Senaste kommentarerna i forumet

Vet egentligen inte varför jag skriver detta.

Första gången jag drack var jag 15 år (35 år sedan) det var på en klassfest och föräldern till henne som höll i festen bjöd på

elefant-öl och rom.

Jag drack inte så mycket den gången men jag Kommer ihåg att jag efteråt

tänkte så att nästa gång ska jag dricka lite mer för då kommer det bli perfekt jag kommer att våga mer och ha mycket roligare.

Nästa gång jag drack så började jag hemma på toaletten med rom och cola.

På festen kommer jag ihåg att jag tömde alla glas jag hittade och blev

så fruktansvärt full, dom ledde mig omkring för att jag skulle vakna till och jag spydde som f-n.

Sedan fortsatte det på samma sätt i min ungdom.

Jag drack inte ofta men de gånger jag drack drack jag för snabbt och för mycket så jag somnade eller gick hem för att jag mådde dåligt.

Inte många fester där jag var med hela tiden.

När jag sedan blev sambo och äldre så lugnade det ner sig, vi delade en flaska vin på fredagar och lördagskvällar jag tyckte väl ibland att det kändes lite med en halv flaska men det gick.

Sedan när bag in box kom så accelerade drickandet.

I början räckte kartongen drygt två helger för oss två.

I slutet en kväll, drack vi vin på fredagkvällen (eller rättare sagt jag drack ska inte blanda in min hustru i detta) så var jag orolig för lördagkvällen om vinet skulle räcka.

Det absolut värsta är ju för lite alkohol, man triggar precis igång suget och sedan är alkoholen slut usch så hemskt.

Då gällde det att det fanns annat hemma, in i förrådet och sedan så wisky,konjak, snaps, cointreau, southern comfort och även grappa

en rejäl klunk ur var flaska.

När jag ser tillbaka på mitt drickande genom åren så ser jag att jag hela tiden har haft ett lättväckt sug efter alkohol där mängden och inte kvalitén är det viktigaste.

...till mig själv var det där ju egentligen. Var ju inte meningen att någon skulle få ont i huvudet av att försöka hänga med i mina "teorier" som ju egenligen varken är en teori eller ett matematiskt problem utan istället ett sätt att se på sig själv med lite snällare ögon.

Alltså: att tänka att nu har jag klarat av att vara nykter i 80 av 85 dagar känns ju mycket bättre än att tänka att nu har jag BARA varit A-fri i 2 dagar.

Teorier är väl bra, men visst, handfasta sätt att agera på (dvs ge fasen i att lyfta glaset) är ju såklart det som skall till.

Hej o hå påre själv ;-)

Min självbild faller i bitar. Inget av det jag förut trodde var sant finns kvar.

Det är svårt att förklara, men ur inget får jag en smak av frihet. Detta liv är fantastiskt.

Jag är ledsen att jag talar så otydligt, låt mig återkomma när jag förstår mer.

Tittar in en snabbis och säger hej! Har landat hemma bara för att byta väska och fixa lite inför avresa till varmare breddgrader imorgon. Jag mår bra efter att ha träffat syster några dagar, nu ska jag koppla bort och av. Vi hörs om en liten vecka, då ska jag också flytta in här♥ och du, jag tar gärna emot tips på lit om försoning och konflikthantering. kramkram

Herregud.....jag som läst 20 poäng matte på högskolan hänger inte med i den snurran...;-). Vi har ju traglat här och läst o kommenterat men är detta verkligen lösningen. Får känslan av att vi kan teoretisra hur mkt som helst, men det krävs något annat för att verkligen åstadkomma förändring?

Visst är det bra med stöttning och att man känner igen sig, men sen då?

Hej o hå Stigsdotter

Anne! Du får gärna mejla mig om du vill! TIEriksson92 @hotmail.com

Är oxå oerhört imponerad av din resa Berra, men när jag läser dina senaste inlägg så får jag en känsla av att du saknar något. Vet inte om det är i forumet eller ngt annat, men det är inte samma Berra.

Oavsett vad tycker jag att du skall fortsätta skriva underbföritsättning att ditt skrivande inte blir samma besatthet som vi lätt kan få och som Emma drabbades av.......man måste vara bäst o störst.

Är oxå oerhört imponerad av din resa Berra, men när jag läser dina senaste inlägg så får jag en känsla av att du saknar något. Vet inte om det är i forumet eller ngt annat, men det är inte samma Berra.

Oavsett vad tycker jag att du skall fortsätta skriva underbföritsättning att ditt skrivande inte blir samma besatthet som vi lätt kan få och som Emma drabbades av.......man måste vara bäst o störst.

Vet ej om det är tillfälligt idag eller om det är vilan som gjort det men känner mig lite piggare idag. Känns skönt, ska jobba imorgon. Blir verkligen en kort vecka men så får det bli, behövde det. Inget sug idag heller, och imorgon ska jag också vara nykter. Kram på er alla!

Santorini, kalla, Maria (nästan) ienni och flera till! Fast nu är det mer än en månad för det är 2 februari idag. Men ändå. Ni är grymma!

VD

Dompa-hjärtat!

Du... när din hjärna sakta börjar vänja sig vid att var nykter (heja dig!) så börjar den plötsligt känna saker. Alkoholen har dämpat alla typer av känslor under lång tid, och nu när den inte finns kvar så skenar känslorna. Det är inte konstigare än så.

Så, ta ett djupt andetag och låt dagarna gå, så kommer du att känna att du stabiliserar dig. Det kommer att bli bättre.

Kram!
/H.

just hemkommen från jobbet o har gått o tänkt lite på dig o mig Dompa.

På vad du sagt o vad ja sagt. Du ska på AA, o du säkrar barnen dina från sådant du
vet tillhör vuxna. Du är väl faan så klok. Ja har tänkt på det svarta, o det du sade
om "strykrädd". Det kan ja vara med. Vi är dem vi är o på den plats vi befinner oss.

Ja har funderat över en del o du är faan viktig. Kanske söker ja en käftsmäll ibland här
för ja fick just ingen kamp från min lite strykrädda ex. ja tror bråket ja har inom mig
fyller ngn slags funktion här. Ja vill kunna bråka. Ja har fullt upp på mitt jobb att dela
ut hurrarop till andra o har haft behov av min lilla dreams här. Det har räckt för mig.

Ja har ingen alkoholist att längre hoppas på som de flesta här har. På hemvägen tänkte jag på
det. Ja flydde o gick på en del sätt inte in i medberoendet. Ja lät hnm ta konsekvenserna, tog
inte över, men fanns mer som en vän. Ja har inte motivationen att delta i tävlingen vem som ger mest
lyckorop i flest trådar. Ja konstaterar o ja ser att jag inte är här nu av den anledningen.

Ja vet inte Dompa men ja har överlevt det som hänt. Du har bett om ursäkt och gjort
det med sådan tydlighet att jag inte blir annat än berörd och mycket glad.

Men var lite snäll med dig själv. Hoppas AA blir ok. Vilket steg o vilken fantastisk utveckling
du tagit på kort tid,,, Kramar i massor,, m.m.

obehagligt! Hoppas vi hörs snart igen och att hotet inte var verkligt eller så farligt. Kram på dig! / mt

om min gamla tråd. Ett ordentligt avslut och ett bestämt steg in något nytt... / mt

Kanske låter klyschigt eller rent oförstående...
En som har varit full och gjort bort sig vill ha all världens förlåtelse,
För vad den har sagt och gjort...

En vän förstår sammanhanget, och vet att denne skäms...
Inga bortförklaringar behövs, endast den som känner sig osäker eller hotad kan missbedöma situationen.

Jag behöver inga ombedda förlåtelser av mina vänner, det ingår i kit'et vänner att man förstår...

Däremot känner jag mig hotad på min arbetsplats och jag förstår inte vad som händer...

Oups måste dra!, hörs

Berra

Råkade snubbla in här och hittade en kapad tråd - är det här du håller till ;-) Läste de sista inläggen och var sedan tvungen att läsa från början.

Vilken resa du har gjort - på nästan ingen tid alls!!! Alla de insikter du fått och de tankar du tänkt är guld värda på din väg mot ett bättre liv. Insikten är det allra första steget och detta är otroligt svårt, jag förstår att din fru inte kommit dit ännu.

Jag tycker du verkar vara en bra man som, trots att du bor på liten ort, inte bara erkänner dina egna problem utan dessutom tar kontakt med myndigheter osv. för att få hjälp. Var rädd om din svåger och svägerska också, de verkar vara väldigt bra människor.

Blir ledsen när jag läser om de dumheter din fru hittar på, så ovärdigt! Oavsett hur ovänner man blir ska man aldrig aldrig ALDRIG dra in barnen på det där sättet. Att sända SMS osv och prata skit om den andra föräldern gör man bara inte! Min pappa var alkoholist och mina föräldrar skiljdes. Hur mycket jag än försöker är det enda jag minns min mamma säga om pappa var att han var den finaste mannen i världen när han var nykter (och då VET jag att han både slog och skrek när han inte var det).

Jag hoppas du finner styrka att använda dig av alla verktyg du får här och från kommun osv så att du kan ta dig ur detta med familjen och förståndet i behåll! Har du haft någon kontakt med barnens lärare så att det vet vad som händer?

Kram från mig.

du kopiera räkneramsamodellen. Så gärna. Varsågod! För mig har den givit en bra bild över processen. Kul att du är inne här på den nya sidan och hälsar på. Allt gott till dig, jag ska följa med din ramsa när den växer till sig:) / mt

Att bli förlåten är en gåva. Jag ska ta med mig det idag när jag snubblar in på mitt första AA-möte./R

De sista dygnen har jag lyckats med att såra både mariamagdalena och Mr Pianoman. Allt utan alkohol...kanske är en del av oss bara födda elaka? Jag har inte glömt, jag minns den mörka blicken och jag minns min frus reaktion. Nu ska jag snart iväg på mitt första AA-möte. Och jag är rädd. Rädd att någon ska se mig men framför allt rädd att det kanske inte hjälper mig. Då är inläggning det enda som gäller. Men jag har inte råd. Just nu är jag ensam med tre ungar. Ursäkt!! Mina barn klarar sig bra hos svågern. Jag har ju dumpat av dem där idag, för att jag är rädd för min reaktion efter mötet. Feg som satan, men även detta ska genomföras. Ibland slår det mig att jag går ut för hårt. Jag sitter här utan fru, sjukskriven och det enda jag åstadkommer är olämpliga kommentarer till andra forumdeltagare. Och det ända jag längtar efter är en pytteliten whisky med is...men jag vet ju att det inte slutar där. Fuck, fuck, fuck. Dumt o infantilt men med lillablås tillåtelse är detta min dagbok just nu. Och idag tycks jag vara ful./Dompa

Jag förstår dig så väl! Jag har som sagt själv varit i det svartaste. Inte på samma sätt som du, men ändå på samma sätt.
Jag vet hur man är, hur humöret svänger snabbare än vad man själv hinner med.

Jag klarar mig! Och jag läser allt du skriver, och hoppas och tror att du kommer få rätsida på det hela även om det verkar dystert och otänkbart just nu.

All kärlek till dig Dompa!

Än en gång tycks en ursäkta vara på plats. Jag menar förlåt, massor med skit i mig just nu. Ingen ursäkt men en förklaring. Självklart tävlade du inte och jag hoppas att jag inte har sårat dig!!! Så förlåt. /R

Det var väl mest ett konstaterande, inte nått tävlingsmoment. Dom som känner mig vet hur kass det är att tävla mot mig eftersom jag försöker hitta ett sätt att åka ut fortast möjligt för att slippa fortsätta tävla.

Nåväl, jag såg Det blir bättre på trean igår. Emma Igelström berättade om sitt missbruk på ett sätt som gick rakt in. Kunde varit mina egna ord. Och vi går parallellt hon och jag. Vi kämpade som mest vid ungefär samma tid. In på behandligshem i princip samtidigt. Samma ålder skulle jag tro.
Vi hade kunnat träffa på varandra.

Nu har vi båda varit nyktra i över ett år och hennes berättelse blev väldigt stark då jag vet precis hur det var. Jag har också varit i det där svarta. Att tro att man kan dricka sig ur det svarta, men veta att mörkret bara blir tätare och tätare ju mer man dricker. Hon hade 4.2 promille när hon var som sämst. Jag hade tre.
Man ska inte jämföra sig med andra, men otäckt att inse att berättelserna är så lika.

Har haft lite svårt att sova inatt och det berodde nog på programmet. Men, jag försöker se det positiva i det hela. Jag lyckades faktiskt vända trenden. Jag är nykter idag och tänkte fortsätta vara det tills jag somnar. Och i morgon är en ny dag. Planerna är att vara nykter även då, men det tar jag då.

att du påminner mig om att min resa varit skakig och upp och ned. Har känts så bra länge nu, att det var dags för en rekyl. Har senaste veckan varit riktigt låg, trillat av det rosa molnet. Det kommer väl en tid när man inte längre bara kan leva bra på att man inte dricker. Det krävs mer än så. Går regelbundet på AA och det är bra, ska dit ikväll. Men främst måste jag inse och acceptera att en del av mig är missbrukare och dessa mönster träder fram när man minst vill det och önskar det. Det kommer sådana tankar som jag inte vill ha typ Äh, nu skiter jag i alltihop och börja dricka igen, vad spelar det för roll. MEN, som du säger lillablå, jag är frustrerad men målmedveten och att börja dricka igen finns ju egentligen inte min värld längre. Så jag är väl som alla andra, uppåt ibland och nedåt ibland.
Kram,
/Fenix

♥
Mulletants räkneramsa:

"24+53+15+173+60+77 blir 402 nyktra dagar och 6 med någon alkohol. Senast 4.9 och 3.10. Kan skrivas 402/408, strax under 1%. [...] Idag den 1 februari alltså 24+53+15+173+60+91 dagar"

...den skall uppdateras med mina egna siffror!

29+33+16+2 (5 m.A) t.o.m. 1/2: 80/85

Nu känner jag att det går alldeles alldeles ALLDELES för mycket tid åt att dividera fram och tillbaka med mig själv, dricka eller inte dricka, ångesten och ångern efteråt. Nä, nu får det faktiskt vara nog!

Till min tråd, den var mycket bra tycker jag. Känns så bittert att först räkna en massa dagar och sedan börja om från noll igen när man tar ett återfall, bättre då att skriva ett x antal dagar av Y.

Tack MT, hoppas du inte misstycker!

<3<3 märkligt att hjärtat inte funkar här på jobbtangenten...