Senaste kommentarerna i forumet

Jag tackar dig ödmjukast för din beskrivning. Om du visste vad ditt svar till mig betydde mycket. Även att du skrev att din sambo grät. Det fick mig att förstå att min värld finns. Jag känner mig väldigt osäker, samtidigt är jag en i yrkeslivet säker person med ett utmanande och ansvarsfullt arbete. MEN när jag kommer hem är det precis som att jag upphör att existera.
Jag skulle ha möjlighet att lämna om jag hade modet och orken. Men nu ska jag berätta något jag skämts över i många år. När barnen var små så lånade jag pengar av olika lånebolag för att kunna betala kläder, fritidsaktiviteter, semester osv. Jag har haft sådan ångest och känt mig som den sämsta människan på jorden, otroligt skuldbeläggande. Idag är jag ”stolt” över mina val och mitt mod. Det gjorde att barnen på något sätt blev kompenserade med att kunna spela fotboll gå och rida osv. Jag har aldrig slösat på mig själv
Idag har jag betalat tillbaka och är inte skyldig någon något. Det är en tragisk historia som tagit mycket av min självkänsla...
Det var skönt att skriva detta av sig. Har aldrig berättat för någon.
Att leva i missbruk har ett högt pris
Själv dricker jag ingen alkohol och har aldrig gjort.
Hoppas du stannar kvar här på forumet. För mig har du blivit guld värd ?

Hej Inuet!
Ett brutet ben kan man inte likställa med alkoholism. Och din sanning är din, jag förstår det. Men jag förstår också vad Carina menar. Jag har inte brytt mig om att kommentera dina inlägg för jag är inte här på forumet för att övertyga någon om vad som är sant och inte kring ett alkoholberoende. Däremot har jag fått känslan av att du är på ett korståg här och jag upplever inte dina svar på ifrågasättande/undrande kommentarer som speciellt objektiva. Jag förstår att du har en stark övertygelse och jag tycker det är helt ok att dela sina övertygelser så länge man kan hålla sig objektiv och respektera att andra kan ha egna övertygelser. Det jag vet är sant om min alkoholism är inte nödvändigtvis sant för dig osv.. Jag tycker att det idag finns för många som inte kan skilja på åsikt och sanning. Och det är inte positivt.
Och visst, jag behöver inte läsa i din tråd och jag behöver inte kommentera men nu gör jag det ändå av en enkel anledning: Genom att vara tyst, när någon uttalar sig om något, samtidigt som man tycker det är fel innebär att man på ett sätt godkänner det. Och jag godkänner inte att du likställer ett så komplext sjukdomstillstånd som alkoholism med magsjuka. Schizofreni är också ett sjukdomstillstånd. Menar du att det bara finns ett förlopp, en typ av symptom etc?
Jag tycker inte det känns som om du är medveten om att du så fort du möter motstånd här blir en smula nedlåtande och fientlig i din ton. Tyvärr.
När jag går in här på forumet så känns det bra för mig att gå in på senaste kommentarer och se hur det går för alla. Då dyker naturligtvis även dina kommentarer upp vilket är precis som det ska, missförstå mig rätt. Men jag är ju inte mer än människa, jag skummar igenom det jag får framför mig och reagerar på det som står. Så fungerar de flesta av oss och man varken kan eller ska sålla bort allt som inte faller en på läppen. Det är bra att ta del av andra människors åsikter och tankar. På så sätt vidgar man sina perspektiv.
Och vad gäller sanningar, tänk en vända till på vad det egentligen är, se på mänsklighetens historia med just ordet sanning i åtanke. En av våra ”sanningar” har tex varit att jorden är platt, vilket knappast är en sanning idag, eller hur?
Sanningar är bräckliga och ska behandlas därefter. Jag förstår att du tycker att du har förklarat att det är en sanning ur ditt personliga perspektiv men tyvärr uppfattas resten av det du skriver inte så. Jag hoppas du kan ta detta till dig utan att ta för illa vid dig för det är inte det jag vill. Men en annan sak jag inte heller vill är att bli ”dragen över samma (dvs din) kam”. Min alkoholism är inte densamma som din och kan inte förklaras på samma sätt. Alltså: min sanning är inte din sanning och vice versa. Och ordet sanning bör kanske användas lite mer restriktivt helt enkelt så blir nog alla lite mer harmoniska här.
Mvh
Amanda

Funderar på att skriva ”i det vidare livet” istället. Jag känner inte riktigt igen mig i beskrivningar om längtan till alkohol. Jag känner ju ingen längtan alls. Kanske kommer längre fram men just nu existerar det inte. Det enda jag känner är, förutom trötthet och huvudvärk ?, är frihet. Inga lögner, inget snack jag trasslat in mig i, ingen skam. Skulle nog kunna sova 12 tim i sträck och jag längtar väldigt efter egentid och tysthet. Det surrar i huvudet av KBT och AA-möten ?

.....men inte fått en lugn stund för att skriva.

Avdelning framåt marsch.....

Livet är fullt av fria val.

Om du åker och köper vin

Och sen dricker det.

Vad kommer du att tänka på imorgon?

Vad tänker du på på andra plats?

Kanske något annat som kan ge en liten kick, vad vet jag, mörk choklad eller något ?

Att åka och köpa vin. Jag kan inte tänka på nåt annat.

var det bästa jag läst någon gång vad gäller alkoholister ! Så många gånger min man , som är alkoholist, har försökt förklara för mig men inte kunnat eftersom han är mitt i kampen att försöka omvärdera sin syn på alkohol. Han har varit inlagd och fått "hjälp" av kommunen vilket inte fungerade. Nu kämpar han med vita knogar men jag vet att han allra längst in inte vill släppa alkoholen helt. Jag vet inte hur länge jag orkar stanna och det har jag talat om så nu går vi i en något overklig värld.....
Det jag egentligen ville skriva var TACK SNÄLLA DU , vad du än gör lämna inte forumet och denna sidan !!

Ja , Såå tacksam .. att jag lyckades bli fri ? Tack PimPim .. Lycka Till .. Följer även din resa .. ?

Jag tog ett saftigt äpple! ☺️?

Ser möjligheterna ?➡️

FK - försäkringskassan
NPF - neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ADHD, Austism och liknande.
De är mitt andra jobb här hemma är att få allt att fungera kring dem kan man säga.

Kram ❤️

... resa du gjort! Tack för du delat med dig! ✨??✨
Kram ?

Jag förstår inte. Det jag berättar är sanningen om alkoholism. Inte från tro, övertygelse, eller vad jag har läst. Utan från vad jag vet.

Det står även i trådstarten att det är sanningen ur mitt perspektiv. Jag kan bara berätta sanningen, det är upp till läsaren att avgöra om den vill tro på vad den läser eller ej. Precis som när du träffar en ny människa så är det inte dens ansvar att bestäma vad du ska tycka om den, det är du som formar mötet i din upplevelse, det är ditt eget liv.

Den som inte gillar vad jag skriver kommer heller inte tro på mig. Precis som den som tror det jag skriver kommer att ta det med sig.
Så fungerar alla upplevelser i livet.
Om man inte gillar tråden behöver man inte skriva eller läsa i den, och är det ingen som tror på mig så kommer det inte ställas några fler frågor och då dör tråden ut.

Du menar att det finns flera sanningar, jag vet att det endast finns en sanning. Alla beroenden är likadana.
Ni menar att det är en sjukdom, måste inte en sjukdom ha ett insjukningsförlopp? Hur många "sanna" sätt kan du få magsjuka? Hur många "sanna" sätt kan du bryta ett ben? Så hur många olika sanningar kan ett och samma problem ha?
Jag är helt ny på forumet och visste faktiskt inte att det existerade fören ett par dagar sen. Så jag förstår väl inte kutymen här, eller så anser ni att jag har fel, men jag kan samtidigt inte förstå vad jag har gjort fel.

Tack Emma .. följer din resa o Grattis till dina 22 dagar ? Kämpa på det är verkligen så värt det .. ?

...underbart❣️

?

Är det bästa du kan göra.

Jag vet inte vad som hänt med FK och NPF vet jag inte vad det är MEN att konfrontera nykter måste vara det bästa.

Klart du klarar det lugna bemötandet! Ett tag yogade jag och mediterade varje dag för att klara av trotsåldrar och annat. Men nu utan alkohol tycker jag det är lättare. När jag insett att det är JAG som måste fixa grejer det finns ingen annan som kan dra vissa lass. Tycker att jag bemöter problem med ett högre huvud och känner att jag kommer ut på andra sidan med ett ”det där var väl inte så farligt?”

Gråta är skitbra tycker jag, fram och ut med känslorna! Vi finns här o stöttar ?

Jag är inne på dag fyra. Hade ett jobbigt samtal idag, min första tanke var ”nu skiter jag i allt o går o köper vin” (vilket är ironiskt eftersom samtalet är en konsekvens av att jag har druckit alldeles för mkt, alldeles för länge). Lugnade mig dock och gick istället in här på forumet och hittade kämparinstinkten igen.
Så tacksam över allas ärlighet och värme här inne!!
Kram (nu fixar vi helgen också?)

....hjälp vad ledsen jag är! Skriver i gråtande stund... ???
Har precis avslutat ett samtal med FK, där jag återigen fått gå igenom allt jag gör för mina barn, vilka svårigheter de har, olika situationer som händer i vår lilla familj som många gånger inte händer i en vanlig Svenssonfamilj.

Så jäkla tufft det varit!
Vad jag har fått kämpa för dem!
Och allt detta har jag gjort själv, utan stöttning från barnens far och nu är mitt samvete åt helvete.... usch, tänk om jag förstört massor för dem genom mitt drickande? Tänk om jag skulle fortsätta dricka och de får klara sig ensamma utan mig? Då har de ju ingen!!!
Med vin i kroppen har jag klarat av låg-affektivt bemötande gentemot mina barn. Kommer jag klara det utan? Var det den här NPF-karusellen som en gång triggade igång min kärlek till Kikkifestisen?

Fy fan vad jag både vill och inte vill ha vin nu!
#ståremot #gråterut #villbarakramaminabarn

Kämpa! Jag är nykter nu och kommer somna nykter ikväll! ??✨

Inte ofta som jag skriver i min egen tråd .. sitter nu på tåget på väg genom Sverige upp till fjällen och familjen som redan är där. Många timmar blir det .. men jag njuter , av lugnet .. att bara vara ? Ute är det galet vackert o massor av snö ( förlåt Lim , jag vet att du är trött på snön ? ) Har tid att tänka o fundera .. Jag blickar tillbaka , blir ledsen över det som varit , hur alkoholen kunde förändra mig .. viktigt för mig att logga in här o läsa .. att inte glömma ... Men nu ..härliga dagar framför mig .. Nykter o närvarande ?

Jag känner igen mig exakt; vad fan har jag hållit på med? Jag har också en tonåring, och nu får jag (med all rätt), så som du skriver så bra, tampas med ångesten och det dåliga samvetet.
Men vi får blicka framåt. Det kan bara bli bättre, och det bästa vi kan göra för barnen är att hålla oss nyktra??.
Fjärde dagen här med, vi klarar det här?!
Kram!

Det här är en uppskattad tråd och du känner dig redo att dela med dig av dina erfarenheter och din sanning. Samtidigt har vi strävat i många år för att skapa ett forum där fler sanningar får plats. En arena där verklighet och relationer ser väldigt olika ut.

Vi är glada över det stöd du ger här på forumet. Vi vore tacksamma om du i stället för att tala för personer med alkoholproblematik i stället utgår från dig. Du får gärna döpa om tråden till ”Inuet svarar” och vara tydlig med att du uttalar dig utifrån ditt liv och erfarenheter, exempelvis ”Min upplevelse är…” ”När jag var aktiv så tänkte jag…” Hoppas du väljer att stanna här under dessa förutsättningar.

Önskar dig och alla andra fortsatta utvecklande tankar!

Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Igår kväll så läste jag några inlägg här på forumet. Och damn vilka mardrömmar jag hade! Drömde givetvis jag var full och gjorde bort mig ? tack gode gud så var det ju bara en dröm ?

... Emma! Är är ju våra barns stöttepelare och vi kam inte rasa ihop för då bister hela konstruktionen!

En mamma som är glad mår bra och har energi vill jag att mina barn ska gå och tittar jag på mig själv i spegeln och ställer frågan om vad vill du med ditt liv, så talar den om detsamma för mig!

Vad har jag hållit på med? Det är detta som man får tampas med nu tror jag, denna ångest, skammen och sitt dåliga samvete för vad man i så många år förvärrat mer och mer! Usch den PimPim gillar jag inte alls ?

Kram ?

..sån som jag är efter 2 glas vin. Det är därför jag hållt på.

Lugn och soft och rolig och tja, en bra person.

Istället för den kantiga lättirriterade bakis-Emma.

För det var ju det. Jag förknippade nykterhet med att vara bakis, men så är det ju inte nu.

Herregud vad jag lurat mig själv ?

Jag ska jobba med den blyga, så fasligt blyg är hon inte, snarare rationell.

” VARFÖR ska jag gå och prata med den där bitchen som bara pratar med mig för hon anser att jag är någon, inte för att hon egentligen vill?”

Men nya jag kanske ska vara lite ödmjuk, inläsande, accepterande. Mot andra och mig själv.

Vad gör vi med våra kroppar egentligen?

Ska man inte ta hand om den?

Brakar kroppen brakar ju allt och då kan man sitta där o lalla ” men vin är ju bra för sjäääälen”.

Jag tror man lurar sig själv av att prestationen höjs och även om den skulle göra det så blir jag så förbannad på sådana beteenden för jag har varit där så länge.

Göra det lite mysigt för sig. Gosa in sig i lite mysbyxor och egentid och ett glas vin och datorn.

Funkar lika bra med kaffe. Eller ört-te också för den delen.

Ett härligt detox te som sköljer bort all skit och befriar levern från lite jobb. Så att den kan jobba med det den ska ( istället för övertid med alkohol och koffein ) - hålla immunförsvaret starkt.

Det här blir den svåraste hittils. Det är inte ett solklart case. Jag är lite själv osäker här, han påminner mycket om min svärfar. Där finns ett problem med att inte trivas med sig själv, känna sig hel. Men alkoholen har inte tagit han helt, hans stora last är teknik prylar istället. Men samtidigt vin på vardagar, alltid fullast på grillningar och ganska full på helgerna. Det är ju såklart ett riskbruk utan dess like, en frisk människa som vet sitt eget värde och älskar sig själv behöver inte dricka alkohol.

Dricker du själv? Kan du göra ett uppehåll på ett år?
Har han andra laster? Dator? Spel? Jaktprylar? Osv...
Har ni överflöd med pengar? Har ni delad ekonomi? Vet du hur mycket han har att spendera per månad?
Om ni inte har överflöd med pengar är det bästa sättet att testa han med ett ekonomiskt problem/något ni måste spara till. Ställer han upp och offrar spriten i en månad och du är säker på att han inte drukit så kanske det går att lösa med att du berättar att du är orolig för han och hans alkohol vanor.
Gör han inte det så vet du en annan sak och då kan vi ta det från där.

Jag vet ju inte hur du är som person och hur ditt förhållande till han ser ut, men det finns massor med sätt att testa sin partner på. Där det slår hårdast är ekonomiskt, ta bilen innan han åker på bolaget och handlar(så det stänger), sitt uppe jätte sent en vardagkväll och observera i smyg hur han beter sig.

När min sambo satt upp längre än till 23 började det fullständigt krypa i mitt skinn, jag håll på att explodera och kollade hela tiden på klockan. Samma sak om jag var utan sprit och inte han på bolaget innan stägning, då kunde jag gå och lägga mig kl 8 och titta på 4 filmer istället, fullständigt bedrövad. Drickandet hos en beroende är ju inget som kommer spontant, oj jag tar en pilsner gud va gott, det är det närmaste NASA forskning du kan komma. Det är konstant i huvudet, planerande, gömande, lögner osv...

För att avsluta med lite äkta medkänsla dvs sanning. Medkänsla är något som har blivit helt missuppfattat i sverige, det är inte tröst utan sanning, en sanning som kan ge en förbättring.

Du skriver, han skulle aldrig erkänna att han har problem, menar du då problem med alkoholen, eller problem överlag?
Om ni inte kan prata om problem lverlag och han öppnar sig för dig, varför vill du då dela ditt liv med han? Tror du att den egenskapen kommer förbättras ju äldre ni blir? Vill du leva i ett förhållande där du inte kan prata om de saker du är orolig för?

Många letar ju efter kärleken, men får leva ensamna i sina förhållande endå. Jag kan berätta för dig hur man uppnår sann kärlek. Det är att visa svaghet inför den andra. När man visar sina svagaste sidor då växer man på djupet tillsammans. Man växer nästan fast, inget är för stort eller för litet att prata om. innerst inne vet du redan om det här, du vet att om du inte får ur dig det så kommer du gå runt och fundera på det istället. Vill du gå runt och fundera resten av livet?