Senaste kommentarerna i forumet

Ska det vara såhär? Jag känner inget sug överhuvudtaget. Så länge jag får god mat och kaffe så är min kropp nöjd. Jag skulle nästan kunna sträcka mig till att säga att jag inte VILL dricka, även om jag hade kunnat.
Det nyktra livet har blivit en vana. Det finns säkert dom som skulle säga "ding-ding, varningstecken för återfall" Men jag vet inte varför jag skulle ta ett återfall. Jag har ingen anledning. Jag är fullt medveten om att jag ÄR alkoholist, och jag mår väldigt bra av att avstå från alkoholhaltiga drycker. Jag är inte ens säker på att jag skulle tycka att det är gott. Det är förknippat med så mycket dåligt.
Jag har inte ens luktat på vin på snart 1.5 år, och jag tror jag ska låta bli idag också. Troligen i morgon med.

Min fru och en annan medberoende vän pratade om ämnet medberoende igår. Och jag kände mig väldigt obekväm, men jag har egentligen inget att skämmas över. Jag valde att göra något åt min situation. Och det ska jag väl vara stolt över. Ändå sitter skammen djupt i mig. Men det blir bättre.

och tack för ditt svar. Jag antar att du (till exempel) avser inlägget där Adde skrev:
”Det känns lite respektlöst att skriva på ett forum där människor försöker hitta sin nykterhet när man är påverkad. Det kan skapa många negativa tankar hos de som ser denna sida som det enda redskapet de har för ett nyktert liv"

Jag tänker så att allt jag reagerar på här är MIN reaktion utifrån vad jag läser och LÄSER IN i det en annan person skrivit. I den stund jag skriver värderingar om andra så sätter jag mig precis i den situationen du beskriver, jag dömer en annan utifrån min tolkning och min reaktion. Jag läste ditt inlägg och har sett att Lilja och Viktoria hade en annan uppfattning, även Stigsdotter. Det jag beskriver nu är detsamma som VD nyss skrev.

Jag har följt Stigsdotters tråd från början och skrivit i den nån gång. Jag läser många trådar och skriver inlägg ibland. Mest skriver jag om mig – för min egen skull. Jag har funderat mycket över forumet och det som händer mellan oss här. Vi skapar oss bilder av varandra på basen av hur vi tolkar det den andra skriver. Vi är missbrukare eller medberoende, ibland möjligen båda och vi har ett (1) gemensamt intresse-/problemområde – alkohol. Vi som människor och våra liv är ju långt större än så.

Så här skrev jag nyligen med anledning av att dreams1 kände att hon ”trampat någon på tårna” - så här tänker jag också idag:
”Jag har också upplevt känslan att man trampat någon på tårna. Det har också gjort ont i mina egna tår emellanåt. Sånt händer mellan människor och här är risken uppenbar, vi delar med oss av känsliga erfarenheter och vår sårbarhet... Att vara hänvisad till enbart text ger alltid utrymme för missförstånd. Här har vi inte tillgång till ansiktsuttryck och kroppsspråk, vi kan inte uppleva nyanser i röstläge och tonfall. Alla som läser lägger in sin egen tolkning och sin egen text i det som finns mellan raderna...
För min del är anonymiteten och de olika svaren samtidigt forumets styrka. Här är vi befriade från våra roller i vardagen. Här vi inte proffs och auktoriteter.... alla bidrar med sina tankar och erfarenheter och den som läser väljer själv vad man tar till sig. Ibland har det blivit för mycket åt nåt håll men det har rätat upp sig igen.”

Vänliga hälsningar / mt

Det tar lång tid att få tillbaka ett förtroende. Precis som på samma sätt som att man inte blir missbrukare över en natt. Vi beroendepersonligheter vill gärna att allt ska hända på en gång och gärna för en stund sen. Men det funkar inte så. Det är klokt av AA att ha med devisen "ta det lugnt" För det är precis det det handlar om. Man måste sakta men säkert bevisa att man går att lita på igen. Såklart måste människor i närheten också vilja kunna lita på missbrukaren, men det tar tid. Det måste det få göra.

Jag kände väl att det tog nästan uppemot ett år innan jag kunde känna någon slags förtroende från mina närmsta igen. Med rätta på något sätt. Jag hade inte gått att lita på så länge, så det är väl helt naturligt att jag inte fick tillbaka det bara för att jag hade gått igenom en månads behandling på behandlingshem.
Men med små steg så går det att komma på rätt köl igen.
Kram!

darrar visst på manchetten och sänder dubletter idag :-D

...och kram från mig. Skönt att det ordnade sig med lill*n. Ta till dig ordentligt nu att du klarar av denna jobbiga situation utan den vanliga medicinen :-)

Ja ÄnnuEnVindåre. Just i detta fall var det min verkligen min mening!!! Det kom ut olyckligt, det håller jag med om. Men jag menar det av hela mitt hjärta. Malign

Att förstå..
Jag har följt Ann-Maries tråd "att förstå" sedan hon började skriva. Jag känner så väl igen mig i detta att känna sig förvirrad och tro att man överreagerar. Hon beskriver en känsla av besvikelse över att mannen inte tycker att han har något alkoholberoende...men vad är det då som har gjort att barnen och hon känt sådan olustkänsla genom alla år. Tycker han att det är värt att göra sin familj så illa.
Jag mår just nu väldigt dåligt. Min sambo försöker nog att vara mig till lags; han är mera hemma och deltar i barnens aktiviteter så mycket han kan (mer än förut iallafall). Han försöker vara mera nära mig och vill ha sex och närhet...men inom mig skriker jag av förtvivlan över att jag känner ett avstånd. Jag vill så gärna att detta ska fungera men jag litar inte på honom. Fredagen som var så "provade" jag att ta en öl tillsammans med honom till maten för att se om det kunde stanna vid denna.....men inte. Han drog sig ut i garaget vid ett flertal tillfällen och somnade nästintill i soffan igen och var märkbart påverkad. Jag orkar inte tjata om detta längre och har ej sagt något åt honom, men stämningen talat sitt tysta språk. Lördagen blev lugn och nu är veckan igång igen och då går det bra.
Han kom hem på fredagen och berättade att hans jobbarkompis hade bjudit hem några kompisar till grillning på kvällen. Vi kom fram till att vi inte har några gemensamma kompisar kvar att göra något liknande med och jag frågade vad vi skulle göra åt detta.... svaret blev att det är mitt fel för jag blir alltid så sur när vi har haft bjudningar. ÄR DET KONSTIGT NÄR DET ALLTID GÅR UT PÅ ATT BLI FULL OCH KILLARNA HAMNAR I GARAGET OCH TJEJERNA TAR HAND OM BARNEN. Jag är så less på det!!
Jag hade så mycket jag skulle skriva här men jag känner mig så tom och förvirrad. Vi har inga kompisar som vi umgås med gemensamt, har inget roligt inplanerat, dagarna bara rullar på. Han pratar om att vi ska göra i ordning vår stuga och göra om hemma.....jag får panik!!
Varför är jag inte nöjd med de framsteg han gör?
Kram

Hej!

Nu var det visst du som tog dig rätten att både bestämma vad som är rätt och fel på detta forum och fördöma dem som inte agerar precis som du tycker att de borde göra.

Var det verkligen din mening?

VD

Huvudet sprängs av migrän, känner mig helt slut. Varit en jobbig helg med ena barnet på sjukhus, dock hemma nu tack och lov. Sånt här fick mig att dricka förut, för att stå ut med det jobbiga och alla känslor det väcker. Har inte gjort det utan är ffa nykter och känner mig glad över det. Bara huvudvärken går över. Kram på er!

Ville bara kika in och önska att du får en bra dag.
Varm kram! <3
/R

-

...kunnat hämta dotra heller, hur skulle hon då kommit hem :-)

Jag håller mig utanför och pratar om väder och vind. Hon ska inte jobba denna veckan och cheferna vet ju om det. Tack för stödet, så känns det för mig också. Fast mitt hjärta blöder... :)

O visst är det så att jag är mer tålmodig och överslätande än de flesta, vill hellre fria än fälla så att säga, i alla fall tills man vet säkert.

Solen skiner idag också fast det är jääätttekallt. kram

...som både började och slutade med stor passion för det verkliga livet, utan flykt från mitt normala liv...

Har hunnit med så mycket, och livet känns så innehållsrikt, det har varit full fart från det man vaknade tills dess man gick och lade sig alldeles för sent som vanligt...
Vi håller på och bygger om här hemma, och det värker i snart vartenda lem jag har i kroppen.
Jo jag rätt otränad, det medges, man anpassar sig efter de dagliga fysiska påfrestningarna i långa loppet, och när det sedan krävs lite mer, så känns det lååång tid efter...

Men det blir bra, och nu börjar vi få upp grejorna på väggarna igen, mycket skruvande och en del skärsår...
Den här gången har jag vägrat jobba utan att frugan är med, så hon får den rätta känslan över hur pass mycket jobb det egentligen innebär, och jobbar inte hon, jobbar inte jag...
När hon var borta förra helgen på konferens gjorde jag ingen på ombyggnationen, det kändes mest rättvist...

Men det hon kom hem med var en väldigt massa problem hon såg med sina kolleggor när de hade druckigt,
de blev korttänkta snarstuckna och allmänt larvig...
Hon har ju själv också dragit ner på sitt drickande pga av min nykterhet, så hon "ser" saker nu hon inte tänkte på tidigare, och hon motiverar sitt lägre alkoholintag med mina nya livsnoviser som jag har praktisk tagit lärdom om, man behöver inte alltid dricka, och inte lika mycket som man brukar.

Många av hennes kollegor hade betett sig så illa åt att två av dem under veckan har sagt upp sig,
som en konsekvens av sitt och andras beteende under resan...
VD'n hade väl i andra formuleringar sagt att detta blev nog den sista årliga konferensresan,
för folk blir ju inte kloka när de dricker.
Gammalt groll kommer upp till ytan och ventlileras på ett eller annat ofördelaktigt sätt.
OK, det var väl inte bra redan innan, men resan förbättrade det inte, och alkoholen satte det på sin spets...

Jag orkade knappt ens lyssna på allt, de hade sina klassiska fylleinslag, men det som förvånade mig är att det är ju för fasen vuxna människor, inga tonåringars första fylla längre...
Det påminner nog allt för mycket om mitt egna f.d beteende när jag drack.
Och det är ingenting jag längre orka älta, det är en historik jag inte är speciellt stolt över,
men det finns där bakom mig och jag har accepterat att det hör till min historia..
Men det var då, och nu är nu, och jag kan förändra den historia jag skapar just nu..

Väntar på att dottern ska messa om att bli hämtad inne i stan på en studentskiva som det haglar om runt den här tiden på året, men nu måste jag snart ge mig...
Det är en ny arbetsvecka med början imorgon, och jag borde ge den en chans...oups där kom det ett SMS, och vi kom överens om att hämta henne halvtvå, i säng mellan svala lakan kl 2 då.

Inte optimala förutsättningar för morgondagen, men det kunde ju ha varit värre,
man kunde ju har varit bakis också, haha, så j.vla dumt det har varit ..också..

Allt är inte bra, men bättre...

Tjing alla!

/Berra

Vad det låter härligt! Ny dag nya möjligheter är mitt motto...... Att leva ett helt vanligt liv, underbart. Stressen borta? Njut varje dag ❤

Jag stör mig på Addes självgodhet. Som jag skrev på en annan tråd. Rätten han tar på sig att dömma, har du ens läst Stigsdotters tråd? Hur illa hon mår? Här på forum finns många tillnyktrade alkoholister. Ta Viktoria till exempel. Inga av hennes inslag tyder på samma självgodhet. Inga andras heller. Bra numera nyktra människor som till skillnad från Adde inte dömmer ut oss som fortfarande kämpar. Läs lite mer trådar mt och du ser mönstret. Du verkar vara en bra tant, men allt du skriver om handlar om ditt. Du och Adde är på alkoholhjälen! Försök att fatta att en del av oss andra har alkoholproblem!!!! Inte problem med en hustru som vill fly, inte problem med en man som bara flyter undan, bygger och håller tyst. Utan alkoholproblem!!!

på Addes tråd - varför skulle du bli förvånad? Och varför anser du att Adde borde be om ursäkt - vilket du skriver i en annan tråd? Jag bara undrar? Vad är det som stör dig så? / mt

en fin dag med lite trädgårdsarbete, femårskalas, bjudmiddag med många skratt... och bubbelvatten i alla glasen. Alla verkade ha vant sig med det. En bra dag. Vanligt bra. Åh vad jag gillar vanliga dagar - och särskilt vanliga söndagar:) / mt

Salladen blev perfekt skuren (utan fingrar), dressingen blev faktiskt god - 7-åringen stolt över sitt egna recept!! Där var bara en gnutta kanel och den var riktigt fräsch utan vitlök eller fransk senap som jag brukar hälla i. Maten bestod av rostbiff och potatissallad - bara att ställa fram.

Efter maten fixade barnen köket, hällde upp glass och godis åt oss (hälften av godiset var kvar i påsarna som stängts mycket noga med klämmor). Sen tittade vi på Trassel och myste i soffan. Ja de är så duktiga när de vill (inför utsikten att få sitta upp länge, äta glass, godis och titta på film så gör de vad som helst ;-) Älskar mina barn så mycket och ska verkligen göra mig av med mitt problem, inte minst för att bli en bra förebild tills den dagen när de kommer i kontakt med alkohol.

Skäll inte på Adde mer. Jag förstår vad han menar, också Viktoria beskriver det bra även om incidenten med den fylleångestladdade personen som hotade att ta livet av sig väl var lite väl. Jag begriper att det är bra om detta forum hålls nyktert men samtidigt tycker jag inte vi skall skälla alltför på varandra om vi råkar vara här i onyktert tillstånd. För mig kändes detta forum lite som en livlina, en trygg plats dit jag sökte mig mitt i alla känslor som naturligtvis förstärkts av alkoholen.

Varför blir jag inte ens förvånad???

i Carina Bångs blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/

Verkligen värda att fundera över och ta ställning till! / mt

Förlåt att jag tassar in här, men jag kan inte låta bli. Är så arg. Nej, trots alla Addes förträffliga egenskaper så tycks inte empati tillhöra dem. Eller självransakan. Har läst och läst om, inte ett ord till ursäkt.

har jag känt igen min medberoendepersonlighet på jobbet där jag varit mer överslätande och tålmodig än i hemmet - jaa, så är det. En väckarklocka ringde i mig när en proffsig och "klok" person nämnde ordet "medberoende" i ett personalärende. Det fick mig att seriöst tänka efter. Jag har blivit mer uppmärksam och har blivit tydligare med att sätta gränser, ställa krav och ge tillbaka problem till den som äger dem.

Vårdpersonal som gör allvarliga tjänstefel genom att stjäla läkemedel ska ha hjälp, de ska inte vara kvar i jobbet. Utifrån sett är det enkelt och självklart! Men jag vet hur svårt det är när det gäller kolleger... jag har upplevt detta redan för många, många år sen med sömntabletter (då var alla, även ledningen helt ställda) och med injelktionsläkemedel på operationsavd på 80-talet - då skapades regelverk.

Låt dig inte bli delaktig i det - så här på långt avstånd och på basen av det du skrev:

"Hon sa mkt till mig, t.ex :Vad gör man nu när man varken kan ta morfin eller rödvin?? (Jag har berättat att jag drack för mycket och slutade för 3-4 år sen.. ) Ventilerade detta med andra kolleger, som tyckte som jag. Det försvann ampuller, alltså knark, som man injicerar. Och sen hände det, tagen på bar gärning med att ha råkat ta hem två stycken, fått ordinerat till en patient som förnekar allt om smärta eller att ha fått sprutor, det är så fel det kan bli....."

... låter det som "förnekelse å det grövsta". Jag låter säkert hård nu men jag tror den syrran behöver annan hjälp och behandling än du kan ge henne.

Det är så fint med människor som vill hjälpa... men hinnan mellan stöd och möjliggörande är hårfin och tunn. Det är väl också därför vi kan var bra för varandra här, vi som känner igen både beroendets och medberoendets faror och fällor från insidan. Kram, ha en fin dag! / mt
.

Sparade ni hallon-kanelen till glassen eller nåt :-)?

Men allvarligt talat, är det inte bra att bli av med alla slattarna? Jag menar inte att det är bra att dricka upp dem, men gör dig av med dem! Städa hemmet även på alkohol. Var snäll mot dig själv, Stigsdoter. Gör det så lätt för sig som det bara går och sikta på att gå på nästa fest nykter. (Man blir SNYGG och GLAD av att inte dricka och självförtroendet blir allt bättre = perfekta förutsättningar för roliga fester).

Upp i sadeln igen, Stigsdotter. Minns pianomannens liknelse om att lära sig cykla. Nu har du drattat i diket en gång men minns känslan när man faktiskt lärt sigg att cykla, att bara susa fram och det jublar i en att JAG KAN JAG KAN JAG KAN!!!!

Styrkekram från Nynykter

ja det är så sant så. Men jag har en personlighet som gör att jag har lätt för att bli medberoende. Kanske blir man medberoende till sig själv när man börjar dricka för mycket, vi slätar över, ljuger o förminskar vårt beteende och konsekvenser..

Japp, ha en fin helg du oxå!
kram