Senaste kommentarerna i forumet

Om du har satt än gräns och sagt att han ska flytta så är det klokt att hålla den. Utifrån det som du beskriver så låter det inte heller alls orimligt att du har gjort det och som att du har gjort mycket för att hjälpa redan.

Det är väldigt vanligt att personer som dricker för mycket har en personlighet då de dricker och en annan då de är nyktra. Det är en naturlig konsekvens av alkoholen.

Det låter som att du å ena sidan känner att det får räcka nu och att du måste ta hand om dig själv, vilket du har all rätt till, samtidigt som du fortfarande känner dig osäker.

Om du vill så kanske du kan fundera på vad du skulle behöva se från honom för att du skulle kunna tro på att han hanterar sina problem och att ni kan fortsätta leva ihop? Om du kommer på något bra, så kan du kanske berätta det för honom, så att det är tydligt för honom vad du skulle önska.

Vad tänker du om det? Finns det något som han kan göra eller kommer det bli bättre för dig att bara hålla det du sagt?

/magnus
anhörigstödet & alkoholhjälpen

Så vill jag också känna gällande nykterheten :) Jag känner inte direkt någonting :/ Inget wine face off, ingen avsvälld kropp, inte enns lättare att kravla ur sängen på morgonen. Jag är bara som vanligt... Träligt.

Inga diagnoser satta än men båda barnen ska utredas inom de närmsta månaderna. Tror ingen av dem är ”renodlad” diagnos utan möjligtvis 2E men vi får se. Jag läste också om dopaminlow, det var intressant. Stressbägaren är väl fylld snabbt just nu...

Att vara krock-kudde kan kännas så in i helskotta otacksamt och hopplöst att man vill kräkas på alltihop... Eller rymma hemifrån med en circus... Eller hälla i sig en flaska vin. Det är OK att känna så. Styrkekram till dig!

Det låter som en dålig policy att bjuda på alkohol på arbetet regelbundet på ett sådant sätt. Det finns stöd i lagstiftning för att arbetsgivare ska ha en alkoholpolicy som motverkar problem. Om du vill läsa mer om det kan du kolla någon av följande länkar:
http://www.fhvforskning.se/index.php/foretagshalsans-riktlinjegrupp/alk…
http://www.iq.se/sv/fakta-om-alkohol/alkohol-och-arbetslivet

Det skulle vara bra om arbetsgivaren fick upp ögonen för det. Jag är osäker på om det går att anmäla men kan undersöka frågan och återkomma.

Samtidigt är det kanske inte något som ska vara upp till dig som anhörig att göra. Håller med Nordäng67 om att din sambo har ett eget ansvar. Kan du prata med honom om hur du upplever det?

/magnus

Instämmer.
Jag får inspiration att fortsätta förändra mig o släppa beroendet genom att läsa på forumet var och när jag vill när jag behöver det.

Hej Bigmama!

Den mindre magsäcken är en del i det hela men inte allt.
Vi gbp-oppade kör med raka rör kan man säga, och då går A ut i blodet fortare och upp till ”fettklumpen”(hjärnan) snabbare.

Vi får en kick helt enkelt på ett sätt som kan vara svårt att hantera, kontrollera.

Någon här ovan beskrev det på ett bra sätt.

Igår läste jag en artikel om Varför?
Har den sidan nersparkat på min hemdator men skall se om jag får fatt i den via mobilen sedan.

Hur som helst sp beskrev den att efter en GBP så blir ”beköningssystemet” i bår hjärna mer påverkat än innan op.
Det var set där med kicken igen antagligen.

När det kickats tillräckligt många gånger så är är vi farligt nära ett beroende.
Vi balanserar på en väldigt slak lina så det och kommer bli allt svårare att hålla sig kvar på den ju fler kickar vi ger oss.

Till slut så måste vi inse att vi har trillat dit och kan börja presentera oss som alkoholister.
Det är tyvärr den dystra sanningen.

Men det glädjande är för oss som insett det i tid, innan det har gått för långt.
Är att vi också har stora möjligheter att ta oss därifrån om vi själva verkligen vill och gör allt vi lan för att göra så.
För mig har det än så länge gått förvånansvärt bra när väl konsekvenserna av mitt drickande tvingade mig att beröm, ta emot hjälpen som erbjöds mig.

Har varit nykter nu i över 6 månader, men från den 20/12-17 och tills dags datum så har det funnits massor av tillfällena verkligen hade kunnat supa skallen av mig pga de där ”stora svårigheterna i livet”.
Den 22/12-17 hade jag en halv flaska Bacardi i vänsternäven, men som tur var hade jag min mobil i höger näven och pratade med mln storasyster.

Had jag haft högerhanden fri så hade den nog skruvat av kapsylen på flaskan och jag hade druckit upp innehållet fast ön jag egentligen inte hade något sug alls just då, men jag var så ledsen och bedrövad så det behövdes inget sug för att supa skallen av sig den gången.

Men så blev det inte då, och jag är fortfarande nykter för idag.
Mitt mål för denna dag är att gå och lägga sig nykter så vaknar jag förhoppningsvis nykter i morgon.
Sedan får jag sätta upp ett nytt mål i morgon. ?

Detta bör väl vara en arbetsmiljöfråga.
Har aldrig heller hört talas om liknande.
Verksamhetschefen har arbetsmiljö ansvar så om denne vet om detta ligger hen risigt till.
Om man tänker på att olyckor är vanligare i samband med alkoholintag hur blir det då med försäkringsfrågor om en ellér flera sker under en sådan fredagseftermiddag ?
På vilket konto bokför man dessa kostnader ?
Personalvård ??
Kontakta verksamhetsansvarig och ifrågasätt.
Interessant att höra utfallet/ btt

För det är väl inte så att personal själva tar med öl för after work ?

Vad glad att jag blev när jag hittade hit!
Förstår inte varför jag inte hottat hit tidigare?

Jag läser lch jag känner igen mig i det mesta av de inlägg som jag gått igenom här.

Är GBP-oppad 12-3-2015
Har mått bra från dag1 efter op.
jag har njutit av livets goda i både mat ovh dryck sedan op i lagom mängder givetvis.
Nyfiken som man var efter op om saker smakade som förr.
Det gjorde det allt, Ja i alla fall det medta.

Söm finsmakare av rökig whiskey så blev jag glad att det smakade gott även efter op.
Vin smakade utmärkt, rött som vitt.
Finkörning från små ansenliga mickrobrygferier likaså. Enda ölen jag drack efter op.

Men så en dag någon gång på min resa så blev det där enda glaset vin jag tänkte ta på kvällen 3,4,5 eller ibland 6 om glaset inte var för stort.
Den goda 6:an whisky som jag skulle smutta på blev antingen flera av den sorten eller så blev det näst intill ett fullt whiskyglas jag hällde upp.

Fanns i princip ingen botten i mig utan det slutade oftast att drickat tog slut, speciellt vinboxen.

Var aldrig ute på lokal utan jag satt hemma i soffan, eller när jag var och hälsade på hos min fjärrbo.
Dit jag nu är på väg till.

Hon sa ofta att ””Skall du dricka nu igen, Skall du verkligen ta mer?, Jag vill inte gå ut med dig för det syns du är full!, Har du druckit nu igen? ””
Jag svarade: Ja en wirre får det bli. Det är ingen fara. Det syns inte på mig! Jo, jag har tagit ett glas vin. (i skälva verket var det snart dags att hälla upp det fjärde glaset)

Förnekelse, lögner och självbedrägeri!
Hon jade ju rätt hela tiden!
Men det ville jag inte, kunde inte erkänna då. ?

Skuld, skam och ångest har jag sällan haft när jag drack.
Jo, lite skamsen var jag allt mär jag insåg att jag på lördag insåg att jag inte kom ijågnvsd jag sagt i telefonen på fredagen och varför jag la på luren.

Skam och ångesten kom först som ett hammarslag när jag hade börjat ta tag i problemet med alkoholen innan Påsk 2017.
Fick återfall innan semestern och strax efter semestern.

Är nu mer en nykter tillfrisknandet 99% alkoholist sedan den 29/8-2017.
Och skall göra allt i mon makt för att vara så framöver också.
Men jag ger inga löften i sig.
Jag tar en dag i taget, och eftersom tiden går fort nu mer när man är 57 bast så räknar man in dagarna till veckor osv.?

Har lärt mig att ta hand om livets små svårigheter på ett skapligt sätt.
Har även varit tvingad att ta hand om livets stora svårigheter.
Det senare med hjälp av ett gott kontaktnät i form av självhjälpsgrupper, Mona nära och kära samt min favorit terapeut på det behandlingshem jag vistades vid i 28 dagar höstas 2017.

Det var en beskrivning av min kortvariga ”dryvkeskarriär” från en ”normaldrickande svensk” till en 99% alkoholist.

Mvh
//Xoog

Ja vad göra när inte enns LAB funkar? Ibland gör det ju inte det... Enligt min erfarenhet handlar det då om att personen i fråga är extremt kontaktsökande i sin affekt. Då blir personen ytterligare provocerad av att vi motstår affektsmitta och vägrar "mata konflikten". Kanske inte det som händer hemma hos er. Det är bara en personlig association. Jag har iaf inte stött på ett enda proffs (hos BUP, habilitering, autismcenter, ADHD-center mm) som kan svara på vad man gör då, när LAB bara provocerar och leder till att personen intensifierar sitt konfliktsökande. Vad är plan B? Proffsen står handfallna. Inte undra på att en vanlig, dödlig, fredagstrött förälder ligger i sängen och gråter och känner sig misslyckad... Du ÄR inte misslyckad. Du gör ju allt rätt. Ibland går det åt helsicke ändå. Kram

"Det gav ingenting. Blev inte ens gladare nån stund." DET är fantastiskt. Vi människor funkar så att vi lägger oss till med beteenden beroende på vilken "payoff" vi får. När man tränar människor med olika former av problembeteenden analyserar man alltid hela bilden för att sätta fingret på just payoff. Sedan ser man till att problembeteendet aldrig mer ger payoff, men att det beteende man önskar ersätta problembeteendet med ger payoff. Du fick ingen payoff av ditt alkoholintag. Det är precis det du behöver uppleva. Nu behöver du "bara" leta andra sätt att få det du söker. Kram

Upptäckte hur min man gömde sprit i garaget. Konfronterade honom om detta och han hävdar att han inte dricker mer. Jag har kollat igenom garaget då jag inte litar på honom, men har inte funnit något mer. Min magkänsla säger mig att han fortsatt men vet som sagt inte. Detta kommer förmodligen låta helt knäppt men gömställen? Var? Jag borde för min egen skull sluta leta men jag kan inte, jag vill liksom ”sätta dit” honom för att kunna ställa mer krav! Vi har hållit ihop i 11 år och har tre barn tillsammans, jag vill rädda detta men vet inte hur det ska gå till då han verkligen inte kan se något fel eller onormalt med sitt drickande.

Vissa dagar är jättebra medan andra verkar som om någon tryckt på fel knapp. Barnen är i lågstadieålder med humör och trots som tonåringar.
Vi vuxna har läst på både Hejlskov och Greene om lågaffektivt bemötande och samarbetslösningar. Det funkar kanon. Ibland. Men inte när det verkligen behövs. Som idag. När man bara får tråk tillbaka.
Nu ligger jag i sängen och gråter i väntan på att min partner kommer hem.

Jag tror att det är så det kallas i psykologiska termer, när man innerst inne vet att man har problem, men skyler över det genom att anklaga andra för att ha problemet i fråga... Men jag kan lika gärna ha tokfel, så ta det med en nypa salt. Oavsett så kan du aldrig förändra något annat än dig själv. Ta dig själv och ditt drickande ur ekvationen. Om du slutar dricka blir det uppenbart att din fru har problem, som hon själv måste ta ansvar för att göra något åt.

Btw: de kittlingar du beskriver låter som något jag hade. Jag trodde det var någon form av hjärtflimmer? men min läkare sa att det var magen som spökade. Haft otaliga magkatarrer tex. Och magen tar mycket stryk av alkohol. Min var helt paj även ett långt tag efter jag slutat dricka....

Låter ju helt galet år 2018 i Sverige! Brukar ju vara ganska restriktivt med alkohol i jobbsammanhang numera! Okej att det bjuds till speciella tillfällen (julbord, jubileum mm) eller till kundaktiviteter (ex kundgolf)! Men att personalen bjuds som ”tradition” regelbundet verkar ju helsnurrigt! Är inte tillåtet för företaget att betala men när det gäller att anmäla är mer en bokförings- och skatteteknisk fråga! Är du säker på att det är sant? Han kanske helt enkelt går på after-work med arbetskompisar!? De flesta företag har en policy när det gäller alkohol, är ju så vanligt med problematiskt förhållande till A! Tycker ansvaret dock i första hand ligger på din sambo! Man måste ju liksom inte hälla i sig för att det bjuds! Jobbigt för dig att ha detta flera fredagar i månaden!

Hej! Ångest över föräldraskapet är du definitivt inte ensam om... Hur gamla är dina barn? Det finns hjälp att få från olika instanser om man känner att man kört fast i sitt föräldraskap och samvaron har fått en negativ klang. För den som vill stärka sig i sin föräldraroll och leva i harmoni med sina barn finns det bra föräldrautbildningar, grupper mm att ta del av. Många lyckas tex vända den negativa utvecklingen genom att gå en kurs som heter COPE. Det är litet olika vart man ska vända sig beroende på barnens ålder och vilken kommun man bor i... Ett hett tips från mig är även att läsa på om förhållningssättet "Låg-affektivt bemötande". Det hör man mest talas om när det gäller särskilda behov, som bokstavsdiagnoser eller autism. Men jag är rätt säker på att skulle alla vi som klarar av att styra vår affekt använda oss av det förhållningssättet gentemot alla medmänniskor, stora som små, så skulle allas vår tillvaro bli harmonisk som genom ett trollslag... Kram till dig denna tunga fredagkväll!

Och hej Karinas!
Du har tagit ett jätteviktigt beslut!! Jag kom själv inte fram till ett sådant beslut när jag var 30, önskar att jag gjort det men är ändå glad att jag slutade dricka som 37-åring.
Abstinens är väldigt individuellt verkar det som, jag hade lite skakningar, mycket svettningar och dålig sömn i max en vecka. Nu när du trappat ner så pass ska det nog gå bra. Mitt bästa tips är att ta en timme i taget och tänk på att du gör detta för din egen skull, du är värd att må bra. Du är värdefull! När jag insåg mitt eget värde, fick mer och mer självkänsla för varje nykter dag, ville jag inte längre vara destruktiv.
Jag tog prover efter någon nykter månad och allt såg bra ut! Kroppen är bra på att läka om du låter den vila från alkohol. Med alkohol däremot får vi inte bara fysiska skador utan även psykiska.
Så ta hand om dig och skriv gärna mer här, vad du vill! Det är till stor hjälp att få dela sina tankar med andra som gått och går igenom samma sak❤️??‍♀️

Hur gamla dina barn är. Och man vill så gärna peppa, men ibland blir det så klyschigt. 11 nyktra dagar (?) är ju ett första steg, på att DU respekterar dig själv. Det kan ju vara en start. Men jag vet, barn kan vara apjobbiga ibland.

Jag brukar ta en lång dusch. Enda stället man får vara ifred?

Inte ska du dö. Kroppen har en enastående förmåga att läka och ta hand om gifter, när vi bara ger den chansen. Du har säkert redan googlat symptom på leverskador, riskfaktorer osv? Jag hittade en sida jag tyckte var speciellt bra:

https://medibas.se/handboken/kliniska-kapitel/mage-tarm/patientinformat…

Du beskriver inga av de symptom som nämns... Så även om din lever är ansträngd av för mycket alkohol för länge så borde läget inte vara så akut som du är rädd för. Än. Hårt drickande dagligen i 20 år gav de som riktlinje för att utveckla akut leversjukdom, mellan tummen och pekfingret. Låt det inte gå så långt! Det är bra att du har dragit ner och har som långsiktig plan att dra ner ännu mer. Fortsätt så!

Hej Fenix!!
Hur går man till väga med provtagning på nätet? Min man har gått med på att lämna prover men jag har blivit lite skrämd då jag hört att man kan få soc inkopplat om man går till vårdcentralen... Det kanske inte stämmer men jag vågar då inte riskera det oavsett hur orolig jag är för hans hälsa. Dock dricker han små mängder numera men så har det ju inte alltid varit?
Tacksam för svar☺️??‍♀️

Jag vet inte hur jag ska hantera ångesten, nedstämdheten och sorgen över att ha misslyckats med att uppfostra barn som respekterar mig.

..har det ju sådär!

Trotsiga barn, vidbränd middag, sur make, pms, oputsade fönster, full tvättkorg...

Det är ju bara att man inte pratar om det eller visar det på Instagram.

Livet är tufft ibland men det kan vända så fort.

Hoppas att du finner lite lugn i helgen ?

Ene sonen har i eftermiddag attityd from hell. Allt är negativt. Trots och tvärtemot. Jag har försökt vara en lugn och förstående förälder men just nu känner jag ångesten komma krypande. Ingen lyssnar. Ingen tar eget ansvar. Varför ska då jag hela tiden försöka?
Vad skönt ett glas vin eller två hade varit nu... Att fá tillbaka självförtroendet. Att kunna styra upp en mysig fredagkväll. Att kunna låtsas som om allt är normalt. Att jag är normal. Att få uppleva illusionen av att vara som alla andra.

Hej,
En känsla av att inte veta vem jag var, vad jag tyckte om, inte tyckte om, vad jag ville osv infann sig. Jag hade mina roller kvar som fru, mamma, syster, dotter, vän och kollega men vem var jag egentligen? Så var det för mig. Jag har dock gillat resan. Den har varit och är utmanande men det sim växer fram inom mig kommer just inifrån. Mitt tidigare jag är till stor del skapat utifrån... svårt att förklara.
Absolut har insikter kommit svepande istället för att jag använt tankarna. Intuitionen har stärkts och jag lär mig lite bit för bit vad känslan vill berätta. Ibland har det känts som att det kommit insikter utifrån oxå. Häftigt är ordet.?
Ett första steg var att bli medveten om mina tankar... de är inte sanningen och jag springer fel nu och då. Kan bli riktigt komiskt.
Kram
Ellan