Senaste kommentarerna i forumet

Hej @Ullabulla & @Kärringen! En sak men samtalskontakt tog upp sist jag var där var att när man befunnit sig i stress under en alldeles för lång tid hamnar man ofta i en tid av utmattning/nedstämdhet innan man kommer tillbaka till ett mer ”normalt” läge.

Själv kan jag se att jag viljemässigt gärna vill pressa upp mig själv till stressnivån igen, eftersom jag måendemässigt hellre befinner mig där än i utmattning/nedstämdhet. Troligen känner jag mig mer hemma där (då jag varit där under långa perioder av min uppväxt och resten av livet). Med lite självironi kan jag ju nästan fnissa åt mig själv när jag hör mig själv tänka ”men det är ju så tråååååkigt att känna sig låg och energilös”, för det är så jag tänker. Vilket gör att jag gärna försöker elda upp för att ta itu med något, om så en ommöblering eller annat praktiskt att lösa.

Hans förklaring var att kroppen mer eller mindre kräver återhämtning efter så långa perioder av stress, och det bästa jag kan göra är att vara vaksam på att inte pressa mig själv och tvinga upp energin som egentligen inte finns där. Att istället låta kroppen vila, acceptera tårarna, uttråkningen och låta saker vara. För att på så sätt invänta att energin faktiskt får komma tillbaka, på riktigt.

Vet inte om detta känns hjälpsamt för någon av er, men jag fick en känsla av att det skulle kunna vara så när jag läste i tråden.

Ta hand om er❣️

@Carisie Just här under forumdelen ”Det vidare livet” hänger vi som har varit nyktra en tid. Själv har jag varit nykter i 4 år och lite till. Vi avhandlar allt det som kommer i nykterhetens spår och när vi har lugna perioder, eller stressiga för den delen, så är aktiviteten rätt låg här. Under forumdelen ”Alkoholfri” är det betydligt mer aktivitet! Starta en tråd där är mitt tips! Så kan du komma hit när du har varit nykter ett tag 😍

Kram 🐘

Min erfarenhet är att det inte går att må bra ihop med en alkoholist. För mig var enda lösningen att inte ha kontakt.

@Kennie Har testat. Ska testa igen, men vet inte om det gör någon skillnad. Nöjer mig oftast med en folköl, men gillar inte hur girigt jag får i mig de tre första klunkarna. Det visar mig tydligt hur fast jag sitter i vanan. Men det är värt att pröva. I kväll får det bli bubbelvatten med en citronskiva. Tack för att du skrev.

@Carisie jag tycker att jag dricker för mycket. Jag skulle till en kompis i söndags och ta ett vinglas. Det hela sluta med att jag blev kanonfull, vingla hem och sen ringer jag en kompis som kommer med ännu med alkohol. Så jag va full i över 1 dygn. Sen fortsätter jag leta efter alkohol. Och killen sitter flera mil bort och är uppgiven för jag blir elak. Så han tröttnar ju ur. Och vill att jag slutar med det här. För han orkar inte mer.
Jag vill sluta dricka alkohol. Fokusera på min träning och mina barn, och hund såklart. Och försöka reparera mitt trasiga förhållande. Men killen har börjat ge upp 🥺 och de gör så ont. Jag har legat i sängen i stort sett hela dagen. Bara varit ute med hunden några ggr. Tagit en kaffe sen lagt mig igen…..
Hur ska man orka ta sig upp igen? Jag skäms. Hur gjorde ni andra ? När man bara ser mörker? Hur ska man orka kämpa? Jag känner att jag skulle behöva bo på något behandlingshem.

@S.Franzen Tack för din uppmuntran! Det går sådär. Problemet är att jag egentligen inte vill sluta, och har så svårt att slappna av. Intalar mig när suget sätter in vid matlagningsdags, att det inte spelar någon roll med en öl, eftersom jag håller mig under antalet ”tillåtna” glas per vecka. Men jag behöver en helvit period och är förbannad på mig själv.Äter medicin som dämpar suget, Hjälper en del. Det var ett stort steg att söka vårdhjälp och det tog åratal och flera läkare innan jag togs på allvar. Nu känns det som om varenda krämpa jag har ska skyllas på alkohol …

@andrahalvlek @LillaVideung74
Jag började undra om det var mina inlägg som tystade kafferepet?! 😵‍💫😂 Men jag tänker samtidigt att alla har sina liv. Hade faktiskt hoppats på lite mer forumaktlvitet? Jag kanske bara är på fel ställe????
🩵

@Ullabulla ja man får hålla taget.
Dock blir jag galen att det ska gå så upp och ner ...

@Sture86 Hej 👋🏼 Jag har kanske tillkommit sedan du var här sist - så välkommen åter (eller vad man nu säger) 🩵

@Sofia_83 Nej, jag har en terapeut jag pratar med. Din & min situation verkar skilja sig åt utom det faktum att vi båda konsumerat för mycket alkohol - var och en på sitt sätt. Jag läste bara tidigare svar & förstod det som att du inte vågade ringa. När man är uppriven, vilket jag tolkar att du är, tycker jag inte man ska göra nåt man inte vågar eller känner sig obekväm med. Jag brukar ge mig själv 24h om det är kaos.. försöka landa något (utan alkohol) och sedan ta ett djupt andetag och ta tag i mig själv/min situation oavsett vad den består i. Jag tyckte det var ett bra förslag du fick att skriva ner vad du vill prata om.

Tycker du själv att du dricker för mycket? Eller bara din partner? Om du själv tycker det - är det nåt du VILL ändra på? Inte för någon annans skull utan din egen? Vad vill du att förändringen ska bestå i?
🩵

Det är så mycket att jobba med att det inte ens är någon ide' att försöka. Ja, så tänkte jag väl den där gången för snart åtta år sedan då jag besökte en rätt så oförstående psykläkare på en lokal liten öppenvårdsmottagning. Jag hade gått dit för att jag kände att jag inte mådde psykiskt bra.

Jag upplevde att jag inte hade lust att existera. Var deprimerad, hade ingen energi och allmän krypande ångest inombords. Jag drack även för mycket alkohol för att stå ut med min situation. Men jag kunde väl inte formulera riktigt vad jag kände. Tror att jag till 95 procent cirka hade gett upp hoppet om allt liksom. Hade mest i en naivitet sökt mig till sjukvården då jag trodde att de hade nån medicin eller terapi som skulle kunna bota min nedstämdhet, ångest och enorma energilöshet som jag dras med än idag.

Minns att en utländsk läkare som knappt kunde prata svenska satt och ointresserat lyssnade och väl mest tittade på klockan och väntade på att besökstiden skulle ta slut så att han slapp att lyssna på det som han väl uppfattade mest vara svammel. Det fick jag senare veta att han verkligen tyckte då en svensktalande psykolog nämnde att den tidigare psykiatrikern jag besökt tyckte att jag bara pratade en massa.

Men hos psykiatrin är det väl just att tala om sin situation, och hur man mår psykiskt som är rätt så centralt för att man som patient ska kunna få en vettig hjälp liksom. Hur som helst, så pejlade väl en annan rätt nybakad psykläkare in att jag kanske eventuellt överkonsumerade alkohol. Men varför jag i så fall gjorde så och bakgrunden till detta, var det ingen som verkade så värst intresserad av att få reda på. De bara skrev ut lite olika piller som förutom diverse biverkningar var helt verkningslösa.

Sedan när det hade gått drygt sju år som patient hos dessa ”experter” efter att i alla fall ha fått hel sjukersättning, eller förtidspension som det hette förr. Blev jag överflyttad som patient till en helt vanlig vårdcentral. Detta då de psykologiska experterna väl hade gjort sitt bästa kanske. Efter deras experthjälp blev jag alltså överskriven till en ung allmänläkare som väl var lika duktig på det psykologiska han med. Där någonstans insåg jag väl plötsligt att jag själv var bäste dräng liksom.

För det finns ju alltså ingen annan än jag som kan få mig att leva på ett någorlunda hälsosamt sätt. Detta så att jag då kan må någorlunda skapligt trots alla mina numera genom läkarintyg dokumenterade diagnoser så som Dystymi och väl delar av ADD, GAD, Social ångest samt väl även lite av det Bipolära området som jag nog ärvt från min mor som drabbades av manodepressiv sjukdom när jag var sex år gammal. Man kan väl diplomatiskt säga att min barndom och uppväxttid var lite speciell.

Det som har varit, det har varit. Tror och känner att man nog får acceptera att man är som man är, vilket är det enklaste liksom. Det enda som gäller är nuet kom jag på utan att jag riktigt förstod det hela när jag lämnade vårdcentralen sist. Det var väl självbevarelsedriften som kickade in tror jag. Men jag har ju också alltid haft känslan av en nära andlig kontakt med den kraft som jag känner som min skapare och Gud. Nämnde det också hos den nye läkaren som jag nu har fått som fast vårdkontakt vid behov.

Men han log mest lite överseende om mina ord om min andliga känsla och visste väl inte riktigt hur han skulle gå vidare för att kunna hjälpa mig till ett bättre psykiskt mående. Men en enkel blodtrycksmätning lyckades de på vårdcentralen ändå bistå mig med, och det låg vid tillfället tack vare blodtrycksmedicin rätt så skapligt, vilket ju var bra.

Det är märkligt att man ska behöva vara sin egen läkare alltså. Men det är väl så det är tänkt att vara kanske. Men nog verkar det lite märkligt. Förutom ovan nämnda deldiagnoser så har jag alltid varit oerhört stresskänslig, så fokuserar nu dagligen medvetet på att ta det rätt lugnt. För annars rusar man väl snart in på bolaget igen liksom. Kämpar då vidare på som alkoholfri fast det inte är det lättaste. Förresten, @vår2022 och @Andrahalvlek, det var kul att ni tittade in en sväng här mina vänner.

Ha en fin dag!

@Carisie har du pratat med dom från stödnumret?

Ett tag sen man var in här.. Klarade några veckor + hela påsken (där det dracks en del från övriga) så har man börjat falla tillbaka i gamla hjulspår... Förstår inte varför.. Men men, nya tag med en handlingsplan via KBT-samtal och program.

@Sofia_83
Andas, ta en promenad, ät godis, gråt i 24h och skriv av dig här. Som @Insikt_24 skrev. Samla frågor och ring stödnumret. Det finns alltid någon som kan stötta dig även om du själv får göra grovjobbet. Det kan bara bli bättre nu 🩵

@dalbana
Jadu där är vi i samma sits. Men är det vårt ansvar att försöka hjälpa någon som inte vill ha hjälp? Om dom super ihjäl sig....är det vi som gjort så det blev så? Svaret är så klart nej....men vägen att acceptera det fullt ut är snårig 😔

Nej det är inte lätt, men vänta och se, kanske det känns bättre att ringa imorgon. Eller om du har lättare för att skriva ner dina tankar och känslor i frågeforumet, de är helt anonyma och bara mellan dig och stödpersonen? Du kan alltid "skrika ut din förtvivlan" här, vi är många med blandade erfarenheter och livsöden som hjälps åt.
Ta hand om dig, kanske unna dig något tröstegodis eller annat du tycker om. 🧸🧸🧸

Är det ngn som användt sig av denna medicin och vet om det funkar? För min del är den tänkt att användas vid speciella tillfällen såsom fest m.m

@Insikt_24 tänkte jag skulle ringa stödnumret men jag vågar inte. Så är jag så himla ledsen.

@nightcrying Känslomässigt och mentalt checkade jag ut för länge sen, har tyvärr inte kunnat lämna än rent fysiskt (är även ett rent helvete känslomässigt på grund av så många år tillsammans och han är ju trots allt fortfarande min familj och tycker ju om honom som vän trots all skit han ställt till med, plus att jag nog har ett medberoende). Har inte kunnat lämna än mest på grund av boendesituation och ekonomi, känslomässigt finns inga romantiska känslor kvar och ingen tillit. Tio års dagligt drickande trots både min och barnens böner om att sluta har lett till ångest, depression och utmattning hos mig, samt ångest hos våra barn tyvärr. Han har inte heller någon insikt, han blev "övertalad" att söka hjälp genom en så kallad "intervention" som barnen genomförde med farfar (jag hade inte ork, har hotat och bett så många gånger att det finns ingen styrka kvar). Han blev direkt insatt på antabus och det har gått jättebra, men nu efter fyra månader tyckte han att det fick räcka, han klarar detta själv anser han. Som sagt, noll insikt, noll ansvarstagande, noll ursäkter för hur han har betett sig. Noll emotionell medvetenhet. Jag är med i en grupp på FB (amerikansk) och finner den väldigt informativ. Min man skulle också behöva läsa på om dry drunk och inse att det är sådan han är, men även hos honom är engelskakunskaperna små. Våra vuxna barn (alla tre i tjugoåsdåldern) hanterar det bra men är oroliga för honom och för mig och de sa alldeles nyligen faktiskt att precis efter han slutat dricka var han som en annan människa, så glad, trevlig och hjälpsam, ringde dem bara för att prata och ställde upp och hjälpte till med typ allt, men att nu på sista tiden har han fallit tillbaka till tidigare beteende. Vilket gör dem jätteledsna. Jag har ju typ varit gift ensamstående i tio år och de vill ha en mentalt närvarande pappa vilket de fick under ett par månader bara. Har funderat på ett gå på ett Al-anonmöte tillsammans med äldsta dottern, men har inte blivit av än. Jag är fullt upptagen med att försöka läka mig själv och planera för att lämna, mår verkligen inte bra här men vi kan inte sälja än av olika orsaker. Han bor hos sin far i veckorna men kommer hem på helgerna för att hjälpa till (vi har en gård). Jag har skaffat mig en workbook i self concept och self worth, där man ska jobba med sina trauman (vi har alla det, små som stora trauman, som påverkar hur vi ser på oss själva) och hoppas att det ska hjälpa mig läka samt ge mig mod att lämna helt för det är det jag vill, måste för min egen skull. Kramar till dig

Skickar styrkekramar till dig. Försök att andas och har du möjlighet att ta en promenad så gör det. Lyssna på musik eller något annat som kan hjälpa dig att bara vara en stund. Ta en dag i taget och finns det någon du har förtroende för att prata med? Du kan alltid skriva av dig här, eller ringa till stödnumret 020-84 44 48 om du vill prata av dig. De svarar också på frågor i mailform. Var rädd om dig! 🦺⛑️🌷

@Flarran Annie Grace är en av mina husgudar, Craig Beck den andre. Deras tänk har jag verkligen omfamnat. De tror precis som jag att alla har en inneboende styrka - och det är den man måste boosta med positiv förstärkning. Man ska berömma sig själv varje gång man gör bra saker. Funkar med barn och hundar också 😉

Annie Grace brukar säga så här: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i det vardagliga.” Och det är så jävla sant. Som nykter, efter några månader, kan man verkligen uppfyllas av glädje över en stilla stund i solen, vårens ankomst, en riktigt bra låt, god mat osv. Och det gäller att fylla sitt liv med sådana wow-känslor.

Eller roligheter som jag brukar beskriva det. Jag snackar inte äventyr, jag snackar upplevelser i det lilla. I vardagen. Sen måste man hitta sina egna wow-upplevelser. Jag får tex energi av att umgås med andra och promenera i naturen med min hund, du får energi av att snickra låtar och fotografera. Kanske. Det vet du bäst.

Kram 🐘

@nightcrying Jag har inte läst på om dry drunk men vet att AA kallar det "på vita knogar" när nån håller sig nykter på tjurighet eller inte av fri vilja. Ni kan väl höra med ALanon nästa gång? Eller om det går att googla fram kanske?

Ångest så in åt helvete. Mitt förhållande tog slut igår pga av att jag dricker för mycket och säger saker jag inte menar. Det är så svårt och jobbigt. Min älskade lämna mig… hur ska jag nu kunna fortsätta? Jag ser bara mörker nu…

@Kärringen ja det är det nog. Speciellt för att jag kom i kläm i mina föräldrars skilsmässa och har varit en som har försökt medla för att hålla friden. Min pappa har alltid vänt sig till mig med allt. Jag har fått se mycket och ta mycket. Mina syskon är obrydda och har varit det hela tiden så får ingen stöttning där. Det är inte alltid positivt att ha för mycket empati. Nu brister hjärtat helt och det är en sorg i alla val. Hur säger man upp kontakten utan att gå sönder?

@bella70 Han går på antidepressiv medicin sedan många år tillbaka. Han säger dock själv: "Jag har inga psykiska problem.".
Han har träffat en terapeut under en relativt lång period och andra förr, men ingen har genomskådat honom. Han öppnar inte upp sina känslorum och är inte ärlig. Då hjälper det föga.