Senaste kommentarerna i forumet

Jag kan bara hålla med er ovan. Att ställa ultimatum till nån som dricker tror jag dessutom inte gör någon skillnad för den som dricker. Viljan att sluta måste komma från dem själva och inte som nåt påtvingat. Självklart ska man vara tydlig med att man inte trivs med drickandet, hur det påverkar en och vad man känner. Göra det klart att man i långa loppet inte vill leva så.

Jag gjorde beslutet för mig själv istället och ställde ultimatum till mig själv. Jag har gett mig själv ett år att ta mig ur förhållandet om inget ändrar hur han dricker. Till mig själv kan jag ställa krav och tidsgräns, men sitt drickande måste han själv förstå att sluta med. Jag har gjort det klart för honom att jag inte vill leva med den mängd fylla vårt hem är fyllt av och att jag inte kommer stanna om inget ändras. Har förklarat hur illa jag mår rent fysiskt för att inte tala psykiskt av att han med jämna mellanrum allt tätare blir stupfull. Har inte hotat med flytt eller satt tidsgränser, bara sagt i klartext hur jag känner och hur jag inte vill leva. Sen får han dra sina slutsatser och som vuxen mänska ta ansvar för om han tycker min åsikt är viktig nog för honom att han väljer att sluta för att han vill ha sin familj kvar. Jag tycker jag därmed satt ansvaret för mitt mående på mig själv genom att ge mig själv en rimlig tidsplan innan jag bryter och honom en möjlighet att ändra på den riktningen om det är vad han vill och han har då hela ansvaret för sitt drickande.

Nånstans måste man ändå acceptera att det är svårt nog att ändra sig själv, så hur svårt ska det inte då vara att ändra på någon annan?

Nu har jag varit på mitt första A-möte med sjuksköterskan.
Det är en ung tjej, vet inte vad hon har för livserfarenhet, men strunt i det. Hon
är i alla fall en kvinna med hjärta tror jag. Hon hade väll inte så mycket att komma
med, men vi pratade lite om medicinering och lite hur vi skulle gå vidare, men jag
avböjde medicin just nu, dumt kanske men, men.
Det togs ju ett blodprov på bariatiska kliniken och mitt värde låg någostans på 60 och gränsvärdet var 30 och mindre.
Har ni någon uppfattning hur pass allvarligt mitt värde var, det fick jag inte riktigt reda på?
Men det känns bra ändå att jag har satt igång bollen. Om två månader ska vi ha en ny träff, då hon går på semester och kommer
tillbaka ungefär då jag ska ha min nästa B12 spruta. Kanske lång tid, men då kan jag ju få tid på mig att försöka göra nått åt det
innan det ska tas nya prover.
Trött,

Ett ultimatum är ju just ett ultimatum. Har man sagt en sak måste det gälla, annars blir det bara tomma hot. Så på den punkten måste man verkligen ha tänkt klart innan man ställer ultimatum. Är jag beredd att driva igenom detta till vilket pris som helst? Men personligen tror jag att det är det enda som funkar, om man ska överleva själv.

Hej alla!

Jag har även om jag är trött försökt träna en del på sistone och det är verkligen bra mot suget! Ver inte om det har med dopaminet att göra eller vad det är men det rekommenderas starkt!

Jag jag känner mig bestämd, men jag har varit så nära från 3 vita månder tidigare utan antabus, så denna lilla krycka kan säkert hjälpa till. Istället för att fokusera på det som 3 månader utan alkohol så ser jag det som 3 månader att få bättre hälsa, ekonomi, sinne m.m. Då blir det plötsligt lite roligare! Så jag har ett enklet mål: simma minst 500m varje dag, orkar jag mer så gör jag 500m till, större mål än så klarar jag inte just nu.

Men någon måste hjälpa dig! Soc? Annan anhörig? Så kan du inte leva! Inte dina föräldrar heller. Hur gammal är du? Du måste ta dig därifrån på något sätt.

Välkommen hit till forumet! Vad bra att du skriver här. Du verkar ha en väldigt tuff situation med dina föräldrar och jag kan tänka mig att du är väldigt orolig.

Dina föräldrar är väldigt viktiga för dig och du gör en otrolig ansträngning för att hjälpa dem. Men så som du beskriver det så tror jag att de behöver mer hjälp. Det här ingenting som du själv kan bära på dina axlar, utan att som du skriver "gå sönder inombords". Har dina föräldrar någon utomstående hjälp redan?
Och har du någon att prata med? Om inte, vem/vilka finns runt omkring dig som du känner förtroende för? En vän, släkting, annan?

Är det okej om jag frågar hur gammal du är? Bor du med dina föräldrar eller bor du i eget boende?

Vad du kan göra är att kontakta kommunen och göra en "orosanmälan" gällande dina föräldrar. Det kan man göra om man är orolig för en persons liv och hälsa vilket du verkar vara gällande dina föräldrar. Det kan du göra anonymt om du vill. Då kommer socialtjänsten utreda om dina föräldrar behöver och vill ha hjälp.

Här hittade jag information om orosanmälan som Täby kommun skrivit som du kan läsa om du vill (men samma sak gäller över hela Sverige, de hade bara sammanfattat det bra.): http://www.taby.se/Omsorg-och-hjalp/akut/Anmala-att-nagon-far-illa/

Hoppas du vill skriva mera här på forumet! Här finns det många med erfarenheter och insikter.

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigforumet

Flyt bara med. Se till att få i dig bra mat, motion och vila, och försök distrahera tankarna. Efter regn kommer alltid solsken. Kram ❤️

Du verkar bestämd i ditt beslut, bra! Försök fokusera på det positiva. Och låt kroppen få den vila den behöver, det tar tid att läka sannolikt.

Hej på er!

Det är så fint att ser er stödja och peppa varandra för att ni (och era barn) ska få leva som välmående människor där ni inte behöver styras och påverkas av alkohol.

Jag har lite funderingar kring det här med ultimatum. Ser ofta att man tipsar varandra om att ställa ultimatum "Sluta drick eller jag lämnar dig". Det finns många olika perspektiv på huruvida ultimatum är en framgångsrik väg eller inte. Så jag tänkte tillföra ytterligare några tankar om det, men det är naturligtvis alltid ni som behöver hitta den vägen som passar er bäst!

Det är lätt att känna in den frustrationen som man som anhörig har när man ställer ultimatum. Däremot finns det vissa problem med ultimatum, precis som Nordäng67 skriver. Tack för att du delar den erfarenheten!

Det kan hända att om personen dricker så är man inte redo att lämna och man stannar kvar ändå. Risken är då att med slutar tro på sig själv, för man bryter mot sina egna ord. Så ultimatum kan man ställa om man vill, om man är supersäker på att man kommer hålla det. För det gör att man känner självtillit. Om man däremot inte är redo för att ställa ultimatum kan man i stället berätta hur man påverkas negativt av alkoholkonsumtionen, hur man önskar att det var i stället och att man själv vill leva på ett annat sätt (och berätta hur).

Ett annat sätt att se på ultimatum är att det är ett ultimatum, eller löfte, man ger till sig själv hur man själv vill leva i sitt liv. Som SkåneTösen är inne på. Man kan inte styra och tvinga någon till förändring, men man kan ta ställning till hur man själv vill leva och vilken miljö man vill att barnen ska växa upp i och agera utifrån det.

Hoppas ni vill fortsätta dela mer er! Det är fantastiskt att läsa era erfarenheter och insikter!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Idag är det tuuungt. Känner mig ledsen, kränkt, liten, ratad och liten. Idag är tydligen förnuftet (hjärnan) bortkopplad helt och hållet och bara känslor (hjärta) härjar fritt. Vill inte det, är allt för jobbigt. Hoppas på att hjärnan och förnuftet vill koppla på senare idag ??.

Tack för att du delar med dig av den här sjukdomens mer brutala baksidor och kanske också slutskede. Tycker så synd om dig på många sätt och vis, men för mig var det ytterligare en väckarklocka och en påminnelse. Ser tragiska bilder när jag läser dina rader. Hur illa det kan bli för en hel familj. Hoppas många läser ditt inlägg, och framförallt vill jag skicka en stor styrkekram till dig!

Återigen, första natten nykter efter några dagar med A, är hemsk.
Går inte att somna, råkar jag somna så vaknar jag efter några minuter på grund av mardrömmar.
I kväll kommer det bli samma sak, sen brukar det lugna sig lite åtminstone.
Varje gång jag har dessa nätter, så känner jag att jag pallar inte gå igenom det engång till.
Like förbannad så glömmer man bort det, när man blir alldeles för törstig ??

Vi gör alla så gott vi kan Allegra! Känn inte skuld och skam utan var nöjd med det du faktiskt klarade, låta bli snapsen. Jag tror att vi båda lyckas om vi försöker tillräckligt många gånger och inte ger upp! Tänker att återfall inte ska ses som ett misslyckande utan som att vi inte riktigt nådde ändå fram! Känner att jag är på väg mot något bra! Men slappna av kan jag inte göra för då sitter jag där med en öl! Bara kämpa på!

Jag är en av dem som desperat skrek på hjälp då jag började skriva. Hittade sidan, läte lite och sen bara forsade orden ur mig.
Jag har en till tråd som jag startade då. Jag har som du ett fint hem utflugna barn och barnbarn, bor i ett fint hus med en man som jag
levt med i många år, han är inte riktigt av den förstående arten, så stödet har jag inte hemma här. Men jag tog stödet i den här
gruppen istället.
Jag tror att hur vi än gör, så är det olika en skriver omedelbart och en annan väntar längre eller kortare tid, men vi gör det vi tror är rätt för oss, skrivandet.
Välkommen hit och här finns massor av värme, klokskap och många kina människor, det vet du redan och
egentligen behöver jag inte skriva det :-)
En dag i taget!

... av filmer eller serier kan vara underbart. Själv har jag dock lite för mkt spring i benen för att bara sitta stilla. Tror det kan vara bra om du hittar ngn aktivitet med rörelse/motion också. Våra kroppar och knoppar är gjorda för att röra på sig flera timmar om dagen. Har läst ett par böcker i ämnet och det finns så mkt vinster med att röra på sig. Förutom att vi får en härlig dos av endorfin så minskar det stress, ökar koncentrationsförmågan, man hanterar problem/utmaningar bättre, skapar nya hjärnceller faktiskt... (vi har ju gjort av med några under åren...), bättre sömn o s v. Kram!

...utan alkohol. Känns bra, men fortfarande trött i princip hela tiden! Tagit antabus i 1 och en halv vecka nu, ska ta det hos vårdcentralen from onsdag. Tror det kommer att kännas mer att man gör nånting åt problemet "på riktigt". Så det är bara att kämpa på, det går!

i det morgondag! Jag behöver hitta något nytt! Jag älskar film! Det intresset ska jag ta tag i igen!
Precis som du skriver gäller det att inte tänka för mycket! Det misstaget plus tomrummet har gjort förut att jag trillat dit!!
Kram!

... tror jag är en bra målsättning och det räcker gott så. Jag har heller inte som mål just nu att vara utan A resten av mitt liv, även om det tror jag skulle vara ett underbart liv på många sätt och vis. Att varje dag vakna och känna sig pigg och fräsch och utifrån det ta ett beslut att: Idag vill och kommer jag inte att skicka i mig giftet! Jag har liksom du en underbar sambo och 2 barn o s v. Egentligen har jag inte så mkt att klaga på. Ett fantastiskt spännande arbete och ett boende som många skulle önska sig. Inga krämpor o s v, alkoholen har ännu inte förstört min hälsa, utan är för min ålder en kille med riktigt bra värden p g a av riklig motion. MEN myntet har 2 sidor, själv har jag en baksida av grubblerier och rädslor. Denna sida visar jag dock inte så mkt utåt, utan är den där trevliga och sociala personen som verkar vara lycklig. Livet är ju såklart båda sidorna och ett sätt som jag hanterat mina svackor och framförallt när jag inte sköter min sömn är att dricka. Dock ingen hållbar medicin i längden och som jag också märkt har eskalerat. Jag vill vara FRI och inte beroende. Jag vill vara NÄRVARANDE och inte bedövad. På återhörande och en trevlig måndag till dig!

Du har så många nyktra dagar innan det här så du kommer att fixa det!!
Vad som är först hönan eller ägget funderar vi nog på båda två. Mår jag dåligt för att jag dricker eller mår jag dåligt för att jag är på väg in i en
depp period, jag funderar jag också.
Men hur det än är så att självmedicinera är nog det värsta vi kan göra oavsett hönan eller ägget. Nu tar vi tag
och startar om på det nyktra livet.
Stor kram till dig.

Eftersom du läst så länge har du säkert kokat ner dina undringar genom åren, och kommit fram till din nuvarande tanke och strategi på hur nykterheten ska uppnås. Det fina med att läsa ett tag, är ju att det ger god grundkunskap i ämnet. Då behöver du ju inte starta tråden med ett ostrukturerat HJÄLP, utan du kan ju gå mera målinriktat på uppgiften. För det är ju just vad det är att sluta dricka. En stor uppgift att lösa...
God start, kraft i processen. Lycka till är egentligen allt för flummigt. Det behövs ingen lycka. Det behövs beslutsamhet, och envishet.
//PP

Tack för svaren - det värmer!
Ja, jag är nog en ganska orolig och grubblande själ.Men bara för mig själv, eller med min familj. Tror väldigt få i min omgivning skulle tillskriva mig dom egenskaperna.

När jag läser mitt inlägg idag känner jag att det kanske ger en felaktig bild av min sinnesstämning i allmänhet. Jag är nog en ganska lycklig och glad person :-) Som så många andra här på forumet reflekterat över så har jag allt - fantastiskt fru, underbara barn, fint hus bra jobb. Ingenting fattas mig.

Men alkoholen stör mig något fruktansvärt och nu har det börjat påverka min omgivning. Det är det som skrämmer mig så mycket, och det är därför jag startade tråden.

Min målsättning i nuläget är inte att bli nykterist. Men idag kommer jag vara nykter.

Återkommer med reflektioner om hur mitt drickande ser ut, och då kanske mina ambitioner förändras…

Upp på banan igen Kurtito! Vi med mer eller mindre stört förhållande till A behöver ha superkoll på om vi är Hungriga, Arga, Ledsna (Lonely) eller Trötta. Har själv märkt att sköter jag dom basala sakerna i livet som att äta ordentligt inklusive mellanmål + att sova ordentligt, så blir det så mycket lättare. Oftast kan man lura hjärnan genom att äta något eller att dricka ett par klunkar kallt kolsyrat vatten. Sen så här i början tror jag det kan vara bra att inte se till att ha någon A hemma eller lätt tillgänglig. Kämpa på!

På jobbet igår, for fan i mig igen, tanken på att jag skulle ta mina två sista öl som stod i kylen, plus en stor fet hamburgare efter jobbets slut, grep tag i mig. Jag förmådde inte att vända tanken, hamburgaren kunde jag låta bli, men inte ölen, och med öl så är isen bruten, därpåföljande whisky var ett faktum, jäkla skit. En ny dag idag, lite lätt hudvärk, och en besviken jag, måste låta bli A idag, hur fanken ska man vända bort tankarna på A, det är som en rebell inom en, ju mera man försöker att tänka på att inte dricka A, ju mera blossar tanken på A upp, det är inge rolig.

Tack, det är så skönt att se att få ert papp och fina ord. Jag behöver nog det just nu.
Självklart är de som jobbar i det här under svensk lag, men tyvärr så har jag erfarenhet
av att människor inte bryr sig alla gånger, har själv blivit drabbad tidigare.
Men jag får svälja det och gå vidare, nu är bollen i rullning och jag får se vart det här tar mig.
Har inte så stora förhoppningar, ni hör jag har inte stort förtroende på vården. Men jag
får se har inga förväntningar alls.
Kram och ha en fin dag alla fina.