ARG

Börjar känna mig förbannad!
Förbannad på Alkohol, förbannad på att min sambo tar All plats i vårat förhållande...förbannad på att jag lever i skuggan av det äckliga drickandet å allt som medföljer...
Såååå jävla less på skiten..alltid anpassa mig efter honom..
Vill bara skrika rakt ut, blir så ARG på egoisten å hans vidriga supande.
NÄ nu jävlar får det vara nog

Profile picture for user Trollis

Tog en frisk långpromenad å nu känns det lite bättre. Borde fortsätta mitt rensande egentligen men har ingen lust just nu.
Har börjat gå igenom skåp å lådor på övervåningen, sorterar å kastar. Ska så småningom hitta styrkan att lämna det här sambolivet som dränerar mig. En dag i taget...bygger sakta upp mig själv.
Måste förändra mitt tänkande och beteende, är så djupt medberoende man kan bli. Är medveten om det nu..kan bara fixa mig själv...min sambo får ta sitt eget ansvar..han varken kan eller vill sluta dricka och jag orkar inte leva med dessa konsekvenser längre.

Profile picture for user Leverjag

Hej Trollis!

Bra med ilska ibland som ger kraft. :-) Du ser hur ditt liv nu styrs av alkoholisten och jag hoppas verkligen du får distans på alla sätt så att så att du kan leva ditt liv och ge dig själv utrymmet. Jag har äntligen insett på riktigt hur viktigt det är att ta hand om sig själv, ge sig energi, omvårdnad, kärlek och tid för att vara i sitt jag. Först då kan vi vara en bra medmänniska, partner och förälder.

Hoppas du hittar ditt jag och gör det som leder dig till ett bättre liv!

Profile picture for user Trollis

Som svar på av Leverjag

Ja det behövs lite jävlar anamma tror jag. Hela processen att bygga upp sig själv tar så lång tid, går fortare att brytas ner.
Går på samtal varje vecka, det hjälper enormt. Var där igår å kom till nya insikter, är nog därför jag känner mig Arg å less på alltihopa. A är ett gift å löser upp allt i dess närhet...
Tack för din respons och ditt stöd ? känns bra
Jag önskar dig ett bra liv oxå

Profile picture for user Trollis

Som svar på av jonan

Tack Jonan ?
Vet inte vilken situation du befinner dig i men vill önska dig lycka till. Man blir gladare å starkare av att både läsa å skriva i detta forum?
Styrkekram på dig ?

Profile picture for user Trollis

Idag har mina sambo bestämt att han ska åka till Finland till släktingar över jul. Hans pappa och han. Jag vill inte följa med, bad honom att stanna hemma med mig men han vägrar. Jag klarar inte av hans pappa, det enda de gör är att supa ikapp.
Min sambo prioriterar honom i år igen. Tredje julen han väljer bort mig....känner mig inte värd ett ruttet lingon ens, längst ner på prioteringslistan. Orkar inte mer nu. Spelar ingen roll vad jag säger, tycker, känner...ingenting gör någon skillnad. Hela hans släkt dricker i stort sett hela tiden å jag vill inte vara med där.
Nästan varje helg är min sambos farsa med honom i garaget å bara dricker, varje midsommar, påsk, jul..all ledighet kretsar runt alkohol å äckliga farsan.
Står inte ut längre. Hela tillvaron är outhärdlig. Nästa vecka blir det sista leverprovet för sambon, efter det kommer han dricka hejdlöst å dra sig undan mig. Nu när han måste vara nykter är jag livsviktig för honom, han suger ur mig all energi. Det sjuka är att jag har tillåtet allt, ingår i medberoende. Var iväg igår på mitt första al anon möte, kändes riktigt bra, träffade underbara fina människor där. Får hämta styrkan därifrån.

Profile picture for user Trollis

Har ingen aning om vad/hur jag ska göra. Sitter å dricker kaffe, kedjeröker medans paniken å maktlösheten byggs upp mer å mer. Känslan att inte finnas till att inte räknas, att inte betyda nånting kommer starkare å starkare. Funderar starkt på att lämna honom nu men får samtidigt panik över det.
Hur mycket tål man innan man hamnar på psyket? Är nog snart där känns det som

Profile picture for user Besviken

Hej Trollis vi kämpar igenom samma du och jag. Vill skänka dig Många Långa Kramar..☺❤❤

Profile picture for user Trollis

Tack besviken!
Verkligen inte lätt det här?
Bamsekramar till dig oxå❤️❤️❤️

Profile picture for user Jessie

Och tankar som tar knäcken på en!!
Kan du försöka vända på det och ta din chans över att tänka igenom nu när han är iväg?
Vem firar du jul med?
Kram

Profile picture for user Trollis

Jessie!
Bad honom igår att vi kunde hitta på nåt annat som passar oss båda, sa att jag ville vara med honom under jul. Men han blev bara arg på mig å sa att han gör som han vill. Blir jul nr 3 han lämnar mig. Tyvärr har jag ingen sammanhållning med min egen släkt så jag blir helt ensam hemma. Mina barn är här kvällen innan jul, då brukar vi ha riktigt mysigt. På julafton, efter lunch åker de iväg med deras pappa å firar en riktig jul med hans släktingar.
Sa till sambon igår att jag orkar inte ha det så här längre men han bryr sig inte. Det har varit alldeles för mycket fylla, lögner å svek.
Jag har möjlighet att få bo hos mina barns pappa, han bor kvar i huset vi hade. Men det känns inte rätt mot sambon att flytta dit. Andra lägenheter finns inte här nu.
En tanke jag hade var att flytta medans sambon är borta, men jag vet inte..känns fel att göra så.
Men det vore skönt
Kram kram

Profile picture for user Trollis

Vet snart inte vad jag ska ta mig till. Går inte att nå fram till min sambo.
Igår satt jag i köket å tårarna bara sprutade, han kommer dit å skriker åt mig: jaha, är du ett jävla offer nu helt plötsligt, fan ta å skärp dig, jävla idiot.
Finns ingen utväg nånstans
Blir sååå ledsen att han väljer bort mig igen. Pallar inte att följa me till Finland, tål inte hans far.
De dricker bara å är riktigt vidriga, kvinnoförnedrande mm.
Vet inte vart jag ska ta vägen!!!

Profile picture for user Trollis

Tack Stina!
Tack för ditt svar. Att få en aktiv alkoholist att förstå är helt omöjligt, även i nyktert tillstånd. Vad vi måste komma ihåg är att Aldrig är oss det är fel på. Man blir så lätt manipulerad, hjärntvättad å nedvärderad, till slut början man tro att felet är ens eget...usch så vidrigt detta är.
Be inte om ursäkt att du skriver mycket ❤️ det behöver vi nog alla anhöriga göra. Vi får stötta varandra här så gott det går.
Ska till min terapeut idag så jag får nån rätsida över saker å ting.
Stor kram till dig, medsyster ?

Profile picture for user Li-Lo

Det är bra att du finner stöd här på forumet och dina inlägg är ett stöd för andra. Det låter som att du verkligen försöker finna en ingång till din partner samtidigt som du börjar formulera alternativ, så som att exempelvis avsluta relationen. Jag vill säga att du är en kämpe och att du är klok som gör saker för att må bra själv, dvs. du har kraft att tala med en terapeut för reda ut vart du står nu och hur du vill leva ditt liv framöver. Vad du än väljer att göra den närmsta tiden så fortsätt gärna skriv här.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Profile picture for user Trollis

Tack Li-Lo!
Man är väldigt kluven som medberoende, känslorna är rena kaoset. Har bestämt mig många gånger för att packa å dra iväg men jag är ju fortfarande kvar.
Ibland tänker jag: nästa gång då drar jag...men när den gången kommer blir det ändå inte så.
Å min sambo vet ju det, han känner sig trygg med att det bara är tomma hot...å karusellen fortsätter.
Kändes skönt att träffa terapeuten igår, ser saker ur ett annat perspektiv, som jag inte klarar själv.
Förstår ändå inte varför jag är kvar...har ju försökt med Allt å lite till. Det liv jag har att vänta mig med honom är bara ett långt lidande utan slut. Att bryta upp blir inte lätt, men då har man iallafall en chans att själv tillfriskna å förhoppningsvis få ett inre lugn.

Profile picture for user Trollis

Sista nyktra helgen för min sambo...provtagning i veckan å sen är det kört.
Vaknade med en enorm ångest idag, om en vecka åker han iväg med sin fyllefarsa. Hade förhoppningar om en mysig helg, i fredags somnade han innan halv nio på kvällen. Tittade på film ensam...igen.
Lördagen började bra, åt frukost, var i väg å handlade..men när vi kom hem skulle han fixa sin musik i mobilen. Det höll han på med från kl två till halv elva på kvällen sen somnade han direkt, film ensam...igen. Jag finns inte ens när han är nykter...bara när han vill iväg nånstans...jag måste ju köra.
Känns så tungt idag ?
Vill inte att han åker bort över jul, samtidigt som jag vill det...andas lite. Avskyr att må så här, inte veta vad man vill eller känner, ingenting fungerar normalt.

Profile picture for user Trollis

Har bestämt mig nu...jag ger upp, packar å drar, har 1 vecka på mig när han är bortrest.
Känns som en stor lättnad att jag har kommit fram till denna punkt efter flera års psykisk misshandel, lögner å annan skit.
Igår följde min son med när jag skulle hämta sambon från tåget..innan tåget kom så sa jag till sonen att vi skulle tanka bilen innan vi åkte hem, sa oxå att min sambo skulle bli arg för att jag inte tankade innan...
Mycket riktigt, sambon kommer å jag säger att vi ska tanka...han får ett utbrott å börja skrika åt mig då. Vet inte vad som flög i mig men jag började tokskratta..han blev ännu argare men jag fortsatte skratta å skratta..till slut blev han tyst, vi tankade å åkte hem.
Han går verkligen på vita knogar nu..nedräkning. I morgon gör han sista provet, han kommer med all säkerhet efter jobbet ha ärende i garaget. ( många flak starköl där)
Å sen är det husfriden ett minne blott.
Har verkligen vänt ut å in på allt den sista tiden, insett att jag kommer Aldrig må bra tillsammans med honom. Är det värt att offra sig själv???
Nä verkligen inte!!!!
Hela förhållandet är smutsigt från början, känns falskt å vidrigt bara.
Fick frågan av en vän igår om jag älskade honom..blev lite ställd själv när jag tvekade å tänkte efter. Vad finns det kvar att älska?
Förnedringen, lögnerna, fylleslagen, sveken, aldrig bli prioriterad, ja listan kan bli hur lång som helst. Jag kan inte rädda honom, få honom att inse, han måste vilja det själv. Kan inte längre tycka synd om honom pga barndomen mm, det tar ju All min energi.
Har accepterat å tillåtet alltför mycket på bekostnad av mig själv, helt galet när man tänker efter.
HAR FÅTT NOG NU

Profile picture for user etanoldrift

Hej kära Trollis!
Jag tror jag förstår berg& dalbanan inom dig.. Man är alrdrig så ensam som när man är ensam i en "tvåsamhet" (som Susanne Alvengren sjöng för många år sen)
Jag kan inte lova guld och gröna skogar vid ett uppbrott, men på något sätt får man styrka av att ha bestämt sig.
Och det låter som om du har bestämt dig..
Ja, på sätt och vis flyr vi alla från våra alkoholister, från deras "tentakler" som suger ut all den energi som finns.. Ibland tror jag att dom är arga för att det inte finns energi nog åt dom, ens från två människor..
Ja, de är egoister och väldigt självcentrerade. Allt kretsar bara kring dom själva och deras "mående".. Dom har tusen sätt att starta ett drama för att få energi när dom dricker.. Och dom är såååå listiga i att skylla allt som händer på omgivningen. (jag tror inte det finns nån alkis som kan se att det handlar om deras eget beteende..)
Bra att du ställer frågan, om det finns känslor kvar.. Inse, att även om känslor dyker upp, så behöver det inte vara nog för att stanna kvar i ett destruktivt förhållande. Själv konstaterade jag att även om min alkoholist helt plötsligt skulle ha fått upp ögonen, så skulle jag ha flyttat.. Det fanns inte längre energi kvar åt två människor!
Ja, jag älskar den där lilla mikroskopiska biten av den nyktra människan! Men det betyder inte att jag kan eller vill bo ihop med honom.. Hans inre alkoholist tar alldeles för stor plats och är alldeles för destruktiv! Den man jag gifte mig med, finns någonstans därinne, men det är så oerhört sällan han får glimta fram, så det är helt enkelt inte värt priset. Det skulle sluta med att vi gick under bägge två.. Och tvivlar jag nån gång, så påminner jag mig själv om att det inte var den aktive alkoholisten jag gifte mig med.
Styrkekramar till dig idag! Må du ha någonstans att ta vägen!

Profile picture for user Trollis

Tack för din respons ?
Jag har ett tillfälligt boende hos min x man ? han bor kvar i huset vi köpte för längesen.
Har tänkt mycket på hur min sambo reagerar på det, men det är Inte mitt problem. Han får tro/tycka vad han vill om det.
Mitt x är ett stort stöd å en fin nära vän då känns bra att börja där...slippa ensamheten tills det värsta lagt sig. Sen ska jag leta vidare efter eget boende.
Du har helt rätt ang energi, känner mig fullkomligt dränerad av min sambo vare sig han är nykter eller inte. Precis Allt kretsar runt honom. Igår hade han en dålig dag på jobbet å det är tydligen helt ok att ta ut det över mig!!!! Han ber aldrig om ursäkt för någonting, alltid bortförklaring om omständigheter han inte kan rå för. Trots att det är Alltid han själv som skapar dessa omständigheter..men men, som du säger, deras värld är nåt helt annat än verkligheten.
Usch å fy hur de fungerar... Hjärntvättade av alkoholen ☹️

Profile picture for user Besviken

Härligt Trollis att det börjar arta sig för dig. Hoppas verkligen du kommer iväg. Tänker på dig. Många Kramar???????

Profile picture for user Trollis

Som jag redan visste så hade min sambo saker som skulle fixas i garaget igår direkt efter jobbet. Sista provet taget, lugnet bortblåst. Tog inte många minuter innan hans fyllefarsa kom dit...
Jag gick till garaget för att hämta serviceboken till min bil.
Vilken jobbig känsla jag fick, där inne sitter han med farsan sin, hög musik på å dricker öl. Ångesten fullkomligt sköljde över mig, skyndade mig ut därifrån.
Tog några timmar innan sambon kom upp från garaget, han blev lite arg för att jag inte gjort mat. Hade ingen lust med det, var inte hungrig alls så varför skulle jag stå å laga mat åt honom medans han sitter å dricker?!?!
Han va bra dragen å ville ha diskussioner men jag avstyrde det, orkar inte med det längre.
I morse tog han sovmorgon enbart för att han var lite trött, absolut inte bakis alls.
Fy faaaan för det här livet med honom...blir exakt samma sak idag efter att han kommer hem.
Nu längtar jag till söndag då han drar iväg i 1 vecka, orkar inte bry mig längre.
Skönt att man har detta forum med alla fina människor som skriver å stöttar ❤️

Profile picture for user etanoldrift

Passa på att packa din "akutväska" så länge.. Om inte annat så har du något att tänka på medan du väntar på söndan..
Fundera över vad du skulle behöva ha i en liten väska om du skulle behöva kliva utanför dörren med kort varsel...
Typ, laddare, telefon, plånbok, bankdosa, mediciner (om du använder såna) ombyte av kläder/underkläder etc Själv hade jag en sån väska som stod i en garderob. Jag behövde inte använda den, men det ingav en viss trygghet, att OM något hände så behövde jag i alla fall inte springa runt och "packa" eller försöka fundera ut vad jag behövde mitt i stressen..
Jag var nästan på väg ett par gånger, när min alkoholist "gick på högvarv".. Det var några nätter med obefintlig sömn.. Innan det blev lite lugnare.
Konstigt nog, så trodde min alkis hela tiden, att mitt tal om att flytta var "tomma hot".. (minns ett tillfälle, när han bokstavligt hånskrattade åt mig och mina i hans tycke, vansinniga och orealistiska planer..)
Jag vet, att man går på helspänn och det tar mycket av kraften.. Försök behålla lugnet och undvik att provocera..(det var råd jag själv fick..)
kram

Profile picture for user Trollis

Har sagt att jag lämnar honom om han överger mig denna jul oxå, men det tror han såklart inte på. Har ju sagt det så många gånger förut, denna gång känner annorlunda. Förut har jag tänkt att jag ska sticka för att få honom att vakna till å inse saker, men nu tänker jag att det blir för alltid, för Min skull. Har slutat tjata, slutat fråga..bara gett upp liksom.
Får ändå inte ut nåt av det. Måste bara stå på mig nu, är inte helt lätt. Hela mitt liv kommer att ändras snart, känner så starkt att tiden är inne nu.

Profile picture for user Trollis

Tack besviken!
Jag har läst dina inlägg å jag känner igen allt du skriver om, tyvärr. Sista månaderna nu har jag verkligen lagt märke till hur min sambo beter sig, han är verkligen ingen trevlig person som nykter (abstinens ) han har för mycket i bagaget för att han ska klara av att vara nykter. Men att söka hjälp finns inte, han har ju inga problem!!!!
Jag hoppas att du kommer iväg till al anon snart så du får lite hjälp på vägen ? i denna lilla ort har al anon möte endast en gång i månaden, känner att det är alldeles för lite.
Vi får stötta varandra här inne
Kram kram ❤️

Profile picture for user Leverjag

Trollis,

Allt kommer att förändras. Förmodligen till det bättre i längden. Du låter mer och mer bestämd och tydlig med vad du behöver eller vad du INTE behöver. Tror du kommer att ta viktiga och bra steg även om det är lite jobbigt i början. (Har gjort liknande tidigare i livet)
Kram

Profile picture for user Trollis

Efter jobbet igår var han bara tvungen att gå ut i garaget för att hämta upp en platta öl. Herregud de va ju slut på öl i kylskåpet, ja världen går under då, katastrofläge!!!!!
Öppnade en öl så fort han kom innanför dörren såklart. Sen spelade han bort 2000:- på nätcasino (inget ovanligt) å drack hela tiden. Han får ångest när han spelar bort pengar, hans humör är vidrigt, skriker å slår i saker, kastar grejer mm sen går det inte att prata med honom.
Försökte igår att säga hur hans humör påverkar mig, men det kan han verkligen inte fatta. Låt mig va, skriker han. Skyll dig själv att du blir påverkad av mitt humör!!!!
Ja, det är ju verkligen en enkel sak att Inte bli påverkad av en arg alkoholist!!!!
Idag jobbar han bara halvdag, vilken lycka...då kommer han ju hem tidigt å kan köra igång fortare ???
USCH å fy fan säger jag.
I förrgår fick jag ett tråkigt besked på arbetet som jag verkligen blev ledsen över. Han frågar inte ens hur jag mår!!!! Han är helt radarstyrd just nu för att han "får" dricka igen. Hans chans att få tillbaka körkortet är inte stor då han i somras hamnade i fyllecell å fick böter för våldsamt motstånd, det hände ju under hans villkorliga dom. Men han vill gärna tro att det går bra, han har ju lämnat en förklaring till varför detta hände. (Omständigheternas fel, förstås)
Tror att transportstyrelsen inte bryr sig så mycket om det, de har nog redan hört allt å lite till har jag sagt till honom. Men då är jag dum i huvudet som inte står på hans sida!!! Så det återstår å se hur det blir med körkortet.
2 dagar kvar nu...undrar hur jag ska stå ut.

Profile picture for user Leverjag

Trollis

Du är på väg bort från det där mardrömsscenariet. Jag som har en nykter man kan se att det är helt galet att leva som du gör med honom. Det är inte ett liv värt namnet men jag vet också hur man sakta vänjer sig och tummar på det "normala" i destruktiviteten och hoppas. Hoppas tills man inser att nu är livet i fara och vaknar upp. Du kommer att sakna och försköna i efterhand och då är det så bra att du kan läsa här hur din vardag såg ut och påminna dig om att det var det livet du valde bort.
Har du förberett dig så du kan lämna situationen nu? Att tillåta sig leva i en sådan relation är som att spotta sig själv i ansiktet varje dag. Faktiskt. Du har ett liv och alla möjligheter att må bra och göra dig själv stolt. Du orkar två dagar till. Var klok och lugn nu. Provocera inte. Hämnas inte. Försök inte få upprättelse. Gå, så du kan börja andas, läka och tänka igen.

Styrkekramar ?

Profile picture for user etanoldrift

Ger dig samma råd som Leverjag!
Provocera inte.. (ducka!) Jag vet att känslan att få hämnas kan vara stark.. Släpp det (så gott du kan) En vacker dag kommer "tant Karma" att ta hand om det.. Och det underliga är, att man inte brukar vara road av att ens titta på..
Ja, det är så med alkoholister att de vägrar ta in det här med handlingar och konsekvens!
Min alkoholist klagar numera ständigt över allt som håller på att gå sönder i hans hus..? Är jag förvånad?( not!)
Däremot passar jag mig väldigt noga för att påpeka att det faktiskt är en orsak beroende på hans bristfälliga underhåll.. Istället för att reparera och renovera, har både tid och pengar gått till vin & öl-pimplande.. Herregud han har genom åren druckit upp minst ett tak och ett badrum.. Fast det vägrar han att inse. Även om jag misstänker att en del av hans ångest kommer sig av att han ser sina inkomster minska i och med pensioneringen.
Sanningen är, att han mycket väl skulle ha råd med ett gott liv, om han slopade alkoholen och spelandet (visserligen inte nätcasinon, men tips och lotto)
Man får väl bara hoppas att polletten någon gång trillar ner?
Tills dess, ta hand om dig! Styrkekramar!

Profile picture for user Trollis

Tack båda två!
Ni har helt rätt, detta Är ett sjukt liv man har anpassat sig till. Frågade honom igår om han kunde tänka sig söka hjälp å sluta dricka, han ligger då bredvid mig i sängen...men just den frågan hörde han Inte..bara helt tyst å sen pratade han om nåt helt annat. Skrattade lite inombords...
Ja dessa 2 dagar ska jag försöka hålla mig lugn även om panikkänslorna kommer till ytan. Men jag vet att jag verkligen måste göra det här innan jag hamnar på psyket. Han förstör mig bara p jag tillåter inte det längre. Blir jobbigt när man tänker på att han säkert hittar nån annan riktigt fort, det svider ordentligt...försöker mota bort dom tankarna å ersätta dom med verkliga fakta, all skit jag har tagit mm.
För någon månad sen var han ledig en fredag, jag jobbade. Han ringer mig å ber att jag ska komma hem för han måste besiktiga sin bil just då, han hade druckit såklart. Jag kunde absolut inte gå från arbetet just då, han skriker åt mig att jag aldrig ställer upp på honom, talar om hur värdelös jag är, att mitt jobb tydligen var viktigare än honom. Sa: just nu kan jag inte gå ifrån så, arbetet Är viktigare än din bil. Boka en annan tid..han slänger på luren efter en massa otrevligheter.
Såna saker dyker upp mer å mer i mitt huvud, ska hålla fokus på det så min ilska å beslutsamhet stannar.
Kramar till er ❤️

Profile picture for user etanoldrift

Fortsätt att skriv, och sedan in och läs! Det får dig att minnas hur det verkligen var, när man kommer till stadiet att vissa saker börjar blekna och man börjar "försköna" det som varit!

Profile picture for user etanoldrift

Själv är jag ibland nästan tacksam för att han ringer "på fyllan" så jag får en påminnelse om varför jag valde att flytta.
Då minns jag alla vaknätter, när min alkis gått på högvarv.. Gråt, anklagelser.. vankande av och an.. Ständiga monologer om oförrätter och en taskig barndom, som får honom ännu mer ångestfylld, innan han äntligen slocknar framåt 4-tiden på morgonen..
Sedan det tysta försynta uppstigandet framåt 11-tiden, där han låtsas som ingenting..? (och i värsta fall en ny vända framåt eftermiddan/kvällen..)
"mutpresenterna" när jag varit på riktigt dåligt humör (och han någonstans insett att han klivit över en gräns) Utbrotten, om man inte accepterat..

Profile picture for user Trollis

Fan ta honom! Han vet exakt hur han ska göra för att lirka in mig igen. Igår var vi iväg å handlade sen hem å lagade mat tillsammans. Visst började han med öl direkt han klev innanför dörren...
Men tyvärr var han glad å trevlig igår, höll sig hemma. Han drack inte ens några mängder, blev lite lullig bara. Dock slocknade han direkt då vi skulle se en film tillsammans. Så är det alltid, antingen skitfull eller så sover han, kul kille... Jag hade hoppats på att han skulle vara riktigt full å vidrig så jag kunde hålla fast min ilska.. Nu är det bara 1 dag kvar..
Idag har han lovat en kompis att fixa hans bil, så praktiskt. Då har han anledning att supa till i garaget. Att han skulle vilja göra nåt med mig innan han åker finns tydligen inte...hade inte förväntat mig det heller. Känns ändå tungt att bli bortprioriterad Alltid.
Blir arg på mig själv för att jag låter honom påverka mig så mycket...måste verkligen bena ut mina känslor idag, som etanoldrift säger. Man faller så lätt in i gamla vanor, även med känslor. Är inte lika stark å beslutsam idag men vet ju innerst inne ändå

Profile picture for user etanoldrift

Jag har tittat på AA:s 12 löften och konstaterar att de gäller i hög grad även för oss medberoende..
Det handlar mycket om vår inställning till oss själv! (och vårt egenvärde)
Vi är värda ett bra liv! Men ibland är det precis som om vi bestraffar oss själva med att välja det som är sämre..
AA´s tolv löften.

1. Vi kommer att känna en ny frihet och ny lycka
2. Vi kommer inte att sörja över det förflutna eller behöva stänga dörren om vårt tidigare liv.
3. Vi kommer att förstå ordet sinnesro.
4. Vi kommer att uppleva frid.
5. Oavsett hur djupt vi hade sjunkit, kommer vi att upptäcka att vår erfarenhet kan vara till nytta för andra.
6. Känslor av värdelöshet och självömkan kommer att försvinna.
7. Vi kommer att överge intresset för själviska ting och i stället ägna omsorg åt våra medmänniskor.
8. Själviskheten kommer att ge vika.
9. Hela vår livsinställning och livssyn kommer att förändras.
10. Rädslan för människor och för ekonomisk otrygghet kommer att försvinna.
11. Vi kommer att intuitivt veta hur vi ska handskas med situationer som tidigare gjorde oss osäkra och rädda.
12. Vi kommer plötsligt att uppleva att (Gud*) gör för oss det vi inte kunde göra själva.
*) Ordet "Gud" gör en del människor upprörda, då de har dåliga erfarenheter av religion.. Men det är totalt utbytbart mot vilken högre kraft som helst! Universum, Kosmos, Ditt högre jag.. Ja, välj vad du vill som representerar en högre POSITIV, kärleksfull kraft, som du känner har en större makt över dig och ditt beteende och mående!

Ja, som någon skrev på ett annat ställe i Forumet, det kan ta tid (för en del går det snabbt..) att komma dit! Men så småningom kommer vi dit, om vi bara tillåter oss..
Vi är ju inte heller "friska", när vi lider av "medberoende-sjukdomen".
Den påverkar oss visserligen på ett annat sätt, än alkoholen gör med alkoholisten, men likväl HAR den en stor påverkan!
Vi har också "ömma tår" som det trampas på.. Vi har också våra "lögner" och tillkortakommanden (där vi ljugit för oss själva och omgivningen om alkoholistens påverkan på oss)
Vi drabbas ofta av "offerkoftor" och självömkan, eftersom vi både kräver "tacksamhet" och erkännande för våra insatser i en situation som vi inte orkat ta oss ur..
Sedan står vi där och ingen tackar oss för att vi tagit hand om vår alkoholist (ofta i åratal).. Allraminst alkoholisten själv..
Våra rosafärgade glasögon har spruckit och vi är ledsna för att vi inte längre får omgivningen att se den "rosa" bilden av det vi beskriver som "lyckliga stunder"..
Jodå de har visst existerat, men kanske inte fullt så "rosa" som vi kommer ihåg..
Det är med dem som med barndomens evigt lyckliga och soliga somrar.. Ingen kommer ihåg de kalla regniga dagarna..
Känslan vi får, när vi tvingas släppa den bilden, är ofta ilska och förnekelse.. (vi skäms, för vi tycker oss påkomna med att "ha fel")
Men det här har ingenting med "rätt eller fel" att göra.. Det har att göra med vår egen känsla och hur vi dömer oss själva..
Så småningom kan vi förlåta oss själva, för de val vi gjorde då, för att vi just då inte visste bättre!
Vi gjorde bara det, som vi trodde var bäst, efter all den erfarenhet vi ägde då!
När vi vet bättre, kan vi inte längre fortsätta.. Då har vi utvecklats och gör andra val.. Och vi får en helt ny, mer kärleksfull bild av oss själv
Vi kan förlåta både andra och oss själva!
Inte för att allt det som "drabbat" oss var rätt, men för att det inte längre ska ha en makt över vårt liv! För att vi inte längre ska sitta fast i ältande och dåligt mående, utan kunna fortsätta leva ett gott liv där vi väljer själva!

Profile picture for user Trollis

Tack ni fina människor här inne?
Sambon blev arg idag, han frågade om jag kunde köra han å hans fyllefarsa till bussen i morgon. Jag tittade på honom å sa: Nej!!! Kändes jätteskönt ?
Han blev såklart arg å undrade varför, sa: det gör så ont i mig att du väljer din far framför mig den här julen oxå, vill verkligen inte säga Hej då till dig när du har gubben me dig.
Det kunde han verkligen inte förstå, helt orimligt av mig!!!!
Efter det sa han knappt ett ord till mig. Just nu är han i garaget å dricker, vidriga ynkliga varelse...
Jag har varit hos mitt x å druckit kaffe, haft en trevlig pratstund men nu är jag hemma igen. Känner att min ilska börja återvända, det här livet Kan bara inte fortsätta så som det har varit. Kan ni, Stina, Etanoldrift å många andra så kan JAG oxå..ni ger mig styrka å jävlar anamma ??
Han ska fan inte styra Mig å Mitt liv något mer...det ska Jag göra.
Oj vad aggressivt jag knappar med tangentbordet nu... Nä nu går jag upp på övervåningen å börjar packa.
Kram på er, fina starka kämpar ❤️

Profile picture for user etanoldrift

så kommer lite till här om medberoende:

Man kan ha medberoende-problematik med sig från barndomen, även om man vuxit upp i ett hem där det inte förekom alkohol (eller alkoholproblematik)
Det räcker faktiskt med "aggressions-problematik", där man lärt sig att vakta sin tunga, uppträda som en tapetblomma och vara "till lags". Alltså att gissa sig till vad som förväntas och ställa allt till rätta.. ( och i övrigt vara "osynlig")

Här rekommenderar jag faktiskt att ni läser boken "flodhästen i vardagsrummet"

Där författaren Tommy Hellsten, förklarar vad som händer med medberoendet och mötet med barnet inom oss..( de flesta av oss medberoende, har egentligen aldrig fått vara "barn", så vi har svårt att referera till det inre barnet, även om vi förstår begreppet och i vuxen ålder faktiskt tvingas ta hand om vårt inre barn!) Om varför en del med alkoholism i släkten blir nykterister och en del alkoholister.
Det handlar om hur vi förhåller oss till saker och problem som vi alla ser, men aldrig talar om, trots att de egentligen är uppenbara!
Hur man tränas i att låtsas som det regnar och att allt är som det ska, fast ingenting egentligen är "normalt"
Det är som om det onormala är så normalt, att man anses sjuk om man påpekar eller ifrågasätter.. Och det värsta är, att vi någonstans blundar för det själva!

En sorts omvänd självbevarelsedrift, som gör att vi in i det längsta "skyddar" våra alkoholister, istället för att säga ifrån, säga som det är och slutar att försköna delar i våra liv!

Vi räknar de "lyckliga stunderna", trots att de är avsevärt kortare och färre, än det vanliga helvetet vi går igenom, med ångestklumpar i magen och oro för vad alkoholisten härnäst ska ta sig till eller komma dragandes med för beskyllningar.

Vi som försökt "bromsa", tala till rätta, böna och be, blir till slut belagda med någon sorts inre munkavle och skygglappar..
Då står vi där och ler lite tappert, när någon frågar hur det är?
- Vi skulle vilja skrika rätt ut: Det är åt HELVETE!
Men istället så håller vi tyst, sväljer förtreten och mumlar.. jodååå... Det knallar.. Det är ju alltid lite "stressigt" före jul....
HUR mycket stress, vi som är medberoende har i våra liv, är vi inte ens medvetna om själva, trots att det oftast är VI som får dra lasset.. (vi är ju uppfostrade till "duktiga flickor" gudbevars..) * för oftast är det vi kvinnor som fixar och trixar.. Fast jag VET, att det finns duktiga män, storebrorsor och söner också..
Vi rycker in både här och där, ställer till rätta, handlar, lagar mat, köper julklappar till släkten och ser till att det är pyntat.. ( vi kanske tom får pynta flera gånger om vår alkoholist, har rivit ner något i fyllan och villan)
Kanske kan vi nån gång erkänna (lite skamset) att det blev nog lite väääl mycket på hens personalfest (dit man oftast inte var bjuden) så hen var lite väl på kanelen när hen kom hem.. Då är det lämpligt att skylla på "dåligt sällskap" som lurar i en stackare för mycket..
Det är VI som står och skäms om mannen blivit tagen av polisen och fått tillbringa natten i fyllecell. Det är VI som skäms inför grannarna om han åkt dit för rattfylla.. Vi skäms också, när jobbarkompisar i princip kör hem honom i skottkärra och bär honom i säng..
Vi bortförklarar och förminskar problemet.. Typ, det händer ju inte så ofta.. Det finns orsaker.. Han måste ha blivit "sjuk", för sååå mycket hade han inte druckit.. Trots att vi innerst inne VET, att det i regel är värre än så..
I änden på en sån här "brakfylle-incident" brukar det nämligen bli en kortare period av lugn, där alkoholisten "skäms" en liten smula och i regel lovar "bot och bättring" (ibland mår de så fysikt dåligt i sin bakfylla, att de tycker att de inte vill ha alkohol på åtminstone ett par dar..)
Det kan ju ta upp till en vecka, innan alkoholisten börjar ladda för nästa brakfylla.. Ibland så smyger de upp mängden sådär lite lagom omärkligt, så att två öl blir 4 och 4 öl blir 6, innan det brakar lös igen..
Till slut blir våra andningshål i form av lugnare perioder så korta att vi inte orkar annat än dra andan inför nästa fylla. Vi anar hur det är ställt, men orkar i regel inte göra något än.. Och varje gång så hoppas vi, att det var sista gången det var "så illa".. Vardagslullandet, som vi i början störde oss på, räknas numera till det "bättre" (då kan ju alkoholisten tom vara riktigt "trevlig"..) Och vi börjar skärma av oss och se det som ett normalstadium, knappt fylla överhuvudtaget..

I mitt förhållande, kan jag när jag tittar i backspegeln se ett visst mönster. Det var alltid någon form av "brakfylla" innan julledigheten, när det var dags att börja jobba igen.. (till barnens fördelsedagar, om de inte hört av sig) Till semestern/midsommar (vilket av det som nu råkade komma först..) Återigen när semestern var slut.. (under semestern, var det ju en ganska jämn fyllenivå..)
När kräftskivorna tillika hans egen födelsedag närmade sig.. och då tjatades det om "trädgårdsfest"/grillfest.. som skulle bli såååå trevlig och storståtlig (och en sprit, vin och öl-inhandlarresa planerades givetvis..) Fast resorna blev inte så många, eftersom alla inblandade var så "törstiga" att de hade svårt att bestämma vem som skulle köra hem, medan de andra festade..
Minns faktiskt när han vid ett tillfälle ondgjorde sig över de andras dåliga smak, att börja dricka så fort de kommit ur butiken så att han fick köra (jodå han var grinig..) och var rejält trött på Fylletjatandet i bilen på väg hem (det blev ju rätt lång bit att köra ensam)
Så nämnde jag att han brukade bli lika "tjatig".. Vilket givetvis förnekades.. Han blev minsan ALDRIG otrevlig när han drack.. om ingen "provocerade" honom förstås.. Och jag höll givetvis tyst för husfridens skull..

Det vanliga vardagsdrickandet, bekymrade mig inte längre.. Det där, när han gick och la sig vid 7 på kvällen för att vinpavan var tom och ölen slut.. Då sov han i regel.. Gick upp på toa efter 3 - 4 timmar och kunde möjligen muttra över att jag fortfarande satt uppe och ugglade mitt i natten, innan han gick och la sig igen (efter att ha letat igenom skåp och kyl efter mer alkohol)
Att han sedan vaknade halv 4 och inte kunde somna om, bekymrade honom mer än mig..

Då var det värre, när hans inre demoner började grina honom i ansiktet och han dubblade sin ranson för att bli av med dem. Då la han sig, studsade upp igen efter max en halvtimme.. Undrade vad jag höll på med som inte kunde hålla honom sällskap (och lyssna på hans ändlösa monologer) Tjat om sex.. (som givetvis inte fungerade i det tillståndet, varpå frustrationen blev ännu större..) förföljelsemanier om inbrott och spionerande grannar (han kunde rusa ut med tillhygge i händerna, bara för att konstatera att det inte fanns någon där..) Ny vända för att "lägga sig".. sova en timme och så upprepa hela proceduren igen.. Innan han i regel av ren utmattning, somnade framåt småtimmarna..

Dan efter var det i regel med mycket låg profil han klev upp framåt lunch.. I regel satt jag då med migrän och högt blodtryck, astrött av sömnbrist och inte särdeles sällskaplig.. Om jag då ansåg honom nykter nog, brukade jag försöka ha ett"allvarligt samtal" om hans alkoholintag.. Och i regel så lovade han att det inte skulle upprepas.. Bara 2 gånger hotade jag med att flytta vid nästa brakfylla. Och den sista gången så blev också¨mitt ultimatum verklighet! Då ansåg jag att han fått en fair chans och varning!

Och vad boken beträffar, så behöver jag nog hjälp att strukturera upp det.. Tills dess får ni samla ihop mina inlägg och läsa av hjärtans lust <3
Jag har till och med insett att det är nyttigt att titta tillbaks, läsa och minnas.. För varje gång så ser jag nya "mönster" som jag i början försökte blunda för hos mig själv.. Har ni hjälp av min "resa" så är ni välkomna ombord på tåget.

Profile picture for user Macadi

för din historia!
Jag har visserligen varit den som drack men jag städade, tvättade, pyntade till jul, lagade mat, skjutsade till aktiviteter o.s.v....Ingen har behövt städa åt mig och jag har aldrig haft sönder något. Har aldrig försvarat mitt drickande, blundat för det eller skyllt på någon annan. Det har funnits ORSAKER till mitt drickande men valet att dricka var MITT!
Nu är jag glad för det...att jag haft så mycket ansvar för annars vet jag inte hur nedsupen jag varit vid det här laget!
Det får mig ju också att inse hur medberoende "möjliggör" ett fortsatt drickande genom sitt handlande och att den största tjänsten man kan göra sig själv och sin alkoholist - så fort som möjligt!
Trots allt och oavsett hur man varit som alkoholist så har man ju på ett eller annat sätt skadat sig själv och andra...
Kramar!

Profile picture for user etanoldrift

Ja, det finns grader i helvetet också.. (alla alkoholister är t.ex. inte våldsamma eller "osnygga")
Det är ju så lätt att antingen ta åt sig eller skylla ifrån sig ;-)
Tror också att det kan finnas vissa skillnader i om det är "manligt eller kvinnligt" alkoholmissbruk /eller någon annan sorts missbruk. Kvinnor, i alla fall i de äldre generationerna är ju uppfostrade att "ta hand om" och vårda (och hålla käft) Manliga medberoende, brukar i regel lämna sina kvinnliga alkoholister på ett mycket tidigare stadium, än kvinnorna. Tittar man på statistik, så är det oftast kvinnorna som "stannar kvar" (och tar på sig offerkofta.. ;-) )
Men när det kommer till de "hårda ändpunkterna" så är det ALLTID det egna personliga ansvaret som gäller ..
Men varken medberoende eller beroende brukar dyka upp som nån "gubben i lådan" sådär plötsligt..
Ofta är det ett ganska utdraget förlopp, där man ofta mot sin vilja, dagtingar med både sig själv och alkoholisten/ den beroende, om var gränsen går..
Herregud, vi medberoende har ju också fått höra en massa tjat om det "normala" drickandet.. Utan att någon egentligen kan definiera mer exakt, vad "normalt" är!
Och i början, anses vissa "olyckshändelser i intaget" förlåtliga..
Ja, vi bidrar till att uppehålla alkoholistens dryckesvanor.. Oftast av olika personliga skäl! (och de varierar från person till person)
Men YTTERST, är ansvaret för drickandet, alkoholistens eget!
Och helt riktigt, så lönar det inget att fortsätta tjafsa om vems felet är.. Det viktiga är att göra något åt själva problemet!
Och som jag kunnat konstatera, både genom att läsa här och genom samtal med medberoende och nyktra alkoholister, så är det sällan "frid och fröjd" bara för att alkoholisten lyckats bli nykter..
Alkoholism är ju en "familjesjukdom" och även de delar av familjen som inte dricker (och anser sig drabbade) har problem..

Profile picture for user Trollis

Har varit några riktigt tunga jobbiga dagar för mig nu ? sambon åkte i söndags, han var inte nykter då ens. Försökte prata med honom innan han åkte om att jag tänkt flytta men han var ju som sagt inte nykter. Gick inte få honom att förstå, han blev ju bara arg så jag la ner diskussionen.
Har bestämt att ta samtalet när han kommer hem. Just nu är det väldigt lugnt å skönt att bara vara hemma.
Han ringde 8 gånger på söndagsnatten, hörde att han blev bara fullare å fullare.. Han var inte trevlig när han ringde, jag la på luren å slutade svara.
Måndag fm ringer han igen, förstår knappt vad han säger, vidrigt full. Han svamlade om en present han köpt till mig, suck tänkte jag...tror han att jag går på det där igen!!!!
Bad honom ringa när/om han är nykter.
Har varit hos mitt x, dit jag tänkt fly...kände mig såååå rastlös där, fick nästan panik...varför vet jag inte. Men hemma går det bra, njuter faktiskt över lugnet här, slipper undra hur full han är, vad han gör mm...nu när han är på avstånd. Försöker tänka å känna efter ordentligt. Saknar jag honom? Nä, det är bara skönt.
Försöker ta det lugnt, men det är väldigt mycket just nu. Sambon, tråkiga besked på arbetet samt en skada jag haft ett tag som inte vill läka ordentligt...så nu kan det nog inte bli mer elände. Försöker fokusera på det som gör mig glad i stället, mina barn, lugnet mm.
Tar en dag i taget å bestämmer varje morgon att göra minst en sak som gör mig glad just idag, resten blir vad det blir.
Blir nog ett rörigt, svamligt inlägg men det är så mitt liv är just nu.
Kram till er fina människor där ute ❤️

Profile picture for user etanoldrift

God morgon Trollis!
Ja, det är inte lätt, jag har ju gjort en bit av den här resan och jag vet att det känns! Jag satt igår och tittade tillbaks i trådarna.. Minnen av förtvivlan och hopp, av hur förbannad jag var, när jag trott, att han förstått (verkade medgörlig och lovade sluta dricka) till uppgivenheten, när han nästa vända förnekar alltihop.
Förnekar att han ens druckit, trots att han är klapp kanon.. Hur ambivalent jag var, när det kom ett par lugnare dagar..
Fast hur skönt det var när jag hade bestämt mig!
Nej, givetvis blev det snarare mer tjafs, än mindre när jag väl fått besked om lägenhet, men jag såg ett ljus i tunneln..
Visst kommer jag ihåg hur kymigt det kändes i början när han ringde rejält på fyllan och utövade känslomässig utpressning genom att underförstått hota med att "försvinna"..
Någonstans där hade jag ändå fått nog! Jag insåg (även om det kändes i magen) att jag inte kunde hindra honom.. Det blev lite "vargen kommer" över hans desperata samtal och jag lärde mig stänga av telefonen, eller sätta den på ljudlös..
Jag minns också hur skönt det var (och är fortfarande) med det här tomrummet man får omkring sig i en egen vrå..
Ta hand om dig nu. Jag tror att du börjar inse, att känslor och fakta är olika saker och att hur stort hjärta man än har, så måste man ibland låta hjärnan och förståndet ta täten!
Det är ingen "Quick fix" men ska man komma någonstans får man ta resan ett steg i taget!
Julkramar!

Profile picture for user Trollis

Jag letar lägenheter varje dag å hoppas hitta nåt fort nu. Jag får mer insikt å styrka att läsa dina ord, etanoldrift. Du vet exakt hur det fungerar. Jag har bestämt mig för att lämna, det blir bara inte just nu. Hade ju en plan att flytta till mitt x men efter att ha spenderat lite tid där med honom inser jag att jag måste stå på egna ben. Tror oxå att x:et får nån förhoppning om att det skulle kunna bli vi igen. Jag måste vara ensam ett tag nu framöver för att hitta mig själv.
Pratade med sambon mitt på dagen idag, innan han blir snorfull.
Kom fram till att allt han sagt på söndag å måndag va ju bara lögner. Han visste inte alls vad jag pratade om...så nån present till mig hade han ju inte köpt. Han ljög till och med om att han hade bastat...herregud, varför ljuga om nåt sånt!?!?!
Är ju helt sjukt vilka lögner han drar till med på fyllan. Fick sen ett sms att det va inget att bry sig om bara fyllesvammel. Tvivlar på varenda ord han säger ju...vad är poängen me detta?
Han är nog riktigt illa ute nu i sin vidriga alkoholdimma där han inte kan skilja på vad som är verkligt å inte. Skrämmande!!!!
Nej usch å fy för honom, vill ha mitt eget liv å boende just nu.
Antar att allt faller på plats när tiden är inne.
Kram alla ❤️

Profile picture for user etanoldrift

Jag håller alla tummar och tår för att du lyckas!
Själv hittade jag lägenheten på blocket.. Men jag vet också att vissa kommunala bolag har en viss förtur, för "ömmande fall".. Lite marigt att det är helger just nu. Låt dig inte avskräckas att det är många som känns "före" vid en visning.. En kompis till mig hade en dotter som var den enda som dök upp vid en lägenhetsvisning trots att hon stod som nummer 9.. Och hon fick lägenheten..

Och det där med alkoholdimmor är inte ett dugg roligt!
Jag hälsade på mitt ex mitt på dan och då var han fortfarande skapligt nykter.. Åkte hem före 2.. Senare, för en timme sen ungefär ringer min syster och berättar att han hade ringt till dem, rejält snörfull.. (inte otrevlig, bara rejält packad!) Och det brydde hon sig inte om eftersom jag berättat hur det står till..
Det allvarliga var att han ringt till mina gamla föräldrar också och oroat dem.. Mamma är senil, så hon förstod överhuvudtaget vem som ringde utan blev bara rädd och orolig (då det förekommer så mycket åldringsbrott nuförtiden) Jag hoppas att han inte svamlade för mycket strunt!
Det är ju ingen mening att ringa och skälla på honom nu (för nu är han rejält i gasen, efter att ha bunkrat upp inför några dagars stängning på bolaget)
Men jag är rejält förbannad över att han ringer och skrämmer upp mina gamla föräldrar! Och DET kommer han att få höra vid tillfälle!

Hoppas att din jul ändå blir av det fridfullare slaget!
Stor kram och sköt om dig min lilla trollis <3

Profile picture for user Trollis

Har haft kontakt med min sambo varje dag, han har inte varit nykter nångång. Igår var det den 10:onde dagen han var full, fattar inte hur han orkar.
Han sa igår att det har varit för mycket A nu men fortsätter dricka iaf. Hade jag druckit dom mängderna hade jag förmodligen varit död...
Igår var jag väldigt rastlös oroad av nån anledning. Tog en långpromenad med en vän, riktigt uppfriskande i månskenet.
Vi gick å hälsade på mitt x som bjudit in oss på fest. Där satt x:et med en vän i lugn å ro, tog en varsin öl. De drack inte alls på samma sätt som jag är van att se, märktes inte ens att de druckit.
Tänkte direkt på sambon som verkligen sveper i sig.
Vi var inte länge där, fortsatte promenaden, pratade å skrattade. Kändes såååå bra efteråt att ha skrattat en hel del.
Rastlösheten försvann å det var lugnt å skönt hemma igen.
Vaknade i morse å såg att sambon ringt kl 2 på natten, han som skulle lägga sig vid tiotiden som han sa!!!!
Idag ska jag oxå ta en långpromenad, rensa tankarna lite. Sambon upptar tankarna nästan hela tiden fast det är lugnt å skönt hemma utan honom.
Ska försöka fokusera på Mig å mina känslor men det är fan inte lätt. Men, en dag i taget!!!
En väninna ringde i morse å pratade om framtiden, ville boka in saker hon vill att vi ska göra.
Men jag sa, nej jag tar bara en dag i taget, vill inte planera nåt alls. Tror hon blev lite besviken, men det får hon ta.
Trevlig fortsättning till er alla kämpar där ute ❤️

Profile picture for user etanoldrift

Åh vad roligt att läsa att du ändå kunnat tänka på dig själv Trollis!
Ibland är det bra att ta en dag i taget (så länge man inte börjar lura sig själv med att skjuta upp saker..)
Det tar tid, både att få någon ordning på sina tankar och att komma iväg (om det är det man planerar) Själv flyttade jag definitivt inte efter en vecka eller ens en månad ;-)
Nej, bättre blir det knappast i brådrasket.. Även om alkoholisten påstår att hen ska "ta tag" i sina ovanor/"dra ner"
När min alkoholist pratade om att "dra ner" så betydde det bara "vila upp sig" en smula inför nästa period.. Han kunde bli vansinnig om jag pratade om att han måste sluta dricka helt..
Oftast så utmynnade dessa diskussioner i en sorts förhandlingar, där han ville få "tillåtelse" att supa till några gånger om året (nix, pix!)
Då jag vis av skadan, vad gäller hans "räkneexempel" sa aldrig så blev det väldigt mycket tjafs..
Men om ett par öl, i själva verket betyder 4 - 6 stycken (plus eventuellt en flaska vin) så kan jag ju ana, vad "ett par tre gånger om året" betyder.. *fniss*
Själv ska jag försöka ta mig en promenad, innan vädret blir sämre igen.. Jag har ett behov att röra mig och jag har märkt att både kropp och knopp mår bättre av det!
Ja, vi behöver en hel massa "ensamtid", där vi själva bestämmer vad vi ska fylla den med..
Folk är så ängsliga, att man ska känna sig "ensam och bortglömd" att de gärna trugar på en umgänge.. I mitt fall blir det många gånger ett vänligt men bestämt nej tack, det är så bra ändå.. Vi måste få en massa luft omkring oss tror jag för att våga släppa ut de delar av oss som vi på sätt och vis knutit ihop och gömt för husfridens skull :-)
Önskar dig en god fortsättning på julen! Fortsätt att stärka dig själv!

Profile picture for user Leverjag

Att läsa ditt inlägg som berättar om vad du gjort och dina känslor. Så härligt med långpromenad och skratt och vad roligt du har väninna som vill hitta på saker med dig.

Du börjar ta hand om Trollis och ge henne plats och behov. Så bra! ❤️

God fortsättning och kramar

Profile picture for user Trollis

Pratade nyligen med sambon, han var faktiskt inte full idag men jag hörde att han drack så han hinner nog fyllna till under kvällen. Så jäkla frustrerande att han upptar mina tankar varje vaken sekund. Idag har det varit riktigt jobbigt, bröt ihop å bara grät å grät en lång tid.
Önskade livet av honom idag, jag vet att det låter hemskt å ingenting jag menar egentligen men det känns bara såååå hopplöst. Man blir ju totalt handlingsförlamad å helt blockerad känslomässigt...man ser liksom inte ljuset i tunneln hur man än gör. Idag är en dålig dag.
Önskar att nån bara kunde komma å ta mig härifrån, hjälpa mig, visa mig vägen.
Men jag vet att det är Jag som måste ta steget på min egen väg, finns inga genvägar. Känslorna pendlar verkligen upp å ner, nu har jag en dålig dag å då blir det säkert bättre imorgon. Det är väl resans gång antar jag.
Kram till er alla ?

Profile picture for user Trollis

Tack, lever jag!
Har läst artikeln å det är ju exakt så det är. Men hur bryter man mönstret? Vill inte känna ett beroende av en annan människa ju. Fast det senaste halvåret har inte ens de bra stunderna gett nån glädje heller, man vet ju vad dom kommer efteråt. Man kopplar inte ens av när han är nykter längre...
I morgon kommer min sambo hem å jag vill verkligen inte det. Innebär slut på lugnet. Han är nu inne på dag 13 i drickandet. Antar att han vill vara hemma å spendera tid med mig ett par dagar, han har ju saknat mig såååå. Men i verkligheten behöver han bara vila upp sig inför nästa fylla...nyår...å ångesten känns väl bättre om jag är där vid hans sida. Tror inte jag älskar honom längre, han är ingen trevlig person...inte mot mig iaf, men alla andra runt omkring. Skulle vara skönt om han var borta ett tag till, har inte ens saknat honom. Tänkte igår kväll att han hade kunnat ligga bredvid mig å jag har ändå varit ensam...så det gör ingen skillnad om han är bredvid eller inte. Tvåsamheten finns inte längre kvar. Förhållandet vi har är byggt på lögner, svek, fylla å konsekvenser..smutsigt rakt igenom. Han har smsat mig idag flera gånger, låtsas inte om elakheterna han fick ur sig igår, slätar över bara. Blir bara äcklad på hans falska beteende.. I morgonbitti är han hemma, full antagligen. Blääää!!!!

Profile picture for user Blåögd

Som svar på av Trollis

och är i samma sits, den här jävla berg och dalbanan tar ut en på resor man inte trodde var möjligt. Har valt att gå vidare utan honom för alla löften och handlingar som inte blev av gör mig så ledsen och frustrerad. Fast jag var "så dålig" kommer sms att han saknar mig och de är jobbiga så funderar blocka numret, för det river bara upp sårskorporna som börjar komma.
Hoppas du håller fast vid att lämna, blir tydligt när man lämnar att de har kvar sitt beteende iaf. Förstår oxå fin rädsla att de snabbt hittar en ny, men försöker då tänka att den personen får exakt samma skit, kanske inte första månaden men sedan. Ännu en ny stackare som faller in i medberoendet.
Styrka och kramar till dig!!

Profile picture for user Trollis

Ja blåögd du har helt rätt. Även om han hittar nån ny fort å visar sin bästa sida så är fortfarande beteendet det samma. I början av vårat förhållande var han hur fin som helst å jag betydde allt...trodde jag iaf. Han snackade mycket skit om sitt x då, om hur jobbig hon var mm. De hade fortfarande kontakt varje dag i början men det rann ut i sanden sen. Hon kontakte mig å berättade saker om min sambo, trodde henne inte då men har insett att hon haft rätt. Tydligen träffade han oss både i ca 6 månaders tid... Usch å fy
Har spenderat eftermiddagen till att leta boende ju fortare det går desto bättre. Har misstänkt otrohet vid många tillfällen men valt att tro på honom istället för min egen magkänsla....aldrig mer går jag mot mig själv.
Blåögd, kan du, så kan jag me ?
Har läst din tråd oxå, tycker att du är stark fast jag vet att det gör ont. Men sen så reser vi oss och är starkare än någonsin. Vi har varandra här inne.
Kram fina du ?

Profile picture for user Blåögd

Som svar på av Trollis

för otrohet!! Tror dock inte min har haft andra än alkoholen!
Tack för dina fina ord i min tråd. Jobbigt att hitta boende men fortsätt kämpa. Åh vad jag skulle vilja träffa dig, åka pulka och stärka oss med varmchoklad m vispgrädde.

Profile picture for user Trollis

Blåögd!
Tänkte oxå så när jag skrev till dig igår, att det skulle vara roligt att träffas.
Nu är jag nervös, sambon komner hem när som helst nu. Han har ringt massa gånger men jag svarar inte. Antar att han vill att jag hämtar upp dom men jag tänker inte göra det.
Usch, hjärtat slår snabbt, är lite lätt illamående oxå... Usch

Profile picture for user Trollis

Tack blåögd!
Tack för att du tänker på mig. Han ligger nu däckad i sängen, utslagen. Det var ett vrak som klev innanför dörren här. Oj vad han ville kramas å kyssas..kände mest äckel, han var ju inte nykter nånstans. Han hade saknat mig sååååå mycket ( tror jag inte) kunde inte säga samma sak till honom, tvärstopp. Han märkte direkt att jag kändes annorlunda...trodde då helt plötsligt att jag träffat nån annan, men han släppte det sen.
Han verkar nöjd att vara hemma igen, tvärtom för mig. Äckligt att se denna slitna människospillra.
Han ligger nog i sängen ända fram till nyår, då måste ju flaskorna fram igen...suck.
Hur mår du idag då, blåögd? Tänker mycket på dig oxå ?
Kram kram

Profile picture for user Blåögd

Som svar på av Trollis

Nu blir det tassa på tå och anklaganden och du går runt med både ilska/äckel och känner dig noll värd. Fan man blir ju helt ambivalent i sina känslor när man har dessa runt sig. Har svårt med att få ihop, jag har saknat dig, de har ju vart med sin största kärlek så tror inte de har saknat så värst mkt utan bara ett sätt att hålla oss kvar. Får sms om saknar och längtar och det är tufft för min saknad och längtan är på riktigt och då hoppas man ju att hans vore den samma. Han vet vad som gäller och skulle det komma- jag har sök hjälp så blir det mer ärligt än att bara lite få och då hosta ur sig saknar/ längtar/tänker på. Åh blir så arg på han och mig själv att jag har dessa tankar, man kan absolut bli trött på sig själv.
Hur går du vidare, du ställde ju ett ultimatum att du skulle försvinna om han åkte, klarar du genomföra det? Hoppas du kan för ju längre du stannar ju mer trasig blir du! Kram

Profile picture for user etanoldrift

Blåögd & Trollis! Det är inte lätt, trots goda föresatser.. Ibland blir man bara som "förlamad" och kommer sig inte för med att göra annat än ducka..
Men ni är i alla fall på väg! Glöm inte det..
Bara att ni tagit er till Forum! Och ni har många "olyckssystrar" (och bröder) därute.. Rom byggdes inte på en dag och en "flytt"/förändring kommer inte över en natt..
Ofta har man en helig ilska, som man inte får ut på ett konstruktivt sätt i stunden.. Och sedan rinner det av och man är bara trött.. (ja det tar en hel del energi att vara arg!)
Försök att planera in ett litet steg i taget (för i regel går det inte att ta allt på en gång!)
För min egen del, gav det faktiskt en viss energi att gå tillbaks och läsa i mina egna trådar och kommentarer.. (och jag erkänner,, vissa var inte lysande, utan mest frustrerade..)
Men det gav mig perspektiv! Påminde mig om att det bara förändrats till det sämre och fick mig till slut att förstå att jag ändå gjorde ett rätt val, för att den enda som kunde förändra något för mig, var jag själv!
Stor påse styrkekramar till er båda!

Profile picture for user Trollis

Jag lyckades inte genomföra mina planer på flytt medans han var bortrest. Skulle få bo hos mitt x, men efter att ha varit hos honom å fikat några gånger började han med inviter mm. Fick genast panik, trodde han hade förstått att vi bara är vänner men det hade han tydligen inte. Det sista jag behöver nu är en ny relation, har ju inte ens kommit ur den jag har nu. Men jag har inte gett upp hoppet om ett eget boende, letar å tittar varje dag, det är mitt mål att komma härifrån.
Du har helt rätt blåögd, satt i morse å kände efter ordentligt hur det kändes. Stor skillnad mot för när han var borta. Ångesten å oron har åter slagit ner i mig...
Just nu sover han bara...legat i sängen sen han kom hem. Det är det enda han orkar efter denna fylledimma. Antar att han är pigg i morgon igen...måste ju bara firas att det är nyår, nykter är ju inget alternativ för honom. Jag har inga planer alls för morgondagen, en dag i taget bara. Lever på hoppet om eget boende.
Nu ska jag ut i solskenet på en lång uppfriskande promenad.
Sköt om er, fina medmänniskor ?

Profile picture for user etanoldrift

Bra att du hejdade dig där Trollis!
Om magkänslan säger en sak så ska man lita på den! Jag litade inte på min magkänsla för över 10 år sedan, trots att jag kände att det fanns något som inte var riktigt som det skulle.. Jag lät mig villigt övertalas om "tillfälligheter" och olyckshändelser i nervositeten..
För att finna mig själv "ur askan i elden" några år senare..
Nej, jag tror inte att man är mogen för ett nytt förhållande innan man gjort upp med sitt eget medberoende (som handlar om lite olika saker för var och en av oss!)
Kanske försöker ditt ex på något sätt utnyttja dig som en sorts "trofé" .. Många män, tror att kvinnor är lättfångade byten..
Kanske ska du också titta lite på vad ditt nuvarande och han har för "röd tråd"/gemensam nämnare..? För även om man inte själv ser något uppenbart, så finns det där, tro mig.. När jag gått igenom det jag trodde var flera olika "personligheter" (för i första påseendet finns inga likheter) så har jag ändå funnit vissa gemensamma nämnare (som till viss del påmint om min far, som jag under barndomen hade ett komplicerat förhållande till)
Gläd dig åt, att när du utvecklas så kommer du inte längre att dra till dig en viss typ av män (sker ett olycksfall i arbetet, så kommer du ändå att kunna agera mycket snabbare!)
Nu ska jag också ta en långpromenad

Profile picture for user Trollis

Nyårsafton idag då...
Sambon bara sover å sover. De stunderna han är vaken trycker han i sig godis.
Igår kom vi iväg å handlade, han köper bingolotter till i kväll.
Jag är fortfarande chockad ? men det hinner ju ändras under dagen. Vet ju att han bara manipulerar mig just nu, är så jävla patetiskt. Igår tog han en öl när vi kom hem från affären, jag bara tittade på honom, snabbt förklarade han att det bara var mellanöl...han stannade vid en öl.
I morse när jag vaknade kände jag att jag hade värk i hela kroppen. Har inte tänkt på det förut men antar att all oro sätter sina spår även fysiskt.
Önskar faktiskt att sviker mig idag, blir full å otrevlig igen...det gör det lättare för mig att fortsätta min fokus på flytt. Gillar inte det här "spelet" han kör nu för att hala in mig igen, så äckligt å falskt bara.
Tänkte tillbaka på förra nyår..han gick ut i garaget rätt tidigt för att laga sin mammas bil. Jag skjutsade min dotter till en kompis, vilket tog ett par timmar. När jag kommer hem igen är hans farsa med honom i garaget å super. Jag sitter ensam hemma å väntar å väntar..han kommer upp vid åtta tiden, vi lagar mat tillsammans. Sen trodde jag han skulle vara kvar, men han hade lite jobb kvar på bilen. Han hade dessutom ringt en massa vänner för att eventuellt kunna dra iväg på fest. Vi blev osams å han gick till sitt älskade garage, fyllt med öl. Att jag satt här, ensam, fanns ingen tanke på. Det hela slutade med att jag är ensam här vid tolvslaget, han ensam i garaget.
Efter ett nångång raglar han in å direkt i säng...usch å fy faaan.
Nä, fokus på Mig själv nu.

Profile picture for user etanoldrift

Du har faktiskt kommit en bit på väg, genom att börja våga titta på din situation! Och se, att den under ytan kanske inte riktigt är vad den utger sig för att vara..
Nej, titta du förbi skådespelet och kika tillbaks.. Det som inte fungerat hundra gånger förut, kommer troligen INTE att fungera den hundrade-och- första..
Jodå, mitt ex, tog sig också "vita veckor" ibland, då han sa att nu skippar vi det här med vin och öl.. Det brukade hålla i max 3 dagar.. Sedan köptes det folköl och lättöl (för det var ju nästan "alkoholfritt")
Med påföljd, att när han gått på vita knogar i en vecka så blev törsten och fyllan efter så mycket större.. (det var som om han drack ikapp)

Inrikta dig på dig själv, även om det känns konstigt! (gå inte med på någon form av konstig "byteshandel".. Mitt ex, tyckte t.ex. att om han varit "duktig" och hållit sig nykter så skulle han ha någon form av "belöning". Antingen sex eller löfte om att få dricka vid ett senare tillfälle..)
Dessutom så satt han i regel och suckade och stönade och hade "tråkigt" när han inte kunde dricka.. Och turerna ner till de hemliga "gömmorna" förekom..
Hoppas att din kväll blir okej och att nyåret för gott med sig!
kramar från etanolen

Profile picture for user Trollis

Hopplöst fall! Sambon har varit överdrivet kärleksfull mot mig. På nyårsafton var vi bara hemma, jag trodde att han skulle dra iväg när han fått i sig lite, men han var faktiskt kvar hemma. Han blev väldigt full men på bra humör ändå. Sen höll han sig nykter några dagar, men igår var det kört igen. Han blev sådär äckligt full å otrevlig. Blir vansinnig på hans nedlåtande hånande sätt mot mig. Fick höra att han visste att det var jag som ringde polisen när han åkte fast för grov rattfylla...vilket är helt omöjligt, vi var inte ens i samma stad då det hände, hade inte ens pratat med honom den dagen...ändå var jag som ringt polisen!!!!!
Han tog bilen igår kväll å körde iväg till en kompis, dyngrak. Efter att han berättat för mig vilken vidrig usel människa jag är för att jag vägrade köra honom. Jag spelade in vårat samtal igår, innan han åkte å efter att han kommit hem. Det blir en bra påminnelse om hur han behandlar mig... Kokar i mig av ilska hur man kan vara så mot en människa man säger sig älska.
Han vaknade till liv för en liten stund sen, låtsas som ingenting har hänt. Ett förlåt från hans sida finns inte.. Nu är han i garaget igen, dricker antagligen..
Får panik här, vill inte vara kvar men har ingenstans att ta vägen.
I morgon ska han till jobbet, hoppas jag, vill inte ha honom hemma.
Måste ha en lägenhet NU!!!! Blir galen snart.

Profile picture for user Blåögd

Som svar på av Trollis

Du måste verkligen ha en lägenhet snarast. Har liksom du svårt att ta in hur illa de kan behandla oss men ändå säga att de älskar oss, hur fan går det ihop?? Så du frågade om saker var hämtade, nej det är de inte har inte hört nått sedan julafton då han antagligen var ensam å kom på att han längtade efter mig. Efter det har han inte längtat så inte ett ljud.
Går du på alanon? Har verkligen hjälpt mig så jag önskar att även du kan hitta dit! Många kramar till dig!!!!

Profile picture for user Trollis

Vi lever i en låtsasvärld här hemma. Jag kan inte ta upp nåt han sagt eller gjort på fyllan, då blir han bara arg..det han inte kommer ihåg har inte hänt.
Att han sårat mig med sina elakheter spelar ingen roll för honom. Blir kallad allt möjligt, ett jävla psykfall, värdelös å allt man kan tänka sig. Att du ens orkar leva med dig själv, sa han oxå.
Sån skit ska jag bara ta utan att få en rimlig förklaring eller ens ett litet förlåt från honom.
Sen när han nyktrat till så är allt bra igen, då ska vi minsann bara mysa, titta film å äta god mat.
Så vi låtsas båda två. Får anstränga mig att låtsas vara glad å att allt är jättebra.
Går inte prata med honom alls, har insett det för längesen.
Detta är en sjuk tillvaro. Jag letar vidare efter ett boende bakom hans rygg. Skulle jag säga det till honom så skulle jag få ett helvete...så jag låtsas jag med.
I morgon ska han jobba, tack å lov. Han skulle ha jobbat torsdag/fredag förra veckan men det gjorde han inte.
Längtar tills jag har flyttat men det ser ut att dröja pga brist på lägenheter ?
Al anon har jag varit på 1 gång, de har bara möte 1 gång i månaden här, tyvärr.
Kram kram ?

Profile picture for user Blåögd

Som svar på av Trollis

vad du har det jobbigt!! Lider med dig men som flera sagt till mig ta inte åt dig. Titta på hans handlande och han frågar dig hur du står ut med dig själv, hm om han stod ut med sig själv skulle han väl inte behöva dricka!! Usch vad vidriga de kan vara och du "tvingas" att ha honom runt dig. Har massa extra hus synd att det är helt anonymt för annars hade du gärna fått flytta till något av dessa! Ska själv på alanon idag vilket är skönt. Får höra massa skit som sägs om mig som jag blir förbannad på och jag har då svårt att släppa ältandet. Jag har brytigt all kontakt men nu menar han att det är han som gjort det för jag är labil/konstig/psykotisk, var fan får de allt ifrån?!!!! Många kramar igen hoppas vi hörs snart!

Profile picture for user Trollis

Jag vet ju att de lägger sitt dåliga mående på oss. Trycker på alla punkter de kan för att förminska å förnedra.. Det är verkligen svårt att inte ta åt sig av all skit man får ta, men jag försöker slå bort dom tankarna. Jag hoppas du tänker så oxå, att det speglar bara alkoholistens mående.
Känns som att jag går omkring i en mardröm jag kan inte vakna upp ifrån. Håller med att det är synd att det är anonymt ibland, skulle gärna hyra ett hus av dig ? men jag ger inte upp hoppet att hitta nåt boende. Sköt om dig fina blåögd, kram kram

Profile picture for user etanoldrift

Ja, ibland behöver man bara få spy ur sig all irritation som kommer.. Som man av vissa skäl inte kan slänga i ansiktet på den där det hör hemma..
Jag minns att jag "tassade på tå" sista veckorna innan jag flyttade.. Det var verkligen minerad mark för ibland så hakade han verkligen upp sig på petitesser.
Jag vet att han i princip letade anledningar att få spy galla.. Jag vågade inte skratta, utan gick ut, när han blev rasande över en formulering på ett erbjudande från el-leverantören, för då trodde jag nästan att han fått en propp i hjärnan.. Hade jag i det läget ens dragit på munnen så känner jag att han hade exploderat..
Försök komma undan åtminstone några timmar, så du orkar!
Det är precis som om våra "alkisar" känner på sig att förhållandet sjunger på sista versen och då är det som om åratal av skit bubblar upp (och det vare sig det egentligen rör oss eller ej) Det blir väldigt mycket projicerande och anklagelser..
Kram till er båda!

Profile picture for user Trollis

Du har nog rätt etanol! Han känner nog på sig att jag är på väg att glida ifrån honom. Men de fattar tydligen inte att alla vidriga elakheter skyndar bara på det hela. Pratade just med sambon i telefon...vilket jävla humör han hade. Jobbig abstinens antar jag. Strul i trafiken när han ska hem från jobbet...på en måndag dessutom, det förstör en hel kväll. Men det finns ju alltid anledning att vara tjurig på måndagar...suck! Måste försöka hitta ett bra tillfälle att prata med honom, ställa ett sista avgörande ultimatum. Som jag redan vet svaret på... Nu till helgen är det en stor tillställning här som han inte för nåt i världen kan missa, är ju sååååå viktigt. Jag har bestämt för längesen att inte följa med, orkar inte se hans vidriga flirtande å sliskande samtidigt som han ska nervärdera mig inför så många som möjligt. Nej tack!!!!
Har idag ringt runt till privata hyresvärdar men det finns verkligen ingenting, börjar snart bli desperat. Usch å fy för detta

Profile picture for user etanoldrift

Själv satt jag och lusläste blocket-annonser i en månad innan jag fick napp! Jag sas utvidgade mitt sökområde till omkringliggande orter och län. Ja, jag tittade tom på lösningar som innebar andrahandskontrakt och delar av en lägenhet.. Jag satte upp mig i olika bostadsköer och poängterade att jag kunde ta en lägenhet "på dagen" om så var (ibland tvekar ju folk, för att inte bli sittande med dubbla hyror)
Det innebar att jag fick flytta en bra bit ifrån min ursprungliga bostadsort, men det har visat sig ha uppenbara fördelar (för min del!)
Inte bara, att han inte kan kvista över hur enkelt som helst och ringa på dörren..
jag kan inte göra några "brandkårsutryckningar", när han ringer och har ångest..
Dessutom fick jag bättre allmänna kommunikationer.. Och en närhet till ett par större orter,som jag inte haft tidigare..
Håller tummarna för dig!

Profile picture for user Trollis

Jag är tyvärr lite låst när det gäller flytt, har barn som går i skolan så jag måste hålla mig här. Dessutom bor deras far här oxå.
Besviken, jag bor i Södermanland, du då?
Känns så hopplöst ibland, gå omkring här hemma å låtas att allt är som vanligt. Att prata ut om saker med sambon är helt omöjligt, har såååå mycket lagrat inom mig som förstör. Skönt att jag har min terapeut att prata med.
Blåögd, du undrar hur jag mår. Mår inte alls bra, helt slutkörd efter förra veckans bravader med alkoholisten. Jag är sjukskriven av en annan orsak vilket är skönt, ger mig egentid på dagarna då han arbetar. Försöker planera en dag i taget, sätta upp mål för bara idag som jag vill göra. Bygga upp mig själv, bit för bit.
Idag SKA jag ta mig till gymmet, har inte varit där på ett tag nu men vet att jag mår bra av det.
Försöker att inte grubbla så mycket på det som varit eller framtiden, bara 1 dag i taget.
Igår fyllde sambon på sitt ölförråd så han inte råkar bli utan. I söndags var ölen slut men då köper man ju folköl. Är ju helt sjukt när man tänker på det.. Min sambo har druckit enorma mängder sen han var tonåring, med några lugna veckor här å där. Men på våra år tillsammans har han förändrats, eller så har jag varit blind i början.
Kram kram

Profile picture for user etanoldrift

Livet är inte enkelt Trollis..
Jag märker att dina "rosa glasögon" fått sig en rejäl spricka och att bitar av glasen håller på att ramla ut..
Ja vi medberoende har nog accepterat mycket av det o-normala som normalt..
Det har varit likadant med mig, när jag bagatelliserat hans drickande (och i början ser man faktiskt inte mönstret!) Jag förminskade en massa problem som vi hade.. Mest med att jag inte var riktigt "van" vid alkohol och inte visste riktigt hur jag skulle förhålla mig till "vardagsdrickandet"
Han förespeglade ju hela tiden att det var "normalt" att ta sig ett glas vin till maten..
Jag hade en massa bortförklaringar till hands om någon undrade.. Ja i ett läge så mörkade jag hur mycket vi drack, för jag skämdes..(då började jag inse att vi hade alkoholproblem och att jag själv var på god väg att bli alkoholist..) Och JA, jag skämdes!
Tyvärr är det mycket den här skammen som gör att vi väntar så länge.. Vi stoppar huvudet i sanden och "hoppas" att det ska bli bra.. Varje lugn period tolkar vi gärna som att: NU, nu kommer det att bli bättre, nu kommer hen att ta tag i sina problem och (i början) dricka "normal". Sedan vartefter tiden går så inser man att hen aldrig kommer att kunna "dricka normalt", utan det måste bli totalstopp!
Det innebär ju, att man själv, för att vara solidarisk, måste slopa allt sitt eget drickande..
I mitt fall var det inte svårt! Men jag vet att andra kan uppfatta det som "orättvist" att dom måste vara nyktra, när det iinte är dom som har alkoholproblem..
.. Där kan vi bara konstatera, att världen är inte rättvis!
Styrkekram!

Profile picture for user Trollis

Det är faktiskt helt sjukt att man lyckats blunda å hoppas under så lång tid utan att vakna. Känner mig helt klarvaken nu å inser nya saker hela tiden. Tänker tillbaka å funderar...hur tänkte jag där!!!
Så många idiotiska situationer som uppstått enbart pga alkohol som man har accepterat genom att stanna kvar. Önskar verkligen att jag hade ett nytt boende just nu, så jobbigt att vara i det här.
Är ändå tacksam, även om det låter konstigt, att jag går igenom detta. Det hjälper mig att hitta mig själv nu när allt är ohanterligt.
Det tvingar mig att rannsaka mig själv, känna efter vad Jag vill, vilket jag aldrig gjort tidigare.
Tänk hur många det är som lever i detta hela livet utan att komma nånvart, det är nog fler än man tror.
Hur allt löser sig får tiden utvisa, jag gör inga långsiktiga planer..en dag i taget

Profile picture for user Blueeyes

Hej! Följer din tråd o hoppas du hittar ett boende snart. Ge bara inte upp! Har själv bestämt mig för att flytta. Skitläskigt rent utsagt men känns samtidigt så rätt. Sen får tiden utvisa om det blir tillfälligt eller leder till skilsmässa.
Många styrkekramar och håll oss uppdaterade hur det går. Tänker på dig!

Profile picture for user Trollis

Än så länge har ingen ledig lägenhet dykt upp ? känns lite hopplöst, men jag ger inte upp för det. Vaknade som vanligt på fredagar med den där vidriga klumpen som stör hela tillvaron.
Följde med sambon ut i garaget igår såg då att förutom alla äckliga öl så fanns även en stor whiskyflaska...jippie!!! Då vet jag exakt vad jag har att invänta denna helg ? fyyyyy fan, säger jag bara.
Jag är sjukskriven just nu och en tid framåt så jag har mycket tid för mig själv, vilket verkligen behövs. Men jag känner mig helt slut iaf. När han är på jobbet kan jag slappna av men märker att så fort han är hemma eller i garaget ändras allt. Är jättesvårt att fokusera på sig själv när han är i närheten, oron, ångesten å rädslan tar över. Igår frågade han mig om jag druckit alkohol under graviditeterna, nej men självklart inte svarade jag. Han tyckte då att det var helt sjukt att vara nykter såååå länge. Hela ditt luv kretsar runt alkohol sa jag till honom, han tyckte inte det var något konstigt med det.
Skrämmande hur hans hjärna fungerar, att få honom att inse att alkohol inte är detsamma som livet själv, är helt omöjligt. Finns inget hopp om att ens försöka längre. Måste bort från det här, blir förbannad å äcklad över hans syn på alkohol. Blääää!!!!!
Kram till er?

Profile picture for user Blueeyes

Om jag lyckas köpa mitt lilla torp får du komma och bo hos mig under tiden du letar!! Min man dricker inte lika mkt som din men nu när jag tagit beslutet att hitta eget boende känns det mkt bättre. Skiträdd hur jag ska få ekonomin att gå ihop. Kan ju bli arbetslös igen. Men själva tanken att inte behöva fundera mer på hur dags barskåpet ska öppnas och undra om drinken ska spillas ut igen när han somnar - är så j---a skön!!!

Jag hoppas att det dyker upp boende åt dig snart. Vilket län/landskap bor du i? Man vet aldrig vad man snubblar över i bostadsjakten. Håller ögonen öppna isf.

Hoppas din fredagskväll inte blir så illa. Kram.

Profile picture for user Trollis

Satt å tänkte igenom helgen som just varit. Den har varit lugn, faktiskt. Å med det menar jag att inga "dumheter" har inträffat. Sambon var full på fredagskvällen men på bra humör iaf. Lördagen började han som vanligt med öl innan han ens ätit något... Men han slutade dricka vid fyra/femtiden å nyktrade till.
Å detta är vad jag upplever som en lugn helg!!!! Helt galet...
Ständigt alkohol med i bilden är inte normalt, som min sambo tror.
Nä usch å fy för detta jävla gift som bryter ner allt i sin omgivning. Vill verkligen ta mig ur detta men svårt att hitta bostad. Så jag sitter verkligen fast i skiten?
Ger ändå inte upp

Profile picture for user etanoldrift

Så bra att du inte ger upp Trollis!
Ser du själv, hur det o-normala, blivit normalt, hur du tycker att helgen varit lugn, trots att din man druckit? För att du ändå lyckats hålla honom på gott humör.. (du har inte påpekat eller tjatat om hans drickande..) För troligen har han fått dricka i fred. (kanske har han också "hyfsat" till sig, för att kunna bevisa att han minsann kan "dricka normalt?)
Jag vet att mitt ex, tyckte, att så länge han "skötte sig", dvs en period, när inga diskussioner, gräl eller jätteångest attacker dök upp, så drack han "normalt" och "lagom" (och det kunde han väl ändå få göra?)
Nej, jag föreslår inte att du ska starta gräl eller diskussioner. Jag vet att du behöver all energi du har för att fortsätta planera din flytt!
Men jag ville bara göra dig uppmärksam på hur tokigt vi "känner"/tänker när vi har en beroende i hemmet. För det är så lätt att slappna av och flytta gränserna.
Nu är det kanske inte aktuellt för dig att "backa" på grund av det, eftersom du letar annan bostad, vilket jag vet kan vara knepigt. Det värsta är ändå, medan vi fortfarande är kvar i föreställningen att det ska bli "bra", för att vi tycker att det är skapligt lugnt.
Det är ju då vi kommer in i de ständiga förhandlingarna och ett steg fram och två tillbaks..
Håller tummarna för bostadsletandet! kram /e

Profile picture for user Trollis

Tack e!
Nej jag ser igenom dessa "lugna" helger numera men ändå skönt mellan dyngfyllorna att man får liiiite vila iaf. Min sambo har aldrig frivilligt varit nykter en enda helg under alla åren vi varit tillsammans. Han ser ingen mening med det å jag ser ingen mening med alkohol. Visst kan jag oxå dricka a men aldrig på samma sätt som honom.
Nu har jag precis kommit hem från gymmet å senare idag ska jag träffa terapeuten, så idag mår jag toppen ? riktigt bra dag!
Kram

Profile picture for user lizzbet

Så skönt att läsa alla era erfarenheter... Men tragiskt och hemskt förstås, man önskar ju ingen att behöva leva på det sättet :(

Jag träffade min alkis för bara tre månader sedan... Kände från början att något inte stämde, men fattade inte förrän efter några veckor exakt vad det var. Nu vet jag, med säkerhet.
Han skyltar aldrig med sina flaskor, vet inte hur och vad han dricker, för han gömmer det... Och det skulle aldrig falla mig in att leta, för det gör ju ingen skillnad, och jag vill nog inte se hur mycket det egentligen är :/
Jag har turen att ha egen lägenhet, så det är ju "bara" för mig att kasta ut honom... Gjorde så för bara två veckor sedan, men nu har han "flyttat in" igen.

Så besviken, trodde jag hittat en härlig, charmig, lite excentrisk och annorlunda man. Han har ju många underbara sidor och vi skulle kunna vara ett så bra par, men jag inser att HAN måste själv bestämma sig för vilken väg han vill gå. Jag kommer inte följa honom ner i träsket.
Vill gärna hjälpa honom att ta rätt väg, men hur gör man det?
Går det?

Profile picture for user etanoldrift

Hej och välkommen lizzbet!
Ja, för det första, så så måste jag tyvärr säga att du förlorat rond 1, genom att låta honom flytta in igen (efter att ha kastat ur honom!)
Ja alkoholister är oftast oerhört trevliga, charmiga, "belevade" och lite "spännande" när man träffar dem (de har i regel inga svårigheter att få nya partners eftersom de upplevs som lite "häftiga", rebeller, regelbrytare och det händer saker hela tiden runt dem)
Råd nummer 1. Kasta ut honom igen! (JA, jag menar allvar!) Om han menar allvar så ska han själv ta emot behandling/ sluta dricka) DU kan inte göra honom nykter.. möjligen underhålla honom under hans dryckesperioder..
råd2. Ta ett allvarligt samtal med honom när han är nykter! (men tro inte allt han säger i form av "löften" utan kräv bevis!
Råd 3. leta rätt på en trevlig NYKTER karl istället, som inte har alkoholproblem!

Har du funderat på vad det är som gör att du dras till just den här typen av män? Vill du ha "fart och fläkt" i livet? Lite "fest"...
En varning, är att de gärna hittar på små romantiska upptåg, resor etc, som sedan "flickvännen" får betala eftersom de hamnat i en "tillfällig" knipa.. (därför är det också vanligt att de är bostadslösa lite titt som tätt och letar efter en ny snygging att bo hos..)

När jag läser det du skriver så lyser alla varningslampor och varningsklockorna ringer för fullt!
Japp det är hundratuseb gånger bättre att du tar en hjärtesorg NU, än att du sitter där om ett år eller två och undrar hur i hela friden du kunde hamna i smeten!
Ett litet lästips som jag hoppas att du följer! Katerina Janouch bok "Anhörig" Låna den på bibloteket om du inte vill köpa den (tror den kanske finns som ljudbok också) Och LÄS!
Var rädd om dig! Vi är många varnande exempel här och även om vi gillar nykomlingar så vill vi inte ha dig här som medberoende!
Till sist, Du kan inte hjälpa honom vare sig genom att boka tider eller föreslå AA- möten, om han inte själv är medveten om sin problematik!
Att han försöker dölja sitt drickande för dig, är ett av de allvarligaste varningstecknen på att det gått ganska långt!
kram /e

Profile picture for user lizzbet

Som svar på av etanoldrift

Hej etanoldrift,
Tack för ditt svar :)

Han är nu ute ur mitt liv, och framför allt, tack o lov, ute ur min bostad...
Innan han stormade ut och och gjorde sitt bästa för att slå sönder dörren så var han noga med att tala om hur mycket jag kommer att ångra mig, att jag är patetisk, att han ångrar att han lämnade sitt ex för min skull, då han ju fortfarande egentligen är kär i henne, att jag varit otrogen, att jag tror att jag är bättre än vad jag är osv, osv...

OCH DET ÄR SÅ SKÖNT :D
Ju mer skit som kommer ur hans mun, desto mer äcklad och avtänd blir jag, lycklig över att slippa honom!

Jag dras inte till den typen av män! Har varit gift i 18 år med en lugn, trygg, stabil man. Vi skildes i höstas och han jag berättar om nu bara dök upp i mitt liv... Jag var aldrig ens jättekär, tyckte bara han var kul o gullig, ville ta det lite lugnt och trodde att han också ville det, då han dessutom är yngre än jag. Tror inte att vi skulle blivit så långvariga även om han inte haft sjukdomen, men det är ju svårt att säga vad som är han och vad som är alkoholens effekter...

Ja, nu ska jag bädda rent i sängen och bara NJUTA av min frihet! Och imorgon ska jag boka gyntid, tvivlar på att jag varit den enda under "vår" tid...

Vill passa på att tipsa om två bra böcker som jag lånade på biblioteket:
"Om du verkligen älskade mig" av Joyce och James Ditzler och "Botten upp" av Lena Holfve.
Dessa gav mig många insikter och styrka att tänka "rätt".

Kramar till er alla som kämpar!

Profile picture for user etanoldrift

Puh.. så kan det gå när inte haspen är på ;-)
Jodå, jag ser ditt svar och tackar för det :-D Och för dagens skratt, när jag framför mig ser "charmören" gratisätaren som trodde han fångat ett lätt byte och helt plötsligt upptäcker en RIKTIG kvinna, som vet vad hon vill! Hoppas att det gör ont någon mer stans än i stoltheten på honom!
kram/ e

Profile picture for user Blåögd

inte upp om nytt boende. Har du satt upp lappar, kontaktat privata hyresvärdar, annonserat i tidningen? Hejjar på dig att du ska ta dig därifrån innan du blir för trasig! För det är en pers även när man blir själv och då behöver du din styrka. Många kramar till dig!!!!

Profile picture for user Trollis

Just idag när allt kändes så hopplöst dök det upp 2 lägenheter till uthyrning. Den ena var billig hyra men är nog alldeles för liten, bara 55 kvm. Den andra lite dyrare var iaf 78 kvm så den verkar intressant. Men så fort jag tänker tanken på att flytta kommer paniken och ångesten smygandes ? så just nu behöver jag stöd å lite jävlar anamma... Måste svara innan 2/2 på lägenheten så jag måste fundera riktigt ordentligt nu hur jag vill fortsätta mitt liv.
Varför ska det vara sååååå svårt, varför blir man rädd å osäker helt plötsligt??? Å jag blir galen av alla tankar å känslor som äter upp mig. Han är ju verkligen en vidrigt egoistisk alkoholist, som blivit förändrad genom åren även i nyktert tillstånd.
Å vad jobbigt detta är!!!!

Profile picture for user etanoldrift

Ja, när vi verkligen behöver så ställs saker på sin spets..
Om du har barn som bor hos dig så låter 55 kvadrat litet.. Fast det beror på hur planlösningen ser ut?
Jag vet en period när jag bodde med yngsta hemmavarande barnet i en lägenhet som var en ganska liten tvåa, tror den var på knappt 60 kvadrat)med ett separat förråd och en stor klädkammare med ett förådsutrymme innanför. Tanken annars hade varit att ha en bäddsoffa i vardagsrummet (jag har aldrig varit bangen för udda lösningar)
Det fick precis plats en madrass på golvet, på längden och det blev en liten gång in till förrådsutrymmet.
det innebar att jag sov i klädkammaren så barnet fick eget rum.. Det gick!
Men jag tycker inte att du ska släppa tanken på en egen bostad, för att du börjar tveka.. I dagens bostadsbrist, finns ju inga problem att bli av med lägenheten om du ångrar dig senare.. Om du har en låg inkomst och barn, så finns alltid chansen att söka bostadsbidrag
Idag bor jag själv i en pyttelägenhet som är ungefär hälften av de 55 kvadrat du nämner..
Sätt dig och tänk efter, Hur tror du att din situation ser ut om 2 år? om 5 år? (när mannen insett, att ditt prat och ditt ultimatum bara var "tomma hot"?
Vad är det värsta som kan hända?
Hur troligt är det, att det "värsta" händer?

Profile picture for user Trollis

Ni har alla helt rätt! I dagens bostadsbrist är det ju så svårt att hitta boende å jag har ju varit på väg ifrån honom länge nu. Att vara särbo är inget alternativ för mig, vet att jag skulle må sämre då. Så det är allt eller inget som gäller.
Tänkte igår kväll att helgen som kommer blir avgörande. Men jag vet ju redan hur det blir. Ärende till garaget direkt efter jobbet, som inte ska ta så lång tid, farsan kommer dit å sen hinkas det friskt. Det lilla "ärendet" blir en helkväll!!!
Igår drack han bara 2 öl ? vi hade en diskussion ang min sons trasiga mobil och han var väldigt nedlåtande om både sonen å hans far. Jag sa till honom då att det där är en sak mellan sonen å hans far som varken du eller jag ska lägga oss i, de får sköta sina affärer själva. Då, helt plötsligt blir han skitarg på mig, skriker att jag försvarar sonens pappa, skriker att jag kan flytta dit å skaffa fler barn!!!!!! Och en massa mer nervärderande otrevligheter, om vilken dålig mamma jag är å mycket mer, usch!
Det bara kokade i mig men jag hejdade mig innan jag sa något. Bad honom helt lugnt att lyssna på sig själv å tänka efter om det var rimligt sagt. Sa att jag inte tycker det är ok, att han borde be om ursäkt, men NEJ!!! Det gör han Aldrig... Blev en väldigt tyst obekväm middag. Efteråt så slätas det bara över genom att låtsas att inget har hänt, såååå sjukt. En normal människa varken säger eller beter sig så.
Hans sätt igår, nykter, fick mig att tänka till ordentligt. Skrämmande att han anser att han har all rätt i världen att säga vad han vill när han är arg/upprörd å sen inte ta nåt ansvar alls över det. Jag kommer bara närmare lägenheten i såna lägen.
Kram kram ?

Profile picture for user etanoldrift

Visst är det knäppt egentligen? Att vi som medberoende letar efter en anledning att lämna, när vi egentligen samlat på oss flera tusen redan..
Det är precis som om vi inför oss själva behöver rättfärdga att vi fått nog..
Ja, jag gjorde likadant! Mannens suparorgie, efter de två boxar som inhandlats trots min stora tvekan, var där jag drog strecket! (efter att ha uttalat mitt ultimatum)
Kanske var det för att sätta någon sorts eftertryck på mina ord och mitt belut (som möttes av ett hånskratt och ett "och vart ska du ta vägen då"?)
Lite som att slita av sig handsken och slå den i ansiktet på "fienden"..?
Jag visste ju redan inom mig, när han köpt dem hur det skulle sluta.. Det hela var ju bara en tidsfråga..
Bra att du inte förlorade humöret utan höll dig kall i alla fall!
Du behöver inga fler ursäkter, för inuti dig själv har du egentligen redan bestämt dig!
kram / e

Profile picture for user Trollis

Ojoj!!!!
Nu har jag intresseanmält mig till den större av lägenheterna, puh!
Känner lite panik, ångest å rädsla nu blandat med frihetskänsla och lättnad. Hur kan man vara så skruvad med alla blandade känslor på samma gång?!?!?
Vågar jag ta steget fullt ut? Vet inte det ännu. Men man vet ju vad man har att vänta i det nuvarande livet med sambon. Han varken vill eller kan ändra sina alkoholvanor. Han är ju elak, nedlåtande å vidrig mot mig. Jag är ingen ängel, kan vara precis lika dum som han emellanåt. Men jag står för att jag kan göra fel, ber om förlåtelse när jag gått för långt..något han Aldrig har eller kommer att göra. Livet med honom blir inte bättre, snarare tvärtom. Fast visst har vi bra stunder, skrattar å har riktigt roligt ihop oxå. Men mitt mående blir inte bättre av det, fyllorna å konsekvenserna förstör allt.
Just nu råder kaos i mitt huvud!!!!
Oj, så svårt det ska vara att tänka på sig själv. Försöker slå bort tankarna att jag kommer sakna honom, känna mig ensam mm.
Vet ju innerst inne att jag måste ta mig igenom en separation, bli fri från honom. Han är en bromskloss som hindrar mig att leva det liv som är Mitt..
Ok, lugna dig nu, tänker jag, det är Inte idag jag ska flytta, ta en dag i taget.
Å vad jag svamlar hit å dit, men det hjälper att skriva av sig.
Antar att dessa blandade känslor hör till medberoende biten. Har ju separerat förut utan att vara så velig, vet ju att det jobbiga går över.
Så...skärpning nu**
Kram kram

Profile picture for user Blueeyes

Vad duktig du är som anmälde intresse på lägenheten!!!!!!!! Superstarkt gjort. Ge dig själv en klapp på axeln.
Även om du tvekar nu så är det ju ibte imorgon su ska flytta. Han hinner bevisa många gånger innan flyttlasset går att du tar rätt beslut.
Men jag förstår precis velandet. Det är svårt när det emellanåt är bra.
Det är ett starkt första steg att ta!!
Hoppas du får en lugn helg nu.
Kram.

Profile picture for user etanoldrift

Du får tänka såhär, det ÄR rätt beslut, med det vetskap jag har idag!
Det tar tid att bevisa sin nykterhet.. och tro mig, ibland är de beredda att vara trevliga i ett par, tre veckor, för att få oss att "ändra uppfattning" , för att sedan köra igång igen när de tror sig ha "vunnit"..
Säg att du behöver ha en time out, för att bli klar över vad DU vill! Vill han sedan bevisa att han tänker bli nykter, så får du känna efter om du vill ge det en prövotid på minst 6 månader, helt längre.. Men då under förutsättning att han håller sig TOTAL-nykter!
Ja, det ÄR hårda bandage, men jag har hittills inte kunnat se en enda "alkoholist" som kunnat börja "dricka normalt" helt plötsligt.. Min erfarenhet är tvärtemot, att har de väl börjat dricka "socialt" igen så har det inte tagit många månader förrän de är tillbaks på ruta noll igen!
Och då är det inte alla som har kraft nog att göra om sin resa..
kram /e