skrev Miriam i Finns det en chans?

@Åsa08 du har redan fått många fina kommentarer och här kommer en till från mig. Jag tänker att du beskriver just det jobbiga med att vara anhörig till någon med beroendeproblematik; hur svårt det är att gränsa och ge sig själv rätt att bara ta hand om sig själv -och inte någon annan. Du blir osäker på vad som är rimliga förhoppningar.

Ni har nyligen separerat då du fått nog och ni hamnat i en situation där du blev rädd. Nu har du kanske fått lite distans och nya funderingar väcks till liv. Bara du vet vad som är bäst för dig att göra, men fortsätt gärna att hålla dig själv och dina egna behov i fokus oavsett vad du bestämmer dig för att göra. Det är svårt att släppa taget men du har samtidigt rätt att ha det bra och vara trygg! Fortsätt gärna att reflektera här, det brukar göra det lättare att sortera i tankar och känslor.

Önskar fin helg,
Miriam


skrev Varafrisk i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@Detblirbättre @Andrahalvlek Tack för era svar🙏🏻 Jag ska ha ett samtal m min läkare 12/6 om jag inte mår bättre då så ska jag ta upp diskussionen då. Funderar på att ringa läkaren på företagshälsovården hur hon tänker i det hela. Jag tänker att motion är jättebra men när jag dippar kommer jag inte ut då fastnar jag i en chipsskål. Idag har jag iaf tagit en liten kort hundpromenad.

Kram🌺


skrev Varafrisk i Andra halvlek har inletts

@Andrahalvlek Det är spännande det här med åldrar. Min äldste bror var elva år äldre än mig. Skulle fyllt 73 i år men dog när han var 46,5 år. Jag är född i december och min mamma fyllde 38 år en månad efter min födsel och min pappa fyllde 38 två månader efter mamma. De var 26 år när de fick min bror. Jag var 32 och 36 när jag fick mina barn. Jag blev äldre pga att de är adopterade.När jag var i ungdomen hade jag bestämt mig för att inte vara en ”gammal” förälder men ödet ville ngt annat fast nu för tiden hade det inte varit konstigt. När jag var barn/tonåring så var det mer skillnad i synnerhet när det gäller kläder. Fast å andra sidan känns det idag som vi aldrig får åldras…evigt unga. Men jag känner tydligt att min ålder tar ut sin rätt när det gäller nytt som jag inte är så intresserad av som tex det digitala på jobbet. Hur som helst så ha det mysigt i Gbg. Om du vill berätta… i vilka områden växte du upp i?
Jag tycker väldigt mycket om Gbg. Ska dit om några veckor och lyssna på min systerson på Lorensbergsteatern.

Kram🌺


skrev User37399 i Finns det en chans?

Träffar du honom igen och de ögonen kommer så möt inte blicken, provocera inte - ta dig därifrån.
Knuffad blev jag men hade vid två tf råkat mycket värre ut om jag inte bara lagt mig.
Det kom blixtsnabb hos denna normalt fredliga person.

Det kan leda till mycket negativa händelser som ger livslånga konsekvenser.
Han dunkade även huvudet i en spegel en gång, sitt eget alltså. Skulle ta livet av sig osv.

Bra att ni inte har barn iaf .

Du.. gå vidare. Finns många bra män.


skrev Andrahalvlek i Framåt

@Geggan Åh, så spännande 🤩 Det är sunt att downsiza. Man blir bara stressad av för mycket prylar. När min mamma flyttade till min hemstad flyttade hon in i en liten tvåa, från en stor trea. Jösses vad vi slängde och skänkte. 14 flyttlådor med prylar och husgeråd bara till Röda korset. Och nu kan hon njuta av att ha mycket mindre saker omkring sig och mindre yta.

Trevlighelgkram 🐘


skrev jessica777 i Jag mår inte bra av detta

Jag har under flera års tid druckit nästan dagligen. Inga stora mängder utan 1-2 glas vin per kväll.
Anledningen är att livet blir så otroligt tråkigt utan.
Inrensiva dagar på jobbet, mat som ska lagas, tvätt som ska vikas osv. Vinet har gjort så att jag både orkat med vardagslivet samt hållt humöret uppe.
Dagar jag inte druckit har känts olidliga..

Jag behöver hjälp med att få till ett annat synsätt och göra vardagen uthärdlig och tom rolig.

Blir det bättre efter viss antal veckor utan detta gift?


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

@Geggan Jag och min mamma har faktiskt just nu den bästa relation vi har haft i typ hela mitt liv. Vi är så pass samspelta att jag kan säga åt henne ”sluta med det där nu är du snäll” utan att hon tar illa upp. På samma sätt som jag kan säga åt min yngsta dotter när hon tjatar. Det stärker bara min tes att det är med gamla människor som med barn: Det krävs kontinuitet för att få kvalitet på umgänget ❤️

Trevlighelgkram 🐘


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

@Varafrisk Min mamma är 77 år och jag 54, så hon var 23 år. Inte jätteung för den tiden. Själv var jag 28 och 30 år då jag fick barn. Min dotter lär vänta tills hon passerat 30 år. Min kusin, som jag också ska träffa i helgen, fick sitt första barn i höstas och hon är 36 år. Onödigt länge att vänta, efter 30 är det hälften så lätt att bli med barn.

Kram 🐘


skrev Tröttiz i Finns det en chans?

@Åsa08
Ja, de där "svarta ögonen" griper tag i en. Själv har jag aldrig blivit slagen, men jag är övertygad om att hade jag i vissa situationer inte backat hade knytnäven kommit fram. Som en demon som tatt över honom. Fruktansvärt obehagligt.
I detta är jag orolig för dig då läget blivit så där, "Dr Jekyll / Mr Hide". Och på fötter kan bara han göra - det är hans jobb, hans resa. Man kan vara ett stöd där förstås.

Det här med att vara för förstående, svårt att säga. Man ja, man kan vara så förstående så att det går ut över sin egen hälsa - och vad är den sunda relationen då? Men man bryr ju sig samtidigt. Det som jag tror blir ohållbart i längden är om man själv försöker agera vård, vi är inte deras vårdare. Att få det stödet/hjälp, det finns "riktiga" vården för det. Risken är att rollerna blir helknas om vi förutom partners, familjemedlemmar m.m. försöker agera vårdare. Jag tänker så så att konsekvensen kanske då blir att dessa roller missgynnar både den beroende och oss anhöriga. Blir fullständigt kaos?

Skriv gärna igen och berätta hur det går.
Sköt om dig.
KRAM!!


skrev Blidenjagvillvara77 i Hålla i hålla ut

@lugnro känner så igen mig själv i mycket av din beskrivning av drickandet. Det där smygandet med egna gömmor att fylla på med så maken inte skulle se hur mkt man drack… jakten på berusningen och ointresset av social tillställningar för då måste man ju ”hålla igen”…
Att du skriver här är modigt och ett första steg. Det finns en vilja till förändring och då finns också förutsättningar att lyckas! Själv har jag valt att sikta på att vara helt alkoholfri. Detta för att jag inte orkar med kampen att räkna glas, begränsa, eller tänka på om eller när och hur mkt jag kan eller får dricka. Jag har provat den strategin men det gjorde mig mest frustrerad och arg. För andra funkar det utmärkt och det finns många som klarar måttlighet utan att de tänker desto mer. Vi är olika och måste hitta den väg som
Funkar för oss. Idag har jag varit alkoholfri i 74 dagar och har inte ångrat en enda nykter dag. Kämpa på en dag i taget och läs och skriv! Det hjälper! Kram 💛


skrev Åsa08 i Finns det en chans?

@bella70

Ja någonstans djupt därinne förstår jag nog att det aldrig kommer gå - jag har ju än så länge aldrig hittat en historia där en person lyckas ta sig ur det och kan fortsätta sin relation

Det är bara en sådan enorm sorg för mig, jag har nog inte ännu lyckats släppa det där sista hoppet ännu


skrev Varafrisk i Tillsvidare

@Ny dag Ibland när jag läser dina inlägg tänker jag att du är precis som jag var innan jag blev nykter. Jag läser därför in mig själv i vad du skriver…så kanske jag skriver ett inlägg men då stämmer inte min känsla in. Kanske har jag skrivit det förr men det känns som om du är helt upplessen på alkoholen och har varit ett bra tag men det finns ändå något som gör att du dricker. Och det som gör att du dricker tänker jag är att du är beroende. Jag tänker att du testar olika saker men många saker har du testat förr men det har inte hjälpt. Jag tror du har läst Annie Grace tidigare, vad är det som tilltalar dig i den boken? Jag tänker du har kunskapen, du har teorin men ibland får jag känslan att du är inte riktigt ”där”. Jag tänker att många är inte ”där” när man slutar dricka. En del blir inlagda på psykiatrin, andra åker på behandlingshem, en del tar antabus …och många vittnar om en riktig jobbig tid under de första månaderna.
Som jag berättade tidigare så drack jag hela tiden tills jag inte drack. Hade inget uppehåll i mitt drickande förutom på söndagar och storhelger. När mitt beroende inte längre var en hemlighet blev jag nykter. För när det endast var några få som visste så kunde jag fortsätta dricka. Framförallt att inte chefen visste att mitt jobb inte visste…ja då kunde jag fortsätta dricka. Jag var inte heller på botten…jag hade inte heller förlorat ngt. Min man, mina barn, mitt arbete och mitt körkort hade jag kvar så jag kunde fortsätta att dricka. Många klarar av att bli nyktra utan berätta man kan ha sin lilla hemlighet. Jag menar givetvis inte att jag berättade/berättar för alla men jag ville inte, orkade inte bära på denna hemlighet. Att jag dessutom fick gå denna öppenvårdsbehandling var ett stort lyft för mig. Jag skulle gärna gå ut och föreläsa om mitt beroende för hur många gånger har du hör att en kvinna i 60-årsåldern föreläser om sin resa? De som brukar föreläsa är män i olika åldrar men ofta yngre eller medelålders män med en historia om olika droger inkl alkohol och kriminalitet. I nuläget är inte nykterheten svår. Mitt liv blev inte per automatik lättare när jag blev nykter men hade jag druckit under hela det senaste året när min dotter har varit så sjuk ja….då vet jag inte hur det hade blivit. Jag har på mina möten mött tre olika människor i min ålder där en dog pga att hjärtat inte längre orkade, en har fått en stroke och en utreds för problem med hjärtat. Det skulle kunna vara jag….för jag vet inte om alkoholen kan ha gett mig någon skada men jag vet att idag lever jag och är nykter🙏🏻

Kramar 🥰❤️


skrev Blidenjagvillvara77 i Det är dags nu

@Majaella oj! En stor fest i antågande! Jag förstår att vissa saker får vänta tills efter festen. En sak i taget och andas däremellan .
Mina somrar (främst semestern) har varit ett långt ”dricka rosé i solen (trots att det inte varit sol…). Inte många alkoholfria dagar på semestern och det har blivit bubbel mitt i veckan, vin hit och dit trots jobb för ”det är ju sommar” osv. Detta har sedan tenderat att försätta till ett vardagsdrickande. Vid enstaka perioder under året har jag tyckt det blivit för mkt och ”skärpt till mig”.
Bara fredag och lördag.. det har hållt i sig någon vecka och sen blev det söndag för det fanns ju vin kvar… och så blev det mitt i veckan för det var lillördag och då fanns det ju kvar vin på torsdagen och så handla mer inför helgen… en jäkla karusell!! Och mitt största problem är att jag inte blir nöjd efter ett glas. Vill ha minst två, gärna tre och efter det tar djävulen över och det blir för mkt. Så har det hållit på i flera år… så detta blir min första alkoholfria sommar på 11 år. Utmaningen blir att fylla tiden tror jag. Jag kan ju inte träna flera
Timmar varje dag liksom 😅 men jag ser fram emot att få en sommar där
Jag äntligen uppskattar det fina utan att sudda ut det med vin! Uppleva solnedgångar och soluppgångar med rent och klart sinne! Ha en fin dag! Kram 💛


skrev Varafrisk i Andra halvlek har inletts

@Andrahalvlek Önskar dig en trevlig helg tillsammans med din mamma i dina barndomstrakter🌺När någon pratar om sin mamma/sina föräldrar relaterar jag så ofta till min mamma/mina föräldrar. Dina mamma var ganska ung när hon fick dig? Jag har många kollegor som är min ålder i 60-årsåldern som har föräldrar kvar i livet vilket inte är konstigt därför relaterat t mina föräldrar är de unga föräldrar.

Kram🌺


skrev Geggan i Framåt

Nu skall jag cykla bort o titta på lägenheten som jag skall flytta till om en månad. Och antagligen sen bo i resten av mitt liv. Det blir att använda skohorn och framförallt göra mig av med saker igen. Bära och kånka. Sortera.


skrev Geggan i Det är aldrig försent

@Sattva förstår din lättnad! Det har verkligen varit ett tillknölat läge. Som nu börjar reda ut sig. För så är det, barnen måste gå först. 🥰


skrev Geggan i Andra halvlek har inletts

@Andrahalvlek låter innehållsrikt! Kan ju också fördjupa bandet mellan er, att uppleva historia tillsammans. Bon voyage!


skrev ensamobesviken i Liv i misär

Ja precis. Har hunnit vara med på ett aa morgonmöte samt pratat med två vänner. Ska logga in på fler möten idag. Jag behöver bara prata och få ur mig allt. Mycket läser jag här. 🙏


skrev Majaella i Det är dags nu

@Blidenjagvillvara77
Det låter som en bra plan. Jag har en stor (100 gäster )familjetillställning i början på Juni, ,bröllop.
Därefter skall jag också se över mitt godis och cigarett beteende. Har aldrig varit en vanerökare utan bara rökt när jag var yngre på fest så det jag håller på med är ju tokigt. Men det är som om jag måste hitta något sätt att slappna av , göra något busigt , oerhört dumt
Jag såg att jag stavat fel ovan men det var under mina vakentimmar (som oftast är kring 2-3 på natten )
Och då ser jag lite suddigt ibland , trots läsisar.
Hur känner du inför en alkoholfri sommar ?
Jag laddar för det nu. Hur brukade dina somrar vara tidigare ?
För mig var det mycket smygande och påfyllande när jag gick för att hämta något i köket. Jag ville helst snabbt dricka ett stort glas vitt vin innan jag lugnt kunde sitta o sippa på ett glas i normal takt med andra .
Vin blev den största njutningen, allt annat kom som nummer två. Solen, fåglarna, naturen, sällskap o samtal, allt kom som nummer två, behövde förstärkas med vin för att kunna uppskattas .
Det blir en utmaning men samtidigt spännande !
Hoppas du får en fin helg !
Kram 🌸💕


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

Ikväll lämnat jag lillprinsen hos barnens pappa. Imorgon efter frukost åker jag och min mamma på nostalgiresa till Gbg. Det är nästan exakt 8 år sedan hon flyttade till min hemstad och sedan dess har hon inte varit hemma i götet. Vi ska besöka släktingar, mina barndomskvarter och campingplatser där vi bott på säsong i flera år. Och kanske något mer som mamma vill besöka.

Det som oroar mig mest är besöket hos min moster. Hon bor ju på vårdboende sen i höstas då hon fick en stroke och blev halvsidesförlamad och dement. 72 år gammal, fem år yngre än min mamma. Jag är rädd att min moster ska bli arg när hon ser sin syster, men jag har förberett min mamma på att vad som helst kan hända. Vi hanterar det ihop. Vad som än händer. Det som sker det sker.

Jag ska försöka njuta massor av resan nu, nu, nu även om jag vet att det blir en prövning. Vi reser hem igen måndag morgon och jag är ledig måndag-tisdag för att kunna pusta ut efter resan. Men först har jag en jobbfredag framför mig - lets go!

Trevlighelgkram 🐘


skrev Detblirbättre i Uppvaknande

@Rina otroligt tufft att låta bli flaskan! Heja dej och oss, idag är vi nyktra - igen😍


skrev Carisie i Kaffestugan

God morgon fredag i stugan ☕️
Jag vaknade kl 5 och kunde inte somna om - på en ledig dag - uff! Ska det vara så? 😉 Nu väntar tre dagpass på jobbet så det kanske är bra att jag bryter kvällsvanan och lägger mig tidigt ikväll. Men jag vaknade nykter och inte bakis så saker hade kunnat vara betydligt värre 😅

Hoppas alla får en fantastisk dag idag ☀️

🩵


skrev Blidenjagvillvara77 i Det är dags nu

@Majaella det låter som att du har bra koll på läget! Och att du mår bra, fint att höra 💛 själv har jag börjat snaska på godis lite nu och då. Förut var ju alkohol min guldkant och ”unna mig”. Nu har jag börjat unna mig godis för att jag tycker jag är så duktig som inte dricker alkohol. Grejen är den att jag normalt sätt inte äter godis, fika eller glass… äter ganska strikt men bra mat och tränar mkt. Tycker absolut att godis är ok ibland, men det får inte bli den nya ”alkoholen”. Inser att jag behöver jobba på mitt beteende- jag måste inte äta eller dricka för att kunna känna avkoppling, njutning, guldkant,
Unna mig etc, så det är nåt jag ska jobba med framöver. Jag sa redan dag ett att jag INTE skulle göra massa förändringar på en gång (har gjort så förr och misslyckats) utan fokus och enda fokus har varit att bli alkoholfri. Det är snart tre månader sedan och då tänker jag att jag ska ”ta tag” i andra icke önskvärda beteenden 😀


skrev vår2022 i Trodde inte att jag var så fast

@AlkoholenFörstörMig Bra! Ge inte upp kampen om att få tillbaka ett liv. Ett sätt att visa för din flickvän att du tar detta på allvar är att börja gå på möten igen. Lägg ditt fokus på det. Det som har hänt kan du inte påverka men du kan påverka vad som sker framåt. Kämpa på nu!