Senaste kommentarerna i forumet

Jag läser om andra som har det tungt.
Som lämnar men går tillbaka.
Precis som att man dkapar ett parallellt universum.
Ett där man samlat alla fakta varför man ska fortsätta själv som man vet är den rätta vägen.
Sen den andra som man så enkelt halkar tillbaka i.
Det är tungt att stå kvar vid sin egen sida.
Vara lojal med sig själv.
Så mycket enklare att ge vika.
Tills man igen står inför en vägkorsning.
Alla ni därute.
Kämpa för er egen sak.
Hitta strategier när kärleks eller trygghetslängtan rider er.
Det är i alla fall i mitt fall abstinens.
Det går över och man får klappa sig själv på axeln.
Den energi ni lagt på er partner,hitta sätt att kanalisera tillbaka mot er själv.
Det går lättare och lättare eftersom tiden går.

❤️ men.. vad hände? Du behöver inte svara här om det inte känns bra. Ta extra hand om dej själv…

@Kärringen kämpa, vi är många som står med dig!

@Pastorius först vill jag säga fantastiskt bra jobbat och Grattis till 4 år!😊Jag känner igen mig mycket I det du beskriver från när jag blev nykter "första" gången. Jag gick i behandling 2008 och förblev nykter I 4 år. Under den tiden tog jag bland annat en fil kand och sprang Stockholm maraton. Mina relationer till de närmaste förbättrades men jag kände en tomhet inom mig och under ett års tid byggde jag upp för ett återfall. Slutliga bekräftelsen på att jag nog kunde dricka ändå kom när jag tog del av en forskningsrapport som konstaterat att 10% av alla alkoholister kunde återgå till ett måttligt drickande och jag övertygade mig själv om att jag var en av dem. Hursomhelst, för mig blev det ytterligare 10 år djupare in i drickandet. Jag träffade en man som förvisso är en underbar och mångbegåvad person som betytt mer än någon tidigare gjort i mitt liv men han är om än mer alkoholiserad än mig. Efter flera vändor på beroendeavdelningen och ett liv som i princip avstannat under alla de där åren är jag nykter sedan snart ett och ett halvt år tillbaka. Har flyttat till en ny stad, tack vare denne man, och har hittat en AA grupp som verkar väldigt bra med många kloka och insiktsfulla personer, till skillnad från den grupp jag prövat i min tidigare lilla hemstad. Jag förstår verkligen hur du känner och du är ung både på gott och ont med framtiden för dig men med alla runt om som kan dricka socialt. Jag vill bara skicka med dig att: tänk på allt du byggt upp under den här tiden helt på egen förtjänst, och suget och tristessen kryper på alla emellanåt, det kan raseras så oerhört snabbt beroende på vilken väg man väljer. Var rädd om dig och lycka till!

Jag hade en nedre gräns och nu klev han över den, det var väntat men på nått vis trodde jag ändå inte det.

Jag måste samla upp spillrorna nu 😭

Hej! Detta är min första tråd. Sökte mig hit då jag känt att jag inte har någon i min omgivning som jag kan bolla med.

Jag har varit nykter nu i 4 år, jag blev nykter i ung ålder (20) efter flera års blandmissbruk och destruktivitet. Jag vet att det på många sätt egentligen är ett icke problem och att jag inte ska klaga, men jag har på senare tid börjat fö väldigt komplicerade känslor med min nykterhet. Jag tycker nämligen livet är tråkigt. Jag har inte många nära vänner då mitt intresse att umgås med mång försvann lite med alkoholen. Jag är framgångsrik i mina studier, har en trygg och stabil relation med min sambo, relationen med föräldrarna är till stor del lagad, och jag vet att jag borde vara stolt och tacksam för att allting går bra. Till och med slutat röka (dock snusar) Men jag har tråkigt, jag saknar rus, saknar att vara destruktiv och det pirr som kom med det, och allt jag ser framför mig är många år av ett liv som känns meh. Långsamt har jag börjat känna att den roliga delen av mig försvann när jag blev nykter, det är inte många som bjuder mig på fest, och om de gör det så finns det sån skam att sitta och dricka läsk ur en petflaska medans andra dricker goda öl och vin. Jag har försökt skaffa mig en hobby men allt känns tråkigt och jag jämför det bara med om det kan ge mig samma känsla som att dricka en flaska vin på kvällen och lägga patiens. Jag känner mig ensam i en tråkig bubbla med ett eg perfekt liv som jag inte ska klaga på, och allt jag vill ha är ett rus. Jag älskar min sambo mer än allt, och jag vet att jag har stöd av honom i allt. Men jag måste börja hitta nån väg för att vara tillfredställd i vardagen. Är det någon mer som känt såhär? Att det roliga i en försvann med alkoholen?

Detta kanske blev mer av en ventileringstråd, men ja, vill mest kolla om det är en vanlig känsla eller om det bara är jag som är virrig.

Så tufft @Alexxx! Hade ni någon överenskommelse kring nykterheten? Vad hade du för tankar kring framtiden när mannen var på behandlingshem? Vilken är överenskommelsen du har med dig själv? Vilket liv vill du leva?

Min man är nykter sedan 3 månader nu, han sökte behandling efter att jag lämnat honom. Vi lever fortfarande som särbos och min egen trygghet är att om vi hamnar där igen, så vet jag att jag kommer lämna honom igen. Jag tänker att det som kan ge oss som anhöriga trygghet är att vi har en egen plan om utifall att…

Tyvärr är sjukdomen oerhört lurig.

Har läst flera gånger om hur man upplever att partnern älskar spriten mer, jag tänker istället att sjukdomen kidnappar den sjukes medvetande och personen kan inte längre göra ”friska” val.

Finns det någon som varit inkopplad tidigare som kan vara till hjälp? Som tex arbetsgivare?

Så vitt jag förstått det är det väldigt svårt för någon som varit aktiv inom ett beroende att kunna återgå till ett ”normalt” drickande. Det kanske inte börjar på samma nivå där man tidigare slutat, men de flesta kommer till sist vara tillbaka på ruta 1. Ibland går det fort, ibland tar det några år.

Ta hand om dig❣️

Tänker på det gamla ordspråket om att för mycket och för lite skämmer allt. Nog kan det väl vara så allt, och nog är man väl tacksam för att inget här i världen varar för evigt. Nämen, kors i taket, som man väl säger ibland, nu skiner ju solen igen. Men vad tjänar det till när sinnet ändå är tungt och mörkt för en diagnostiserat väl tyvärr rätt logiskt tänkande dystemiker.

Där i samma ögonblick som ordet solen nämndes, så slocknade den igen som vanligt, eller mer sanningsenligt väl gick i moln. Kanske skulle man väl ta sig en promenad, men då hamnar man väl bara i stan och traskar som ett fån in på bolaget igen. Nog är det trist att jämt ha den här envetna nedstämda känslan och orkeslösheten som ingen psykolog eller psykiater i hela världen kan bemästra med sina piller mot depression, oro och sömnlöshet.

Tömmer nu mitt glas med knepigt smakande vitaminberikat vatten vad det nu ska tjäna till. Men det är då i alla fall inte alkohol, vilket jag nu bevisat för mig själv att jag kan avstå så länge som jag vill. Kan även plåga mig själv till att utan några kemikalier alls vara vaken dygnet runt för att försöka tilltvinga mig själv lite sömn på rätt klockslag enligt experter. Men huvudvärken i brist på en tillräcklig sömn är då inte så värst kul.

Men det går att bita ihop och sätta sig över det med. Lyssnar nu på en gammal åttiotalslåt med gruppen Alphaville, med den rätt så tänkvärda titeln Forever Young, som man hört så många gånger genom åren. Har just ställt en väckarklocka på ringning 21:30, vilket betyder att jag då har exakt trettio minuter på mig att göra mig i ordning för läggdags som ska vara 22:00 idag. Rutiner för levandets egen skull, vad det nu ska tjäna till, ska ju vara melodin alltså.

Ha det gott mina vänner!

@Majblomman tja det går sådär. Har druckit vin 2 ggr den senaste veckan, ena gången en flaska på en ganska kort stund. Suck. Men nu är jag nykter igen.

@Denlillamänniskan
Hahaha... ja alltså jag kanske var lite otydlig, men du har helt rätt, det var innan spånken tagit någon större plats i min tillvaro.

Att gubben ska dricka lite mer avslappnat - jag gör ju mer än håller igen. Men han har inga som helst problem så om han vill ta sig en bläcka så måste han ju få göra det - utan att snegla på mig & mitt glas ☺️ Helt ärligt så känns det verkligen skönt att "öva bort" suget genom att inte falla till föga vid minsta solgnutta på en uteservering eller på fredagen "bara för att". Jag känner mig supernöjd i min situation just nu och kommer att skruva på mina värderingar och min budget om det verkar i motsatt riktning för mig. Jag tänker nästan aldrig på att dricka eller att jag måste låta bli heller..men jag har absolut ingen tanke på att jag inte kommer att behöva jobba på mig själv i frågan troligen livslångt men det kan jag leva med.

Allt gott till dig också 🩵

Har sovit dåligt, ont i skallen, rastlös. Sugen på nåt, ska handla nu efteråt. Har jobbat med kontor ting i 6 timmar, skit trött. Tinitus, piper som F i öronen, torr i käften som en öken.
Kanske köper alkoholfri öl, ska köpa fryst frukt.
Denna dagen är livsfarlig. Måste kanske game eller göra nåt som är väldigt spännande.Klockan är bara 15.30, musklerna är märkliga, träffar inte riktigt på symbolerna på dataskärmen med musen.
Jag har alko hemma, som jag inte har rört. Och när jag ser dem, så vill jag ändå inte ha. Känns som att suget sitter på ett annat plan. Ölen står i kylen. Men att ta en burk verkar främmande.
Helt skruvat alltihop. Tårarna sprutar, trodde kanske det skulle bli bättre idag men nej, och så är det så jäkligt mycket kvar av dagen.

@Carisie Ja, antidepressiva läkemedel av den typen är enligt Anders Hansen som att försöka fylla ett glas med en vattenspridare. Lite ramlar ned i glaset men det mesta hamnar utanför. Så när dessa läkemedel skrivs ut, så är det ofta "går det så går det". Ibland blir det fel, eftersom problemet inte var någon sorts diffus serotoninbrist. För oss som gillat att dricka för mycket, så är det snarare en dopaminobalans det handlar om, och då gör SSRI mer skada än nytta. Men vem går till läkaren och säger "Jo, Du...... jag krökar för mycket. Har du nåt piller som kan balansera de negativa psykiska effekterna?" Förmodligen erbjuds du Antabus eller Campral eller något annat. Plötsligt ligger fokus på att du krökar, inte att du är ledsen och inte har någon energi. Jag har länge sagt att man inte kan medicinera bort en tråkig livssituation. Den kvarstår och behöver hanteras. Antingen genom förändring eller genom acceptans.

Ursäkta att jag ler åt din beskrivning, men det där med att hålla igen på vinet för att maken ska kunna dricka av hjärtans lust och fröjd var något nytt! Bra att du på kuppen inte längre dricker så mycket och att du inte vill dricka så mycket. Låter skönt.

Att dricka måttligt är å andra sidan något vi ständigt kommer att behöva jobba med. Det är något man först kan släppa när man plötsligt kommer på att man inte har druckit på två veckor utan någon som helst tanke. Själv är jag inte där. Jag tänker på alkohol flera gånger i veckan. Vet inte om det blivit någon fix idé eller vad det handlar om. Vet bara att jag helt håller på att förstöra mina positiva tankar om alkohol. Så fort tanken på att jag skulle vilja ta ett glas dyker upp, så kommer genast en liten motreaktion..... Och varför tror du att det skulle kännas bättre med två glas vin nu?? Förstör alltså alkoholromantiken helt för mig själv. Det är lite tråkigt, men det är sant.

Önskar dig allt gott!

@Sårad... admin kommer kontakta dig ❤️

@Åsa M ja det känns ju som det inte går att gå tillbaka till gamla mönster när poletten trillat ner!
Vi kämpar på ❤️

@Denlillamänniskan Hej 👋🏼 Jag har upplevt samma sak- senast i lördags på tjejfest. Jag maxade inte ens min budget 🤷🏼‍♀️Budgeten jag satt upp är för inte kompatibelt med sorglöst drickande. För närvarande struntar jag i mig faktiskt och jobbar på att bygga upp förtroendekapitalet så att maken kan "dricka sorglöst" i mitt sällskap och inte känna att han behöver hålla igen ifall jag dricker för mycket.

Jag har tänkt precis samma tanke som du beträffande ångesten. Jag trodde jag fått ångest "på äldre dar". Men när jag slutade att slentriandricka försvann ångesten - och dök bara upp om jag var bakis. Jag fick ju t.o.m. SSRI utskrivet vid nåt tillfälle... jag tog dem i två eller tre veckor och då mådde jag 100 ggr sämre än innan jag började. Vägrar ta nåt sånt råttgift igen (för egen del).

Ha en fin dag
🩵

@Carisie Tack för din erfarenhet. Ja blir spännande nu... Får Lasta hem massa Ahlgrens Bilar 😉

@vår2022 @Himmelellerhelvette @Andrahalvlek Tack fina ni. Kommer köra hem idag. Svårt att lämna men mamma är vuxen och måste ta ansvar för sitt liv dvs ringa läkaren och be om tid. Har skrivit en lapp om hur jag upplever mamma som hon ska ta med sig. Vi är överens om detta vilket känns bra. Jag finns och hjälper med allt jag kan men någonstans måste mamma också göra det hon kan. Som tex varje dag klä på sig och gå ut en liten promenad, äta ordentligt och inte bara yoghurt för det är enkelt. Frysen är full med enportionsrätter…. Men det är onekligen skönt att höra att ni upplevt mer eller mindre samma. Måtte vi själva inte bli så här. Min mormor var inte så, när jag hälsade på henne ringde jag när jag körde och då satte hon på sig skorna och gick ut så att hon kunde gå en längre promenad och jag hämtade upp henne på vägen. En riktig krutgumma. Idag kör jag bil och är nykter. Dock är mammas mående en riktig trigger eftersom jag kan inte lösa ut det utan jag måste lära mig att förhålla mig till detta på ett sunt sätt. ❤️❤️❤️ till er som tänker på mig! Ni är mina idoler och jag vill bli som ni, leva det livet ni lever och jag ska dit. Har pratat med maken och vi ska ta en ”Walk and talk” imorgon för jag ska inte återfalla efter detta. 🥰🥰🥰🥰

@Adde Ja, det finns knappt några rena opiatmissbrukare heller längre. Och oavsett vilken den primära drogen är så är det samma bedrägliga lilla läkemedel som är gemensamt för många av missbrukarna. Jag förstår att du inte känner dig hemma där, och att den behandling och den gemenskap du tidigare kände inför AA inte längre är sann.

Även om du misströstar ibland, så tycker jag att din närvaro här är värdefull.

@Nuskadetske2024 Jag är övertygad om att din rörelse framåt i livet kommer att gå bra. Man kan aldrig backa när man väl slugat ut något som gör livet bättre. Rörelsen fortsätter även om kursen kan vingla till. Håll bara siktet stilla på dit du ska. Se inte bakåt.

Fundering;
Jag ser förändringar hos mig själv. Tycker inte om att vara full. Har inte velat ha mer när jag är påverkad. Detta är lite märkligt, eftersom jag tyckt att det har varit svårt att sluta dricka när jag väl har börjat. Det är väl det som är skillnaden. Tidigare ville jag bli full, nu vill jag inte det.

Då kan man ju undra vad som har hänt?
Det som har hänt är att jag tar mer ansvar över mig själv när det gäller alkoholintag. Jag avfärdar barnsliga infall att "det vore gott med ett glas". Hur många gånger har jag inte bakfull och eländig sagt till mig själv; Du kan inte hålla på så här, nu blir det skärpning. Det är den vuxna sidan hos mig själv som nu börjar jobba lite mer proaktivt. Eller snarare så börjar jag återvända till att ta ansvar för mig själv, såsom jag brukat göra.

Nu en tanke;
När man tar tag i sitt drickande. Är förändringen nykterhet i sig, eller är det bara ett symptom på att man längtar efter att börja leva på riktigt igen? Finns det en längtan efter ett bättre och sannare liv, som gör att man tar tag i sin alkoholöverkonsumtion? Jag inbillar mig det. Man slutar dricka eftersom man vill börja leva, även om det gör ont.

Dessa tankar går ju lite stick i stäv med att man är ett offer för ett beroende. Att man blir outsmartad av en Alkoholdjävul. Fel tanke FÖR MIG. Det finns inte någon fantasifigur som lurar mig att bli full. Det är jag själv. Jag har ägnat mycket kraft på att försöka förstå vad de alkoholromantiska tankarna står för, och vad alkoholen nu skulle kunna erbjuda för några fantastiska sinnesstämningar och upplevelser. Hittills är svaret avtrubbning.

Att moderera sitt drickande är en ständigt pågående process. Man kan aldrig återvända till ett sorglöst och problemfritt drickande när man väl tagit sig över gränsen för problemdrickande. Så med ett visst vemod har jag slutat tro på alkoholromantiska önskedrömmar. Mitt liv har inte heller blivit skönare eller lättare genom att sluta hälla i mig vin. Livet är helt enkelt svårt och sorgligt att hantera många gånger, oavsett alkohol eller inte. En fördel med att sluta dricka är att man kan hantera riktig ångest istället för kemisk bakfylleångest. Bakfyllan skyler över annat obehag. Så var det när jag drack som mest. Tyckte att det var bättre att må dåligt av bakfylla än att ta tag i mina egentliga sår. Hellre full och bakfull än att förnimma livssmärtan över att livet inte blivit som jag önskat mig. Nu tycker jag inte längre att det är så sorgligt att jag aldrig fann en livskamrat som gav mig all den kärlek jag behöver. Jag drog inte rätt partner till mig och valde dessutom fel män. Så blev det och jag kan förlika mig med det.

Om man genomskådat några av sina egna villfarelser och självbedrägerier så går man inte på samma trolleritrick igen lika lätt. Alkoholens effekt är inte bara att det ger avtrubbning. Medan jag skriver den här texten ser jag att det finns något mer. För mig har det varit en längtan att komma närmare mig själv. Det tricket har jag inte riktigt fattat hur det går till ännu. Men jag har förstått att det är det som lockar. Att känna mig hel.

God morgon (förmiddag) på er 🥳
Måndagsmorgonen har varit grå här och det är cappuccino i sängen i sällskap av en bra podd för mig innan jag ska göra mig iordning för ett kvällspass i bunkern 🏥

Nykter på jobbet (som vanligt). Det är verkligen inte arbetsdagarna som är något problem. Just nu verkar jag ha medvind och tycker inte att något är problematiskt - men jag är säker på att stöta på patrull och då vill jag bara vara beredd. Men jag måste ju tillåta mig att njuta av stunden.

Hoppas alla får en fin dag 🩵

@Polerad Hej. Jag är sist på bollen här men är rätt säker på att det står i patientlagen att läkaren är skyldig att informera och göra patienten delaktig. Läkare ska stötta och hjälpa patienten och inte stjälpa. Som sjuksköterska får jag tex inte ge ett läkemedel utan att informera och det ingår i patientens självbestämmanderätt att avstå.

Bara ett inflikande såhär.

Hoppas allt går i rätt riktning för dig

🩵

Hej. 👋🏼
... och grattis! 🙌🏼 Har du någon budget eller hur tänker du? Jag strävar inte efter helt alkoholfri utan att kunna dricka ett par glas, enligt den budget jag har, vid festliga tillfällen. Att skippa "duschölen" på fredagen, matlagningsvinet eller en AW mitt i veckan.

Jag stämmer in i rörelsen framåt

🩵

@Liveman De senaste 5-6 åren har jag klivit i 1-2 ggr om året - men det är för mycket! Det ska vara 0 ju 😅 Det här är dock första gången jag aktivt försöker förändra mitt drickande. Men efter en sejour så brukar dag 4 vara tyngst för mig.. det är då alkoholdjävulen börjar tala till mig. Inte i form av sug utan mer att förminska fylleracet "så farligt var det väl inte" etc etc.. men alla är olika.

Jag var nykter en tid innan jag hittade hit och har helt ärligt haft ett enda sekundkort sug - sen var det över. Hoppas du får en bra dag

🩵

@Flarran Herregud människa - uppe hela natten och dygnar som nån sorts tonåring 😅

Allvarligt skämtat. Jag kan relatera till att klunka i sig något etylhaltigt bara för att få sova. Det var så jag kände under mina perioder då jag inte kunde kliva ur. Ville inte vara vaken och orkade inte med mig själv eller verkligheten. Drack när jag vaknade oavsett om det var i sängen eller på soffan. Det varade oftast inte mer än 3-4 dagar men när jag tänker tillbaka på det 😣 usch!

Jag vet att det inte är din situation nu - men det är inte roligt att vaka om nätterna. Min "tomte" har skrivit ut Melatonin till mig vilket ju inte är narkotika och det funkar oftast på mig - nätterna kring fullmåne slår igenom 🌕.

Hoppas du klarar av att vara vaken idag så du kan lägga dig ikväll & sova gott.

🩵