Senaste kommentarerna i forumet

Jag tittade in här snabbt i morse och skäms för att säga att många av kommentarerna gjorde mig arg och ledsen men när de har fått mogna över dagen inser jag (och det gjorde jag egentligen redan i morse) att ni bara vill mitt bästa och att ni skriver ur egna erfarenheter. Men även om jag innerst inne inte tror att det kommer att ske en förändring denna gången heller är jag inte redo att ge upp på varken honom eller vårt liv tillsammans. Trots att jag varken är lycklig eller mår så bra för tillfället. Och trots att jag hade gett någon i min situation rådet att lämna och det omgående.
Men det ligger ett frö och gror och det är så konstigt att ena sekunden leta efter en ny bostad på internet och fundera på vart jag och dottern kan ta vägen "så länge" om det behövs för att i nästa stund falla i gråt vid blotta tanken att inte leva med honom längre.

Han har i vilket fall inte druckit något sen katastrofen i lördags och för en stund sedan fick jag ett meddelande av hans kompis som bad tusen gånger om ursäkt för sitt beteende. Min sambo hade kontaktat honom och berättat vad som hänt men inte heller han (kompisen alltså) hade direkt några minnen från i lördags. Han konstaterade att han hade druckit alldeles för mycket men att det inte var någon ursäkt för hur han behandlat mig. Jag har ingen aning om vad jag ska svara honom eller om jag ens ska svara.....

Än en gång TACK för alla era klokheter (även om det gör ont att läsa dem) och för att ni tar er tiden att dela med er av dem 💗
KRAM

@Andrahalvlek @Lonely Man @S.Franzen @Denlillamänniskan

Tack för era kloka ord. Jag blir så trött på mig själv som överanalyserar och och planerar när jag så väl vet att jag ska ta en dag i taget. Idag är det superlätt att vara nykter! Dag 11 och jag upplever faktiskt ett annat lugn nu jämfört med den första veckan om än suget knackar på dagligen fortfarande. Jag promenerade förbi Systembolaget idag men jag tittade åt ett annat håll, jag kör utfrysningsmetoden mot min förrädiska ”vän” 😝 i övrigt har jag deltagit i AA-möten båda söndag och måndag men ikväll bestämde jag mig för att stanna hemma istället. Jag lyssnar mycket på poddar och böcker om alkoholism och beroende. Jag börjar närma mig att acceptera att jag är alkoholist. Men det är ett bittert smakande ord.

@Snödroppen 💗

@Flarran Uppskattar verkligen att läsa dina texter! Du imponerar inte bara i nykterhet 👏🏻

@Uppgiven74
Sådan jobbig situation du är i. Han är ju ordentligt beroende av alkoholen. Och som jag också har erfarenhet av så är det den andra som har alla "fel" och är grälsjuk med mera. Så mycket bättre att fokusera på andra än på sig själv.

Det funkar inte att säga vad den andra ska göra, säger jag själv som varit i den situation som sagt till killen hur jag känner och vad den ska göra - flera gånger. Till sist kom jag på att det funkar ju inte, utan jag får gå till mig själv och fundera ut hur jag önskar ha det. I mitt förra inlägg till dig, skrev jag en kort "tanketext" och det var en sak som gjorde att jag kom ur. Det hela blev för destruktivt, jag ville ju själv må bra, men det fungerar ju inte med alkoholen.
Du verkar ju inte må bra i relationen, och då får du fundera på hur du önskar ha den. Hur mycket kan du till exempel anpassa dig till. Jag upplever att vill inte någon ta ett aktivt beslut med drickande, så gör den personen inte det då en anhörig säger vad den ska göra.

Att försöka tala någon till rätta, att vädja till förnuftet har jag erfarenhet av att inte fungerar och något som verkligen inte fungerar utan gör saken värre är att tala "förstånd" med en berusad person. Been there done that liksom - funkade inte. Det kan ju också vara så att personen dagen efter inte minns ett dugg av vad som diskuterades dagen innan, och i och med detta är också samtalet bortkastat.

Jag har lyssnat en hel del på poddar och minns så bra en programledare som nämnde i podden "2 fyllon och 1 sanning" att man har ansvar över sitt eget mående. Detta gäller ju både för anhöriga och dem med beroende. Som anhörig kan man ju vara ett stöd, men man kan inte leva någon annans liv att den börjar må bra. Det jobbet får den andra göra tänker jag.
Sedan började jag inse att jag försökte vårda och hjälp (nuvarande ex och kompis) men det blev ju galet. Jag tänker som så att en partner ska inte agera vårdgivare, utan det ska professionella sköta. Det blir ju en obalans i parrelationen då ser jag det som. Som sagt kan man vara ett stöd då personen söker hjälp, om personen kommer till det stadiet.

Ett beroende är så otroligt starkt, och jag har förstått att den beroende slåss för den med näbbar och klor. Med tanke på detta är det nära till hands att beroende så att säga ger sig på anhöriga med tuffa ord, då anhöriga försöker sätta käppar i hjulet för beroendet med vårt" tjat och gnäll" om att det dricks för mycket/du sade ju att du bara skulle ta en ... Vi blir ju ett hot mot det de önskar bibehålla.

Jag har varit väldigt arg på mitt ex, numera kompis pga mängden alkohol och till exempel det som det hela ledde till. Nu förstår jag ju bättre, att jag hade och har att göra med en person med ett kraftigt beroende som tyvärr har svårt att kontrollera det. Satt och sitter så djupt. Det enda jag - och du kan göra är att vara tydlig och klar. Både för dig själv och honom.

Sköt om dig.
Var klar och tydlig, vårda dig själv i allt det destruktiva.
KRAM.

Måttlighet och alkohol är för många en svår balansakt och konst att bemästra. Det har det idag funderats en del på. Detta efter att på nätet ha läst rätt intressanta tankegångar kring ett mer socialt drickande när sådant är under norm för riskbruk enligt experter på området beroendeproblematik.

Drickande av alkohol i sociala sammanhang finns det rätt mycket att läsa om på nätet. Det som de kunniga väl ändå är överens om är att överkonsumtion som leder till berusning, eller att någon blir full då inte är rekommenderat. Sedan finns det ju även medicinska aspekter och fler risker med att konsumera alkohol på ett sätt som inte är sunt.

Känner att dricka alkohol måttligt är för den med ett tidigare känt mönster av riskdrickande med konsumtion över rekommenderade standardglas en mycket vår konst. Finns det även problem bakåt i släkten med skadlig överkonsumtion. Då är ett socialt drickande nog än mer svårt och riskabelt.

Den som oroar sig för sitt drickande och vet med sig själv att ett glas lätt leder till mer än måttligt och kontrollerat drickande och kanske tidigare ofta blivit ordentligt överförfriskad, eller rent ut sagt rätt så packad eller full. Den bör nog tänka till rätt så rejält innan det efter kanske en längre tids uppehåll från alkohol i olika former kanske börjar att experimenteras med ett socialt drickande.

Sådant tänkande är nog extra viktigt speciellt för den som av erfarenhet vet eller känner med sig att ett drickande, ofta hamnar på en högre nivå än vad experter inom ämnet alkohol rekommenderar. Generellt bör tydligen den som oroar sig för en kanske hög alkoholkonsumtion avstå helt. Hade jag följt dessa experters råd om standardglas och intag enligt deras vedertagna mall hade jag nog inte behövt fundera på alkohol över huvuddraget känner jag liksom. Det finns bättre drycker.

För när man som jag ofta druckit i rent berusningssyfte, då har man ju redan vid första glaset eller burken när man kört igång med onyttigheter bevisat sig vara bortom måttlighetens gräns så att säga. När det gäller återfall in i en skadligt hög konsumtion så kan det räcka med ett enda glas för att karusellen med skadligt drickande kan komma igång har man ju förstått.

Så väljer därför nu medvetet och frivilligt utan saknad att köra alkoholfritt vidare även om det skulle bjudas på starka drycker vid någon fest. Tänk, hur man kan förändras i sitt tänkande kring alkohol på bara drygt fem månader som helt nykter. Man behöver inte göra som man tror att alla andra gör när det gäller alkohol, för man kan faktiskt nyktert gå sin egen väg.

Ha det fint!

@Varafrisk Fy sjutton så tufft du har det😖 och vad jag skulle vilja hjälpa dig. Jobbar du 100% nu? Galet isåfall.
Vad kan facket göra för dig? Tänk inte tanken att vara duktig flicka eller känna skam när du pratar med läkaren nästa vecka. Såvida du inte tycker att det skulle vara hjälpsamt för dig. Låt henne/honom förstå att du inte orkat. Nu blir det i alla fall några dagars extra ledighet för dig över påsken. Hoppas och önskar att du får möjlighet att återhämta dig lite. Tänker igen på arbetsbelastningen. Om du inte kan bli sjukskriven igen, finns det möjlighet för dig, och har du isåfall övervägt, att för en tid arbeta deltid, så du får möjlighet att läka? Vill att du är rädd om dig💝

@has
Så bra du formulerar dig. "Bottna i sin egna problematik". Man lär sig något nytt varje dag.

@Kameleont så fint att ni fick ett bra samtal! Oavsett vad det resulterar i så blir det ju ytterligare en pusselbit med information för dig.

Förhoppningsvis ett steg mot förbättring, om inte så är det ändå information (även om det kanske inte är den information du önskar dig och vill ha).

Varje litet steg räknas! Ta hand om dig💗

@Uppgiven74

Det är det som är så sorgligt. Den med ett aktivt beroende vill inte att någon annan ska bestämma över dem (har också fått höra den ett flertal gånger), samtidigt som de faktiskt inte alls bestämmer själva utan styrs av alkoholen. Till sist styr alkoholen precis allt.

Instämmer i vad som sägs ovan: vi är många som har lämnat och uppmuntrar till det.

Jag får känslan av att det till största delen är beroendet och medberoendet som reagerar emot det.

I en frisk relation sker inte det som händer hos er just nu. Så länge inte din partner själv bottnar i sin problematik och aktivt vill göra något åt den så kommer tyvärr inget att ändras. Det är i alla fall min erfarenhet och när man läser i trådarna här verkar den erfarenheten tyvärr vara väldigt vanlig.

Ibland kan man behöva älska på avstånd för att själv kunna fungera. Ibland kan just det göra att den beroende vaknar i sin bubbla. Ibland blir det inte så.

För mig var det hjälpsamt att försöka hålla i minnet hur många gånger vi dansade den dansen: jag lyfte min oro, min man lovade att dra ner, livet verkade lugna sig ett tag, sen ökade drickandet (även i min närvaro), jag lyfte min oro, mannen lovade dra ner (och sa att han hade koll, att jag inte hade med det att göra osv) och så fortsatte det. Om och om igen.

Till sist var jag färdig med den dansen. Jag ville inte delta längre. Orkade inte.

Precis på samma sätt som den beroende behöver landa i sitt eget beslut, behöver vi närstående landa i vårt. Det kan ta tid, men att ha kontakt med andra som varit med om liknande situationer hjälper, så fortsätt skriva här. Läs på om alkoholism (även högfungerande), ring gärna och prata med någon här på Alkoholhjälpen, släpp in nära andra i hur du har det.

Ditt ansvar är att ta hand om dig och din dotter, se till att få den hjälp du behöver för att må bra💗

@Andrahalvlek Tack för info! Ska lägga det på minnet!

Måste bara spy lite grann...Jag har det verkligen inte bra på jobbet. Jag har alltid varit ganska diplomatisk när det gäller chefen. Tänkt att det finns både för- och nackdelar i hennes ledarroll. Under hösten hade jag många korttidssjukskrivningar vid ett av de tillfällena ringde hon till mig. Jag tror att hon kände sig pressad utav mitt team därför ringde hon till mig inte direkt för att fråga hur jag mår utan när jag kommer till jobbet. Så jag kände mig pressad vilket ledde till att jag kom följande dag till jobbet. Jag visade väldigt tydligt min irritation gentemot henne vilket teamet märkte av. Jag upplever att sedan dess är hon inte trevlig mot mig när hon möter på motstånd fr mig.
Igår kom hon in på mitt kontor tillsammans med en av med.sekreterarna trots att jag har bett om att vi ska ha bestämda tider så att jag kan vara förberedd. Vi skulle gå igenom väntelistan. Det blev hur rörigt som helst för mig. Hon gick hela tiden i försvar. Till slut brast det för mig och jag sa "kan du inte bara lyssna på mig utan att gå i försvar hela tiden". Då svarade hon "jo, om du lyssnar på mig". Jag svarade att "du har sagt tre gånger nu att jag inte får plocka patienter från väntelistan". Jag trodde först att anledningen till att jag inte fick plocka från väntelistan var att jag kanske skulle plocka för många patienter och att det skulle bli för mycket för mig. Nu vet jag att det är en annan kurator fr en annan arbetsplats som hjälper till därför får jag inte bestämma. Det är patienter som jag har en planering kring men det är inte min planering som gäller utan hen får gå till mitt team och fråga om hen kan göra som hen har tänkt. Så andra professioner får besluta insatser i en kurators arbete. Jag förstår att jag inte kan börja jobba med alla men jag förstår inte varför hen inte kan gå fem meter bort till mig för att fråga om min planering. Jag som tidigare känt mig väldigt ensam känner mig oerhört ensam på min arbetsplats just nu. Jag bad att få vara med vid teamkonferensen som vi har varje vecka. Sitta med ca 30 minuter utan att vara med i diskussion eller att ta ärenden men att få en känsla av sammanhang men ingen återkoppling. Jag tappar hela min yrkesidentitet. Pratade med facket igår som tyckte att det var rent förfärligt hur jag blir behandlad. Den här situationen påskyndar verkligen inte mitt sjukdomstillstånd till det bättre. Hade jag ekonomi och var yngre så skulle jag säga upp mig för det här kommer inte bli bra. Min chef kommer aldrig få tillbaka mitt förtroende för henne...hon har verkligen visat sig från en mycket dålig sida. Hon vill gärna framhålla att hon har oerhört mycket att göra vilket hon har men det får hon ta med sin chef.
Jag känner mig så ledsen, tom och förtvivlad.

Kramar!

Hej Svärdfisken!

Ditt inlägg låter som något jag hade kunnat skriva själv. Jag är själv student och har under de senaste åren praktiskt taget "supit skallen av mig". Det fanns en tid då jag såg fram emot att få festa, vara ung och ha roligt på universitetet. Men jag har en vana av att vara "fullast på festen". Alltid den som spårar ur, spyr och gör saker som jag aldrig hade gjort nykter vilket under de senaste månaderna har fått mig att verkligen tänka efter.

Det värsta är hur jag ofta får höra från folk hur jag förändras drastiskt från att vara en lugn person till att bli extremt utåtriktad och ibland säga saker som jag aldrig ens hade tänkt göra när jag är påverkad. En del pratar om att jag har ett alter-ego.

Jag har med tiden insett att livet är så mycket mer än studentlivet, och livet är så mycket mer än alkoholen. Min räddning har varit att umgås med personer som har idrottsbakgrund eller har intressen som inte bara innefattar fest och där nykterhet prioriteras över fylla. Lättare sagt än gjort men att omringa sig av personer som värderar välmående över fest, popularitet och fylla så har jag börjat kontrollera mina vanor och dricker nu endast alkoholfri öl vid lättare tillställningar. Har inte "krökat" på snart 3 månader och avser att fortsätta såhär för resten av mitt liv. Den förhärligade alkoholkulturen på universitetet har varit norm för mig, men jag har nått min gräns och jag hoppas innerligt att du Svärdfisken också kan skapa en bättre förhållning till det.

Jag har pratat med personer från AA på deras jourtelefon och överväger också att gå på deras möten - detta är något jag verkligen mått bättre av genom att förstå att jag inte är ensam och att det finns personer som genomgår samma saker.

Ta hand om dig!

@peace tack för att du delar med dig. Jag vill som du avstå A resten av mitt liv. Jag är inne på v.5 utan A o vill så fortsätta. Njuter av alla dagar utan A.

@peace tack! Så fint att läsa, och så inspirerande! Jag är precis i början av vandringen 🫶

@Ekorren Intressant tanke! Punktåterfall.... Ja, hur det går beror väl mycket på hur pass beroende av alkohol man är.

Jag tänker såhär;
Om man tänkt sig ha en längre nykter period av någon anledning, och sen dricker man en kväll, så vet jag inte om man kan kalla det återfall. Det kanske är att sätta punkt för en nykter månad, tre nyktra månader eller hur långt tidsspann det nu handlar om.

Sen har vi ju återfall som bryter en lång nykterhet och kan spåra ur rejält. Det kan ju bli ett helvetessug som väcks efter "punktåterfallet" som leder till ett kopiöst supande tills man inte förmår dricka mer. Eller att ens närmaste får nog.

Jag undrar hur du själv tänker på termen "återfall"? Skriv gärna och utveckla!!

@TessanTuss jättebra gjort att stoppa vid två glas, är så lätt att bara fortsätta. Och sen sitter man där med ångest morgonen efter, inte värt det.
Vi kämpar vidare och hjälps åt, ha en fin vecka du med❤️

@Fjärilen81 ja, beroendehjärnan är listig, men min kloka del av hjärnan ska vinna till slut👊🏻
Tack❤️ var lätt att stoppa vid 1,5 glas… den här gången. Hade jag mått bra hade det nog kunnat bli fler.
Kul tanke,bild och varning på systembolagen. Hade behövts ibland🙈

Ha en fin vecka🤗

@Andrahalvlek låter som en jättebra strategi, tänker att jag behöver se till att inte ha några ärenden åt det hållet Systembolaget ligger.
Pigg som en mört och glad som en lärka, låter härligt. Har insett att sömnen är viktig för måendet, trötthet gör att åtminstone jag lätt trillar dit.

Tack för att du delar, så här långt känns min vecka bra, hoppas din också gör det🤗

@Andrahalvlek så skönt att han sover! Stor fördel med webbkamera faktiskt. Minns en hund som när jag gick o kom var helt lugn men däremellan skrek som en stucken gris o grannarna bkk öl ev tokiga. Säkert skönt med mera ledigt. Heja! 👏🐕🤟

@peace tack för att du delar! Så hoppfullt att läsa om din resa till nykterhet! 🤗

Det var länge sedan jag skrev här.Det har nu gått 2,5 år sedan jag nådde den totala botten.Det fanns inte ens något val.Det fanns bara en väg att gå och min vandring började. Har insett att det inte finns något slut på den vägen.Det är en livslång vandring.En vandring i både stilltje och storm,sol och regn och ljus och mörker.Är så tacksam till mig själv att jag gav mig ett liv utan alkohol.Att jag tillslut efter väldigt många år av missbruk, allvarliga fysiska skador och skam tog ett evigt farväl av alkohol.Trodde inte att det skulle gå, men är glad att jag hade helt fel.Skammen försvinner aldrig helt, jag måste leva med den, så är det bara.Jag har vant mig och accepterat att den är en del av mig och att den också fungerar som skydd mot tankefällor.Jag har läst mycket här på forumet.Vill tacka alla för ert mod,pepp,tröst o vilja att hjälpa andra i samma sits, trots totalt utlämnande och brutal ärlighet.Det krävs enorm styrka att bryta ett missbruk.Jag är inte så bra på att sätta ord på känslor, men hoppas att jag också kan stödja någon här i framtiden.Varma vårhälsningar.

@admi Hej! Var inne i Alkoholkalendern nyss. Där är sig inget likt? Mycket funktionalitet är borta. Går ej att se historik, kommentar tycks ha tagits bort. Är det tänkt att det ska vara såhär?, eller är det något temporärt? Är för egen del inte användbar i sin nuvarande form.

@Lonely Man Tack 🙂 jag kämpar på, läser mina böcker tar mina promenader och sitter och ser ut över åsarna ifrån mitt fönster samtidigt som jag försöker fokusera och träna min hjärna och själ att saker som är värda att kämpa för tar tid och energi.

Om någon undrar har jag bytt nick name. Hette förr CMG men nu Detblirbättre. 😊

@Denlillamänniskan Mycket klokt formulerat. Min husgud Annie Grace har författat en liten skrift som heter ”Six vital tvings yo need to know about moderation”. Det är en e-bok på ett 20-tal sidor och den är gratis att ladda ner. I skriften skriver hon många bra saker. Hon skriver bland annat att sällan i sammanhanget handlar om månader emellan tillfällena.

Hon skriver också att man kan rannsaka sig själv. Säg att det är planerat sen länge att du ska ut på tjejhäng och även dricka lite. Sen kommer ni till baren och de säljer ingen alkohol den här kvällen - de säljer bara alkoholfritt hela kvällen. Och då rycker du bara på axlarna, ”skit samma”, sen tar du en alkoholfri öl och har riktigt kul med tjejkompisarna. Om du reagerar så - då kan du dricka sällan.

Så skulle jag aldrig reagera. Jag skulle kräva att vi gick till ett annat ställe. Så jag kan inte sällandricka. Jag skulle deala och försöka manipulera mig själv och snabbt hamna på ruta ett igen. Jag är en missbrukspersonlighet, jag hamnar i samma sits med sockret då och då. Jag ser även väldigt tydligt beteendet hos min yngsta dotter som är colaberoende. Tyvärr är det ju ärftligt.

Kram 🐘