönster så hojtar jag till. För är det så, så förstör det min behållning av forumet. Bara misstanken gör det lite faktiskt.

Alltså ville jag bara lyfta min undran. Jag vill inte heller känna att jag inte kan ifrågasätta, för då förstör jag för er som aktiva. Jag är också aktiv, fast på ett annant sätt.

Mt - jag hoppas jag lyckats förklara lite bättre hur jag tänker. Tack för ditt respektfulla bemötande :)
lessenfrun - troll är när någon inte är seriös eller driver på nätet (säkert på andra ställen också!)
Adde - jag hoppas alla ? har rätat ut sig.

Åh, jag önskar så att jag kunde ge dig råd men jag vet knappt själv hur man gör... Just nu sitter jag och tvingar mig själv att INTE städa hela lägenheten inför svärföräldrarnas besök. Bara för att liksom se vad som händer. För sätter jag igång kommer jag vara stressad och irriterad när dom kommer, då blir deras besök ett jobbigt inslag och det vill jag inte. Och jag tror inte att dom kommer vända i dörren bara för att mina väskor står ouppackade i hallen eller för att det ligger kläder lite här och var. Men visst är det svårt.

Men du vet ju att du har problem och verkar ha kommit till insikt med varför du dricker vin och att det inte är bra. Det är ju ett framsteg! Jag insåg det också, och började liksom känna efter, hela tiden. Försöka identifiera känslan när den kommer, varför blir jag orolig och stressad, vad är det jag måste bevisa? Vad är det du grubblar på när du inte kan sova? Är det tankar du trycker undan under dagen?

Sänder en styrkekram!

att läsa dina tankar om hur du hittat ditt egenvärde och din utveckling. Det ger kraft även till mig...
/Tilde

Hm, jag ville också ha närmare förklaring igår när jag läste men tänkte att jag kanske missat nåt?
Vad innebär troll i det här fallet?
/E

Det är så jag också känner, hade varit skönt att slippa...får fundera ett tag till.

Fick ett oväntat telefonsamtal igår, var en väninna som jag inte pratat med på ett par år. Vi växte ifrån varandra kan man säga när jag flyttade till en annan stad och började plugga samtidigt som hon skaffade barn, samtalen blev färre och färre och till slut hördes vi inte av alls. Innan dess var vi riktigt nära, umgicks mycket, mycket intensivt festande. Men vi var ändå väldigt lika, jag tyckte hon förstod mig så bra. Nu undrar jag om det inte var alkoholen som knöt oss samman till stor del. Samtalet var oerhört förvirrande och osammanhängande och jag förstod ganska snabbt att hon druckit. Hon har en slags livskris och jag kastades in i hennes problem, kändes jättemärkligt eftersom vi inte pratat på så länge. Jag var helt paff, fattade knappt hälften av det hon sa och bidrog inte med nåt vettigt tror jag, trots att jag förstod att hon behövde stöd. "Vad skönt det är att prata med dig" sa hon. "Jag har ju knappt sagt ett ord" svarade jag. Drygt? Ja. Men jag blev ganska illa berörd av att utan förvarning dras in i ett kaos jag inte visste något om, var inte förberedd och fick knappt en syl i vädret. Öppnade kyslkåpet och som en blixt kom känslan, ska jag ta folkölen? Såkart jag inte ska, kom lika snabbt men vad otäckt det var att det är så sammanlänkat, hon och alkohol. Instinktivt känner jag att det här är en person jag måste akta mig för. Känns samtidigt hemskt att säga om en vän. Det kändes så tragiskt, två små skrikande barn och en full mamma. Första tanken var såklart att jag ville åka dit och hjälpa henne, men jag vet att jag inte orkar nu. Usch vad det år svårt, känner mej samtidigt som en egoistisk skit som ens skriver det här.

Funderade över tiden då vi umgicks. Då var mitt liv kaos, så rastlös, allt var så hysteriskt men samtidigt roligt. Och jag funderade över varför jag aldrig kunde stå still, hur alla andra runtomkring kunde lugna ner sig, men inte jag. Inser att det där hålet håller på att fyllas igen. Jag är så glad att jag tog tag i mitt liv och samtidigt hade sån tur, skaffade en utbildning och ett jobb. Hittade mitt egenvärde. Det här med alkoholen känns som en av de sista pusselbitarna, jag ser att jag har börjat hitta ett lugn, hitta mig själv. Och det var kanske det som var meningen med samtalet, att påminna mig om hur det var och hur det har blivit. Jag är en expert på att älta och försöker undvika att grubbla tills huvudet brinner upp. Men jag är samtidigt dålig på att se mönster och att ge mig själv cred för sånt jag gjort bra, sånt som JAG gjort bättre. Trist bara att det ska vara hennes olycka som får mig att se det. Har förresten börjat se mening hela tiden, framförallt i sånt som händer som kanske inte är så kul. Det är ganska skönt, håller jag på att bli religiös kanske? ;-)

Efter samtalet funderade jag också över det roliga som var då, såklart, tänkte att jag kände mig väldigt levande då. Har jag blivit tråkig? Ja, mitt gamla jag hade definitivt tyckt det. Men ändå, nej. Lugnt behöver inte vara tråkigt. Mitt gamla jag hade inte kunnat leva i en så trygg relation som jag gör nu, skrik och bråk och kasta glas i väggarna var normalt. Även om jag visste att det inte var så normalt. Ett så kallat stormigt eller passionerat förhållande kan säkert göra någon lycklig, för mig var allt skrik en slags ventil (förutom alkoholen) för min dåliga självkänsla, för min frustration över att jag aldrig vågade stå upp för mig själv. Jätteluddigt då, glasklart nu.

Förutom folkölen har jag inte tänkt något direkt på alkohol det senaste, första augusti har ju varit inringad i rött i kalendern, rädd för tremånaders-krisen. Än så länge verkar den hålla sig undan. Men jag är på min vakt, vet att man inte ska bli för stursk. Läste i min tråd och insåg att jag inte är så arg på alkohol längre som jag var ett tag. Har börjat acceptera att den finns överallt, inte arg på uteserveringar eller reklam, eller om pojkvännen tar en öl till maten. Om det är ett nytt skede eller en fas återstår att se.

...på ditt första inlägg:
"Trodde att jag hade allt under kontroll, att jag kunde dricka lagom.....
Dumt av mig, det kan jag ju inte....
Sabbade allt redan dag ett av semestern utomlands."

Det där vill du INTE ha tillbaka. Jag lovar.

Ha det underbart nu!

Sitter i bilen på väg mot huset längst ner i Sverige som jag längtat efter sedan förra sommaren. Borde vara jätteglad men ser bara härliga bilder från förra året med rosevin i solen och grillmiddagspyssel med vin, vin , vin... Har dessutom ätit otroliga mängder sötsaker istället för A denna sommar så jag kommer inte i kläderna, vet att jag gnäller!! Men just nu vill jag bara ha tillbaks min kropp och mitt vin!

Vill våga visa mig svag, inte vara så fruktansvärt "duktig". Det är ett problem för mig att jag inte vågar visa min svaghet.
Ok jag kan ju få vara "duktig" på något :) kanske jag är duktig på att motivera mig att springa, träna hålla mig i trim... men jag skulle tycka det vore så mycket skönare om jag inte behövde känna att jag måste vara så "duktig, präktig, klara allt i livet..." Det går liksom inte ihop det här. Jag slås i bitar av mina egna krav på mig själv. Givetvis är det skönt att lindra alla krav o måsten med för mycket vin.
Så har det sett ut i några år.
Ändring.
Många här har kommit till insikt, och det verkar nog handla om det här ganska ofta.

Ge mig råd, jag behöver det.

i att man inte klarar allt själv, att man måste be om hjälp och att man ska kunna erkänna sin svaghet... Det är det jag vill jobba med att kunna göra. Jag tycker dock det är svårt, men ska försöka. Jag har haft en prövning sista månaderna då jag fått visa på hela min svaghet men ändå försökt vara så väldigt stark ändå. Det där duktighetssyndromet som finns med i mina barnsben släpper inte. Blir riktigt trött på mig själv. Jag ska jobba med detta. Ska be om hjälp. Men också bra att skriva här, känner jag. Jag är nybörjare när det gäller att be om hjälp o att erkänna mig svag.
Ge mig gärna råd du som kommit längre...
/Tilde

Läser i min "dagbok". Det går upp och det går ner. Har hänt vid två tillfälle tror jag (sen jag tog tag i mig)att jag provat att dricka ett eller två glas vin, vilket inte gått. Det har blivit mer vilket gör att jag MÅR DÅLIGT efteråt. Vid ett tillfälle hade jag ett glas vin hemma, gott och bra. Men bättre att vara utan helt då det ju inte funkar, jag har ju inte kontroll på det här.

Det är känsligast när jag är ledsen eller arg. Göra annat då det är som känsligast.
Gråta bättre än att dricka vin.
Prata, eller skriva här bättre.
Springa, dansa,
Jag är bra på det för det mesta men inte alltid. Har det ju för fasen i mitt grundtänk.
När började "det andra tänket, flykten"? Fem år sen. Jag ska börja där.
Också sömnsvårigheterna började där.
Jag har satt upp för stora mål. EN DAG I TAGET BÄTTRE.

Andas - kan du förklara lite närmare hur du tänker. / mt

- önskar dig fina lediga dagar! Kram / mt

Skall försöka tänka om, även om både latmasken och jobbet samarbetar :D Skall jobba i dag och sen är jag långledig, skall ett par dagar till Öland vilket skall bli så skönt.

Känns som om jag är på väg in i andra andningen när det gäller alkoholen, börjar känna att jag kan acceptera att den biten är över. Kampen är hela tiden men känslan är en annan, så nu kanske det är tid att ändra målbilden och jobba med hela mig så jag inte hamnar här igen.

Har äntligen kommit hit i livet när jag inser att jag inte klarar allt själv, skall be om hjälp och kunna erkänna mig svag de gånger det behövs.

Så kramar, styrka och stolthet till er där ute//Kalla

över praktiska saker kan helt enkelt vara vuxenpoäng:)
Post och budfirmor har försvunnit eller blivit för dyra eller ändrat karaktär:))
Ha det fint Dompa - tonårsdöttrar... ja det är nästan ett heltidsjobb - i synnerhet för en ensamstående pappa:))) / mt

- jag var på jobb och mannen hade en fin dag med ett barnen. På kvällen var vi hos ett annat av barnen och åt kräftor. De hade inhandlat nollöl och hade engagemang i att jag skulle avsmaka en ny speciell öl. Det gjorde jag mest för att trycket var stort... nej inte stort men i alla fall - mitt eget intresse att dricka öl är också noll. Mannen var hem en sväng (vi bor nära) på ett ärende - då blev jag plötsligt orolig att han skull komma tillbaka onykter. Hick! Men han kom alldeles nykter och "sig själv" och vi hade en jättetrevlig kväll. Idag är det stugmiddag och jag är totallugn igen. / mt

Annelie och Fenix! Jag tror faktiskt att en del av det beror på den upphausade sommaren. Kan ha helt fel...men det är en tanke. "Alla" dricker mer, de "normala" dricker mer. Att omgärdas av det är inte lätt för sånna som oss. Sen den andra sommarsorgen...nu är det snart över och inte heller i år blev det kanske inte exakt så bra som man drömt om.

Kämpa på...bägge två. Vilken som helst av de närmaste dagarna kan bli just den dagen. /R

Allt är lugnt. Nykter och fin...inget sug. Men det är mycket...har skrivit långa listor som jag prickar av. Vad ska göras i byhåla? Vad ska tas med i pappersväg? Vinterkläder? Ongarnas grejjer? Ja, du fattar. Detta med listorna; Är det ett ålderstecken eller ett tecken på att man förlorat lite för många hjärnceller under de aktiva åren? Vågar inte analysera...vi säger hög ålder :)

Tack för styrkan och kramarna. Jag behöver dem... min dotter ÄR krävande. Igår skulle hon shoppa hela förmiddagen. Tror hon att vi ska flytta till Eritrea? Jag säger att ALLT finns dit vi ska...men jag talar för döva öron. Så gick en massa tid på det.

Redan Torsdag idag. Hade hoppats på att komma iväg till helgen, men det blir nog i början av nästa vecka. För även kocernen har en massa skit som de tycker jag kan ta itu med. Nu när jag ska ner. Vad hände med posten och budfirmor?

Hoppas du också har det bra kompis! Givetvis alla andra med. Var försiktiga! /R

du komma med din kommentar Andas ? Måste nog säga att jag inte riktigt förstår ?

nog faan sitter jag i samma båt. Hoppa bara att fort komma av denna djävla färja, blir faktiskt deppad av att inte veta längre när jag ska klara det.
Men ändå inne i mig vet jag att jag varit nykter i sju månader och det mest mått RIKTIGT bra. Så det ska gå igen, någon av de närmaste dagarna i alla fall.
Allt blir bara riktigt dåligt med alkohol, varför kan jag inte acceptera det? Det är det som är knuten, men jag tror mig ha hittat lösningen äntligen, musiken och skapandet av musik,. Det ska bli min berusning. Hoppas du hittar din.
/Fenix

Tack Sd.. för att du påmminner. Varken rosa pioner, ramar eller vin är sann tröst.
Fattar precis det där med nyår föresten..är likadan.

Jo, vackert gör mej ledsen fast du förstår nog vilken typ av lessenhet.
Vemodigt, absolut. Och ensamt. Och vackert. Då ligger det farligt nära till hands..
Men inte ikväll.

Kram tillbaks.

Hej!
Lånar Sigdotters tråd lite...

Det var väldigt länge sen jag skrev här, men jag håller mig a jour med vad som händer och fötter på sida :) Jag får mig många bra tankeställare.

Jag vet att jag tidigare kommenterat när jag tror att det är troll i tråden (ett tag sedan nu dock).
Och jag kan inte låta bli nu heller.

Jag har regagerat på att det startas nya trådar hela tiden, oftast är de rätt långa, välskrivna och de är fördelade mellan de olika problem som alkohol ger. Tonen och sättet att skriva på är lika om man läser lite mer noggrant. De flesta avslutas med att TS vill ha feed back, är glada att de hittat sidan och sen vid svar, så är det "kram till alla fina" ungefär.

Jag har följt forumet länge nu, och tidigare så brukade det ta ett tag innan någon startade en egen tråd, nya nick brukade hänga en existerande tråd istället.

Jag vill inte måla fan på väggen, eller förstöra stämmningen, men jag lovade mig själv att lägga en liten kommentar nästa gång "syndromet" uppstod. Och idag startades det två nya trådar som stämmer in på det jag beskriver ovan.

Hoppas verkligen inte att det är så, jag vet inte ifall någon annan har reagerat.
Jag nämner det mest för att jag tycker att ni alla som engegerar er håller forumet igång på ett sätt som jag uppskattar och blir hjälpt av. Och om det nu är så kan man ju inte göra något åt det heller antar jag. Känns som om jag kanske gör er misstänksammana i onödan. Och ändå måste jag nämna det...

/Andas

Vemodigt? "rosa tröst" tänkte jag först att du hade fina rosa pioner eller nåt i trädgården, men så var det ju förstås inte :-/ Kanske är du som jag på nyårsafton. Alla är så glada och förväntansfulla, jag blir bara sorgsen och deppig, det känns vemodigt att ett år är till ända och ett nytt börjar, ett nytt som innebär - vad? Knasigt... eller också har det alltid berott på att jag druckit ;-)

Många kramar till dig Lessenfrun, du vet att det inte är nån riktig tröst i det där rosa, eller hur ;-)

i vårt sätt att hantera det här "jävligt jobbiga"...
någon har kommit så långt att han kan lämna ut sin hela historia och liksom "bikta sig" här (ta det fint... jag tycker det är bra om vi ALLA kan), medans en annan kanske känner precis likadant... men, har gränser inom sig, KAN inte säga "att så här jävla dåligt gick det för mig i helgen", "sitter här med mitt jävla vin igen"...
"men nu jävlar så är det energi igen"....
en svaghet eller styrka?
Tyck inte att någon annan klarar det här så skitbra och du själv inte gör det... Du klarar det jättebra. Vi behöver olika lång tid tror jag att erkänna öppet o för oss själva.
Gillar dig!
Kram Tilde

öppna upp mig här eller någonstans. Det är så mycket annat, mer än det här.

sömnlösa... ;)
men tränande tokan!
Du tänker dig att träna regelbundet "OM DET GÅR FÖR JOBBET"......
Men jag tänker: (att du kan tänka, Kalla) "jag tränar när JAG TÄNKT ATT JAG SKA TRÄNA och ...så ska jag ju jobba också efteråt" eller "ok jobbet, och sedan MIN TRÄNING)...vad sen träningen består i spelar inte så stor roll bara det är roligt, annars slutar man tror jag.
Träning viktigt, roligt, något man längtar efter (efter hand blir det så...) sedan jobb :)
Kram Tilde