Senaste kommentarerna i forumet

I längden tror jag inte att det håller om man slutar dricka för någon annans skull. Dock vet jag av egen erfarenhet att det går att börja där och sedan hittar man styrkan/motivationen/viljan att faktiskt sluta för sin EGEN skull när skallen klarnat efter en tids nykterhet.

En person som slutar för någon annan kommer nog inte jobba lika hårt för att faktiskt hitta tillbaka till sig själv - tror inte en person som går på vita knogar/avstår pga nåt/nån annan kommer kunna känna sig helt tillfreds med sig själv och med livet. Vanligt med bitterhet/känner sig påtvingad eftersom man kanske inte tycker man har så stort problem som andra upplever det och också mycket större återfallsrisk än om man faktiskt gör det för sig själv tror jag.

Jag känner igen mig i att jag också har lätt social fobi, är introvert och högkänslig. Även just nu i en lätt/medelsvår depression. Har tyvärr börjat dricka igen senaste veckorna. Men har bestämt mig för att försöka sluta nu från och med idag. Ångesten det ger och abstinensen är inte att leka med. Och kommer ju aldrig få ordning på min ångest/stress/depression som jag har även utan alkohol med den!

Ångesten kommer att lätta även fast det inte känns så nu. Sedan kan den oxå vara en drivkraft framåt. Jag tänker tillbaka ibland och ångesten jag kände och det motiverar mig framåt i tillfrisknandet.
Det är inte enkelt men fullt möjligt och så grymt fantastiskt att hitta sitt friska jag i allt mörker. Ta en dag i taget alt en timme i taget så fixar du detta.
Stor kram!❤️

Jag måste också sluta! Så trött på skiten. Ändå kan jag inte låta bli. Lyckades vara nykter i 14 månader men tog sen ett återfall i våras. Fick snabb hjälp och var nykter några månader till efter det. Men nu har jag sedan några veckor tillbaka börjat igen. Fan alltså! De 14 månaderna jag hade nykter var fan de bästa i mitt liv. Jävligt i början men med tiden så blev det en sån frihetskänsla att inte vara slav under djävulens dryck. Hade inget sug, ingen önskan, var bara jävligt tacksam att jag slapp det - efter mkt arbete med mig själv dock. Och ja, man sörjer i början att man inte kan dricka "som folk" (fast jag tycker knappt "folk" kan dricka heller eg haha). Det är som någon sa som att man förlorar en vän.

Nu igår spårade det verkligen ur, som det gjorde typ varje dag på den tiden jag drack som värst. Kommer knappt ihåg hur jag kom hem, vaknade fortfarande packad imorse/förmiddags, har fått svårt att sova igen pga drickandet, brutal ångest/abstinens.

Ska försöka verkligen att inte dricka nåt mer nu. Blir så sur på mig själv. Ska ta blodprov för alkoholvärdena om en månad igen och måste klara det för att få tillbaka mitt körkort. Så försöker ha det som motivation då det är mitt näst sista. Så himla surt om alla prover och dyra pengar som det kostar bara ska förkastas pga min oförmåga att avstå. Då är det ett års till prover plus another 12 000 kr som ska betalas innan jag får kortet. Suck.

Ångestnivån är jävligt hög men nu ska jag fixa detta!!!!!

Hej Ellan.
Tack så mycket för stöttande och värmande ord. Det hjälper mycket att vara här inne och läsa och veta att man inte är ensam om att vara så här. Kram❤️

Hej och välkommen hit.
Jag vill börja med och skriva att du är inte ensam. Samma sak har hänt mig. Och precis som du skriver var allt ordnat utåt sett med jobb, man och barn.
Så varför fortsätter vi att dricka och varför sörjer vi vår drog? Det är ju just det som är det sjuka i det hela. Ingen logisk förklaring hjälper oss att förstå. Vi är sjuka helt enkelt och genom att acceptera det så kan resan börja. Att sörja förlusten av alkoholen är inte konstigt då det varit en stadig vän och följeslagare för många av oss.
Men du lever och du skriver här. Det är ett stort steg. Fortsätt skriv här och ta all hjälp du erbjuds. Ensam är inte stark i detta och vi är många här med liknande erfarenheter som kan stötta.
Ta hand om dig!❤️
Kram
Ellan

Nybörjare på forumet, men hoppas både kunna ge pepp och få.

Ja man måste ju erkänna att de är ett problem när jag nu kört bil med alkohol måste jag ju inse att de är problem jag har bokat tid på vårdcentral önskar dock inte hamna på en beroendeklinik då jag har 9 husdjur hemma att ta hand om. Jag är hemma på heltid med sjukersättning och ska imorgon gå på ett första AA -möte jag är även gift med en alkolist som nu slutat med alkoholen även han åkte för rattfylla, han fick fotboja och har klarat sig med vårdcentralen och AA. Jag hoppas vårdcentralen ger mig möjligheter att gå på samtal då de är den biten jag önskar. Ja livet efter open blev inte alltid en dans på rosor svårt att förstå att man inte kan äta magen säger Nej hjärnan säger Ja för mig har de varit svårt känslomässigt att inte kunna äta och då lätt ta till något annat.Vore roligt höra hur de går för dig och hoppas jag får bra hjälp för att komma tillbaka till livet.
Trevlig Helg Utan Vin Anne-Lise

Välkommen hit till forumet!
Det låter onekligen som en knivig situation och jag förstår att du månar mycket om hur barnen mår i detta. Jag hoppas att du får mer input från andra medlemmar på anhörigsidan, men jag skulle vilja tipsa dig om en studie som startar just nu. Det är ett stödprogram för den förälder som inte har alkoholproblem. Även om du inte är den biologiska pappan så lever du ju i detta med både din fru och barnen.
Här kan du läsa mera om programmet: https://alkoholhjalpen.se/anhorigstodet/studien för att se om det är något som kan vara intressant för dig.

Varma hälsningar!
/Carina
Ps. Ett tips är också att du går in på anhorigstodet.se som är forumet för anhöriga. Där kan du skapa en ny forumtråd (längst upp till höger). Då brukar det vara lättare för andra medlemmar att följa just din tråd.

Tough love är väl det enda du kan göra, dvs lämna om hon inte tar tag i det och om hon gör det så är du där och stöttar henne. Ärligt är det rimligt att barnen är hos henne som det är nu? En orosanmälan kanske är precis vad som behövs, hennes leverne måste få konsekvenser.

Hej
Jag är ny här på forumet. Min fru är sedan flera år alkoholist. Hon har vid ett flertal tillfällen varit på avgiftning för att efter det kunnat hålla upp runt tre månader. Sen har det återgått till ett destruktivt leverne igen.
Hon vill ha hjälp men vill inte ta den då det blir en orosanmälan gjord till soc. då minderåriga barn finns med, som hon har med sin ex man. Han visar ringa förståelse utan har tidigare via tingsrätt försökt få ensam vårdnad då han känner oro för sina barn. Tingsrätten har fock bedömt att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad.
De två barnen mår naturligtvis illa av situationen, att mamma o pappa inte kan kommunicera och naturligtvis av mammas alkoholvanor.
Därav visar hon inte vilja att söka vård för då drar hela apparaten igång igen.
Själv känner jag stor frustration och blir tyvärr ofta arg o tjatig, vilket inte förbättrar situationen.
Jag är trött, slut känner mig uppgiven och funderar på att lämna...men då jag faktiskt älskar min fru så bär det emot...
Vad göra?

Tack Carina de känns bra att du ändrade alias tänkte nog aldrig på att de blev hela namnet och jag känner att denna sida kommer skänka mig mycket tips och information samt kunna ventilera med människor med samma problem, Jag känner att för mig är de nu helt slut med alkoholen och jag har en man som är alkolist så vi får hjälpa varandra, han slutade dricka för ett år sedan då han åkte fast för rattfylla tyvärr följde jag inte samma väg och idag sitter jag på samma sätt med att ha kört bil med alkohol. Jag vet vad som väntar mig med fotboja och allt men ändå så hamnade jag i samma skit som min man.
Med vänlig hälsning Anne-Lise

Hej Anne-Lise!
Du e inte ensam.... Har själv gjort en gastric bypass för ett antal år sedan, och e nu inne på min fjärde vecka som nykter.
Tog mig i kragen, erkände för mig själv att jag var beroende och sökte hjälp på en beroende klinik.
Där fick jag träffa en läkare, svarade på ett frågeformulär ang mina alkoholvanor.
Vi pratade, gick igenom lite om hur jag hade hamnat i beroendet och hur mitt liv i allmänhet såg ut.
Tog även blodprover för att se hur levern mår och för att mäta alkoholkonsumtionen, detta prov mäter ca 3-4 veckor bakåt i tiden.
Jag blev sjukskriven året ut och äter nu en medicin som heter Naltrexon som hjälper mot alkohosuget och antidepressiva tabletter då jag även har en depression.
Har fått fantastiskt hjälp, det svåra var bara att erkänna för mig själv att jag var beroende!
Önskar dig en fin dag,
Kram VinNo

Hoppas du hittar stöd här på forumet. Läs gärna andras trådar, jag är säker på att du kan hitta mycket inspiration där!
Jag vill bara säga att jag har ändrat ditt "Alias" här på forumet till Anne-Lise 1 för att värna om din anonymitet. Hoppas det är ok för dig!

Med hopp om en fin dag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Om det var menat till mig så gärna! Har inte kik men kan absolut greja det. Så bra ide!

Vad bra att du hittat hit! Du berättar att du varit med i en bilolycka på grund av att du kört bil onykter, som tur är utan några personskador. Vad starkt och modigt att berätta här, kanske kändes det inte alls svårt för dig, det är olika för alla såklart men hur som helst bra. Det ger oss möjligheten att finnas här som stöd.

Du funderar lite över att ta hjälp via din vårdcentral, det är det många som gör, exakt vilken hjälp som finns där får du tryggast svar på direkt från dem.
Du har också tankar om att kanske hitta personer här på forumet som har gjort en gastric by pass operation och därefter fått alkoholproblem, jag vet att det finns men är lite osäker på vart tråden är, letar du runt så kommer du nog snart hitta de samtalen. En idé om du känner för det är som du blev tipsad om här att starta en egen tråd med den titeln? I så fall finns det en rubrik uppe till höger som man klickar på "starta en ny forumtråd".

Ibland tar det tid innan man får svar, en del använder forumet lite som en dagbok, att skriva med sig själva för att "skriva av sig", andra kanske mer i samtals/diskussionsform och i omgångar är ni många nya samtidigt som hittar hit och det gör att man kan behöva skriva många gånger innan man får svar.

Fortsätt gärna skriv och läs och får de stöd du vill hos vårdcentralen.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen

Hej igen!
Jag har ingen egen erfarenhet av det men jag har sett trådar här som handlar om just detta. Tyvärr verkar det ju vara ett vanligt problem efter operation och det borde ju verkligen belysas mer av läkarna kan jag tycka men är som sagt inte så insatt. Starta en egen tråd med passande rubrik ( så folk snabbt uppfattar vad du har tankar kring) Önskar dig all lycka till!!
Kram Amanda

Tack
Då jag är helt ny här på detta forum har jag inte förstått hur de fungerar men nu tror jag vet hur de fungerar och vill gärna komma i kontakt med människor som har blivit opade för gastric by pass och sedan som jag fått alkoholproblem
Med vänlig hälsning Anne-Lise

Hej Anne-Lise!
Ibland tar det tid att få svar, enklare om du startar en egen tråd.
Mitt råd till dig är att gå till vårdcentralen. Var brutalt ärlig. Berätta vad du vill ha hjälp med.
Mer än så kan du inte göra där. Har du att göra med bra människor får du hjälp men det är såklart svårt att veta på förhand.
Här på forumet finns så mycket kunskap och erfarenhet, det har varit helt avgörande för min nykterhet att kunna gå in här och läsa och skriva.
Starta en egen tråd och skriv det du behöver bearbeta och få ur dig, du kommer få svar och det kommer leda till att du känner dig hjälpt, det garanterar jag.
Lycka till och skriv gärna och berätta hur det går!
Mvh Amanda

Denna sida trodde jag skulle kunna ge mig svar tyvärr inte till vilken nytta är då denna sida om den inte ger några svar ja inte så mycket sidan heter ju alkoholhjälpen men den ger ingen hjälp

Här får man tydligen inte några svar de var ju tråkigt

Hej
Har bokat tid på vårdcentralen för hjälp med mina alkoholproblem då jag körde bil onykter med olycka som följd dock inga personskador. Vad kan jag få för hjälp på vårdcentralen För mig finns ingen företagsvård då jag har permanent sjukersättning. Tacksam för svar
Anne-Lise

Vad fint att du hittat hit och väljer att berätta om din situation. Du står i förändringens tid, sambo och förändrade alkoholvanor! Det kan vara tufft att dra ner på drickandet samtidigt är det delvis ett brytande av vanor. Kanske är det just nu en bra tid för dig att göra det nu när en annan förändring (samboskap) kommer skapa nya rutiner. Du ska stålsätta dig säger du, och det är en bra förberedelse att veta att det kommer kräva ansträngning. Låter som att du är redo.

Jag blir nyfiken på vad du mer har att vinna på att dra ner på alkoholen? Starta gärna en egen tråd.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Bara i en urtrappningsfas så man byter ut alkoholen. Ifall man vill sluta dricka är benso bra i några dagar. Men det ska ju inte ersätta alkohol i nyktra stunder i övrigt.