Senaste kommentarerna i forumet

@Flarran Ja, det är verkligen så att fysisk aktivitet är som ett piller som motverkar stress och nedstämdhet och det stärker såväl psykiskt som fysiskt välbefinnande. Tänker också att det är en slags konstform att bara existera och kunna hitta ett inre lugn. Att kunna vara med sina tankar som hela tiden surrar i huvudet eller framförallt att kunna låta tankar passera och skapa en medvetenhet om att tankar bara är tankar och ingen sanning. Att inte låta sig dras med och bli fången av sina destruktiva tankar om sig själv men även om andra. Att hitta och få en kontakt med sitt riktiga jag och utforska den egna historien om sitt liv och vad som format dig. Då tror jag att det inre lugnet kommer och att man kan se och uppleva livet med andra ögon. Man kan få ett visst stöd, hjälp och vägledning utifrån men jobbet med att hitta det inre lugnet kan man bara göra själv. Precis som med att sluta dricka, det jobbet måste man framförallt göra själv samt den svåraste biten med behålla nykterheten och att inte tro att nu kan jag nog dricka normalt. I den svåraste biten ingår att man har hunnit få en djupare inre kontakt med sig själv, fått förståelse för orsak och verkan, att man står ut med tungt motstånd och att bara existera utan att man måste bedöva sig med alkohol. Ju mer man tränar medveten närvaro om att tankar bara är tankar desto mer lugn och inre frid.

Ha det gott kompis! 🌞

Tack för ditt svar. Jag har mina barn, vi pratar mycket. Även hans dotter, han har 3 barn, dom andra 2 har tagit avstånd. Dom förstår mig att jag stöttar honom i detta, men det finns en gräns.

Detta är ohållbart och jag har bestämt mig att det är nu eller aldrig som gäller.

Jag börjar känna mig begränsad, nu måste jag åka till honom, han orkar ju inte komma till mig. Det innebär att jag inte kan umgås med mina barn och barnbarn, vara på min söta koloni, träffa mina vänner och mina systrar, vi har alltid haft nära kontakt och hittar på saker ihop. Min make har då också varit med. Vi har varit mer hos mig än hos honom.

Jag har påtalat flera ggr nu att detta är sista chansen, men jag vet inte om han förstår. Han glömmer ju och är helt snurrig. Han verkar så avstängd och borta på något sätt. Ingen power, lite likgiltig och ”accepterat situationen” att han har fått hjälp från kommunen med mat och annat. Han är så svag, bräcklig och trött. Han orkar inget och han sover mest. Blir väldigt tråkigt för mig att vara hos honom. Det blir vi tittar på TV och jag läser mycket. Känner mig lite som en barnvakt.

Jag ger honom denna tid med Antabus och sen Beroendeenheten, var väntetid på 6-8 veckor, men där måste han öppna upp, visa lite vilja att han vill sluta för sin egen skull, inte för min, han måste få insikt. Just nu är han helt låst och blockerad.

@ChangedMe Tack tack tack!🫶 Dottern och jag har läst på nu om "dry drunk" och ja det stämmer verkligen in på min man. Synd att det inte finns mer information att tillgå på svenska. Han hade själv behövt läsa, men hans engelskakunskap är nog inte tillräcklig.
Hur längesedan var det du lämnade din man? Hur hanterar era vuxna barn situationen? Jag och min dotter var med på ett Zoom-möte hos Al-anon för första gången igår kväll.

@has Insikten i varför saknas hos honom.

@Carisie Samma här - det är inte hans fel. Jag/vi "bara klagar" och jag är irriterad. Varför "klagar" vi och varför blir jag irriterad? Finns det någon grund till det kanske... hmm... ?
Så mycket stolthet och så lite ödmjukhet.😔

@bella70 Tack för ditt svar! Jo, dragen fanns absolut där innan han började dricka. De förstärktes och nu är de ännu värre som nykter.
Han har tagit på sig offerkofta på offerkofta...

Du menar så man kan fortsätta att leva ihop och må bra med en aktiv alkoholist? Eller hur den som är beroende kan bli bättre? Osäker på hur du menar

@Ros Jag håller med dig i det du skriver, jag går in flera gånger varje dag. Inte alltid jag skriver eller kommenterar men ibland räcker det att bli påmind om situationen. Denna gången har jag inte råd att misslyckas, det skulle kunna kosta mig både jobb och familj. Kämpa på och hoppas att solen lyser idag, det gör den här. 🌞

@Carisie Aha, nu förstår jag.
Välkommen hit Lillavideung!

Nu skapar vi en bra tisdag!

@danisa ja gör det! Det hjälper! Viktigt också att man inte är hungrig och törstig för då är risken också större. Vi kämpar tillsammans!

@TessanTuss Hej TessanTuss, missade ditt svar här! Det själsliga måendet är verkligen så mycket bättre utan a. Varför hälla i sej något som bara spär på ångesten. Min helg blev nykter utan problem, hoppas du har det bra!

Vad har ni gjort att må bättre med en beroende av alkohol?

Hej @Andrahalvlek, mycket handlar nog om hur man tänker och ser på saker och ting. När jag kan försöker jag vara positiv. Skulle det nu vara så att man inte somnar till natten. Så kanske det betyder att det är dags att göra en kul liten melodisnutt som jag inte har gjort på länge nu. Vem vet, kanske vill mina inre musiktroll så att säga snickra till en låt liksom. Brukade tidigare ofta göra en massa musik om nätterna när jag inte kunde sova. Ska kanske nu som helt nykter kanske ta upp den grejen igen om man nu då inte har lite tur och kanske somnar på rätt tid vilket väl faktiskt nog är det bästa. Man kan inte bara sitta uppe och grubbla för sånt har man då gjort så himla ofta liksom. Det brukar direkt inte lyfta en ur mörkret så att säga.
Ha det gott kompis!

@Påvägmothälsa ❤

@Flarran Heja dig! Balkongmeditation och bota-rastlöshets-promenad är verkligen toppen! Glad för din skull att du sover bra 😍 Tiden kvittar, men det kan vara drygt att vara vaken mitt i natten bara för att man tog en rejäl tupplur.

Kram 🐘

Hej! @Majblomman, kul att du tittade in en sväng kompis. När jag började skriva här i höstas så visste jag nog inte själv varför liksom. Det var nog kanske mest ett sista halmstrå som jag drog efter innan det nog skulle bli slutet på min väg så att säga. Men när man i över kanske fyrtio år bara tänkt på att avsluta tillvaron så kan det tydligen hända att man kommer till en punkt då man tänker på ett lite nytt sätt som man inte har kunnat göra tidigare.

Har nu förstått att det alltså nog var en nödvändighet att våga språnget och vara lite mer öppen i forumform då sjukvården inte hade lyckats med att hjälpa mig till det minsta av ett bättre mående. Fick bara en massa olika piller som gav mig ungefär noll i bättre mående. Vissa piller till och med endast drog ned mig i mer självdestruktiv depressiv känsla och inre oro som dessutom gav mig de knepigaste av biverkningar.

Nu när har jag haft 6 månader på mig att bekanta mig själv med mitt inre så pass att jag nu börjat så smått att få ett litet hum om hur jag fungerar så har en del lättat lite. Har i alla år funderat mycket på meningen med livet och genom att läsa bland annat en massa psykologiska skrifter och filosofier därigenom försökt lista ut vem jag är och vad jag verkligen vill. En del av visdom har man nog tagit till sig.

Har ofta sökt svaret på de eviga frågorna som väl även stora tänkare och filosofer i alla tider har haft att brottats med. Det är inte så värst svårt att veta vad man inte gillar och vad man inte vill göra. Men i övrigt får man nog i mycket försiktigt prova sig fram tills man finner sin egen väg. Det är lätt att bara ge upp och rusa rakt fram och tro att berusning är lösningen. Ibland har sådan räddat mig från att slänga bort mitt liv, men allt för ofta har berusningen blivit så stark att den fungerat i stort sett i motsatt riktning.

Det har i lätt berusning många somrar funnits tankar på att bara gå in på bolaget och köpa starksprit och sedan ta mig till nån strand en ljum sommarkväll. Detta för att dricka mig så pass berusad att modet till att bara simma rakt ut i natten och sjunka som en sten har funnits. Har berättat om sådana tankar många gånger genom åren för de som ska vara psykologiska experter utan att de har orkat lyssna eller kommit med något vettigt råd alls för att få mig att kunna tänka mer positivt.

Men det är väl som så att ingen kan lära ut sådant som de inte själva vet något om eller kan förstå sig på. Men när det gäller mig så har nog mycket bottnat i en inre stress och ångest som väl kanske obeslutsamhet och inre saknad av känsla av mening kan leda till. Det är lätt att fastna i ett feltänk som bara förstärks av den humörsänkande drogen alkohol. För så funkar den på mig om det blir för mycket av denna vara, vilket det genom åren utan tvekan har blivit. Ville en gång att för alltid få vara konstant berusad.

Som nykter har jag tänkt på det hela lite mer logiskt och kommit fram till att om man vore starkt berusad hela tiden. Så vore det ju inte att vara vid sina sinnens fulla och nyktra bruk så att säga. Men när jag har varit som allra mörkast nedstämd har jag inte brytt mig om något alls egentligen. Har inte haft så värst mycket respekt för mig själv eller det faktum att man rent materiellt har levt ett rätt så bra liv.

Men tack vare de insikter som jag ofta har fått genom inte minst detta eminenta forum där många delat med sig av sina livserfarenheter på många områden. Så tycks jag ha kommit en bit på vägen mot ett mer inre lugn. Det gäller att inte bara rusa rakt fram. För ibland måste man nog vara stilla och våga rida ut jobbiga inre känslor. Det är ibland en konstform att bara orka med att existera.

Tänker då bland annat på kristna morsan som psykiskt kämpade så hårt för att orka stå ut med tillvaron och vill väl inte vara sämre än hon. Det vore väl synd och skam att inte göra allt vad man förmår för att åtminstone ta sig normalt igenom livet. Kanske är det hoppet om nåt bättre som håller en uppe och nu får en att verkligen vilja försöka att kämpa vidare som alkoholfri fast det ibland verkligen känns rätt motigt. Sedan är det ju som så att man aldrig riktigt kan veta vad morgondagen har att erbjuda. Man ska nog alltid försöka att tänka så ljust man kan.

Ha det fint!

Vad sorgligt att höra att han verkar ha gått upp. Förstår helt och hållet varför han behöver dig - du kämpar för honom när han inte orkar göra det själv. Det hedrar dig. Men jag tycker det låter som att du får betala ett ohyggligt högt pris för det. Har du samtalsstöd, någon att prata med gör egen del? Ditt liv må vara knutet till hans på många sätt, men det består av mycket mer också som jag undrar om du får utlopp för?

@Flarran tycker om att läsa dina inlägg, tack för att du fortsätter skriva🤗

15 dagar utan alkoholhaltiga drycker, endast ett lätt sug vid några tillfällen.
Kanske beror det på att jag bestämt mig på riktigt och fått hjälp och stöd av öppenvården. Lyssnat på ”Skål ta mig fan” igenkänning med lite humor, kan rekommendera boken.
Hjälper mig mycket att gå in och läsa här, skriver inte så mycket hos er andra men tack för att ni delar med er🤗
Min ångest och oro har minskat, kan det bero på att jag inte druckit på ett tag. Funderar också på om mitt dåliga psykiska mående som funnits där i perioder sen i ungdomen kan bero på mitt alkoholintag, gjort att man blivit så trött och inte kunnat tänka, inte klarat stress och har dålig självkänsla.
Glad att ha kommit så här långt men ska erkänna att jag kan tänka att”det var nog inte så illa, har kanske överdrivit mitt alkoholproblem” lite som att problemet är borta. Någon som upplevt liknande tankar i processen?
Mycket funderingar så här på kvällskvisten men känns bra att sätta ord på mina tankar.
Önskar alla en fin vecka

Just att vänta på smulor.
Att väga dom på guldvåg och gotta sig.
Att plötsligt blev man någon igen.
Utan de där smulorna kan man lika gärna begrava sig under en sten.
Jag minns då för 10 år sen då jag bröt upp från min alkoholberoende sambo.
Det fanns absolut i get av värde i min egen person.
Jag fick jobba som en galning för att bygga upp ett nytt jag.
Nu finns det nygamla jaget i mig,trots det nya uppbrottet.
Men jag haltar betänkligt vissa delar av dagen.
Jag ringer väninnor istället för att skicka ett där smset eller gå in i fantasier där vi går tillbaka till varann.
Så min drog är blandannat relationer.
Och att avstå ger abstinens i olika styrkor.
Så håll taget som mulletant alltid skriver.

Var så jäkla trött på alltihop för ett par timmar sen. Så hade inte lust att göra nånting, ungefär så där som det för det mesta är hos mig som nedstämd dystemiker. Men tänker nu inte sitta och gnälla en massa som så vanligt genom de senaste månaderna så som alkoholfri. Nej, för plötsligt vid halv sju-tiden så upptäckte jag att solen faktiskt lyste lite utanför balkongfönstret.

Då beslutade jag mig för att sätta på mig långbyxorna och en täckjacka för att inte dra på mig nån onödig vårförkylning när jag skulle genomföra en balkong-meditation. Som för mig innebär att lyssna på gamla rockiga favoritlåtar som jag har fyllt en gammal mp3-spelare med. Så med mössa och ett par tofflor på mig så satte jag mig ned och bara stirrade rakt in i den svagt skinande solen som tydligt talade om för mig att det i stunden liksom höll på att bli kväll. För en gångs skull så valde jag att öppna en sån där burk med märkligt smakande energidryck.

Det var en halvlitersburk med smak av gelébanan eller nåt sånt där syntetiskt jox med en hel del konstgjorda vitaminer och sånt. Fick väl efter en halvtimmes fånigt sittande på balkongen så pass med energi att jag kände ett inre tvång att gå ned i trappen och kolla om det hade kommit nån post. Sånt som oftast betyder mer jäkla räkningar och annan skit utan minsta positivt gnistskapande.

Minns kloka gamla farmor som brukade säga om posthämtning. Ingen post – Är bra post. Håller så ofta med om detta. Ingen störande post i alla fall. Stod sen i trappen nån sekund och fånstirrade nyktert ut genom trappfönstret och tänkte att varför i helsike skulle man inte kunna ta och gå ett varv runt huset bara för att bevisa för sig själv att man kan gå emot även den mest slöa och orkeslösa depressiva känsla som man kan ha när allt bara känns totalt allmänt meningslöst.

Gick väl en tre varv runt huset och tänkte sen varför, inte bara fortsätta att gå tills man kanske faller ned och ihop i nåt dike om så är meningen. Har nu kommit innanför dörren och har väl utan att jag tänkte mig nåt sånt väl vandrat raskt drygt en kilometer utan vare sig mening eller mål. Jag har aldrig gillat att röra på mig i onödan, men det var ju faktiskt helt okej för att skingra lite av de allra mest mörka tankarna.

Förstår nu varför folk lyfter skrot på gym eller skaffar hund och släpar runt på sådana. För det är ju en anledning om någon för att komma utanför dörren i vilket jäkla väder som helst. Har dock inte den minsta plan på att skaffa nån hund. Vill inte ha någon annan att tänka på som ska tvingas vara beroende av en sån orkeslös typ som mig, då jag ju knappt kan sköta om mig själv.

Men nu ska här inte ältas negativitet för det är då inte mer synd om mig än någon annan på detta forum, då det då finns de som nog har det sju resor värre än en själv. Förresten så känns det just nu rätt bra att veta att man inte är så jäkla värdelös som man trodde att man var när man i åratal bara satt och drack en jäkla massa alkohol och bara väntade på döden liksom.

Har nu än en gång skrivit några ord till mig själv i min dagbok här på nätet och ska nu se om man kan få igång skrivaren som man köpte för drygt en två månader sen. Köper ofta en massa teknikprylar som bara blir stående, men ska nu faktiskt läsa handboken och se om man kan få igång skrivaren så att säga. Något som väl borde ha gjorts för längesen

Ha det gott!

Har egentligen inget att vara ledsen för just nu. Dagarna läggs till, en efter en och blir till veckor. 4 veckor utan minsta sug eller längtan efter alkohol. Ändå är det få stunder när jag känner spontan glädje. Kanske är jag i något slags väntrum, väntar på att någon ska ropa upp mitt nummer och ge mig ett bra besked. Helgen har jag spenderat själv, det är skönt. Denna veckan hoppas jag blir lugn och avslappnad. Någon sa en gång, när man är ledsen och nedstämd bör man inte ta några livsavgörande beslut. Jag försöker ta hand om mig genom att äta bra och träna, har tappat ca 5 kg på dessa veckor. En del av det är för att jag inte har haft någon aptit. Men det ska väl bli bättre så småningom, hoppas jag. Jag är fortsatt helt inställd på 100 % nykterhet. Tack för att jag får dela alla erfarenheter här inne. Det betyder mycket, även om jag inte kommenterar eller skriver varje dag.
🐸

Det är nog rätt lika i medberoende oavsett om man är barn eller käraste.
Man kommer till en punkt när man inte orkar längre.....är du där?

@prinsessa Hahahaha... ja alltså det är ju en drog (alkohol) om än laglig. Nja .. sjuksköterskan i mig, vi älskar ju förkortningar, skriver E(nheter). Du skulle se mina rapportblad. Ett A4 med väldigt få hela ord snarare AMI, DM, HT, STEMI, HFpEF & ❤️-stopp. Den sista är iofs fullt förståelig för vem som helst.

Men nu ska jag inte gå igång på det för jag var ledig igår & idag plus imorgon... LYX! Ha en skön kväll
🩵

Har en pappa som har missbrukat alkoholen i perioder ungefär hela mitt liv men det har eskalerat de senaste 15 åren. Jag har försökt hjälpa, varit med till läkare, psyk, AA och även testat att hålla mig borta för mitt eget välmående. Min pappa är väldigt snäll när han är nykter och det kan gå månader då det är bra men sen trillar han ner i skiten igen och blir som förbytt. I helgen fick jag veta att han slagit sin sambo på fyllan och hamnade i fyllecell. I sommar gifter jag mig och han är bjuden men nu känner jag inte att jag vill ha honom där för vad han har gjort men samtidigt är det min pappa som jag vet kan vara snäll också? Jag är otroligt kluven. Får ångest av att ha kvar honom i livet och jag får lika mycket ångest för att säga hejdå.