Senaste kommentarerna i forumet

Hejsan! @Se klart, promenader har aldrig varit min grej liksom. Promenader utan något egentligt mål som att gå för att handla mat känns för mig rätt meningslöst. Sedan har jag normalt så lite energi att jag får ge allt för att bara klara av det mest vardagliga.

Det beror ju på min dystymi och väl övriga psykiatriska delprognoser som gör att jag efter en dags utevistelse oftast måste vila dagen efter. Kan säga att jag efter att ha gått utanför dörren och handlat har så lite energi att jag knappt orkar borsta tänder ibland. Får då verkligen tvinga mig själv till sånt. Måste alltså verkligen ransonera på den lilla energi jag har.

När jag tänkte tanken på att försöka tvinga mig själv till att promenera 2 km rutinmässigt var dag i över en månad. Då blev jag så matt av bara tanken, och tappade nästan all ork psykiskt till att ens skriva denna text. De som kanske har haft utmattningssyndrom kan nog känna igen sig i den biten tror jag.

Fokuserar nu endast på nykterhet för det har ju gått bra ett tag. Faktiskt längre än någonsin för mig på väldigt många år, och dessutom i antal dagar i följd. Vill inte riskera att bli helt fysiskt och psykiskt utmattad så att jag helt tappar sugen till allt, och då kanske förlorar all energi till att kämpa på nyktert dag för dag.

Hade jag kunnat fotvandra 2 km varje dag så hade jag ju även kunnat arbeta med något brödjobb också, vilket inte går. Det är för mycket psykisk påfrestning för mig. Skulle säkert kunna tvinga mig till långpromenad några dagar i följd om det då verkligen kändes livsviktigt. Men sedan skulle jag säkert rasa ihop helt utmattad mentalt och köra ned i alkoholträsket.

Talade med en ytlig bekant här i staden för något år sedan som hade varit sjukskriven i över ett år för utmattningssyndrom. Denne sade att de första månaderna var det som bergsbestigning att bara gå några meter till ett sophus. Kände så väl igen mig i den beskrivningen även om jag någon dag i veckan väl kan gnistra till med lite extra energi i någon timme.

Satsar därför alltså endast på fortsatt nykterhet då det ju har visat sig vara bra då min djupaste nedstämdhet har klingat av en del. Man måste alltid lyssna på kroppen och även förstå sina egna begränsningar är känslan. Får därför tacka nej till träningsinviten så att säga. Men jag kommer säkert ändå spontant att börja gå ut lite mer framöver nu när det ju har börjat bli lite ljusare dagar alltså. Har ju tankar på att fotografera lite mera som jag skrivit om tidigare.

Ha det gott kompis!

Så fint ni verkar ha haft det. Tänker att det måste vara så svårt för en förälder att se att barnen mår så dåligt. Jag håller tummarna för att jag ska slippa uppleva det och försöker lösa nyanser. Pustar ut när allt verkar bra.
Så skönt att du kan pusta ut nu. Att du har sett tillräckligt många tecken på att det är bra och så skönt att det kan vända. Hoppfullt!
Ha det fint!

Äntligen har jag sagt något!

Efter månader av frustrerad tystnad öppnade jag munnen ikväll.
Han var inte nykter men... Kan inte vänta på något slags perfekt tillfälle.
Ett lugnt, respektfullt o givande samtal blev det. Ärligt.
Känner lättnad.
Sa ungefär Märker att du fortsätter dricka öl, det gör mig orolig, hur mår du?
Han höll med! Några lama ursäkter kom det först men han har tänkt lika, att det blir för ofta. Han tror inte han är beroende. Hm... Tror heller inte han kommer få abstinens. Hm...

Så han ska sluta säger han.
Jag uppskattar hans vilja o satsning men nu får hans handlingar närmsta tiden utvisa det faktiska läget med beroendet tex.
Jag var också ärlig i vad jag ser o vad jag inte håller med om o tror, o hur jag mår i detta. Vågade inte lägga alla korten på bordet, då jag inte ville skambelägga för mycket. Det gagnar nog ingen.
Hålla fokus på det positiva i det öppna samtalet för stunden.
Samtidigt väl medveten om hur verkligheten ser ut för de flesta alkoholister o risken för att det inte kommer bli som han tänker o ville just nu ikväll.

Känner ändå ett litet hopp tändas och jag behövde verkligen det nu.

Bra där! Din opåkallade coach nummer två vill peppa till promenad varje dag.
2 kilometer.
Jag ska straxt börja med min ”runstreak”, att springa varje dag 2 km.
Ska du hänga på med promenader så kan vi peppa varandra? Walkstreak och Runstreak, @flarran och @seklart med målet ända fram till maj månad!
Jag kan inte imorgon för då är jag på resande fot. Men från tisdag kör jag gärna, tänk på saken. Det är samma princip av ”en dag i taget” som gäller när man slutar dricka. Kram.

@Uppgiven74
Du kommer våga... Tillslut.
Skickar en kram med extra mod till dig!

@Uppgiven74
Riktigt illa hur respektlöst du blev behandlad av både sambo o hans 'suparkompis'. Kan vara svårt i stunden att reagera tillräckligt kraftfullt, att finna sig, men du gjorde det ändå bra. Tänk igenom hur du kan agera om det händer igen, så du är beredd o kan vara ännu tydligare.
Inte acceptabelt!

Många goda råd har du fått redan ovan. Finns så många kloka här.

@has Vilken talande beskrivning om att leva med en alkoholist i ditt stycke 'Att leva med någon som har ett beroende suger livskraften ur en...'
Igenkänning i orden. Sorglig sådan.

Undrar hur det gått för dig idag, med din tanke om ett ultimatum?
Fick du något sagt?
Känner mycket väl igen att försöka samla mod för att säga något. Tänk att det är så fruktansvärt svårt att få ur sig det man behöver få sagt.

Hoppas du fick säga något o att det mottogs väl. Om inte så tar du nya tag för att formulera din upplevelse av hans drickande. Tror de behöver höra det. Även om det inte är avgörande för förändring så kan det så ett frö om det når fram till personen bakom alkoholen.

Ta hand om dig o tänk på att inte utsätt dig inte för risker.
Kram

Tack @sattva ja, en tung dag och nej, ibland känns det inte som det finns någon mening med varje specifik händelse. Men jag tänker att denna person fått vara med om mycket, haft ett rikt liv, allt det. Men när man ser barnen så blir allting sorgligt.
Vi har haft en helt underbar helg tillsammans. Fin lägenhet (via jobbet) och så ordning och reda här hemma (en del av mitt mamma-värv har ju tidigare varit att hjälpa henne med ordning när hon varit i dåligt skick). Men nu är det så fint (misstänker intensiv städning innan jag kom) men det skapar lugn 🙏 för mig är hennes ordning omkring sig så viktig och berättar hur hon faktiskt mår. Vi har promenerat långa promenader, ätit fantastisk mat, gått på museum, fikat och köpt ett fång ranunkler och en vas till lägenheten. Mammagrej, blommor alltså. Vi har sovit middag,
Vi har pratat om livet och att hon och hennes flickvän ska gifta sig nästa sommar. Planerat lite för det. Fantiserat om blommor som jag kan plantera nästa vår- vad de vill ha.
Glad och tacksam.
Vi var på en resa tillsammans för 7-8 år sedan, då hon nästan mådde som värst. Drack massor, medicinerade mot ångest, skar sig. Bara något år senare var hon inlagd på psykiatrin (kort). Så svår att hjälpa, även om jag pratade med henne morgon, middag, kväll. Alltid orolig när hon inte svarade. Jagade upp hebbes syskon och vänner.
Ett genombrott i behandling och diagnosticering av hennes sjukdom/tillstånd blev vändpunkten, för kanske 5 år sedan.
Imorgon blir det jobb här på distans, sedan hemåt med tåget.
Kram på er. Ge aldrig upp!

Godkväll i stugan. Vart är ni nånstans? 🙂
Jag är iaf nyligt hemkommen från jobbet. Hoppas ni haft en skön söndag. Jag ska inte ljuga, det mäktar på energin att jobba så långa pass. Men nu ska jag varva av och önskar oss alla en god natt 💕

@Onkel F Känns igen! Har du testat att söka hjälp? Ganska bra att ha någon som följer upp en och stöd i början! 9 veckor nykter här!

@Onkel F Lider med dig 😢 Jag ska finnas med dig i tanken imorgon när du ringer beroendemottagningen.

Kram 🐘

@Sattva Skönt att du känner dig i balans. Ett orosmoln vore att han inte anstränger sig och fixar en lägenhet. Ni mår inte bra av att dra detta i långbänk. Säger hon som är så förbannat snabb i både tanke och handling ibland att knappt ingen hänger med.

Kram 🐘

Usch låter hemskt.. kan han bo någon annanstans direkt på lördag? Ett tag?
Eller du och barnen?
Kram

@Andrahalvlek Hmm, mitt förnuft är ganska svårfångat!
Skämt åsido, jag tror faktiskt att jag kommit till den punkt där jag inser att jag behöver bryta cirkeln. För vilken gång i ordningen har jag inte koll på längre.
@Lora Ja, det är bra råd. Kanske inget nytt, men ändå.. Jag har fått samma råd från människor jag mött i vården, och har läst samma råd i böcker. Det är inget fel kunskapen, jag saknar bara förmågan att implementera den i mitt liv.

Det har varit en typisk jävla skithelg! Jag vaknade i fredags morse, fast övertygad om att helgen skulle bli nykter. Framåt eftermiddagen började den gamla vanliga förhandlingen med mig själv.
"Bara ikväll, eller hur? Jag vill inte missa AA imorgon förmiddag". Morsning! Jag kommer hem med en Bag in Box vin och dricker ur den. Vaknade igår och det första jag tänkte på var att jag inte hade något vin kvar. AA fanns inte i mina tankar öht. En evighetslång väntan på att alkomätaren gav grönt ljus till att köra till bolaget. Ännu en Bib vin, hem och boka om tvättstugan för att kunna supa obehindrat.

Vi vaknade sent idag, jag och min abstinens. Har ägnat dagen åt att skaka och tycka synd om mig själv. Hur korkad kan man vara? Jag vet att man inte skall slå på sig själv, men ibland går det inte att låta bli!

Inför morgondagen? Jag ber till Gud, så som jag uppfattar honom, och till mina fötter.
Till Gud: Sinnesrobönen. Till mina fötter: Att de skall vara kloka nog att inte föra mig till systembolaget.

Idag har jag långpromenerat, tvättat, badat hund, dammsugat, städat badrum, trimmat fötterna på min hund, hjälpt min dotter med mediciner, min mamma med räkningar, handlat och sen chattat för tjejjouren kl 19-21. Ingen rast och ro en ledig söndag.

Ikväll lägger jag mig medvetet en timme senare. Väcks av mobilen kl 8 istället för kl 06. Två 11-timmarspass, sen är jag helledig onsdag-torsdag. Det blir bra. Det blir som det blir.

Kram 🐘

@finalina Tack för din berättelse. Relaterar oerhört. Igår skulle bli en lugn middag med vänner men slutar i total gränslöshet från min sida (igen….). Idag gick jag med här för att göra något. Har försökt dricka måttligt flera gånger men det slutar aldrig väl. Senaste månaderna har drickandet gått totalt snett. Hoppas på att klara av att genomföra en förändring denna gång.

@Uppgiven74
Kära du, känner igen mig så väl. Jag lämnade.
Tänker på två saker:
1. Minns själv att jag började tvivla på mina egna reaktioner eftersom man lever med en person som lever i sin egna värld. De är helt normala och starkt av dig att stå upp för dig själv.
2. Det går aldrig att diskutera med en packad person. Jag gjorde det i början men efter tag så förstod jag att det inte var någon idé.
Bra att du skriver här, både att skriva av sig helvetet men också få stöd och känna gemenskap med oss andra som upplevt samma.
Kanske är det en hjälp att se honom som sjuk person. Alkoholism är ju en sjukdom och det går inte förvänta sig att han fungerar som en frisk partner gör när han lever i ett aktivt missbruk.
Normalt sett hade en frisk man satt ner foten om en vän till sig betett sig så som du tyvärr fick uppleva. Behandla dig som om du vore ett objekt. Urs blir så förbannad när jag läser om det.
Var rädd om dig själv först och främst.

Imorgon vaknar jag upp dag 14 nykter. I'm sober - appen är verkligen bra! Kollar den flera gånger om dagen och utmanar mig själv "en dag till kan jag". Tror campralen hjälper lite också, eller så är det placebo, vilket i sig fortfarande är hjälp också såklart 😬

@CMG jag förstår att löpningen går lättare och säkert känns den roligare också 😀 tre månader är ju en bra början! Oavsett om du fortsätter dricka måttligt efter 3 månader så har du lärt dig mycket under den här tiden. Vem vet, du kanske inte ens vill dricka när det gått 3 månader 👍 kram

Hej & Hå! Kämpa på! Jag som hade tänkt att slöa och ta det lugnt hela dan. Så kom jag på att det var tvättdag idag – usch. Kom faktiskt ut idag och handlade i kvartersbutiken. Hade ett mjölksug om man så säger liksom. Måste ju ha till varm mjölkchoklad. Inget anfall av alkoholdjävulen heller. Fick även med mig limpa, ägg samt lite promenadchoklad, får väl försöka bli renlevnadsmänniska lite längre fram, men kör alkoholfritt iallafall. Kollade stegräknaren nyss. En kilometer blev det.
Ha en fin kväll mina vänner!

@Uppgiven74 Jag känner verkligen med dig, vet hur svår situationen är då jag är i en liknande sits. Tänker mycket på ultimatum, önskar att det var enklare än det är och att jag vet att jag skulle klara av att hålla fast vid det. Hur har det gått för dig?

@Blidenjagvillvara77 det går bra tycker jag! Tre veckor blir det på tisdag. Ingen morgonångest och bankande hjärta och löpträningen känns lättare - förstås.
Tänker dock en del på vin, men mindre och mindre faktiskt.
Planen är att vara nykter i 3 månader, och sen får jag se om måttlighet eventuellt är ett alternativ. Inte säker på det dock eftersom jag vet att ett eller två glas inte räcker. Ha en fin vecka, vi kämpar vidare och peppar varann🩷!

@Andrahalvlek tack! Jag har inte läst hennes bok men verkar ju vara nåt bra på spåren. Ser fram emot att lära känna mig som hon som inte dricker. Det känns spännande! Något jag funderat över är när man kan säga att man är en sån som inte dricker? När det gått viss tid? Jag dricker ju inte nu, och har inga planer på att börja om heller men det känns tidigt att säga högt att man inte dricker. Samtidigt känns det konstigt för mig att säga ”jag dricker inte just nu…”
Det blir lite som att inte stänga
Dörren helt 😊 det känns fint att läsa om er andra och ta rygg på er som har en längre nykterhet bakom er 💛🙏 kram!

@CMG @CMG tack snälla för pepp! Känns som en liten milstolpe! 😀 tänkte idag att månaden har gått rasande fort! Känns inte som en månad. Tänker att det är positivt! Hur går det för dig? Kram 💛

@vår2022 tack snälla för dina kloka och peppande ord! Och det är så hoppfullt att få höra att den där sorgen övergår i lättnad. Jag kan känna lättnad vissa dagar redan. Så himla skönt!
Något jag gjorde för en tid sedan, närmare bestämt nästan för två år sedan var att skriva ett brev till mig skälv. Fick tipset av en pod jag brukar lyssna på och temat var att få fram sitt bästa jag. Vem är jag och hur är jag om jag ser mig själv så som jag vill vara, uppfattas och må? Brevet är skrivet till mig, som exempelvis att jag är lugn och trygg. Tränar för att må bra, är en trygg förälder. En som står upp för sig själv osv…. Inte den där skrämiga, osäkra apan som alltid går överstyr. När jag dricker alkohol kommer apan fram och min människa (den kloka som jag skrev brevet till) går och gömmer sig… nåväl, nu blev kanske svårt att hänga med i men kontentan är att jag läste brevet till mig själv häromdagen. Det blev inte som jag hade tänkt, alkoholen fortsatte att förstöra och apan fortsatte att leva rövare. Men nu, nu börjar jag känna att det inte är omöjligt att hitta till henne, den där människan jag är, vill bli. Hon den där kloka och lugna kvinnan. Jag börjar närma mig och det är så skönt! Ett lyft för självkänslan!

Läget? Tagit ditt förnuft till fånga? Ring beroendemottagningen imorgon bitti. Du är knappast ensam om att ta återfall. Börja med antabus och AA igen, bli mer aktiv på forumet. Vi finns här 🥰

Kram 🐘