Senaste kommentarerna i forumet

Det där låter ju jättegott och inte för sött heller. Tack för tipset! ?

Det känns helt klart vettigt det du skriver. Jag behöver ju faktiskt inte kalla mig något speciellt. Jag får nog fundera lite mer på det där.

Bra liknelse det där med öppna och stängde kanaler. Så ska jag tänka framöver, att jag ska inte öppna kanalerna, för så mycket vet jag, att det klarar jag inte heller.

Tack igen för svaret, det värmer!

Kram o lycka till på din resa!

Förutom antabus då såklart ☺️. Funderar även jag att sen på alkoholmottagningen efter att jag får komma hem be om råd och stöd och ev andra läkemedel mot ev stress/ nedstämdhet. Någon med erfarenhet? Mycket frågor för mig nu.

Vet inte riktigt om jag håller med din likelse med ”pensionat” ? Sigge69,men jag är tacksam att du delade med dig av dina erfarenheter och tankar. Nu kan det ju bara bli bättre så att säga. Sen får jag se till att hålla i detta när de bedömer att jag är färdigbehandlad här.

Starkt jobbat och du har mycket fint att se fram emot, håll i en dag i taget. Läs och skriv och låt dig genomforsas av tanken, den svindlande, att ett riktigt bra liv har börjat! Kram ?

Jag känner också igen det där. Jag drack alltid i min ensamhet i lägenheten när missbruket började spåra ur på allvar. Krogen är det väldigt längesedan jag besökte vid det här laget. Själv brukade jag sitta framför datorn med hörlurarna på och musik på högsta volym. På helgerna blev jag så packad att jag började sjunga med i musiken högt. Jag måste ha väckt grannarna emellanåt, men har otroligt nog inte fått några klagomål. Jag inbillade mig att jag hade roligt och njöt av livet, samtidigt som alkoholen fick all ångest att försvinna.

Detta blev dock så rutinmässigt att jag började känna mig tragisk till slut. All njutning försvann. Mot slutet drack jag enbart för att bli av med ångesten som alkoholen orsakade. Vissa kvällar satt jag och drack bara för att jag kände mig tvungen, för att kunna somna, och liknande.

Jag är väl cirka en och en halv månad nykter nu. Suget kommer fortfarande i vågor. Det gäller verkligen att bita ihop och härda ut, för tankar i stil med "nu har du varit nykter tillräckligt länge, du förtjänar en flaska sprit" kommer när man minst anar det. Det enda man kan göra i dessa lägen är att ockupera sig med något helt annat, som t.ex. att sortera, städa, laga mat eller ta en långpromenad. Det är inte alltid så roligt, men det är faktiskt skönt att känna sig någorlunda normal och att slippa vakna bakfull med ångest varenda dag.

Grattis till dina 50 dagar!!
Och tack för bra råd. Jag har pratat med min man om allt detta och han stöttar mig. Jag vet dock inte exakt när jag orkar börja med nykterheten, även om jag förstår att det är NU jag måste ta tag i det. Avvaktar provsvaren. Det är främst leverproverna jag tänker på...hade ingen aning om att låga järnvärden kan spöka också. Men i vilket fall så blir det inom en snar framtid som jag stänger dörren.
Du är stark, har aldrig lyckats mer än kanske 3 veckor....

Stort grattis till dig ?

Vad härligt att läsa att du mår så bra! ? Grattis till 2 veckor, då är det värsta avklarat.
Och det bästa är att du kommer må ännu bättre längre fram.
Jag har nog skrivit "Jag mår bättre än någonsin" minst 20 gånger under min resa, och
nu vid snart 10 månaders nykterhet så gäller det fortfarande.

Bra kämpat! Kram

Varafrisk ?, håller med Charlie med flera ovan. Det är bra att du håller dig kvar här och skriver.
Det går upp och det går ner, processen tar olika lång tid och du är inte fullt ut motiverad till 100% att sluta helt.
Du vill kunna vilja och jag förstår precis hur det känns för jag har också varit i det stadiet fast då gällde det nikotin.
Så jag tänker att så länge du försöker är det jättebra och det gör ju också att du minskar på intaget.
Jag hejar på dig Varafrisk ??

Kram ???

Värmer i hjärtat att läsa era rader ni skriver till mig❤️
Jag har nu varit helnykter 2 veckor! Jag mår bättre än någonsin .
Tack till er som stöttar . Till er jag kan stötta !
Livet har fått en annan känsla till saker . Positivt .
Guld ❤️

Du hade kanske lite "tur i oturen" att börja skriva ungefär samtidigt som ett gäng som lyckats vara nyktra under sin tid på forumet. Samtidigt var vi många fler där en del har "fallit ur", som har slutat skriva. Ofta betyder det tyvärr att man har börjat dricka igen. Du däremot, hänger i och fortsätter skriva trots att du ännu inte nått ditt mål. Det tycker jag är fantastiskt starkt av dig Varafrisk! Fortsätt med det!

Det som jag kan tycka är svårt ibland är att peppa dig trots misslyckanden. Vad ska man säga liksom? Jag vet att du vill ha pepp, men det är inte alltid lätt för oss andra att peppa när vi ser att du inte når ditt mål.

Kram!

Jag hade också lite sådana funderingar i början av min nykterhet. Vad är jag? Nu efter en tid känner jag att det har mindre betydelse. Jag sökte mig till alkoholklinik för att ha hängslen och livrem. I journalen är jag "alkoholberoende". I början kunde jag inte riktigt identifiera mig med den beteckningen heller men allt eftersom tiden går så vet jag att den har jättestor betydelse. Jag var och är alkoholberoende. Det betyder att jag inte kan ta det första glaset för då öppnas "kanalerna" i hjärnan igen och jag kommer hantera alkoholen på MINST samma ovarsamma vis som innan jag blev nykter. Så länge jag inte dricker är "kanalerna" i hjärnan förslutna och jag agerar inte på eventuella signaler. Det är så det ska vara.

Jag tänker att du bestämmer själv vad du vill beteckna dig som. Du behöver inte beteckna dig som någonting alls om du inte vill. Allt är för din egen skull. Hur du behöver tänka och resonera och förhålla dig till din egen alkoholkonsumtion för att hålla dig nykter.

Kram!

Jag har varit nykter i en månad och två månader i omgångar tidigare och siktar nu minst på tre månader. Det längsta jag varit nykter i mitt liv är under mina två graviditeter och amning. Och då var det ju inte svårt alls eftersom man ju inte ville skada det lilla liv man hade i magen. Tänker att vi kanske ska tänka i liknande banor. Vi har ju fortfarande barn (även om de är stora så kan vi ju skada dem psykiskt) och kanske får vi båda barnbarn en dag. Jag vill vara stark och frisk och leva ett långt och lyckligt liv. Då är jag rädd att alkoholen kan förstöra den målbilden. Jag tror det handlar om att helt enkelt bestämma sig. För vacklar man i tanken, som jag gör nu om jag ska fortsätta efter de tre månaderna eller inte, så tror jag redan där att man förlorat slaget på något vis. Jag tänker att jag ska fortsätta läsa, lära mig mer om alkoholendjävulens fula knep att få mig fast igen, skaffa vissa rutiner (som att träna och äta bättre) under denna nyktra tiden för att förhoppningsvis känna med hela min kropp och hjärna att jag är glad att slippa dricka skiten, precis som @Torn uttryckte det i sin tråd. Hoppas verkligen att jag ska känna för och klara av att fortsätta den nyktra resan. Hoppas detsamma för dig! Kan jag så kan du!
Kram
PS. Hoppas du hade en bra dag med dottern igår <3.

Håller med dig lite Varafrisk - det är Ibland svårt att skriva härinne om man inte samlar dagar eller valt ett helvitt liv. Tänker att såna som du verkligen behövs härinne. Sen är det kanske naturligt att de som funnit sin väg vill dela med sig av sin väg fram och sin lycka. Och de behövs de också. De som är aktiva här och som besvarar inlägg och håller forumet levande.
Men det kan göra det lite svårt när budskapet blir att du har valt fel väg och det är ditt fel att du inte har bestämt dig.

Jag tror jag har haft mycket hjälp av både de trådar som beskriver lyckade satsningar och de som beskriver mindre lyckade satsningar.
Eftersom jag hör (eller i alla fall hörde) till de som drack fast man vet så mycket bättre så är det till hjälp att läsa om när, var, hur andra trillar dit.
När jag läser i din tråd så funderar jag på hur du mår i övrigt, eftersom jag själv har haft järnbrist som i högsta grad påverkat både det ena och det andra. Det finns andra brister som också påverkar måendet. Nu går du ju hos läkare så man kan ju hoppas att du är ”checkad och klar”, men ibland undrar jag vad som är hönan och ägget i alkoholproblemen. Och den där jäkla skitdrogen påverkar på så många olika sätt.

Under de senaste åren har jag haft nyktra perioder, nyktra dagar etc etc. Bestämt mig och druckit i alla fall. Den sista perioden blev det så jobbigt med tvånget att dricka. Och det tog så mycket energi med smusslande, gömmande och drickande. Nu har jag stängt dörren helt ett tag.
Det är svårt att sluta om det finns alkohol tillgängligt. Hur har du det med det? Jag blev helt besatt av min alkohol på slutet. Jag tror att de många och ibland sammanhängande nyktra dagar jag hade under de senaste åren Verkligen hjälper, särskilt med känslan av och vetskapen om att det är skönt att vara och vakna nykter.

Jag tror att det finns många olika vägar framåt och att vara härinne och skriva och reflektera verkligen hjälper. Och dag 2 har du ju ändå haft rätt många av sen du började skriva, det var ju din fråga från början. Ha det bra och lycka till!

Ok, då fattar jag hur du räknar (som att det skulle spela någon roll egentligen, men jag fortsätter nog att räkna veckor för min del :). Ja, jag har sjukt mycket på jobbet nu... Satt och jobbade vid köksbordet från 7 igår morse till två inatt...Med bara några korta pauser däremellan...Och detta är tredje veckan jag jobbar för mycket - har en veckas flextid nu, och ska ta ut en del idag. Min chef har iaf börjat dra öronen åt sig och meddelade idag att hon är orolig och att vi ska prata om detta under morgondagens APT. Min kollega har också mycket stress och känner hjärtklappning och yrsel... Igår hade jag kunnat dricka vin för att somna, men gjorde det tack och lov inte. Är så glad att jag är nykter i detta, så jag vet att allt som påverkar mig inte har med A att göra iaf. Tanken slog mig igår, att om jag skulle hamna på sjukhuset av någon anledning så skulle de iaf inte se förhöjda levervärden och andra "bevis" på att jag druckit för mycket. Det är skönt att tänka på. Nu måste jag jobba klart, så jag kan vila så fort som möjligt, ligga i sängen och ta det lugnt. Kanske ska orka träna senare sen, jag ska först prioritera vila. Och att vara nykter.
Kram
PS. @kvinna 38 - jag tycker inte heller att det räknas att ta en mun. Men det som är läskigt är när handen bara rycker åt sig flaskan när ingen ser...

Hej Sattva! Jadu, jag ligger bara 3 månader efter dig på Forumet. 5 år och två månader. Nu drygt 50 helvita dagar. Hade en lång nykter period där i början, men stängde inte dörren helt. Vet nu att jag har medicinerat med alkohol för att jag har haft järnbrist under långa perioder. Nu medicinerar jag den istället och just nu är det helt lugn på alkoholfronten. Stängde dörren helt och så får det vara nu en längre period eller kanske alltid.

Kul (eller tråkigt) att du är tillbaka. Du gifte dig alltså med särbon? Det kändes så osäkert sist (var tvungen att uppdatera mig i din gamla tråd). Dricker han också för mycket?

Det har varit enkelt och ett stöd att stänga dörren helt nu. Känner att nu får jag istället ta ett beslut om jag ska dricka. Jag slipper velandet och förhandlandet och just nu tar det emot att ens tänka tanken även om det finns tillfällen. Just nu vill jag inte ha. Men så har jag också tragglat här till och från i 5 år.

Bra beslut att ta hjälp. (Av medicin eller annat). Jag har haft samtalsstöd under ett halvår med fokus på alkoholvanor på Riddargatan. Tror det finns webbkurs med samma material. Jag kan verkligen rekommendera att ta hjälp.... inte för att det höll mig nykter under själva behandlingstiden, men jag har verkligen behövt jobba och för den delen erkänna för mig själv att det är ett problem.

Hur du än väljer att göra med stöd så är det fantastiskt att du är här igen. Häng gärna på i mina nyktra fotspår. Jag mår psykiskt väldigt bra nu. Tror det är en kombination av järn och avsaknad av alkohol. Men det är extremt skönt när hjärnan börjar fungera som den ska. (Så se till att du får kolla dina värden också på din hälsokontroll). Vi hörs!

Hur har du det?

Fint att du delar med dig nyckelpigan. Själv har jag försökt minska mitt drickande men ramlade dit ordentligt i helgen. Många har skrivit här att det är svårt att sätta upp max-antal-glas-mål men jag har trott att jag är undantaget ☺️ Sätter i smyg upp ett mål med total avhållsamhet nu och det är härligt att höra att det fungerar för andra

Konfrontera och fundera över känslorna, det är helt rätt tror jag! Och så bra att koppla nya mönster, att oro inte måste få lösning genom att dricka. Häng i nu!

Hej och välkommen, jag säger som ovan, att du kan läsa o skriva på asnhörigsidan . Känner att ett litet varningsord vill slinka ur mig oxå, känns inte som din pojkvän har en sund relation till alkohol, och det brukar inte bli bättre, snarare sämre om han inte förändrar sitt drickande eller slutar helt. Aggressivitet är det absolut varning för, det ska ingen behöva ta emot, så känn efter ordentligt vad du vill och kan acceptera. Kram Jullan

Hej igen!
På ytan är allt jättebra med mig, och också det jag svarar när någon frågar som inte vet om mitt alkoholproblem. Vilket ingen gör utom min man. Men visst, mycket har fallit på plats de senaste åren. Särbo har blivit make, barnen växer och har det bra. Jag har ett bra jobb och "lyckas" inom mina ambitioner. Men känner samtidigt en enorm mental fysisk o psykisk trötthet och utmattning som jag är säker på hänger ihop med långvarigt alkoholmissbruk. Dricker fortfarande både i vardagen o till helgen. Inser att det närmar sig gränsen där jag måste välja mellan sjukdom på riktigt eller hälsa. Valet är ju enkelt, egentligen. Lever ett dubbelliv som inte funkar.
DÄRFÖR är det så inspirerande att läsa att det går att lyckas!!!

Vilken fin tråd du har skapat, och grattis till alla dina nyktra dagar, det är en stor fördel att inse att det här att bli nykter kräver en del jobb, främst i hjärnan. Men för många av oss- för mig- är alternativet långt mycket jobbigare. Och utan några fördelar, inser man så småningom.
Jag har just flyttat till Det vidare livet, efter snart 10 månader i förändringsprocess (som pågår?)

Jag beslöt mig för 3 månader till att börja med, skulle avsluta vid påsk. Det är inte riktigt lika hög mysfaktor men i min familj firas den med mkt middagar, umgänge- och alkohol. (Rimliga mängder för de flesta)

När påsken väl närmade sig hade jag bestämt mig för att fortsätta till 6 månader. Men fortfarande med EN dag i taget. Det var jobbigt vissa stunder men långt ifrån så jobbigt som mina dystopier.
Det här blir min första jul nykter på många år. Det händer att jag funderar över det. Så kommer nog livet som nykter vara under en tid.
Men jag är också helt klar över att jag inte kommer att dricka. Och att julen kommer att bli jättefin. Mitt fokus har flyttats väldigt mycket och alkohol ingår inte längre i mina vanliga fantasier (haha så knäppt) om en mysig jul.

When in doubt- 24 timmar.
Det kommer att gå bra! Och visst är forumets som Den Vita Stenen, om det är en bok som läses av din generation. Fint här! ?

Blev dubbla svar sorry

Det låter som det är din pojkvän som har problem med sitt drickande. Du vill inte dricka med honom och det är nog klokt tänkt. Hur skulle du vilja ha det och vad känns viktigt för dig mellan er. Kan ni umgås utan att han dricker? Det är lätt att tänka att det går att ändra på honom men det kan nog bli svårt om han inte själv ser att han har problem, ta hand om dig själv i första hand och stanna inte i något som inte känns helt hundra. Skriv gärna mer här eller på forumet för anhöriga så får du mer input.
Sköt om dig