Senaste kommentarerna i forumet

Känslan just nu. Nära panik. Skakar. Bakfull. Eller full, jag vet inte. Tokdruckit sedan I fredags. Hur ska jag komma ur detta? Jag vet att jag bara borde stå ut, vänta ut känslan men det känns ju så avlägset. Jag borde aldrig mer dricka. Känns som allt går utför just nu. Livet är kaos. Ska jag möta mina rädslor?? Jag måste. Fy f-n.... Detta mörker...

Tack snälla ni för väldigt bra kommentarer! Känns otroligt bra att ha ert stöd. ?

Kände mig nöjd i morse, då även lördagkvällen stannade vid en halv flaska vin. Inser dock att jag lurar mig själv! Att jag tillåter mig att fortsätta med ett invant helgdrickande innebär dels att jag fortsätter dricka en ohälsosamt hög mängd alkohol, dels att jag riskerar att falla ur och dricka mig onykter. Jämför med mitt ständiga bantande, som består av långa perioder av bra, kontrollerat ätande, följt av att jag tappar kontrollen och ”förstör” uppnådd viktminskning. Jag saknar uthållighet och är alldeles för känslostyrd. Samma beteende återfinns i mitt drickande. Önskar att jag vore mer stabil! Men, då jag inte är det, måste jag väga in det i mitt förhållande till alkoholen. Tar emot, men inser att jag måste flytta gränserna mer och helt plocka bort vinet även helgkvällar. Att dricka vin ska vara undantaget, inte regeln!!

Och om du druckit fortfarande. Hur tror du det hade gått med det under en period som nu? Nyfiken bara. Inget du behöver svara på om du inte vill.

Kram!

När vår yngsta dotter föddes i juli 1999 var hon svårt sjuk och skadad redan från början. Bland annat hade hon fraktur på sex revben efter förlossningen pga att två personer hängde på min mage och tryckte ut henne. Jag ska inte trötta er med detaljer, men vår resa ihop började med fyra månader på olika sjukhus innan vi fick komma hemma hem. Storasyster hade då inte ens fyllt två år. Jag hade bävat för att tillbringa två nätter på BB, nu blev det fyra månader.

Sen har vår resa ihop fortsatt med sjukhusbesök, utredningar, olika diagnoser, vårdbidrag, särskola, ännu fler sjukhusbesök och ännu flera utredningar. Några gånger har vi fått ringa ambulans, men överlag har vi fixat det mesta på hemmaplan. Yngsta dotterns behov och mående finns med mig 24/7. Hur hon mår är mitt prio ett. Jag stängde till och med en dörr karriärvägen på jobbet eftersom den tjänsten inte gick att förena med dotterns behov. Behöver hon mig släpper jag allt och går från jobbet. Det funkar inte på alla tjänster.

Jag har hela tiden jobbat heltid, förutom de två gånger jag har varit sjukskriven pga utmattning. Jag har sen snart 15 år tillbaka en tjänst med ett tydligt ansvar och enorm flexibilitet. På så sätt har jag kunnat förena jobb med att vara mamma till en dotter med särskilda behov. Att jag inte jobbar deltid beror på att jag då skulle behöva göra typ samma jobb fast på kortare tid. Jag har sett många småbarnsföräldrar slita halvt ihjäl sig för att de har tidiga hämttider på förskola att passa varje dag.

Jag har hela tiden jobbat MED personalen inom sjukvården, habiliteringen, förskola, skola och LSS. De gör sitt jobb - och jag bidrar till att det blir bästa möjliga förutsättningar. Jag har dock aldrig backat när jag tycker att de har gjort ett dåligt jobb. Just övergångar mellan olika stadium och skolor, och skola till daglig verksamhet tex, är de generellt urusla på. Som om dottern vore en pryl som man lyfter och sätter ner i ett helt annat sammanhang från en dag till en annan. Det funkar INTE så, så jag har ställt krav när skola och LSS inte tänkt hela vägen.

Jag minns en rektor på särskolans mellanstadium som jag jagade med blåslampa. Övergången till högstadiet var uruselt planerad och jag krävde omtag i frågan. Han suckade och jag kunde höra honom himla med ögonen.
- Jag hör att du tycker att jag överbeskyddar min dotter.
- Det var du som sa det, men lite så tycker jag nog.
- Du har inga egna barn, eller hur? Om du bara visste hur jag varje dag sen hon föddes kämpar för att inte överbeskydda henne. Hur jag varje dag väger mina ord på guldvåg för att hon ska bli så självständig som möjligt. Hur jag kämpar för att hitta sätt att underlätta för henne utan att hon upplever sig överbeskydd. Det är därför otroligt kränkande att höra dig sucka och himla med ögonen. Nu ser du till att lösa det här istället. Och du ska vara tacksam för att jag bryr mig, väldigt många föräldrar gör inte det och det vet du också.

Han höll tyst efter det och gjorde som jag ville, vilket innebar att dottern under några veckors tid slussades in på högstadiet några dagar i taget utan att för den skull förlora tryggheten på mellanstadiet. Den där infasningen är för mig så naturlig att jag inte förstår hur man inte kan tänka så.

Likadant blir det nu. Först flyttar vi hennes saker, sen flyttar vi henne lite i taget tills vi märker att hon är trygg i den nya miljön. Det kommer en dag då hon säger: ”Du kan åka hem nu, det här är min lägenhet.” Jag vet att den dagen kommer, och jag har tålamod att invänta den. Enormt tålamod.

Lilla pytta ❤️ Som jag har slitit och bråkat och kämpat för dig. Nu känns det som vi kommer i mål. Eller inte, det ska ju fungera optimalt på boendet också förstås. Jag har dock höga förväntningar och gott hopp om att det kommer att funka svinbra. De boende är handplockade (i samma ålder och har snarlika sociala behov och färdigheter), boendet drivs av personer med många års erfarenhet av att jobba med dessa barn/ungdomar, och även övrig personal lär vara handplockad och väldigt väl lämpad för uppdraget.

Mitt godmanskap behåller jag, tack och lov, så jag kommer att vara i allra högsta grad inblandad i allt som rör dottern. Vilket jag vet att hon vill att jag gör, och vilket personalen verkar uppskatta också. Det finns vissa saker, sjukhusbesök och mediciner bland annat, där jag gärna lämnar över det praktiska till en ansvarig sjuksköterska. Även om jag förstår att den överlämningen också måste göras stegvis. Det ska nog mycket till för att jag inte åker dit när hon är sjuk, bara för att ha koll på hennes mående. Hon har ju bredband, så jag kan sitta där och jobba.

Ja, det här blir en lika stor omställning för mig som för henne. Vi får stötta varandra. Och sen utgår vi från dotterns sköna inställning - det blir härligt för henne att flytta till egen lägenhet.

Kram ?

Ja det är kämpigt när man står bredvid någon som har problem med alkohol. Var i din situation för snart 2 år sedan. Jag ställde ultimatum, sluta dricka och att vi båda skulle gå i terapi. Men han ville inte. Han tyckte det var gott att ta en öl. En öl.....?
Har också räddat och övervakat min man, numera ex flera gånger då han blandade alkohol med sömntabletter.
Det var en kamp men till slut var jag tvungen att gå. När han öppnade första ölen för kvällen, så kände jag till slut ingenting för honom. Han kunde ramla i trappan och jag tänkte, jaha där ramlade han.
Och just som du beskriver så blev han till slut inte bara sur och arg på mig när han var full, utan även när han var nykter. Det gick inte att leva så.
Det är ju alkoholen som påverkar deras hjärna. Dom tänker till slut inte som vanligt. Dom vill bara ha sitt dricka. Allt annat är betydelselöst.
Ja det är inte lätt. Den enda du kan styra och hjälpa är dig själv. Han måste göra sin egen resa. Någon skrev till mig i början och frågade, vill du ha det så här om 1 år, 2 år, 5 år?
Försök som råden lyder att fokusera på dig själv. Vad du vill och vad du tycker om. När man lever mitt i så tycker man dessa råd är små, men det gör enorm skillnad när man börjar tänka så.

Imponerande att ni får med era tonåringar att kolla på Mellon! Jag har allt kollat på flera av deltävlingarna då frugan tycker om att se det. Men min son vill absolut inte titta, inte ens med vita knogar.? Möjligen att det skulle gå att muta honom med löfte om en fisketur dagen efter. Min dotter ligger i gränslandet, hon vill titta, men om någon kompis ringer så är det viktigare.

Läser att flera här är på gång med promenader i dag och tänkte då på mina många promenader i början av nykterheten. Jag hade nog inte klarat av att bli nykter om det inte hade varit för promenaderna. Frisk luft, minuterna som tickade på, tankarna som rensades, naturens skönhet, pulsen som höjdes och den totala avsaknaden av alkohol där ute i obygden. Min räddning. ?

Ha en bra dag, och tack för grattis!

duktig du är som kämpar på! det är få känslomässiga belöningar i att sluta snusa - kicken som fanns där får man ju inte på något annat sätt. Har du någon sköterska som du pratar med?

Kul vara iväg på skidsemester! jag kommer nog ge mig ut en tur i skogen trots att det är snålblåsigt ute nu.

Nykter 4 mars, hur blev de följande dagarna? Hejar på dig!

Kram!

Stort tack för ert pepp, det behövs. Jag vet att det blir en tuff omställning, och nu närmar det sig på med stormsteg. Det är bara att hänga med så gott man kan.

Kram ?

Så klart. Relationer av alla de slag är ju det viktigaste vi har vi har i livet. Glad att du tar upp det i inlägget eftersom det är ett arbete i sig som många gånger behöver göras när man blivit nykter. Får mig att fundera på vad jag själv har att göra på det området...

Heja dig nu då! Kör så det ryker, du har redan visat att du kan ju?

Av olika orsaker läste jag på massor om sug och återfall och annat när jag slutade med alkohol. Den här har jag sett många gånger
https://youtu.be/OqUg9ehXiYw

Hjärnan vill ha dopaminkickar från alkoholen så återfallspreventionsarbetet måste fortsätta så länge vi lever. Hjärnan måste liksom programmeras om så håll koll på suget som man komma men inte får bygga bo i skallen på en. Vad har du för triggers? De behöver omprogammeras genom andra sunda vanor helt enkelt?

Kram?

Mja. jag tror jag aldrig kommer vara helt fri från risken att återfalla, särskilt med alkoholen har det ju redan hänt. Vilket i sig varit en lärpenning hur lätt det var att "förstöra" månader av nykterhet till ingen nytta. Det har varit extremt viktigt är att resa sig upp och skaka sig av och gå vidare om det händer, tänker jag. Att inte slå på sig själv för att jag valde dumt.

Vad gäller champix - nikotin och så känns det bra vara ut ur kuren. Måste dock fortsätta få till bra matvanor då magen inte behöver växa mer.... Humöret är nog mer lugnt och stabilt.

Jag fokuserar mest just nu på att försöka bli bättre på att hantera mindre o större konflikter i relationer och jobb på ett mer konstruktivt sätt än jag gjort tidigare. Dels för att jag mår bättre om jag inte bär och ältar på saker som jag antingen skulle sagt ifrån, eller som faktiskt inte är mitt ansvar :-). Sådana saker är ju för mig en orsak till jag ibland trasslat in mig i dumma vanor med alkohol/nikotin o annat...

Du har fått på den här resan! Du kommer klara av att sluta snusa också, du verkar så bestämd på det och har bra strategier. Det är nog det jag själv måste jobba på nu - att ha bra strategier att ta fram när jobbiga tankar kommer.
Kram ?

Ja, håller med Miss Mary! Hon ser att du har något, din Terapeut. Jag tror att det är sunt att du känner oro för att flytta hem. Ta alla hängslen och livremmar du kan hitta. Du har verkligen kämpat och du är värd att kämpa för. Kan förstå att det är lite blandade känslor med hjälp, men samtidigt så är vi många härinne som har insett att vi har behövt hjälp. Det är inte en svaghet utan en styrka i att se vad man själv behöver för komma vidare och utnyttja de möjligheter som finns. Lycka till nu! Du är så värd att må bra.

Istället för dag 48 ?.
Men tack vare era fina inlägg Sattva, Charlie70 och Miss Mary så ser jag det som en lärdom. En oerhört viktig lärdom! Har sovit riktigt kasst i natt tack vara a. Det jag möttes av i spegeln nu på morgonen var inte roligt - pluffsig runt ögonen och ser så sliten ut - tack vare a. Har en lätt huvudvärk, känner mig helt uttorkad - allt pga a. Jag hoppas att jag går tillbaka och läser detta, om jag nån gång i framtiden får för mig att jag kan hantera a igen! För det kan jag inte!
Jag har lärt mig min läxa och fortsätter framåt, idag är dag 1.
Kram ?

Blev också sugen på en promenad i fina vädret! Flickan har ingen lust dock så nu funderar jag på att ställa fram en utestol så jag i alla fall kan sätta mig på uteplatsen. Köpte en renfäll när vi var norrut förra veckan. Omöjligt att frysa om rumpan när man sitter på den. Ha en fin dag Varafrisk!

Kram!

Ser ju lite halvdåligt på mobilen men jag ville ha dit en drake som hyllning till din vinst över denna.
Din tråd tycker jag att alla ska läsa!
Full av visdom, insikter och väldigt bra skriven. Rolig dessutom!
Grattis till 2 år!

Söndagmorgon solen skiner☀️ Tänker att jag tar på mig och går ut på en promenad direkt! Man vet aldrig hur länge solen stannar så man får passa på. Så skönt att ha gått på morgonen och därefter äta frukost.

Behöver nog jobba lite grann för att ha lite kontroll på läget.

Å det bästa med den här dagen är att jag behöver inte föra någon kamp??

Ha en fin söndag?☀️

Aldrig ge upp, det är en framgångsfaktor i nykterhetsarbetet. Så glad jag blir när jag läser att du äntligen tagit hjälp och att det redan gått tre veckor med antabus, grattis! Det här kommer att gå bra.

Kram!

Att du medvetet valde att dricka och att du inte fick något positivt av det är ju fantastiskt lärdom. Även jag blir mer säker om mitt beslut när andra så ärligt berättar om sina snedsteg. Vad spelar det för roll när vi var fulla? Du var igår, jag den sista december. Båda måste vara nyktra idag. Det är framåt som räknas. Och du kan vara bättre utrustad än många andra nu när du vet att a inte är en lösning.
Jag är ledsen om jag inte kommenterat så ofta hos dig som jag borde. Ska bli bättre på det ??

Kom igen! Nuuuu kör vi ❤❤❤

Vet inte om det är bra eller dåligt, men jag tänker knappt på att jag inte ska dricka den här gången.
Anledningen till senaste dryckesperioden var så konkret, och den var ett tydligt undantag med ett från början uppsatt slut. Kanske därför det känns ...lättare? ...självklart?... naturligt? Vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan, mer än att den är annorlunda. Förhoppningsvis är jag stärkt av att jag fann så många glömda styrkor den tidigare nyktra 100-dagars perioden.

Så hemskt att du förlorat din pappa och hamnat i bråk med syskonen. Beklagar verkligen ❤

Så det låter som att du har bestämt att det blir 3 månader, men du är osäker om när du börjar? Har jag förstått rätt?

Om jag räknar rätt och om du vore mig, så skulle din resa se ut så här:

Idag kommer du ha mycket ångest. Men du skriver här massor och lägger dig tidigt. Det gäller att överleva.
Tisdagen blir din värsta dag. Kroppen och huvudet vill får sin gift. Du dricker mycket läsk. Onsdagkväll börjar det lätta lite och torsdagsmorgon vaknar du lite mer utvilad. Den 17 mars är det värsta över. Du kan känna dig stolt och har fått bättre hud. Börjar se förändringen i dig. Innan mars är slut lättar ångesten och redan i april orkar du ta tag i saker och ting...

Så nära. Du behöver bara bestämma dig när du vill att ångesten lättar. Den 17 mars eller 17 oktober? Du väljer ??❤

Vi finns här!! ❤

Häng i Mamsen. Du har inte förstört allt. Fortsätt på din nyktra väg från i dag - en dag i taget. Alkoholen ger oss alla möjliga negativa känslor. Den lilla stund av avslappning och glädje vi kan känna med det första ruset kräver sin betalning. Oftast är det inte värt det. Kommentera gärna i andras trådar så ska du se att du får kommentarer i din. Jag kommer t.ex. särskilt ihåg dig eftersom du kommenterade i min tråd för ett tag sedan.

Kram!

Vaken, Jag har lyckats vända ett riskbruk till något mindre riskfyllt bruk av alkohol. Jag vet att jag mår bäst av att inte dricka överhuvudtaget men väljer ändå att göra det i bland. Jag tror att varje individ måste prova sig fram till vad som funkar för dem. Sisyfos senaste inlägg i din tråd sammanfattar väldigt mycket hur min resa har varit. Det finns väldigt många beröringspunkter som jag delar men alla måste göra sin egen förändring. Skickar med en länk som stöd till din frågeställning.
https://accentmagasin.se/missbruk/manga-alkoholberoende-kan-lara-sig-dr…

Hur går det för dig Vjlo? Känner du dig helt fri nu från div. beroenden som avhandlats här? Jag skrev just lite i min tråd om snuset. Tycker det är trist men jag hänger i! Tänker att jag måste hålla i 6 månader åtminstone. Det gick en magisk gräns där när det gäller nykterheten. Hoppas på motsvarande magi när det gäller snuset :D

Kram!