Senaste kommentarerna i forumet

Hej.
Känner att det är klart.
Känner oxå fördelar redan nu efter 2 dagar. Klarare tankar, fysiskt bättre mm.

Men det dumma är att planer finns i det man gjort. In om bolaget och handla efter jobbet och smyga hemmavid.
Gäller att jobba mentalt

Har inte riktigt kommit så långt med att vara nyckter mer än 5-6 dagar men vet exakt vilket skede min kropp är i dag för dag. Slår aldrig fel.

Ja jag tror jag ska söka upp någon terapeut att prata med. Det går liksom bara på repeat mitt liv, kan inte ja det så. Veckan efter en karatefylla orkar jag ingenting, kan inte äta, knappt duscha eller hålla ordning hemma. Ligger i soffan eller stirrar in i väggen o timmar med total ångest. Kan inte jobba eller ta mig för någonting. Det som är nytt som gör mig orolig är att jag dessutom känner mig lite slö i huvudet som om min hjärna har tagit skada av alkoholen, kan det vara så?? När någon vecka har gått kommer nästa fas, då ska det ätas extremt nyttigt, stoppar o mig massor av vitaminer och tillskott och försöker träna och vara duktig. Blir produktiv och städar maniskt, allt ska vara perfekt. Sedan efter ytterligare en tid blir jag mer neutral och normal. Sedan börjar jag sakta sakta få för mig att jag ska kunna dricka igen och så trappas allt långsamt upp igen tills jag hamnar där jag är nu

Tack Miss Mary Poppins! Ska börja skissa på en sån text. Alla strategier som håller en nykter, är bra ?
Kram ?

Tycker att en orosanmälan till socialförvaltningen är berättigad. Han utsätter sig för en stor fara genom sitt drickande och det innebär ju att det är fara för hans liv, vilket är grunden till att man gör en anmälan. Jag hade gjort så och sedan är ansvaret socialförvaltningens, som kan erbjuda vård både frivilligt och med tvång i vissa fall. Även om du skulle vilja kan du inte ta ansvar för hans liv precis som Nordäng skriver. Anmälan kan även göras anonymt och både muntligt och skriftligt.

Det är inte lätt att veta vilken som är vem och tänker att det bästa är att ligga lite lågt och se vart det leder. Inte kasta dig in med hull och hår med förväntningar på något håll utan sitta lite bakåtlutad i baksätet och se.
Låta honom visa och se om han är värd din respekt och kärlek igen, låta det ta tid om du vill.

Tänkte på dig igår ? Jag och sonen var ute på loppis runda. Det är ju bara så kul.

En dag i taget min vän??Kram Azalea

Idag känner jag mig sugen på vin. Tur att jag inte behöver handla idag så jag inte kommer i närheten av systemet. Det här är nog första dagen jag faktiskt känner ett sug. Ovant. Men jag känner också att jag inte vill bryta raden med nyktra dagar. Håller i och håller ut.

Usch, jag vet inte riktigt ärligt talat.
Jag har använt tiden nu till att sammanställa mina papper så noggrannt jag kan. Försöker använda både livrem och hängslen så att allt kommer med.
Han har varit i full gång med a hela tiden men han säger att han skickat in sitt. Är dock tveksam på vad han skickat så jag tänker att om mina papper är utförliga så kan det gå så mycket smidigare.
Det är jobbigt att pyssla med men det går och jag tar det som en avledare och jobb så tänker jag inte så mycket på vad han sysslar med.
Jag har fått så många sms som är både snurriga och taskiga under veckan så till slut ringde jag upp honom och så till på skarpen att han skulle lägga av. Det var skönt.

Snäll du är som skickar en tanke till mig❤
Jag mår bättre nu och har valt mig lite igen vid att ha orosmolnet hemma igen efter att haft det så lugnt senaste halvåret.
Försöker pyssla om mig själv och träffa vänner som jag tycker om under tiden.

Stor kram ?Azalea

Förstår att det är viktigt att hitta en grupp man kan identifiera sig med. Kanske någon terapeut kunde hjälpa? Eller kolla om det finns on line stöd, tex hos Beroendecentrum på Riddargatan 1, har hört mycket bra om dem. Kanske behöver du hjälp för att inte falla tillbaks i gamla mönster som du beskriver..

över någon som står en nära (eller har gjort det) och som inte har förmågan eller viljan att ta hand om sig ordentligt är riktigt svårt. Jag har haft nytta av det här när stark oro kommer:
1) Jag sätter mig ner, blundar och andas djupa andetag. Det har en lugnande effekt.
2) När jag känner mig lite lugnare frågar jag mig själv "Vad är jag orolig för?" och svarar mig själv på frågan. Prata gärna högt med dig själv.
3) När jag har satt ord på oron frågar jag mig själv: vem bär ansvaret för det som oroar mig och svarar mig själv på frågan.

Detta kanske låter lite knäppt men det har hjälpt mig mycket. Både när det gäller stark oro för människor som inte tar ansvar för sig själva typ min mamma som är psykiskt sjuk. Men även när det gäller stark oro för människor som tar väldigt mycket ansvar för sig själva typ min son som har diabetes. Att lugna och trösta sig själv utan att göra något i panik är svårt men det går. Man kan ändå inte göra något som gör skillnad på lång sikt. Du kanske kan "rädda" din man vid ett tillfälle men nästa gång kanske du är på jobbet. Han måste ta ansvar för sig själv. Den övningen har jag haft stor nytta av. Inte från första stund men övning ger färdighet. Numera kan jag fortsätta laga mat och göra den. I början var jag tvungen att släppa allt och sätta mig ner. Du kanske kan testa och se om det är något för dig? Många kramar

Idag blir dag 3 utan A om jag klarar dagen! Vet inte vad som hänt! Jag fick för mig att dricka sprit några gånger, brukar vanligen bara dricka vin och vin gör mig mest trött och dåsig om/när det blir för mycket men sprit verkar helt förstöra mitt huvud. Helt okontrollerad blir jag, somnar inte när man blir för full utan gör helt galna saker som jag inte minns. Med fullständig fasa har jag fått kolla mobilen etc. Inga större katastrofer tack och lov men jag har varit sjukt nära att göra extremt dumma saker. Vad jag vet har inget extremt dumt hänt men jag vet att jag börjat radera saker jag skickat (sms, etc) innan jag nyktrat till så då kan jag inte veta med säkerhet vad som hänt. Sitter bara och väntar på att folk ska göra av sig och ställa frågor, det har inte hänt än men jag bävar för det. Jag blir fullständigt personlighetsförändrad och galen av sprit, det är vansinnigt dumt och farligt att utsätta sin kropp och hjärna för det. Jag är ärligt talat rädd på riktigt. Problemet är också att jag dricker snabbt, inte kanske så väldigt mycket även om det såklart är en del. Jag kan dricka några snabba shottar efter varandra på väldigt kor är tid ock sedan är jag helt väck. Ter mig hyfsat normal, pratat normalt, kan stava och gå rakt men är det borta i huvudet. Saker som är helt vansinniga kan kännas logiska och bra. Jag känner mig smart ock bäst och snyggast i världen och vill bara ha mer och mer av det där äckliga giftet. Jag kan dessutom ljuga om konstiga saker, berätta historier som inte stämmer utan någon som helst rimlig förklaring.

Jag har sådant kontrollbehov när jag är nykter och när jag dricker blir totalt hämningslös, jag vill liksom släppa alla spärrar och ha ”roligt” men det blir ju inte så kul i slutänden...

För att svara på din fråga, nej jag har ingen riktgt att få stöd av tyvärr. Lyssnar på poddar, läser här och läser böcker men ingen anhörig som jag känner att jag kan vända mig till tyvärr. Funderar på AA men i staden jag bor passade den gruppen tyvärr inte mig. Det var nästan bara män och alla var mycket äldre än mig. Några yngre kvinnor men de såg ut som riktiga pundare (ursäkta att jag är så dömande) och ock inga som jag riktigt Linda identifiera mig med alls... tror väl att jag av ren rädsla kommer kunna hålla mig nykter nu några månader men jag faller ALLTID in på andra tankar efter en tids nykterhet, då börjar sakta dricka i sociala sammanhang och sedan Eskalerar det

Jag funderar vart jag anmäler mig till träffen den 10/3, klockan 15.

/Mrx

Att tänka ”aldrig mer” är ett för stort beslut att ta just nu. Den tanken kan också väcka trots i dig, eller i alkoholdjävulen snarare, och risken är då stor att du känner och tänker att du ”minsann bestämmer själv om jag ska dricka eller inte”.

Ta din antabus varje morgon och tänk ”idag är jag nykter”. De två besluten är fullt tillräckliga: 1) ta antabusen, 2) idag är jag nykter.

Kram ?

1) Tro på att du klarar av det.
2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten.
3) Identifiera dig som en som inte dricker alkohol.

Själv jobbar jag på steg tre stenhårt, och det går rätt bra.

Kram ?

Du jobbar på så himla bra, och dina tankar och formuleringar hjälper både dig själv och andra. Dina inlägg berikar mig verkligen ❤️

Kram ?

..Var man tillbaka på jobbet. Är fortfarande sliten. Skäms rejält, tvingar mig att möta blickarna från kollegorna. Känns som alla vet, alla har sett mig..

Hela vägen hit har jag funderat på mig själv och hur jag ska gå vidare. Att jag ens tvekar visar hur alkoholen äger mig. Jag har ju bara ett alternativ. Jag lyssnar på er som skriver här och ni gör intryck. Jag lutar mer och mer åt att våga sluta helt och för alltid.

Ligger kvar i sängen och väntar till klockan ska slå 8:15 så att jag kan slå på datorn och börja jobba.

Sonen tvekade att komma hit idag för att slippa ha med mig på föräldrar mötet. Vet om att han skämms för mitt utsende. Jag har gått ifrån 80 kg till 130 på 10 år. Nä nu blev det för jobbigt att skriva allt som jag har missskött. Allt jag vill är att han kan se hur jag vill ändra mitt betende innan han blir för gammal och flyttar hemmifrån. Hade ju lovat mig själv inte bli som när jag var liten. Tror den bron snart är helt utbränd.

Upp med hakan nu. Första dagen på resten av mitt liv börjar nu igen :)

Beklagar förlusten. Skönt att ni fick vara där och fick en fin stund. Min pappa dog i april. Givetvis mycket sorgligt, samtidigt en period full av nytt liv och hopp. Lättare också att umgås framåt sommaren.
Och angående ”mammauppfostran” positiv förstärkning är nödvändigt tror jag. Det går inte att sätta sig ner och bara ge upp. Minns ett tillfälle när inget gick som det skulle och min mamma ville sätta gå iväg och gråta. Det här hände ibland när jag var yngre, hon misslyckades med nåt, grinade stängde in sig i sovrummet och pappa löste problemet. Jag var rätt hård den gången faktiskt och hon fick inte smita undan medan jag ordnade upp. Så vi löste problemet tillsammans.
När någon försvinner behöver familjen nya mönster och det löser ju ingenting att någon tar över andras ”uppgifter”. Kärlek är ju också att ställa krav och ha tilltro till andras förmågor. ❤️

Fint att ni kunde vara tillsammans mot slutet.
Kram!

Grattis till 3 veckor ?? bra att du läser och påminner dig själv om ditt beslut. Skriv när du orkar ❤?

Det är skit och blää de första dagarna. Speciellt när man har bara alla andras ord på att det ska bli bättre.
Jag har inte hört talas om hen som ångade ett nyktert dag. Men motsatsen är en annan. Alla mina forumvänner som råkat dricka säger exakt samma sak: Alkoholen ger INGENTING de redan inte hade förutom ångest, trötthet och ledsna tankar. Vi behöver absolut inte etanol.

Kämpa på lite till så kommer du bli glatt överraskad ?????

Jag har inget förbud att dricka, men om man ÄR en sån som inte dricker då kan man inte rusa iväg och handla alkohol när man känner sig orolig/hungrig, arg, ledsen/ensam, trött. Jag vet att det inte blir bättre med alkohol. Tyvärr ska jag säga ibland för det är svårare att veta hur man får bort obehaget man vill bli av med. Men det försvinner. Spikmatta, bad, andning, promenader, forumet. Jag VET att alkohol inte är lösningen. Jag är också i en fas nu när det inte är helt bra. Tänker på min mormor (morfar med för den delen) som aldrig drack. De levde också med oron periodvis tror jag. Morfar fiskade, promenerade i skogen, satt aldrig still. Mormor jobbade i trädgården och drack lugnande örtteer. Båda löste korsord. Min oroliga morbror mekade och började med odlingar.
Vad jag menar med det här är att jag tror att oron till viss del är genetisk. Eftersom de inte drack fick de lösa problemen på andra sätt. Man pratar om återfallen vid 3,6, 9 och 12 månader. Jag tänker att det kanske mindre handlar om tiden utan mer om våra hormoner, signalsubstanser, ljus, kroppens funktioner etc. Och alkohol är inte lösningen på de problemen. Kanske inte piller alla gånger heller. Det är som det är. Nu hoppas jag att du får lite bra besked hos läkaren. Min förmåga att styra de där impulserna om att dricka blev ju avsevärt bättre med järn. Är livet perfekt... nja skulle jag svara. Inte just idag när jag inte hann göra allt jag borde i helgen, när kroppen gör ont, när det vi gjorde i helgen istället för att städa och plocka undan istället har skapat en riktigt stökig miljö och kräver mer arbetsinsatser och mitt nya planteringsprojekt ”står till sig” på vardagsrumsgolvet. Kort sagt, jag borde ha sett till att göra klart, göra lagom och göra snyggt men nu får man gilla läget. Lösningen om jag inte orkar göra klart är inte alkohol. Det bränslet tar för mycket energi. En sak i taget får det bli!
Håll i du också Soffi, de där känslorna är övergående. Du klarar det här, du är bra som du är och du gör så gott du kan!

Tror på dig! Kram

Jag kör vidare med mitt koncept även denna vecka. Faller jag så reser jag mig snabbt upp men just nu ser jag inga hinder som gör att jag faller. En dag i taget..
/Mrx

Sorgen är kärlekens pris.
Tänker på dig.