skrev Vinäger i Min Vita Verklighet

Blir fortfarande glad, lugn och hoppfull av att läsa om vardagslivet som nykter. Inspiration!

Ha det riktigt skönt nu! ♡ Kram


skrev Vinäger i På G - äntligen

Vilken styrka du besitter, JennyM. Så många fördelar du har kommit till insikt om.vad gäller nykterheten. Inspirerande!

Fortsatt lycka till var du än väljer att vara här på forumet. ♡ Kram


skrev Vinäger i Det vidare livet

Vad långt du har kommit i dina tankar och vilka insikter du har fått på bara några dagar. Självklart förstår jag att processen har pågått mycket längre, men dina inlägg visar att det händer mycket just nu.

Blir peppad av dig, behöver det nu när motivationen svajar från dag till dag. Men än så länge är jag med.

Trevlig helg! ♡


skrev Vinäger i Karriär och en massa vin = oro, ångest och skam!

Så skönt och välbehövligt att lätta lite på trycket ibland. Att gråta är underskattat och dessutom inte förbehållet alla. Gråter sällan, men när jag gör det brukar mycket släppa.

Du har haft och har fortfarande en jobbig livssituation, det du kan göra är att hantera den på det sätt ni alla mår hyfsat bra på. (Tänker man att alla ska må bäst kommer prestationskraven ofta och förstör.)

Du är så insiktsfull och det viktigaste nu är inte vad du HAR gjort eller inte gjort, utan vad du väljer att glra framåt. Analysera det gamla en liten stund så du vet vad du inte vill göra. Släpp det sedan, ältandet tillför sällan något gott.

Tror starkt på dig, PimPim! ♡ Kram


skrev Liten stor i Det vidare livet

Ångesten är helt borta som alltid när jag slutat tidigare. Mående är så otroligt kopplat till hur mkt man dricker som man inte riktigt förstår när man är nere i svarta perioder. Men huvudvärk och lite sjukdomskänslor, kan ju även vara just sjukdom på g. Alla omkring mig är sjuka överallt tycker jag. Just nu känns allt lätt och inga tankar alls på a, så behöver liksom inte kämpa alls. Men vet ju att det brukar komma fallgropar efter ett par veckor men nu ramlar jag inte ner ngt mer.


skrev Vinäger i Var god dröj, omkoppling sker.

Vad skönt att höra att det börjar ordna upp sig för dig, eller rättare sagt att DU reder upp saker och ting. Och att du slapp onödig förnedring.

Ha en fin helg nu, Tess! ♡


skrev Vinäger i Vart går gränsen?

"Jag förknippade nykterhet med att vara bakis." Undrar hur många som gör det utan att vara medvetna om att det finns en annan, ren, nykterhet. Tack för reflektionen, den bär jag med mig i dag.

Trevlig helg, Emma! ♡


skrev anonym19976 i Nu måste jag fixa detta

Onsdag . Klarade inte längre denna gång. Men det blir mindre och mindre mängd. Nu sitter jag här och känner mig så dum. Det gav ingenting . Blev inte ens gladare nån stund. Nu mår jag illa och känner mig ännu mer deprimerad. Jag försökte tänka hela filmen men det hjälpte inte. Ville inte lyssna. Plötsligt har jag handlat. Men jag fick en liten tanke när jag stod där och bestämde att det bara skulle bli 2 flaskor. Bib är ute ur bilden iaf. Nästa gång så stannar jag utanför dörren och går inte in. Det känns hemskt att skriva här om mina misslyckanden men jag tvingar mig till det för att, kanske går det in i hjärnan, detta måste få ett slut innan det blir alldeles för sent.


skrev Vinäger i Hej, det här är jag

Vilken härlig läsning, Mellow fellow. Har för mig att vi började vägen mot nykterhet nästan samtidigt. Jag har inte lyckats fullt ut, men kommit långt ändå. Försöker fokusera på det positiva.

Det är precis i de hemska situationer du beskrivet som suget sätter in som värst. Att slippa känna, bedöva, en kort stund. Och det är det sistnämnda som är värt att komma ihåg. För det är just det - en kort stund. När man sedan vaknar upp ur dvalan är ju allt sju resor värre. Situationen som ledde fram till det hela har knappast blivit bättre, men man själv mår mycket sämre.

Du är otrolig, jag är imponerad! Trevlig helg! ♡


skrev PP i Alkoholisten svarar.

Det enda jag framfört till dig var att jag inte ansåg det lämpligt att hävda att dina tankar är de sanna. Jag delar den synen med med ett par andra, även admin har påpekat. Kommer inte störa dig längre i ditt förkunnade av din sanning här i din tråd, hoppas dock Admin följer noga. Att förkunna sanningar innebär att Du tar på dig ett stort ansvar. Jag vill dig inget illa, det känns bara läskigt och jag får "Knutby vibbar" av det du skriver.
//PP


skrev Vinäger i Jag hoppar vidare hit :)

Läser att du är på rätt väg, Mirabelle. Önskar så att du kommer fram och får känna att du är tillräcklig med det som är. Det verkar som att du verkligen har gjort rätt vad gäller det praktiska och påverkbara, både vad gäller jobb och familj. Och tagit hjälp! Mer kanske är svårt att göra just nu.

Ta emot hjälpen så förutsättningslöst som du kan, släpp ännu mer runt omkring dig, försök vara lite egoistisk.

Önskar att hjälpen utifrån får börja göra dig frisk inifrån. Det är du så värd, fina Mirabelle! ♡ Kram


skrev Vinäger i Skrämd till nykterhet!

Skönt att mötet gick bra - men det visste du ju innerst inne redan före att det skulle, eller hur? Känner igen uppmålandet av olika scenarier och misstron på mig själv. Gäller ibland även sådant jag gjort många gånger.

Vad gäller alkoholen är det väl perfekt att du dricker mindre och t o m känner att det inte ger dig samma njutning som tidigare. Avvakta och se vad det leder till.

You go girl! Ha en fin dag! ♡ Kram


skrev heueh i Reflektioner

man brukar säga om månaden Mars? In som ett lejon, ut som ett lamm tror jag. Just nu hade jag faktiskt hellre hört ett bräkande än ett rytande när jag öppnar ytterdörren. Det var sexton grader kallt när jag och hunden gick ut i morse och jag börjar bli trött på att ägna en kvart åt att klä på mig bara för att kunna kliva ut ur huset. Jag försöker fortfarande intala mig själv att jag tycker om snö och så, men någon måtta får det väl vara i alla fall. Å andra sidan har jag redan fått en skymt av lammet vid något tillfälle; det var en solig dag och jag kunde sitta i en snödriva med uppknäppt jacka och känna solens strålar värma mig.

Det är en spännande tid vi går till mötes, våren är på väg och eftersom det var så länge sedan sist så vet jag att jag kommer att njuta av varenda ögonblick. Jag kommer att göra en hel procedur av varje vinterplagg jag hänger undan, jag kommer att njuta intensivt av den första gången jag kan sitta ute i skjortärmarna, jag kommer att leta reda på varenda liten blomma som poppar upp, jag kommer att lägga upp långrandiga och dötråkiga skildringar av min trädgård här inne.

Eller kanske inte. Jag åker till Mexiko om ett par veckor så det finns en chans att jag missar hela grejen. Det blir i så fall inte första gången jag åker ut mitt i smällkalla vintern och kommer hem till en fullt utvecklad vår. Det är lite som att titta på alla julklapparna under granen, gå på muggen och när man kommer tillbaka är dom redan öppnade och uppackade. Ingen höjdare. I stället får jag uppleva det tvivelaktiga nöjet att sitta på ett andraklasshotell i någon liten byhåla där jag vaggas till sömns av att drogkartellerna skjuter på varandra. Så egentligen hoppas jag nog på en sen vår i år. Häng i ett tag till är du bussig, Kung Bore.

Ha en bra dag alla!


skrev mulletant i Alkoholisten svarar.

jag skriver under på det! Och tillägger att ord som sanning, projektion och ödmjukhet ska man handskas varsamt med. I synnerhet när orden riktas mot andra. / mt


skrev Rövarkulan2 i Min tur nu 2

Längtar tills i morgon då jag är ledig efter nio arbetsdagar i rad. Ska bli skönt!

De senaste dagarna har det varit full fart. Bara till att stänga av och gasa på. Onsdagen bjöd på kalabalik på Ikea efter en lista där även mina föräldrar hade önskemål på bl.a. en ny stekpanna. Visst, inga problem i vanliga fall men när det är jag och älskade maken på det stället uppstår diskussioner. Så även häromdagen. Folk ler mot oss och tycker säkert det är lustigt att studera oss. Först korv så vi inte ska försmäkta av hunger, sedan attack mot plan två efter idéer om uteköket som ska byggas, ner och leta efter det andra som vi naturligtvis inte hittar eller går förbi och missar. Genvägarna är att rekommendera om man som vi då missade den aktuella avdelningen. Detta resulterade i att vi missade en del av vad vi skulle se på eftersom vi vägrade leta upp hissen och ta oss till plan två igen. Självklart skulle jag in på fyndavdelningen och rota runt. Älskade maken gav upp och sjönk ner i en soffa och lämnade mig ifred. Så blev den vagnen ordentligt lastad. Haha!

Den natten sov jag riktigt bra för första gången på länge.

Igår blev det bilen till jobbet så jag passade på att köra in om mitt "äggställe" ute på landet för att proviantera riktiga ägg. Då menar jag ägg! Stora och fina som smakar och ser ut som ägg ska. Tack, för det hönsen!

Skit i det utan det var på vägen hem som alkoholsuget slog klorna i mig. Helt oförberedd. Jag tog en liten omväg genom skogen och letade efter något vårtecken som jag inte såg när det slog till. Beroendehjärnan började planera för hemkomsten med äggen. Mmmm.... hade varit najs att göra en härlig sockerkaka på samma gång som tillverkningen av middagen med ett glas rött, eller varför inte lite whisky bakom köksgardinen? För att lugna ner mig och tänka på annat så blev det ner med sidorutan och ett smygbloss. Usch! Röka försöker jag också sluta med. Japp, det går ju bra (ibland).

Fredag idag och full fart efter jobbet för att träffa kamrater som jag har missat på senaste tiden. Jag har erbjudit mig att köra och då kan jag självklart inte dricka någon alkohol hur sugen jag än blir och längtar mig knäpp efter min följeslagare.

Skit att man kan förstöra sin kropp frivilligt och mata den med gift.

Hoppas på en nykter vår, när den nu tänker anlända.

Have a nice day!


skrev Inuet i Alkoholisten svarar.

Hur kan du missförstå? Du kommer in i en tråd som en beroende, väljer lite russin och skriver en hög ord om ingenting. Det enda du vill är att ska något, istället för att förstå. Det är också din sjukdom, likadant som vad de andra beroende har skrivit i tråden, endast för att ni ska känna er lite bättre, må lite bättre, vinna en strid.

Du skriver att det inte finns någon allmän sanning, samtidigt som du i en annan tråd skriver att sjukdomen är genetisk. Då har du redan bestämt sanningen som genetisk. Förstår du? Det är du som kastar spjuten i glashuset.

Jag läste lite ur inläggen för min sambo ikväll, hon kunde inte bara ha rätt vilka som var beroende och anhöriga, utifrån vad ni har skrivit, hon kunde också ge er de rätta känslorna som ni uttrycker, utifrån det hon upplevt med mig.

Efter jag blev frisk, inte bara från mitt beroende, jag blev befriad från identitet och alla begär, så det som blev kvar var sanningen om livet. Jag kan nu se alla beteenden utan att dömma, jag kan se det från alla perspektiv. Det är sant vetande, sånt som kommer inifrån, inte från något man läser genom en bok. Jag kan se det i alla människor jag möter, i alla beroenden jag har träffat, jag ser helheten. Du får argumenter imot det hur mycket du vill. Men vet du, en frisk människa hade bara bytt tråd och inte gett sig in i ett projiceringskrig.

Jag har förklarat sjukdomen i tidigare inlägg, hur den utvecklas och vad en anhörig kan förvänta i värsta fall. Alla har sina egna liv och gör vad dom vill, men grunddelen finns hos alla beroenden.

Saken som jag inte förstod innan var hur förda bakom mörkret anhöriga är. De flesta trådarna här är personen de lever med ganska långt gångna och dom lurar fortfarande på om dom är alkoholister. Jag förstod inte att det var så illa och trodde att det åtminstonde att någon kunnat förklara för dom innan det blir för sent, vad dom kan vänta.

I en tråd beskriver en att hennes man fått ett samanbrott och berättat att hon har rätt. Vad jag ser där, ur alkoholistens och den medberoends perspektiv är två senarion. 1 han klara det och det kanske går bra. Två, något många av oss upplevt, första gången vi berättade och bröt ihop, 1 veckas nykterhet och sen full fart. Tycker inte du att hon ska få chansen att få veta att det finns sådana scenarion?

I en anna tråd beskriver en hur hennes man dricker öl och vin. Det jag ser där, som är en del av utveckligen, av "sjukdomen" är ett eventullt byte. Nästa gång kanske han sitter med bara vin och efter ett par månader så är det ren sprit. Om ingen berättar det här för henne kommer hon bli ganska tagen på sängen antar jag, när det går en 70s sprit om dagen. Det är dit alla vandrar och om hon inte visste om att det finns "alkohol byten" och att den första sorten inte räcker till syndrom, så kommer det bli en ganska otrevlig överraskning, eller?

Ni beroenden ser på tråden utifrån era ögon. Kan ni inte berätta lite öppet om hur ni verbalt, psykiskt och fysiskt misshandlat alla människor runt om kring er och vara helt ärliga utan att må dålig.
Jag kan det eftersom jag är befriad, jag har fått livets gåva och behöver aldrig mer fundera på något. Jag kan se och beskriva allt ont jag gjort genom min sambos perspektiv, kan du ens förstå vad du har gjort, förstår du att du har kränkt och sårat människor i ditt kissbruk och kan du öppet berätta så att en anhörig förstår det? Starta en egen tråd då!

Den enda sanningen som finns om alkoholism är att den beroende identifierar sig genom sin hjärna. Tillståndet är en tanke. Hur skulle jag annars kunnat bli fri ifrån det? Hur kommer det sig att mäniskor som fått ett uppvaknande från sin identifiering, kan finna total frid och inte behöver saker för att förgylla sitt liv.

Här är sanningen. Alkoholisten saknar sitt sanna jag, det är sjukdomen. Har du ett helt liv eller ett halvt? Varför måste du tillföra saker till ett helt liv? Om du vet attdu är värdefull inifrån kan inget skada dig. Värdet isig är livet, varför skulle du vilja tillföra alkohol till det?

En normal människa med en ok uppväxt och en stabil ungdom, snortar inte kola 7 dagar i veckan för skojs skull. Det är helt jävligt att göra det som beroende! Dom slutar efter första eller andra dagen, för det var inte så jävla kul. Dom har redan ett värde isig och behöver inte tillföra något. I gen frisk människa skulle dricka 7 flaskor sprit på en vecka. Mina empiriska studier av normal ungdomar/halv vuxna är att dom ger sig efter 2-3 dagar. Det blir för mycket, ont i kroppen, trött och jävlig.

Vad är det då som gör att vi beroende måste fortsätta, varför kan inte vi sluta? Jo! Därför vi inte är hela inombords! Något försvann under våran uppväxt och vi försöker hitta det med all vår kraft. Varför blir vi inte friska när vi slutar dricka? Därför vi fortfarande söker, vi försöker hitta något nytt som ska ge oss den där helheten. Det kan inte finnas någon annan förklaring, varför leta i universums mest komplexa maskin, hjärnan, efter felen, när man kan titta på ett barn som inte vet vad rädsla är. Albert einstin sa; du ska göra det så enkelt som möjligt men inte en gnutta mindre än det.

Du kan såga vad jag har skrivit hur mycket du vill. Problemet är att du gör det med något du tror på, är lite halvsäker på, saker du har hört och tror du förstår. Jag vet, med hela mitt väsen, sanningen om människan.

Jesus sa: sök sanningen och sanningen ska ge dig frihet. Det är vad jag har, frihet från alla värderingar, åsikter och sagor. Jag kan se allt ur alla perspektiv.

Ni som är beroende kan inte förstå det här, utifrån ert intullekt, men anhöriga vill bara ha ett slut på lidandet. Dom vill ha sinnesro, varje cell i hela deras kropp hoppas att det ska bli bra.

Det finns en anledning till att admin inte gillar det här, eller pyskologer, beteende vetare. Dom upplever samma sak. Han listade ut allt på 1 sekund, något jag har studerat till i många år. Det blir rädsla, herregud, vad ska hända med mig nu? Vad ska jobba med?
Receptet på tillfrisknad går inte att förstå för dom, därför dom är redan identifierade med samhället, det ska vara som samhället säger. Vi ska inte se till den som lider.

Hur frisk tror du en sökande mäniska blir under behandling, för att sen sätta sig på tinder i pausen och ragga? vad gör du i ditt raggande, du tillfredställer din hjärna med nya saker. Det är därför det tar så jävla lång tid att bli frisk om man ska leta efter det som ska göra slut på lidandet i allt som finns på den här planeten! Medans du satt på svaret, dig själv.

Sitt still, tänk inte, identifier dig med ingenting, sluta sök. Svaret finns i dig.
Kan du slakta mina argument med lite seriösa tankar nu? Om nu tråden får vara kvar.
Jag vill be om ursäkt på förhand för att jag tog fram det stora egot för att skriva det här. Men jag var tvungen att ta i lite nu. :)


skrev Mirabelle i Jag hoppar vidare hit :)

Jag känner igen mig mycket i din tråd också Odette. Vi är nog samma skrot och korn du och jag <3 Vet inte om det är styrka du ser, kanske mest tjurskallighet och förmågan att göra mig dummare än vad jag är för att stå ut när livet lever rövare. Om man vägrar fatta vidden av en katastrof så drabbar den inte lika hårt... Kom ihåg, bara det vi har rakt framför näsan existerar. Inget annat. Världen kan rasa runt öronen på oss, och vi är lyckligt ovetande. Frånvaro av abstrakt tankeförmåga gör att vi inte kan föreställa oss andra situationer än den vi är i just där och då. Imorgon finns inte. Om en timme finns inte. Glöm inte att öva på att vara korkad! <3


skrev PP i Alkoholisten svarar.

Att jag med bestämdhet hävdat att alkoholism skulle vara genetisk betingat? Hur ska jag med säkerhet kunna veta?? Jag har inga allmängiltiga svar. Jag är inte heller specialist på frågor gällande medicin eller svar på frågor om beroendesjukdom, just bara för att jag själv anser mig ha utvecklat ett. Själv drack jag på ett helt annat sätt än du och säkert mindre än halva mängden per dag när det var som värst, vi är inte alla lika. Däremot kanske jag levt en längre tid med ett riskfyllt beteende? Däremot är många forskare ense att barn till alkolister löper en större risk att drabbas av beroende tidigare och med större sannolikhet än andra.
//PP


skrev Mirabelle i Skrämd till nykterhet!

Du är väldigt klarsynt i din självinsikt. Det är bra. En dag kan du bryta mönstret av övertänkande och förberedelse för katastrof. Kanske inte idag. Kanske behöver du få uppleva att du oroade dig i onödan många gånger först. Jag tänker att vi har blivit sådana kontrollfreaks pga våra upplevelser. Trauma som vi inte förutsåg slog ner med förödelse... Nu behövs upplevelser som får oss att lära om. Upplevelser som visar oss att vi är kapabla att hantera när plan A går fel, utan plan B C D E... Vi kommer dit <3 Kram


skrev Odette i Jag hoppar vidare hit :)

Vilken älskvärd människa du är.. jag läser dina rader.. känner igen så mycket.. lider med dig men samtidigt är jag inte orolig för dig... det finns en styrka hos dig som jag sällan skådat... beundransvärt .. jag hoppas du får den hjälp du behöver fina du.. jag finns här om du har lust att bolla... mycket av det du skriver stämmer in på tant Odette ;). Varm kram till dig❤️


skrev Btt i Alkoholisten svarar.

Ibland blir tonen onödigt hård och fördömmande varför ?
Alla här har ett problem eller fler ? med sej själv eller anhöriga.
Tjafs och elaka kommentarer hör inte hemma här.
Nä lyssna lär av att läsa andras inläggo.
Man ska inte ta illa vid sej. Det som säjs här i forumet ska vara till vårt bästa
Vi tar till oss olika saker.
Så att bli aggresivt arg i sin hållning mot våra olycksbröderj det gör ingen gott.
Nej tänk om ord kumnde vara som uppfrislande daggdroppar.
Det behöver vi alla.
Utgå inte från att ett inlägg skrivs för stt skada
Läs noga och fundera på tanken bakom
det skrivna,.
För i gen vill väl skada någon här..
Låt samtal disskusioner flöda men respektera varandra ändå.
Då blir det fruktsamt och mycket trevligt och högt till tak.
Tack


skrev Odette i Skrämd till nykterhet!

Det gick bra. Som vanligt katastrof målar jag alla lägen innan det ens hänt .. jag vet varför .. jag vet roten till mina evinnerliga plan A BCDEF........ men det ska jag berätta om en annan dag.. jag tog mötet.. satte mig på ett tåg till Stockholm ( precis flyttat därifrån efter 15 år...).. jobbigt... och ligger nu i stora systers gästrum.. måste upp 6 .. kurs hela dagen.. jag drack lite vin innan.. Fan .. jag gillar inte alkohol längre .. ny insikt.. gillar inte att min hjärna blir fjantig .. hm... tror jag e på väg .. till nått... kanske nått bra.. bättre... ja ja.. tack för att ni finns ❤️❤️❤️ Vet inte vad jag hade gjort utan er❤️


skrev Mirabelle i Jag hoppar vidare hit :)

Vad roligt att du tittar in hos mig :) Tack för din omtanke. Det värmer verkligen! Ja, jag tror som du säger, att jag har använt alkoholen som medicin, bara för att orka med livet så som det har sett ut. Nu är allt på det hela taget rätt bra. Jag har kommit förbi flera stora stressfaktorer, eller stress är för snällt uttryckt... det har handlat om värsta typen av långvarig känslomässig tortyr, inte vanlig hederlig stress. Jag har gjort en del förändringar av livet också, som ger större möjlighet till återhämtning. Bytt till en arbetsplats nära hemmet. Ändrat schema så att jag får en jämn dygnsrytm och arbetsbelastning. Lagt över mer ansvar för familjens logistik på mannen. Fått igång riktigt bra former av särskilt stöd för barnen i skolan, så jag slipper vara oavlönad speciallärare under all min vakna fritid. Nu borde jag ju må bra. Men nej, jag är sjuk i själen, och det var nog rätt länge sedan jag blev det. Det blir bara väldigt tydligt nu. Och jag lyckas inte klösa mig upp ur mörkret på egen hand :/ Men bara jag får rätt hjälp och blir frisk, så finns det ju himla bra förutsättningar att jag kommer att må superbra :) Nu när livet är lättare och jag tar hand om mig själv :)


skrev Mellow fellow i Hej, det här är jag

Vet inte exakt hur många dagar som gått, men jag är snart uppe i fyra månader. Har varit alldeles för inaktiv på Alkoholhjälpen senaste tiden, men nu bara måste jag skriva av mig lite.
Det var fullkomligt hemskt på jobbet. Har nog aldrig arbetat under en sådan press som idag. Ren ångest. Efter passet kändes det som att jag var på väg hem och supa ner mig. Det verkade helt logiskt att supa ner sig. Fanns inga alternativ för en stund. Både kropp och knopp bara ställde in sig på att få bli riktigt jävla nersupna. Visst har jag känt sedan november att jag saknar alkohol - ibland lite och ibland mycket - men det här var första gången jag kände ett så vidrigt behov av det.
Jag köpte en semla istället.
Nu på kvällen känner jag fortfarande ett obehag som jag vet att jag egentligen bara kan bota med en fylla. Jag kommer inte göra det, men det påminner mig om att jag måste hitta nya sätt att hantera negativa känslor. Att skriva några rader här hjälper för stunden i alla fall.
Ta hand om er, alla ni som kämpar därute.❤️