Senaste kommentarerna i forumet

Hej alla!
Nu har jag lyckats att vara nykter i ett helt dygn. Har haft abstinens hela natten med kallsvettningar och hela dagen och ont i magen. Nu börjar det kännas lite bättre. Men är helt slut o utmattad. Måste erkänna o säga att tanken slog mig flera gånger att dra in till systembolaget och köpa en återställare efter att jag slutat jobba idag.
Men jag lyckades cykla hela vägen hem utan att köpa något att dricka idag.
Imorn dag 2. Jag hoppas verkligen jag kommer att lyckas att bli nykter.

Tror Du har en jättepoäng i det Du skriver, väldigt väldigt klokt! Det är mot sig själv (och eventuella barn) man har det största ansvaret! Att inte svika sig själv (och sina barn)! Konsekvenser snarare än ultimatum!

Inte ens läkare idag använder ordet alkoholist.
Min läkare säger beroendeperson till mig.

Min terapeut blev t.o.m. irriterad när jag sa alkoholist (om mig själv)
Han sa: MM det heter beroendeperson numera, man säger inte alkoholist längre.

Men vi är framför allt människor.
Med beroenden i olika former :)

Så heter provet de har tagit på mig, det indikerar alkoholbruk under en längre tid som jag förstod.
Mitt värde var 0.63 och gränsvärdet ska vara 0.30 eller lägre
Är det någon som kan ge mig feedback på det, har ni tagit det och hur påverkas mina organ av det?
Svår fråga det förstår jag, men jag måste för jag är orolig.

Påtvingat allvarsprat brukar aldrig leda någon vart, om det inte är akut för då är det ju nödvändigt. Men jag har ju redan sagt vad jag tycker och vill, liksom han har gjort. Och då behöver man inte älta det så länge inget förändras i tanke och vilja. Jag har tålamod. Den sjukliga tröttheten är borta, och energin, drivkraften och lusten att hitta på saker kommer nog tillbaka så småningom. Jag är nöjd så länge han deltar på det jag hittar på åt oss, det är ju verkligen inte självklart. Minns själv hur min alkoholiserade pappa aldrig ville göra någonting kul. Ingenting. Alla förslag mottogs med pust och stånk och "Måste vi det? Nej jag vill inte, en annan dag." Från att städa förrådet till att åka till Ikea och köpa nya möbler. Biobesök, teater, restaurangbesök - allt! I alla år. Otroligt deprimerande att leva med en sådan sambo!

Du har helt rätt att här inne har jag mött många fina människor så jag vill inte vara utan någon av er.
Det är trygghet att få gå in här också skriva få svar av människor som sitter i samma båt, människor här
har mycket klokskap och tröst att ge, dessutom en massa hejarrop då man börjar gå mot rätt håll.
Ja alkis är väll kanske ett ord som ska bort, vi är ju beroendepersoner alla här inne annars vore vi inte här.
Jo föresten anhöriga behöver ju inte ha ett beroende men en beroende problematik på annat sätt.
Alkis är ju ett uttryck som är nedvärderande kanske i mångas öron, men beroendeperson, låter ju lite annorlunda.
Kram vännen ha en fin kväll!

Vad kul att du hör av dig! Jag har tänkt och undrat hur det går för dig!
Ja, jag kämpar på... ibland går det jättelätt och ibland är det tufft...men jag har bestämt mig!
Jag vill inte vara full och göra bort mig mer och jag HATAR att vara bakfull med ångest, så JA jag kämpar på.
Det är jobbigt när man inte får sova ordentligt men snart är det semester även för mig! ?
För övrigt är det dag 36 idag och nu vill jag inte räkna varje dag längre. Kommer att gå in här och läsa och skriva mer sporadiskt i fortsättningen.
Kram till alla er kämpar! ?

...har jag också, men löser det med alkoholfritt vin. Det vita och rose' är helt ok när det är riktigt nerkylt. Det är ett bra alternativ och jag gillar att hålla i vinglaset och smaken av vin. Men helt utan bakfylla...Jag drack en hel flaska på midsommar och ingen bakfylla eller ångest! ? Härligt.

Jag tror tyvärr att det är så att om man inte enkelt kan stå emot att ta ett glas fast man har planerat att inte dricka.
Jadå då har man tagit klivet över till ett beroende.

Man säger inte alkoholist längre (även om jag själv säger det om mig själv) så heter det beroendeperson. Jag är däremot försiktig att nämna andra som alkoholister. Då använder jag oftare ordet beroendeperson. D.v.s en människa som har en beroendehjärna.

Vi är de flesta "alkisar" härinne och jag tycker inte det är något större fel på oss......
Tvärtom. Härinne finns de bästa personer jag någonsin har fått förmånen att lära känna.

Så det kanske är OK ändå att vara just alkoholist.

Imorgon Tisdag 27 Juni kl 10 kommer Kropp och Själ handla om alkohol. Man kan såklart lyssna på nätet efter programmet sänts.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/910660?programid=1272

...fastnade i mitt huvud av vad sköterskan sa till mig.
Att när man har kommit så långt så att man fått ett sug, då har det gått rätt långt i missbruket,
vet inte om det stämmer, just nu är jag lite förvirrad av hennes ord,
Jag vill inte att det är sant det hon sa, för är det så, då har jag verkliglen en begynnande alkoholism, det är
ett ord som jag inte vill ta i munnen jag vill inte se att det är så, jag vill blunda och inte tro.
JAG VILL INTE VARA ALKIS!!! men jag kanske är det??
Jag har själv ställt till det och nu får jag stå mitt kast!

Blir lite rörd av den där flaggan som hela tiden vill ligga i buskarna, det är verkligen din följeslagare :-)
Låter så härligt med havet och vattnet som slår mot stenarna, önskar så att jag också bodde vid vatten,
men här har jag skogen runt mig.
Tänker också hur tusan ska det bli om inte suget släpper någon gång, det känns tröstlöst.
Men vi biter huvudet av suget och till slut ska det väll ge sig.
Ha de gott vännen!

Kan bara tala för mig själv, är nu på dag 15 och första veckan var värst. Körde på en del alkoholfri öl då

När slutar man tänka på vin idag är tredje dagen utan alkohol men jag tänker på vin hela tiden. Prövningen kommer ju ikväll förstås med middagen...

Gå in under min profil och i favoriter la jag den nu. Heter "Vill förändra mitt liv"
Säkert väldigt osammanhängande och kaotiskt, men det var så mitt liv var då.
Otroligt bra att du vill skriva och gör det så fort du bara har möjlighet, det är så
otroligt skönt när trycket lättar och det kommer ut, man får se det på pränt och det är
nog så vi börjar bearbeta problemen.

Hej i din tråd!
Jag har aldrig varit inloggad i forumet och jag har aldrig använt datorn för att navigera runt, så jag kanske uppträder förvirrat och svarar på fel inlägg...
Hur som helst, från det jag kan läsa i din tråd är vi nog väldigt lika. Öppna, sociala och utåt sett glada. Inga problem med sociala tillställningar, men en gnagande oro under ytan... Våra dryckesmönster skiljer sig nog men jag ser likheter i våra personligheter och grundproblematiken är ju densamma
Tack för besöket hos mig :-)

.. du menar med att orden började forsa ut. Just nu vill jag skriva och skriva men hinner inte :)
Jag måste nog försöka vara lite mer spontan.... Ska försöka hitta din andra tråd!

Jag är nog ganska mycket för att tänka igenom mina inlägg och sätta dom i ett sammanhang. Börjar inse att det inte är möjligt, måste nog få ur mig tankar som jag har för stunden och därmed riskera att missa saker av vikt. Men om jag försöker hänga kvar här kanske bilden klarnar…

Så tankar just nu:
Jag hade en vit period på fyra helger i våras. (Tilläggas bör att jag aldrig haft det förut). Anledningen var att jag var ledig en del under sportlovet. Som sagts, alltid denna ledighet. Hittade på roliga saker med barnen och hade det bra. Det som slår mig är dock att ingenting blev lika roligt om jag inte hade en plan på att koppla av med en (läs flera) öl när dagen var slut. Visste jag att det låg framför mig blev allting mycket roligare. Det är inte så att allting är helt tråkigt utan den, men någonstans sitter det en djup rotat bild inom mig där roliga saker avslutas med alkohol, annars räknas det inte. Någon av dagarna köpte jag öl på bolaget och korkade upp när jag kom hem. 6st starköl på 33cl. Detta låter kanske inte som katastrofala mängder men när dom var slut hittade jag en gammal folköl också.

Vaknade tidigt på morgonen och mådde fruktansvärt dåligt. Vet egentligen inte varför, har många gånger tagit mig igenom motsvarande mängd utan större problem. Men det fick mig att fatta beslutet. Jag var tvungen avstå ett tag. Målet från början var en helg, det blev sen två helger och där någonstans bestämde jag mig för att hålla mig nykter fram till en speciell tillställning och därmed slutade det med 4 helger.
En viktig lärdom var att det många av er definierar som “sug” inträffar för mig runt 1400 den lediga dagen (dagen innan ledig dag, aldrig en söndag). Inte för att jag vill dricka då utan för att jag vill att det ska finnas på agendan.
I övrigt fann jag (tyvärr) inga påtagliga fysiska hälsoeffekter men däremot psykiska. Man mår ju helt enkelt så mycket bättre och som jag läst i andra trådar här så finner jag kaffe så mycket mer välsmakande om jag inte druckit på kvällen innan. Vidare tyckte jag om att klappa mig själv på axeln och vara stolt och jag nästan hoppades att jag skulle bli stoppad i en nykterhetskontroll.
Efter denna period föll jag dessvärre direkt in i gamla vanor. Jag hade inte ens några planer på att inte göra det så det var dömt att bli så.

Att tråden har startat nu grundar sig direkt i en incident som nyligen passerat, där jag inför nära och kära fått stå till svars för att inte vara nykter. Inte full eller odräglig, men utan anledning onykter och därmed inte körduglig. Skämdes!
Men bara lite längre ner under ytan uppenbarar sig nästa konkreta problem. Annalkande semester. Det är en lång ledighet och som ni förstår är det något som skrämmer mig.

Återkommer med mer funderingar om någon orkar :)

Härligt!!! Jag har träffat några stycken som upplevt precis samma sak. Det händer massor med oss när vi lägger av med alkoholen både fysiskt och mentalt. Just när det blir en sådan påtaglig förändring som du skriver är ju en belöning om något.
Kram
Ellan!

Att tjata leder sällan till ärlig diskussion så jag tror du gör helt rätt, låt honom ta första inledningen när han är redo. Och så är ju inte alla män kända för sin djupsinniga samtalsförmåga heller oavsett vad det gäller ?

Låt känslan skölja över dig, snart tar förnuftet över igen så tillåt dig att vara ledsen om det är så det känns just nu. Försök gör nåt som du gillar, kanske det kan skingra tungsinnet för en stund. Styrkekram!

Skönt att vakna utan ångest och illamående ?

Skulle gärna vilja ha en vit månad för att se hur jag mår utan alkohol men jag är så jävla feg, har redan misslyckats 2 ggr med detta tidigare. ?

Inatt har jag lyssnat till nåt liknande Ewerth Taube haha tycker ändå det blir lite komiskt på nåt vis.
Varit på VC och förberedde mig ganska väl när doktorn skulle ställa frågan om alkohol, å så fråga han varken om alkohol/tobak/motion...... när jag berättade om musiken jag hör ibland så sa han du behöver sova jag skriver ut sömntabletter lycka till hejdå..... jajja tack! Ska nog kontakta en annan dr ang alkoholen. Nu ska det sovas.....tjing!!?

Vill först av allt ge dig en stor kram! Och vet du, jag tror inte alls på detdär att du inte kan nåt, inte vet nåt. Bara det du skriver visar ett stort mod, ett ännu större hjärta och framför allt en otrolig förmåga att ta sig igenom saker ingen borde behöva leva med! Din framtid behöver inte alls vara präglad av hur din uppväxt sett ut och jag tror du kan ha en lysande framtid i många yrken med de erfarenheter du har. Du är starkare än du själv tror!

Finns det någon alls i din närhet som vet hur du har det? En enda vuxen mänska som du kan prata med? Du kan inte fixa dina föräldrar själv och du måste ha hjälp till dem, det är inte du som ska ta hand om dem när situationen ser ut som den gör. Försök samla mod att prata med socialkontoret, säkert kan ni tillsammans försöka göra upp en plan som är bra både för dig och dina föräldrar. Och kom framför allt ihåg att du inte ska skämmas för dina föräldrar, det är deras ansvar hur de beter sig och alkoholism är en sjukdom som gör grymma saker med även de snällaste mänskor vilket du också vittnar om dina föräldrar är när de är nyktra.

Fortsätt skriv här så ska du se att du inte är ensam och att det finns stöd och råd att få!