Senaste kommentarerna i forumet

Fortsätt träna. Träning har räddat mitt liv. Ersatte alkoholmissbruk med träningsmissbruk för tjugo år sedan och även om kroppen blir sliten är det hundra gånger bättre! (överträning går inte att jämföra med det slitage alkoholen ger)
Men skippa prestationsdelen. Välj udda eller utmanande grejer istället. Sånt som inte behöver mätas för att kännas som en seger. Lär dig en ny sport. Du nämner yoga, ja varför inte? Om man går på ett yogapass med instruktör och följer det spelar det ingen roll om du brukar vara rastlös. Nya övningar är svåra och koncentrationen gör att du aldrig hinner bli uttråkad. Jag har haft obehandlad ADHD med svår hyperaktivitet och ändå kunnat delta i yoga flera gånger, dessutom tyckt om det, för man blir lugnare i hela kroppen utan att behöva åstadkomma det själv.
För dig, liksom mig själv, är nog stressreduktion kombinerat med hård fysisk aktivitet ett måste om nykterheten ska kunna hållas.
Kram

Gör jag också. När maken kommer in i rummet kan jag känna hur klumpen i magen växer och vill matas med sprit. Han är deprimerad och har alltid varit tungsint/avstängd, medan jag har livsglädje och energi för två. Men när jag känner dysterheten så tydligt i luften smittas jag. Ensamhet är det nog också på grund av hans avstängdhet. Nu har jag gått ut på kvällspromenader eller åkt och tränat med kompisar för att inte drabbas av sug av ensamhetskänslan.

Fruhoppfull, (ursäkta att jag använder din tråd Hjärnklar, men det gäller egentligen oss alla som behandlar andra människor) en burdus fråga från en annan socionom och alkoholist.
Om du föraktar dig själv för ditt missbruk, hur kan du då genuint möta människor i liknande situation förutsättningslöst och ickedömande? Menar du att någon av dina klienter borde skämmas inför arbetsgivare och kollegor?
Vad är det som gör att du ska mätas med annan måttstock än dem?
Jag är faktiskt tacksam över att ha kollegor med både yrkesmässiga kunskaper och egna erfarenheter av psykiskt lidande. Att ha ärr och skavanker gör oss bara vackrare.
Sträck på dig. Du har inte valt din sjukdom. Lika lite som man väljer diabetes eller högt blodtryck. Man kan bara sköta sin egenvård, dvs avstå från att dricka.
Hjärnklar, hade du planerat dricka ensam istället för mötet med maken igår, eller hur gick det till?

Hej Ellan, tack för du ser mig!
Ja, hur gjorde jag då? Det växte typ fram genom att jag gjort bort mig inför familjen och det blev ultimatum ställda. Fast många gånger har jag slutat utan ultimatum och bara gjort det. Ständigt en prestation som måste uppfyllas annars duger jag inte. Ständigt vara lite orolig och nervös om jag inte tränar stenhårt.
Duger inte om jag inte tränar. Därför är det min enda ventil just nu. Måste finna något mer, tänker på Yoga och meditation men är allt för rastlös att få till det. Jag är en orolig själ.
Dricker jag kan jag inte träna.
Har sprungit ett marathon bakis. Sitter på kvällen före loppet och dricker och tänker på hur kul det ska bli att komma i mål!
Detta med konsekvenstänk?
Jag är utåt en man med allt ordnat, precis som du beskrev dig själv. Det är egentligen helt ointressant för inombords brinner det.
Inte alltid men ofta. Att inte landa i sig själv och känna harmoni är så otroligt svårt och tungt. Nu är jag i alla fall tillbaka och vet att jag kommer förstöra precis allt om jag inte slutar nu.
Det har jag precis gjort, igen.
Tack för ditt stöd!

Hej Ellan,
Jag är rörd av din berättelse och ditt första inlägg där du beskriver din kamp och situation är så bra skriven och ger mig personligen så många igenkännande saker. Det märks på hur du skriver att du verkligen förstått och att du reste dig så starkt ur ditt hemska missbruk.
Jag brottas personligen med så mycket skit i mitt sätt att tänka och är också väldigt dålig på att ta hand om mig själv. Så destruktivt jag nyttjar alkoholen.
Våga släppa taget och acceptans är fina ledord men jag vet inte riktigt vad det ligger i dessa ord för mig personligen.
Erkänna att jag är alkis har jag gjort för länge sedan, vill kanske inte starkt nog ha en förändring även att det gör mig så otroligt illa?
Stort grattis till dig från LillPer!

Hej,
När insikten slår ner och vi inte vill mer då är det stopp. I alla fall för nu. Jag känner igen presteraren med högt tempo, deadlines, dålig sömn och sårad familj.
Min första tanke; när du lyckats hålla dig vit hur gjorde du då? Och eftersom det inte riktigt höll i längden hur tänker du nu? Kan du få hjälp från arbetsgivaren?
Stressen är livsfarlig för oss alkoholister.
Ta hand om dig, var du än är.?
Kram Ellan!

Du har kommit till insikt och det är toppen. Jag har kommit till insikt 1000 gånger men lyckas ändå inte vända mitt negativa sätt mot alkoholen.
Jag accepterar att jag är alkoholist och bedövar mig själv med väldigt mycket dricka på helgerna, aldrig veckorna om jag inte är ute och reser i andra länder. Jag har också börjat gå till psykolog igen och det tänker jag fortsätta med fast det har blivit väldigt länge sedan nu. Kan komma på mig själv att jag inte säger hela sanningen till psykologen. Jag tror du har allt att vinna på att knalla iväg på ett möte där du kan berätta om saker du bär på.
Det är precis som Ellan beskriver det, vi är alkoholister och dricker för mycket, utan konsekvenstänk just för att vi är alkoholberoende.
Vi tar rygg på varandra nu Tombor och lyckas med detta tillsammans!
Kram!
LP

Tack alla fina!❤️
Igår gick jag på min första riktigt stora tillställning som nykter. Ca 100 personer på fin middag med mängder av dryck. Jag tog bilen och var chaufför. Kändes lite ovant under minglet, tog en liten klunk av den alkoholfria skumpan men valde sedan vatten. Det luktade och smakade för mycket vin. Vill inte riskera något.
Middagen gick jättebra. Folk var mer fascinerade över min håruppsättning än vad jag drack. Nu vet ju chefer och närmsta kollegor om min resa. Det enda jag störde mig lite på var servitörerna. De frågade 6-7 gånger om jag inte ville ha något annat än vatten. Det fick dock vara så. Gudomlig mat, trevligt sällskap vid bordet och lite dans på det. Min bordsherre frågade hur det kom sig att jag valde att köra bil en sådan kväll. Jag svarade att jag inte ville vara trött i morgon och helt enkelt inte ville ha. Han fortsatte och prata om alkohol och att det hade blivit lite många dagar med A för hans del i och med representation och allt. Att han sov sämre etc etc. Han var väldigt fokuserad på drycken... Nåja jag hoppas att han mår bra.
Jag överlevde kvällen och ett par fina kollegor var så glada att jag var med och de var stolta över mig till och med. Det värmde och stärkte mig.
När folk började bli lite fööör trevliga valde jag att åka hem. Sammanfattning;
Jag hade en helt ok kväll. Inte lika berusande roligt som förr men trevligt. Jag kände mig fin, maten var utsökt, jag minns allt jag har sagt och har inte ångest för någonting.
Vid nästa tillställning väljer jag dock bekvämare skor. ?
Kram Ellan!

Hoppas du lyft luren och fått prata med nån bra person.
Stora kramen ❤/ mt

Vilken otäck upplevelse. Så bra att du får hjälp att bearbeta. Varmaste kramen ❤ / mt

Jag ska klara detta nu!
Ligger här på andra sidan jorden och tänker på alla sjuka situationer och hur mycket ångest jag skapat för mig själv och mina kära.
Jag har så svårt att förstå mig själv. För några månader sedan då jag återigen misslyckats och gråtande kramar min grabb och ber honom tro på mig en sista gång att jag ska klara det, och givetvis gör han det!
Efter bara 30 dagar dricker jag igen, lite grann och givetvis så han ser det.
Alltså hur sjukt märklig och svag kan man vara?
Det är så äckligt starka krafter som gör att man tror man kan dricka igen. Så otroligt märkligt hur man snabbt kan glömma?
Jag är verkligen inne på upploppet av min alkoholism och slutar jag inte nu kommer jag definitvt inte springa genom målsnöret.
Allt bara eskalerar och blir märkligare och märkligare. Nu är jag mitt uppe i en hemsk jobbsituation där jag gått på högvarv i månader och ser nu slutet framför mig fast det återstår minst en månad med stor psykisk press och stor rädsla för att misslyckas. Tänker mycket på att säga upp mig och gå till annat jobb. Måste först o främst ta tag i mitt alkoholberoende.
Det har jag gjort här och nu, hoppas min fru fortsatt kan tro mig ännu en gång och stannar kvar hos mig för henne älskar jag så mycket.
Kan bara genom handling och färre ord visa att jag kan och ska denna gång.
LP

Känslan när inget duger!!! Vad jag än gör så gnäller han &/eller är otrevlig!!!
Inget jag gör duger,allt är fel!!!!
Sitter just nu & bölar ögonen ur mig! Barnen är ute i trädgården & leker...
Nu hade jag handlat för mycket godis. Så hade jag haft 300:- så hade jag smällt dom i huvudet på han.... ???

Så kallade min terapeut det. Dvs vi kan sitta på enorm kunskap kring allt detta men innan det landar rent känslomässigt och innan vi har förmågan att acceptera sjukdomen. Det tar förstås olika lång tid. Jag fastnade där ett tag. Jag hade läst på under en längre tid och var medveten om mycket men hade svårt att acceptera att just jag var sjuk. Insikten kom efter någon vecka (var i behandling på internat). Det är en sak att sluta dricka men att ta hand om allt inom oss. Tankar, attityder och beteenden... det slog ned hårt. Jag bestämde mig där och då att det var dags att börja gräva inuti mig själv. Och det hjälpte mig enormt.
Jag skulle vilja säga, gå på möte och skit i om du träffar någon du känner eller en klient. Det visar ju bara att du är människa och du tar ansvar för ditt tillfrisknande. Det finns olika vägar att gå och vi behöver själva vilja gå den vägen vi tar. ?
Kram!

Hej Fruhoppfull!
Det låter definitvt inte som du är eller har varit en dålig mamma!
Kan inte tänka mig att dina grabbar tagit skada. Att du bestämt dig är kanon, jag har druckit i hela mina barns uppväxt och de är 20 och 23 år nu.
Tror givetvis att de har tagit illa vid sig av mitt drickande men det är aldrig försent att förändra sig.
Jag hör i dina rader att du kommer lyckas alldeles utmärkt!
LP

Å rida igenom den värsta stormen. Våga stå kvar i den, det kommer att lätta. Dricker din man oxå eller vet han om ditt problem med alkoholen? Oftast vet ju våra nära och kära mer än vad vi tror.
Har du möjlighet att ta hjälp utifrån framöver?
Flykten från vardagen och från mig själv passar in så bra på mig när jag var aktiv. Drack för att orka med livet. Det går att leva utan alkohol och dessutom må riktigt bra. Ta hand om dig och fortsätt skriv här. Många kloka själar med samma problematik.
Stor kram!

Jobbar själv inom socialtjänsten och är också här! Vi är jättebra på att hjälpa andra men dåliga på att ta hand om oss själva! Tror inte du förstör dina barn. De tycker om sin mamma och vill så klart se henne lycklig. Det bästa du kan göra för dem är att ta hand om dig själv! Skam och skuld kan ta knäcken på vem som helst!

Önskar dig lycka till! Ge inte upp om det blir bakslag! Du kan.....

...och jag är spiknykter. Har varit det förut i perioder, men det var ett tag sedan jag var det på en lördag nu. Känns skönt och just nu självklart. Vet så väl att det kommer sug om någon - ett par dagar, men just nu känns det så bra. Pommes i ugnen och maken grillar i trädgården (brrr) med en folköl i näven. Killarna sitter i TV-soffan och tittar på TV, vi är nyss hemkomna efter bio.

Pratade med min man i bilen (på svengelska, barnen var ju med) och sa att jag är övertygad om att jag har problem med alkohol och att jag nu tänker avstå alkohol en längre period. Vi resonerade om att jag funderat på detta ett par år nu och att jag kommit fram till ngn slags punkt där jag känner att jag kanske aldrig mer kommer att kunna dricka alkohol, och att det är okej om det är så. Jag sa att det nog kommer att vara kämpigt och att det kommer att kännas tråkigt och sorgligt stundtals. Samtidigt är jag ännu inte redo att säga aldrig mer, men mer redo än förut iaf. Har ännu inte funderat klart kring drickande vid speciella tillfällen, som ex personalfesten en gång om året. Tänker att dessa tankar och min inställning säkert kommer att svänga och att jag kommer att få stanna upp och omvärdera sådant längs vägen.

Nu ska jag göra lite sallad. Läser de andra trådarna här och tänker på hur lika våra berättelser är i mångt och mycket. Kämpa på nu alla starka människor här inne!

Vad bra att du känner så; nu är du färdig. Håller med, idag är en alldeles fantastiskt bra dag att sluta på!

För ditt svar ?
Är väldigt lätt o tänka det är inte så farligt osv ...
Era svar ger en extra tankeställare

Plopp. Inte till mig. Min fru och våra gäster till matlagningen börjar smutta.

Ljudet fick det typ att vattnas i munnen på mig. Men kommer lätt avstå. Samtidigt är jag lite osäker på hur kvällen kommer bli. Vet inte när jag var i ett sammanhang där andra dricker och inte jag.

Fler märkliga reaktioner som man stött på tidigare när jag sa att jag drar ner på öl/vin och inte kommer dricka något ikväll/på långe.

"Meh, va tråkig du är. Lite sprit då?"

Så konstigt att man måste dricka för att vara rolig. Men förmodligen är man kanske lite roligare när man dricker?

Bra beslut lillper! Håll ut nu! Hejar på dig

Kämpa på Liten stor! Det är ett nöje att följa med på din resa, ska precis börja min egen resa på blad 1 idag.
Femtielfte gången i ordningen typ.
Inser själv att det gått så långt och all ångest o oro är så fruktansvärt meningslöst att bära på.
Sköt om dig!
LillPer

Jag har nån form av posttraumatisk reaktion men ska få samtal bekostade av jobbet.
Detta är väldigt tungt.

Kram <3

MM

Antabus borde jag själv kört igång med direkt. Känns som det kommer funka den här gången utan men trillar jag dit igen drar jag till vården för antabus jag med.

? hoppas på bättring! Du är en mycket fin människa. Tror att du lägger oerhörda krav på dig själv.
Hoppas du får god hjälp!