Senaste kommentarerna i forumet

Nej, så klart inte. Men chefer har ett långtgående ansvar för hälsa och arbetsmiljö, och om ganska missbruk gör honom t.ex. olämplig att sköta vissa arbetsuppgifter så måste chefen få veta det. Sekretess gäller i personalärenden.

Mitt ex var chef med personalansvar för 18 personer och hade ansvar för en stor budget. Det är inte bara direkt olämpligt utan också en säkerhetsrisk med en missbrukare som chef.

Om du orkar, så prata med honom hur hans plan ser ut för att få hjälp. Det är jättesvårt att avsluta ett missbruk på egen hand och arbetsgivaren kan vara en väg in i systemet för att få hjälp. Vi anhöriga mäktar ofta inte med att dra hela lasset själv. Och sannolikheten att en så sjuk person klarar att söka vård på egen hand och följa ett behandlingsschema hade jag i alla fall varit tveksam till. Mitt ex hoppade av behandling så fort han trodde det var safe, men då fick hans chef veta det och tvingade honom in i programmet igen. Det blev ett villkor för att få behålla jobbet, att han måste genomföra behandlingen enligt plan. Det kan låta grymt, men jag tror inte han hade lyssnat på något annat.

Jag har druckit sedan jag var ung, men måttligt. Steget att söka hjälp nu, som gammal, var enormt, så skamfyllt, fast jag vet att det är ärftligt och mina barn-och ungdomsår verkligen inte var en dans på rosor. Så det kunde jag ju alltid ursäkta mig med inför mig själv, när jag tog ett glas rödvin till. När jag väl tog upp att jag dricker för mycket tog det flera år och flera läkare innan jag verkligen fick hjälp. Hänvisades till psykolog. Jag ville ha täta kontroller … mina skamkänslor skulle hjälpa mig. Det fungerade - tills läkaren slutade.
Något år senare bad jag en anna läkare skriva ut antabus. Hen kunde inte det, påstod hen, men borde jag inte tala med kurator. Ytterligare en, min husläkare f ö, skrev ut en medicin, men inte den som det talades om i tidningen regionen ger ut. Jag läste bipacksedeln och vågade inte ta den, den var ju för morfinister! Läkaren, muslim, noterade i journalen att jag vägrat ta medicinen, men hen ignorerade mitt problem. Min neuropati kunde bero på många olika saker hade han tidigare förklarat utan att nämna eller fråga om alkohol.
För ett år sen fick jag en ny husläkare och det blev både kurator och naltrexon. Jag har minskat konsumtionen rejält, men behöver åtminstone göra ett rejält uppehåll, och det har jag inte gjort. Jag dricker dagligen, kanske bara folköl, men ofta starkare än så.
En vecka har jag druckit max 1,5 burk folkölom dagen, i går ingenting. Är så trött, så trött. När kommer jag att må bättre?

Han jobbar, men vill inte berätta på jobbet om sina problem.

Så bra att du har tagit hjälp för dig! Ja, jag känner tyvärr igen det där med förminskandet. Varje gång mitt ex tappat kontrollen med spriten och jag efteråt frågade vad som hände svarade han svävande "jag hade knas i huvudet", och så var det inget mer med det. Hjälp vägrade han ta. Till och med när vår gemensamma arbetsgivare ålade honom att söka hjälp sa han efter ett par dagars (!) behandling att han redan var frisk. Man kan liksom inte annat än att ge upp...
Jobbar din sambo, kan du få draghjälp av hans chef?

Alla har vi väl vår egen metod för att mota bort alkoholdjävulen när denne lömskt knackar på och säger att nu skulle det väl allt sitta fint med nåt alkoholhaltigt när det är så fint väder ute. Men den här gången knäcktes denne fan med 3 deciliter svinstarkt svart kaffe, ett par lugnade piller, ett par portionssnus i lakritssmak samt en halvtimme med blandad snabb hårdrock i hörlurarna, alltsammans avnjutet i gassande solsken på balkongen. Har väl nu skruvat upp det mulna humöret och den ständigt låga energin så pass att man kanske nu kan ta sig utanför dörren och kanske gå och köpa sig en påse med kubb till kaffet och nog även ett par liter mjölk. Kör alltså helt alkoholfritt vidare även denna dag fast det ett tag kändes som ett omöjligt uppdrag. Inte kunde man väl nånsin tro att det skulle vara ett heltidsarbete att försöka att ge sig på att bli helnykterist. Förresten, @Andrahalvlek, kul att du tittade in en sväng kompis.
Ha en fortsatt fin tisdag!

@Himmelellerhelvette tack för din fina och insiktsfulla text! Lite så upplever jag det också, att anledningen till nykterheten suddas ut. Har den senaste tiden haft samma känsla, ”det var väl inte så farligt”. Men det var det ju. Smygdrickandet, gömda flaskor, ångesten mm mm!

Ledig dag som börjat med lite bilkörning tidigt på morgonen. Blir likadant imorgon bitti. Skönt att kliva iväg en tidig vårmorgon och känna sig redo att möta dagen med klart sinne.

Har reflekterat över det där med att "Leva i nuet". Mindfullness i det dagliga. Min meditation har gett mig djupare förståelse hur det kan användas dagligen även när man bara gör sig en vanlig dag. Att stanna upp då och då och bara registrera vad som försigår i hjärnan.

Jag har märkt att jag gärna glider över i dagdrömmar och de har alla samma mål; att vara lycklig och tillfreds. Så jag drömmer om att elda brasa i liten mysig stuga. Hur fint jag ska göra i min lilla trädgård nu på våren. Aktiviteter som jag ser fram emot.
Ja, just det....... Sen!! I framtiden!! Så svårt att bara stanna upp i ögonblicket. För där finns ju sorgen över det jag inte uppnått. Insikten att jag börjar bli gammal och att kanske tågen redan har gått. Samtidigt finns där förnöjsamheten att jag nu styr mitt eget liv. Jag bestämmer allt själv. Ja, det kan vara en fördel att leva på egen hand! Att vara tillfreds med livet är att acceptera att det är som det är. Utan bitterhet och uppgivenhet, utan med lugn och tillförsikt.

Alkoholen lockar såklart fortfarande ibland. Men jag börjar förstå på djupet att alkoholen i sig inte ger så mycket gott som jag tidigare inbillat mig. Vinet har tappat sin magi och mysfaktor till stor del. Något som jag märkligt nog inte riktigt vågar tro på. Därför fortsätter jag skriva mina hjärtan i kalendern de nyktra dagarna, och hur många glas jag druckit andra dagar. Ser till min glädje en trend; Det färre glas numer och det är lätt att ställa undan glaset när jag tycker att det räcker. Vågar såklart inte ropa Hurra!! För det är så lätt att ramla tillbaka i gamla vanor. Det har jag stor respekt för.

Det är därför som jag fortsätter att skriva här på forum. Tänker att det hjälper mig att fortsätta styra mitt liv till en bättre tillvaro.

Han vill att vi ska jobba på relationen, säger förstås också nu att han vill vara drogfri.
Jag har sökt stöd på egen hand. Han har också kontaktat någon, men jag tänker att han gör det mest för min skull. Han förminskar problemen mycket.

Vad är det ni ska jobba på tillsammans, menar han? Får han vård för sitt missbruk och de underliggande orsakerna till det?

Det är svårt att bygga en bra relation om båda mår dåligt på varsitt håll. Missbruk skapar stora slitningar i en relation och skadar också förtroendet, precis som du skriver. Har du funderat på att söka stöd för egen del, oberoende av vad han väljer att göra? Att gå i parterapi är kanske en god idé också.

Hej @Dum och välkommen till Alkoholhjälpen!
Vad fint att du tar det här steget och skriver här. Det finns så många kloka personer här som har varit i precis samma sits som dig!

Hur börjar man med att sluta? Vilken bra fråga! Du har redan börjat på ett sätt genom att skriva ner dina tankar, prata högt så att säga. Fortsätt gärna och skriv här på forumet om hur du tänker och känner och gå gärna in i andras trådar och kommentera. Jag hoppas du hittar mycket hjälpsamt här!

@Majaella Din mans inställning och uppförande är väl tillräckligt för att känna tomhet och sorg. Är det verkligen så illa att han ser dig mer som en dryckeskompis än sin livskamrat?

Jag känner igen det där missmodet, när lyckan och häpnaden över att man klarat nykterheten börjar klinga av. Det är väl då man landar i livet. Sitt nya liv.

Du avslutar med att konstatera att livet inte blir lättare och bättre med alkohol. Där har du helt rätt. Mitt liv hade inte vänt till att jag nu känner att jag är kapten på skutan och håller i mitt eget roder, med alkohol inblandat.

Lev ditt liv! Lev ett bra liv och ta hand om dig.

Hej alla!
Jag lever med en man som slutade dricka för 17 år sedan (efter ultimatum från mig).
Nyligen har jag fått veta att han sedan minst 2 år tillbaka har ett tablettmissbruk. Jag har flera gånger under denna tid konfronterat honom med att jag uppfattat honom påverkad, oengagerad m m. Han har blånekat. Nu erkände han plötsligt.
Jag känner mig så bottenlöst ledsen. Sorgen över att vårt liv inte varit vad jag trott. Insikten att han alltid älskat ruset mer än mig.
Han vill förstås att vi ska jobba på det här. Tillsammans. Och jag känner mig bara ensam.
Förlåt för ostrukturerat inlägg. Känner mig bara förtvivlad.

Dag 29! Två dagar kvar till en hel månad. Känns som en evighet och samtidigt ingen tid alls. Ibland jättesvårt, ibland jättelätt. Puuh. Fyller dagarna med massa jobb, löpning, hänga med familjen. Försöker ta en dag i tagen, "just idag kan jag avstå för vill jag dricka i framtiden kan jag säkert det". Det lindrar i tanken, men givetvis ska jag förhoppningsvis inte dricka i framtiden heller 😎🌸 knegar på hos psykologen. Knegar på med campral. Läser mycket här. Kram alla

God morgon 😴☕️ Jag är i samma state som dig @Natalia -jag ligger fortfarande i sängen. Det var sjukt mycket på jobbet igår kväll så jag kom hem sent. Men det får bli en dubbel espresso och en dusch nu. Heja dig! Bromsklossar är bara att glömma 🪵

@Prinsessa Åh har du redan så varmt? Här är det långväst och mössa på kvällen - kunde skippa mössan på dagen 😅 Inne på jobbet är det kallt med alla maskiner som ska blåsa överallt ❄️ landstingspyjamas med långkallingar under 🫣😂

Hoppas alla får den dag ni önskar 🙏🏼

@Himmelellerhelvette, vilket fint inlägg du skrivet. Du beskriver så insiktsfullt om vikten av fortsatt arbete med sig själv över tid. Det ser så klart olika ut för alla men du har formulerat viktiga tankar för dig själv som jag tror kan hjälpa dig- att behålla riktningen och nå dina mål även på sikt. Generöst att du delar med dig av det!

@Flarran Det viktigaste jobbet håller du på med för fullt: Leva nyktert. Allt annat kommer att ramla på plats inom sinom tid. Vi är många här på forumet som har återupptagit gamla hobbies, eller hittat helt nya. Föreningsliv är också ett bra sätt att hitta nya vänner. Men som sagt, viktigast först: Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Ha en bra tisdag kompis!

Kram 🐘

Gud hur ska jag göra med allting tänkte jag när jag nyss låg och vilade lite och såg hur solen sken in genom fönstret. Började känna mig stressad och smått jagat frustrerad på det sätt som alltid fått mig att ta på mig skorna och åka iväg till bolaget för att handla alkohol i form av vin, starköl och annat. Något som sedan fått mig att på nån bänk i solsken, hamna i en tom och värdelös dimma en stund.

Sedan har man allmänt förvirrat lufsat omkring och funderat på om man bara skulle ta och göra slut på skiten liksom. Men nu är man ju helt nykter sedan några månader tillbaka och kan tänka lite klarare och förstår att man måste försöka att göra något med livet kanske. För har man kommit så här pass långt är det ju korkat att bara ge upp så att säga. Men var sjutton ska man gå åt för håll kan man ibland tänka.

Har aldrig vetat vad jag vill egentligen, det mesta har fått gått på ren slump liksom och blivit som det har blivit. Nog vore det enklare om man visste vad man ville göra med allt och inte bara satt och funderade så himla mycket. Nog har man provat på lite allt möjligt. Men det har aldrig varit något som man har intresserat sig för, eller kunnat hålla fast vid så till den grad att man i stort sett har levt för det helt och fullt liksom. Det måste allt vara enklare för de som har hittat sin väg eller grej liksom.

Men om man ser på livet som en cykel, så vore det ju dumt att slänga cykeln i sjön från någon bro bara för att man kanske inte vet åt vilket håll man ska åka på den med. Har inte mycket till ork, och inga vänner eller bekanta, har bara skaparen med mig för det mesta känner jag, och det är väl egentligen inte så bara det heller kanske. Borde väl vara tacksam i stunden för att jag är alkoholfri för det kostar ju inget, och inte får man nån baksmälla av det heller. Kom nu på att man kanske skulle ta sig en kopp med varm choklad och ett par goda limpsmörgåsar med mjukost på så kanske tankarna klarnar lite om en stund.

Ha det gott!

@Natalia Härligt! You go girl! :-)

@Majaella Jag gillar verkligen din inställning och kan känna igen mig i det du skriver. Livet är för kort för att leva på sparlåga med människor som inte finns där oavsett om det är upp eller ner.
Jag har flera vänner som älskar mig även när jag gör fel. De ser mina brister och accepterar dem. Jag vill omge mig med de som vill mig väl. 💕

@Sisyfos tack för input / pepp och fint att höra av dig igen.
Hur är det med dig och livet ?
Jag lyssnade mycket på närvaropodden i höstas och ska nog göra det igen, tål att upprepas det där med tankarna.
Just nu är det Beroende podden jag lyssnar mycket på .

Jag har kommit ur mitt tillstånd av lycka och beslutsamhet och har istället mest tomhet o sorg . Men jag tänker att det får ta sin tid det med. Ingen alkohol skall jag använda för att döva i alla fall, det har jag bestämt mig för . Faktum är att jag tror jag har lättare att avstå när jag är down än när jag är på topp och är mitt upp i projekt som måste ordnas och fixas med, så det kommer bli en framtida utmaning när jag är där igen.

Det verkar som om att min man vill skiljas med anledning av att jag inte dricker längre . Han säger - livet blir så innehållslöst, jag vill kunna resa och ta en öl osv.
Jag har inte förbjudit honom till detta , bara att öppna en svindyr flaska vin en vardag framför mig . Öl o whiskey får han dricka så mycket han vill.
Själv vill jag inte leva med någon som inte visar att jag kommer i första rummet och där man inte behandlar varandra med samma respekt som övriga världen samt har förmåga att ge någon form av ömhet .

Livet är inte lätt alltså, men det blir verkligen inte bättre med alkohol inblandat .
Ser fram emot lyckokänslor igen,
Skriver här så jag kan följa min livskamp.
@Majaella

Hej Lovisah! Vilken svår situation. Har egentligen inga svar, men tänker att det kanske blir lite lättare om man tänker på beroende som den sjukdom det är (förstår det som att ni upplever det som ett beroende som håller på att ta över mer och mer?).

Om systerdottern hade en annan allvarlig sjukdom och inte tog emot hjälp, vad skulle ni göra då?

Nu är jag i farten på jobbet sen en ungefär en timme. Lite piggare 🙂

@Hoppfulle Kalle
Kopierar in en lista med lästips från @Himmelhelvete, de finns även som ljudböcker på Storytell

•skål ta mig fan
•jag som var så rolig att dricka vin med
•beroende: en bok om missbruk och vad det gör med oss och dem vi älskar
•livsstegen: 12 steg till inre hälsa
•beroende på ren svenska

@Hoppfulle Kalle Hej! Kul att du hör av dig och berättar om hur det går för dig. Låter som en bra idé att läsa om Annie Grace. När man gör det så brukar det fastna något nytt samt att man upprepar och präntar in kunskapen så att man inte glömmer. Speciellt bra också om upplever att tankarna börjar ändras och att alkoholdjävulen börjar göra sig hörd. Jag hade en inlärd vana att ta alkoholpauser när jag slet i trädgården eller med annat. Jag ersatte den vanan med en bättre vana, ett läskande glas smaksatt bubbelvatten med is. När man gjort detta ett tag så blir det en ny bana. Kan det vara så att krämporna kommer från det fysiskt hårda arbetet? Att du orkar och tar i mer som nykter. Kan ju vara så att med alkohol i kroppen så bedövas kroppen och det märks inte lika mycket.

Låter som en härlig dag, jobba och sedan välförtjänt pausvila med god mat och kaffe på det. Sådana dagar ger också mig tillfredställelse och att man är nykter. Bra jobbat med 66 dagar!🥳. Tänk ändå vad härligt att få möta våren nykter. Se alla färger klart, höra alla vårfåglar och se hur det börjar grönska. Det var min vision att möta våren 2022 nykter och detta blir mitt tredje nyktra möte med våren. Underbart!

Ha det gott och skapa nya bra vanor där i trädgårdsarbetet😁❤️

Så tänkte jag skulle det stå 😅