Senaste kommentarerna i forumet

Jag har ju levt i en illusion de senaste 18 åren. För varje år i den för mig relativa normaliteten har illusionen blivit mer sann. Tillfälliga blackouts, sporadiskt helgdrickande, enstaka fylleslag har under åren jämförts med vad jag tänkte mig "riktig" alkoholism - alltså sådan jag var mellan 17-27. Jag vet ju att det hållit så länge på grund av rigid kontroll, aldrig köpa hem mer än det som går åt, allt seriösare träningsambitioner, ammande och födande av fyra barn som gett långa nykterheter. I bakhuvudet har jag alltid vetat att jag inte kan hantera sprit och därför inte haft det hemma. Men eftersom jag har dubbeldiagnos (eller trippel) har jag tänkt att jag nog aldrig var alkoholist på riktigt utan bara självmedicinerade och nu när jag mår bättre kan jag dricka som vem som helst. Vilket har fungerat rätt ofta, med de begränsningar jag satt upp (egentligen utan att tänka så mycket på det).
Faktum är att det är efter återfallen jag börjat få sug på ett mer beroendelikt sätt. Och det får mig att inse en sak jag inte tänkt så mycket på mer än frågat mig själv vad det är som hänt med hjärnan efter så många år utan att reflektera så mycket på att dricka eller inte ur beroendesynpunkt utan mer utifrån vad jag ska göra nästa dag och om det finns tillfälle.
Varje återfall har föregåtts av småskaligt drickande ett tag. Oftare och oftare för att sluta med sprit från fm till kväll åtta dagar av tio (förrförra påsken), nästan nykter sommar, varje eller varannan helg hela hösten och sedan julhelgerna drygt två veckor i samma mönster som det första. Andra gången drack jag mer än jag gjort på 25 år de sista dagarna och hade blackouts. Fick en tankeställare och dessutom ADHD-medicin som lugnade rastlösheten och höll mig helt nykter i ett år. Och nu senast höll jag på att dricka ihjäl mig och överträdde många gränser. Körde bil med tre promille, tränade innan jag blivit nykter, halsade sprit i bilen på väg hem från träningen, körde bil till och var ordförande för ett kvällsmöte efter att ha hällt i mig en kvarting, drack betydligt mer och under längre tid än jag planerat och tog en återställare på morgonen sista dagen, som dessutom fick fasas ut av rädsla för svår abstinens. Och visst var jag darrig på jobbet de sista veckorna, dock inte minsta bakis som illamående eller huvudvärk. Kan tillägga att jag även blandat med olika läkemedel, både för att öka ruset men även för att minska abstinensen och komma igång på morgonen.
Och det är ju självklart så att beroendehjärnan som legat i halvdvala två decennier nu är klarvaken! Det är så overkligt fast ändå inget nytt. Just detta att det inte försvinner efter så lång tid utan tar vid nästan där det slutade (livet ser helt annorlunda ut nu så riktigt så illa skulle det nog inte kunna "ta vid" men väl sluta om jag inte förstår allvaret.
För om jag fortsätter rycka på axlarna och tänka, ok, jag är periodare, än sen, om jag super till någon vecka i halvåret och lever resten av tiden nykter är det väl ingen issue. Allt jag gör eskalerar i raketfart. Fullkomligt exploderar. Så om jag tittar på mönstret från de tre nämnda återfallen...vad skulle nästa kunna innebära?
Men en gång bara, en kvarting och sedan inte mer? Eller hur? Funkar ju skitbra ett tag. Och inte kommer suget minska direkt. Vill jag tänka på nästa möjlighet att dricka varje dag? Nej.
När man kan sniffa på handspriten på jobbet och känna sig alldeles salig av lukten, nja, då är nog suget ganska lättriggat.

Hand-pollen. Haha! :)

Nu är jag kanske lite subjektiv men jag själv har faktiskt väldigt bra tålamod med både barn, fru och allt annat. Bättre än nånsin faktiskt. Det är faktiskt min fru som är lättirriterad men du beskriver det bra att inte låta sig triggas och skylla på yttre omständigheter (vilket min hjärna ibland vill få mig att göra).

Plåtnicklas - tack för att du delar med dig. Jag har aldrig kommit upp i 6 veckor men tror nog jag gör det nu. Eller minst 4 i alla fall. Tankarna kommer ibland på när jag ska våga testa igen osv med risken att falla tillbaka då jag som tidigare gärna ser ett kontrollerat liv där jag kan dricka IBLAND. Vem vet hur det blir framöver. Just nu mår jag så sjukt bra utan, har slutat räkna dagar utan kör bara på genom att inte dricka något alls.

Är också rätt okej med ett liv helt utan a om det krävs. Den tanken har aldrig fått fäste tidigare och den gör mig lugn.

Ett stort grattis till dina 100 dagar, tiden går fort ??

Pratade med honom idag. Sa till honom att jag vill ha 100 000:- så flyttar jag.
Sen säger han att han vill inte ge upp, han vill kämpa. Men han mår inte bra. Han vill inte vara elak. Han blir bara arg & irriterad & han vet inte varför.
Jag vet inte om jag vill fortsätta. Han har sagt så mycket elakt & fått mig att må så dåligt.

Hade en vit period i höstas på 6 veckor och mådde så bra, sen skulle jag bara......sen satt jag i skiten igen, så nu bestämde jag mig för att nu får det räcka och jag klarar inte det på egen hand så därför sökte jag hjälp, men som jag skämdes, präktiga damen på 57 år har sådana problem.......

Pollenallergi...du kanske var allergisk mot hand-pollen i din dröm ???
Skämt åsido, angående att hitta triggers genom konflikter eller irritation. Visst tror jag man gör det. Irritationen, obehaget, kanske abstinensen till att man kanske inte är världens mest empatiska person, och omedvetet kan man se till att få en anledning utanför sig själv så man kan ta ett återfall. Se upp med den! Men var vänlig mot dig själv. Man kan inte alltid vara på topp, kanske kan tala om det för partnern, att jag just nu är lite labil och stingslig, men menar egentligen inget illa...

Ja, helt fantastiskt hur livet kan vända. Bra jobbat. Tror att det är viktigt att ha upplevt just detta om det någongpng skulle gå på tok.

som du nog vet. Passa på sedan när det kommer stunder då du får vila, och det utan a,..

Ja, full kommer du inte igenom det i alla fall, så det är ju ingen lösning. Så fruktansvärt! Det är verkligen så fruktansvärt hemskt det här. Skönt att du får samtal för det är nog nåt man behöver bearbeta. Känns som att många behöver bearbeta detta. Även alla vi som inte var på plats. Styrka till dig. Du klarar det!

Ja bra att tänka så.
Mycket sysslor idag och mer träning. Lite klumpar i halsen då och då och lite som ett tomrum i hals och kropp som säkert skulle kunna fyllas med öl. Måste fortsätta hitta andra saker att fylls med.

En sak som är lite bekymrande med nykterheten (nu är det ju inte ens en lång period utan bara lite mer än en vecka) är att det känns svårare med närhet mellan mig och min fru. Både fysiskt och mentalt. Blir lättare irritation osv. Lite orättvist kanske men känns nästan som hon ibland blir en trigger till sug.

Har lättare att slappna av själv eller när jag är själv med barnen. Hon stressar upp både sig själv och omgivningen/mig i sitt sätt när det gäller många saker, sysslor, städning, morgonhumör med mera.

Nånting jag bör tänka på, kanske försöka göra vissa saker bättre själv proaktivt för mer harmoni när stunderna av hjälpt avslappning med vin är borta/minimala framöver.

Ja jag är inte så livlig just nu. Ganska spak faktiskt. Men jag tänker om jag klarar mig igenom detta nykter, ja du då klarar jag allt. Precis allt.
Jag såg döda och skadade människor. Jag stod 3-4 meter ifrån. Det var en skräckscen.
Livet har fått en annan mening.....

Är du ok efter katastrofen i Stockholm?

Kram
//MM

Även jag kör den där filmen av och an nu, trots att jag lyckades hålla mig borta från city just den där olycksaliga fredagen.

Det var som att vara med i en film. En skräckfilm. Fruktansvärt.
Jag är snart på fötterna igen.

Kram alla.

... hur mår du fina MM nu? Skriv gärna om det, eller om något helt annat! Vi saknar dig och din varma, kloka, livliga person! Som får vara rättmätigt bedrövad också.

så fort tiden går! 100 dagar! Jag och många andra här på forumet firar med dig! Pigg och med en hel arbetsdag bakom sig vid 12 på söndagen! Hoppas du ger dig tid till lugn och rofyllt reflekterande också. Men det där vet du, behöver kanske bara påminnas ibland. Så... fortsätt hänga här och vara den du är just nu. Och nu och...

Ett snabbt summerande visar att jag idag fyller 100 vita dagar!
100 dagar som startade med en dag, eller timme, i taget. Ett rent h-e de första dygnen, men efter några veckor stabiliserades allt och idag är avståendet inget jag kämpar med längre. Det är naturligt i mina dagar som nu är fyllda med så mycket mer kvalitativt innehåll än jag trodde var möjligt. Från att ha druckit dagligen i allt större kvantiteter i många år till denna nya vita verklighet. Hade jag vetat att det var möjligt skulle jag slagit till mycket tidigare, men jag kanske "behövde" hamna där längst ner i självföraktträsket innan jag instinktivt kände att antingen skulle jag sugas ner totalt i bottenlös kvicksand eller välja den andra vägen som bara ledde uppåt igen? Är så tacksam för att jag valde den mödosamma och branta stigen mot toppen. Jag vandrar där fortfarande och är medveten om var jag sätter ner fötterna, det gäller att inte snubbla...
Vi här inne har väl ungefär samma grundproblematik men vägen till den vita verkligheten ser olika ut. I mitt fall ledde en glasklar och orubblig insikt till det hittills lyckade resultatet, men jag vill betona att utan det enorma stöd jag fann hos så många av er här på forumet skulle min egen insikt snabbt ha tonat ut och jag skulle förmodligen ha fortsatt att kravla i gyttjan. Ett varmt TACK till er!!!
Idag har jag varit uppe före tuppen, kört frugan till jobbet, kört ett hårt pass (1,5 timmar) i Kullabergs mest kuperade terrängdelar, ätit en kanonfrukost, lusläst mina två dagstidningar, planerat dagens trädgårdsarbete, småpysslat på hemmakontoret m.m. och klockan är bara 12. För bara fyra månader sedan skulle jag knappt ha kommit ur sängen vid den här tidpunkten...
Kan även tillägga att mitt nya leverne under dessa 100 dagar har medfört en välbehövlig viktminskning på 10 kg.
För er som tvivlar på er själva och har orkat läsa ända hit - det finns hopp och ljus, så ge inte upp!!!!!!!
/E

Det är dom dagar när man är sugen man måste hålla emot. Med takt att ens nyktra dagar ökar lär man sig mer och mer personliga strategier för att hålla emot. Jag brukar försöka att tänka bortom det rus som lockar, dvs känslan av ett par glas vin och tänka igenom hela förloppet, det handlar ju inte om ett par glas utan stora mängder vin och sprit för min del. Tänker igenom panik känslan när det tar slut och den helvetiska bakfyllan och det brukar funka för mig.

Jag har inte tänkt på det så att ett sexpack = tre 7,2or, men du har naturligtvis helt rätt.
Ja, det gäller att vara på sin vakt hela tiden tydligen, jag tar hårdare tag nu.

Har läst din tråd och det känns så skönt att det går bra för dig, och att barnen får en rolig resa.
Jag hoppas verkligen att jag oxå kan känna mig fri en dag, att slippa rastlösheten och det jobbiga suget som plötsligt dyker upp.
Jag kommer att följa din tråd och hur det går för dig.
Ha en fin söndag ?

Mick//

Fruktansvärt! Finns inte ord.... Styrka till dig!!!
/E

Snyggt jobbat att stå emot igår! Bakis idag utan att ha druckit, tänk då hur det hade känts om gårdagen varit alkoholindränkt...
Kämpa på!
/E

Skönt med ett livstecken från dig.
Folköl i all sin anspråkslöshet är att balansera. Tänk på att ett sexpack = 3 st. 7,2:or i alkoholmängd... Din a-hjärna är skicklig på att manipulera, men du kan visa att ditt förnuftiga jag är smartare än så!
Kämpa på!!!
/E

Som så många gånger tidigare så inbillar man sig nog att det helt plötsligt nog går bra om jag bara dricker något med låg alkoholhalt när man varit så duktig en tid med nykterheten, man glömmer återigen hur man mådde och hur djupt ner man var, men detta är ju precis vad hjärnan vill, börja svagt för att sen öka upp till fullt missbruk igen.
Detta kan nog vara ett mycket bra exempel på att man ska hänga kvar här hela tiden även om man lyckas bra med sin nykterhet och iaf läsa om man inte vill skriva.
Nu har jag klarat mig hyfsat bra denna gången, men det kan sluta illa om jag inte slutar med folkölen nu, jag måste påminna mig om att jag inte kan, att jag har ett alkoholberoende som inte får matas ens med svag öl.

Men det är så förbannat knepigt detta, när man varit vit en tid och mår bra och självkänslan kommit på topp så borde man ju absolut förstå att man ska fortsätta så, men nej, då tror jag att det går bra att dricka lite igen.
Jag förstår mig helt enkelt inte på beroende hjärnan......

att porta dig själv från bolaget AlkoDHyperD. Det jag menar är att om någon annan portar dig, så är det någon annan som bestämmer att du inte får dricka. Det är mycket tryggare om du fortsätter att vara övertygad om att du INTE KAN dricka. Då är du automatiskt portad från alla möjligheter till A-intag.

Fortsätt att jobba på att ditt sunda förnuft och intelligens (som du har mycket av) ska ha kommandot över beroendecentrat i hjärnan. Fortsätt att tro på dig själv, och var hoppfull. Du fixar det här.

Ha en bra söndag AlkoDHyperD