ARG

Börjar känna mig förbannad!
Förbannad på Alkohol, förbannad på att min sambo tar All plats i vårat förhållande...förbannad på att jag lever i skuggan av det äckliga drickandet å allt som medföljer...
Såååå jävla less på skiten..alltid anpassa mig efter honom..
Vill bara skrika rakt ut, blir så ARG på egoisten å hans vidriga supande.
NÄ nu jävlar får det vara nog

Profile picture for user Trollis

Berg och dalbanan fortsätter!
I fredags när sambon kom hem tog det ca 2 sek tills den första burken öppnades. Hatar det där pysande ljudet av ölburkar, hela kroppen reagerar på det.
Han lovade mig att det inte skulle bli någon fylla. Ok va bra, sa jag...med stor tveksamhet. Man känner ju inom sig hur det kommer att bli. Innan han blev full sa jag till honom att jag önskar att jag kunde få vara hans förstahandsval nångång, känna mig viktig å prioriterad.
Han svepte öl efter öl, spelade bort många tusenlappar på nätcasino, blev på uselt humör. Han hamnade i det läget när han kunde svänga om å explodera på vad som helst, säkert fler här inne som känner igen det humöret?!
Det är nog det värsta läget, tycker jag...då får man verkligen anpassa varje ord, rörelse å tonläge för att inte reta upp alkoholisten så man får ett helvete för det. Man kan ju knappt andas i det läget.
Tillslut gick vi å la oss, han somnade direkt, jag låg vaken länge medans tankarna malde. På lördagen sa han att vi kunde åka å hälsa på min mormor (97,5år) om jag ville, han kunde köra. Jag blev chockad...har tjatat så länge om detta, trodde inte det var sant. Antagligen en kombination av dåligt samvete å det jag sa på fredagen. Vi kom iväg framåt eftermiddagen, han körde * vi hälsade även på min mamma som bor i en annan stad än mormor. Blev en lång biltur å en fantastisk dag/kväll. Han har aldrig frivilligt varit nykter en lördag * antar att han känner på sig att han är på väg att förlora mig så han offrar en lördag på mig. Men jag vet ju att nästa helg blir det kaos igen...suck!
Så berg och dalbanan fortsätter. Mycket blandade känslor helgen som varit. Igår drack han ju, naturligtvis, han va lite småfull men på bra humör iaf. Så trött på att anpassa mig efter honom.
Använder detta forum som en slags dagbok, skönt att skriva av sig men även för att påminna sig själv om hur det verkligen är att leva med en alkoholist. Man glömmer lätt, förminskar problemet som är ens verklighet, speciellt efter en lugn period. I mitt fall, en enda lugn lördag!!!
Kram från Trollis

Profile picture for user etanoldrift

Jag passar på att kopiera in en länk som mulletant klistrade in i en av trådarna här. Den är från Al-Anon och beskriver lite hur det kan vara..(eller egentligen ganska mycket om man tänker efter..
http://www.al-anon.se/till-dig-som-ar-ny-2/
Läs hela....
Lämnar den här och låter dig fundera en stund.. Vems liv lever du, när du anpassar dig?
Kram /e

Profile picture for user Trollis

Ja du, etanol...jag lever hans liv eller rättare sagt, i skuggan av honom. När jag tänker efter så har jag nog Aldrig levt mitt eget liv, har nog alltid anpassat mig efter min partner. Nä nu är det dags att slå näven i bordet ** ska samla styrka i några dagar nu så jag kan ha "samtalet" med honom, ställa ultimatum...
Jag läste hela texten du föreslog, är ju exakt så vi medberoende funkar.. På torsdag är det al anon möte här så det tänker jag gå på.
Varje gång jag känner att jag blivit starkare i mig själv så händer det alltid nåt som drar mig tillbaka på ruta ett å kampen börjar om igen.
Jag har läst andras trådar här inne om hur de mår efter separation, ingen vacker läsning, ja det är ju inte alla som separerar som mår så men jag tror att det skrämmer mig mycket. Är nog livrädd för att sakna honom, längta å ångra mig..trots allt så finns kärlek å intimitet kvar.
Men det är ändå outhärdlig
Kram

Profile picture for user Blåögd

Som svar på av Trollis

helt dina farhågor. Nu har det gått 2 månader och berg och dalbanan fortsätter trots noll kontakt. Men vet du hur jag tänker: den här berg och dalbanan med obearbetade känslor som jag levt i tidigare kommer försvinna mer och mer med tiden för nu har jag chans att bearbeta alla känslor och när insikter kommer sakta men säkert så kommer även lugnet. Alla mina varför frågor kommer nog aldrig få svar, hade inte fått det med alkoholisten heller. Visst har kärlek, saknad, ilska, hat, hämnd, ångest, sorg mm dykt upp men nu har jag chansen att se dessa och ta hand om dessa känslor utan att ex vart skit arg och frustrerad men inte kunnat göra något eftersom man ibland tvingats smyga med sitt mående för husfridens skull. Kramar till dig!!

Profile picture for user Trollis

Hej blåögd ?
Jag vet ju innerst inne att jag egentligen inte har något val, om jag inte ska gå under helt.
Jag blir så arg på både mig själv och sambon, när han "offrar" sig å gör saker för min skull. Det är ju i själva verket inte för min skull, han gör ju bara så för att dra in mig igen å jag låter det ske, tar tacksamt emot, suger åt mig som en svamp. Man är ju svältfödd på sånt man mår bra av.
Att anpassa sig efter hans humör är ju knappast bra, man trycker undan sina egna känslor hela tiden. Inte konstigt att man inte längre vet vad man känner, vill, tycker tänker mm. Har varit styrd så länge att man tappat sig själv.
Är så trött på berg å dalbanan. Skönt att jag är sjukskriven nu så jag tid att tänka, försöka bena ut mina egna känslor.
Du kämpar på hårt, blåögd, starkt gjort av dig. Jag hoppas att du landar i lugnet helt å hållet snart.
Kram kram

Profile picture for user Trollis

Tack Stina!
Jag vet att du har rätt, kan ju aldrig hitta mig själv i detta destruktiva förhållande.
Har just beställt boken djävulsdansen, har du läst den?
Den ska vara väldigt bra har jag hört. Känner att jag befinner mig i en svacka just nu å grubblar över precis allt, men jag reser mig snart igen. Ska snart dra iväg till gymmet, fast det bär emot nu, men vet ju hur bra jag mår efteråt? du fick mig att vakna till idag när jag läste dina ord, tack ?
Är nog det här med lägenheten å ev flytt som fått mig ur balans. Men men, skit i det Nu...säger jag till mig själv...iväg å träna i stället, låt inte hjärnan ta över hela tillvaron..
Nej nu jäklar ?? träna bort rädsla, oro å ångest.
Ha en fin dag Stina ? kram

Profile picture for user etanoldrift

Jag har läst boken och den var mycket bra! Kan också tipsa om Carina Bångs bok "Släpp kontrollen - Vinn friheten! Jag beställde den på hennes sida: (redigerat av alkoholhjälpen, tack för att ni ger tips och råd till varandra vi väljer dock att ta bort länkar som leder till exempelvis bloggar som säljer produkter, allt från böcker till preparat, vi gissar att ni hittar boken ändå!)

Jag är på språng men tittar in senare.. Ha en fin dag <3 /e

Profile picture for user Blåögd

när jag började skriva till dig strax innan jul. Minns du känslan hur det var när han lämnade dig själv över julen, hur mådde du då? Är det så du vill må och leva för snart är det påskhelg efter det kommer midsommar. Jobbiga beslut måste tas men ännu jobbigare att leva kvar då du långsamt bryts ner. Skickar en skyddsängel med styrka till dig!

Profile picture for user Trollis

Etanol, ska kolla på den oxå, tack för tipset. Slukar allt jag kommer över som kan hjälpa mig?

Blåögd, tack för påminnelsen ? kom just hem från gymmet med en ny styrka inombords ?
Nej, så vill jag absolut inte leva mitt liv. Tänk så fort man pendlar upp å ner, det hjälper enormt detta forum å allt stöd här inne.
Just nu, glad å stark ?
Kram kram

Profile picture for user Trollis

Boken anhörig har jag läst, den är verkligen jättebra. Tror djävulsdansen kommer med posten idag ?

Jag blir så arg å frustrerad på mig själv. Har lärt mig så mycket om alkoholism å medberoende, fullt medveten om situationen. MEN VARFÖR GÅR JAG BARA INTE HÄRIFRÅN????
VET ju att det inte blir nån förändring...jag blir galen på mig själv.. Har inget hopp kvar om förändring från sambons sida.
Vad är det som fattas för att kunna lämna? Antar att vi är många som skulle vilja ha ett svar på den frågan.
Älska och respektera sig själv är nog det som saknas. Hade man haft det med sig in i relationen så hade man inte tillåtet sig själv att hamna där man är idag.
Men det är ju inget man bygger upp på en dag. Man har ju med sig medberoende i bagaget oftast från barndomen redan så man kan/vet inget annat än att anpassa sig hela tiden. Är så less på det ?
BLÄ!!!!!!!

Profile picture for user etanoldrift

Nej, ett medberoende-beteende kan ta tid att göra sig av med.
Ofta har vi ju förväntningen att det ska försvinna "på en gång", men riktigt så enkelt är det ju inte.
Vi kommer att falla i många fällor, men det fina är, att när man väl börjar bli medveten om saken så kan man välja, om man vill ligga kvar i gyttjepölen (och tycka synd om sig själv) Eller om man reser sig upp, borstar av sig och går vidare ;-)
Eftersom vi är individer, så är det inte så enkelt som "one-size.fits-all" utan vi måste hitta våra egna strategier, för hur vi arbetar med oss själva!
Vi kan få massor av olika tips och råd, men det är ju upp till oss att välja vad som känns bra och fungerar.
Kram /e

Profile picture for user Trollis

Jag visste det!!!!! Fy fan, säger jag bara. Sambon var ju som jag skrev tidigare helt nykter i lördags. Ikväll när han kommer hem efter ett besök hos sin far direkt efter jobbet, ska han iväg nån annanstans. Ser direkt att han inte är nykter, jag skyndar mig till kylen å öppnar en öl så fort jag kan... Han stirrar på mig å frågar om jag druckit, svarade med en lögn å sa, ja, det är min tredje öl. Visste ju såklart att han skulle använda mig som chaufför.. Han blev arg å bad mig inte dricka för han behövde skjuts!!!! Jag sa, nej slut med det nu. Å jävlar vilken utskällning jag fick, han hade minsann ställt upp förra lördagen å kört mig..
Jag tittade bara kallt på honom å frågade om han förväntade sig betalt för sin uppoffring. Ja det är ju självklart fick jag till svar. Tjänster å gentjänster!!!
Konstigt sa jag, du stället upp en enda gång på 7 år å förväntar dig betalt för det. Sen fick jag höra att jag har svikit honom för sista gången å att detta var såååå jävla illa gjort av mig. Jag har hämtat å lämnat honom så många gånger men det räknas tydligen inte.
Hade tänkt för mig själv tidigare idag att just den här kvällen skulle vara avgörande för min framtid. Fick besked så det heter duga... Han ordnade skjuts å försvann som en avlöning. Tack för en trevlig kväll sa jag när han drog.
Jag har fått erbjudande om lägenheten, står tydligen som nr1 i kön på den. Tänker tacka ja till den!!!! Hoppas jag vågar, tiden går ut på måndag. Usch å fy för det här livet!!!!

Profile picture for user Blueeyes

Flytta till lägenheten!!! Vad skönt. Visst är det svårt att ta dessa beslut men deras timing är ju ibland fenomenal! Här ligger det en i soffan o sluddrar. Inte mkt alkohol men kombinerat med trötthet så behövs inte mkt. Vid midnatt får jag veta vilket nr jag är i kön! Väntar med spänning.
Är det lång tid kvar innan du kan flytta in?
Ta hand om dig nu och börja packa. Jag har börjat rensa/packa lite i smyg så det ska gå smidigare.
Många styrkekramar!!!!

Profile picture for user Leverjag

Du behöver ha ngt eget och få distans. Du klarar det. Du kan inte leva sådär...

Kram

Profile picture for user etanoldrift

Ja, vi får en del roliga svar när vi ber om det ;-) (för innerst inne tror jag du bett om någon form av tecken så att vågskålen ska väga rejält åt något håll , så du får lättare för att besluta dig)
Nästan aldrig dom vi tänkt oss.. eller hur vi tänkt oss.. Men svar får vi!
Det är nästan en parallell, till hur det blev när jag bröt upp.. Egentligen hade jag ju tusen skäl, men det behövdes ett avgörande och det serverades på "silverfat"...
Ganska oförhappandes, även om jag var beredd..
Jag håller tummarna för dig, för nu är du på god väg att få en förändring till stånd!
kram /e

Profile picture for user Sorgsen44

Som svar på av Trollis

Åh vad jag känner för er som kämpar i era förhållanden.
Kan känna känslan när man vill lämna ,men man är så rädd för det att lämna.
Men tänk att man är så mycket starkare än man någonsin kan ana.
Man när man lever i ett destruktivt förhållande så tänjer ofta på sina gränser för vad man egentligen inte alls tycker är ok.
Jag hoppas du får den styrka du behöver för att kunna fatta rätt beslut och må bra igen.

Profile picture for user Trollis

Det är inte inflyttning förrän 1:a maj tyvärr. Idag hade det varit en enkel match att bara flytta.
Du har helt rätt E, jag bad om vägledning å ett avgörande å fick svar så det räcker ? tror inte på Gud å allt det där, men nåt tror jag finns som hjälper till när man behöver det, som ser till att man hamnar på rätt väg.
Han kom hem inatt när jag sov. Idag låtsas han som ingenting, som vanligt...fan vad trött jag är på det här...
Behöver verkligen ett nytt liv.
Tackar för ert stöd och uppmuntran, det behövs kan jag säga. ?

Profile picture for user Solvargen

Jag har läst dina inlägg en tid. Det är som att följa kapiteln i en bok. Tragiskt, starkt och spännande. Spännande eftersom man så lätt skulle kunna förutsäga fortsättning och slut om det hade varit en vanlig roman, men nu är det på riktigt och alkoholen styr som alltid sin egen outgrundliga väg. Jag tänker mycket på dig och det du skriver håller på att förändra mig nu, i många avseenden. Det är en förändring som jag varit i behov av länge. Det är din vrede som fått mig att stanna, bli en decimeter längre och tänka. Alkohol är så känslostyrt och alla konfrontationer är emotionella bergocdalbanor. Man kan hamna vart som helst, dessutom är den kraft man uppmanat för kamp och förändring så svårmobiliserad i längden att man riskerar flera steg bak om eller när den ebbar ut i recession. Lyckas man inte första gången man verkligen bestämt sig, tror jag tyvärr chansen blir mindre för varje gång. Fortsätt kämpa, du drar med dig mig. Och säkert flera andra.

Profile picture for user Trollis

Solvargen!
Tack så jättemycket för ditt inlägg, blev både rörd å glad av dig? har läst det flera gånger om. Glad att jag får dig att tänka å vilja förändras...det är en väldigt lång process. Har haft enorm ångest hela helgen, har det fortfarande men blir lite lugnare när jag läser härinne. Ångest å rädsla för förändring. Många tankar som mal i mitt huvud. Måste lämna besked i morgon om lägenheten. Klarar jag av att flytta, ska jag berätta för honom, går jag sönder om jag lämnar, går jag sönder om jag stannar...
Ångesten har hållt mig vaken inatt, sovit korta stunder bara, vaknar med ett ryck å tankarna tar ny fart. Ont i magen...
Vet att jag ångrar mig om jag tackar nej. Min sambo kommer att från april till september behöva lämna fler leverprover, under den perioden Måste han dricka betydligt mindre. Det är just det som sätter käppar i hjulet, tänds automatiskt en strimma hopp då.
Så jag är verkligen kluven nu ?
Usch å fy vilken vånda
Kram

Profile picture for user Blueeyes

Vet du trollis. Nu får du liv att vara lite självisk!! Du mår inte bra i förhållandet nu och behöver komma bort. Om han när du har flyttat slutar dricka och ni hittar tillbaka till varandra är det ju superbra. Men ta ställning till det då.
Börja med att flytta och hitta dig själv igen.
Här har det livats att sluta helt en period. Oklart hur lång den perioden är men jag sa att jag stöttar o hjälper dig så mycket jag kan o får - men jag kommer flytta.
Känns så skönt!!
Säger inte att det är för alltid men trött på lugner tjafs o att ständigt gå o kolla hur mkt alkohol som finns inför helgen.
Tacka nu ja till lägenheten för din egen skull!!

Profile picture for user Trollis

Tack för eran respons ?
Jag har nu försökt prata med honom, men jan bara suckar å blir irriterad. Försökte få honom att förstå hur jag mår men han vill inte lyssna. Så återigen anpassar man sig å slutar prata för att Han inte orkar... Blueeyes, du har förstås rätt i det du säger...det blir ju Aldrig bättre i denna relation, bara mer å mer som läggs på hög å kväver en långsamt från insidan. Prata om det som varit får jag inte heller...allt ska glömmas å locket ska på, enligt honom. Men nu funkar inte jag så, alla sårande ord, lögner mm försvinner ju inte för att man låtsas. Kontaktar bostadsförmedlingen i morgon å tackar JA!!!! (Hoppas jag vågar)
Jag måste ha ett liv..å det får jag aldrig med honom ? hur ont det än gör att nara tänka tanken på ett liv utan honom så måste jag göra det...

Profile picture for user etanoldrift

Jaha du trollis.
Du måste bestämma dig för hur länge du orkar med den här djävulsdansen, för det är bara DU som kan ta dig ur den..
Nej, Det blir inte bättre denna gång..
kram/ e

Profile picture for user Blueeyes

Ring imorgon o säg JA!! Du klarar det. Det kommer bli skönt. Vi får peppa varandra. De kanske kan luska fram en lägenhet som det är tidigare inflytt på om du berättar varför. Själv ska jag på 4 visningar den här veckan. En av dem har inflytt 1/3 håller tummarna att de 3 innan mig tackar nej.
Tänker på dig imorgon!

Profile picture for user Blåögd

hur jobbigt du har det!!! Nu har det gått 2 mån för mig och trots de svarta hål man ibland ramlar ner i så blir man starkare, för inget hade blivit bättre om jag stannat. Hade aldrig haft kraften att resa mig eftersom det alltid hände någon ny incident med alkoholisten och det tar då så mkt tid från en själv. Min egen styrka kommer mer och mer och för mig har alanon vart min "landningsbana"
Hur du än väljer så kan jag rekommendera dig att ta dig dit, kramar!!!

Profile picture for user Trollis

Godmorgon!
Har försökt komma i kontakt med bostadsförmedlingen idag, de kontaktuppgifter de gav mig via mail till personen som bor i lägenheten är fel. Tiden går ut idag men jag vill gärna se lägenheten först, man köper ju inte grisen i säcken.
Ångesten river fortfarande ordentligt i hela mig, knappt sovit inatt heller. Känner mig så ensam just nu, fruktansvärt... Funderar på att ringa alkohollinjen för att få råd. Att man kan bli såhär förstörd, usch!

Profile picture for user etanoldrift

Hör av dig till bostadsförmedlingen och säg att du inte har fått möjlighet att se lägenheten för att kontaktuppgifterna är fel!
Det är din rättighet att att få se den.. Men vänta inte för länge..
Att ringa och få prata är bra
kram/e

Profile picture for user Trollis

Hej E!
Jag har kontaktat bostadsförmedlingen nu å fått nya kontaktuppgifter. Ska göra ett nytt försök så jag får möjlighet att se lägenheten.
Efter jag kört min son till skolan så letade jag upp mindfulnes meditation på youtube så nu känner jag mig lugnare igen. Det funkar på mig iaf när man behöver ur ångesten snabbt ?
Så, nya tag i denna berg å dalbana...
Kram

Profile picture for user etanoldrift

Ja, klivet ut i det okända, känns alltid tufft.. Men det brukar bli mycket bättre, när man väl är på väg!
Vi får precis som de beroende på forum, ta en dag i taget!
Styrkekramar/ e

Profile picture for user aeromagnus

Jag tycker att du gett din man alla chanser i världen. Han förtjänar inte dig. Du förtjänar bättre. Även om han vet att han gör fel kan inte sjukdomen hindra honom. Är du själv mycket sjuk vad gör du då? Jo kontaktar sjukvården. Detta behöver din man också göra. Först måste man inse att det är en sjukdom.

Profile picture for user Trollis

Nu är jag tillbaka, har varit en omtumlande vecka. Jag var iväg å tittade på lägenheten å den var verkligen jättefin så jag tackade Ja till den. Blev en massa blandade känslor efter det men kände att jag tagit rätt beslut. När känslostormen lagt sig började jag planera å möblera nya lägenheten i tanken.
Min sambo köpte alkoholfria öl på bolaget å shockade mig rejält. Han känner på sig att nåt är på väg att hända antagligen. Men det är försent nu.
Han är ju inte så trevlig när han är nykter heller, visst kan vi skratta å ha roligt emellanåt men det händer alltmer sällan nu.
Åker upp å ner i mina känslor men jag är ändå på rätt väg nu, det vet jag innerst inne. Ja aeromagnus, han har verkligen fått alldeles för många chanser som han sumpat...trampat på mig på alla möjliga tänkbara sätt.
Men nu jäklar ?? är det JAG som gäller. Tack alla fina som är "med" på min resa å stöttar mig, betyder enormt mycket.
Kram kram kram

Profile picture for user Blueeyes

Jätteduktigt!! Ge dig själv en klapp på axeln! Det är många känslor upp o ner men att faktiskt tagit ett brslut känns bra när det blir dalar.
Mkt bra jobbat!
Kram

Profile picture for user Sorgsen44

Som svar på av Trollis

Jag lämnade min man för snart två år sedan,efter många års tvekande och velande.
Var verkligen nere på botten innan jag orkade lämna min fd man som jag trott var mitt livs kärlek.
Det är tungt fortfarande.....men separationer är jobbiga.
Men det jag VET är att jag aldrig hade kunnat stanna kvar i den destruktiva relation vi hade med alla svek och lögner.
Tror på dig,man fixar mer än man någonsin anar.
Jag loggar ofta in på forumet och det är så skönt att man inte är ensam om sina jobbiga upplevelser.Även om det är gripande om att läsa om andras jobbiga livshistorier där alkoholen förstör så många familjer och förhållanden.
Kämpa på/kram

Profile picture for user etanoldrift

Ja, det är och blir stora förändringar.. Det kommer inte alltid att bli lätt, men jag tror att du får en chans att hitta dig själv..
Kanske ger det också extra motivation till din kille att verkligen på allvar ta ta i sin situation!
Kommer att skriva mer i nästa forumdel, som heter "Det vidare livet" (min tråd heter: Mitt nya år i mitt nya hem)
Kram och lyckospark därbak/ e

Profile picture for user Blåögd

Som svar på av etanoldrift

Kommer antagligen bli tungt i börja men håll ut det blir bättre!! Nu kan du satsa allt på dig själv ist och kommer sakta men säkert komma till ett bättre mående. Massa kramar och återigen grattis till att du valde dig själv.

Profile picture for user Trollis

TILLBAKA PÅ RUTA ETT IGEN!!!!
Ringde bostadsförmedlingen för att kolla hur det blev med lägenheten...tydligen hade en man med högre poäng än mig anmält intresse i sista minuten så lägenheten gick till honom..?
När man äntligen vågade så skiter det sig iaf,,, jag var ju helt säker på att jag skulle få den.
Tur att jag inte sagt något till mina barn eller sambo om lägenheten, ville vänta med det tills allt var klart.
Men nu får jag börja om från början känns det som. Vilket bakslag det blev, hade jag Inte räknat med alls. Men men, solen skiner där ute, får ta en promenad å rensa tankarna. Leta vidare å göra nya planer...igen ?
Det var väl inte meningen just nu då, helt enkelt.
Kram på er alla fina människor ?

Profile picture for user etanoldrift

Men kanske har universum något bättre i beredskap för dig? så ge inte upp..
Jag hade också ett rejält bakslag innan jag flyttade i form av en vattenskada från en annan lägenhet, men som innebar att det stod en avfuktare i min lägenhet i flera veckor..
Ja, det är lätt att luften går ur, när man siktat in sig på vissa saker.. Du kanske ska kolla, om du kan få någon form av förtur, om du berättar lite om att du flyttar på grund av alkoholproblem?
Det är inte alla kommuner som har det (i alla fall berättar de inte om det) men har du tur så..
Tröstkram/ e

Profile picture for user Blueeyes

Samma hände mig! Trodde jag var nummer ett med råge med alla mina poäng men det sket sig. Letar vidare och får bredda mitt sökområde lite.
Fortsätt nu letandet så ska du se att det löser sig!!!' Berätta om din situation för olika hyresbolag. Man vet aldrig vad som händer.
Många styrkekramar!!!!

Profile picture for user Trollis

Har sagt till hyresbolaget redan för ett halvår sen hur det ligger till men de tar ingen hänsyn alls till det. Nej, jag ger inte upp, letar vidare även om läget är dystert just nu så reser jag mig igen.
Funderar på tipset jag fick att ringa soc å kolla, kanske kan ge nåt.
Allt rullar på som vanligt här hemma i låtsasvärlden, vi äter middag tillsammans, tittar på tv å det finns inga problem alls!!!!!!
Prata med honom om problem har jag slutat med för längesen, det ger inget resultat. Hållermig till terapeuten å detta forum.
Nåt som verkligen är jobbigt är att man känner sig så fruktansvärt ensam i det här, de flesta kan inte förstå. Jag har bara en nära vän som vet å förstår exakt då hon själv levt i samma situation. Man behöver ju prata å tjata om det så man samtidigt bearbetar det. Tung börda att bära ensam. Man sätter upp en positiv fasad när man lämnar hemmet, ler mot folk å låtsas att allt är "bara bra" tack, hur är det själv?!?! Osv..,
Vill egentligen bara SKRIKA ut min smärta, gråta, slå, rasa ihop å hoppas att nån bryr sig..,
Men denna resa är min egen, jag får styra själv å hoppas på att jag hittar rätt väg, varit vilsen alldeles för länge nu ?
Kram från en trasig själ

Profile picture for user Trollis

Helt galet hur saker å ting kan bli..här sitter jag ensam hemma å Jag är dumpad av sambon!!!!
Det var ju jag som skulle lämna, men igår kväll fick han nåt spel. Han var nykter, har inte druckit på ett tag nu pga ekonomi enbart... Men jag känner igen mönstret .,, han letar fel på allt å alla i sin omgivning istället för att ta itu med det verkliga problemet. Igår var det fel på min son som sambon tyckte hade attityd, vilket jag aldrig uppfattade. Då, helt plötsligt skulle både jag å sonen ut ur hans liv...
Han stack iväg själv ett par timmar, kommer hem å vägrar prata...suck!!!
Haft långa sms diskussioner idag, nu vet inte hen vad han känner för mig helt plötsligt.
Blir så sjukt trött på det här, upp å ner svängarna med honom.
Just nu är han på väg till en suparkompis, ville inte komma hem å bråka sa han. Jag sa till honom att jag ville att han kom hem så vi kunde göra upp om alla saker mm. Men han lägger locket på å flyr, som så många gånger förut.
Så, nu sitter jag här ensam å dumpad (igen) va ju inte det här som var min plan. Inga nya lägenheter har dykt upp heller, så nu är jag verkligen nere på noll.

Profile picture for user Blåögd

Som svar på av Trollis

men den djävulen spelar på dina känslor just nu! Han känner du vill lämna och då lämnar han hellre själv. Kan nästa lova dig att så fort du försvinner därifrån så kommer han "krypa" Min sa liknande saker och när jag då följde hans val att lämna vart det andra ord i skällan, visst att det tog tid för han att inse men nu är det inte jag som "kryper"längre. Jag bröt all kontakt och det verkar jobbigt för honom, han saknar och längtar mm men jag svarar inte på något. Jo jag går framåt men ilskan ligger så ytligt att jag går igång på ditt inlägg, sorry! Nått jag behöver jobba med. Kommer hålla mina tummar att du kommer bort därifrån snarast, kramar.

Profile picture for user Trollis

Hej hej!
Jag lever! Men inte mer än så, har varit en fruktansvärd tid de senaste veckorna. Min sambo var borta två helger i rad, hörde inte av sig alls. Kommer sen hem å låtsas som ingenting som vanligt.
Den här helgen har han varit nykter iaf, ja bortsett från några öl. Jag har intresseanmält mig till en annan lägenhet, men har inte fått nåt svar ännu. Har haft jätteproblem på arbetet med en riktigt vidrig chef, så i morgon blir det möte om det. Jag kan inte vara tyst utan bara måste säga ifrån när jag anser att det är felaktigt, men det gillar inte min chef. Så det strular både i arbetslivet å privat, hela tillvaron är bara kaos just nu. Men det måste ju vända nångång, borde bli min tur snart.
Vantrivs med precis allt just nu.
Men jag lever på hoppet iaf.
Blir glad att ni tänker på mig?
Kram kram

Profile picture for user Blueeyes

Jobbigt att det strular även på jobbet. Men snart vänder det ska du se!!! Du får gärna komma o bo här om du vill försvinna hemifrån ett tag. Finns i närke...
Håller tumnarna för nya lägenheten!!

Profile picture for user Trollis

Blir frustrerad över alla motgångar just nu..men men, det som inte dödar, stärker. Så känns det verkligen inte nu, men det bara måste vända nångång.
Sambon har skärpt till sig när det gäller alkohol men det är ju enbart för att han måste lämna ytterligare leverprover under en period nu. Men det är inget som förändrar allt som hänt, skadan är redan skedd å går inte att förändra. Letar å letar boende fortfarande.
Tack för ditt fina erbjudande, blueeyes, tyvärr alldeles för långt bort. Men jättegulligt å generöst av dig ?
Tack Stina å blåögd för ert stöd?
Har haft möte på jobbet där jag kopplat in facket mot min chef, men det gav ändå inget resultat. Så nu letar jag nytt jobb oxå, kan inte ha en sån chef. Vi är många som inte trivs med honom å hans sätt att behandla människor på, men det är tyvärr bara jag som sätter mig emot. Blir besviken att inte fler ställer upp, de har så mycket att säga när chefen inte är där, men när det verkligen gäller står jag ensam å kämpar.
Så jag behöver förändring på precis Allt i mitt liv nu, eget boende å nytt arbete.
Såååå less just nu, känner mig fullkomligt överkörd å orkeslös.
En sambo som inte har nån respekt alls för mig, likaså min chef. Ett mönster?...ja absolut!
Men hur jag än kämpar å står upp för mig själv blir det ingen förändring...ger mig iaf inte.
Enklare att kämpa mot chefen där ilskan driver mig, här hemma är det såååå mycket mer känslor på spel.
Så, var tvungen att skriva av mig lite. Känner mig övergiven å ensam men det finns nåt inom mig som driver mig vidare, lite jävlar anamma som aldrig ger upp.
Önskar alla en härlig dag med vårsolen som är på väg ?
Kram kram

Profile picture for user Blueeyes

Håll fast vid den där jävlar anamma känslan!!! Den behövs!
Du är duktig som står upp för dig själv nu. Ge dig själv en stor kram o klapp på ryggen. Det är inte lätt under tiden men när det väl fixar sig o allt börjar falla påbplats så kommer det kännas kanon.
Tänker på dig o håller alla tummar o tår.
Kram

Profile picture for user Lifeline

Jag är helt ny här, gick med ikväll när alkisen kom hem och skrek och slängde mobiltelefonen på mig för att någon han inte ville prata med hade ringt honom.
Jag känner igen allt nu skriver. Ni är så fantastiskt starka och jag vet att jag måste suga åt mig av er styrka, för jag börjar förstå mer och mer, men jag velar fortfarande fram och tillbaka. Ännu har jag inte kommit till den där punkten när jag känner äckel och förtvivlan konstant.

Det hemska är att jag faktiskt älskar honom, och det gör allt värre.

Så en del av mig vill stanna, försöka hjälpa. Den andra delen vill bara sticka. Sedan kommer en tredje del av mig som är rädd, för om jag lämnar honom står jag helt ensam.

Ni är fantastiska! Det är fantastiskt så ni orkar kämpa. Jag hoppas verkligen att det ordnar sig för er snart.

Profile picture for user Trollis

Hej och välkommen hit!
Jag förstår precis hur du menar när du skriver hur du känner. Man både vill å inte vill. Jag tror att det största hindret för att ta steget till att lämna är inom oss själva å heter Rädsla... Jag har varit rädd för att sakna, rädd för att känna mig ensam, rädd för att ångra mig. Men när jag tänker efter så finns dessa känslor redan i vårat förhållande. Finns ju ingen tvåsamhet när den andra parten drar iväg å super...kommer hem dyngrak å elak. Man är ju redan ensam i ett sånt förhållande.
Försök att tänk igenom eran förhållande å rannsaka dina känslor ordentligt. Jag sitter fortfarande "fast" i vårat förhållande men mitt mål är ett eget liv så småningom. Resan är lång med många bakslag, men vi stöttar varandra här inne.
Livet med en alkoholist är inget liv, inte för mig iaf. Man måste tänka på sig själv först.
Lycka till, kram

Profile picture for user lizzbet

Som svar på av Trollis

Trollis, det du skrev den 19 feb, exakt så gör "min" också...

Dessutom har han gissningsvis två-tre andra kvinnor i reserv, som han kan fly till när det blir för jobbigt med mig, och som kan bli "nummer ett" genast när det tar slut på riktigt...
Hur han lyckas och orkar med sitt liv, det är för mig en gåta.

Den här kusliga känsligheten för stämningar, är det något som en alkohlist utvecklar tro?

Profile picture for user Trollis

Jag tror absolut att de känner på sig. Sen tar de den enkla vägen, flyr undan å dricker hejdlöst i stället för att ta tag i problemet. De hittar på ursäktar å manipulerar hela tiden. När fylleperioden är över kommer de krypandes igen..suck, va patetiska de kan vara. Å där står vi, helt handlingsförlamade å oförmögna att göra någonting..
Såååå less på denna karusell som aldrig tycks stanna, farten bara ökar å snart flyger man av å hamnar med platt fall på marken.
Mitt fyllo har nog oxå "reserver" som han kontaktar i ruset, har kommit på honom många gånger. Men dagen efter raderas det i både mobilen å minnet, å då har det helt plötsligt aldrig inträffat..,
Så skruvat allting

Profile picture for user lizzbet

Som svar på av Trollis

...Din har i alla fall artigheten att radera, grattis!
Min är så korkad att han inte ens har lås på mobilen, och då våra är idenstiska är det ju lätt hänt att man plockar upp hans istället för min. Meddelandena syns ju på skärmen utan att man "går in o snokar"...
Så det undrar man ju oxå över, VILL han egentligen att jag ska se, vill kanske egentligen bli ställd mot väggen?
Men, som sagt, alla metoder är nu prövade och absolut inget funkar.

Profile picture for user Lifeline

Jag är jätteglad och lättad att det finns någonstans där man kan prata med andra i den här situationen. Själv vet jag inte vart jag ska vända mig eller hur jag ska göra.

Du har helt rätt, Trollis. Jag är rädd. Fram till helt nyligen fanns inte ens tanken på att lämna, men jag börjar tro att han aldrig kommer att ändra sitt beteende.

Det jobbigaste är att jag känner igen otäckt mycket av det ni skriver om "era" alkoholister.
Och det är hemskt att tänka att han inte bryr sig, men det gör han inte.

Ni är modiga...
Det måste ta otroligt mycket styrka att bestämma sig att gå. Det är den styrkan jag försöker samla.

Förhållandet är ju inte alls bra och det är jag som får skulden.

Profile picture for user lizzbet

Som svar på av Lifeline

... Du kommer dit också, det tar den tid det tar, och du har ju tagit de första stegen!

Profile picture for user Trollis

Jag tror att de bryr sig om oss men suget är starkare. Kärleken till ruset å alkoholen är det största i deras liv. Så länge de inte fattar problemet själva kan vi aldrig göra något åt det, förutom ta hand om oss själva. Min sambo är nykter nu men det har han inte valt själv...prover som ska tas snart. Men min hjärna går på högvarv iaf, man kan ju aldrig riktigt koppla av. Sista lägenheten jag sökte lyckades någon annan ta, det mesta går emot mig just nu. Men man ger ju aldrig upp hoppet. Fast jag har gett upp hoppet ang sambon å ett fortsatt liv, nu är det JAG som gäller.
Ja du, lifeline, vi anhöriga får skulden för precis Allt..men det enda vi gör är att stå i skuggan av alkoholen å mår allt sämre å sämre. Till slut fungerar ingenting å man kan till en början inte förstå vad dom händer med en. Det är då man börjar vakna till å inser vad det är för liv man lever, då börjar den långa processen inombords.

Profile picture for user Trollis

Min kära sambo är tvungen att vara nykter nu ända fram till mitten av nästa vecka då han har sitt läkarbesök. Han har druckit alkoholfri öl nu i ca2 veckor å allt har gått relativt bra...fram till idag.
Jag kommer hem från jobbet sprudlande glad över långhelgen som ska vara alkoholfri...det var en sån skön känsla att slippa ångestklumpen i magen. Men mitt goda humör försvann snabbt när en sur otrevlig sambo kommer hem med ett jävla humör. Gnäller på allt å alla, försöker tjafsa med mig om precis allt... Det slog mig då att han har otrolig abstinens, tycker säkert synd om sig själv för att han inte får dricka nu på fyra lediga dagar. Hade förträngt hur jävlig han kan vara även utan alkohol. Fy fan säger jag bara...
Spelar ingen roll hur eller vad jag säger eller gör, han blir bara ännu tjurigare... Suck vad jobbigt detta är. Blir alla alkoholister så här tjuriga å jävliga när de inte kan dricka?
Tråkigt att det ska bli så här, antingen är han full å drar iväg, kommer hem å är jävlig eller så är han nykter tjurig å trött..
???

Profile picture for user Trollis

Helt galet...man måste anpassa sig till allt här hemma för att lugnet ska bevaras. Så sjukt att han styr hela ens tillvaro. Jag får inte det utrymme jag behöver, blir inte sedd eller uppmärksammad alls

Profile picture for user Blueeyes

Du behöver ta dig därifrån lilla vännen. Har duvingen du kan åka till iaf och besöka under dagtid? För att komma hemifrån. Sen på tisdag ringer du alka hyresvärdar igen. Förklarar och säger att du tar vad som helst med kort varsel. Vadsom helst. Kanske inte blir drömboendet men det ör en början.
Tänker ofta på dig och det kommer att lösa sig. Kram.

Profile picture for user Trollis

Ja jag måste ta mig härifrån på nåt sätt. Helgen har hittills varit väldigt lugn faktiskt, hans dåliga humör gick över. Men han tillbringar all tid i garaget å fixar med sin nya bil. Att hitta på nåt med mig finns tydligen inte, alltid ensam å väntar...så jäkla tråkigt. Man läser på fb om alla trevliga påskmiddagar med nära å kära, känner mig sååå ensam. Mina barn är med deras far å firar påsk med hela släkten, tur att de har dem iaf.
Solen skiner, har varit ute på en lång löprunda, det var riktigt skönt. Men nu vet jag inte vad jag ska hitta på i min ensamhet...
Dröjer väl många timmar innan sambon kommer på att jag finns.
Det spelar ingen roll om han är nykter eller inte han är ändå inte hemma, han fullkomligt skiter i mig. Det är verkligen inget att hålla sig kvar i, känner mig Alltid bortvald, precis Allt går före mig.
Usch sånt tragiskt liv jag lever, vill inte Mer... Bättre att vara ensam som singel än ensam i ett förhållande.
Glad påsk till er alla fina kämpar där ute ?
Kram från Trollis

Profile picture for user Suss73

Du förtjänar bättre
Ledsen men så är det. Du beskriver ju även relationen som fattig även i nyktra perioder. Jag kan ha fel. Gå vidare och sök din lycka på annat håll. Kram

Profile picture for user Dis

Kära Trollis. Har läst igenom din tråd och jag tror att du innerst inne vet vad du vill göra. Du mår inte bra och det är inga tecken på att saker och ting kommer att äkta sig enligt vad du skriver. Jag hoppas att du kan finna styrkan till att göra det som kan få dig att må så bra som du förtjänar ❤️ Stor kram!

Profile picture for user Trollis

Ni har helt rätt, ni som kommenterat. Nu är den nyktra perioden slut, han åkte direkt till bolaget. Lugnet är borta, ångesten tillbaka. Stor oro inför helgen. Vi hade nyss ett stort gräl om kommande helg. Han har såklart planerat in garaget hela helgen dvs supa med sin farsa.
Bara att inse, jag finns inte
Kollade för tredje gången idag om några nya lägenheter dykt upp, men Nej, ingenting.
Letar å letar men det verkar helt hopplöst just nu, måste ju vända nångång.
Kommer bli en sömnlös natt...igen! Hur mycket ska man orka med?

Profile picture for user Blueeyes

Håll ut håll ut! Det kommer ordna sig.
Tänker på dig.
Vill du åka på minisemester till närke är det bara att hojta till!

Kram

Profile picture for user Trollis

Vad gulliga ni är ❤️ tack så mycket för all respons. Man blir lite gladare av att ha er. Tyvärr bor ni alldeles för långt bort ifrån mig, jag bor i Södermanland.
Känner mig lite gladare idag trots att det är fredag men solen skiner å det gör underverk.
Ha en trevlig helg å kramar till er ?

Profile picture for user Birgits dotter

Hur kan man blåsa positivt på 1,24 om man inte druckit sedan 13.00 igår? Min man har konstaterat alkoholproblem men hållit sig nykter sedan januari 2015. Han har en historik med dagligt drickande av vin i det dolda utan att det märktes förrän det under de senare åren uppstod minnessvårigheter, svajig gång, omotiverad trötthet, sludder men eftersom jag inte såg att han drack och inte kopplade ihop det med alkohol tvingade jag iväg honom på diverse undersökning i rädsla att han höll på att bli dement eller något annat allvarligt. Hösten 2015 upptäckte jag dock att det var alkohol och hittade den ena vindunken efter den andra. Vi gick igenom alla stadier av kris, känner igen väldigt många situationer som ni andra har beskrivit. Efter insikt, hjälp av antabus och 3 dagars frossa och kraftiga abstinens så lyckades han hålla sig fri från alkohol i 7 månader. Därefter (här kommer min dumhet in) började vi tillåta oss en öl på stan under semestern, lite vin till maten fredag eller lördag och det gick hur bra som helst, inga av de tidigare alkoholreaktionerna. Vid ett medvetet test från min sida så drack vi också alkohol flera dagar i sträck under en semestervecka på hösten med all inclusive. Efter dag 3 kände jag igen alla tecken, minne, trötthet, ofokusering, svajighet etc. Detta trots att han inte drack stora mängder och enbart öl och vin. Det verkar som det är det kontinuerliga intaget som ger effekten. Och då syns det omedelbart, han kan alltså inte mörka ett längre konsumerande för mig. Nu har han dock åter igen fallit igenom, säger att han köpte sig en 1-liters tetra vitt vin i måndags och den har han då hållit på och druckit av under veckan. Effekten kom med full kraft i lördags efter att vi druckit vårt fredagsvin och hela "fylleeffekten" kom på lördagen! Jag tvingade honom att blåsa och det blev >2,4. Full kris igen och framtvingade bekännelser, inget mer vin. Visade var han gömt tetran, den var tom på sånär ett par droppar. Kastade den. Letade igenom på alla tänkbara ställen utan att hitta något ytterligare. Han säger att han inte har något mer gömt. Hur kan det då komma sig att han blåser positivt kl 10.00 idag (söndag)? Han är mitt uppe i en abstinens, svettas och mår illa och lider stor ånger över vad han gjort. Är det någon som vet om alkohol faktiskt kan sitta kvar så länge i kroppen eller ljuger han så att han tror sig själv?

Profile picture for user malo71

... och säger hej här också.
Tagit del av din historia och du har och har haft det värre än mig. Min blev sällan dyngrak, utan mer subtilt förändrad i sitt sätt. Annorlunda och lite sarkastisk och spydig. Men fullt tillräckligt för att jag skulle känna mig obekväm och orolig i hans sällskap.
För att få sinnesro tror jag att du också måste lämna, och vad jag har förstått är du på väg.
Stressa inte, det är en process som får ta den tid det tar. Det viktiga är att beslutet mognar i dig.
Och det kommer att göra ont. Så in i helvetes ont.
Men samtidigt är det en lättnad också. Slippa alla hjärnspöken, allt kontrollerande, all oro och ångest.

Stora kramar

Profile picture for user Trollis

Jag letar å letar efter eget boende. Under tiden så suger han mig tillbaka mer å mer.
Han har varit full hela helgen nu..,igen. Igår skulle vi köpa hem mat från grekiska restaurangen, jag skulle köra...men sambon va hos sin far å fixade nåt med bilen. Han ringer mig å säger att han är på väg hem...men efter en timme tröttnade jag på att vänta så jag lagade annan mat. När han kom hem var jag nästan klar, han kräver då att jag ska slänga maten jag gör å sen köra till restaurangen. För ett år sen hade jag säkert gjort det, men igår sa jag bara NEJ.
Han gav sig, åt fort å somnade strax efter...roliga helger man har.
Man går å längtar till måndagen så fort helgen börjat..
Känner att jag får mer vila när vi båda jobbar än på helgerna. Galet fel
Tack för din respons ?
Vi har det inte lätt men vi kämpar på, alla vi anhöriga
Kram kram ?

Profile picture for user Blåögd

att du inte kommer därifrån! Hur går det på lägenhetsfronten? Känns som jag får kämpa hårt trots vi inte pratar eller har ett liv kan då tänka mig vad detta sliter på dig. Hoppas du orkar och inte själv går under innan du kommer därifrån!
Många kramar

Profile picture for user Trollis

Har nu suttit å läst igenom min tråd, usch så hemskt ? Har hänt väldigt mycket den sista tiden, om lite drygt en och halv månad flyttar jag ifrån min sambo. Inte mitt beslut, han valde bort mig. Han tycker det är jobbigt med tjat från min sida. Med andra ord så vill han vara fri å kunna dricka hur mycket han vill å göra vad han vill utan mig.
Vet att detta är den rätta vägen men jag är livrädd.
Livrädd att bryta ihop, livrädd för ensamheten, livrädd för saknaden, livrädd för ångesten.
Men ändå, mitt i kaoset känner jag ett litet lugn, resan med honom är snart över. Här hemma så pussar han mig, är gosig mm å låtsas vidare...känns så falskt och overkligt
Hur reser man sig efter en sån här resa? Är liksom förlamad, kan varken äta eller sova..försöker bara hålla ihop och få livet att fungera,
Slutkörd å livrädd

Profile picture for user Bedrövadsambo

Förstår verkligen din oro och vånda. Men det blir bra! Jag separerade för 3,5 år sedan. Hade bott själv ett år när jag var 20 år, men annars aldrig bott själv. Det var högst frivilligt, vi var överens, och det berodde inte på missbruk. Efter 25 år ihop hade vi växt ifrån varandra. Det var spännande men ensamt, och mycket jobb både inför flytt och efteråt. Det var otroligt vemodigt, men det var dags att skriva ett nytt kapitel. Jag lämnade honom, huset, trädgården, byn, gemensamma vännerna, och hans släkt. Bosatte mig i lägenhet i närmaste stad. Värst var att bara ha barnen hos mig varannan vecka. Första veckan ensam fick jag inte igång något ljud på min tv. Jag vägrade ringa ex-sambon för att få hjälp. I en hel vecka satt jag i tv-soffan med bild utan ljud, och hörde klockan i köket ticka högt. Stor omställning! Men jag valde att fokusera på det positiva. Jag fick naturlig återhämtning under mina ensamveckor - inte passa fritidstider, slapp handla/laga mat om jag inte ville, mindre att städa osv. Rätt snabbt kom vi alla in i rutinerna. Bäst av allt - alla beslut var mina, jag slapp tjafsa om allt.

Profile picture for user Trollis

Som svar på av Bedrövadsambo

Tack för din respons.
Skrattade lite ang din tv ? Men skam den som ger sig. Jag vet att det går över med tiden, men är så rädd att braka totalt.
När man levt med en missbrukare så lång tid så har man berövats helt på sin egen personlighet så det är lite skillnad på ett vanligt förhållande och när missbruk finns med i bilden.
Har nu iaf pratat med min chef och han ska hjälpa mig att få det stöd jag behöver. Känns faktiskt bra. Det finns det jag behöver inom företaget jag arbetar på.
Tar just nu en dag i taget. Men det jobbigaste är att jag inte kan sova, inte sovit en hel natt nu på tre veckor. Jag känner mig som om jag lever i nån slags bubbla, inte riktigt med i omgivningen.
Men nu sitter jag här med morgonkaffet å ska snart göra mig i ordning för arbetet. Än så länge orkar jag jobba iaf.

Profile picture for user Bedrövadsambo

Om man inte får sova checkar hjärnan ut - och då är risken att du klappar ihop totalt stor. Du behöver nog insomningstabletter så att du får sova. Företagshälsan?

Profile picture for user Bedrövadsambo

Och du är klok som berättar för din chef att du behöver stöttning! När mitt nya samboskap såg ut att haverera fullständigt en helg för några veckor sedan gick jag direkt till min chef måndag morgon och bad om att få kontakta en psykolog jag tidigare haft kontakt med via Företagshälsan. Det fick jag förstås. Träffade henne tre gånger för att få vägledning. Fick också insomningstabletter via Företagshälsan för jag vet tyvärr av egen erfarenhet hur destruktivt det är att inte få sova. Hjärnan slutar fungera, man kan inte fatta det enklaste beslut, får inget gjort etc. Man hamnar i en spiral av oro och ältande. Så det är bra att du fått läkartid!

Profile picture for user Trollis

Som svar på av Bedrövadsambo

Ja det är svårt att hålla sig fokuserad när man är helt slutkörd, tankarna mal på hela tiden. Igår kände jag ett litet hopp inför kommande flytt men idag är jag bara ledsen. Så sorgligt att alkoholen tar över en människa på det här sättet.
Jag försöker slå bort alla tankar på den fina människan och tänker på allt den fula sidan av honom gjort mot mig, men det är fan inte lätt.
Vi lever ju fortfarande tillsammans ett tag till å jag pendlar upp å ner hela tiden. Trodde förstås, som alla andra i samma sits, att kärleken var starkare än alkoholen... men insett att INGET är starkare än alkohol som satt sina klor i en människa.
Det finns ingen vilja att förändra detta hos honom å då står jag här på sidan om, maktlös å förtvivlad.
Så jävla vidrig makt alkohol har, förstör precis allt.
Ska göra mig i ordning för arbete nu, sätter på mig masken å ler, trasig inombords

Profile picture for user Trollis

Hur orkar man fortsätta? Jag vet inte, man bara gör det...hatar dessa känslor som river sönder inombords. Alkoholen å friheten som väntar min sambo var tydligen mycket viktigare än vår kärlek.
Och uppenbarligen har han redan hittat en ny, innan jag ens har flyttat!!!!
Hur fan kan han??? Vill bara slå sönder honom, få han att förstå Mina känslor,
Men jag säger ingenting, är bara som vanligt mot honom. Frågar hur han mår, hur han haft det på jobbet mm.,,
Får jag något tillbaka., svar nej på den!
Visserligen köpte han rosor till mig i lördags, för att det var min födelsedag.
Jag har sjukskrivit mig nu, pågår konflikter på arbetet oxå så precis hela min värld har rasat samman.
Jag bara undrar.,.hur ska jag orka??
Vi bor i en liten jävla byhåla oxå där folk vet mer om en själv än vad man själv vet.
Så otroligt jobbigt att gå in på den enda affären vi har, jag märker hur konstigt det blir när jag träffar bekanta.
Alla snackar!!!!
Önskar jag bara kunde dra härifrån

Profile picture for user Bedrövadsambo

Försök att ta en dag i taget. Vila, motionera, packa och planera. Försök att strunta i att folk snackar, det gör de alltid. Sträck på ryggen och gå rakryggad ur det här. Det är bara synd om den kvinna som han träffat.