Senaste kommentarerna i forumet

Godmorgon Fibblan?
Tyvärr känns dina tankar om återfall igen..??
Vet inte hur man ska hantera dessa?
För min del är det precis som en liten böld som sakta börjar växa inom en.
Vissa dagar känns den mer och ibland krymper den ihop.
Men den stör och det är det som är så jobbigt! Man vill ju bara att den inte ska finnas!
Men det är väl detta som är den mentala kampen mot suget?
Men visst är det konstigt att man kan gå helt nykter i flera veckor, månader utan problem så plötsligt så börjar något att skava inombords. Och det vill inte släppa taget...
Jag förstår din frustration Fibblan, men jag har inget direkt bra råd att ge dig. Mer än att vänta ut fanskapet?
Själv är jag lite låg just nu trots att de värsta orosmolnen har skingrats. Och coronaläget gör ju inte saken bättre☹️
Längtar efter värmen också även om solen är fin är det svinkallt!

Sänder många styrkekramar till dig! Hoppas, hoppas du fixar detta! ??? ??????

Välkommen hit! ?
Ord och handling för mig. Kan förlåta mig själv när jag gör något för att förändra mig själv. I mitt fall sluta dricka helt.
Hjärnan går ju gärna in i spår. Gäller att bygga om dem, också vad det gäller drickandet. Nya vägar. Kram?

Jag läser och läser och förundras... Vilken resa du gjort Yoyo...

Jag inspireras och lär av din resa.. Så tack för att du delar med dig!

Du gör skillnad, inte bara i ditt eget liv!

Kram Saskij, klok som en ? ibland...

Att måsta påminna henne gång på gång, ibland tror jag att den mesta av hennes sorg kommer utav att hon inte förstår varför hon inte minns.
Hon förstår inte heller varför hon inte får bo i en egen lägenhet,så det är svårt på många olika sätt.
Men jag försöker att ha tålamod, och inte skuldbelägga mig själv, från början mådde jag fruktansvärt dåligt och hade svårt att komma till ro med att jag faktiskt gjort så gott jag kan, det känns inte ett dugg bra att hon sitter på äldreboende när hon bara är 66 år....men det finns inga alternativ.
Är tacksam för att jag har fått bearbeta så mycket under behandlingen...jag kan se på saker med nykter skalle, och jag tillåter mig att vara ledsen när dom känslorna kommer över mig.
Jag är iaf glad för att jag är nykter idag:-)

Till vartenda en av dina vita dagar! En så fantastisk beskrivning på hur din resa varit hitintills. Härligt! Kram???

Stort grattis till dina nyktra dagar, vilken kämpe du är

Inatt har jag sovit helt ok. Några snurriga drömmar fram på efternatten. Tyvärr kommer jag bara ihåg fragment. Det jag kommer ihåg är att det fanns en äldre man, med spretigt vitt skägg, vitt långt stripigt hår som han försökt dölja fliten med. Han bar svarta ålderdomliga högtidliga kläder, som om han skulle gå på någon tillställning.. Hans händer var fåriga och fingrarna hade krökts efter ett liv med tungt kroppsarbete. Hans hållning var en aning framåtlutad och han stödde sig på käpp. Hans naglar var ofantligt långa och till synes sylvassa.

Hans små pliriga, vattniga ögon stirrade på mig på ett sätt som gjorde mig förlamad av skräck.... Sen vaknade jag....

Inget mer än så kommer jag ihåg.

Nåja. Nog om drömmar.

Ostrukturerad.. Ensamhet, ja visst har ensamheten varit en bidragande faktor till mitt vindrickande.. Visst mår jag bitvis dåligt av ensamheten, ännu värre blev det när coronakrisen gjorde entré.

Men som jag ser att det är det inte så lätt att bryta ensamheten, jag försöker träffa de vänner jag har ute på avstånd på promenader och så, chattar en del.... Men den där känslan av ensamhet, rastlöshet och suget kommer främst på kvällarna... Ofta är jag trött och kanske ledsen också.

Nu har jag lagt mig tidigt redan vid 20 för att somna från allt istället för att dricka vin eller öl för att döva den existentiella smärtan.

Många händelser i mitt liv har påverkat mig starkt och har gjort att jag har svårt att hantera känslor av utanförskap, hat i familjen, sjukdom, missbruk, och även död som är en del av min livshistoria. Min livshistoria och väldigt krokig och backig och har resulterat i att jag sitter här nu, 50 år gammal, ensam mycket, försökt döva smärtan på olika sätt.

Men nu inser jag att jag behöver hjälp med att komma vidare utan alkohol för att bemästra dessa tankemönster och hitta andra sätt att hantera dem.

Därav är jag här på forumet för att få stöd, pepp och framförallt, känslan av samhörighet.

Oj.. Idag blev det långt bitvis lite deppig text. Men det är så det ser ut ibland.

Alla bär vi på vår egen livshistoria

Nu ska jag njuta av mitt morgonkaffe. Ännu en nykter dag.

Kram Saskij, klok som en ?

Tusen tack för alla era fina, kloka, snälla och härliga kommentarer!❤️

Det har varit väldigt mycket att göra på mitt jobb i dag, så jag är svintrött och måste sova NU. Jag kommer sova extra gott och drömma om er.?. ?zzzzzz

Kram

Jag har många drivkrafter inom mig. Att få kontakt med mina drömmar igen, känns tydligt. Leva sina drömmar är svårt. Drömma sig bort är lätt som en plätt och då tappas fokus på här och nu, känslan av att vara någon annan stans, borta och helt väck är för mig en dröm.

Vaknat upp ur drömmen till nya hårda krav, övervaknings och kontrollsamhället som styrs av kontrollfreaks för att ge känslan av att tryggheten ska öka. Men framför allt är min beslutsamhet över att inte dricka mer i livet så stark och växande i styrka att den drivkraften inte går att stoppa.

Tre veckor lite drygt har jag varit nykter den här gången.

Igår blev jag helad av en kompis som tog min trumpinne från trolltrumman som hänger på väggen och slog mig på ryggen. Hörde att ljudet lät dovare längs ner vid svanken och ljusare högre upp mot halsen och huvudet. Satt helt stilla, kände rysningar längs ryggraden och när han närmade sig halsen sa jag stopp. Han stannade till. Fick plötsligt ett illamående. Nånting hände med mig. Waow hörde jag honom säga och jag kände det. Han kan sin sak och är min vän.

Som ny nykter känner jag äkta känslor, håller i dom och låter dom sprida sig, med ett leende eller en "just nu mår jag ganska bra blick": Till vem som helst och när som helst. Det är fördelarna med att vara nykter, tycker jag.

För mig är det du skriver om och nu även till mig väldigt betydelsefullt, du skiner för mig Andrahalvlek :)

Såg en föreläsning med Benny Haag på Yotube ikväll. Han berättade om sin pappas alkoholism - och sin egen.

När han berättade om sin femåriga dotters reaktion på hans drickande började jag faktiskt gråta.

Så smärtsamt att vara barn till en alkoholist och dessutom utsätta sina egna barn för liknande trauma. Dubbelt smärtsamt på något sätt.

Jag är så tacksam för att mitt eget missbruk aldrig nådde sådana nivåer. Så innerligt tacksam ??

Han berättar även om ”compassion therapy”, som syftar till att man ska känna medkänsla för sig själv för att på så sätt komma tillrätta med skammen. Det måste jag lära mig mer om!

Han pratar också om tålamodet man måste ha med förändringen, att det inte finns någon quick-fix, och vikten av att ”göra” istället för att bara ”vänta”.

Sen är han smått galen också så det är verkligen underhållande mitt i allt det seriösa.

Yotube är en guldgruva om man vill hjärntvätta sig med nyktra vittnesmål. (På tal om vittnesmål är Benny Haag minst sagt kluven inför AA.)

Jag kan även rekommendera följande intervjuer som finns på tuben:

Hanna Hellquist/Skavlan
Rebecka Åhlund/Malou
Anna Gustavsson/Malou
Robert Laul/Nyhetsmorgon

Kram ?

Ps. Nu har jag beställt boken ”Utan press - om medkänsla, prestation och stress” av Sofia Viotti, en bok om just compassion therapy. På svenska heter det compassionfokuserad terapi (CFT) och det är en form av KBT-terapi.

Ett sätt att fokusera i denna svåra situation är att ta vuxenansvar för ditt barnbarn då hennes mammas ansvar brister.
Vad hade du velat att din mormor gjort om det var du som var barnet?
Ditt barnbarn behöver dig. Var inte rädd att ta hjälp av samhällets professioner i denna svåra situation. Du kan vara anonym och bolla med någon på till exempel socialtjänst.
Sök upp kommunens anhörigstöd.

Du behöver agera för ditt barnbarn. Din dotter kommer du kanske aldrig nå. Kanske når du henne om du börjar agera på annat sätt än du gjort hittills.

Lycka till!

Och kom ihåg!
Din dotter kommer bli vansinnig på dig, men det är inte din dotter som agerar då. Det är alkoholisten.

Styrkekramar!

I boken ”Tänka klart” av Annie Grace har hon en bra liknelse för återfall. Hon menar att många känner att det är kört då, man klarar inte att vara nykter.

Hon tycker att man istället ska tänka att ett återfall innebär att man förvisso förlorat ett slag, men man kan fortfarande vinna kriget.

Kram ?

Hur var samtalet hos alkoholterapeuten? Eller gick du inte dit?

Kram ?

Mina döttrar är 31 och 28 år. Jag är morfar två gånger om. Sonen är bara 26 år. Han kommer att bli en bra pappa. Jag har gjort mycket gått här i livet men dissar mig själv. Alkoholen har gjort mig lite glad och avslappnad. Nu är det min tur att leva livet som Lill Babs sa..

Den bistra sanningen är att du inte kan göra så mycket. Du kan bara sätta gränser för dig. Du kan dock finnas där och supporta fullt ut när hon väl håller sig nykter. Men vill och väljer hon att dricka så kan du inte göra något som hjälper dessvärre. Möjligen låsa in henne i en källare och sen ha henne där... Det där med alkoholism är svårt. Personen i sig måste själv förstå och sen vilja förändra. Det sämsta är att du finns till hjälp varje gång hon behöver det ifall det nu beror på hennes drickande. Då är det som att ge fri lejd till henne att fortsätta!

Kanske inte det du ville höra och möjligen att någon annan har något bättre att komma med men jag har försökt hjälpa mina vänner. Lönlöst så länge de inte helhjärtat vill!

Haha ja ? nu räcker det liksom ?
Ja men det måste vara promenaderna som hämmar rastlösheten!

Sen om jag tänker efter så är det ju inte bara öl hjärnan tänker på. Utan det kan även vara mat. O det är ju inte heller bra. Men givetvis nyttigare ? Men helt klart godare ?

Man får behandla sin hjärna lite som en trotsig treåring. Konsekvent och tålmodigt repetera nej, nej, nej.

Skönt att du inte känt av rastlösheten, men det beror kanske på att du är just fysiskt aktiv. I början kunde jag gå ut och springa när jag kände rastlösheten krypa i kroppen. Det funkade.

Kram ?

Så glad att lösa ditt inlägg. Allt hopp som finns där. Alla dina dagar. Wow.
Jag lär mig av dig, lyssnar på dig, och inspireras. Tänk vad vi är med om. Ynnest att få leva. Kram på dig.

Med en rapport, så skönt att du hittar nya vägar, och att det fungerar så bra. Vilken medvetenhet, imponerad.
Jag har som du ägnat väldigt mkt tid på att oroa mig över min kropp. Har aldrig tagit några levervärden (men har iofs aldrig varit sjuk heller.) Men har däremot haft halsbränna och andra stress-symptom som hört ihop med vindrickandet. Borta nu. Stress- inte borta, men behöver inte dövas. Ångest- noll.
Så bra att du skriver här, att du har så bra koll på dig, trots att du är så ung. Jag hejar på dig! Kram.

Vaknar ibland fortfarande med den där tröttheten, men skillnaden är att den går över efter ett par koppar kaffe. ? Har inte själv haft gömmor (endast en tidsfråga) men kanske är de där tankarna som påminner, något bra? Vi får syn på oss själva utifrån ett konstigt tanke-system som vi tidigare upplevt som normalt...
Önskar dig en fin kväll!

Och varm tanke din väg ❤️

Nu är det tisdag kväll, jag sitter i soffan med aktuellt i bakgrunden, dricker te och äter polly. Kom hem från någon timme sen från en AW med kollegor, var lite osäker på om jag skulle gå, kände att jag skulle föredra en "helt clean" vecka med vardagar utan alkohol, men det blev ändå så att jag följde med och i lugn takt drack två små enheter innan jag nöjde mig och åkte hem. Jag är mer lättpåverkad nu efter fyra veckor av rejält nerdraget intag, och dricker mindre mängd och i långsammare takt än tidigare. Jag har fortfarande inte druckit något ensam hemma, eller "slentrian"-druckit (mitt största problem enligt mig själv), förutom något enstaka glas, på en månad nu. För en vecka sen skrev jag att det sker på rutin, och så är det väl nu fast ännu mer. Jag har inte köpt något på systembolaget på nästan två veckor, och det jag köpte då ligger orört i mina skåp och inväntar "ett speciellt tillfälle". Bara en sån sak.

Än så länge tvivlar jag inte på min metod. Jag hoppas den håller, men jag försöker vara vaksam på det svartvita. Märker att den viktnedgång som kommit med mitt reglerade intag får igång hjärnan på det där sättet igen, som är sååå välbekant. Då är det viktigt att jag kommer ihåg att det är långsiktighet och balans jag är ute efter. Förstår att detta låter konstigt för någon utan samma erfarenhet, men idag t.ex. var det viktigt för mig att beställa en öl av just den anledning. För en öl är något jag vill kunna ta i längden. Inget jag vill undvika av principskäl, och verkligen inte av vikt-skäl. En öl med kollegor är inte mitt problem, det är en flaska vin om dagen i ensamhet som är mitt problem.

På torsdag ska jag träffa läkare och ta leverprover och dessutom berätta varför jag vill ta dem, för en anledning måste man tydligen ha för det (jag nämnde såklart alkohol som anledning och fick då en tid). Får se vart det leder. Jag har redan en psykolog privat så det kanske underlättar. Vill just nu bara kolla status med just levern, har spenderat en del oroliga nätter med tankar på vad jag egentligen gjort mot just detta organ. Jag är ju inte gammal, 31 i skrivande stund, men jag vågar nästan inte rada upp hur mycket och under hur lång tid jag druckit utan paus. Långa perioder av resande utan struktur och i en miljö som vart otroligt tillåtande med alkohol, starksprit och annat dagligen, ibland utan uppehåll på ett halvår, ett år, vet knappt. Och överkonsumerat har jag gjort i minst 10 år, och har inte tagit några leverprover under denna tid alls.

Jag får inga symptom när jag slutar eller drar ner ordentligt med alkohol, inget fysiskt, det enda som händer är att jag känner mig "spänd" eftersom jag blir så hypermedveten om det de första dagarna. Typ "nu är klockan 20 och jag har inte druckit någonting!!!!!". Sen lägger det sig snabbt, och blir det normala. Så jag kan nog utesluta att jag är beroende av alkoholen fysiskt. Men får se hur kroppen mår inuti.

hoppas ni mår bra där ute!

Tänkt på dig senaste dagarna och hoppas så att du e ok och ser ett ljus i tunneln. ❤️ Ville mest bara sända dig en tanke.. Kram från Odette

Kikar in o säger hej! Din tråd är superbra (nu blev det lite kul också:D). Älskar när ni andra skriver om era liv?
Haft en kämpig dag själv idag. Inte på grund av nykterheten, den går så bra. Mera på grund av att mitt tidigare missbruk, skall berätta sedan...
Sov gott o kram från denna starka björn????

Ja vad är det vi undersöker här, vardagen och festen, lättheten och dovheten- läste det ordet i någons tråd, bra ord.
Jag tänker ibland att nykterheten är som ett hopprep, och att nu har jag klivit över här- på denna sida om repet och jag känner mig väldigt bestämd att stå kvar.
Men SEN eller kanske NU börjar det, allt annat. Lyckliga gatan är det inte, men jag tänker att nu kan olika saker redas ut, eller fortsätta. Förstås.
Fastfruset är ordet, K, för vad jag gjort med mig själv, och jag vet inte vad som är vad, utan måste sortera.
Andra Halvlek, några andra bra tips är Andres Lokko som skrev i Aftonbladet tror jag, om sin alkoholism med anledning av Enquists bortgång. En bra artikel!
Andres har också intervjuat Rebecka Å, också ett fint samtal.
Förebilder behövs, alla modiga som vågar prata. Att få känna igen sig.
Kavlis, jag tror på lite fin ordning omkring sig för att visa omsorg om sig själv och att återigen bevisa att vardagen går att leva utan de där glasen som jag så väl känner igen glädjen i, och längtan efter. Allt innan det blev för mycket.
Torn, sugtankar tror jag ej är ett ord i SAOL, ? lyssnade just på Språket i P1, du får skriva dit och fråga.
Inga bomber av det slaget här, men regn.
Tack för fina inlägg och läsning här i mitt hörn av den nyktra världen. Ingen är någon utan andra, det är så vi blir till.
Kram på er alla som kämpar, och alla som har räkmacka-dag. ??