Senaste kommentarerna i forumet

Är en 57 årig man med bra jobb och ett bra liv med en fantastisk dotter 22 år fyllda. Har genomgående under livet inte druckit speciellt ofta men det har ofta blivit för mycket. Under senare år mått allt sämre dagen efter fastän mängden inte ökat. Blir låg och ledsen vilket håller i sig under dagen efter. Känner mig ofta besviken på mig själv att jag inte klarar att " dricka " som alla andra och nöja mig med två öl och sedan gå hem. Har gått på två AA-möten vilket är någonting nytt och lite läskigt. Ha det fint ni som vill läsa min tråd!

@Snödroppen
Jag blir glad o bara ler åt din fina keps. Härligt! Små saker man ska unna sig som lyfter känslan av eget värde.
I fredags behövde jag muntra upp mig inför jobbdagen (tuff vecka) o för att få lite helg känsla. Målade lite glitter på naglarna.
Funkade väldigt bra för humöret!
😊

@KaarinaM
Min absolut största fasa.... därför är det svårt att komma med bra råd. Men att finnas där men inte låta sig luras och utnyttjas ❤️

Stor kram

Men jag tror det fanns några komponenter;

Dels hade jag försökt flera gånger och hållit mig borta mer eller mindre länge, jag ska inte bläddra i dagböcker eller här för att beskriva exakt, men någon gång kanske det var några månader, några gånger längre, någon gång kortare.

denna gång... visste jag ju att jag kunde vara med om ganska mycket i livet utan att behöva öl eller något kraftigare, jag kunde må dåligt, kunde vara glad, och jag hade ganska lång erfarenhet av hur skönt det var slippa åka efter jobbet eller på lördagen och köpa ut, och sen dagen efter tömma flaskor, och bära ut. jag hade upplevt att det faktiskt gick göra saker på kvällarna även när jag kanske inte var på toppenhumör - annat än att dricka, och kvällarna gick ändå...

och denna gång kände jag nog, nej det är nog, nu får det räcka. jag faller inte en gång till. jag ska mota bort tanken snabbare om den kommer.

en vecka till ett år nu.

men summa summarum, är kanske, försök igen, och minns när du försöker att livet faktiskt går leva utan - om du vill.

Det är inte lätt att vara människa har man hört, och nog är det sant. Det finns många visdomsord man har samlat på sig. Många erfarenheter har man fått längs vägen. Så länge det finns liv, så finns det hopp säger ett gammalt talesätt. Det står väl i en skrift att Gud hjälper den som hjälper sig själv. Det står även att denne högste makt tillrättavisar, styr upp och av kärlek ömt agar den han älskar.

Har läst någon rolig historia för länge sen på det temat som gick ut på att någon väl myntat uttrycket att det ibland är svårt att vara så älskad av skaparen så att det nästan gör ont. Det går att tolka allt på ett sätt så att man ständigt tillsynes vandrar i motvind. Har vadat ensam genom alkoholträsket i många år och för en tid sen ställt undan glaset med gift i form av alkohol.

När jag skrev ordet ensam så kände jag att det inte var helt korrekt, då man aldrig egentligen går ensam om man har en tro på något högre, större och bättre än vad människoögon kan se och skåda. Tänker även på orden om att gårdagen har varit och att morgondagen har man inte sett, och att idag hjälper Herren, vilket är rätt tänkvärt. Tror även att det står skrivet nånstans att man väl ska vara som ett oskyldigt barn för att väl av nåd andligt sett få komma in genom porten till det högsta himmelriket.

Lördag är det idag, och bolaget med stärkande drycker för den svage är stängt och tursamt för nykterhetens skull finns ingen flyktoda tillgänglig i detta gråväder. Så man har nu gåvan att få kämpa vidare helt alkoholfritt precis som man gjort i en tid av med och motgång, vilket man väl kanske i en svag stund lovat att göra till det bistra slutet. Det har sagts att bara man går framåt i den mörka tunneln når man till sist ljuset långt där framme. Minns en replik ur en familjefilm om att tacksam, det ska man då alltid vara. Det ligger nog en hel del i detta tankesätt.

Kämpa på gott folk!

@has
Det har hänt något med mig! Helt plötsligt så upptar inte alkisen alla tankar, det känns jätte konstigt att skriva detta för det känns som han är borta....Dock är han inte det då jag nyss fick ett meddelande från honom som jag inte vet om jag ska svara på .

Kan jag värkt ut honom ur huvudet? Jätte konstigt!
Kram ❤️

@Påvägmothälsa En vanlig gräddtårta blev det. Sen blev jag även tillfrågad om att göra en smörgåstårta, så det blev en sådan också. Dekorationen kör jag på i morgon. Regnet har nu kommit till mig, kanske har det slutat regna hos dig. Önskar dig en fin lördag!

@Zandie läste din tråd nu. Lite samma här; sportig och med en lång karriär med utmanande chefsjobb. Lite ”hälso-apostel”. Haha folk skulle veta hur mycket vin jag har hällt i mej. Men nu är det slut. Vet inte om det är hela livet men tillsvidare i alla fall!

@Zandie ja just nu är mitt ”varför” klart och tydligt. Får plocka fram det sen när det kniper. Tack för inspiration! Och märkligt detdär med doftsensationen, tänk vilka spår a sätter i hjärnan på oss

@CMG 12 dagar växer snabbt till 12 veckor till 12 månader….det viktigaste är nog att stå kvar i sitt ”varför”! För det är när det är som svårast…när man känner sej utanför, rastlös, orolig eller annat som medfört drickandet och flykten som jag kallar det så är det utmanande att stå kvar MEN så sjukt värt!!!!

Idag såg jag en film där som som i de flesta filmer och serier drack vin och jag fick en doftsensation… en förnimmelse av rödvin som var min smak och det gjorde mej illamående! Mäktigt hur kroppen visar vägen 🤩

@KaarinaM
Förstår att du går sönder i hjärtat! Kan verkligen relatera som mamma, vuxna barn som hamnar snett, man är så hjälplös. Har varit där i känslan (liknande iaf). Tror vi har kommit ut på andra sidan i just den aspekten. Men kan inte vara säker. Kan man någonsin?
Men du bryr dig, du finns där, så fortsätt med det. Han vet säkert det.
Du ser den fina personen, din son, bakom alkoholen.
Jag fick fina ord här i forumet, som lyfte mig när oron var som värst o bottenlös för mitt barn.
Tänker på dig!
Ta hand om dig!
Kram

@Ros det går allmänt bra! 3 veckor imorgon. Känns som jag blitt en annan människa!

@Zandie grattis! Vilken fin berättelse och SÅ inspirerande för en som har varit nykter i 12 dagar🤩.

I april förra året fick jag nog.
Jag fick nog av att prata om hur dåligt jag mådde av att dricka. Ångesten. Fysisk och psykisk påverkan på hälsan. Jag tycker så här i efterhand att jag drack som alla andra gör. Ett glas som blev två och sen var det så kul så man bara körde. Men skillnaden var att JAG reagerade på hur fel det var. Reflekterade öppet om oviljan att dricka. Men gjorde det av gammal vana ändå.

Så när vårsolen och rosévinet samt uteserveringarna började öppna…när grillarna dammades av….då fattade jag beslutet.

Ärligt så har det varit en sjukt tufft år socialt. Det är en förändring som man ska gå igenom. Inget snack om det. Men fy fasen vad glad jag är att jag slipper vara del av det där. Steg för steg rör jag mej mot mitt genuina jag som känner äkta känslor, får insikter jag inte sett innan. Jag har förändrats så mycket det här året. Jag valde bort alkoholen för att jag ville det. Inte för att nån annan tvingade mej, att jag följde nåt fånigt träning eller kostprogram en kort tid. Satte målet att inte dricka alkohol alls mer. Det var mycket hjälpsamt. För då hade jag inte en reträtt tillbaka när jag klarat ex 6 månader eller så.

Har jag tänkt på att dricka? Ja det har svävat förbi en saknad efter att få tillhöra. Fira. Glittra iväg i stunden. Tåla andra som dricker. Men valet att avstå är enklare.

I början var det viktigt för mej att ha substitut till alkohol. Bubbel el öl utan alkohol. Men nu är jag inte beroende av det. Dricker hellre något som är gott på riktigt.

Jag sover alltid tidigt, även när det är helg. Har ingen önskan att sitta uppe sent och babbla med folk på fest. Jag går först. Får nog och går hem.

Vad saknas? En partner med samma mindset. Kommer inte klara att leva med en man som lever som jag gjorde förrut. Luktar alkohol. Är seg dagen efter. Ångestfylld av ångorna. Jag vill ha en man som är helt vaken! Får nog söka länge känns det som🥴

Om en månad firar jag livet, alkoholfriheten och framtiden. Ett år saneras från alkoholens grepp🥳

Det är magiskt skönt!!!

@Blidenjagvillvara77 Nej, precis😂

@vår2022 haha 😜 vilken bra idé det där med reklamen! Skrålande, slöögda och vingliga. Inte så lyxigt 😂

@Sattva Ja, det är så sorgligt 😞 Men som sagt, nu ska jag göra mitt yttersta för att vi kusiner ska ha en hyfsat väl fungerande relation åtminstone.

Jag tänker att om jag har en kluven inställning till min moster, så måste mina kusiner ha likaledes till sin mamma. Givetvis har de i alla år fått höra hennes sanning, men de är samtidigt vuxna och tänkande individer. Kan göra sin egen bedömning. Och med tanke på hennes personlighet så måste de själva känt sig överkörda många gånger, icke lyssnade på.

Att en sådan person sen fullkomligt rasar ihop - inte klarar sig själv, blir halvsidesförlamad, knappt kan prata, inte minns något - måste kännas otroligt konstigt. Som om man blir snuvad på uppgörelsen med stort U. Helt plötsligt är man snarare en vårdare, och umgänget blir mer ett tvång än ett dugg trivsamt. Jag kan knappt föreställa mig hur det kan kännas.

Och alla onda, arga tankar man haft inför individen blir plötsligt solkade av skam. Vilket är helt fel, men också helt naturligt. Man skäms för sina arga tankar om vederbörande. Man får dåligt samvete för allt man gjort/sagt och inte gjort/sagt. Och samtidigt kan man inte göra någonting. Det är liksom för sent att förändra relationen. Det är som om personen man kände dött, och kvar finns ett vårdpaket.

Jag känner pyttelite likadant med min mamma. Hennes minne är så selektivt, hon är så van att bara skjuta undan allt jobbigt. När jag försöker prata med henne om min barndom, på ett icke-aggressivt sätt, tittar hon på mig helt förvånad: ”Var det så? Det minns jag inte.” Hon gör precis som hennes mamma gjorde när hon försökte prata med henne. Exakt likadant.

Så jag har gett upp. Korta stunder kan vi prata om dåtiden, då ur ett mer nostalgiskt sken. Vår resa i maj blir ett tillfälle att återuppleva gamla minnen, men vi väljer medvetet de positiva minnena. Jag försöker tänka här och nu med henne. Hon behöver mig här och nu. Och jag märker att vår relation har blivit otroligt mycket bättre. Vi har större behållning av vårt umgänge, båda två. För att vi träffas oftare, men korta stunder.

Jag har sagt det innan, jag säger det igen. Det är med gamla människor som med små barn. Det krävs kontinuitet för att få kvalitet på umgänget.

Kram 🐘

Här har ju skrivits en del om att sluta med socker. Jag har egentligen aldrig tänkt tanken förrän nu. Kände jag behövde göra allt jag kan för att få blodtrycket i balans. Nu när jag tänker på hur jag ätit så blir jag lite förvånad över mitt eget agerande. Att jag totalt ignorerat kostens betydelse på hälsan. Chips älskar jag, kakor och godis lika så. Har väl sparat in på riktigt mat för att få plats med allt skräp.

Det blir så tydligt när man går i butiken. Först frukt och grönt och sedan ligger gärna bönor, nötter osv lite vid sidan av. Stora kylar med processat skit och sedan rader med glass å godis vid kassorna. Man lixom leds att köpa massa strunt. Utan att ens reflektera. Fruktdisken borde finnas vid kassorna. Gör om hela strukturen!

Idag äter jag clementiner & vindruvor på kvällen. Innan chips, kakor å godis. Sedan dricker jag koffeinfritt te. Det tog två veckor sedan var jag inne i det. Man inser hur mycket vana det ligger i allt. Det går verkligen att förändra. Speciellt om man direkt ersätter gamla vanor med nya.

Däremot tror jag inte jag gjort denna förändring om jag inte fick en käftsmäll. Lite konstigt att jag inte sett mönstret när så många andra sett det här inne. Jag har lixom gömt mig bakom att jag inte är överviktig så det är ok att trycka i sig massa strunt. Inte övervägt hur allt samlas i kroppen och att den form av bränsle är vansinnig.

Hörni, det finns fler tokiga romantiserade saker i samhället som inte ifrågasätts pga de vinstmaskiner människor skapar. Allt för att ge vinst till aktieägarna. Bara det att vi inte mår bra av det. Stress, förstör jorden och skapar obalans. Vår värld är fucked up.
Detta tänker jag en hel del på. Jag vill verkligen leva som de gör i Netflix-serien som handlar om de blå zonerna. Leva i ett sammanhang, ha en mening, äta sunt, in med naturlig vardagsmotion och hitta inte harmoni. Dit är jag på väg. Ska se om serien igen. För att få den att sitta och så fler frön.

@Sattva Gamla vänner är riktigt nice 😍 Jag har några också som jag träffar några-någon gång per år, och vi bara fortsätter där vi slutade. Pang på liksom. Inget kallprat, direkt på kärnan. Vi pratar mest om relationer, privata och jobbdito. Så himla värdefullt att ha den typen av relationer.

Kram 🐘

@TessanTuss wrote:"Vi är starka, modiga och klarsynta! 💪" Precis så. Folk som satsar på sin egen hälsa går ut som vinnare på alla sätt.

@kärringen När jag läser dina rader så känner jag en lättnad mellan raderna. Min eller din vet jag inte riktigt.

Tänk att det vi kände hela tiden var ”rätt” (som i en helt normal reaktion på någon annans beteende) men blev manipulerade att tro att det vi kände var fel. Blir träning i att börja tro på att det en känner är rätt för en själv och att det också är viktigt och spelar roll. Och att vi har rätt att sätta gränser utifrån det.

Härligt med fika - hoppas du får en vilsam helg. Stor kram!❤️

@vår2022 Åh tack fina rara du för uppmuntran !

@Varafrisk Ja, hoppas också att du verkligen får den hjälp du behöver och någon som verkligen kan förstå. Egentligen är det inte rocket science att kunna sätta sig in i och förstå din situation, det är fyrkantiga regler och fyrkantiga processer som verkar styra. Tänker också att det gäller att ha tur och få en läkare som inte är fyrkantig, som kan skriva ett bra underlag till FK som tar beslut. Det är i alla fall min förhoppning.

Absolut så påverkar en chef sina medarbetare och det är så många som inte borde få vara chefer med personalansvar, som inte har det kapaciteten eller kompetensen. Som inte har förmågan att handskas med svåra situationer eller att lyssna på vad man säger.

Ha en fin dag med din man och gör bara det du orkar. Kram❤️

@Sattva @Varafrisk Tack så mycket!❤️

@Smillans Kan riktigt känna hur du osade och fick ur dig all ilska! Måste skratta lite för det känns ändå så härligt med den urkraften som du beskriver kom upp på ytan😂. Det är så förlösande att få ur sig sina innersta känslor som ofta bara växer i hög i skymundan och då kan det explodera! Nu har du rensat upp i högen och tagit upp det i ljuset. Som nykter och med kontakt med sig själv kan man istället ta upp saker som skaver när de kommer istället för att samla dem på hög i tysthet och mörker.

Så, grattis till din urkraft, till att du ser om dina egna behov, tar för dig, står på dig och kör! Om man tar vara på ilskan på rätt sätt så kan det bli en bra drivkraft och ge styrka.

Ha en fin lördag med kompisen!❤️