skrev Odette i Min nya väg mot lugnet

TACK för ditt inlägg blev så glad och varm i hjärtat... <3 .. Jag läser din tråd nästan varje dag och jag förändras över hur du kan vara så stark , otroligt varm och kärleksfull trots det du själv kämpar med... jag beundrar dig ska du veta min vän <3.

Som svar på din snälla fråga.. så tycker jag att jag e rätt så OK faktiskt :)... skillnaden just NU.. är att mitt FOKUS på alkohol plötsligt inte e lika stort som vanligtvis.. jag tror det har att göra med att jag har börjat så smått fila seriöst på lite olika andra mål som jag vill uppnå i livet.... nya tankar och insikter har smugit sig in... långsamt... men allt mer tydligt..
jag kan inte sätta fingret på skillnaden inom mig... men det e lite som att jag tröttnat på att hålla på och vara besatt av min problematik med alkohol.. trött på att ÄLTA ÄLTA ÄLTA inom mig själv... trött på allt TID SOM DET TAR att hålla på att fjanta runt med alkohol... trött på mitt eget beteende... jag såg mig själv i spegeln i förrgår och började skratta... åt mig själv... herreguuuuuud va du håller på Odette.... medan livet rinner dig förbi...
In short: Jag har för tillfället i alla fall bara tröttnat på både drickandet, hur jag är med mitt drickande och allt som har med den Odette att göra.. har varit nykter några dagar men räknar inte ens.. har inte ens TÄNKT på det.. så mycket i alla fall... en tanke hit och en dit.... hade varit gott med ett glas rött till maten typ.. men sen börjar jag tänka på en himla massa annat.. mer konstruktivt..
Detta låter flummig. jag vet :)... men jag håller kvar känslan så länge det varar för det känns som att detta är nått bra! Min kamp är inte slut.. den har tagit en annan form bara och jag är på min vakt... när som helst kan jag trilla dit.. och bli jättesugen på ett glas vin eller fem... men då får det vara så... jag tar det snacket med mig själv DÅ.. jag reser mig upp.. jag tar lärdom av det som händer... just nu är jag bara väldigt tacksam att inte behöva känna hysterin inom mig..... just idag... är jag nykter och lugn... just idag... är jag bara tacksam. Dille på svartvinbärssaft har ja insett bidrar till väldigt mycket bättre sömn ;). Jag är så glad att ha detta forum och er fina vackra själar där ute.. som jag vet kämpar precis som jag. Varm kram till dig Vinäger och varm kram till er andra mina vänner. Hoppas ni är OK... en dag i taget.. <3


skrev Backen123 i Det är nog dags!

Lärde mig det igår, ett bra namn på den person jag hatar. Hans jag som glimtar till ibland, älskar jag. Ja pepp av er och min syster, jag sitter kvar lugnt i båten. I förgår va jag på väg att flytta hem, for hem en sväng igår för att hämta ett cykelställ, bad mannen skriva under ett äktenskapsförord, så var det igång igen. Dumheter. Åkte hem, mys med ungar i skogen. Pratade med mannen igen idag, och hans offerkofta va tung igen, han väntade bara på skilsmässopapperen, för jag hade ju flyttat. Ja för att du söp, och nu haft kontakt med en annan kvinna. Men som vanligt är han kränkt och förbannad för ett äktenskapsförord. Påminde honom vem som satt vid hans sida förra veckan. Jag ringde även Hc för att kolla varför dom inte skrev ut stopp på suget medicinen som dom lovat, tror han behöver det nu när koftan är på. Åh så skönt, att slippa åka hem efter jobbet och fundera på stämningsläge, har han druckit.


skrev Ensammenintestark i Nu eller aldrig

Ja, det skulle nog varit samma sak för mig, Utan avslöjande och svårare att fortsätta när familjen vet hade jag antagligen aldrig kunnat sluta på riktigt, troligen bara i kortare perioder.

Inte för att jag vet att det kommer att gå så mkt bättre nu efter avslöjandet, men det är i alla fall mkt bättre förutsättningar.

Och vilket helvete det är med smusslandet. Tar så mkt energi att köpa, dricka i smyg och göra sig av med flaskorna.

Angående AA har jag känt precis som du. Att jag inte velat möta människor IRL och behöva outa mitt beroende. Men alla som är där sitter i samma båt. För mig var det lite som att trollet spricker i solen. När man vågar prata om sitt missbruk med andra försvinner det mesta av stigmat och skammen.
Så, var inte rädd när du väl känner dig redo. För mig tog det flera år.

Jag ska gå på mitt andra möte imorgon. Inte samma ställe. Ska prova en annan grupp och se hur det blir.

God natt?


skrev Flowerchild_ i Vad klassas som att dricka "för mycket"?

Länge sedan jag skrev här nu. Jag pratade ju med farmor och efter det har det väl inte hänt så mycket. Eller jo, min morbror och kusin var här igen och det slutade som vanligt med kaos. Hade ett bråk med mamma om att jag inte ville spendera min födelsedag hemma. Lyckades få som jag ville så på fredag ska jag till en vän. Sen fattade pappa på något hörn att jag pratat med farmor.. Kunde inte ljuga. Men farmor såg tydligen det misstaget som en vägöppnare för henne att prata med dem då de nu vet att hon vet.

Pratade med min lillebror också om det hela lite. Råkade skrämma honom med all infon om alkoholens effekter så nu har jag dåligt samvete över det. Han och jag ser nämligen inte problemet på samma sätt. Han säger hela tiden att jag klagar för mycket och är dryg mot dem när de druckit. Han anser mer att det är deras val och så är det. Men han vet ju inte vad de sagt till mig när de druckit, han har alltid varit ganska skyddad från det. Sen kommer den märkliga delen. Jag frågade honom hur han trodde vår farfar dött. Cancer var hans svar. Trodde oxå det fram tills förra året så det är något mamma o pappa hittat på. Jag berättade sanningen (alltså att han dött i alkoholism). Känner mig inte jätte pedagogik då min lillebror har lite psykiska problem men det bara rann ute. Har dock dåligt samvete av att jag kanske råkat oroa honom. Hade jag tänkt efter kanske jag inte haft det samtalet. Men han är ändå 13. Han har i allmänhet dålig kunskap om alkohol, han trodde typ det ända dåliga var personlighets förändring och pris. Sen sa han att mamma dricker ju för att hon haft ett jobbigt liv (vilket hon ältar 24/7), men det är ju ingen ursäkt..

Kände för att skriva av mig lite...


skrev Nordäng67 i Humör vid nykterhet

vad som är din lott i livet. Och du bestämmer själv vad du ska ta emot från din man. Skit är inget man måste ta om man inte vill. Har också tyckt väldigt synd om mig själv under livets gång av olika anledningar. Att ha på sig offerkoftan kallas det visst. Man förstör bara för sig själv när den är på. För inget blir bättre av det. Tror det är väldigt vanligt att alkoholister som försöker sluta dricka blir på väldigt dåligt och lågt humör. Dom har ju mist sin "bäste vän och livskamrat". Kanske har offerkoftan blivit din bästa vän? Så var det för mig. Nu har den åkt av och det mår jag väldigt bra av även om jag suktar efter den ibland. I den stund som man slutar tycka synd om sig själv känner man också att man får mer makt över sitt liv. JAG kan påverka vad som händer i MITT liv typ. Man måste inte lämna sitt öde i andras händer och man måste inte bara ta det som bjuds. Att han behandlar dig illa är hans val. Ditt val är om du ska acceptera det eller inte. Kram


skrev Saskij i Min kamp till ett bättre liv

Ha en underbar kväll och en skön natt!

Kram Saskij, natt?


skrev anonym14981 i Min kamp till ett bättre liv

Starkt jobbat, det låter som du parerar sugen jättebra. Kram


skrev miss lyckad i Avslöjad, helvete eller änligen

Varje nykter dag är en vinst för oss alkoholberoende..Din kropp och dina sinnen tackar dig..Var stolt för vad du klarat..Fast livet är jobbigt så har du fixat det..Hejja dig???


skrev Se klart i Knyttets sång

Tack alla för fina inlägg och berättelser om era mammor, jag kan se dem framför mig. Antikviteter och rollatorer, svårigheter och kärlek förstås ❤️
Vinäger, vill verkligen poängtera att jag inte har något mys- eller trivseltvång här hos mig, man kanske kan tro det för jag har ibland svårt att sjunka ner i jobbigt kanske tror jag att jag aldrig skulle kunna ta mig upp. Kanske vet jag inte hur man gör riktigt, men jag försöker att öva mig här, på att både se det som är bra och fantastiskt med att vara nykter. Men jag inser också att jag har jobb framför mig, och alla sorters berättelser är viktiga och uppskattas av mig, det är helt säkert!
Förra året hade jag en så jobbig låsning med min mamma (haft otaliga) så jag inte orkade se henne. Just nu är hon som sagt mkt fin och bra och vuxen. Vi får se hur länge det varar.. mammor you never know. ?


skrev Saskij i Min kamp till ett bättre liv

Och sammanfatta denna nionde nyktra dagen nu. Till en början var jag pigg, nöjd och glad idag. Sovit ok. Cyklade till en park och åt medhavd lunch.. Kyligt men skönt. Sen liten promenad med vän. Sen lite shopping, nya ugnsformar och stekpannor för att kunna göra kulinariska utflykter i mitt eget kök... Matlagning är ett stort intresse för mig...

Sen vilade jag en stund, läste på forumet, pratade med vän i telefon...

Sen middag... Vid 17.30. Sen kom den stora tröttheten... Frusen och orolig...

Vilade under täcket.... Suget tog tag i mig.... Men.. Nej tack... Istället pallrade jag mig upp och gick ut på en ytterligare promenad med en granne... Bästa medicinen.

Jag vill ju vakna vacker imorgon....

Tycker att det gått ganska bra ändå idag.. Men det är en utmaning.. Varje kväll för mig...

Kram Saskij, klok som en ?


skrev Vaken 2020 i Det handlar om inställning

Energi har jag fått massor av nu när jag är nykter men håller med. Ska ägna min energi åt annat en stund och vila i mig själv ett tag. Tack för uppmärksamheten Kristoffer och att du förstår min osäkerhet över hur saker och ting fungerar här i forumet, är glad för det :)


skrev Mimms i Humör vid nykterhet

Min man är sedan drygt en vecka tillbaka nykter och han är så ofantligt otrevlig. Jag tippar på tå här hemma. Lagar mat han gillar, tar hand om barnet etc.
Ikväll gick jag och köpte en teknikpryl till honom han behöver till sitt hobbyrum. Han lyssnade inte ens på mig, blev skitsur när den inte funkade på en gång och när jag påpekade att han iaf kunde säga tack så får jag tillbaka: ”du och jag känner verkligen inte varandra”. För han tycker inte om att installera grejer men han har velat ha prylen länge.
Så nu sitter jag här själv och gråter ännu en kväll. Spelar ingen roll hur jag gör eller är. Allt jag får är bara skit. Känner mig förtvivlad och så ledsen....
Är detta vanligt när de slutar dricka eller är detta hans riktiga person som visar sig nu?
Är rädd.


skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv

Nyss hemkommen från mötet med hemmagruppen. Härlig stämning som alltid. ?

Besökte kattungarna på eftermiddagen. Vilka små änglar! Och en utav dem ska bli del utav vår familj...?


skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??

Glömde skriva...

Vinäger..jag minns dig så tydligt från träffen i februari...och vad jag såg då och vad jag minns är en så vacker kvinna..så spred sådan energi och glädje omkring sig...och jag minns dig Charlie70..oxå så vacker...och jag minns även din dialekt...där min mamma hade sitt ursprung...minns dig FinaLisa..så vacker...och att vi pratade om Billströmska och du om en målarkurs….jag minns även er andra som var på träffen...men det är mest ni som jag har nämnt här som har skrivit i min tråd och jag i er...Nu skulle man ju verkligen vilja ha er här..och bara myst ihop!!

Kram:)


skrev Rosette i Exet styr mitt liv!

Ville titta in och skriva ett svar till dig i denna tråd då du tar upp något som verkar mycket viktigt för dig och påverkar din förändring av dina alkoholvanor.

Jag tänker att det är klokt och modigt att du har börjat se och agera mer på dina behov i förhållande till ditt ex. Du har inte något ansvar över hans förändring eller icke-förändring och det hjälp finns för ditt ex att få om han väljer att ta emot den. Du har funnits där för honom och han för dig samtidigt har ni inte livslånga skyldigheter att alltid finnas där för varandra när relationen tagit slut.

Du har fått tips om kronofogden, polisen och såklart ska det kännas bra för dig om du väljer att ta en sådan kontakt, samtidigt vill jag ändå påminna om att det är hjälpande instanser. En möjlighet är alltid att ringa dem och utan att ge personuppgifter helt enkelt fråga hur eller vad de kan hjälpa dig med i den här situationen eller vart du kan vända dig för bäst hjälp. Utifrån det du beskriver låter det som att kommunen skulle kunna vara en instans att kontakta, och samma där att du skulle kunna förklara situationen och höra med dem vad de kan hjälpa till med.

En ytterligare sak jag vill passa på att skriva som inte hör till denna tråd, hoppas ändå det är okej.
Du skriver aktivt och läser här på forumet, peppar andra och skriver om din egna förändring i dina trådar, jättebra. Ibland, och nu mer här på senaste har du nämnt att du inte alltid är hjälpt av det en del skriver till dig, du skriver om att du blir upprörd och känner inte att du kan ta till dig av det dem som skriver som hjälpsamt, om jag förstår dig rätt.

Att vara många som kommunicerar och tänker och tycker mycket kan riskera att det kan bli missförstånd, att något som var menat att vara hjälpsamt kanske snarare känns kränkande och så vidare.
Jag tror att du är långt ifrån ensam om att känna så, samtidigt när känslor bubblar över (som jag tror det handlar om?) är det frågan om forumet just där i stunden är det bästa alternativet. Kanske är då en personlig kontakt eller att göra något helt annat tills att det värsta lagt sig en bättre idé. Vad tänker du själv om det?

Att jag skriver detta är lite för att det verkade ha blivit lite tråkig ton i din andra tråd, vi går inte så ofta in i trådar men det sista inlägget du skrev om hur du mådde just då och hur negativt påverkad du blev av personens inlägg blev lite tokigt. Vi valde därför att avpublicera det. En gissning är att du för stunden mådde fruktansvärt dåligt och hade tagit åt dig av det personen skrivit på ett sätt som gjorde dig väldigt illa.

En idé om det händer igen är kanske att fråga vad personen menade kring det du tog illa upp av eller att kanske själv släppa forumet ett par timmar tills det känns aningen bättre för att kunna svara när du känner dig lite lugnare. Du kanske själv har idéer om vad som skulle vara hjälpsamt för att undvika att skriva på forumet när du är i ett väldigt känsloladdat läge?

Detta är något vi gör ibland, kanske tar bort inlägg, delar av inlägg men vill då såklart förklara varför. Vi hoppas att det ska lösa sig och att ni själv tar hand om det men ibland känns det som det kan fara iväg. Vi brukar också radera länkar, reklam, när någon skriver väldigt onykter, ta bort personuppgifter med mera, så det är något vi gör på rutin. Allt i syfte att försöka göra det här till en så trygg och lugn plats för alla som det går.

Hoppas du inte tar illa vid dig, det är inte personligt utan handlar snarare om Hur en kommunicerar. Det är svårt med bara text då en bara ser själva orden och kan därför lätt bli "hårdare" än vad en menade i text osv.

Vi från admi har tidigare skickat meddelanden till dig som jag tror att du inte sett ännu, titta gärna på dem och återkom till oss om du vill!

Nu blev det ett långt inlägg, hoppas som sagt du mår bättre idag och att du känner att detta ändå på något sätt blev hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet


skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??

Tack ALLA för era svar känns så himla gott!!

Ja...mina vänner imorgon börjar första steget på behandlingen..ska ta prover på vårdcentralen 7.40. Hoppas remissen fr Sthlm har kommit fram och att de kan ta proverna. På fredag kl 11 har jag ett videosamtal med psykolog. Vill inte prata med psykologen på jobbet därför åker jag hem. Får skylla på att jag måste vara hemma för att någon ska lämna ngt i samband med vår köksrenovering. Hatar att ljuga!! Det här är det svåraste...skulle så gärna vilja berätta för kollegor...säga "vet du...nu ska jag få hjälp med mitt alkoholmissbruk"...självklart kan man det...men jag känner att jag är inte där...å jag är så glad och stolt över mig själv att jag har tagit det här steget...men jag kan inte berätta det för mina kollegor...fast mina barn och min man vet...och ni:)

Torn...du var så klok och sa ngt om att jag verkade ha för mycket inbokat i denna vecka...en mycket klok tanke. Vad jag behöver tänka på i nuläget är de olika kontakter som jag har och vad jag behöver prioritera...är en fena på att ha mycket på gång och så blir det inte ngt med ngt... Eftersom jag inte har börjat internetbehandlingen ännu så vet jag inte exakt vad det kan innebära.
Kanske får jag bestämma mig att jag kan inte vara här på forumet eller kanske att jag kan vara här en dag i veckan eller vad det nu kan vara. Hur som helst på ngt vis bestämma hur min kontakt med forumet ska vara.
Väntar på att få komma till sömnmedicin...och det är liksom bara att vänta...inget jag kan göra något åt i nuläget. Har fått övningar från tandläkaren som jag ska göra fyra gånger per dag. Hon ska ringa mig om några veckor och därefter inbokat besök. Har tidigare gått på workshops m Viktväktarna en gång per vecka fast nu är det digitalt. Var på taktil massage idag vilket jag svarar bra på.
Så min tanke är att gå in i internetbehandlingen under tre månader beroende på vad det tar i tid och energi försöka ha en plan kring kontakten med forumet. Skriva i loggen på alkoholhjälpen. Väga mig en gång i veckan. Göra övningarna med mina käkar fyra gånger per dag (tar ca 5 minuter varje gång). OCH...sitta ner...lyssna till mitt inre...inte glömma av..att jag har alla möjligheter i världen att bli nykter...att bli lite lättare...att bli mer rörlig...och att ha kul...och att leva!!

Ang vikten...så...har alltid var smal...men har inte riktigt förstått det...varit smal och smidig. Men så började jag högskolan...pendlade fyra timmar per dag...och eftersom jag satsade på mig själv med utbildning så slopade jag träning och körsång..började gå upp i vikt...därefter... ja ni vet...tonårsproblematik, många som dog, sjukdom och jag började självmedicinera mot ångest. Jag drack ju inte vin el öl utan ngt tilltugg...helt plötsligt var jag uppe i 101 kg...jag med mina 164 cm. Jag kände verkligen inte igen personen som jag såg i spegeln...endast rösten. För kanske sex, sju år sedan gick jag ner 20 kg...först 10 kg och därefter 10kg...Var nere på ca 80 kg...Skulle aldrig någonsin gå upp i vikt igen. Men för fem år sedan blev min man sjuk i matstrupscancer på tre veckor rasade han 11 kg..innan han blev sjuk vägde han ca två kg för mycket...medan han gick ner så gick jag upp..tröstdrack och tröst åt...och så fortsatte det. Nu väger jag 94,7 kg idag...om jag slutar med alkohol så kommer det bli så mycket bättre för med alkoholen äter jag mer..

Så....jag är verkligen väldigt hoppfull inför denna internetbehandling men även så nervös...tänk om jag inte lyckas. Det är så många utav er som säger att man måste bestämma sig....det är ett kaos i min hjärna...men jag orkar inte dricka alkohol längre...för jag blir så trött och jag lever inte det liv som jag vill leva.

Stor kram till er alla:)!!


skrev Ztark-are i Hoppas vara starkare än alkoholen...

Tack Andrahalvlek för den infon, jag visste inte att jag förmodligen har dopaminbrist o andra brister... försökt gå ut o gå ett par gånger om dagen för att få fart på endorfiner. Trött idag, vill helst ligga på loftet och läsa för mig själv, ska snart ha mens och känner av min pmds.

Jag var och pantade massa ölburkar idag. Jag gick mot ölhyllan på rutin för att hämta mer.... stannade upp och tittade på dem och tänkte nej ni kan bra stå där. Gick och köpte jordgubbar och blåbär istället ?

Skulle så vilja och hoppas att den här sommaren blir nykter... vad mycket tid till annat man skulle ha då! ?

Grattis du med till dag 9 Saskij. Vi kämpar vidare ❤️

Kram ?


skrev Andrahalvlek i Behöver all hjälp jag kan få

Efter kvällens körövning live på fejjan flyttar två nya låtar in på min AH-låtlista på Spotify ?

Först och främst låten ”Tro” med Marie Fredriksson. Tro behöver vi alla här mycket av. Tro på oss själva och vår egen förmåga om inte annat.

Den andra låten är ”En sång till livet” från musikalen ”Så som i himlen”.

Den passar så bra som en symbol för det här forumet ❤️

Ur texten:

”När jag inte orkar då vet jag
Att du kommer orka för mig
Mitt hjärta, hjärta
Fylls för jag har dig

När jag vill gråta då vet jag
Att du kommer vara med mig
Mina tårar, tårar
De kommer torkas av

Det enda som jag kan ta för givet
Är vänskapen här med dig
För i din röst så finns en sång till livet
Som lyfter upp mig igen

När jag börjar tvivla då vet jag
Att du kommer tro på mig
Jag kan leva, leva
Så länge som jag har dig”

Kram ?


skrev Pennyh i En sorts sorg som inte längre är en sorg

Hej på er? allt går bra, jag mår bra!
90 dagar nykter idag och jag tänker inte dricka imorgon heller??
Detta är mitt aktiva val eftersom min fysiska allergi är så stark. Jag kan inte sluta dricka när jag väl börjat.
Så många gånger jag jag tänkt ”den här gången ska jag bara dricka ett glas vin”, jo tjena, en liter senare?
Nej, det är slut på drickandet för den här bruttan ?
Känner mig så tillfreds och stolt. Nyfiken på livet och andra människor.
Skönt att slippa jakten på tid att dricka...jag höll ju på att gå under av stress för att hinna dricka så mycket som möjligt efter jobbet och ändå kunna köra bil dagen efter. Och VE och FASA om jag blev tvungen att hoppa in en ledig dag, då hann jag ju inte dricka skitmycket på förmiddagen för att sen vara hyfsad till resten av familjen kom hem kring middagstid ?
Städade jävligt mycket när jag var packad så hemmet är inte lika tipptopp längre? men å andra sidan är ju jag det nu (trots Corona-skit som inte ger sig ?).
Hoppas att ni alla mår bra och tar hand om er❤️


skrev Kristoffer i Det handlar om inställning

Ni har skrivit till varandra i den här tråden och i några andra trådar i forumet. Det ser ut som att ni har olika sätt att kommunicera, och även om det inte finns något tvivel om att det handlar om välvilja så funderar vi i admi på om er interaktion kanske tar mer energi än vad den ger. Vi brukar tänka att det bästa sättet att få ut så mycket som möjligt av forumet är att välja att fokusera på sin egen förändring och det som kan vara hjälpsamt i förhållande till den. Och - åt andra hållet - försöka att inte lägga energi på det som inte hjälper.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet


skrev Denhärgången i Återfall

Jag älskar att jag har hittat till den här platsen, blir så himla glad och pepp av er starka, kloka, kärleksfulla hjältar.
Tack för att jag blir sedd <3

Och jag tar till mig rådet, det låter som en bra strategi, imorgon ger jag mig på första frågan!


skrev Andrahalvlek i Behöver all hjälp jag kan få

Jag tror att både videomöten och hemifrånarbete delvis kommer att fortgå även framöver. Jag får massor gjort här hemma i lugn och ro!

Såg att vd för Twitter har bestämt att alla medarbetare ska fortsätta jobba hemifrån även efter krisen. Tänk vad lokalkostnader man kan spara!

Den stora vinnaren i detta är förstås miljön! Vi ingår i en koncern som totalt kuskar många mil hit och dit, men inte alls längre. Så videomöten kommer att ersätta många möten framöver.

Sen mår inte alla bra av isoleringen det innebär att jobba hemifrån. Man behöver fika och luncha med sina kollegor. Småprata och bonda lite. Det är omöjligt att introducera nya medarbetare i ett tomt kontorslandskap dessutom ?

Och arbetsgivaren är faktiskt skyldig till att alla har en bra arbetsmiljö hemma - det kan bli riktigt kinkigt! Mitt köksbord klarar nog inte kraven i längden. Då får alla bo så att de kan ha hemmakontor, och det går ju knappast.

Om det här blir lite mer permanent så kan jag behöva fixa en skrivare/scanner, men jag måste ändå åka till jobbet någon gång per vecka och vittja den fysiska posten. Då kan jag skriva ut, skriva under, scanna och posta också. Det är ytterst få papper det handlar om totalt per vecka.

En del kräver ju fortfarande original på underskrifter tex på kontrakt, intyg och olika attester som revisorer ska granska. Men det är nog bara en tidsfråga innan det försvinner.

Vi fick på vårt företag precis i dagarna ett system för digitala underskrifter. Har inte hunnit testa det riktigt än bara.

Vårt lönekontor är dessutom gammeldags och vill ha alla papper i pärmar inför revisorernas granskning. Men de får tänka om de också sannolikt.

Kram ?


skrev Rosa76 i Sluta på egen hand

Beskrivningen kring hur det där trevliga mötet med vänner, endast finns i bakgrunden av minnesbilden dagen efter, är så sann....Allt är så trevligt och allt är så normalt till att börja med...

Det är ofta i de tankarna som jag hämtar energin och påminner mig om varför jag inte ska dricka. Det är inte det korta mötet med vänner, eller den trevliga middagen som är mitt problem....det är allt som sker sen, i smyg, i ensamhet. Jag går inte runt på rosa moln heller, det känner jag väldigt tydligt när jag själv skriver. Det är mycket känslor och många sorger också..Nu tar vi en dag till Kaveldun!
Kram Rosa