Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du tar nya tag. Tyvärr så tror jag att så länge den där tanken om vin till helgen känns sådär lockande så bör vi inte agera på den.. Tror bara det funkar om man kommit så långt att man liksom blir likgiltig inför det. Och då kan man ju lika gärna fortsätta att låta bli...

@ andrahalvlek; Jo, jag kan avstå från att dricka, utan att det blir jobbigt. Jag är inte beroende, men har ett riskbeteende som skadar mig både fysiskt och psykiskt. Jag dricker mig alldeles för gärna berusad. När jag nu valt att skapa en förändring, har jag även börjat fundera på varför jag dricker för mycket. Många jobbiga tankar. Bristande självkänsla spelar stor roll. Att mitt 40-åriga äktenskap dessutom i alla år har haft ett inslag av att stärkas av alkohol, har passat mig dåligt. Mycket att fundera på och ta tag i. Första steget är att skippa alkoholen!

Du kommer göra ditt bästa på jobbet, och det är allt vi kan begära av oss själva. Starkt att du samlar ihop dig och går vidare. Som jag ser det börjar du inte om från noll, det blev ett par plumpar i protokollet men nu fortsätter du!

Tror du har goda förutsättningar att komma vidare nu, du verkar helt igenom trött på alkoholen. Kämpa allt vad du har några veckor, förklara läget för vården, ta all hjälp du kan få. Det finns ett slut på drickandet och du kommer fixa det!

6 veckors nykterhet är ju bra, då vet du att du kan!!
Lite nyfiken, var kom allt vin ifrån, om tanken var 2 glas?
Du klarar det!!

Finns det någon du kan få hjälp eller stöd av? Låter som att du behöver det nu, för att komma vidare med nykterheten. Ta hand om dig!

..bortkastad helg är snart över. Ångesten finns kvar men hanterbar. Har bett mitt barn om ursäkt... Vilken jävla sopa jag är när jag lever såhär. Sämsta förebilden man kan ha. Och självömkan är inte heller så klädsamt. Har läst igenom min egna tråd här och vad mer behöver jag egentligen? Allt står här. Att jag väljer att fortsätta missbruket när jag bara gör mig olycklig gång efter gång. Alkoholens förtrollning. Länge sen jag drog mig för att gå till jobbet men även det har gjort comeback i mitt liv nu. Det finns bara en lösning.

Tyvärr är ju skammen en oundviklig del av det. Jag har själv varit där så många gånger och vet hur det kan kännas. En annan sak som är väldigt olycklig är att jag tror att det gör att man har svårare att komma ur det, för att man fastnar på grund av alla känslor av skam och misslyckande och ångest.

Sanningen är ju att det finns en väg ut och ju snarare man kommer ur det, desto mer skam och ångest kommer man att slippa. Men man kan inte se det själv just då när man är där. Man kan ju inte göra något åt det som har varit, men man kan göra något åt det som är här och nu. Kämpa på och slå inte på dig själv för hårt. Håll ut och det kommer att bli bättre.

Tack Kennie! Japp det har jag satt stopp för. Gött e de! ?

Igår föll jag tillbaka i gamla vanor. Vad som var tänkt att bli BARA 2 glas vin blev 2 flaskor. Vad trodde jag skulle hända??
Besviken på mig själv. Har slickat mina sår idag och nu försöker jag komma på vad som utlöste detta.

Har haft en riktigt bra vecka, inget särskilt har hänt men de där tankarna började komma att det vore väl mysigt med lite vin till helgen och så började jag förhandla med mig själv.

Tänker inte klanka ner på mig själv mer nu. Hällde ut det sista vinet.
Det enda positiva är att min kropp fick vila i 6 veckor från alkohol.

Tänker på dig och undrar, hur går det för dig med delningen?
Kram?

Promenader, meditation och läsning. Saker som får mig att må bra.
Jag känner mig lite trött och seg, förmodligen för att jag fortfarande får en högre dos Antabus än vad som fungerat tidigare. Det blir förmodligen bättre när jag kommer igång med motionen igen.
Det såg soligt och fint ut i förmiddags, så jag gav mig ut på en promenad. Drygt 10 minuter senare var jag hemma igen, med röd näsa och vita fingrar. Det blåste ordentligt och var svinkallt! Det får bli motionscykeln när vädret är så här. Världens tråkigaste motionsform! Man trampar livet ur sig i en halvtimme utan att röra sig ur fläcken, det enda som händer är att man blir svettig och öm i rumpan. Man får försöka intala sig själv att det är nyttigt, men det är inte lätt.
Men det kunde ha varit värre. Jag sitter åtminstone inte och pimlar vin på kvällarna längre, istället blir det en kopp rogivande örtte och en ostmacka framåt kvällen. Det är gott och ger mig en känsla av välbefinnande, och jag vaknar inte bombad och bakfull dagen efter. Om man bara tar tillvara på de små sakerna så känns det rätt bra att vara nykter!

Jag hoppas att alla gnetar på och aldrig ger upp!

Ta hand om dig nu och stor kram ❤

Ulla-Bulla ja förstår. Som du säger stämmer säkert. Ju ondare det gör desto mer i förändring är ja?
Ja är i förändring, det är ja 100.på. o det är ja tacksam för. Ja går i Alanon. Superbra ! Jobbar med mig allt ja kan. Där förstår alla mig o ja får nya insikter, trygghet i min person, gemenskap osv.

De flesta kör bara på och träffar en ny man och går in i destruktiva mönster igen och igen.
Du har stannat upp och vill något annat.
I början gör resan väldigt ont och man ramlar ned i många hål på vägen.
Men om du är vaksam och självrannsakande så börjar man efter ett tag kunna se mönstren och undvika de värsta groparna.

Men ett tungt jobb är det.
Och det värsta=bästa är att ju ondare det gör,ju mer är du i tillfrisknande.

Jag försökte se det som abstinens från de kickar jag haft av att må dåligt,vara i känslokaos eller få vara nära/ha kontroll på mitt alkoholberoende ex.

Och abstinens avtar om man inte fortsätter dricka.
Jag vet inte om du provat alanon?
För mig var det ett andrum under några år då jag fick verktyg genom de svåraste stunderna.

Vaknade med lätt ångest efter en orolig natt med kass sömn.. Så himla tydligt hur negativt A påverkar min sömn! Hoppas bara få sova bättre i natt, så jag orkar med jobbet imorgon.

Men jag lät inte ångesten få fäste i morse, utan gick in och läste ikapp mig hör på forumet, åt frukost i sängen och hade en lugn stund innan familjen vaknade. Det kommer jag försöka göra fler gånger, var en bra start på dagen! Här pysslat här hemma idag, tvättat, städat lite och gjort ett försök med sticklingar! Ska bli kul att se om de tar sig, jag har verkligen inga gröna fingrar ?

Har ju ett nytt jobb och imorgon är jag själv... Den jag ska vara vikarie för har nu gått på föräldraledighet så nu är det upp till mig! Känns lite läskigt och kastas lite mellan hopp och förtvivlan ?. Men jag vägrar låta den känslan få fäste - tänker istället att det är klart jag klarar detta! Ett "problem" i taget bara, så kommer det gå bra ?

I min tråd ?

Kanske ska ge te ett nytt försök? Har alltid haft svårt för te, och kaffe går inte alls... Men det har blivit alldeles för mycket Cola zero på sistone..
Har du nåt tips på te för en nybörjare? ?
Kram ?

Tack för din pepp i min tråd ??. Så klart vi peppar varandra! Ska läsa ikapp här i din tråd.
Såg att du vill hålla upp i 3 månader som ett försök - hur tänkte du göra sen? Själv inser jag att jag måste sluta helt - kan inte ha A i mitt liv längre. Nu börjar jobbet på alvar att identifiera mina triggers och utarbeta strategier kring dessa!
Kram ?

Så går det också att färdas mot den andra sidan, eller om det är slutet eller början på något annat.
Vi vet ju inte. Att få vara med och vara nära har ju inte varit givet alla detta år, så kring det känner jag stillsam glädje faktiskt. Som jag har klappat, kramat, hållit.
Hemma i ro. Tacksam över pappas långa och fantastiska liv. Vars krångligheter rätades ut så småningom. Gråtit massor av den inte farliga gråten. Den som bara sipprar ut och stänker lite och droppar i pappersnäsdukar.
Nu ska jag vila. Kram.

I min tråd! Här nu läst igenom din tråd och vilken resa du gjort (och fortfarande gör!). Så härligt att se hur du går från klarhet till klarhet, det inger hopp!
Så skönt att även din man är med på tåget mot nykterheten. Min man stöttar mig i att inte dricka vin nåt mer men vill gärna kunna ta nån whiskey i framtiden. Vilken jag vet inte kommer bli några problem för mig, bara jag får lite tid nu helt utan A.
Nu tar jag rygg på dig och fortsätter min resa ?
Kram ?

Tack för dina rader, jag tar verkligen till mig det du skriver. Jag har också pratat mycket med min man om att ta på mig min mammas (många, varierande) känslor. Är vaksam. Peppar mamma när hon agerar vuxet (hur låter detta...?) men faktum är att jag periodvis precis som du beskriver burit känslor som inte går att härleda som mina egna.
Jag har lyssnat på Stina W sommarprat och det gjorde så starkt intryck på mig.
Glömmer det aldrig. Tack för omtanke och rader här. ?

Så kan det vara, superbra jobbat med nykterheten, ett par glas är ju ingen fara så länge de inte genast leder till flera, och det verkar du ju ha satt stopp för.

Tack för era ord.

Jag ligger här och står ut med ångesten och hjärnspöken. Jag skäms så in i helvete.

Hej!
Det blir bättre, jag lovar. Jag är en av dem som varit nykter sedan januari, så det du skriver är nära men ändå så fjärran. Livet kommer gå vidare utan rus. Andra små saker blir "belöning" och avslappning istället. Rastlösheten, irritationen o tröttheyen ger med sig så smått. Sedan går ju livet på ändå. Allt blir inte rosenrött, men det är SÅ mycket skönare att slippa släpa runt på skam, skuld, hemligheter...
Håll ut o ha tålamod!

Jag känner igen mig i en hel del du skriver. Framförallt det där om att inte våga söka hjälp pga det då direkt går iväg en orosanmälan angående barnen.
Jag drack jättemycket på barnfria veckor och mindre på barnveckorna.
Idag har jag varit nykter i 21 dagar. Det är så skönt.
Kram!